Färgen

Rödluvan.

Den här färgen har mitt hår nu. Ganska mörkt och ganska rött. Egentligen är jag sugen på att ha det lite mer orangerött, och kanske gradvis våga mig åt det ljusare hållet. Men vad tror ni, kommer jag se ut som en röd tomat i ansiktet då? Alla passar ju inte i morotsfärg. Eller ska jag gå tillbaka till en brunare färg igen? Hjälp!

Nyklippta!

Före. Familjen hedenhös.

Theodore var värsta klipp-proffset. När han fick sitta i mitt knä och äta djurkex dårå.

Vi är väldigt nöjda alla tre. Johan på Salong Edward (döpt efter Edward Scissorhands) är verkligen toppen och jag rekommenderar honom till alla som behöver en bra frisör i Göteborg. Han har ett mjukt och fint handlag och är lyhörd men tar egna initiativ. Han klarade av utmaningen att klippa både både en storgråtande Theodore (förra gången) och en glad Theodore (den här gången). Jag gillar verkligen att han klippte Theodore som en vuxen och inte som ett barn. Ingen standardfrisyr som alla andra barn på dagis utan utifrån hans egna hårstruktur. Med både vanlig sax och sån där taggig uttunningssax. Ni vet den som gör att kanterna inte blir så skarpa. Hejja Johan på Salong Edward alltså.

Och så här snygga blev vi:

Mamma Sharp.

Pappa Sharp.

Bebisen Sharp.

När alla tre var klippta somnade Theodore i vagnen. Vi passade på att fika på Magasin 11, sedan åkte vi till Klätterdomen. Nu har vi The Big Bang Theory-maraton och äter chips. Pappa Sharp har sovit sedan nio typ.

Milkshakes och kaffe.

De stora pojkarna klättrade.

Den lilla pojken röjde runt och lekte med några större barn som kramade honom och bjöd honom på kaka.

Yey och Yikes på samma gång

Alltså jag ska ju klippa mig imorgon. Förr i tiden älskade jag att gå till frisören och komma hem med ett nytt snyggare jag. Jag var modig och testade olika färger och former på löpande band. Nu känner jag mig lite ängslig inför hela hårgrejen. Självklart lite för att jag skäms över att mitt hår är så risigt men, vaddå, han har säkert sett värre. Nej nu handlar ängslan mer om beslutsångest. Hur ska jag klippa mig? Förr hade jag antingen en klar bild framför mig eller gav frisören fria händer men nu har jag så många kriterier.

• Håret måste fortfarande vara "långt". På ett eller annat sätt. Ingen page eller kortare. Då ser jag ut som en man. 
• Frisyren måste också vara acceptabel om jag bara har tid att tvätta och borsta det. Många är mornarna då jag inte har tid att föna och vaxa och spraya och locka och platta. Typ alla mornar. Det gör inget om frisyren kräver lite styling för att bli perfekt men det måste gå att synas på stan helt ostylad utan att behöva ha mössa. 
• Dessutom ska frisyren såklart kännas "jag". Lite alternativ-mamma. Fattar ni? 
• Och så ska frisyren ha lite 50-talspotential. Det är nämligen den enda stilen jag har att ta till då jag ska klä upp (ut) mig. 

Alltså:
Det enkla, tråkiga och oprisvärda alternativet är att helt enkelt toppa håret lite, klippa upp och sneda till luggen. Zzzzzzz.

Det spännande, roliga och prisvärda alternativet är att våga slå till på någonting annat. Men vad skulle det vara? Långlugg, snedlugg, hellugg, kortlugg? Uppklippt, rakklippt, v-klippt? Axellångt eller hellångt? Undercut, sidecut eller symmetriskt? Jag har under veckan växlat vilt mellan alla alternativ och hela tiden skrämt sprungit in i det trygga och tråkiga hörnet. Jag kanske bara ska toppa lite. Fräscha upp.

