Shopping-galenskap

Jag fyllde ju trettio i år dårå, och önskade mig bara pengar till kläder. Det var verkligen verkligen verkligen nödvändigt. Allt i min garderob var för litet, trasigt, utslitet, illasittande eller utslitet. Allt påminde mig om sjukdom, fulhet och bara tråkiga saker. Efter operationen behövde jag något nytt, en nystart. Bort med allt det gamla och in med nya kläder. Kläder som var lagom stora, som passade, som satt bra och kändes bra. Fina kläder.

Alltså tog jag mina födelsedagspengar och köpte massor av kläder!

I min garderob finns nu runt tio klänningar som sitter bra och som jag verkligen tycker om (fast alla är inte köpta den här omgången såklart), ett gäng leggings (men jag behöver fler, som inte är svarta eller vita), hur många koftor som helst, 2 fina bh:ar som sitter bra och lite trosor som inte är tio år gamla.

Jag känner mig som en ny människa. Det är roligt att gå upp och klä på mig på morgonen. Tidigare var kläder bara en källa till ångest. Hej nya klädlivet!

Födelsedagsöverraskning!

Jag sitter fortfarande i väntrummet och har nu talat med narkosläkaren. Inga direkta överraskningar där, jag sövs och så vaknar jag och då är det klart. Typ.

En överraskning var dock att Sushila kom hit och hälsade på med garnpaket och bakelser! Kan ni tänka er någonting bättre? Dessutom ligger en avi hemma hos mig och väntar. Det ska visst vara från tjejgänget. Jag har så otrolig tur som har så fina vänner och de bästa föräldrarna.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Nya briller!

I trettioårspresent får jag av min man två par nya glasögon. Tjoho! Jag har inte trivts så bra i de jag köpte för prick ett år sedan så det är verkligen en bra present. Idag åkte vi in till stan och provade ut två supersnygga par.

Lite kattögda 50-/60-talsinspirerade. Och skitsnygga!

Stora, runda och lite mörkbrunmelerade. Helt knasiga egentligen men helt perfekta!

Lagom till att jag kommer hem från sjukhuset är de klara att hämtas. Jag längtar! Ser ni förresten att jag börjar få tillbaka lite av min normala ansiktsform? Gissa om det är välkommet!

När vi traskat omkring på stan och jag köpt på mig lite garn som jag ska sysselsätta mig med nästa vecka åkte vi hem till familjen Wendel/Andrén där jag blev firad i förskott med smörgåstårta och presentkort på kläder. Så himla perfekt! Vi hade det oförskämt mysigt som vanligt och barnen lekte fint. Det var inte ens världskrig om vem som skulle ha favorittåget.

Favorittåget.

Theodores treårsfirande

Och så gick han och blev tre år, min lille gosse. Helt obegripligt att han redan är så stor. På söndag kommer ett par av hans kompisar över och äter lite Spiderman-tårta, men han har såklart redan blivit firad av oss. Flera gånger.

Igår, på själva födelsedagen, blev han firad på dagis. Glass och sång och festligheter. Han var mycket nöjd. På eftermiddagen hämtade jag och maken pojken och vi gick till kondiset. Där fick Theodore välja vad han ville. Det blev en stor prinsessbakelse.

Sedan gick vi hem och öppnade paket! Några från oss och några som kommit med posten.

Favoriterna? Bulldozern och bilarna förstås. Och ingen annan än smurftröjan dög imorse.

Och inte slutade det där inte. Idag kom två jättestora paket på posten innehållande presenter från mormor, gammelmormor och morbror Erik. Dem öppnade vi ute på gården i kvällssolen.

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är bästa mannens födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Världens mest underbare make fyller 32 år idag. Det firades såklart genom att alla stannade hemma från jobb och dagis för att familjemysa hela dagen! Först sjöng vi för honom i sängen. Sen fick han kaffe där. Sedan åt vi frukost och åkte in till stan. Där blev det födelsedagsfika på Brogyllen.

Bakelser och kaffe, eller Festis.

Efter fikat promenerade vi bort till Webbhallen där mannen fick köpa en ny router. Sedan bar det av till en radio- och tv-handlare vid Skanstorget där han fick nya hörlurar. Lycklig man.

Nämen, är det inte födelsedagsbarnet som står där och spelar?

Nu var Theodore lite otålig efter allt springande i tråkiga affärer så vi pausade lite i lekparken vid Hagakyrkan.

Glad pojke.

Och så tidig middag på Max såklart.

Hungrig pojke på Max.

