Framtida Jag, kom ihåg detta:

Vid den här tiden i ditt liv hade du ont i muskler och leder varje timma av varje dag. Och natt. Kom ihåg det när du ser tillbaka genom det där rosenskimrande filtret. Det var fan apjobbigt.

Kom också ihåg det här, för det var roligt

Jag: Theodore, du måste vara försiktig.
Theodore: Jag är försiktig, men det funkar inte.

Och så tog jag mig vatten över huvudet igen

Theodore med ryggsäcken packad med varm choklad. Redo för skogen!

Att jag aldrig lär mig! Här hade jag en söndag då jag hade lovat mig själv att vila så mycket jag  bara kunde. Det har ju, som jag tidigare nämnt blivit lite för mycket de senaste veckorna och jag har inte vilat ordentligt. Jag ville ge medicinerna en ärlig chans och inte ta ut mig, för att se hur mycket bättre jag egentligen mådde. Vad gör jag? Tar ut mig alldeles såklart.

Jag vaknade och kände mig ganska pigg, på förmiddagen får vi ett erbjudande om klättring och familjehäng med Salinarna och det vill man inte tacka nej till. Maken erbjöd sig att åka ensam med Theodore, men jag ville följa med. Inte missar man sånt familjemys frivilligt! Så vi tog bussen till Utby och promenerade sedan mot Gärdsås och klätterberget. Jag visste att backarna var stupbranta och oändliga men det hade jag tydligen förträngt. Jag överdriver inte (så mycket) när jag säger att de nästan tog kål på mig innan jag äntligen var uppe. Jag mådde illa, hade blodsmak i munnen och kramp i benmusklerna. Men upp kom jag.

Soligt och mysigt med glada och busiga barn och klättriga föräldrar. Förutom jag då. Jag var bara glad. Och trött.

Vi stannade i skogen hela eftermiddagen och klockan var närmare fem när jag och Theodore klev av bussen i Gamlestaden. Maken stannade kvar och klättrade en stund till. Jag var helt utmattad med dunkande huvudvärk och öm kropp. Jag såg fram emot att laga en så lättlagad middag som möjligt och sedan parkera mig och sonen i soffan resten av kvällen. Då kom jag på att mina nycklar låg på hallspegeln. Och mannen hade ingen telefon med sig. Vi var utelåsta!

Som tur är var familjen Wendel/Andrén hemma och sällskapssugna så vi fick komma hem till dem och vänta. Där var det supermysigt som vanligt och vi blev bjudna på middag! Tänk vilken tur att vi har dem!

Theodore och Alma vet precis hur man rattar en smart phone.

Vi kom hem vid åttatiden och då var jag så trött att jag inte visste vad jag hette. Kroppen hade också tagit stryk för mina ben var så svullna och vätskefyllda att de såg ut som stubbar. Eller elefantben. På allvar. De var helt uppsvällda ända till knäna. Hualigen så läskigt det såg ut.

Nu är det lite bättre, men inte helt bra. Theodore är precis lämnad på dagis och jag har handlat lite på Konsum. Nu ska jag bara vila i flera timmar. Kolla på Grimm och sticka i soffan. Så det så.

"Antingen så tvättar jag öronen, eller så tvättar jag öronen inte"

Pippi på rymmen på tv, en trött pojke med napp i soffan, svart liten stickning i händerna. Tusen hammare innanför pannbenet.

Idag är Theodore och jag ensamma hemma hela dagen från morgon till kväll. Vi har pusslat, sett på film, handlat på Konsum, dansat i köket, lyssnat på hårdrock, ätit fiskbullar och kramats. Nu är klockan halv fem och vi är ungefär lika utmattade båda två. Theodore har slutat sova middag och då blir han lagom mosig vid den här tiden - och så somnar han gott på kvällen. Jag är alltid trött så...

Jag har börjat komma till freds med mitt korta hår nu tror jag. Det är oerhört praktiskt! Dessutom mycket snyggare sedan jag färgade det brunt. Och sedan Sushila klippte till det lite.

Jag har också börjat förbereda mig lite inför sjukhusvistelsen genom att fundera på hur jag ska underhålla mig själv. Serier ska med (jag har sparat Once upon a time för ändamålet), böcker (senaste boken i Game of Thrones-serien), stickningar (oklart vilka - jag måste köpa nytt garn) och kanske någon film (tips på bra?)

