Det är vår son. Det är det verkligen.

När avkommorna är bebisar sitter man där och vrider och vänder och jämför. Har han inte min näsa? De där ögonen är på pricken som farmors. Är han inte väldigt lik sin pappa? Och så vidare. Det finns liksom inte så mycket annat att jämföra utom utseendet, för även om varje barn är unikt och har en helt egen karaktär så är det faktiskt först nu i treårsåldern som jag tycker att jag kan märka att Theodore har en alldeles egen personlighet. Han gör vissa saker och inte andra. Gillar vissa saker och inte andra. Är duktig på vissa saker och  inte andra. Plötsligt är det jätteroligt att vrida och vända och jämföra igen. Fast insidan.

Idag var vi på utvecklingssamtal på dagis och då fick vi både nya insikter och bekräftelse på sådant vi redan visste om Theodores personlighet, kunskaper och egenskaper. Det var jätteroligt och spännande!

Sådan här är vår lilla pojke (förutom bedårande och underbar och snäll och kramig och allt det där) enligt oss och dagis:

Theodore är bekväm av sig. För att inte säga lat. Så benämner han sig till och med själv, som en latmask. Han vill inte klä på eller av sig själv. Vill inte gå i trappor eller plocka upp sina leksaker. Eller äta mat. Eller någonting som inte är roligt. Vi måste tjata, motivera, muta och säga till på skarpen - och vi är inte ett dugg förvånade. Både jag och maken är likadana. Bekväma. Så inte kan vi klandra avkomman för det inte. Välkommen i klubben bara. På dagis är han tydligen likadan, de måste tjata på honom för att han ska klä på oc av sig själv. Men han gör det till slut, när det inte är roligt längre att vara det enda barnet som står kvar i hallen efter att alla andra sprungit in och börjat leka.

Här är han bara två år - men lika förtjust i att slappa då som nu.

Theodore har inte bestämt sig för om han är höger- eller vänsterhänt. Han byter hand lite hipp som happ. Jag är vänsterhänt och maken högerhänt så det kan bli vilket som.

Theodore är grym på att cykla. Han fick ju en balanscykel när han fyllde två och den blev han snabbt livsfarlig på. Nu svänger, tvärbromsar, rusar, vejar och trixar han som värsta cykelproffset och är det utelek på dagis kan du ge dig sjutton på att han sitter på en cykel. Det nya är att han även bemästrar sparkcyklarna för de stora barnen på dagis. Nu ska han bara bli 18 så att han kan cykla Vätternrundan med morfar.

Ridin' on the streets of Gamlestaden.

Theodore är en bestämd liten man som vet vad han vill och inte vill. Han kan vara mycket charmant och bedårande men också en liten surtrut och riktigt arg. Han visar sina känslor tydligt, både kroppsligt och verbalt. Det är urgulligt när han sätter sig med armarna i kors, plutar med underläppen och rynkar på ögonbrynen. Både jag och maken är var tydligen riktiga surisar när vi var små - och vi vet ju hur storebror Edward kan sitta och sura hur länge som helst. Välkommen in i klubben där också.

ARG!

Theodore är väldigt socialt kompetent enligt pedagogerna på dagis. Han står gärna och betraktar barnens lek en stund innan han liksom "rinner" in i leken på ett sätt som hans jämnåriga kamrater inte gör ännu. Han leker med alla barn, men helst med de större. Tyr sig till alla vuxna och har ingen särskild favorit. Varken jag eller maken är sådär jättebekväma i sociala sammanhang men jag minns att jag var väldigt social som liten och alltid hittade nya vänner var jag än gick.

Theodore har mycket stort ordförråd och förstår allt man säger men uttalar fortfarande många ord med "g" i början. Det är napparnas fel men börjar rätta till sig och han byter ut fler och fler ord till "rätt" uttal.

Theodore har koll på större, mindre, bakom, framför, före, efter, bredvid, innan, senare och så vidare. Han kan olika geometriska former som cirkel, rektangel och triangel. Han kan ramsräkna till 19 och pekräkna ungefär lika långt. Han känner igen, och kan skriva, sin egen bokstav och kan ibland en del siffror.

Siffror är kul just nu.

Theodore har inte fått full koll på finmotoriken ännu och det är lite besvärligt att rita, pärla och klippa. Han kan, men han måste anstränga sig ganska mycket. Jag tror att det kanske hänger ihop med det där att han inte bestämt sig för om han är höger- eller vänsterhänt. Ingen rutin ännu liksom.