När vi kom hem hängde vi lite i soffan innan vi gick ned till vår lyxiga bastu nere på gården och svettades hela familjen. Theodore duschade mest men hängde små korta stunder med oss i värmen. Som inte uppgick till mer än typ 45 grader vilket passade mig utmärkt.

Nu sover Theodore och vi vuxna sitter i soffan och tittar på Hugo. Maken säger att han är mycket nöjd med sin födelsedag.

Hurra, hurra för mig som fyller år idag!

Så, nu har jag blivit 29 år. En lagom ålder för en Thepas.

Det har drällt in önskningar på via Facebook, sms, telefonsamtal och regelrätta gratulationer ansikte mot ansikte. Jag blir så glad och rörd. Till och med Theodore har sagt grattis. Det var bedårande.

Jag har fått fina presenter, bland annat turkos PANTONE-mugg. Nu äter jag jordgubbar med grädde och känner mig mycket uppskattad.

Tårta och presenter!

Min lilla tokbebis fyllde två år idag. Kan ni tänka er! Ibland har jag svårt att förstå att jag faktiskt fått ett barn, och nu är han redan två. Fantastiskt.

Födelsedagsmorgonen började med födelsedagssång i vår säng (eftersom han väckte oss). Nii! Nii! hojtade han, och det betyder "mer", så vi sjöng säkert tre fyra omgångar av Ja må du leva. Sen blev det tårta till frukost.

Prinsesstårta från Svenheimers. När föräldrarna inte hinner baka själva.

Theodore verkade nöjd med situationen och uppskattade särskilt marsipanen och den lilla chokladplattan på toppen.

Mamman och pappan gick till jobbet och Theodore till dagis. Där har de födelsedagsfirande med glass när barnen fyller år och jag hoppas att det var roligt. Helst hade jag ju velat att vi var tillsammans hela dagen och firade.

På vägen hem från dagis mötte vi Alexander och hans mamma igen, det verkar vara lite av en tradition. De kom upp och åt lite tårta medan Theodore öppnade paket som kommit med posten (och med mamma). 

Massor av fina saker! Filmer och kläder och bok och en Rorry-bil och Blixten-duplo och kritor. Filmerna skulle prompt ses på en gång och till slut fick jag ta ned datorn och låta honom titta vid köksbordet för att kunna laga mat över huvud taget.

Då blev han så här himla glad ....

... och satt som ett tänt ljus. Han åt till och med upp all mat utan att kasta på golvet. Det efter en bit tårta dessutom.

Nu var klockan redan sju och efter några extra minuter Byggare Bob (Bopp!) var det saga och tandborstning som gällde. Vi läste den nya boken om kaninen Pricken och så var det god natt som vanligt. Trodde jag. Just ikväll skulle Theodore komma på att han kan gå ur sängen själv om han inte vill sova. Jag visste att det skulle hända någon gång.

Mellan kvart över sju och nio på kvällen höll vi på. Jag lade honom i sängen med filten och Iggle Piggle. Sa inte ett ljud utan stängde bara till dörren. Efter någon minut tassade illbattingen upp och kom ut i köket. Ner i sängen igen. Och så höll vi på. Till slut var pojken så uppskruvad att det inte fungerade att bara lägga honom. Jag höll honom i famnen en stund och sjöng godnattvisan igen. Till slut pekade han på sängen och sa "ova". Yes, tänkte jag, men han låg bara still i ett par minuter. Den här gången lade han sig på golvet och jag tänkte att så länge han ligger still får han ligga var han vill. Efter en stund kröp han upp i sängen igen och den här gången somnade han. Äntligen. 

Nu har han sovit i en timme snart. Jag förväntar mig samma procedur ett tag framöver nu men till slut måste han förstå att det inte är någon idé att bråka. Jag är i alla fall helt utpumpad och har i och med det här inlägget förbrukat exakt all min energi så nu tänker jag sova. Genast!

Hurra hurra Theodore fyller två år idag!

Födelsedagssång i sängen och prinsesstårta till frukost! Bilder kommer ikväll.

Kalashelgen enligt Theodore

Theodore här. Eftersom mamma är jätteförkyld och trött tänkte jag hjälpa henne att rapportera lite om min fina kalashelg hemma hos morfar. Jag träffade jättemånga snälla släktingar och åt massor av god matt och bullar! Och så fick jag spela piano. Det var verkligen min grej det där med piano.

Men först åkte vi tåg. Jag och mamma åkte in till stationen extra tidigt så att vi kunde titta på alla olika tåg som stod vid perrongerna. Det var spännande och jag lärde mig att tågen säger PSSSSSHHH!

