Lilla ordsmeden

Idag kom Theodore på ett nytt ord. Lurinator. En maskin som lurar alla.

Kan ni komma på några bra lurinatorer?

Den stora komiken i den lille mannen

Det är sant att det bara blir roligare och roligare att ha barn. Hittills i alla fall. Visst var Theodore rolig när han tultade omkring som en fullgubbe när han lärde sig gå, och visst skrattade vi mycket när han provade sin första citronklyfta, men ingenting slår det vi har den stora äran att få uppleva nu. En liten liten man som utforskar sin omvärld och försöker få rätsida på hur allt hänger ihop. Det är obegripligt hur mycket han suger åt sig och gör sitt bästa för att bearbeta i sitt unga sinne.

Mycket i hans liv kretsar givetvis kring hans lilla universum och sådant han upplever på egen hand. Som superhjältar och barnprogram. Men ibland får vi bevis på att han hör och lägger på minnet sådant vi vuxna upplever när han inte är med. Sådant vi exempelvis berättat om för varandra, föräldrar emellan.

Som idag, när jag och Theo satt i gungan på gården och fantiserade ihop spännande scenarion där vi räddade världen på allehanda briljanta sätt. Han var oftast Batman eller Poison Ivy medan jag fick sidekick-rollen som Robin, eller Wonder woman om jag hade tur. Men så plötsligt ändrades berättelsen och han förkunnade att han var "tionde doktorn" och vi slogs mot "robotar som sa exterminate".

Jag dog av skratt, stolthet och förvåning - allt på en gång. För Theodore har av förklarliga skäl aldrig sett Doctor Who, utan måste ha hört mig pladdra om serien och karaktärerna och förstått att det var någonting som betydde mycket för mig. Mina favoriter. Mina superhjältar och barnprogram.

Han har alltså dels lagt på minnet det han tolkat som viktigt för mig, och dels varit storsint nog att ta med det i vår lek. Så att jag också skulle få vara mina hjältar och leka sådant jag tyckte var intressant. Så himla fint när man tänker efter.

Och att han sa just "tionde doktorn" Och inte bara "doktorn" är ju helt hysteriskt roligt alldeles för sig självt.

Efter en stund lät han dessutom mig vara doktorn. Så blev han en yeti som var stark och kunde lyfta och kasta Daleks så att de gick sönder. Briljant.

Annars experimenterar den lille människan mycket med språket, och det ligger mig givetvis lite extra varmt om hjärtat. Här kommer några guldkorn från en nybliven fyraåring:

På tal om ständigt jagade tandtroll:
"De flyr från munnen till håret om det är trassligt. Då borstar vi det med. Tandtroll blir inte förlegade."
Lite tokigt men ändå inte helt fel liksom. Tandtrollen stannar inte länge på samma plats - blir inte förlegade, typ.

På frågan om äpplet var gott:
"Det är inte gott, det är utsökt!"

På frågan om han inte frös när han tagit av sig overalls-ärmarna i den iskalla kvällen:
"Nej jag vill leva. Jag lever när jag fryser."

Som om inte det vore nog har han blivit mycket intresserad av att se på engelska barnprogram, som Dora the Explorer, Go Diego Go och Super Why. Han svarar ofta med "yes" eller "no" och kan räkna till åtta på engelska. Och så kan han säga "nu går vi" på fyra språk. (Vamos, allons-y, let's go)

Jag tror inte att han är mer begåvad än andra barn egentligen, men det spelar ingen roll  - för visst är det väl ändå lite fantastiskt?

Framtida Jag, kom ihåg detta:

Vid den här tiden i ditt liv hade du ont i muskler och leder varje timma av varje dag. Och natt. Kom ihåg det när du ser tillbaka genom det där rosenskimrande filtret. Det var fan apjobbigt.

Kom också ihåg det här, för det var roligt

Jag: Theodore, du måste vara försiktig.
Theodore: Jag är försiktig, men det funkar inte.

Gulliga saker som Theodore säger

Theodore och jag sitter och pratar om varför man heter som man heter. Att föräldrar väljer namn som de tycker om till sina barn.

Theodore: Jag vill inte heta Theodore. 
Jag: Nehej, vad vill du heta då? 
Theodore: Spiderman! 