Men hallå! Gråa tråk-tant-småbarnsmamma-Therese är utvisad! Rött kort, du får sitta på läktaren resten av matchen. Nu går du till frisören imorgon och ber honom klippa en tung hellugg strax ovanför glasögonkanten. Och så ser du till att han ramar in ansiktet lite på sidorna så att det blir snyggt när du sätter upp håret. Och så får han gärna klippa upp resten av håret och ta en decimeter eller så på längden.

Och hör sen!

Sängbloggning

Nu gör jag som jag borde gjort igår, lägger mig i sängen tidigt. Jag försöker att inte tänka på saker som gör mig stressad, alla de där "måstena" som jag borde göra. Alla beslut jag måste fatta och alla val som måste göras. Och den där eviga hostan.

Istället ska jag ligga här sängen och läsa en bok tills jag blir sömnig, vilket brukar ta en kvart eller så om boken inte råkar vara en i Sookie Stackhouse-serien. Eller något av Vallgren eller Ajvide.
Nu är det Boktjuven av Markus Suzak som står för den litterära förstörelsen. Jag har inte kommit så långt ännu, bara 50-60 sidor, men hittills är den underhållande.

Och så har jag bokat tid för hela familjen på Salong Edward på lördag. Nu ska alla Sharpar bli fina i håret. Jag har inte klippt mig hos en frisör på evigheter så det ska bli spännande. Frågan är bara hur stor förändringen ska bli. Jag tror att det blir lite toppning bara och en klippt snedlugg istället för den här utvuxna stripiga historian. Och lite uppklippt som vanligt.

Eller så klipper jag av allt. Det tål att tänkas på.

Godnatt!

Håret

Idag känns den nya frisyren bättre. Jag är inte 100 procent nöjd men nu när jag tvättat håret igen och låtit bli att styla det (som vanligt) är det bättre. Det kan också vara så att jag är mer tillfreds och mindre grinig när jag fått sova ordentligt. He he.

Hur som helst så vågade jag knäppa en helt osminkad (som vanligt) bild imorse. Håret är fortfarande lite blött så det syns inte att det lockar sig lite (eller böjer sig till små böjar) när det är så här kort. När det var långt som innan är det spikrakt.

Ser ni. Jättekort!

Jag har försökt hitta en bild som visar håret innan det klipptes men ingen bild visar var håret slutar. Så långt var det. Jag saknar det massor men nu är håret så silkeslent och otrassligt att det nog är värt det.

Jag vill passa på att tacka alla som tipsade mig om Clinique förresten! Min hy känns så himla mycket bättre nu när jag använt produkterna ett par dagar. All torrhet är borta och färgen och utan är mycket jämnare. Nu ska jag bara ha råd att köpa de stora, riktiga, förpackningarna också. 700 är mycket ur min plånbok. Och då måste jag ha en extra ansiktskräm också. Men funkar det så funkar det.

Alltså, finns det någonting som kan göra en så vardagsursinnig som hår?

Få saker gör mig så rasande som när håret inte fungerar. Jag kan välta ut ett helt flingpaket över golvet eller spilla på den rena tröjan två minuter innan jag ska gå - och det gör mig såklart arg och irriterad. Men när jag har en dålig hårdag gör det mig så vansinnigt arg att jag likt en tonåring kan bestämma mig för att helt enkelt stanna inne hela dagen. (Inte när jag ska till jobbet förstås, då är det bara att slänga ihop en ful hästsvans och gå.)

Idag är en sådan dag och det är extra irriterande eftersom jag klippte mig igår och alltså borde vara extra nöjd istället.

Oftast när jag är nyklippt brukar jag vakna upp dagen efter och se ut nästan som kvällen innan eftersom frisörernas styling håller mycket bättre än min egen. Dagen efter en klippning brukar vara en fin dag där allt känns roligt, garderoben känns plötsligt ny och jag vill bara ut och visa upp mitt nya jag.

