It's oh so quiet ...

Jag är gräsänka ikväll eftersom mannen är ute på dåligheter. Det firar jag med att se Champions League-handboll på teve med en stickning i händerna. Ett par helt kravlöst stickade sockor, jag har inte ens bestämt riktigt hur det ska se ut ännu. Tyvärr blir de inte så snygga eftersom jag inte riktigt behärskar det där med trådspänning ännu. Buckligt och fult.

Hjärtliga sockor. Buckligt och skevt. Men sköna blir de nog ändå.

Klockan är bara tio över sju men det har redan varit tyst och lugnt ett bra tag. Theodore störtsomnade nämligen i soffan runt sextiden. Han satt bredvid mig och tittade på Svampbob, trodde jag. Plötsligt uppmärksammade jag att hans snoriga snörvlingar lät misstänkt mycket som snarkningar. Mycket riktigt. Pojken hade somnat. Utan napp och allt.

ZZZZZZ ...

Antagligen kommer han väl vakna typ fyra i natt och vilja se på barnprogram, men det är inte mycket att göra åt saken. Inatt vaknade han för övrigt tre gånger och kom in till vårt sovrum och frågade var alla nappar var. Det var bara att gå upp och leta fram dem. De låg bakom sängen varje gång.

I morgon blir en rolig dag. Jag och några kollegor ska ut och göra research inför omdesignen av förpackningarna till två av ICAs produktlinjer. Pepp!

Jabba the Hut says

Idag har varit en både jobbig och mysig dag. Mannen jobbade ett långt tolvtimmarspass så jag och Theodore var ensamma hemma.

Jag mådde pyton hela för- och eftermiddagen. Jag vet inte om  det är biverkningar av den nya medicinen jag fick i måndags eller om jag hade extra högt blodtryck idag efter en veckas dålig sömn och rätt mycket stress. Det surrade och brände i kinderna, mina fötter kändes konstiga, jag var otroligt seg och huvudvärken kom smygande. Hela förmiddagen tittade vi mest på teve och myste i soffan i pyjamas. Inte helt fel ändå.

När Theodore sov middag passade jag på att slumra en halvtimme bredvid honom innan jag gjorde mig i ordning. Jag lät honom sova på tok för länge (men det behövde vi nog båda två) och när han vaknade gick vi ut för att köpa lördagsgodis. Dagens enda utflykt. Vi stannade en stund vid en lekplats på vägen för att jag inte skulle ha allt för dåligt mammasamvete.

Efter den lilla utflykten mådde jag faktiskt lite bättre och när mannen kom hem strax efter sex hade energin kommit tillbaka. Jag stod och stekte pannkakor och skrattade åt Theodore som dansade så fint till indiemusiken.

Nu ser jag på rymdmonsterfilm bredvid en sovande man och känner mig däst och övermätt. Jag har ätit för mycket och "fel", men orkar inte ha ångest över det. Maten har varit ok ur GI-synpunkt. Bär och keso till frukost, bacon och blomkålspuré till lunch, lchf-pannkakor med bär och grädde till middag. Men så var det ju Theodores lördagsgodis som han stoppade i min mun och jag glatt tuggade. Och en hel burk Ben & Jerrys-glass. Det är den sistnämnda som ligger som en stor deg i magen nu. Den sista halvan var ovärd .Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

Nu blir det inga snabba kolhydrater på ett tag igen. Och verkligen inget socker.

Annars stickar jag rätt mycket, och jag skulle vilja visa er för det blir ganska fint. Men det är så hemligt så det går inte. Ni får se sen.

Hemma!

Nu är jag hemma för att vara gräsänka i ett par dagar. Jag ska jobba en vecka medan alla pojkarna (mannen, Theo och Edward) är hos svärisarna i Munktorp.

Förhoppningsvis kan jag ikväll bjuda på bilder från både Gnesta och Helsingfors - men först ska ni givetvis få veta vad jag åt till middag när jag kom hem.

Korv med hög kötthalt, blomkålspuré, tomater och gurka.
Vatten med lime till det. Några frågor?

