På andra sidan

Efter två dagar under isen är jag tillbaka på rätt sida dimman igen. Förhoppningsvis håller det i sig för jag är trött på att vara trött och ha huvudvärken from hell.

Medan jag inte orkat göra annat än hålla ögonen öppna har jag börjat omse True Blood från säsong ett och är helt fast igen. Förmodligen kommer jag omläsa alla böckerna också. Och köpa den senaste jag inte har ännu.

Bleh.

Jag     mår     så     dåligt.

Suck.

Jag vet inte vad det handlar om men förmodligen en reaktion på att vardagen är tillbaka igen efter så lång tids vila. Först två barnfria veckor, sedan en veckas semester med barnpassning och uppassning. Jag mådde ju faktiskt rätt hyfsat under de där två veckorna, och halva semesterveckan var jag till och med lite pigg. Sen blev det bara segare och segare för var dag och igår var det riktigt illa. Med nöd och näppe och sista viljan lyckades jag få Theodore till dagis på förmiddagen (utan att hår eller tänder borstades), sedan sov jag flera timmar och vaknade bara för att kräkas och dricka vatten. Jag var fullkomligt utmattad och orkade knapp sitta upp i soffan.

Idag är det en liten aning bättre. Jag kräks inte och har inte behövt sova middag. Mannen både hämtar och lämnar på dagis, handlar mat och städar undan för städarna som kommer idag. Jag fattar inte vilken tur jag har som har honom. Hur skulle jag orka annars?

Nu ska jag dricka mer vatten och titta lite på Dexter. Kanske orkar jag sticka en maska eller två. Kanske.

BFF-helg

Nu sitter min fina Jenny på tåget och är på väg hem. Det känns sorgligt men jag är jätteglad att hon kom hit och var här hela helgen. Jenny är min bästa vän i hela världen och det har varit så ända sedan vi träffades den där mattelektionen första veckan i gymnasiet.

Det blev en slapp och ledig helg. Tanken var att vi skulle på punkspelning på fredagskvällen men vi var båda så trötta att vi helt enkelt inte kunde resa oss ur soffan. Kanske var det ändå lite ambitiöst planerat av mig med tanke på hur jag mår. Men hoppet är det sista som dör!

Vi har suttit i soffan, haft Misfits-maraton, pratat och umgåtts. Skojat med Theo, ätit god mat och fikat på Le Pain Francaise. Jag har också varit väldigt trött och stukat foten.

Jag önskar att vi kunde ses oftare.

Och så tog jag mig vatten över huvudet igen

Theodore med ryggsäcken packad med varm choklad. Redo för skogen!

Att jag aldrig lär mig! Här hade jag en söndag då jag hade lovat mig själv att vila så mycket jag  bara kunde. Det har ju, som jag tidigare nämnt blivit lite för mycket de senaste veckorna och jag har inte vilat ordentligt. Jag ville ge medicinerna en ärlig chans och inte ta ut mig, för att se hur mycket bättre jag egentligen mådde. Vad gör jag? Tar ut mig alldeles såklart.

Jag vaknade och kände mig ganska pigg, på förmiddagen får vi ett erbjudande om klättring och familjehäng med Salinarna och det vill man inte tacka nej till. Maken erbjöd sig att åka ensam med Theodore, men jag ville följa med. Inte missar man sånt familjemys frivilligt! Så vi tog bussen till Utby och promenerade sedan mot Gärdsås och klätterberget. Jag visste att backarna var stupbranta och oändliga men det hade jag tydligen förträngt. Jag överdriver inte (så mycket) när jag säger att de nästan tog kål på mig innan jag äntligen var uppe. Jag mådde illa, hade blodsmak i munnen och kramp i benmusklerna. Men upp kom jag.

Soligt och mysigt med glada och busiga barn och klättriga föräldrar. Förutom jag då. Jag var bara glad. Och trött.