Nä nu ska jag gosa lite med Theodore. Och ta dagens femte och sjätte alvedon.

Ostluvan

Theodore slog ögonbrynet rakt in i ett vasst hörn och en stor bula var att vänta. Så fram åkte osten ur kylen och med en mössa som hållare satt den kvar länge nog för att bulan blev så liten att den nästan inte syns.

Dagens nya ord: Ostluva.

God natt

Som en slagen hjälte ger jag mig nu och erkänner mig besegrad av tröttheten. Sängen har lockat och dragit ända sedan jag klev över halltröskeln i eftermiddags och hela dagen har varit en ständig kamp för att hålla ögonen öppna. Jag vet inte vad det är med mig men jag satt bokstavligt talat och somnade vid skrivbordet på jobbet. Och när jag kom hem fick jag en hemsk huvudvärk som inga tabletter rått på.

Jag känner mig så trött och tömd på resurser. Orkeslös och energilös. Med täppt näsa och infekterad hy. Som om kroppen inte orkar stå emot minsta bacill eller motgång.

Så nu går jag och lägger mig. Och hoppas att jag är starkare imorgon.

Semesterstängt

Theodore med svallet. Klippa eller inte?

Mitt liv har (välbehövligt) varit näst intill datorfritt den senaste veckan. Först låg jag utslagen med 39 graders feber och världens ondaste hals och sen åkte familjen på semester till föräldrar och svärföräldrar.

Jag och Theodore åkte hem till pappa och Jeanette för att bli ompysslade. Vi gick på skogspromenader, plockade bär, badade, var på marknad, åt godsaker och träffade släkt. Jag hade gärna stannat ett tag till.

Nu är vi dock hemma igen och tar tillvara på de här sista veckorna av årets sommarsemester. Jag och Theo har hela nästa vecka tillsammans innan jag börjar jobba och han inskolas på dagis. Det är mycket som ska fixas till dess. Regnkläder ska köpas och kläderna inventeras och märkas. Sen är det ju den där stora frågan om håret. Ska vi klippa Theodore till dagisstarten? Vi vacklar fram och tillbaka hela tiden. Ingen chans att lockarna ryker - men hur gör vi med luggen? Vi vill inte ha någon rak kort lugg (det går inte ändå med de här lockarna) men långluggen börjar bli aningen opraktisk. Hur ska vi göra nu då - klippa eller inte?

Skor har vi däremot precis fixat. Pojken har ju haft sandaler hela sommaren och när jag skulle trä på de blåvita skorna här om dagen så var de för små. Dags för de första gympadojjerna tyckte vi. Och här är de. Helt galet söta eller hur?

Massor av föräldrar och massor av barn

Alltså, jag glömde ju ta ett endaste kort idag. Jag tror inte att någon tog ett endaste kort. Ingen av föräldrarna. Nu när vi äntligen träffades efter så lång tid. Nu när det hade varit roligt att jämföra med bilderna från när vi brukade träffas för ett år sedan.

Kanske beror det på att vi nu har var sitt barn, inte var sin bebis (även om en del av oss hade både och). Kanske beror det på att våra små inte längre ligger beskedligt i sin vagn eller på sin filt utan ränner som små galningar över allt hela tiden.

Hur som helst så var det väldigt mysigt men framför allt väldigt roligt att se alla igen. Barnen hade blivit så stora! Och en extra hade tillkommit och var sådär go som bara en sexveckors kan vara. Vi hade bakat äppelkaka och dumlekakor vilket var mycket populärt. Jag hoppas verkligen att vi kan fixa ihop fler träffar under sommaren när vi har semestrar/föräldraledigheter.

Nu måste jag sova, och det i en konstig postion, för jag har lyckats sträcka nacken något så fruktansvärt så jag är typ invalid.

Godnatt!

Med en hammare innanför tinningen:

Idag har Theodore varit hemma med sin farmor medan mamman och pappan jobbade. Det gick bra såklart. Han är ju så duktig och fin.

