Julafton

Så var den äntligen här, julafton! I år har jag verkligen sett fram emot den. Precis som det två senaste åren bestämde vi oss för att fira hemma, bara familjen. Vi har våra släkter alldeles för utspridda och långt bort för att orka flänga runt. Vi vill ta det lugnt och ta till vara på varandra. Skönt men lite sorgligt att inte få vara med sina egna föräldrar under julen.

Morgonen startade tidigt. Theodore vaknade strax efter fem och ville inte somna om igen. Febrig och förkyld efter en veckas friskhet. Som vanligt med andra ord. Vi åt frukost vid sex - ostkaka med frysta hallon - sedan myste vi en stund i vardagsrummet.

Det här är det enda rätta innan klockan sju en julaftonsmorgon.

Men till slut måste det ju faktiskt vara dags att öppna morgonklappen. Ett Micki.kök!

¨¨

Efter lite mer morgonmys bakade vi julgodis. Rocky road och chokladnougatcornflakes.

Sedan åt vi jullunch bestående av fyra olika sillar, fyra olika ostar, skinka, rökt renkorv, pastejtårta, ägghalvor med kaviar, gravad lax, rödbetssallad, sillsallad, vörtbröd, surdegsbröd, prinskorvar och potatisgratäng. Vi var otroligt mätta och har ändå maaassor av mat kvar. Resten av dagen lekte vi och Theodore sov lite i omgångar som han brukar göra när han är sjuk.

När man är sjuk kan man vilja sova lite när som helst och hur som helst. I sitt tält till exempel.

Vi lät honom också öppna paketen lite då och då för att han skulle få leka lite med sakerna och inte bli så överväldigad av alla nya leksaker. Han fick i alla fall en massa fint från oss och släkten. Förutom Micki-köket till exempel: Köks-set med kastrull, stekpanna, skål, slev, visp, måttsats och grytvante. Duplo, böcker, kläder, docka, presentkort på BR Leksaker och jättefin låtsasmat i trä. Mannen fick en grå kofta av mig och jag en grå klänning av honom. Det är nästan så att man kan tro att vi är gifta eller så.

Fina låtsasmaten. Stekt ägg, kokt ägg, korv, bacon, toast, ost, fralla, äggkopp, salt- och pepparströare och en liten bricka.

Dockan som matas med korv.

Fin långärmad t-shirt.

Supersnygga röda jeans.

Världens coolaste flanellskjorta.

Mysig stickad tröja (och lite Duplo).

Bamse och Alfons. (och lite Duplo).

Till middag blev det risgrynsgröt även om ingen var särskilt hungrig. Theodore fick frysta bär i sin och efter det var det raka vägen in i duschen som gällde. Sedan var det godnatt och sedan dess har han försökt sova men vaknar hela tiden av sin hemska hosta. Han och jag låter likadant. Imorgon är det vi som beger oss till jourcentralen för att låta doktorn undersöka oss båda.

Theodore kan duscha själv, som en stor pojke. Han ställer sig under strålen med  håret och allt. Så himla duktig.

Nu ska jag pusta ut och spela lite julaftons-WoW.

God jul!

Årets julgran med hemmastickade barnvänliga dekorationer. Förra årets julgransberättelse kan ni läsa om här.

Julklappsticknings-redovisning nummer två

Ännu ett paket har nått sin adressat och nu kan jag presentera påspåsen! (en påse man har plastpåsar i)

Påspåse.
Mönster: Feather and Fan Bag Bag, finns här. Garn: en tråd Drops Muskat och en  Kinna Textil Jasmine. Båda turkosa. Stickor: 4mm och 5mm.

Annars finns inte mycket att rapportera om. Jag har enormt mycket att göra och är lite stressad över att hinna allt till jul, och då får vi inte ens besök förrän på annandagen.

En dålig grej är att jag fortfarande är förkyld och hostig sedan i september, och har fått ögoninfektion. En bra grej är att jag har ett spännande paket att hämta. En annan bra grej är att jag fått en award av Jennie!

Jag ska avslöja tre egenskaper om mig själv och sedan skicka awarden vidare till tre andra bloggare. Eftersom jag är hostig och ynklig och min man väntar på att jag ska komma och baka ut lussebullar orkar jag inte skicka vidare till någon. Alla som känner sig träffade får nominera sig själva från mig. Däremot kan jag ge er tre egenskaper.

Jag är: Lat, smart och duglig. Inte illa alls.

Gottegrisarna meddelar

Nä men då bakar man väl en till sats lussebullar då. Den första tog visst slut innan julafton.