Idag är inte alls en sån dag. Tvärt om faktiskt. Jag vaknade upp och håret stod åt alla håll alternativt låg slickat mot huvudet. Jag antar att det beror på att min nattsömn ser så annorlunda ut nu. Istället för att ligga med huvudet mot kudden hela natten springer jag fram och tillbaka mellan min säng och Theos. Under täcket är det varmt och uppe i luften är det svalt, så jag tar på mig varmare kläder för att inte frysa när jag står/sitter vid Theodores säng och nattar om. Så jag blir varm och kall om vartannat vilket gör att håret blir fuktigt och torrt flera gånger under natten. Jag antar att det är därför det ser ut hur som helst när jag vaknar. När jag väl sover, eller försöker sova, är det dessutom mer oroligt.

Hur som helst. Detta i kombination med att jag alltid tycker att det är väldigt jobbigt att klippa håret. Eller, jag känner väldigt blandade känslor. Å ena sidan älskar jag förändringen, att bli ompysslad och göra någonting nytt. Å andra sidan är det väldigt ångestladdat att det försvinner hår. Hur mycket jag än förbereder mig på att det kommer att bli kortare och tunnare (om det blir uppklippt vilket det nästan alltid blir) så får jag nästan alltid lite panik när jag drar fingrarna genom håret dagen efter. Nu var det verkligen så. Jag hade ett väldigt långt och jämnlångt hår innan klippningen. Ned till halva ryggen ungefär. Frisören klippte minst 10 centimeter på längden plus säkert 20 centimeter i uppklippningen. Det kändes så himla skönt då men nu har jag hår-ångest!

Dessutom tycker jag att luggen är väldigt konstigt klippt. Jag ville ha en snedlugg som liksom är inklippt med håret på sidan, så att den liksom flyter in i resten av håret om ni förstår vad jag menar. Nu är den tvärt om, det blir som en kant mellan luggen och resten av håret. Det ser inte klokt ut.

Ja, det blev visst en hel massa gnäll men just nu känns det mest som att jag vill dra en gammal säck över huvudet och stanna inomhus. Ingen bild med andra ord.

Gnäll gnäll gnäll.

Det här med sömnmetoder (och lite hår)

Nu har jag kommit hem från salongen och är alldeles nyklippt! Jag fegade ur lite och klippte inte riktigt så som på bilden, men väl 10 cm kortare och mycket uppklippt. Jag är nöjd men behöver vänja mig vid att det är så kort! Jag gillade för övrigt frisörskan och ska gå dit igen. Väldigt prisvärt också, bara 380 kronor. Salong Unik, alltså. (Jag kan visa bild på rufset imorgon)

När jag kom hem möttes jag redan i trappan av skrik. Vafalls? Har mannen däckat? Ligger lilleman ensam och skriker för döva öron? Nejdå, såklart inte. Det var bara mannen som lagt den mindre mannen i spjälisen för att sova - och istället för att klappa honom till sömns gått ut från rummet. Lilleman var ilsk ilsk ilsk!

Som bekant så har vi ju lite problem med vissa små mäns sömn här i familjen Sharp, det har inte undgått många. Särskilt inte min snälla moster och hennes snälla man, för på hallgolvet låg idag ett kuvert innehållande två broschyrer om att lära barn att sova. Trots att jag trodde att jag läst allt som gick att läsa om bebisars sömn och olika "metoder" var det två broschyrer jag inte sett förut. De tog upp den omdiskuterade 5-minutersmetoden och med glädje i hjärtat läste jag för första gången information som kändes sund och vettig.

De 5-minutermetoder (och likande) jag läst om tidigare var så hjärtlösa och utan vare sig vettiga förklaringar eller förståelse för föräldrarnas bristande hjärtan. "Låt barnet ligga och skrika, gå in var femte minut. Det är bara att stålsätta sig". Typ. Inga lugnande försäkringar utan snarare tvärt om, "gör precis som vi säger och inte minsta lilla annorlunda för då är allt förgäves, fråga inte varför".