 Såklart.

 Jag och Theodore ligger och myser efter en dag på stan. Han lägger sitt huvud på mitt så att hans öra ligger mot min mun.

Jag (mumlandes): Jag blir platt som en pannkaka. 
Theodore: Mamma, rösten kommer in i örat och sen dit och dit och dit i hela kroppen. *pekar på örat och huvudet och ner på magen* 
Jag: Kändes det mysigt då? 
Theodore: Ja-a.

Villkorslös kärlek

Theodore ville inte klä på sig och gå till dagis idag. Jag och mannen mutade med en saga. "I Geos gusiga gäng" tyckte Theo (i Theos mysiga säng alltså), så så blev det. Han låg på min arm och jag läste en liten Pixi-bok på rim medan pappan krånglade på byxor och strumpor. "Ga gässa gej" (jag älskar dig) kom det plötsligt från Theodore, och då var allt jobbigt från gårdagen glömt.

I kväll ska jag och Theo kolla på Petsson och Findus och äta popcorn. Så det så.

Vid trappan:

Theodore: Bär mig!

Pappan: Nej, du kan gå själv.

Theodore: Bär mig!

Pappan: Har du några fötter?

Theodore: Ja, här! *pekar*

Pappan: Ja, men då kan du väl gå själv.

Theodore: Nej, Theo latmask!

Mjau!

Roligaste grejen just nu är att Theodore har börjat leka att han är en katt. Då kryper han runt på alla  fyra på golvet och säger "aaaooo, aaaoo, gatten teeo". 

I lördags tog han leken till en ny nivå genom att krypa upp i mitt knä, låta "uuuuuu", pluta med underläppen, se bedårande ledsen ut och säga "gatten essen". Då skulle jag fråga om katten ville ha en godis ur lördagsgodispåsen. Då blev katten glad (gatten gaad) och kröp ned igen. Sedan kom den tillbaka och gjorde samma sak igen. Tills påsen var tom. 

Skoj för hela familjen.

Tårta och presenter!

Min lilla tokbebis fyllde två år idag. Kan ni tänka er! Ibland har jag svårt att förstå att jag faktiskt fått ett barn, och nu är han redan två. Fantastiskt.

Födelsedagsmorgonen började med födelsedagssång i vår säng (eftersom han väckte oss). Nii! Nii! hojtade han, och det betyder "mer", så vi sjöng säkert tre fyra omgångar av Ja må du leva. Sen blev det tårta till frukost.

Prinsesstårta från Svenheimers. När föräldrarna inte hinner baka själva.

Theodore verkade nöjd med situationen och uppskattade särskilt marsipanen och den lilla chokladplattan på toppen.

Mamman och pappan gick till jobbet och Theodore till dagis. Där har de födelsedagsfirande med glass när barnen fyller år och jag hoppas att det var roligt. Helst hade jag ju velat att vi var tillsammans hela dagen och firade.

På vägen hem från dagis mötte vi Alexander och hans mamma igen, det verkar vara lite av en tradition. De kom upp och åt lite tårta medan Theodore öppnade paket som kommit med posten (och med mamma). 

Massor av fina saker! Filmer och kläder och bok och en Rorry-bil och Blixten-duplo och kritor. Filmerna skulle prompt ses på en gång och till slut fick jag ta ned datorn och låta honom titta vid köksbordet för att kunna laga mat över huvud taget.

Då blev han så här himla glad ....

... och satt som ett tänt ljus. Han åt till och med upp all mat utan att kasta på golvet. Det efter en bit tårta dessutom.

Nu var klockan redan sju och efter några extra minuter Byggare Bob (Bopp!) var det saga och tandborstning som gällde. Vi läste den nya boken om kaninen Pricken och så var det god natt som vanligt. Trodde jag. Just ikväll skulle Theodore komma på att han kan gå ur sängen själv om han inte vill sova. Jag visste att det skulle hända någon gång.