Julstök

Här har det julstädats hela dagen, förutom lite pulka-åk och handboll på teve. Och ändå är bara köket, ena badrummet och halva hallen klart. 12 röda och ett brunt hjärta är stickat till julgranen och jag har börjat spela WoW igen!

Julklappsticknings-redovisning nummer ett

En del paket har redan kommit fram och öppnats av sina mottagare. Alltså kan jag redan nu redovisa några projekt.

Benvärmare till en storasyster.
Mönster: Legwarmies, finns här. Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino, ljusblå, mörkblå och brun. Stickor: 3mm.

Benvärmare till en lillasyster.
Mönster: Legwarmies, finns här. Garn: Debbie Bliss Baby Cashmerino, ljusblå, mörkblå och brun. Stickor: 3mm.

Socktofflor.
Påhittat mönster. Garn: Sandnes Garn Robust, ljusblå-, grön- och mörkblåmelerat. Stickor: 4mm. Knapp från Knappkarlsson.

Toffla.
Mönster: Mystery Slippers, finns på Ravelry. Garn: Sandnes Garn Robust, rosa- vit- och gråmelerat. Stickor: 4mm. Knapp från Knappkarlsson.

Fingerlösa vantar.
Mönster: Susie's reading Mitts, finns att ladda ned här. Garn: Drops Karisma, brunt och rosa. Stickor: 4mm

Grocery bag.
Mönster: Green Grocery Bag, finns här. Garn: Drops Muskat, rött. Stickor: 4mm.

Benvärmarna till lillasystern finns på bild här! På återseende med fler uppdateringar ...

Husliga morgonen i bilder

När mor och son är i karantän får de underhålla sig bäst de kan. Idag har vi försökt vara lite husliga här hemma men det gäller att göra sånt som pojken tycker är roligt. Som att diska och dammsuga. Och behövs det inte dammsuga så kan man ju alltid ta fram lite havregryn ur skafferiet och hälla på golvet. Och peka på dammsugaren.

När pojken ritade fick mamman sticka några julgransprydnadshjärtan. Garnet är Järbo Lady, ett restnystan från ett par sockor jag stickade åt mannen för länge sedan. Stickor 3,5. Mönstret heter Little Hearts och finns på Ravelry. Tanken är att de ska stoppas men jag tycker att de är finare platta. I alla fall i granen.

Lådorna måste sorteras ofta. Gärna varje dag.

De är viktigt att man få till det här med sköljningen rätt. Helst ska man ha två behållare av något slag och så ska vattnet hällas mellan dem.

Och när vi ändå var i köket passade vi på att baka pepparkaksmuffins.

Typiskt!

Ikväll, om några minuter närmare bestämt, går alla på jobbet och äter julbord tillsammans. Jag sitter hemma i karantän och återhämtar mig efter magsjukan jag fick av Theodore. Jag hade sett fram emot det här julbordet i evigheter och dessutom händer en massa roligt på jobbet just nu - och här får jag sitta. Imorgon också. Jag är som sagt i karantän minst en dag till, pojken är frisk från magsjukan men ögoninfektionen sitter fortfarande i så det blir inget dagis. Suck.

Å den positiva sidan så var det en ganska lindrig magsjuka. Pojken kräktes under en dag och jag under en natt. Sedan mådde vi bättre. Nu väntar vi på att pappan ska följa samma öde.

En annan positiv sak är att alla julklapsstickningarna är klara och skickade. En är inte riktigt klar men den behöver inte vara färdig förrän på annandagen så det är lugnt. 13 stycken i år. Jag fattar inte att jag hann. 28 stickningar under hösten och vintern. Det är nog rekord för mig. När julafton är över kommer bilder och mer information. Jag har förresten uppdaterat mössinlägget med stick-info.

Dagens bild

Jag fotograferar och lägger upp några totalt meningslösa bilder här för att skjuta upp att diska disken som ska diskas medan pojken sover middag.

Lite sådär knasig med ytterkläder inomhus.

Men det är bara för att visa årets egenstickade mössa.

Stickinfo: Mössan stickades i Drops Merino Extra Fine på stickor nummer 3,5 och 4. Mönstret finns här.

Vabbrapport

En bra grej med sjuka barn är att de i vissa sjukdomstillstånd blir fantastiskt mysiga och charmiga. De måste vara i total balans mellan lagom sjuka och lagom friska - och det händer inte ofta, men när det gör det är det bara att insupa myset! Det har varit mycket Pororo och gos i soffan idag. Och tyvärr kräks i dusch, kök, sovrum och vardagsrum.