I den här skriften tas det upp att det är jobbigt att behöva gå emot sina föräldrainstinkter att vilja ta upp sitt gråtande barn. Det är inte oss det är fel på. Det är vår kultur. Vi är inte anpassade för att sova i separata rum osv osv. Jag ska inte tråka ut er med det exakta innehållet utan bara konstatera att det nu känns moget att pröva.

Sist vi funderade kring "metoder" var Theodore bara en liten ankunge på 4-5 månader och det var inte tanke på att låta honom ligga och skrika i sängen. Han var på tok för liten och inte alls redo, skriken var panikskrik. Nu är det annorlunda och Theodore lite mer medveten om sin omvärld (vi är också lite mer luttrade som föräldrar).

Alltså ger vi det ett försök. Hittills har det gått så här:

Pojken skrek i ganska precis en timme. Vilket, enligt broschyren var normalt för ett barn i Theodores ålder.

Pojken somnade.

Pojken vaknade efter ungefär 40 minuter. Då fortsatte vi med att låta honom skrika men gå in till honom var femte minut (eller så) eftersom det stod att man skulle göra så om barnet vaknade inom en timme efter insomnandet - för då är barnet fortfarande så trött att det inte orkar skrika så länge. Om det gått längre tid har det hunnit med en djupsömnsperiod och samlat nya krafter - då kan det bli för jobbigt för föräldrarna att fortsätta så man får då använda sin "vanliga" nattningsmetod.

Pojken skrek i 20 minuter.

Pojken somnade om.

Enligt boken ska skriktiden i de flesta fallen halveras för varje kväll, vilket betyder att Theodore imorgon kväll bör skrika i ca 30 + 10 minuter innan han somnar. Vi får väl se. Hur som helst kändes det inte alls lika jobbigt som jag trodde och jag har inte ens dåligt samvete. Vi stökade runt i köket och mannen lagade god mat.

Jag är nöjd. Vi får se hur natten blir och hur det känns imorgon

Bedhårande

Imorgon ska jag äntligen klippa mig! Det var ett år sedan sist och mitt hår är ett riktigt påskris. Fråga mig inte varför det har gått så lång tid, jag har haft tid och möjlighet. Vad jag däremot inte haft är en frisör eftersom min och mannens gemensamma favorit slutat på salongen utan att berätta var hon tog vägen. Menå! Orka hitta en ny och bli besviken gång på gång innan en ny favorit dyker upp. Nu har jag i alla fall bitit i det sura äpplet och bokat en tid. På Salong Unik. Hoppas den är bra för den ligger supernära jobbet och det är praktiskt.

Någon annan som egentligen behöver en putsning med saxen är Theodore. Hans hår är helt utom all kontroll och hänger ner i ögon och över öron. Det kommer dock inte hända att någon kommer i närheten av hans lilla huvud med en sax förrän han är minst ett. Jag älskar min lilla bebis och hans lejonman! Jag menar... om vi klippte honom skulle vi ju inte kunna göra så här:

Det ser kanske inte mycket ut för världen, en pufflugg, men ur en annan vinkel...

... värsta snygga inbakade flätan!

Snyggt som attan är det men det är inte lätt att fläta en nyfiken liten bebis. Då är det lättare att göra så här:

Minst lika bedårande! Och minst lika praktiskt vid matstunderna om man inte vill sätta bebisen i baljan och tvätta mat ur håret direkt efteråt.

Uppdatering: Sömn och Clinique

Sådärja. Nu har jag fått sova en vettig natt i alla fall. Lillen somnade under pappans trygga händer och vaknade inte mer än kanske 4-5 gånger under natten. Alla gånger räckte det att stoppa i nappen. Skönt! Dessutom bestämde sig sötisen (Theo) att ta lite sovmorgon och jag vaknade av bebisbabbel från spjälsängen vid halv nio! Yey!