Vi stannade i skogen hela eftermiddagen och klockan var närmare fem när jag och Theodore klev av bussen i Gamlestaden. Maken stannade kvar och klättrade en stund till. Jag var helt utmattad med dunkande huvudvärk och öm kropp. Jag såg fram emot att laga en så lättlagad middag som möjligt och sedan parkera mig och sonen i soffan resten av kvällen. Då kom jag på att mina nycklar låg på hallspegeln. Och mannen hade ingen telefon med sig. Vi var utelåsta!

Som tur är var familjen Wendel/Andrén hemma och sällskapssugna så vi fick komma hem till dem och vänta. Där var det supermysigt som vanligt och vi blev bjudna på middag! Tänk vilken tur att vi har dem!

Theodore och Alma vet precis hur man rattar en smart phone.

Vi kom hem vid åttatiden och då var jag så trött att jag inte visste vad jag hette. Kroppen hade också tagit stryk för mina ben var så svullna och vätskefyllda att de såg ut som stubbar. Eller elefantben. På allvar. De var helt uppsvällda ända till knäna. Hualigen så läskigt det såg ut.

Nu är det lite bättre, men inte helt bra. Theodore är precis lämnad på dagis och jag har handlat lite på Konsum. Nu ska jag bara vila i flera timmar. Kolla på Grimm och sticka i soffan. Så det så.

Fredag kväll ...

... och här sitter jag med ett glas vin i handen. Ja, det gör jag banne mig, och jag vet inte när det hände sist. Många månader sedan. Igår var en trött dag igen. Otroligt trött. Men i morse vaknade jag och kände mig sådär pigg och glad, så jag ringde dagis och sa att Theodore skulle vara hemma idag. Dags för en mysig mamma-och-son-dag!

Vem blir inte glad av att äta frukost med spirande rosa tulpaner på bordet?

Vi började med att mysa hela förmiddagen uppe i vardagsrummet. Sen åt vi lunch och gick ut och gungade på gården. Sen läste vi sagor på biblan, fikade på kondiset och handlade lite. Pappan mötte upp oss när han sovit klart efter nattjobbet, sedan pyste han iväg till en bad-och-bastu-kväll med sina arbetskamrater.

Till middag var det fredagsmys! För många familjer är det synonymt med tacos men när jag och Theodore har en fredagskväll för oss själva betyder det grillad kyckling och kamben i soffan framför en barnfilm. Det är mys det. Och lite busigt att äta framför teven.

Nu sover pojken och jag tittar på Bomb Girls. Med ett glas vin.

Vårt kondis har inte bara farligt goda bakverk, de har pussel också!

Rent i hemmet ger lugn i själen

Ah! Det är så reeent här hemma. Städarna kom visserligen flera timmar för sent men när de gick efter två timmar kändes det som att de inte bara städart mitt hem utan även mitt inre. Nu går jag här och bara njuter av friden och lugnet som infinner sig när jag ser mig omkring och inte ser en enda smula. Inte en dammtuss. Alla ytor är så blanka och det luktar så gott.

Jag är så tillfreds!

Nu blir det grillad kyckling framför Game of Thrones. Sedan ska jag sy i fyra knappar och göra en tofs.

Life is good!

"Antingen så tvättar jag öronen, eller så tvättar jag öronen inte"

Pippi på rymmen på tv, en trött pojke med napp i soffan, svart liten stickning i händerna. Tusen hammare innanför pannbenet.

Idag är Theodore och jag ensamma hemma hela dagen från morgon till kväll. Vi har pusslat, sett på film, handlat på Konsum, dansat i köket, lyssnat på hårdrock, ätit fiskbullar och kramats. Nu är klockan halv fem och vi är ungefär lika utmattade båda två. Theodore har slutat sova middag och då blir han lagom mosig vid den här tiden - och så somnar han gott på kvällen. Jag är alltid trött så...