Mellan kvart över sju och nio på kvällen höll vi på. Jag lade honom i sängen med filten och Iggle Piggle. Sa inte ett ljud utan stängde bara till dörren. Efter någon minut tassade illbattingen upp och kom ut i köket. Ner i sängen igen. Och så höll vi på. Till slut var pojken så uppskruvad att det inte fungerade att bara lägga honom. Jag höll honom i famnen en stund och sjöng godnattvisan igen. Till slut pekade han på sängen och sa "ova". Yes, tänkte jag, men han låg bara still i ett par minuter. Den här gången lade han sig på golvet och jag tänkte att så länge han ligger still får han ligga var han vill. Efter en stund kröp han upp i sängen igen och den här gången somnade han. Äntligen. 

Nu har han sovit i en timme snart. Jag förväntar mig samma procedur ett tag framöver nu men till slut måste han förstå att det inte är någon idé att bråka. Jag är i alla fall helt utpumpad och har i och med det här inlägget förbrukat exakt all min energi så nu tänker jag sova. Genast!

Grisen är borta

Jag har närt en fransos vid min barm

Det här med Theodore och hans ord blir bara roligare och roligare. Det kommer nya riktiga och egenpåhittade ord hela tiden - en del mer logiska än andra. Nu när pojken är sjuk är de enda orden han orkar säga följande: bajs, nej, ja-a, medicin och mjölk. Eller "å-lä", som det tydligen heter. Ja, precis. Au lait. Theodores ord för mjölk är au lait. Vi har ingen aning om var det kommer ifrån (vi dricker "espresso", "kaffe" och "latte" i vårt hem, vi har nog aldrig ens sagt orden "au lait").

Är det inte hur rolig som helst? Att vakna mitt i natten av att en liten pojke sitter bredvid och och piper "å-lä, å-lä". Jag ska försöka fixa en film ...

Jag uppdaterar ordlistan så länge.

Mamma/mammamma - Mamma
Ma-ma/ma-ma-ma - Napp
Babba - Pappa
Åcka -Klocka
Gii - Ägg
Iiis - Spis
Gaa - Glass
'gga - Öga
Ja-a! - Ja
Nej/Nee-ej!/Nejnejnej - Nej
Aka - Kaka
Aka - Baka
Iil - Bil
Acka - Jacka/overall
Acka - Macka
Uue - Huvud
Amma - Alma
Ooa - Moa
Oppa/oppopp - Hoppa
Ocka - Docka
Appa - Lampa
Kå-kå/Gå-gå - Kom eller gå, jag har inte listat ut vad än.
Koo/koo-koo - Skor
Tack - Tack/varsågod
Oouii - Musik
Ahjs - Bajs
Iiin - Medicin
Å-lä - Mjölk
Uuh - Ljus
Opp - Kopp
Tack - Tack/Varsågod

Skit i jantelagen, min stora lilla man är så duktig och jag tänker vara hur mallig som helst!

Idag bajsade Theodore i pottan! Min duktiga stora fina lilla kille.

Han har precis börjat kommunicera till oss när han vill bajsa eller har bajsat. "Ahsj" heter det och så pekar han på rumpan. Idag gjorde han det i duschen och det var tydligt att han tyckte att det var konstigt att bajsa på duschgolvet så jag frågade om han ville bajsa i pottan, och det ville han. Jag ställde in den i duschen och han satte sig men jag förväntade mig ingenting så här första gången. En stund senare sade han "ahsj" igen och pekade på pottan. Jag frågade om han var färdig men det var han tydligen inte för han skakade på huvudet. När han reste sig en stund senare låg två fina små bajskorvar i pottan! Jag hurrade och klappade händer och berättade hur duktig han var, sen spolade vi ner bajset i toaletten och sköljde rumpan i duschen. Vi firade med en krokodiltand-glass.

Det bästa är att det var helt medvetet från Theodores sida vilket visar att han är redo att börja introduceras för potträning på allvar. Han är inte ens två år ännu och jag trodde att det skulle dröja minst till sommarn innan pottan kom på tal. Min stora kille!