Det är faktiskt nästan helt omöjligt att inte somna när man åker tåg.

Jag fick så himla mycket presenter hemma hos morfar. Det kom fram nya paket hela tiden kändes det som och till slut fick mamma hjälpa mig med pappret för jag var helt slut i fingrarna.. Jag fick en tågbana, kläder, massor av böcker och en jättestor röd brandbil. Till exempel.

Och så fick jag Iggle Piggle! Herregud så glad jag blev. Tänk att Iggle Piggle ska bo hemma hos mig!

Iggo!

Så här fin var tårtan som tant Jeanette hade gjort till mig. På insidan fanns chokladpudding och hallonmousse och jag åt tills magen var helt full. Då åt jag lite mer, typ fyra bullar och några godisbitar jag tiggde till mig. Det var himla smart av mig att lära mig säga "godis" helt klockrent. Alla tycker att det är gulligt och vill ge mig. Synd bara att det inte verkar funka på mamma och pappa här hemma.

Ajuste vi hade en tårta som storebrorsan dekorerat också. Den var också god.

Morfar och jag spelar på pappas telefon.

Som jag sa, det är typ helt omöjligt att inte somna när man åker tåg.

Som tur är var resan fem timmar lång så det fanns gott om tid att leka med mina nya saker.

Over and out från Theodorski!

Nytt i öronen och på huvudet

Min käre man fyller 31 år på söndag och för att fira honom skaffade jag barnvakt ikväll och planerade en mysig vuxenkväll för bara oss två. Nu är mannen i och för sig nere på gården tillsammans med Stefan och dricker rom och cola och röker cigarill, och jag sitter ensam i mjukisbyxor framför datorn och bloggar - men vi har haft en bra och fin kväll tillsammans.

Vi började med att klä upp oss fint i skjorta och slips och svart klänning från Macy's i NYC innan vi lämnade av Theodore hos Maria och Eric. Dagiskompisen Alexanders föräldrar, tillika våra grannar. Pojkarna började genast leka och det var inga problem att gå därifrån. Bara hejdå och vinkvink. Sedan åkte vi in till stan och Nefertiti för middag och jazzkonsert. Jag hade bokat allt i hemlighet och mannen blev mycket nöjd och glad och överraskad.

Jag är inget fan av jazz och har inte så stor koll, och min man är mycket kräsen när det gäller musik men jag lyckades pricka helt rätt! Bandet som spelade heter Aaron Parks Trio och kommer från Brooklyn. Till och med jag tyckte faktiskt att det var rätt bra. Då måste de vara fantastiska. Vi åt god mat och drack öl. Mycket bra.

Det som är så himla bra med jazzklubbar som Nefertiti är att man kan boka ett bord framför scenen och sitta där och äta och dricka medan man ser banden som spelar. Jag är så gammal och trött att tanken på att stå/hoppa runt en hel rockkonsert får mig att baxna, sorgligt men sant.

Dagen till ära färgades mitt hår från mörkbrunt/ljusbrunt/råttblont till mörkrött/illrött (i de olika stadierna av färgning, alltså ljust i botten och mörkare ju längre ned mot topparna man kommer. Inte så snyggt men ett måste om man vill få det ljusare utan att bleka). Tanken är att jag ska fortsätta att färga med illrött tills det mörkaste klipps bort med tiden. Eller så tröttnar jag på det röda och färgar det ljusbrunt. Hur som helst så kommer håret inte vara svartbrunt längre. Finally!

Rödhårig Thepas iförd mjukisbyxor och sovlinne som kom på ungefär 1,3 sekunder efter att hon klev över hemmets tröskel.

Tomt och tyst en liten stund

Föräldrarna har åkt hem, Theodore sover middag och mannen väntas inte hem förrän runt sex. Från att ha varit fullt hus hela helgen känns det nu plötsligt väldigt tomt, och tyst, och rymligt. Skönt men ändå vemodigt.

Jag blir alltid så ledsen när mina föräldrar åker hem. Den här gången sa vi hej då efter var sin glass på Lejonet och björnen och jag och Theodore, som cyklat dit, tog en liten extrarunda för att skaka av oss lite separationsångest. Det blev en tur till Liseberg och tillbaka. 14 kilometer i maklig takt. Vemodet är kvar men det mesta av ledsamheten är borta.

Ett besök på Lejonet och björnen är obligatoriskt varje gång någon av mina föräldrar är här.

------------------------------------

Och så kom mannen hem med blommor och goda ostar!

Hurra hurra på min födelsedag!

Idag fyller jag 28 år.

Och som pricken över i är det äntligen lite soligt ute!