Jag har börjat komma till freds med mitt korta hår nu tror jag. Det är oerhört praktiskt! Dessutom mycket snyggare sedan jag färgade det brunt. Och sedan Sushila klippte till det lite.

Jag har också börjat förbereda mig lite inför sjukhusvistelsen genom att fundera på hur jag ska underhålla mig själv. Serier ska med (jag har sparat Once upon a time för ändamålet), böcker (senaste boken i Game of Thrones-serien), stickningar (oklart vilka - jag måste köpa nytt garn) och kanske någon film (tips på bra?)

Nä nu ska jag gosa lite med Theodore. Och ta dagens femte och sjätte alvedon.

Tomtelatte och kärlek

Min tossiga tokiga söta underbara lille son. Med underkläder på huvudet.

Idag har jag varit trött. Morgonen gick fint utan stress och lämningen var mysig. Jag stannade på dagis till tio och gick sedan hem och åt en alldeles för stor och fet frukost. Massor av ost och avokado och ägg. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken kostinriktning jag ska följa och just nu står jag och vacklar mellan så lite kolhydrater som möjligt (och alltså mycket fett och protein) eller lite mer balanserat med lite långsamma kolhydrater (men inget socker och så lite spannmål som möjligt) med störst vikt på protein. Eftersom ingen diet över huvud taget resulterar i viktnedgång utan bara någon slags kontroll är motivationen lite sådär, så nu äter jag typ både fett och långsamma kolhydrater - och så lite pepparkakor och fika på det. Och russin. Och äpplen. Verkligen inte bra. I morgon tar jag tag i det. Förhoppningsvis.

Trött var det ja. Efter frukosten satt jag mest i soffan och stickade på ett par grå sockor som jag ska skräpa runt i här hemma när de är klara. Jag såg klart på säsong två av The Walking Dead och började sedan om på säsong ett av Being Human. Plötsligt var jag så trött att jag bara var tvungen att sova en stund. Och vaknade inte förrän två timmar senare när mannen och lillpojken kom hem. Jag väcktes av små små utomhuskalla händer mot mina kinder och en liten pipig röst som sa "jag älskar dig mamma". Jag vill aldrig vakna på något annat sätt.

När jag kom upp var jag alldeles groggy och illamående med huvudvärk och ont i hela kroppen. Det är liksom det dåliga med att sova på dagen. Man blir helt ur led efteråt. I flera timmar gick jag omkring som i sirap, men sedan fick jag en hemmagjord tomtelatte av min toppenman och då gick det äntligen över.

Tomtelattar och kärlek fixar allt.

Hälsningar från räddharen

Efter att chocken över att sista avsnittet av Big Love slutade som det gjorde lagt sig, inföll sig en tomhet som bara kunde fyllas av en ny serie. Jag letade och funderade. Bläddrade och kände efter. Började se ett avsnitt av någon, fastnade inte och prövade en annan. Sen kom jag på det. Jag har ju en hel säsong av The Walking Dead som jag sparat! Mest för att det är svårt att hitta en tid då jag vågar titta. Inte på kvällen och absolut inte om jag ska sova ensam. Och inte när Theo är vaken.

Jag är en sån räddhare. Jag älskar zombiefilmer, vampyrer, spöken, sekter och andra mystiska och läskiga saker (inte deckare och mord och sånt). Men jag blir så rädd! Jag klarar inte av spänningsmoment av den typ som finns i till exempel The Walking Dead. När man vet att någonting kommer att hända. Då måste jag blunda och hålla för öronen tills det gått över.

Mina nerver fixar inte det där läskiga men jag måste ha det ändå. Så nu när jag är hemma på dagtid och mannen jobbar förmiddag tänker jag frossa i zombier och samhällsförfall. Och kissa på mig av skräck.