Helt ärligt om vardagen

Många bloggar är till för att glorifiera. De skönmålar det fina och rena eller det sjuka och destruktiva. Det är självklart inget konstigt med det. Inget fel heller. Jag gör det också. Väljer ut det jag vill skriva om och komma ihåg. Jag vet inte om jag nämnt för er varför jag bloggar men anledningen är i alla fall att jag vill minnas. Jag vill komma ihåg alla de här dagarna som går så fort. Jag vill minnas hur det var just nu. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad vi gjorde och hur jag tänkte precis just nu. Jag försöker att skriva om det bra och det dåliga. Om sömnbristen och bebispussarna. Om stress och mys. Men självklart väljer jag den bästa bilden, den roligaste anekdoten och så vidare, det försöker jag inte sticka under stol med.

Min blogg handlar alltså om min vardag. Om de vardagliga och sensationella sakerna som händer i den. Ordet vardag ses ofta som negativt laddat. Vardag är tråk och tristess, gråa disktrasor och fiskpinnar. Jag älskar min vardag. Det kanske låter som hittepå men jag är så nöjd och tillfreds med min vardag. I det stora hela alltså. Klart att jag inte älskar att betala räkningar och planera veckohandlingar just när jag gör det - men jag kan helt enkelt inte leva med tanken på det motsatta. Att inte ha min vardag. Att inte ha min familj och mitt hem och mina kvällar framför teven. Så för att fira min helt vanliga vardag tänker jag nu skriva ett helt ärligt inlägg om min dag. Utan omskrivningar eller försköningar eller överdrifter. Och så avslutar jag med några helt ärliga bilder från mitt helt vanliga hem. Håll till godo:

Efter en natt med rätt dålig sömn som faktiskt inte berodde på min son hade vi en mysig familjemorgon innan jag trampade iväg till jobbet och pojkarna traskade ned till tvättstugan. Efter halva cykelvägen började det regna och när jag kom fram till jobbet var jag dyblöt. På utsidan. Mina nya cykla-till-jobbet-kläder fungerar perfekt, jag blir varken kall eller blöt. Toppen! 

Sedan jobbade jag till fyra. Det regnade fortfarande när jag styrde tramporna mot dagis och den här gången blev jag blöt in på skinnet. Mest på fötterna dock eftersom smältvattnet och regnet hade gjort så stora pölar att mina fötter doppades i vattnet när jag trampade! Som tur är var pojken duktig och trilskades inte så mycket, i vanliga fall är det omöjligt att få honom att vilja gå hem. Det är lite lättare nu när jag kan locka med cykeln. Det första han gör när han ser mig komma in med hjälmen på huvudet är att skrika "gicka, gicka!". Det betyder cykla. 

Väl hemma fick jag muta pojken med en kiwi och ett päron bara för att få laga mat utan att han slängde sig gråtande på golvet eller gjorde rackartyg. Vilket naturligtvis gjorde att han inte ville äta min dijonsmakande kycklinggratäng med couscous och haricots verdes. Såklart. 

Istället för att bråka om maten (för det leder ändå inte till någonting bra) gick vi upp och tittade på Bolibompa. Theodore älskar Bolibompa och satt som ett tänt ljus i min famn tills det var dags att byta om till pyjamas. Efter tandborstning, sagoläsning och godnattsång tog jag hand om disken medan pojken försökte somna. Det var tydligen lite jobbigt ikväll men efter en halvtimme sov han gott med isbjörnen i ett fast grepp. Jag diskade klart, fotograferade lite och vek två fulla tvättkorgar tvätt. Sedan läste jag lite bloggar och såg på House. Och nu sitter jag här.

Och här kommer dagens bilder. Hoppa gärna på utmaningen och blogga om era helt vanliga hem, ni också!

Theodores rum. Inte inrett alls eftersom det fungerar mest som ett funtionsrum. Skötrum och sovrum. Theodore leker mest i köket och vardagsrummet för det är där vi vuxna är. Men snart är han stor nog att leka mer själv och då ska vi fixa till hans rum så att det blir mysigare och lekigare. Vi funderar på att köpa ett bord och två små stolar åt honom i tvåårspresent. Så kan han sitta där och rita och så.

Hallen. för mycket kläder och för många skor. Tanken är att vi ska sätta upp några krokar i barnhöjd så att pojkarna kan hänga upp sina egna ytterkläder. Då blir det lite mer plats och lite mindre kaos.