Bästa pojken hela helgen

När man väntar på spårvagnen kan man fördriva tiden med att läsa en god bok. Theodore rekommenderar Halvan- böckerna, särskilt den om polisbilen.

Den här helgen var det jobbhelg för mannen igen och jag och Theodore fick klara oss själva torsdag, lördag och söndag. Även om det varit tråkigt att inte umgås med pappan Sharp har vi haft massor av kul!

I torsdags var vi med gamla MVC-gänget på Galaxen och tittade på djur. Kossor, grisar, hästar, får, höns, kaniner och en tupp - vilket passade mycket bra eftersom Theodore är rätt besatt av Bondgården på Bolibompa just nu. Stor succé, dit ska vi gå igen. Kanske redan imorgon.

Igår, lördag, var det sjukt bra väder och jag och pojkvaskern var ute hela dagen. Först åkte vi in till lekparken i Haga där vi gungade, rutchade och snurrade. Sedan sov pojken i vagnen medan mamman köpte en klänning till sommarens två bröllop. Efter en snabb mellanlandning i hemmets lugna vrå - där vi fyllde på energiförrådet med lite isglass - tog vi fram hjälmen och tog en cykeltur. Theodore fick cykla, för min cykel har punka. Jag har börjat projekt "Lära Theodore att cykla fot" med blandade framgångar. Allt för ofta sticker han bara iväg i ilfart och jag får rusa för att han inte ska sticka iväg ut på någon farlig bilväg eller liknande. Jag funderar allvarligt på någon slags sele. På vägen hem mötte vi upp pappan och sedan hade vi picknick på utegården tillsammans med en massa grannar.

Idag slappade vi mest hela förmiddagen. Såg på Bondgården och städade leksaker. Jagade ut en geting. Efter lunchen, som bestod av yoghurt för att det var för varmt för riktig mat, sov pojken middag. Sedan åkte vi till Lundbybadet och badade. Det var populärt vill jag lova. Han är verkligen en liten fisk, min lille man. Efter lite mer än en timmes bad var vi trötta och åt middag på Jensens. Theo fick en ballong som han älskade djupt men var tvungen att lämna ifrån sig för att mannen vid bordet bredvid var allergisk mot ballonger. Liten minikris följde men sen blev det bra. Han fick en ny ballong när vi skulle gå, men den flög tyvärr sin kos på vägen hem, trots att jag hade knutit fast den i vagnen. Theodore tog det dock med jämnmod men pratade om Theos Ballong Som Flög Till Himlen hela vägen hem. Sen var det saga och sång och nu sover han äntligen. I vår säng. Såklart.

Lille söte mannen har varit så otroligt duktig hela helgen! Skött sig så bra och försökt lyssna så gott som en tvååring kan. Han har också varit väldigt kontaktsökande mot andra barn och trots att metoden kanske kan diskuteras (gå fram och dra i tröja/hår eller slå med spade) så är jag stolt. Då tar jag honom åt sidan och frågar honom om det var så att han ville leka med pojken/flickan. Det vill han ju, och då förklarar jag hur han ska göra istället. Gå fram och säg "Hej, ska vi leka?", vilket han prövade några gånger. Ibland fungerade det, ibland inte. Men duktig är han. För nästan inget är ju lätt i början.

Min store lille man! Han är så rolig att hänga med när han är på sånt humör. Här får ni se när vi spexar lite i köket. Räknar, trollar och sjunger lite.

Lågvattenmärke?

Ja, jag tittar på ESC2011.
Ja, jag är ensam. (Pojke sover, man hos svärisarna)
Ja, det var det bästa jag kunde komma på att göra ikväll.
Ja, jag har farliga mängder godsaker i magen.
Ja, jag har funderat på att tappa upp lådvinet men ångrat mig.
Ja, jag har några favoritakter.
Ja, jag tycker att en del är rent av rätt catchy.

Är det nu sätter mig i skämshörnet och erkänner att jag blivit den mainstream-mamma jag svor att aldrig bli?