Passande nog åskar det utanför mitt fönster. Och spöregnar. Inte som i morse när det var ishalka på gatorna när jag lämnade Theodore på dagis. Jag passade på att stanna kvar lite längre idag igen. Det är så himla mysigt att hänga med fröknarna och barnen när de äter frukost. Dricka lite kaffe och prata en stund. Eller en hel timme.

Kaffe, prat och små barn verkar för övrigt vara dagens tema, för efter dagis gick jag hem till grannfrun Sofia och hängde med henne och bebis-Alfred en stund. Mycket charmiga och fina båda två. Jag blev bjuden på både ärtsoppa och hembakade saffransbiscottis. Mums!

När jag kom hem var det dags för lite välbehövligt plockande i lägenheten. Köket, Theos rum, hallen, vardagsrummet och sovrummet fick synliga golv innan mannen ryckte ut med dammsugaren. Nu känns det som att jag kan andas mycket lättare. Kanske städar jag till och med badrummen imorgon av bara farten. Kanske inte.

Ja och så var ju hon från städfirman här! Nu har vi beställt en storstädning till den trettonde. Samma dag som mitt läkarbesök och luciafirandet på dagis. Jag hoppas att det blir en bra dag som avslutas i ett skinande rent hem. Åh vad jag längtar!

Nu ska jag strax gå och lägga mig i en säng där mina två favoritpojkar redan ligger och snusar. Idag känner jag att livet skulle kunna vara mycket sämre. Idag är det faktiskt ganska bra.

Dagens amaryllisuppdatering.

Rapport från sjukbädden

Inte så bling kanske men helt unikt i alla fall.

Ni som följt mig via Facebook eller Twitter har nog redan tröttnat på min rapportering här från Östra sjukhuset. Ni andra kan få en liten rapport här.

Jag är nu inne på mitt andra dygn här på avdelningen och all tid ser väl ungefär likadan ut. Dagen hängs upp på vissa hållpunkter som tabletter och måltider. Frukost klockan sju, tablett klockan åtta, lunch halv ett, tablett klockan ett, middag runt fyra, fika vid sju och tablett där någonstans på kvällen. Däremellan sticker de mig med nålar och tar blodtryck. Och så samlar jag såklart urin som vanligt. Får kissa i en slags potta och lämna in till sköterskorna. Jag tycker att det är lika besvärande varje gång.

Det är egentligen rätt gött att bli servad med fikamacka och kaffe när man kollar på serier på datorn i sängen.

Det är rätt tråkigt här på avdelningen. Alla är ju sjuka liksom, och medelåldern ligger nog kring sjuttio skulle jag uppskatta. För att underhålla mig själv läser jag Game of Thrones och ser på teve. Och twittrar såklart. Igår hade jag ett långt Big Love-maraton på kvällen, efter ett efterlängtat besök av lilla familjen. Jag myste inne på rummet med ostbågar och polygamister. Det planerar jag att göra även ikväll. Eller om det blir en film kanske.

Konstigt nog har jag inte varit särskilt sugen på att sticka. Jag har med mig tre olika, men kom på att jag bara tog med mig mönster till två av dem. Vi får se om sticklusten kommer ikväll.

När det gäller allt det här med proverna och sjukdomen och så vidare har jag inte så mycket nytt att berätta om. Jag har inte fått några svar ännu men hade ett fint samtal med en av nattsköterskorna som berättade om en bekant (eller om det var kollega) till henne som hade haft/hade Cushings. Sköterskan var övertygad om att det är just Cushings jag har. Hon kände igen alla kännetecken. Enligt henne var det en lång och jobbig resa men livet blev så mycket bättre i slutändan. Man kan alltså blir bra. Eller bra mycket bättre i alla fall. Det kändes skönt att höra.

Imorgon ska jag få prata med läkaren i alla fall och då har de kanske lite svar åt mig. Alla prover kommer inte vara klara men hon kan kanske ge mig mer information om vad som väntar.

Imorgon får jag också åka hem som det ser ut. Det ser jag fram emot. Jag längtar efter min man. Och Theodore. Och min säng!