Jag cyklade till och från jobbet vilket inte tog mycket längre tid än att åka spårvagn. Mycket bra. Annars var jag och kollegerna ute i Eriksberg och lyssnade på ett föredrag och åt lunch.

Nu blir det inte mer än det här styltiga inlägget för jag har ont i huvudet och ska sova.

Knatar'n the movie

Se så duktig han är, vår lilla spatserare. Han klarar av fler och fler steg och blir bättre och bättre på att parera. Duktighetsministern!

Han var också duktig när han gav oss den här presenten. Han har omorganiserat lite i bokhyllan.

Ibland är det himla tur att han är så söt ...



Idag är det äntligen lördag. Äntligen för att jag är lite trött och behöver vila kroppen. Äntligen för att jag får äta godsaker. Äntligen för att det är SM-finaler i handboll idag!

Vilan har det gått sådär med. Ryggen gör ont och jag trodde att en rask promenad skulle råda bot men det blev snarare värre. Måste vara det regniga vädret. Nu är planen att sitta i soffan istället.

Godsakerna är det däremot inga problem med. Promenaden gick till godisaffären Sweets 'N Chocolate i Olskroken där vi handlade smågodis, sedan bar det av till ICA för införskaffning av läsk och ugnsbakade chips. På vägen hem gick vi förbi en Donut-vagn och kunde inte motstå frestelsen. Och så pizza till middag. Det är tur att jag ätit nyttigt hela veckan.

SM-final ett pågår as I write. Sävehovs och Skövdes damer drabbar samman och jag hejar på Partille-tjejerna. Hittills står det 9-8 till Sävehof efter 20 minuter av första halvlek.

Nu åter till helgfirandet.

Atjoo!

Så var det förkylt igen i det Sharpska residentet. Tandsprickningen visade sig komma med en förkylning i ryggsäcken och nu är båda föräldrarna smittade. Det är ett evigt snörvlande, hostande och nysande. Jag hoppas att det går över fort. Theodore var som sjukast i helgen och även om han fortfarande är väldigt gnällig så har han ingen feber längre. Tänderna (eller halsen eller öronen?) för fortfarande ont och det är så svårt att se honom ha ont och inte kunna göra så mycket. Blir det för jobbigt får han Alvedon men annars är det gos och lekar som gäller. Det är ganska slitsamt i längden för förkylda föräldrar... men det går över.

Nu ska jag snyta mig och äta en macka. Sedan ska jag nog virka lite men det är en riktigt värdelös tevekväll ikväll så det återstår att se vad som får stå för underhållningen...

Nummer sju och åtta coming up!

Sånt här har vi sett mycket av på sista tiden.
Tuggande tuggande tuggande.

Stackars lilla stora Theodore. Han gnäller och gnyr så ledset i sömnen. Då och då vaknar han till och gråter. Då får han ligga i min eller mannens famn och vi sjunger för honom tills han somnar om igen. Det är alltså tand nummer sju och åtta som spökar. Han har fått en dos Alvedon och jag hoppas att han ska få sova hyfsat under natten. Han har vaknat två gånger sedan han somnade alldeles rödgråten vid åtta. Han har haft svårt att sova hela dagen, annars har han varit på sitt stolligaste och sötaste humör idag.

Träningen fortskrider

Det har varit sån uppståndelse de senaste dagarna att jag inte hunnit rapportera om hur det går med träningen.

Första gången var ju i fredags och även om det var jobbigt så var det väldigt skönt också. Skönt var det däremot absolut inte i helgen då jag hade den värsta träningsvärken jag någonsin upplevt. Ever. Värst var det i magen och jag märkte att de stackars musklerna tagit stryk av graviditeten. Jag får stretcha dem extra noga.

Andra gången var igår och det var skönt den här gången också. Jag såg till att stretcha noggrannare efteråt och idag har jag inte ont någonstans!

Imorgon bitti klockan tio över sex står jag där på crosstrainern igen och det känns helt ok. Jag gillar ju styrketräning och har sett fram emot att få gå till gymet sedan i höstas.

Annars gör jag inte mycket. Gosar med en krasslig och hes Theodore och roddar med diverse Tradera-vinster.

Nu måste jag verkligen gå och lägga mig. Imorgon kanske jag berättar om min nya väska som jag hittills tycker väldigt mycket om.