Köket. Komplett med gigantisk diskhög i diskstället. Soppåsen hänger lite käckt på lådhandtagen och vi har fortfarande inte fått upp några gardiner efter två år. Jag trivs trots det väldigt bra i vårt kök.

Badrummet. Det enda rummet i lägenheten som inte renoverades innan lägenheten såldes till oss. Anledningen är den grundförstärkning som görs i fastigheten så det är inte mycket vi kan göra åt exempelvis det gräsliga kaklet.

Sista bilden visar vårt sovrum med den obäddade sängen. Vi bäddar aldrig, förutom när vi byter sängkläder.  Vi skyller på att det är för att vi vill undvika kvalster men sanningen är att vi inte tycker att det är så viktigt med bäddning.

Theodores ord

Jag lovade ju för länge sedan att jag skulle lista de ord som Theodore säger hittills, sedan glömde jag bort det i min handbolls-VM-yra. Men nu kommer den.

Mamma/mammamma - Mamma
Ma-ma/ma-ma-ma - Napp
Babba - Pappa
Åcka -Klocka
Gii - Ägg
Iiis - Spis
Gaa - Glass
'gga - Öga
Ja-a! - Ja
Nej/Nejnejnej - Nej
Aka - Kaka
Aka - Baka
iil/vrrm - Bil
Acka - Jacka/overall
Acka - Macka
Uue - Huvud
Amma - Alma
Ooa - Moa
Oppa/oppopp - Hoppa
Ocka - Docka
Appa - Lampa
Kå-kå/Gå-gå - Kom eller gå, jag har inte listat ut vad än.
Koo/koo-koo - Skor
Tack - Tack/varsågod
Oouii - Musik

Det var allt jag kom på just nu ...

I köket

Theodore älskar verkligen sitt lilla kök. Och vårt stora. Det verkar vara någonting magiskt med just kök för barn i just Theodores ålder för i princip alla vi känner fick ett och alla älskar  dem. Det är väl någonting med det där att vilja göra som de vuxna gör.

Det är cool mamma, idag fixar jag maten.

Det blir ärter och majs.

På tal om kök så satt jag och Theodore och lekte "var är"-leken idag medan vi väntade på att riset skulle bli färdigt. Han är måttligt intresserad men leker med för min skull.

Pottmästar'n

Idag kissade Theodore i pottan! Vi har den stående i badrummet för att pojken ska vänja sig vid företeelsen och för att vi ibland "leker" potta och berättar vad man gör i den osv. För att underlätta för potträningen senare. Theodore använder den mest som en stol att hasa sig fram med, men så idag när vi gjorde honom redo för en dusch satte han sig utan kläder på pottan och när han reste sig pekade han stolt ned i den. Kiss! Vi stojade och tjoade och klappade händerna. Det var säkerligen en slump att han blev kissnödig just när han satt på pottan men han visste helt klart att det var där man skulle kissa. Stort framsteg alltså.

Mammas duktiga kille! Den riktiga blöjavvänjningen tänkte vi påbörja i sommar.

Annars händer det väldigt mycket på kommunikationsfronten just nu. Theodore babblar som aldrig förr på sitt egna språk men det börjar komma några riktiga ord här och där. Macka och jacka (acka), kaka, mamma, pappa (babba), Alma (Ama), Öga, bil och dammsugare (vvrrrr, typ), glass (ga), ägg (gi) och napp (mabb, mapp eller mama) bland andra.

Nu kommer orden

Imorse pekade Theodore på lampan och sa "appa". Innan dess gav han mig sin napp och  sa "app". Annars är det lite "dadda" eller "babba" för pappa och "mamma" för mamma. "Acka" är macka och jacka. "Ga" är glass.

Annars har han blivit riktigt duktig på att svara ja och nej på frågor. Det har blivit mer "jaa-a" och inte bara "aa".

Han har också pekat på F1-bilarna på teven och sagt "bvrrrrm". Det är ljudet för bil.

Bedårande.

Mot bättre tider!

Idag har jag lärt pojken diska också. Han tyckte att det var roligt och visade på lovande talanger. Snart kan vi överlåta hela hushållsarbetet till vår son och koncentrera oss på viktigare saker som datorspel, stickning, teveserier och slösurfning. Gött!