Det var nog allt för nu. Det händer liksom inte så mycket. Jag återgår till att läsa min tegelsten en stund till. Sedan är det middag.

Nya seriebesattheten

Jättebra.

Fringe! Så himla bra. Nu när jag sett alla avsnitt av True Blood, väntar på Game of Thrones, bara får ett avsnitt Vampire Diaries i veckan och för tillfället är lite trött på Sons of Anarchy har jag en ny besatthet.

The Hour - kan det vara något?

Bild lånad från SVT.se

Jag såg nyss att SVT har börjat sända den brittiska teveserien The Hour. Jag missade första avsnittet och kan inte se kvällens eftersom det går så hutlöst sent, men är det någon som sett den och tycker att den är värd ett försök? Det går ju att se den på SVT Play. Så här skriver de på SVT.se:

"Brittiska dramaserien The Hour handlar om tv-journalistisk i mitten av 1950-talet, när tv fortfarande var nytt och det inte fanns några satta "regler". Tittarna får följa med in bakom nyhetsdesken på en tv-kanal där konkurrensen är stenhård och svartsjukan regerar."

Varför sänder de för övrigt potentiellt bra serier med start 23.55? Fattar de inte att min klocka är ställd på 04.45 den här veckan?

Lediga kvällen börjar nu!

Nej, halv nio somnade han inte, pojken. Men väl strax efter nio, och det är ju bättre än tio i alla fall! Nu tänker jag titta på sista avsnittet av Game of Thrones för den här säsongen. Med den blårandiga stickningen i händerna. Och bara njuta.

Men först ska jag visa er min favoritbild från gårdagen.

Smulan, den allra första Hjärtekatten att adopteras.
Foto: Jennie Smith

Den lediga kvällen - äntligen!

Hjärtekatterna är nu i tryggt förvar på Drottning Silvias och vi fick glädjande nog se hela tre av dem adopteras in i nya familjer. Smulan, Charmören Sören och Karin närmare bestämt. Allt gick bra och jag har fina bilder att visa ikväll. Om jag vill.

Precis. Om jag vill. Ikväll tar jag nämligen en ledig kväll för första gången på evigheters evighet. När maten är lagad, pojken nattad och disken diskad ska jag göra precis vad jag vill. Förutom att godkänna en artikeltext för Hjärtekatten. Och skriva ett blogginlägg om överlämningen på Hjärekattsbloggen. Men sen, sen ska jag ... ja, vad ska jag göra? Möjligheterna är oändliga. 

Sticka kanske? På den blårandiga stickningen eller något helt nytt? Titta igenom mina färdigstickade saker efter något som kan passa små barn i Kongo?

Läsa kanske? I någon av mina nyanlända böcker. Den senaste i Sookie-serien (True Blood, ni vet)? Börja på den första av de fyra böckerna i serien Song of Ice and Fire (Game of Thrones, ni vet) eller kanske Lilla Stjärna av gamle gode Ajvide Lindqvist?

Film kanske? Det var verkligen evigheter sedan, vad är bra just nu? Jag ligger efter.

Sova tidigt kanske? Nej. Jag tänker inte gå och lägga mig före halv tolv. Nope.

En sak är säker, jag ska se det senaste avsnittet av Game of Thrones. Det var ju helt sjukt spännande sist. Avsnitt nummer tio, är det det sista för säsongen?

Nu hoppas jag bara att Theodore är samarbetsvillig också och inte somnar klockan tio som igår kväll. Då blir det inte mycket till ledig tid att njuta av. Ikväll somnas det senast klockan halv nio - och hör sen!

Game of thrones

Min nya serie-besatthet.