Lördagsnöjen

Pojken sover, mannen är på hifi-mässa och jag sitter i soffan och pustar lite. Jag har varit väldigt husmoderlig och förtjänar en liten paus innan Theodore vaknar. De här husligheterna är avklarade:

• Tripp till stan för att fylla på lillemans dagisgarderob. Vi kom hem med en luvtröja, två par jeans, två långärmade T-shirts och en pullover (det är de med lång ärm va, eller är det slipover?). Och så fick jag sammanlagt 150 kronor i rabatt. Bra.
• Lagat (värmt) god och näringsrik (nja) mat till mig och pojken. Fiskpinnar, couscous, tomat och gurka till pojken. Fläskkotlett med apelsinsmak, couscous och sallad på tomat, gurka, rödlök och lite blad till mig.
• Lagt pojke som inte ville somna.
• Städat kök.
• Namnat nya kläder.
• Plockat undan i hallen.
• Städat båda badrummen.
• Plockat undan i vardagsrummet.

När jag bloggat klart ska jag sticka på ett par vantar åt Theodore. Ett par lite tunnare i grå Drops Alpaca. Det passar bra så här när de tidiga höstmorgnarna är lite kyliga i bak på cykeln. Jag utgår från det här mönstret men gör dem helt grå utan mönster. Basic liksom.

Jag har varit mycket effektiv på stickfronten den senaste tiden men nu är det presentstickningssäsong (flera födelsedagar och jul runt hörnet) så det är inte mycket som kan redovisas ännu. Dessutom har vi varit oansvariga föräldrar och låtit Theodore leka med vår kamera så den är numera avliden. Vi är på jakt efter en ny kamera och förhoppningsvis har vi en inom några veckor. Det jag kan avslöja är att den tredje koftan, den multirandiga nu ligger i blockning och knappar väntar på att sys fast. Sen är den klar. Sjalen är kankse 10-15 cm lång och går ganska trögt att sticka. jag har aldrig varit bra på sjalar och halsdukar, eller annat långt och enformigt. Men jag har inte gett upp. Och så de små vantarna. Så ser det ut på den okonfidentiella stickfronten.

Vid femtiden, när mannen kommer hem från mässan, ska jag åka hem till Sushila för en kväll av fruktsallad och vin. Och massor av tjatter. Jag har sett fram emot den här kvällen länge och det ska bli så mysigt!

Later!

Fredag kväll är officiellt påbörjad

Pojken ligger i sängen, mannen är i Munktorp med storebror, disken är diskad och köket är städat. Golven är sugna, tvätten ligger vikt i skåpen. Maten är lagad och äten. Badrummen tar jag imorgon.

Min lillebror, hans tjej och hennes son är på väg hit men kommer inte fram förrän om minst två timmar. Nu är det Sci-fi-kanalen och stickning som gäller. Kanske visar de Star Trek: Deep Space Nine om jag har tur. Sticknings-wise har jag pausat den tredje Theo-koftan trots att jag bara har ok och krage kvar. Den får ligga till sig lite. Nu stickar jag i stället på en sån här Summit-sjal i turkos Drops Alpaca. Det blir nog hur bra som helst om jag bara orkar igenom hela. Enformiga sjalar och halsdukar är inte min grej men jag vill så gärna ha en.

Till fredagsmys blir det lite ananas. Jag håller fast vid min osockrade plan bra tycker jag själv. Idag var jag till exempel och köpte fika åt jobbet. Morotskaka. Jag åt kiwi. Egentligen tycker jag att jag är rätt präktig men det får mig att må bra så so be it.

Gräsänkan rapporterar

Den starkt lutande bryggan i klätterställningen på gården är numera inga problem att ta sig över.

Dagen började med en trevlig sovmorgon till halv nio. Tack bästa son. Tyvärr hade då mannen redan styrt kosan mot Stockholm så vi hann inte ses.

Det regnade och regnade men jag och Theo tog oss ut till Konsum ändå under förmiddagen eftersom vi behövde mat och blöjor. Och lördagsmys till mig. Sedan lekte vi till lunch varefter pojken sov middag och jag städade lite och stickade.