Måla med pensel är roligt, och lättare än att rita med penna.

Det var några av de saker vi pratade om på utvecklingssamtalet. Vi kan ju sammanfatta det hela med att jag har världens bästa son helt enkelt.

JA GILL INTE!

Så låter det nu. Hela tiden. Han vill inte det ena, han vill inte det andra. Inget är bra och allt är fel. Jättefel. gråta-stora-tårar-och-vägra-fel. Inga knep hjälper och att försöka resonera med honom på ett pedagogiskt sätt är helt lönlöst. Den stora treårtrotsen har börjat och jag antar att det enda som går att göra är att bita ihop och hålla ut till det går över. Det är det jag intalar mig. Det går över.

Trotsperioden verkar sammanfalla med en begynnande förkylning för Theodore sov väldigt dåligt i natt och jag fick natta om honom tre-fyra gånger. Den ledsna och snoriga pojken somnade visserligen om snabbt alla gångerna och mot morgonkvisten kom han till min säng och sov där ända till halv nio, så vi är rätt utvilade ändå.

Frukosten, som brukar vara dagens kulinariska höjdpunkt för den minsta Sharpen i hushållet var fel fel fel. Trots att han själv fick hälla upp yoghurt, cornflakes och dunderhonung och lite filmjölk så var det inte bra. Näpp. Han skulle inte äta för allt var fel. Först när jag sade att vi faktiskt inte hade tid att bråka mer, och började klä på honom ytterkläderna, började han äta. Till slut gick nästan hela portionen ned ändå och vi kom iväg till dagis i tid. Pust.

Väl framme fick Theodore dåligt samvete för att han varit så bråkig och det var idel pussar och gos. "Nu ä i gompisar" konstaterade han och jag höll med. Nu var vi kompisar igen. Lämningen gick bra och den krångliga morgonen var bortblåst.

Jag lämnade Theo med en liten flicka som presenterade sig som Neila från Bosnien. Hon sa att hon gick på den stora avdelningen och skulle snart börja skolan. Hon brukade tydligen leka med Theodore. Det var urgulligt när de traskade iväg tillsammans mot sandlådan.

Herr Kan Själv vill inte.

Bästis

Bästis hänger med och klättrar.

På Theodores förskoleavdelning har de ett litet gosedjurslamm som heter Bästis. Bästis får ibland följa med ett av barnen hem på fredagseftermiddagen. Sedan skriver föräldrarna en liten berättelsen om vad Bästis gjort under helgen, så att alla barn och fröknar kan prata om det på måndagen. I fredags var det Theodores tur att ta med Bästis hem.

Redan samma kväll blev det spännande då Bästis fick vara med och göra hamburgare till middag. Sedan var det kvällsmys med barnprogram i soffan innan lammet somnade bredvid Theodore i min säng.

Idag fick Bästis följa med till klätterberget. Där fick han se Theodore klättra för första gången alldeles själv. Med rep och sele och allt! Pojken skulle nog varit jätteduktig, om det inte var för att han vägrade ta i berget eftersom "det var kallt". Pappan liksom puttade upp honom en bit istället. Hehe.

Imorgon ska Bästis vara med och baka och sedan leka med Theodores kompis Ellen som kommer på besök. Det blir nog toppen!

Magsjuka eller inte - jag vet vad jag tror, vad tror ni?

En mysig pojke i knäet och en mysig film på teven.

I tisdags hämtade jag vad fröknarna på Theos dagis sa var en magsjuk son. Han hade bajsat vattentunt. Inte mycket att bråka om, jag vet reglerna och tycker att de är bra. Hemma 48 timmar efter senaste kräkan eller diarrén. För allas bästa. Alltså var vi hemma onsdag och torsdag trots att Theodore var helt symptomfri hela tiden. Ingen lös mage och normal aptit. Och så fick han gå igen idag.

Döm om min förvåning när de ringer efter bara några timmar och ber oss hämta honom igen. Han har bajsat tre gånger, löst igen. Jaha. Inte mycket att göra, jag hämtade honom igen trots att jag behövde vilan desperat. Han kunde ju trots allt blivit sjuk på riktigt den här gången.

