05 februari 2007

... och jag kallar honom Graham

... den underbara varelse som kom in i mitt liv och charmade sig in i mitt hjärta med sin omtänksamhet och sin älskvärdhet. Nu sitter han där och ger mig ett lugn jag letat efter hela livet. Den lilla ilande taggen jag alltid haft i hjärtat var i själva verket ett tomrum jag aldrig lyckades fylla hur mycket jag än försökte. Nu är rummet ombonat och mjukt. Den lilla ilande känslan har ersatts av en stor pirrande glädje.

Mina fötter har aldrig känts så lätta. Det känns som när jag som barn fick byta vinterns snowjoggers mot vårens kinaskor. Jag vågade mig till och med på ett litet hoppla-steg på vägen till spårvagnen i morse. Mellan porten och Balkan Express, där ingen kunde se mig. För mig själv log jag det där lilla sneda leendet som jag kommer på mig själv med titt som tätt nu för tiden.

Och allt är bara för honom.
Och allt är bara på grund av honom.
Och allt är bara till för honom och allt är bara hans hans hans.
Och jag älskar honom.