Överraskning!

Ja, jag fyller ju år i morgon då. Och här hemma har jag gått och hållit klagokonsert över att jag kommer att vara helt ensam hela min födelsedag eftersom mannen åker och lämnar Edward i Stockholm. Jag har ju ingen familj och inga "bästa vänner" i stan och alltså ingen som kommer och firar mig med tårta och jamåduleva. Det känns aldrig så sorgligt att vara bortflyttad som runt jul och födelsedagar och det här året var det extra tråkigt.

Jag brukar däremot bli lite uppvaktad av mina föräldrar på distans via fina blommor och choklad som budas till jobbet eller hem, så när pappa ringde och frågade efter våra portkoder var jag inte jätteöverraskad. Desto mer överraskad blev jag när det ringde på dörren och inte ett blombud utan mamma, pappa, Jeanette och lilla brorsonen Hampus stod utanför dörren!

Min familj! De hade åkt ända från Stockholm för att jag skulle slippa vara ensam på min födelsedag. Det var tydligen planerat sedan i torsdags. Och jag visste ingenting! Vilken födelsedagsöverraskning! Jag fick fina presenter och tårta men det bästa av allt var gästerna.

Det blev till att vara kreativa med sänglösningarna. Här ligger Hampus och Edward och sover bredvid varandra i Edwards säng. Bedårande!

Cykel!!

Jag har fått en cykel! Det är en tidig födelsedagspresent och jag är så glad! En Giant X Sport 3,0 blev det. Silverfärgad. Som på bilden. Nu ska jag börja cykla till jobbet.

Vi måste köpa till stänkskärmar och hjälm och cykelkorg. Barnstol har vi redan i Munktorp och när den kommer hem ska Theodore få se på sjutton. Jag tror att han kommer att älska att åka cykel.

Hurra hurra hurra!

Oj vilken fin födelsedagsdag vi har haft idag! Även fast jag jobbade lejondelen av den och inte var hemma med mina stora pojkar har det verkligen varit toppen. Så fort jag kom hem tog vi fram stora tårtbakarverktygen och snodde ihop en bebistårta. Vi fyllda ena halvan med två lager sylt och den andra med två lager fruktpuré så att den passade både barn och vuxna. Sen på med grädde och fruktgarnering.

Och så ett tåg såklart.

Jag tycker faktiskt att den blev ganska söt.

.... men inte i närheten så söt som det stora lilla födelsedagsbarnet som hoppade ur kläderna och gjorde sig redo för sitt livs första tårtkalas.

Så här gick det till:

Man kan säga att det där med tårta var en succé! Tårtbiten försvann i ett nafs och jag har aldrig sett Theodore så glad någonsin.

Se här bara så glad!

Och som alla bra dagar slutade denna med vattenlek och en halvtimmes extra vakentid. Jag tror att Theodore är mycket nöjd med sin första födelsedag.

Grattis lillebror!

Min lilla lilla bror fyller 25 idag!

Hurra hurra hurra!

Alla mammorna

Idag har jag och Theodore (och mannen en liten stund) fikat hemma hos Sofia. Det var så roligt att träffa alla mammor och bebisar och vi umgicks längre än vi brukar.

Nu förväntar ni er säkert en bvc-uppdatering men det kan ni tyvärr inte få. Än en gång spelade min hjärna mig ett veckodagsrelaterat spratt (kommer ni ihåg det här?). Jag var helt övertygad om att det var en torsdag vi skulle på sexmånaderskontroll. Ja, torsdag 30 september. Jag vet, 30 september var i onsdags. Vi missade vår tid. Jag återkommer om en ny.

Nu glömmer vi det tråkiga för en stund för i helgen ska vi göra roliga saker. Min pappa fyller år och vi ska hälsa på hela stora familjen med storebror och lillebror. Det blir mysigt!

Som plåster på såren för att det inte blev någon bvc-info inspireras jag av Malins inlägg om bilder från förr och visar bilder på mig själv från forna tider. Se och skratta.

Hemmadagen

Idag är det regnigt ute och därför kan jag och Theodore inte gå ut. Varför? undrar ni säkert då. Jo för att det enda stället i stan som säljer vår vagnsmodell och alltså också regnskydd till densamma har slut på sittvagns-skydden. Och vi har ju nyss bytt från ligg- till sittvagn. De ska komma in på torsdag eller fredag och tills dess får vi skynda oss ut mellan skurarna. Som tur är har vi i alla fall en liten utflykt planerad fram emot kvällen då vi ska på födelsedagstårta hemma hos Stefan Pleaze no rainz!