Nu har vi kommit hem efter att ha handlat lite på Konsum. Theodore har slukat en yoghurt, två hallongrottor och saft. Han säger att han inte har ont i magen och inget bajs i sikte ännu. Aptiten är det inget fel på men han ser lite trött ut i ögonen. Jag tror inte att han är magsjuk. Självklart tror jag inte att fröknarna hittar på att han haft diarré, men jag tror däremot att de är lite paranoida när det gäller magsjukor och ögoninfektioner. Jag har förståelse, det har jag, men det är också frustrerande att behöva vara hemma med friska barn.

Hur som helst. Jag tar tillfället i akt och fyller på myskontot. Vi ska inte laga mat i dag, det blir grillad kyckling. Innan jag hämtade Theo hann jag städa köket och plocka lite i vardagsrummet. Jag känner mig nöjd och tillfreds för tillfället och tänker njuta av det. Precis just nu sitter Theodore och leker fint med sin BRIO-järnväg och allt känns faktiskt ganska bra.

Glad fredag önskar mamma och lillpojke Sharp.

Slappeli slappslapp. Och lax.

OOTD - svarta harembyxor som svärisarna köpt i Thailand, randig zip-tröja köpt på Tradera för länge länge sedan. Och så ett hårspänne, det gäller ju att blinga till tillvaron lite.

Blixten Mcqueen ilar runt på teveskärmen och en stor bit tigerkaka ligger och vilar i magen tillsammans med lite lax. Det har varit en slapp men mysig dag. Theodore är hemma eftersom han enligt fröknarna på dagis bajsade vattentunt igår precis innan jag hämtade honom. Kom inte tillbaka på 48 timmar, alltså. Jag har inte sett röken av någon lös mage och pojken har ätit precis som vanligt. Faktum är att han var lite trög i magen tidigare idag och fick ett par katrinplommon. Men jag är en lydig förälder och håller pojken hemma.

Vi har handlat från glassbilen. Det var första gången för Theo och han var otroligt imponerad av fenomenet - en hel lastbil full med glass som bara väntade på honom ute på gatan!

Ja och så bakade vi ju en tigerkaka. En god en från ett sådant där komplicerat recept med många steg. Vispa smör och florsocker i minst fem år, separera tre ägg - blanda äggulorna med rivet citronskal, gör en marängsmet, blanda ihop allt, i med mjöl och sånt, dela smeten, häll kakao i den ena och så vidare och så vidare. Men himla god blev den!

Goda kakan. Inte så randig men fin ändå.

Annars har jag egentligen mest läst bok i dag. Senaste i Songs of Ice and Fire-serien av George R. R. Martin - A Dance with Dragons. Jag älskar verkligen den serien (som Game of Thrones baseras på). Men jag har varit lite nyttig också. Jag har diskat tre gånger. Och lagat en ganska god middag. Lax stekt i ugnen med improviserad stiltonoströra, serverad med matvete och lite grönsaker.

Laxmaten. Jag älskar lax.

Den gick hem hos Theo också. Efter lite utbrott och bråk.

Det är stökigt här hemma, men jag försöker strunta i det och gör bara det som står på listan. Då går det låååångsamt framåt men det får ta den tid det tar. Nu är köket ok, det var dagens uppgift. I morgon ska jag plocka upp i vardagsrummet. På fredag ska sängen få nya sängkläder och sovrummet i ordning. På lördag ska tvätten vikas. På tisdag nästa vecka kommer gänget från Agnes städ som ska städa hemma hos oss fyra timmar varannan vecka. Kök, badrum och golv - och så dammtorkning om det hinns med. Det ska bli så himla skönt att få hjälp med grundstädningen, för vi varken hinner eller orkar med att hålla i kapp i hushållet just nu.

Nä nu ska jag mysa lite med Theo innan det är dags för nattning. Förhoppningsvis kan jag låta bli att somna själv i kväll.

Ull från några får och en och annan alpaka

Tji fick vi i morse när Theodore skulle lämnas på dagis. Det var ju studiedag vilket vi hade glömt helt och hållet. Tur att mannen har ledigvecka.

Vi tog tillfället i akt och gjorde det till en familjemysdag. Först lekte man och pojke i lekparken medan jag duschade och gjorde mig i ordning. Sedan åkte vi in till stan där första stoppet var Strikk. jag köpte fem nystan Drops Karisma, två nystan Drops Alpaka och ett nystan Alpaka Fashion. De ska följa med till sjukhuset nästa vecka tillsammans med lite annat garn och är tänkta att bli två tubsjalar, ett par raggsockor, en basker, ett par fingervantar och ett par småsockor. Det gäller att bunkra upp.