Efter luren lekte vi på gården och Theo hade sönder ett barns ballong. De gick bra ändå. Sedan åkte vi in till stan och spatserade lite. Theo fick en sån där leksak med djur som poppar upp om man vrider eller trycker på olika knappar. Han bemästrade den genast trots att den var från 18 månader. Någonting annat han bemästrar är numera att släcka lampor och öppna ytterdörren. Hur blev han så lång?

Sedan vi kom hem från stan har vi ätit, duschat och myst. Nu sover pojken och jag myser vidare. Med läsk och chips. Mycket nöjd.

Snart blir det film och stickning.

Pojkemys är faktiskt nog det bästa som finns. Delad etta med mansmys.

Bara så att ni vet

• så har jag semester nu!
• så är jag och Theodore ensamma hela helgen (om någon vill leka).
• så har jag slagit in en stor hög presenter till Edward.
• så har min man lagat till en stor köttbit som räcker tills han kommer hem igen.
• så har jag köpt garn till ännu en kofta till Theo. Info kommer sen.
• så ska jag sticka nu, sen läsa TB.

Tomt och tyst en liten stund

Föräldrarna har åkt hem, Theodore sover middag och mannen väntas inte hem förrän runt sex. Från att ha varit fullt hus hela helgen känns det nu plötsligt väldigt tomt, och tyst, och rymligt. Skönt men ändå vemodigt.

Jag blir alltid så ledsen när mina föräldrar åker hem. Den här gången sa vi hej då efter var sin glass på Lejonet och björnen och jag och Theodore, som cyklat dit, tog en liten extrarunda för att skaka av oss lite separationsångest. Det blev en tur till Liseberg och tillbaka. 14 kilometer i maklig takt. Vemodet är kvar men det mesta av ledsamheten är borta.

Ett besök på Lejonet och björnen är obligatoriskt varje gång någon av mina föräldrar är här.

------------------------------------

Och så kom mannen hem med blommor och goda ostar!

Bolltrixare och DJ

Idag har det bara varit jag och diverse barn här hemma. Mannen var på sån där hopp-och-lek-dag med jobbet där de ska bonda och hålla på, så jag fick mig en bonusföräldradag igen. Bonus för att det är en extra föräldradag sådär i slutet av arbetsveckan och bonus för att jag även hänger med bonus-Edward.

Vi började med att åka in till stan efter lunch för att dricka slush, titta i leksaksaffär, köpa jordgubbar och handla mat. På vägen hem träffade Edward sina nya gårdskamrater och han lekte ett tag ute medan jag och Theo gick in. Vädret var regnigt och tråkigt. Efter en stund kom barnen in och lekte hos oss istället. Sedan var det ett enda kaos av pojkar som for runt i lägenheten. Theo, Edward och två pojkar i 6- och 8-årsåldern. Jeez. Det var helt utmattande! För att inte tala om när jag skulle utfodra alla de här glinen. Ingen satt still, alla busade men maten gick i till slut. Då fick de kakor som belöning, sen gick gästerna hem. Jag är så himla glad att Edward har hittat kompisar här i Göteborg men det är en omställning att gå från en liten ettåring till fem vilda barn som kletar slime i soffan och tjatar om att få kasta pil trots att de ar typ hälften så långa som höjden upp till tavlan. Ja säger då det, inte blir det någon dagisförken eller fritidsgårdsledare av mig. Jag är helt utpumpad.

Som tur är gick nattningarna mycket smidigare ikväll. Theodore somnade själv och har bara vaknat 2-3 gånger och somnade om på en gång (tack vare den stora högen nya nappar jag serverade honom). Edward kom visserligen i säng lite väl sent (på grund av diverse omnattningar av lillebror och så vidare) men fick två sagor och tre vaggvisor. Han somnade nöjd.

Och nu väntar jag bara på att mannen ska komma hem. Jag hoppas att jag inte hinner somna.

Vanliga dagen

Idag har varit en vanlig, men väldigt mysig, höstig dag. Theodore har sovit duktigt, ätit duktigt, lekt duktigt och varit jättesöt. Vi har varit till ICA MAXI och handlat samt haft middagsbesök av mannens vän Gustav(f?).

