"Tjejvän och pojkvän"

Sötnötterna Theodore och Alma har busat tillsammans på kondiset idag. När det är studiedag på förskolan och regnet öser ner är det nog faktiskt det allra bästa!

Friendly neighborhood spiderman

Idag firade vi kulturkalas på barnvis i Trädgårdsföreningen. Pojkarna har åkt karusell, ätit glass, fiskat fiskdamm, sprungit på vatten, byggt instrument och busat i solen. Vi avslutade dagen med att åka paddan för andra gången i år.

Edward körde hårt i vattenbollen.

Theodore kom inte längre än så här innan det blev otäckt.

Karusellen passade betydligt bättre.

Sedan behövde alla en glasspaus.

Vi hade lovat Theodore en ansiktsmålning. Gissa vad han blev.

Såklart!

Paddan blir aldrig tråkig, så medan vi väntade på att storebror skulle bygga ett instrument tog jag, mormorn och Theodore andra turen för i år.

Och efter den blöta turen hade Spiderman plötsligt förvandlats till ... en sith!

Instagram-russin. Eller: Bara bilder på Theo och handarbete som vanligt.

Idag drog hela familjen iväg till Fjällbo park och klättrade i berg med familjen Saline. Det var fantastiskt mysigt men efteråt var vi så trötta att vi nästan dånade allihopa.

Nyduschad och nykammad. Jag älskar min lilla pojke extra mycket så här. Mjuk och gosig och lite blöt.

Efter klättring i berg kan man se ut så här. Jättelortig!

Igår hängde vi med Johanna och lilla Lovi hela dagen. Det var jättemysigt!

I morse sov Theodore till klockan nio. Nio! Jag tror att det var en hit att flytta läggningstiden från sju till åtta.

Det här är en fin och praktisk frisyr jag rekommenderar till alla med barn som har lång lugg. Jättesött, lätt att göra och sitter oftast flera dagar.

En jättearg syskonkanin som heter Sid Vicious.

Åka karusell!

Jag hade ju en så himla bra dag igår att jag föreslog för mannen att vi kunde göra någonting tillsammans allihopa när han hämtat Theo från dagis. Jag hade en liten utflykt i åtanke. Lekparken, korvgrillning eller besök hos någon av Theos kompisar kanske. Maken förelsog en spontantripp till Liseberg, och det kunde jag ju inte säga nej till!

Pojken blev såklart överlycklig och det var knappast några problem att få med sig honom från dagis, trots att han spelade fotboll med de stora killarna.

Det var en riktig hit att göra ett besök på eftermiddagen, mitt i veckan i början av säsongen. Inte en enda kö till en enda av karusellerna, glada besökare och extra trevliga karusellförare. Vi hade jättekul! Vädret var också toppen även om det gärna kunde varit lite svalare. Vi Sharpar gillar ju inte värme något vidare, men mot kvällen var det skönare.

Vi var alla jättetrötta när vi kom hem och i ärlighetens namn kom inte pojken i säng förrän halv tio - på en dagiskväll! Men men, det är ju inte varje dag man åker till Liseberg faktiskt.

Shorts-väder = skrapade barnknän. Men det var inga problem, vi var ju på väg till Liseberg!

Knatterallyt - jättekul!

Trummeliten - inte så kul.

Cykelflyg-grejen - lite kul men lite otäck också. Det var ju så högt upp!

Ponnykarusellen - oväntat rolig, den åkte vi två gånger.

Men nu kom det bästa, Lilla Lots - eller "Sjörövarbåten". Den kunde Theodore ha åkt hela dagen.

Wee!

Men Små grodorna, nej tack. Alldeles för högt upp i luften. Förra året gapskrattade han när hän åkte den här karusellen, nu var tårarna nära.

Allt otäckt glömdes som tur är bort när han klev på Kaffekoppen. Hur kul som helst!

Ännu fler båtar! Den här var jätterolig och vi hade sån tur att det inte var några andra barn som ville åka så pappan och pojken fick åka så länge de ville.