Sedan fikade vi på Magasin 11, åt lite på Donken och åkte hem. Här hemma har vi sett på Pippi och haft supermysig sångstund med alla Theodores favoriter. Som Hajarna, Ketchup ska prutta, Bockarna Bruse och Tänk om jag hade en liten, liten apa.

Nu på kvällskvisten när Theodore sover fortsätter vi aptemat och ser på Rise of the Planet of the Apes. Mys var ordet.

Pysselfamiljen hälsar

Theodore har pysslat en tomte och en tomtenisse på dagis.

Jag stickar vidare på den röda baskern.

Reeeeent hem!

Det luktar såpa i mitt hem. Allt är rent. Rent! Prydnadssaker är putsade. Helt dammfritt ovanpå kylskåpet. Sofforna är smulfria. Badrummen skinande.

Medan vi var ute och åt lunch och lussefirade på Theos dagis var Agnes städ här och julstädade åt oss. Jag önskar att det alltid kunde vara just precis så här. Det känns liksom helt rent ända in i själen. Sinnesro och själafrid.

Tack mamma och pappa för världens bästa julklapp!

Hejdå vid dagisdörren

Glad och nöjd, så länge fröken Mia är med.

Tomtelatte och kärlek

Min tossiga tokiga söta underbara lille son. Med underkläder på huvudet.

Idag har jag varit trött. Morgonen gick fint utan stress och lämningen var mysig. Jag stannade på dagis till tio och gick sedan hem och åt en alldeles för stor och fet frukost. Massor av ost och avokado och ägg. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken kostinriktning jag ska följa och just nu står jag och vacklar mellan så lite kolhydrater som möjligt (och alltså mycket fett och protein) eller lite mer balanserat med lite långsamma kolhydrater (men inget socker och så lite spannmål som möjligt) med störst vikt på protein. Eftersom ingen diet över huvud taget resulterar i viktnedgång utan bara någon slags kontroll är motivationen lite sådär, så nu äter jag typ både fett och långsamma kolhydrater - och så lite pepparkakor och fika på det. Och russin. Och äpplen. Verkligen inte bra. I morgon tar jag tag i det. Förhoppningsvis.

Trött var det ja. Efter frukosten satt jag mest i soffan och stickade på ett par grå sockor som jag ska skräpa runt i här hemma när de är klara. Jag såg klart på säsong två av The Walking Dead och började sedan om på säsong ett av Being Human. Plötsligt var jag så trött att jag bara var tvungen att sova en stund. Och vaknade inte förrän två timmar senare när mannen och lillpojken kom hem. Jag väcktes av små små utomhuskalla händer mot mina kinder och en liten pipig röst som sa "jag älskar dig mamma". Jag vill aldrig vakna på något annat sätt.

När jag kom upp var jag alldeles groggy och illamående med huvudvärk och ont i hela kroppen. Det är liksom det dåliga med att sova på dagen. Man blir helt ur led efteråt. I flera timmar gick jag omkring som i sirap, men sedan fick jag en hemmagjord tomtelatte av min toppenman och då gick det äntligen över.

Tomtelattar och kärlek fixar allt.

Kvällsuppdatering

Åka buss - check!
Fylla på svindyrt månadskort - check
Cykla till dagis - check!
Föräldramöte på dagis där Theo somnade i mitt knä - check!
Cykla hem - nope, vi fick gå med cykeln för Theos hjälm låg hemma.
Ge barnet kvällsmat till middag - nope, pojken åt sig mätt på frukt på dagis och ville inte ha kvällsmat. Barnprogram - nope, det hann vi inte för klockan var åtta när vi kom hem.
Natta liten man - check!
Laga god chorizostroganof - check!
Diska - check!
Äta framför ett avsnitt av Fringe - nu!

Korvstroganof på chorizo med broccoli, gurka och tomat. Mineralvatten med vattenmelonsmak till det. Yum!