Så till hudstatusen. Det känns faktiskt redan lite bättre! Pannan och hakan är inte alls lika nariga. Knappt alls faktiskt. Näsan är fortfarande ganska torr men lite bättre. I allmänhet ser huden jämnare ut i färgen och jag tycker faktiskt att jag har lite mindre småfinnar och orenheter också. Hittills verkar det fungera bra!

Gamla godingar

Jag sitter och slötittar lite på ett Glee-avsnitt på tv medan Theodore ligger i soffan bredvid mig och leker med locket till en plåtburk. Han är söt och bedårande. Nyss kom vi hem ifrån stan där vi tittade lite efter overaller och hudprodukter.

Den superfina overallen vi köpte i höstas börjar bli lite kort i benen och snart behövs en ny. Jag har lite panik över det eftersom att jag för det första är så himla nöjd med den vi har, för det andra inte har sett så många fina och för det tredje märker att de börjar ta bort ytterkläderna i affärerna.

Det är värdelöst eftersom det är ganska lång tid av overallsväder kvar och det måste vara fler bebisar än Theodore som kommer att växa ur sin overall under vintern och förvåren. Var de barnens smarta föräldrar förutseende och köpte en lagom och en lite större overall då det begav sig? Inte tänkte jag på det då i september. Då trodde jag inte ens att Theodore någonsin skulle ha så stora kläder som 74. 80 kom liksom aldrig på fråga.

Visst, jag kan köpa en Pop-overall på Tradera men det känns liksom lite overkill att ha en sån avancerad overall på en sån liten kille. Som inte röjer i snön och åker kana på isiga berg (det senare kommer för övrigt aldrig hända). Som mest sitter i sin vagn och softar när vi är utomhus. Då behövs inte extra slitstarkt och vattenavstötande material.

Jag vill ha samma overall men en storlek större tack. Synd bara att den är köpt i England och sen såld till mig via Tradera. Buhuu! Hur som helst så såg jag en ganska fin brun overall på Lindex... Den såg lagom praktisk ut och hade inte en massa broderade märken och figurer. Den blir kanske bra.

------------------------------

Här kom en liten bloggpaus på några timmar då jag mitt i skrivandet av inlägget gjorde välling, matade och lekte med Theo och sedan nattade honom. Och åt lite middag.

------------------------------

Ja och så tittade jag lite på den här trestegsbehandlingen som Clinique har. Den rekommenderades av flera av mina vänner och bekanta när jag klagade över min supertorra hy.

Först besökte jag damerna på Cliniques avdelning på Åhléns. De var ganska hjälpsamma och gav mig prover i små burkar. De sa att jag skulle testa ettan och se om det fungerade, annars fanns en ännu mildare variant men som inte såldes i set utan varje produkt för sig. Säkert mycket dyrare. De sa också att jag skulle behöva en ytterligare ansiktskräm.

Jag ville ha ett andra utlåtande och fler prover så jag promenerade bort till NK också. Damen som stod där var också ganska hjälpsam. Hon gjorde ett sånt där test där man får svara på diverse frågor om hud och hår etc och det kom fram att jag var typ 1. Samma som Åhléns-damerna rekommenderade. Hon sa också, som Åhléns-damerna, att jag skulle testa ettan först och sen pröva den mildare varianten om det inte fungerade.

NK-damen erbjöd mig att köpa ett mini-kit för 115 kronor istället för prover, det kitet skulle räcka några veckor minst. Jag tyckte att det var en bra idé eftersom det oftast tar ett tag innan man ser något resultat. Så det tog jag. Och så fick jag en liten provburk av en ytterligare ansiktskräm - eftersom jag även enligt NK-damen nog behövde en extra.

Jag har redan testat tvålen,ansiktsvattnet och de två ansiktskrämerna och det känns hittills bra. Huden ser smidig ut och känns mjuk. Den ser dock lite spänd och narig ut men Rom byggdes inte över en natt och jag tänker ge produkterna minst en vecka. Så jag återkommer i ämnet.