Klart att pojkarna skulle åka bergochdalbana också. Roligt men lite otäckt tyckte Theo, som åkt den förut.

Sist åkte vi Farfars bil och tittade på nappometern. Vi hälsade lite på kaninerna också men de var jätteläskiga. Sen var vi så trötta att vi knappt orkade åka hem. Perfekt eftermiddag och kväll!

Myslördag och lite nytt åt Theodore

Duktighetsministern vet hur det går till.

Idag har vi haft det mycket trevligt i familjen Sharp. Vi vaknade lite slött runt halv nio, slappade framför lite barnprogram och drog in till stan på förmiddagen. På vägen till spårvagnen slängde vi lite sopor - Theodores uppgift numera.

Första stoppet var Webbhallen där vi köpte ännu en hårddisk till servern. Skönt. Sedan deklarerade Theodore att han var bajsnödig varpå vi skyndade oss till nästa stopp, sen frukost på Espresso House. Gott och mysigt. Sedan började jakten på en ny keps till Theodore. Den förra, med Spiderman-motiv, tappades ju bort efter bara någon timme. Vi letade och letade men hittade ingen bra keps någonstans, däremot hittade vi lite andra bra grejer. Som hårfärg, bomullsrondeller och det här:

Paket med Barbapapa-bok och pyjamas. 149 kronor på Åhléns-rea.

En till Barbapapa-pyjamas, 129  kronor. Också Åhléns-rea.

Favvounderbyxorna från Åhléns. Egentligen trosor men passar fint på små pojkrumpor också.

Men så plötsligt hängde den bara där. På H&M. Kepsen! Den som mamma, pappa och pojke blev kära i på en gång! Den är snygg och barnslig, har fin passform och sitter kvar som den ska. Och enligt Theodore den säger den "Bläää!".

Värsta coola killen.

Vi var så glada på H&M att vi var tvungna att handla lite till. Det här:

Två piratlinnen för 49 kronor styck.

Och ett par jättefina tunnare hängselbyxor med förstärkta knän. Perfekta och ett fynd för typ 200 kronor.

Efter kepssuccén ville pappan titta lite på skor, jag köpte två garnnystan och sen fick jag eftermiddags-dipp royale och höll på att dö av utmattning. Trots det tog vi en glasspaus innan vi åkte hem. Allt för barnen såklart.

Mannen åkte iväg och klättrade medan jag och Theo myste hemma. Sedan kom pappan hem igen och vi åt entrecote med god sallad. Ja, och sen var det kväll och det var så mysigt att Theo fick vara vaken ända till klockan nio. Mannens lag vann fotbollsmatchen och jag virkade klart min femte Hjärtekatt. Ni hör ju. Vilken toppendag!

Hjärtekatt nummer fem, Louie Louie.

Bioutflykt och Hjärtekatter

Spänd men jätteduktig inför livets andra biobesök.

Idag mötte jag och Theodore upp Livia och hennes mamma Nicole på Bergakungen och såg Piraterna på bio. Båda barnen var jätteduktiga och klarade en och en halv timmes film utan problem. De slukade var sin hel liten popcornlåda var! Efteråt mötte vi Alma och hennes mamma Sofia på McDonald's. Barnen var duktiga där också och Theodore rymde bara en gång.

Det var så himla skönt att komma ut lite efter flera dagar hemma med Theodore utan att ha stuckit näsan utanför dörren. Det har faktiskt inte hänt sedan Theodore föddes, att han inte kommit ut på flera dagar.

Theodore var så himla duktig hela dagen. Gick duktigt och höll mig i handen. Rymde bara en enda gång. Det måste dock ha varit ansträngande att uppföra sig så fint hela dagen för han somnade i vagnen på vägen hem. Inte bra. Jag försökte reparera skadan genom att låta honom leka av sig lite i solen på gården innan vi gick in men det hjälpte inte. Det var ren lögn att få honom att sova på kvällen och efter en timmes fruktlös nattning gav jag upp. Han ligger nu bredvid mig i soffan och ser på Monsters Inc på teve.