Vi trotsade snön!

Snöflingorna singlar ned utanför fönstret och snödrivorna växer. Någonting som också växer är istapparna utanför vårat fönster. De är jättefina att titta på men om det blir varmare måste vi nog försöka slå ned dem så att ingen stackare råkar få dem i huvudet.

Snö är fint när man tittar på den från sitt köksfönster. Vissa försöker också hävda att man kan ha roligt med den. Men när man försöker ta sig till Konsum för att handla lördagsmys är den verkligen ingen höjdare (om man har ett barn som sitter i vagn och som väger tio och ett halvt kilo att bära). Speciellt inte när snöröjning tydligen inte existerar på trottoarer, bara på bilvägarna.

Men lite eller mycket snö skulle inte få hindra oss från att få vårt lördagsmys så vi pälsade på oss och pulsade ut i ovädret. Det var ingen idé att ta barnvagnen så vi bar Theodore istället. Det blir ganska jobbigt att bära tio och ett halvt kilo, särskilt eftersom mannen fick göra allt bärande. Jag har en helt enorm träningsvärk och klarar knappt att borsta tänderna.

Men lördagsmys fick vi!

Ståndaktig och nästan alltid glad

Nu har vår bebis börjat ställa sig mot möbler och gå intill dem med mycket vingliga små steg. Det är ett stort steg som gör föräldrahjärtan stolta - men det för med sig sin beskärda del av gråt och tandagnisslan också. Theodore har en viss förkärlek för att ställa sig mot vardagsrumsbordet och vi föräldrar har vetat att olyckan skulle komma förr eller senare. Men man kan inte skydda barn mot allt och pojken måste ju få testa sina gränser lite och utforska sig själv och världen omkring honom. Alltså låter vi honom stå, och håller oss på lagom avstånd. Och så hände det till slut idag. Han tappade koncentrationen, ramlade och slog munnen i bordet. Gråt och små tårar, men snart var det bra igen. Trots att han fick ett blödande sår i tandköttet.

Vår pojke är så sjukt tålig. Andra bebisar i vår närhet gråter för ingenting - om de trillar lite, blir skrämda eller blir av med en leksak. Men för Theodore ska det i princip blodspillan till för att han ska ta till tårarna. Jag har förklarat för honom att det är ok att bli lite ledsen om man slår huvudet eller får en vaccinationsspruta i varje lår - men han ba: - Det är cool mamma.

Här kan ni se lite ståndaktighet in action.

Jo, han är allt som oftast glad och nöjd, den lille mannen. Han hänger med på det mesta och gillar läget. Han står till exempel ut med att jag fotograferar honom i tid och otid - eller följer honom med filmkameralinsen. Men ibland får till och med en solstråle nog. Då ser han ut så här.

Överjobbarn

Dagen började med att alla spårvagnarna var inställda från min hållplats. Åt alla håll. Det betyder minst hundra pers som väntar. Inga ersättningsbussar gick in mot stan (bara mot Angered) och när jag väntat i en halvtimme återstod bara att 1: gå till Redbergsplatsen och ta spårisen därifrån eller 2: ringa efter en taxi. Jag valde tvåan.

Väl på jobbet, 40 minuter sen, hade jag hurmycketsomhelst att göra och kom inte därifrån förrän tjugo över åtta. Lilleman sov redan när jag kom hem och jag fick bara titta lite på honom genom dörrspringan för att inte väcka honom.

Nu är jag tröttare än tröttast och huvudvärken sitter som en propeller på insidan av pannbenet. Ögonen ser åt alla håll och jag ska gå och lägga mig strax.

Imorgon ska jag försöka ta mig an en blogg-utmaning jag fått från en vän.

Kortrapport

Idag har jag pysslat lite med webbdesign på jobbet. Mest.

Idag har jag pysslat lite med städning här hemma. Mest.

Theodore sov oroligt och var ledsen inatt. Båda föräldrarna har huvudvärk.

Jag har ätit pannkaka. Det var gott.

Gäspis

Eddie Izzard var briljant och fantastisk precis som jag hoppades. Av en händelse skulle mina arbetskamrater/chefer också på Izzie tillsammans med sina bihang så vi träffades upp innan för middag. Jag åt entrecote med svamprisotto. Yum!