Magsjuka och ögoninfektion. Då är man inte så kaxig.

Pulkapremiären

Äntligen pulka!

Det pågår ju en pulkakris här i Göteborg. Snön har fallit i drivor men inte en pulka finns till försäljning. Alla är slut! I över två veckor har jag varit på jakt men inte hittat någon passande pulka åt Theodore. Jag började känna mig som en dålig förälder som försummade mitt barn ordentlig snölek. Som tur är erbjöd sig våra grannar, tillika Theodores dagiskompis föräldrar, att låna ut sina snöleksaker, så vi gick ut tillsammans. Alexander och Theodore turades om att åka tefat och pulka och det var toppen!

Hör bara hur han hojtar i backen:

Städa städa varje fredag ...

Världens sötaste lilla städman.

"Guess what, I'm not a rowboat, rowboat"

Jag är ganska bra på att höra och komma ihåg låttexter. Jag är också ganska bra på att höra och sjunga fel text. Inte lika bra som Jenny men jag har ändå lyckats med rader som "It's a blindee man" (Supply and demand) i en Hives-låt.

Den senaste felsjungningen är den braiga I'm not a robot med Marina and the diamonds. Ni har säkert hört den i Lindex-reklamen elller på Skavlan. När jag fick låten på hjärnan efter att ha hjärntvättats med Lindex-reklam gick jag länge omkring och sjöng "I'm not a rowboat, rowboat" istället för "I'm not a robot, robot". För det är ju helt logiskt. Rowboat. Heh.

Hela skivan är förresten jättebra! Min senaste musikbesatthet.

Magsjuka? Nej det tror jag inte.

Theodore hade tydligen bajsat igenom alla sina kläder en timme innan jag skulle hämta honom på dagis. Det går magsjuka och pedagogerna liksom antog att han skulle vara hemma imorgon men jag sa att vi fick se hur det gick ikväll. Nu har pojken både ätit duktigt, varit pigg och inte bajsat eller kräkts så jag tror inte att det är någon fara. Jag håller alla tummar jag har.

Nu sover han och jag har bänkat mig framför teven. Precis som igår är det värsta handbollsfestivalen med dam-EM och World Cup för herrar på samma kväll! Digitalboxen har stått på inspelning, filten är utvecklad och stickningen redo. Nu ska här hejas!

Hur mycket våld är ok på dagis?

Idag kom Theodore för andra gången hem med ett bitmärke. Den här gången på handen. Små ilsket röda tandmärken. Förra gången blev han biten i kinden och blåmärket satt kvar i flera veckor.

Han har andra gånger kommit hem med rivmärken och vi börjar tycka att det är lite väl mycket våld på dagis. Nu är jag ju som bekant förstagångsmamma så det kan hända att jag är lite överkänslig men jag tycker att rivandet, bitandet, knuffandet och slagen har eskalerat på sista tiden. Vi stannar ofta lite längre vid hämtning och lämning och ser då ofta situationer där barnen gör varandra illa. I synnerhet är ett barn extra benägen att göra andra illa och jag har vid flera tillfällen sagt ifrån till barnet.

Jag vet att barn är barn och att så små småttingar som finns på Theodores avdelning inte alltid vet vad som är rätt och fel. Och att det är just såna här situationer som ska lära dem skillnaden. Jag vet också att pedagogerna har många barn att se efter och inte kan vara överallt hela tiden. Jag har förståelse för det.

Men ändå. Det är inte roligt att se bitmärken på sin lilla son och jag hoppas verkligen att han inte är en av dem som slåss och bits.

Ni som har barn på dagis, och ni som inte har det, hur mycket våld är ok?

Felix och Fenix

Idag fick Theodore se Felix och Fenix på teve innan läggdags. Barnprogram på bästa vis från den tiden då Robert Gustavsson fortfarande var charmig och rolig. Theodore var fascinerad av sagan, som handlade om en massa djur som flyttade in i en vante, och jag småfnissade lite här och där. Mycket bra komplement till den vanliga arsenalen (Pingu, Byggare Bob, Thomas-tåget och Koalabröderna).

Sjyssta grejer, tyckte Theodore.

Årets lussekatter

Fullkomligt delikata lussekatter. Jag önskar att jag hade minst hundra stycken,

Igår var dagen för det årliga lussebullebaket. Det här året prövade vi Vetekattens recept med sån där fördeg och botgöringsdeg. Två påsar saffran och extra socker. Russinen glöggkokades och efter gräddningen penslades bullarna med sockerlag.