Nu är mannen och klättrar klättervägg, Theodore sover och jag sitter framför tv:n med en stor skål fruktsallad. Satsumas är verkligen the shitz!

Natthackning

Jag måste hacka tyst på tangenterna för jag har världens sötaste bebis sovandes en meter härifrån. Jag vill verkligen inte att han vaknar för jag är ensam hemma och har ingen lust att gå igenom kvällens nattning igen. Idag fick vi natta honom i badrummet med duschen på för att han blir lugn av ljudet. Jaja, fungerar det så fungerar det.

Mannen är ute på stan med gästerna och dricker öl. Jag sitter hemma och vaktar bebis. Ibland faller lotten så. Förra gången var det jag som var på Morrissey och den äkte maken som var Theo-ansvarig.

Vi kan låtsas att jag tycker att det är helt ok att vara den som blir lämnad hemma. Ibland känns det himla tråkigt fast man vet att det är rätt. Det är viktigt att komma ut med sina vänner och det är viktigt att komma ut på egen hand. Så säger alla viktigpettrar. Men det betyder inte att det är roligt.

Anyways. Jag borde sova egentligen eftersom jag inte har en aning om vad för slags nattsömn lilleman planerar. Dessutom räknar jag med att han kommer att vakna när gänget stövlar in senare. När det nu blir. (inte alls bitter)

Istället för att sova spelar jag Bejeweled på Facebook. Mycket givande.

Bebisar är söta

Nu har jag och Teddystan kommit hem från vår utflykt till Ben&Jerrys-glassbaren på Liseberg. Jag åt sjukt mycket glass och promenerade runt bland karuseller och lotteristånd. Det är så mysigt på Liseberg, jag tycker om att åka dit även fast jag inte tycker om att åka karusell.

På spårvagnen hem gjorde jag nåonting jag aldrig gjort förut. Jag tog upp Theodore och lät honom sitta i mitt knä. Och vipps så kom en massa (två) mammor och pratade med mig och sa att pojken var så söt. De vill alltid veta hur gammal han är och tycker att han är sååå liiiten och söt. De blev förvånade att han var så stadig att han kunde stå i mitt knä när jag höll honom under armarna. Det är så roligt att få komplimanger om sin bebis. Nästan alla bebisar är söta, det är liksom deras jobb, men i sant mamma-manér tycker jag nog att min är lite sötare än genomsnittet. Kanske rent av den sötaste av dem alla.

På vägen hem från hållplatsen gick vi in på Konsum för att handla godis och cola. Det är ju trots allt fredag och mannen är på femkamp med jobbet. Barnfri och öldrickande skulle jag tro. Inne i affären kände jag en bekant blick i ögonvrån. En väktare stod och spejade på mig. Jaha, tänkte jag, att det alltid ska vara såhär. Bara för att man är ung med svart/rött/lila hår och svart kajal så ska man bli misstänkt bara för att man finns. Plötsligt tilltalade den kvinnliga väktaren mig med glad röst. Jag blev nervös. Till min förvåning ville hon bara titta närmare på Theo som jag nu spänt fast i BabyBjörnen. Hon tyckte också att han var söt. Att han hade en söt keps (den ska ni få se på bil snart för den är verkligen jättesöt). Och som genom ett trollslag slog det mig. Jag är inte tonåring längre. Jag är en mamma med en bebis i famnen. Jag ser inte ut som en emo eller vad de kallas nuförtiden, jag är en helt vanlig mamma med hästsvans och blommig klänning (som ni kan se på film och bild i inläggen nedan). Väktarna tror inte att jag ska sno eller vandalisera. De vill se på min bebis.

Det var rätt gött.

Sol sol sol och vitaminer

Idag är det soligt och fint igen här på Sveriges framsida. Vi planerar att åka in till stan och äta glass efter nästa matning.