Annars måste jag säga att den här helgen har varit den segaste på mycket länge. Det är helt enkelt omöjligt för mig att komma ur den där känslan av att kropp och hjärna vadar fram i någon slags seg smet. Det som i torsdags började med övertid på jobbet till 23 har fortsatt med på tok för lite sömn varje natt, en krasslig pojke och en helgjobbande man. Alltså en helt slutkörd mamma/fru. Jag hade storslagna planer för helgen som inkluderade städning, sortering, namnbandning av kläder, stickning, räkningsbetalning och parklek. Jag har lyckats städa köket behjälpligt några gånger, plockat upp några böcker i Theos rum, vikt tvätt och tagit en långpromenad in till stan i spöregn för att krassliga pojken skulle få sova i vagnen. That's it.

Och så har jag påbörjat och färdigställt en födelsedagsstickning som, trots att jag följde mönstret, blev för liten. Jag känner mig stick-less och stick-besviken och har tappat lusten lite. Kanske går det att blocka, men det är ju sån där fair isle så det går inte att göra så mycket åt elasticiteten. Vad tror ni?

Hur som helst. Pojken sover middag och jag passade på att ta en liten lur själv. 30 minuter som blev en timme. Känner jag mig piggare? Nope. Men en Berocca Boost senare har jag i alla fall skrivit en matlista och en handingslista så när lilleman vaknar ska vi åka till ICA och handla. Vi tänkte slå på stort och åka till ICA Focus i Gårda istället för våra vanliga MAXI, de har nämligen en viss sorts trasa där som vi inte hittat någon annan stan och inte klarar oss utan.

När man är liten och krasslig orkar man inte riktigt med lekparker. Inte heller när man är stor och aptrött. Så här är en lekparksbild från förra helgen istället.

Men, hallå där! Precis när jag trodde att jag skrivit klart mitt inlägg minns jag att jag i min tröttma glömt att redovisa hur det gick för Theodore på BVC i torsdags. Jättebra. Godkänd på alla punkter. 11,9 kg tung, 84 cm lång, huvudomfång på 46,5 cm, läkarundersökning utan anmärkning och vaccinationen utförd. De ställde som vanligt lite frågor om utveckling och så. Om han gick själv. Ja. Om han ramlade mycket. Ja. Om han talade. Eh, ja men inte vårt språk. Då såg hon lite bekymrad ut, doktorn, men efter att vi kommit fram till att han förstår vad vi säger - och hämtar saker vid uppmaning, vet var mage och näsa sitter osv. - så tyckte hon att vi kunde avvakta till efter nyår och se om talet inte lossnat till dess. Jag är inte orolig över det, jag märker ju att han är med och förstår, det där med att säga ord själv klickar nog så småningom. Fröknarna på dagis höll med och var inte heller oroade. Han är ju bara snart 18 månader och mycket kan hända på väldigt kort tid i den här åldern.

Så, allt bra på den fronten. Nu önskar jag bara att lilleman kunde bli frisk från sin snuva och jobbiga hosta men jag är rädd för att det bara är början vi ser.

Lilla underverket

Jenny undrade om Theodore kan sätta på teven själv.

Nej, han kan inte sätta på teven. Han kan trycka på random knappar på fjärrkontrollen medan han tittar på teven och ser vad som händer.

Han kan däremot blixtsnabbt öppna batteriluckan på fjärrkontroller av Samsung-modell. Och så kan han sätta på radion i stereoanläggningen i vårt sovrum.

Och en duktig sak till: Han kan micra sin gröt! Jag häller upp vatten i tallriken och bär den och Theo till micron. Han öppnar dörren, jag ställer in tallriken, han stänger dörren och trycker på startknappen. Vi väntar i 30 sekunder tills det piper, då öppnar han dörren och jag tar ut tallriken.

Han är så duktig min lille man.

Jag kan dessutom tillägga att jag och min man nu kan gå ut med att Theodores första riktiga ord är "nej". I en mängd olika former. Pillemariska och bedårande "nääej", charmiga "nä" med glimten i ögat och koncisa "nej" med tillhörande huvudskak. Vi vet att han kan nicka också men han gör det sällan. Det mesta är "nej" just nu, vare sig det är "ja" eller "nej" han menar.