Små bra dagisgrejer

Direkt på vänster sida när man kommer in genom dörrarna till Theodores avdelning (Snäckan) på dagis så hänger en massa regnkläder på krokar på väggen. Över krokarna finns bilder och namn på respektive barn. Det tycker jag är så bedårande. Att de har gått och tagit bilder lite då och då på barnen och klippt ut i fina cirklar och satt upp. Dessutom sitter dagiskorten uppsatta ovanför deras fack. Det är också fint. Och så sätter de ibland upp bilder på saker de gjort eller bilder efter olika teman. Just nu sitter tema "vänskap" uppe, och bilder på barn och föräldrar från pepparkaksbaket innan jul. Jag är med på en bild och det tycker Theodore är jättekul att visa. Jämt.

En annan rolig sak är att gå och titta på schemat som sitter uppe och talar om vad de har gjort/ska göra i veckan. Om de ska gå ut eller leka med någonting speciellt, och vad de äter. Det är superspännande!

Helt ärligt om vardagen

Många bloggar är till för att glorifiera. De skönmålar det fina och rena eller det sjuka och destruktiva. Det är självklart inget konstigt med det. Inget fel heller. Jag gör det också. Väljer ut det jag vill skriva om och komma ihåg. Jag vet inte om jag nämnt för er varför jag bloggar men anledningen är i alla fall att jag vill minnas. Jag vill komma ihåg alla de här dagarna som går så fort. Jag vill minnas hur det var just nu. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad vi gjorde och hur jag tänkte precis just nu. Jag försöker att skriva om det bra och det dåliga. Om sömnbristen och bebispussarna. Om stress och mys. Men självklart väljer jag den bästa bilden, den roligaste anekdoten och så vidare, det försöker jag inte sticka under stol med.

Min blogg handlar alltså om min vardag. Om de vardagliga och sensationella sakerna som händer i den. Ordet vardag ses ofta som negativt laddat. Vardag är tråk och tristess, gråa disktrasor och fiskpinnar. Jag älskar min vardag. Det kanske låter som hittepå men jag är så nöjd och tillfreds med min vardag. I det stora hela alltså. Klart att jag inte älskar att betala räkningar och planera veckohandlingar just när jag gör det - men jag kan helt enkelt inte leva med tanken på det motsatta. Att inte ha min vardag. Att inte ha min familj och mitt hem och mina kvällar framför teven. Så för att fira min helt vanliga vardag tänker jag nu skriva ett helt ärligt inlägg om min dag. Utan omskrivningar eller försköningar eller överdrifter. Och så avslutar jag med några helt ärliga bilder från mitt helt vanliga hem. Håll till godo:

Efter en natt med rätt dålig sömn som faktiskt inte berodde på min son hade vi en mysig familjemorgon innan jag trampade iväg till jobbet och pojkarna traskade ned till tvättstugan. Efter halva cykelvägen började det regna och när jag kom fram till jobbet var jag dyblöt. På utsidan. Mina nya cykla-till-jobbet-kläder fungerar perfekt, jag blir varken kall eller blöt. Toppen! 

Sedan jobbade jag till fyra. Det regnade fortfarande när jag styrde tramporna mot dagis och den här gången blev jag blöt in på skinnet. Mest på fötterna dock eftersom smältvattnet och regnet hade gjort så stora pölar att mina fötter doppades i vattnet när jag trampade! Som tur är var pojken duktig och trilskades inte så mycket, i vanliga fall är det omöjligt att få honom att vilja gå hem. Det är lite lättare nu när jag kan locka med cykeln. Det första han gör när han ser mig komma in med hjälmen på huvudet är att skrika "gicka, gicka!". Det betyder cykla. 

Väl hemma fick jag muta pojken med en kiwi och ett päron bara för att få laga mat utan att han slängde sig gråtande på golvet eller gjorde rackartyg. Vilket naturligtvis gjorde att han inte ville äta min dijonsmakande kycklinggratäng med couscous och haricots verdes. Såklart. 

Istället för att bråka om maten (för det leder ändå inte till någonting bra) gick vi upp och tittade på Bolibompa. Theodore älskar Bolibompa och satt som ett tänt ljus i min famn tills det var dags att byta om till pyjamas. Efter tandborstning, sagoläsning och godnattsång tog jag hand om disken medan pojken försökte somna. Det var tydligen lite jobbigt ikväll men efter en halvtimme sov han gott med isbjörnen i ett fast grepp. Jag diskade klart, fotograferade lite och vek två fulla tvättkorgar tvätt. Sedan läste jag lite bloggar och såg på House. Och nu sitter jag här.

Och här kommer dagens bilder. Hoppa gärna på utmaningen och blogga om era helt vanliga hem, ni också!