Nå. vad har vi annars pysslat med sedan sist? Ni kommer inte att tro det men vi har varit så himla äckligt imponerande duktiga att vi har rivit ut allt vi hade på vinden och sorterat om och slängt och stoppat in det igen. Jag överdriver inte när jag säger att det finns minst dubbelt så mycket tom yta där nu än innan.

Det roligaste var att sortera kläder och gamla minneslådor. Alla kläder jag ville och kunde ha hänger nu i garderoben - resten slängdes faktiskt. Med några få undantag såklart, som den på tok för korta avklippta fejskinnkjolen jag bar i början av 00-talet. Den sparades. Det var som att shoppa second hand och det känns som att min garderob fått ett lyft. Kanske löser de också lite av min personlighetskris. Jag kanske kan gå tillbaka lite till "mig själv" som jag var för tre år sedan... och slå ihop med "mig själv" som jag är nu. Russinen ur kakorna.

Minneslådorna var fina. Allt från bebisbilder av mig och brorsan till teckningar jag ritat och brev jag fått av mina fina vänner. Jag minns inte att jag brevväxlade så mycket under Sundsvalls-perioden men jag har rätt många brev från den tiden. Det gör mig lite ledsen att jag i stort sett inte minns något om allt det bra som trots allt måste ha hänt då. Och jag är ledsen att jag inte tog till vara på mina vänner bättre då... men de är kvar. Tur för mig!

Dagens humör: Trött som en ål som i 75 år legat i tre cm vatten, men annars bra.

Dagens natt: Rätt dålig men det är ju trots allt standard. Theodore vaknade som vanligt sina 5-10 gånger och vid 05-tiden var han så vaken och ledsen att han fick komma och sova i vår säng. Valet står mellan att natta om i 20 minuter och sen få sova ostört tills han vaknar igen eller ta honom till sängen och sova halvdåligt till morgonen. Alternativ två vinner. Det var nog tredje gången den här veckan men det är lite speciellt när han är sjuk. Dessutom går han igenom någon slags separationsångest när han ska sova så jag är lite mer frikostig med goset.

Dagens väder: Snöigt och kallt.

Dagens frukost: Rostmackor med ost

.

Dagens lunch:

Överbliven spaghetti med köttfärssås.

Dagens middag:

Tortellini fyllda med gorgonzola och valnötter.

Dagens godis: Svärmors kakor.

Dagens klädsel: Svarta leggings med vita prickar, svart kortärmad tunika, vit kofta, svarta benvärmare, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Bakåtlugg med hårspänne, hästsvans.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Theo-pussar och -kramar hela dagen.

Dagens sämsta: Våra förkylningar.

Dagens vill ha: Lite karaktär skulle sitta fint.
Dagens utflykt: Stan.

Dagens handarbete: Inget.

Dagens musik: Gamla godingar från 98-99.

Dagens saknad: Mannen som började jobba efter en lång julledighet. Men snart är det han som ska vara hemma och längta.

Dagens dummaste:

Förkylningar.

Dagens sjuka: Jag och Theo.

Dagens drog: Halstabletter och Panodil Zapp.

Dagens köp: Hudprodukter från Clinique, nässpray, halstabletter, tandtråd.

Dagens morgondag: Fika med mammorna och bebisarna. Det var länge sedan!

Nu: Lite superhjältefilm sen sova.

Inte alls stickrelaterat...

... utan skönhetsrelaterat.

När jag var i Tallinn i somras köpte jag ett superduperbra schampo (Color+ från Trevor Sorbie) som faktiskt var så bra att jag köpte med mig två flaskor shampo och två flaskor balsam. Nu börjar jag få lite småpanik eftersom det är ungefär hälften kvar av de sista flaskorna. Eek! Jag kan inte gå tillbaka till de gamla produkterna jag använt. Mitt hår blir en rishög. Jag vill inte! Nu behöver jag tips på var man kan få tag på Trevor Sorbies produkter:

1 på en svensk webbutik (så jag slipper dyr frakt)

2 i Göteborg

Någon som vet? (snälla säg att någon vet)