Inomhuspojken har en ficklampa.

Igår var också en fin dag. Jag och Theodore duktiga och räknade de sista Hjärtekatterna som bott i min garderob i ett par månader. Ja, Hjärtekatterna förresten, tänker ni, hur har det gått med dem egentligen? Jättebra faktiskt. Så bra att vi till slut inte orkade längre. På ett år fick vi in nästan 1500 katter som skänktes vidare till barnhjärtavdelningarna i Göteborg och Lund. Det är många katter att räkna och fotografera och trots att jag och Susanne tog hjälp av Caroline och Chris så blev det för mycket till slut. Jag blev ju sjuk, Susanne och Caroline gravida och Chris fick jobb.

Vi beslöt oss för att vi var nöjda med vad vi åstadkommit och förberedde oss för att lägga ned. Men det gick inte. Massor av besvikna människor hörde av sig och det blev tydligt för oss att Hjärtekatten-projektet inte var redo att avslutas. Istället hörde jag mig för om det var någon som kunde tänka sig att ta över en del av arbetet - främst att ta emot katter, visa upp dem och leverera dem. Det vällde in intresseanmälningar och nu har vi ett helt gäng toppentjejer som gör ett jättefint jobb! Susanne har valt att hoppa av men jag finns kvar , men i lite mer lagom utsträckning, och det känns jättebra! Nu kan Hjärtekatten inte bara leva vidare - utan växa ännu mer!

Faktum är att jag fått en rejäl nytändning och till och med börjat virka på ännu en egen Hjärtekatt. Trots att jag i somras svor på att aldrig någonsin göra en igen.

Mästerfotografen hjälpte mig att packa upp, fotografera, räkna och packa i kartonger.

Lilla trädgårdsmästaren

Idag fick jag prata med Theodore i telefonen. Han var alldeles kvittrig och berättade att han fått en egen vattenkanna som var gul och att han hade planterat blommor med farmor i växthuset. När jag kom hem fick jag de här bilderna mailade till mig. Jag saknar min lilla stora karl - men han har det hur bra som helst. Det sa han själv.

Jag är nyss hemkommen från en dag på stan med fina Johanna och hennes dotter. Vi har fikat och promenerat, varit i lekparken och lite affärer. Jag har en pigg och glad dag idag, efter en supermysig kafferepskväll igår. Det är bra nu!

Och så tog jag mig vatten över huvudet igen

Theodore med ryggsäcken packad med varm choklad. Redo för skogen!

Att jag aldrig lär mig! Här hade jag en söndag då jag hade lovat mig själv att vila så mycket jag  bara kunde. Det har ju, som jag tidigare nämnt blivit lite för mycket de senaste veckorna och jag har inte vilat ordentligt. Jag ville ge medicinerna en ärlig chans och inte ta ut mig, för att se hur mycket bättre jag egentligen mådde. Vad gör jag? Tar ut mig alldeles såklart.

Jag vaknade och kände mig ganska pigg, på förmiddagen får vi ett erbjudande om klättring och familjehäng med Salinarna och det vill man inte tacka nej till. Maken erbjöd sig att åka ensam med Theodore, men jag ville följa med. Inte missar man sånt familjemys frivilligt! Så vi tog bussen till Utby och promenerade sedan mot Gärdsås och klätterberget. Jag visste att backarna var stupbranta och oändliga men det hade jag tydligen förträngt. Jag överdriver inte (så mycket) när jag säger att de nästan tog kål på mig innan jag äntligen var uppe. Jag mådde illa, hade blodsmak i munnen och kramp i benmusklerna. Men upp kom jag.

Soligt och mysigt med glada och busiga barn och klättriga föräldrar. Förutom jag då. Jag var bara glad. Och trött.