Så. Dagen har mest bestått av att pojken sett på när jag har städat köket. Annars har han sovit. Han har ju börjat sova sådär oroligt igen, vaknar av ingenting och gråter och är svårare än vanligt att söva. Dessutom vaknar han ju mellan fem och sex på morgonen och har svårt att somna om. Det är ingenting mot hur det var innan såklart men det gör ju att han sover sämre och vill sova fler korta stunder under dagarna.

Gulligt är dock att han har börjat hålla i sin snutte när han ska sova. Förut låg den bara där bredvid utan att han brydde sig om den nämnvärt.

Han är också lite blygare än vanligt och har lärt sig att banka med saker. Det händer mycket nu och jag tror att det är utvecklingssprång på väg. Därav sömnsvårigheterna och blygheten.

Aptiten är det dock inga problem med. När jag hade städat lite i köket var det lunchdags för Theodore. Biffstroganoff och fruktpuré stod på menyn och det gick i utan några svårigheter.

(Här skulle det egentligen vara en film på Theodore när han äter sin lunch men den var 71 mb för stor för att kunna postas här och jag har inget program för att klippa film.)

Efteråt var han så trött att han störtsomnade.

Minnen från förr

Så här fin var jag förr i tiden då jag ansträngde mig med smink och avancerade frisyrer, men de här bilderna är faktiskt från idag! Det var jättelänge sedan jag orkade ens tänka på att leta fram eyelinern och mascaran men idag när vi skulle på födelsedagskalas hos bästa sömmerskan och punksångerskan Sushila ville jag för en gångs skull göra mig lite mer... lik mig själv. Mer Therese och mindre hemmamma. Det kändes väldigt bra.

Dessutom hade jag nya fina jeans. Som inte kom från mamma-avdelningen! Jag har ända sedan jag blev gravid längtat efter att kunna ha vanliga jeans igen men fått gå i leggings och stora klänningar eftersom den stora fladdriga post-graviditetsmagen inte fått plats i något annat. Magen är fortfarande stor och fladdrig men tidigare i veckan bet jag i det sura äpplet och gick in i provrummet med ett gäng byxor. Tji fick jag när jag kom i samma storlek som innan jag blev gravid! Visserligen den största storleken men den största storleken på en vanlig avdelning! Inte mammakläder, inte stora-storlekar-kläder! Och visserligen hade jag som vanligt nuförtiden en supersexig gördel under men det tycker jag faktiskt att man kan bortse ifrån med tanke på att jag faktiskt burit och fött ett barn. Tjoho tjoho tjoho!

Byxorna sitter faktiskt till och med bättre än de brukade göra av någon anledning. Förmodligen för att jag köpte ett par som faktiskt passade och inte försökte pressa in fläsket i för trånga denims. Tjoho! Och ja, jag har fortfarande en stor mage och nej min midja är inte alls vad den var och ja jag har gigantiska amningsbröst. Men! Jag kommer i jeans igen!

Födelsedagsfesten var förresten jättetrevlig trots att vi bara stannade i någon timme. Jag drack en öl och Theodore drack en flaska ersättning. Sushila blev glad över den röda baskern jag hade stickat och de övriga gästerna var roliga. Fint helt enkelt.

Att peppa en 27-åring

Det är kanske inte helt rättvist att klaga på att jag är ensam på sin födelsedag (jag är ju ändå 27 och inte 7). Snälla vänner och fin familj har hört av sig och gratulerat och det är ju faktiskt jag själv som valt att flytta till andra sidan landet och slå rot. I vanliga fall trivs jag väldigt bra med det men vissa dagar, som den här, blir det bara lite extra uppenbart att det är lite ensamt. Jag saknar min familj och mina bästa vänner. Fick jag som jag ville skulle de vara här nu allihopa. Vi skulle gå ut på promenad med Theodore och äta tårta i köket. Sen skulle vi titta på film i soffan på kvällskvisten.

Det är lätt att gräva ned sig och fokusera på det tråkiga när allt känns ... tråkigt. Men nu när jag fått klaga av mig lite hos mamma känner jag mig redo att ruska av mig alla tråkiga tankar och fokusera på det som är roligt istället. Tråkiga tankar suger ut energi - roliga tankar genererar energi istället.

Så, nu ska jag sitta och njuta av att ha en varm och tung bebis sovandes mot mitt bröst. När han vaknar ska han få mat sedan ska vi bege oss ut på stan en stund. Lite shopping och människor piggar oftast upp även den gråaste dagen. Dessutom har jag hört att mannen förväntar sig tårta när han kommer hem.