Igår var det valborgsmässoafton och det firades med provning av billiga öler och fotboll. För de andra alltså. Stefan bjöd in några av sina vänner till vår innergård och där hade de en gissningslek där man skulle dricka öl och i blindo gissa vilken det var. Det var tydligen svårt. Jag drack vatten och åt vindruvor. Efter ölen (det blev totalt tre var) skulle det spelas fotboll men Theo fick inte ro bland alla öldrickande människor så han och jag gick in och tittade på tv istället. På kvällen kom pappan hem alldeles blåslagen av fotboll och full på fyra öl (!). Så går det när man slutat festa för länge sedan, man blir billig i drift.

Och så lite nyheter. Theodore var på BVC igår och han har vuxit duktigt på längden och bredden. Nu är han 55 cm lång och väger 4210 g. 200 g mer än förra veckan. Dessutom kom en barnläkare in och tittade till pojken för han är fortfarande ganska gul. Eftersom vikten ökar så bra tyckte läkaren inte att der var någonting att oroa sig över. Tydligen kan barn som helammas bli lite gula. Det känns skönt att slippa oroa sig över det.

Förutom vägning och mätning fick vi nu rekommendationen att börja med d-vitamindroppar och pojken fick de första fem dropparna nu i förmiddags. De gick ned utan några protester. Stora killen! D-vitamindropparna är alltså de gamla ad-dropparna men utan a. De togs bort runt 2006 pga att de ansågs onödiga, dessutom ändrades användanderekommendationerna från vintertid upp til fem år till året runt upp till två år. Så nu vet ni det.

Och så till en helt annan sak. Jag har glömt att skriva om hur kroppen förändrats efter graviditet och förslossning, och många är nyfikna. Alltså under graviditeten förändradesju allt ganska radikalt så det orkar jag inte gå in på, men jag kan göra en snabb jämförelse mellan nu och i somras, innan jag blev gravid.

Av förlossningen känner jag inte speciellt mycket längre, och jag har egentligen aldrig gjort det. I början hade jag ont efter ryggbedövningen men det gick över på ett par dagar. Det enda jag känner av ibland är att bäckenbottenmusklerna är svaga och att det liksom "tynger ned" lite när jag går på toa. Jag har fortfarande lite ont av foglossningen och bäckenet låser sig lätt om jag exempelvis ligger länge på samma sida. Jag får fortfarande ont i ryggen om jag går längre stunder. Det märks verkligen att alla muskler i rygg och mage är totalt förslappade.

När det gäller kroppens utseende vet jag inte riktigt hur den förändrats eftersom jag ser mig själv varje dag i spegeln och alltså inte märker någon större förändring. När jag träffar någon som inte sett mig på ett tag kan jag fråga. Dock kan jag känna vissa skillnader. Jag väger ungefär fyra kilo mindre nu än innan jag blev gravid. Det gör inte så jättestor skillnad eftersom jag har rätt många kilos övervikt men det är skönt att slippa ha en massa babykilon att gå ned. Jag vet inte om kroppen är helt tillbaka till det normala ännu eller om den fortfarande ska dras ihop och så. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta. Det jag märker är dock att mitt ansikte och mina armar är ganska mycket mindre än i somras. Skjortärmar är mycket mindre tighta än då. Magen och brösten är större än innan, armar och ansikte är mindre, höfter och rumpa är ungefär samma tror jag och jag får på mig mina ringar igen så händerna är tillbaka till normalt.

Nu anropas mjölkcentralen...

Alena men ändå inte

Jag sitter i vardagsrummet med datorn i knäet och tonerna av Laaksos musik strömmande ur högtalarna. Jag sorterar musik i det digitala arkivet och längtar efter min mamma som just åkt hem till Stockholm och maken som jobbar.

Man skulle kunna tro att jag sitter här alena på söndagseftermiddagen men det gör jag ju inte. Bredvid mig ligger en tre veckors bebis och snusar. Min bebis. Det är min bebis som ligger här bredvid och det är ju helt fantastiskt! Det är första gången jag är ensam med Theo en hel dag och det är först nu jag inser att jag faktiskt har en bebis som är min. Vi lånade honom inte några veckor. Han ska bo här, inte bara när vi familjemyser, utan även när jag sorterar musik. Han ska bo här och växa upp här och lära sig gå här. Det är här han för första gången sa säga "mamma". Det är förmodligen här på gården han för första gången ska äta sand och få skrubbsår på sina knän. Det är ju så rart att man måste gråta lite i smyg.