Det har varit några veckor av dålig sömn och denna kväll bjöd dessutom på en ovanligt långdragen nattning av lilleman så jag är t.r.ö.t.t.e.r.s. Lägg dessutom till att jag haft bakishuvudvärk i stort sett hela dagen efter gårdagens gigantiska alkoholintag beståendes av ett glas öl och ett glas vin. Hörde jag småbarnsmamma någon?

Trots denna trötthet har jag och resten av familjen varit effektiva och duktiga idag. Vi har i stort sett städat ur det rum som snart är Theodores, diskat och storhandlat. Theodore har producerat en fläskläpp men verkar inte särskilt påverkad av anktruten.

Dagens humör: Bra och lite grinig. Och trött.

Dagens natt: Inte så många vakningar tror jag men jag har istället fått så otroligt svårt att somna. Jag kan ligga i flera timmar och försöka somna innan jag äntligen får sova. Jag antar att nio månaders grava sömnstörningar tar ut sin rätt till slut.

Dagens väder: Kallt och snö!

Dagens frukost:

Fattiga riddare med äppelmos och kanel.

Dagens lunch:

2 cheeseburgare på Donken. För att jag är 15 år.

Dagens middag:

Mackor med diverse juliga pålägg.

Dagens godis: Lite choklad, julmust light, pepparkakor.

Dagens klädsel: Svarta strumpbyxor, svart linne, brun klänning med vita prickar.

Dagens frisyr: Pufflugg och hästsvans med fläta.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Att vi nästan städat ur lillemans rum.

Dagens sämsta: Huvudvärk.

Dagens vill ha: Jul med dignande bord och stora släkten.
Dagens utflykt: ICA MAXI.

Dagens handarbete: Inget. Eller, räknad WoW?

Dagens musik: PJ Harvey.

Dagens saknad: Jularna från förr.

Dagens dummaste:

Huvudvärk.

Dagens sjuka: Huvudvärk och kanske Theos fläskläpp.

Dagens drog: Sömn.

Dagens köp: Massor av mat och sånt.

Dagens morgondag: Freeport på dagen och hem till familjen Wendell/Andrén på kvällen. Och så ska vi köpa julgran!

Nu: Smygäta en bit köttfärslimpa som mannen lagade till morgondagen. Sedan sömn. Jag ska inte se på Rambo.

Det ska börjas i tid

Eller nej, det ska det ju såklart inte. Men han kan få leka lite med en av de 20 chokladkakorna mamma vann. Så länge de är inslagna.

Dagens humör: Bara bra, förutom nu på kvällen då jag har ont i ryggen.

Dagens natt: Jobbig. Var uppe säkert 20 gånger i alla fall.

Dagens väder: Snö!

Dagens frukost:

Knäckebröd och mjukt bröd med ost.

Dagens lunch:

Glömde det.

Dagens middag:

Spaghetti med köttfärssås.

Dagens godis: Choklad ur mammas vinst, pepparkakor med ädelost, lite cola.

Dagens klädsel: Blå fejkdenimleggings, grön-mörklila-mönstrad klänning, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Bakåt-pufflugg och hästsvans med fläta.

Dagens smink: Mascara, kajal och brun ögonskugga. Det såg mest smutsigt ut.

Dagens bästa: Att mamma är här.

Dagens sämsta: Att jag har ont i ryggen.

Dagens vill ha: Mamma här jämt. Eller i närheten i alla fall.
Dagens utflykt: Öppnis och Konsum.

Dagens handarbete: Inget ännu.

Dagens musik: Barnsång på öppnis.

Dagens saknad: Inget.

Dagens dummaste:

Ryggen.

Dagens sjuka: Ingen.

Dagens drog: Mamma och choklad.

Dagens köp: Lite frukost, julmust, barngröt och sånt på Konsum.

En sån där dag som liksom inte blev någonting

Skulle till öppnis för första gången på länge men Theodore var så trött att han somnade i sin säng istället. Han vaknade klockan 14 och då var det för sent för att åka. Men däremot började handbollsmatchen Sverige-Tyskland på tv så vi såg den istället. Bortkastad tid.