Jag är lite besviken över utseendet på bullarna, de blev lite spruckna och ojämna i färgen - men smaken! De var de godaste lussekatterna jag någonsin ätit. Ever!

Nu gäller bara att försöka få bullarna att räcka fram till jul. Eller lucia i alla fall.

Om barnfamiljer på julbord och skämsighet

Någonting så här oskyldigt och bedårande kan väl knappast orsaka någon större oreda?

Igår var familjen Sharp på julbord tillsammans med vännerna Sofia, Martin och lilla Alma. Jag hade sett fram emot det med barnslig längtan och ett tag såg det ut som att vi kanske skulle bli tvungna att ställa in eftersom båda barnen var sjuka. Som tur är kryade de på sig i tid och vi möttes upp vid övergångsstället för att åka in till Ett på avenyn.

Jag hade aldrig varit där förut och blev positivt överraskad både av de fina lokalerna och den trevliga och serviceinriktade personalen. Vi fick hjälp med barnvagnsparkering, barnstolar och små assietter. Ingen verkade särskilt oroad över att vi hade med oss två ettåringar.

Kvällen var mycket trevlig och maten var mycket god, men jag kunde liksom aldrig slappna av riktigt. Jag oroade mig hela tiden över att Theodore inte skulle vara nöjd, över att han slängde mat på golvet och tänk om han när som helst blev trött och less och börja gnälla? Det var ju trots allt efter läggdags. Jag märkte att jag skyndade mig igenom de olika mattallrikarna utan ro i kroppen.

När vi lämnade restaurangen så det ut som att ett gäng grottmänniskor haft fest vid vårt bord. Åtminstone på vår sida. Theodore hade slängt mat på golvet, gnidit in resten i duken och jag hade spillt ut ett glas vatten. Jag skämdes över att vi var så stökiga och vi lade till lite extra dricks på notan.

Alltså, egentligen borde jag inte skämts. Ingen antydde att vi var störande, vi var där vid första sittningen och ensamma rätt länge. Barnen var jätteduktiga och skrek inte. Maten var toppengod och personalen tålmodig och hjälpsam. Ändå skämdes jag och undrade om vi som småbarnsfamilj hörde hemma på restaurang. Men vaddå, har de barnstolar så får de vara beredda på att ta emot barn, eller hur?

Hur som helst. Julbordet rekommenderas varmt. Jättegod mat och lagom pris. 495:- för vuxna och 95:- för barn upp till tolv, men vi behövde inte betala för våra pyttesmå.

Förödelsen på bordet ...

... och på golvet. Och då har vi redan plockat upp det värsta.

Till slut kan jag inte låta bli att visa upp en bild på min fine man. Han var så himla stilig igår.

Theodore bjuder in till videoblogg (vari jag sjunger och så)

Välkommen och varsågod.

Piggare men trött ändå

Theodore sov mycket bättre inatt. Inte bra men bra mycket bättre. Han är också lite piggare idag men inte tillbaks i toppform. Vabb idag igen då.

Ikväll blir det julbord med Sofia, Martin och lilla Alma. Gött!

Och så vabbar jag igen.

Pingu på teve och bok i mammas famn. Då är det ok. En stund.

Vid ett ringde fröken Alina från dagis och sade att Theodore inte var kry. Han var ledsen och gnällig, hade inte ätit (!) och grät sig till sömns. Mamma fick rycka ut och hämta den lille krasslingen.

Jag  var inte jätteförvånad eftersom Theodore sovit urdåligt de senaste två nätterna. Han har gråtit, gnällt, snurrat och vägrat sova hela nätterna. = Ingen sömn alls för mig eftersom mannen jobbar natt.

Vad som är fel vet vi inte riktigt. Han har ingen feber men gnäller, gråter och är otroligt känslig. Och så dreglar han något oerhört. Det är som ett vattenfall ur truten på honom. Mycket värre än han någonsin dreglat som spädis. Först trodde jag att han kanske hade ont i halsen eftersom näsan rinner lite också. Förkylning på gång alltså. Men nu funderar jag på om det kanske är de sista tänderna som är på väg. Symptomen stämmer och det är ju fyra tänder kvar innan kvoten är fylld för tillfället.

Jobbigt är det hur som helst, för alla inblandade. Theodore bara gnäller och gnäller och ingenting förutom glass hjälper mitt i natten. Då kan han kanske somna om en stund, men inte mamma. Hon hinner inte innan pojken vaknar nästa gång. Så har det varit de senaste två nätterna och den här natten ser ut att bli likadan.