Värdelöst vetande - nu sänker vi ambitionsnivån

Det har varit lite mycket på sista tiden. Mycket med nytt jobb, Hjärtekatter, hushåll, familj och diverse ideella åtaganden. Jag har varit ganska dålig på att hantera allt och det mesta har blivit gjort bara halvbra, utom jobbet. Jag skulle vilja blogga bra, promenera mer och umgås med min man. Förhoppningsvis lättar det om några veckor. Tills dess sänker jag ambitionsnivån, bland annat här på bloggen. Jag ska försöka att blogga lite oftare men inte lika genomtänkt och intressant kanske.

Idag inspireras jag av min bästa vän Jenny och berättar lite högst personlig och värdelös information om nuläget. Hon berättade exempelvis att hon skulle borsta tänderna och att hon hade svarta mysbyxor på sig. Jag har inga byxor alls på mig, men väl ett typ hudfärgat linne.

Annars sitter jag och tittar på Star Trek: Voyager på Sci-Fi-kanalen och tänker att jag borde städa upp alla leksaker som ligger spridda i hela vardagsrummet. Orka.

Jag är också märkligt mätt. Som om jag ätit en hel buffé, men jag har mest ätit såna där torkade majsnacks. Jag tror att det är för att jag åt en sån jätteportion linser till lunch.

Jag tänkte promenadspringa idag men jag orkade inte och åt en munk istället. Ja just det, den åt jag. Därför är jag så mätt.

Jag älskar mitt nya jobb fortfarande. Det är så peppande och inspirerande. Så mycket bättre än jag hoppades! Inte alls bara textproduktion på löpande band, och mycket mer ansvar än jag trodde från början. Och så himla bra kolleger. <3

Jag behöver verkligen verkligen klippa mig. Hela familjen behöver verkligen verkligen klippa sig. Jag funderar på att ta bort ett par decimeter minst.

Jag kan fortfarande inte lyssna på någonting annat än The National. Jag försöker men det går inte, jag måste alltid byta tillbaka.

Jag saknar att åka till Partille och se på handboll. Kan inte säsongen börja snart?

Imorgon ska jag och Theo på lekträff med hans tjejkompisar från MVC-gruppen. Vi ska till Galaxen och titta på djuren.

Nästa vecka är jag i Stockholm med jobbet i flera dagar. Möten står på schemat men tydligen också Blodomloppet. Jag ska gå 5 km. Inte springa 10.

Nu ska jag tvätta ansiktet och borsta tänderna. Egentligen borde jag tvätta håret men då måste jag vara vaken tills det är torrt och det orkar jag då rakt inte.

Over and out.

Min nya seriebesatthet

V 2009 på skärmen och naturgodis i påsen. Fried chicken i magen. Värsta bästa kvällen.

Helgen den heliga

Och nej, det har ingenting med advent att göra.

Imorgon eftermiddag åker de tre pojkarna Sharp (lillebror, storebror och pappa) till Munktorp. Mamman stannar hemma. På söndagen kommer den största och den minsta Sharpen hem igen vilket betyder ledig kväll, natt och morgon för mamman Sharp.

Ni förstår kanske inte hur stort det här är, men låt mig förklara. Jag måste alltså inte laga en god och närande middag senast klockan fem. Om jag vill kan jag äta kladdkaka till middag, eller ingen middag alls. Jag kan vara uppe hur länge jag vill eftersom jag får sova hur länge jag vill morgonen efter. Jag kan dra mig i sängen och behöver inte gå upp samma sekund som lilleman väcker mig. Synd bara att jag måste sova själv, men det är  smällar man får ta. Jag behöver inte vakna tre till fem gånger på natten för att en viss liten herre vill bli omstoppad eller tröstad. Jag får se vad jag vill på teve.

Fattar ni nu vad bra det är? Inuti mitt huvud har jag gått bananas över alla planer jag ritat upp. Jag har ledig tid att göra vad jag vill med! Jag vet inte vad ni skulle gjort men jag har allt ganska klart för mig. Här snackar vi inte alkohol och hög musik eller fönstertvätt och tvättvikning. Vi snackar vila och ro för själen.