Theodores rum. Inte inrett alls eftersom det fungerar mest som ett funtionsrum. Skötrum och sovrum. Theodore leker mest i köket och vardagsrummet för det är där vi vuxna är. Men snart är han stor nog att leka mer själv och då ska vi fixa till hans rum så att det blir mysigare och lekigare. Vi funderar på att köpa ett bord och två små stolar åt honom i tvåårspresent. Så kan han sitta där och rita och så.

Hallen. för mycket kläder och för många skor. Tanken är att vi ska sätta upp några krokar i barnhöjd så att pojkarna kan hänga upp sina egna ytterkläder. Då blir det lite mer plats och lite mindre kaos.

Köket. Komplett med gigantisk diskhög i diskstället. Soppåsen hänger lite käckt på lådhandtagen och vi har fortfarande inte fått upp några gardiner efter två år. Jag trivs trots det väldigt bra i vårt kök.

Badrummet. Det enda rummet i lägenheten som inte renoverades innan lägenheten såldes till oss. Anledningen är den grundförstärkning som görs i fastigheten så det är inte mycket vi kan göra åt exempelvis det gräsliga kaklet.

Sista bilden visar vårt sovrum med den obäddade sängen. Vi bäddar aldrig, förutom när vi byter sängkläder.  Vi skyller på att det är för att vi vill undvika kvalster men sanningen är att vi inte tycker att det är så viktigt med bäddning.

På jobbet mot alla odds!

Theodore sov dåligt och var gnällig hela natten. Varm som ett litet element låg han på tvären i min säng och tog all plats. Men på något magiskt sätt visade termometern ingen feber alls imorse och med lite snorig näsa kom pojken iväg till dagis i alla fall. Pigg och glad.

Jag räknar med att förkylningen kommer idag eller imorgon men då hinner jag jobba lite till i alla fall.

Hur mycket våld är ok på dagis?

Idag kom Theodore för andra gången hem med ett bitmärke. Den här gången på handen. Små ilsket röda tandmärken. Förra gången blev han biten i kinden och blåmärket satt kvar i flera veckor.

Han har andra gånger kommit hem med rivmärken och vi börjar tycka att det är lite väl mycket våld på dagis. Nu är jag ju som bekant förstagångsmamma så det kan hända att jag är lite överkänslig men jag tycker att rivandet, bitandet, knuffandet och slagen har eskalerat på sista tiden. Vi stannar ofta lite längre vid hämtning och lämning och ser då ofta situationer där barnen gör varandra illa. I synnerhet är ett barn extra benägen att göra andra illa och jag har vid flera tillfällen sagt ifrån till barnet.

Jag vet att barn är barn och att så små småttingar som finns på Theodores avdelning inte alltid vet vad som är rätt och fel. Och att det är just såna här situationer som ska lära dem skillnaden. Jag vet också att pedagogerna har många barn att se efter och inte kan vara överallt hela tiden. Jag har förståelse för det.

Men ändå. Det är inte roligt att se bitmärken på sin lilla son och jag hoppas verkligen att han inte är en av dem som slåss och bits.

Ni som har barn på dagis, och ni som inte har det, hur mycket våld är ok?

Pepparkaksbak

I måndags var det pepparkaksbakning på Theodores dagis, och alla mammor och pappor var inbjudna. Alla barn var glada och åt mycket deg.

Min lilla pepparkaksgubbe var mycket duktig på att kavla degen. Och äta den.

När degen var slut ville han visa mig hans dagispärm. Där fanns inte så mycket ännu, mest lite bilder från inskolningen.

Pojkarna pill är mycket upptagna.

Och så här fina blev kakorna. Tada!

Dagisfotoproffset

Idag fick vi Theodors dagisfoton, och han blev så bedårande! Eller vad säger ni?

Hej, jag heter Theodore och är förkyld, men jag är söt ändå.

Lite mera sömn

Inatt sov jag från tio till halv sju. Theodore vaknade bara 3-4 gånger och det är acceptabelt. Visserligen vaknade han och ville komma upp vid fem men när vi myste ned oss i min säng somnade han om ända till halv sju. Min snälla man kom hem från sitt nattjobb och gjorde iordning frukost som väntade på oss när vi vaknade. Lyxfru var det, ja.