Vi stannade i skogen hela eftermiddagen och klockan var närmare fem när jag och Theodore klev av bussen i Gamlestaden. Maken stannade kvar och klättrade en stund till. Jag var helt utmattad med dunkande huvudvärk och öm kropp. Jag såg fram emot att laga en så lättlagad middag som möjligt och sedan parkera mig och sonen i soffan resten av kvällen. Då kom jag på att mina nycklar låg på hallspegeln. Och mannen hade ingen telefon med sig. Vi var utelåsta!

Som tur är var familjen Wendel/Andrén hemma och sällskapssugna så vi fick komma hem till dem och vänta. Där var det supermysigt som vanligt och vi blev bjudna på middag! Tänk vilken tur att vi har dem!

Theodore och Alma vet precis hur man rattar en smart phone.

Vi kom hem vid åttatiden och då var jag så trött att jag inte visste vad jag hette. Kroppen hade också tagit stryk för mina ben var så svullna och vätskefyllda att de såg ut som stubbar. Eller elefantben. På allvar. De var helt uppsvällda ända till knäna. Hualigen så läskigt det såg ut.

Nu är det lite bättre, men inte helt bra. Theodore är precis lämnad på dagis och jag har handlat lite på Konsum. Nu ska jag bara vila i flera timmar. Kolla på Grimm och sticka i soffan. Så det så.

Ljusare tider syns vid horisonten!

Yey! Idag ringde en läkare och meddelade mig att den obehagliga undersökningen visar att tumören med största säkerhet sitter på vänster sida i hypofysen. Nu ska en remiss skickas till neurokirurgerna som ska ge mig en operationstid! Tjoho!

Hon sa också att de vill få ned mina höga kortisolvärden inför operationen och att jag därför ska få en medicin som dämpar produktionen. Då ska jag börja må lite bättre och en del av symptomen ska mildras. Trippel-yey! Anledningen till att jag inte fått medicinen tidigare är att det ju inte går att göra alla nödvändiga undersökningar om man mixtrat med kortisolproduktionen - för då visar de ju inte korrekta provsvar. Läkaren ska bara prata med sin överläkare och så ringer hon upp mig imorgon eftermiddag och berättar mer.

Jag längtar, längtar, längtar efter att få må lite bättre. Det är rätt tungt nu och jag är trött. Det har varit ganska mycket de senaste veckorna och det märks i kroppen. Idag har jag bara släpat runt i pyjamasen men varit jättetrött ändå. Pappan och pojken fick åka ut på utflykt själva - till Lejonet och Björnen på Danska vägen!

Smaskens!

Och Celine, här kommer före- och efterbilder på Theodore och hans frippa!

Före ...

... och efter. Det kanske inte ser ut att vara så stor skillnad men det är det.
Innan gick luggen ned ända till hakan och bakhuvudet var ett enda rufs.
Nu är håret mjukt och fint och lockarna har kommit tillbaka!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är bästa mannens födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Världens mest underbare make fyller 32 år idag. Det firades såklart genom att alla stannade hemma från jobb och dagis för att familjemysa hela dagen! Först sjöng vi för honom i sängen. Sen fick han kaffe där. Sedan åt vi frukost och åkte in till stan. Där blev det födelsedagsfika på Brogyllen.

Bakelser och kaffe, eller Festis.

Efter fikat promenerade vi bort till Webbhallen där mannen fick köpa en ny router. Sedan bar det av till en radio- och tv-handlare vid Skanstorget där han fick nya hörlurar. Lycklig man.

Nämen, är det inte födelsedagsbarnet som står där och spelar?

Nu var Theodore lite otålig efter allt springande i tråkiga affärer så vi pausade lite i lekparken vid Hagakyrkan.

Glad pojke.

Och så tidig middag på Max såklart.

Hungrig pojke på Max.

När vi kom hem hängde vi lite i soffan innan vi gick ned till vår lyxiga bastu nere på gården och svettades hela familjen. Theodore duschade mest men hängde små korta stunder med oss i värmen. Som inte uppgick till mer än typ 45 grader vilket passade mig utmärkt.

Nu sover Theodore och vi vuxna sitter i soffan och tittar på Hugo. Maken säger att han är mycket nöjd med sin födelsedag.