Efter det var det mest gröt och sov och välling och mys och lek och sov. Jag kom inte utanför dörren på hela dagen men Theo var ute en sväng med pappan på förmiddagen så det gjorde inte så jättemycket.

Jag har lite mer ont i sticket idag och det är väldigt rött men det är inte så farligt.

Jaha. Då tar jag väl och stickar vidare på mannens mössa. Men jag befarar att den kommer att bli för liten trots mina justeringar... passar den mitt lilla huvud är risken stor att den inte passar hans stora.

Dagens humör: Bra.

Dagens natt: Den var bra.

Dagens väder: Grått, såg jag genom fönstret.

Dagens frukost:

Knäckebröd och mjukt bröd med ost.

Dagens lunch: Pepparkakor.

Dagens middag: Bami goreng och t

re knäckebröd med ost.

Dagens godis: Pepparkakor.

Dagens klädsel: Blå jeans, svartvitrandigt linne, svart sönderklippt tisha med texten Rock & Roll is Dead, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Snedlugg och hästsvans med fläta.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Theo-gos.

Dagens sämsta: Sveriges spel i handbolls-VM.

Dagens vill ha: Städhjälp.
Dagens utflykt: Ingen för mig, ICA MAXI för Theo och mannen.

Dagens stickning/virkning: Grönvit mössa till mannen i Drops Karisma.

Dagens låt:-.

Dagens saknad: Mannen.

Dagens dummaste:

Att jag inte kom ut nåt alls. Bara suttit i soffan.

Dagens sjuka: Ingen. Förutom att jag har lite ont i armen.

Dagens drog: Pepparkakor.

Dagens roligaste: Vet inget idag.

Dagens köp: Inget.

Onda munnen

Idag har vi inte gjort mycket mer än varit till bvc. Theodore har så ont av sina kommande framtänder att jag inte vill dra ut med honom för mycket.

Det är så svårt att avgöra vad som är tänder och vad som kan vara en begynnande sjukdom. Symptomen är så lika. Han har varit hängig och trött hela dagen men inte känts så varm. Han har lite rinnsnuva, hostar och dreglar jättejättemycket. Nu ligger han och gnäller och gråter i sin säng och kan inte somna. Han tuggar frenetiskt på nappen och sina fingrar.

Alla de här symptomen skulle kunna tyda på en förkylning med ont i halsen, men det skulle lika gärna kunna vara tänderna.

Jag lägger mina pengar på tänderna i alla fall - för man ser ju faktiskt att de är på väg. De syns igenom tandköttet nu. Dessutom vill han inte ha bröstet utan tuggar bara (tur att jag har amningsnapp annars hade jag säkert varit helt sårig nu) och han brukar vilja amma när han är sjuk.

Jobbigt är det i alla fall. I natt sov Theodore jätteoroligt och jag var uppe säkert 15-20 gånger. I kväll är det värre och han kan inte somna alls utan ligger bara och gnäller och gråter och tuggar. Dessutom jobbar mannen natt så jag är ensam om en timme eller så. Fram till strax efter 06. Snälla säg att Theodore får sova i natt. Och jag. Snälla.

Dagens humör: Först bra men nu inte lika bra för att jag oroar mig för en vaken natt.

Dagens väder: Soligt!

Dagens frukost: Grahamsgrynsgröt med äppelmos och mjölk.

Dagens lunch: Strömmingslåda med potatismos och ärtor.

Dagens middag: Mac'n'cheese.

Dagens godis: Inget.

Dagens klädsel: Blå jeans, rosa/svart/gul/blå-mönstrat linne, lila linne, grå strumpor.

Dagens frisyr: Snedlugg och hästsvans.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Theodore i min mössa.

Dagens sämsta: Theodores onda mun.

Dagens vill ha: Sömn i natt.
Dagens utflykt: BVC.

Dagens sticning/virkning: Kastat bort en grönblå hjälmmössa, lagt upp för en svart.

Dagens låt: Ingen musik idag. Heller.

Dagens saknad: Min pappa.

Dagens dummaste:

Nattjobb.

Dagens sjuka: Kanske Theodore, men jag tror på tänderna.

Dagens drog: Film och stickning.

Dagens roligaste: BVC.

Dagens köp: Ingenting.