Så, lite mer sömn och lite lyxbehandling senare och jag känner mig som en ny människa. Nej. Inte direkt. Sömnbristens molande huvudvärk sitter där bakom ögonen och huvudet känns tre storlekar större. Det är så svårt att prestera på jobbet när kroppen känns som en blöt filt. Jag skriver och skriver på mitt tangentbord men det kommer liksom ingen text. Jag läser och läser i mina dokument men jag fattar ingenting.

Nog med gnäll, det var en mysig lämning på dagis imorse, helt utan olyckor. Och jag fick cykelsällskap nästan hela vägen till jobbet av mamman till en av Theos dagiskompisar. De bor på samma gård som vi och är jättetrevliga.

Nu ska jag jobba. Försöka.

Storätarn och storsovarn.

Idag frågade fröknarna på dagis oss om vi ville att de skulle begränsa Theodores matintag. Vadådå undrade vi. Jo, för han äter flera portioner till lunch. Han äter allt de lägger för honom. Det är såklart inget problem men jag kan förstå varför de frågar. De vet ju inte hur han äter hemma osv.

Vår lilla pojke älskar mat. Och inte ska man hålla på och begränsa om det är just mat han vill ha mycket av (och inte bullar och glass) så länge han ser lagom ut i kroppen. Så låt honom äta, sa vi.

Vi är glada att det inte är tvärt om.

De berättade också att han möjligtvis hade tagit sig en liten tupplur på förmiddagen för någon dag sedan. Alla barnen var ute och när de skulle gå in hittade fröken Theodore sittandes lite för sig själv. Blundandes. De visste inte om han sovit eller bara vilat lite. Lilla gubben! Det är tröttsamt att vänja sig vid dagistempot.

Det är inte heller ett problem. Om han vill vila en stund får han göra det. Han sover ändå gott under vilan efter lunch och somnar ovaggad klockan sju på kvällen. Sedan sover han till halv sju-kvart i sju på morgonen. Det är helt ok.

Vi är glada att det inte är tvärt om. Tro oss. Där har vi varit.

Själ sover och äter jag som jag ska. Och cyklar till jobbet igen efter ett långt cykelupphåll över semestern. Nu är det tillbaka i gamla gängor och det känns oerhört skönt!

Fredagsmys! Dip blandat med naturell yoghurt, en grönsaksbuffé och mineralvatten med krusbär- och päronsmak.

Nästa morgon

Klockan är kvart i sju och två ägg kokar i en kastrull på spisen. Theodore sover men jag har varit vaken sedan klockan ringde nollsexnollnoll.

Jag hade bävat lite inför den här morgonen eftersom Theodore vaknat så himla tidigt de senaste veckorna, och varit på riktigt dåligt morgonhumör dessutom. Hur skulle jag hinna göra mig och honom i ordning i tid för att hinna till dagis och jobbet när han bara hänger i min kjolar och gnäller? Då tar allt minst dubbelt så lång tid.

Så jag satte klockan på extra tidigt och höll tummarna för att jag skulle få i alla fall en halvtimme på mig innan pojken slog upp sina stora blå bebisögon. Men som så ofta överraskar min lilla skatt, och han sover fortfarande gott. Han vaknade visserligen både halv sex och sex men somnade om med hjälp av ett nappbyte. Jag sitter alltså här vid köksbordet, färdigklädd och färdigsminkad med håret i ordning, matlåda och frukt packad och frukost framför mig. Fil, müsli, kiwi och snart ägg. Alldeles och fullkomligt ostressad.

Ibland är bebisar (jaja, små barn) verkligen det bästa som finns.

Det gick för övrigt galant på dagis igår. Fröken Mia ringde mig strax efter två och meddelade att Theodore hade vaknat och undrade när vi skulle hämta honom. I vanliga fall hämtar vi honom halv fyra en vecka som denna (förmiddagsvecka för mannen) men den här första "riktiga" veckan hämtar vi honom kvart över två så att dagarna inte blir så långa. Det passade fröknarna bra eftersom de har tre nya inskolningsbarn och dessutom en fröken kort. När vi kom in blev Theodore sååå glad men ville helst fortsätta leka. Vi fick till exempel se honom krama omkull lilla Emil. Det var bedårande.

Nu är äggen klara och uppätna. Ett fick lilla Theo som sitter nyvaken i sin lilla frackpyjamas. Han ska äta frukost på dagis men eftersom han verkligen älskar ägg fick han ett ändå. Strax ska vi borsta tänderna, klä på lilleman och borsta hans vilda man. Sen går vi till dagis.