Jag fortsätter bildkavakaden med två bilder från helgen. En på mamman och pojken och en på mormorn och pojken.

Vecka 33

Ja, så har vi 7 veckor kvar till beräknad förlossning. Det betyder alltså att vi nu är inne i den nionde graviditetsmånaden. Jävligt lång nionde månad, men så funkar det iaf.

Jag har börjat gå upp i vikt i lite snabbare takt och jag tycker att det känns som att magen är helt gigantisk men det verkar inte andra tycka. De flesta kommenterar att den är liten. Jaja, det spelar ingen roll, så länge bebisen mår bra får huset vara hur stort eller litet det vill.

Hur som helst. idag/ikväll är jag gräsänka och planerar att inte göra så mycket alls. WoW:a lite förmodligen (är lvl 37 nu, snart 40!), kolla lite på tv om det går nåt bra, kanske sticka lite på Edwards mössa om lusten faller på. Förmodligen inte städa alls. Någon måtta får det faktiskt vara för jag städade köket i vad som kändes som en timme igår. Det blev fint. Mannen byggde ihop den sista bebismöbeln, en liten bokhylla där vi tänkte ha diverse bebissaker. Vad vet jag inte. Vad har en bebis?

Tell me why, I don't like mooondaaays.

Ja, helgen var fin. Det blev mycket WoW:ande (mitt level 32 hunter-troll är numera en stolt ägare till en raptor mount.), bebisrummet tömdes, två möbler monterades ihop (skötbord och spjälsäng), handbollen visades på tv, jag stickade några varv på embryot till min andra Laminaria och vilade en massa. Det var en bra helg och enda tråkigheten var att mannen jobbade så mycket. Det var lite ensamt med andra ord.

Bebisen vilade också vad det verkar för den höll sig ganska lugn i alla fall på lördagen. Det är ju lite svårt att veta vad den pysslar med därinne men det var inte så mycket krumbukter. Vad jag däremot vet är att jag bär på en bebis som känner igen sin pappas röst, för när han kommer hem blir det ett himla liv därinne. Redan är rollerna satta: med mamma myser och vilar man, med pappa busar och skojar man.

Ikväll blir det fika med en för närvarande föräldraledig kollega och hennes ettåriga son. De ska få komma hem till vårt kaos är det tänkt.

Girl is back in town

Nu är vi tillbaka efter en veckas flängande i stan, på landet och utomlands. Sista anhalten innan hemfärden var Riga som var lika fascinerande som Tallinn. Bilder kommer senare men nu tänker jag städa till Turbonegro och dricka Taxfree-Baileys i sunkkläder och flätor som en äkta hemmafru. Det är helt rätt när karln är på Liseberg och flyr hushållet.

Långhelger is the shit!

Om en timme börjar min långhelg. Åh så jag längtar!

Jag är gräsänka ikväll och på listan står bland annat byta lakan i den gigantiska sängen, städa matplatsen (som bara är ett litet barbord egentligen), damma i vardagsrummet och sovrummet, rensa kylskåpet och skafferiet, frosta av frysen och skriva en lista på allt jag vill göra i hemmet (sy nya kuddfodral osv).

Imorgon är en helt ledig dag och jag antar att alla affärer kommer att vara stängda. Sambon är säkert bakfull så det blir nog inga större utflykter. Jag tänkte pyssla med något trevligt (vet inte ännu vad) och kanske ta en liten promenad. Till mataffären kanske, jag känner mig sugen på att baka bröd.

Resten av helgen ska jag vila, träffa svärföräldrarna och köpa femårspresent åt lillpojken. Och sticka klart någonting. Jag måste verkligen sticka klart någonting, för korgen med pågående projekt fullkomligen svämmar över. Kanske lyssnar jag på en trevlig bok eller rent av läser en själv, eller så ser jag kanske en läskig film. Det låter väl fullkomligt underbart eller hur?