• Lördagen börjas med att hjälpa mannen att få i ordning alla pojkar inför resan. Jag ska också se till att köket är städat och vardagsrummet är någorlunda fritt från allt som en tvåbarnsfamilj ställer till med på några dagar. Då kan jag bara ta det lugn och slippa tänka på det resten av helgen.
• I samband med att pojkarna åker styr jag kosan mot Konsum där jag inhandlar kvällens förtäring. Just nu lutar det åt plockmat till middag. Ost och goda ölkorvar. Chips och Riesen-choklad till kvällen. Gröna äpplen. Julmust till det. Några frågor?
• När jag kommer hem igen till mitt någorlunda städade hem stoppar jag förnöjsamt in godsakerna i sina skåp och sätter mig i soffan och stickar. Denna soffa lämnar jag inte förrän kvällen är slut, med undantag för toalettbesök och hämtning av godsaker. Stick-bootcamp alltså, för jag ligger så efter med julstickningen.
• Film-wise blir det Harry Potter på femman och Iron Man på fyran. Däremellan gissar jag på att det blir ett par Star Trek Enterprise-avsnitt när teveutbudet sviker. Helst skulle jag vilja se avsnitt tre av Walking Dead men det vågar jag inte när jag ska sova ensam.
• Jag skulle vilja skriva att jag inte kommer att gå och lägga mig förrän efter tre, men jag vet att jag kommer att vara koma-trött redan vid elva så vi får se hur det blir med den saken.
• Jag skulle vilja skriva att jag sedan sover till tio, men jag vet att jag kommer att vakna redan vid halv åtta så vi får se hur det blir med den saken.

En sak är dock säker: Det kommer att bli alldeles, alldeles underbart!

Ändrade planer

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag skulle komma hem till en glad familj, äta mat, packa matlåda, natta pojken medan mannen diskade, städa toaletterna fort fort så att jag kunde fixa den där e-legitimationen och sedan mysa i soffan med mannen, handarbete och the Big Bang Theory.

Istället kom jag hem till en glad bebis och en man som somnade på soffan efter fem minuter. Han jobbar förmiddag och sov dåligt inatt. Efter en liten stund gick han och lade sig i sängen istället. Jaha. Ingen Big Bang Theory för mig ikväll då, eftersom vi ser avsnitten tillsammans (även om mannen alltid somnar).

Theodore slog sönder några glas när han slog igen en kökslåda, maten räckte inte till matlåda och jag skulle inte få se The Big Bang Theory! När Theodore var nattad (mysigt) och jag stod med händerna i diskvattnet bestämde jag mig plötsligt för att jag faktiskt tänkte tycka lite synd om mig själv. Jag hade faktiskt haft en ganska dålig dag och kvällen blev inte alls som jag tänkt mig förutom mysigt bebismys. Jag tänkte inte alls städa badrummen. Jag tänkte fixa e-legitimationen och sen sitta i soffan och äta glass. Handarbeta lite och fortsätta tycka synd om mig själv. Banne mig!

Fram med glassen.

Leonard, knack-knack. Leonard, knack-knack. Leonard, knack-knack.

We lovez!

 Ingen. Tid. Att. Blogga. Måste. Se. Mer. Big Bang Theory.


Star Trek Enterprise har tagit en liten paus sådär mitt i säsong två. Istället har jag och mannen snöat in något så kolossalt på The Big Bang Theory.

We loooovez Leonard och Sheldon och vill ha en av varje hemma i vardagsrummet. De kan underhålla oss och fixa diverse vetenskapsrelaterade sysslor åt oss. Räkna ut saker och fixa datorgrejer och så. Men mest underhålla oss.

Nu ska jag fixa ny e-legitimation för att kunna vab-anmäla online, sedan ska jag städa badrummen lite. Men sedan! Sedan blir det mer TBBT. Säsong tre är påbörjad.