Påsken enligt Instagram

Edward och farbror Andrew hälsade på hela helgen och Lilleman var i extas. Här är han dock trött och mysig.

Vi åt så jäklarekordgod påskmiddag som alla vräkte i sig tills varenda skål och fat var tomt.

Jag var förkyld och fick ögoninflammation deluxe i båda ögonen.

Vi köpte en skitsnygg femtiotalssekretär och skapade kaos i hörnan. Vem orkar komma och organisera?

Självklart hade vi lite påskpyntande också. Vi målade ägg som vi glömde att äta, och de här fina paret valde Theodore ut i affären.

Annars har vi ätit godis och största delen av familjen har gjort lite utflykter medan jag har suttit hemma och stickat och varit sjuk.

Lite fågel men mest fisk just nu

Livet går lite upp och ned just nu.

Lite bra grejer är till exempel att vårt hem är så jäkla rent och städat att det är en fröjd att gå hemma och bara njuta. Eller att min lillkille var hos frisören idag och blev så himla fin. Eller att jag fått tid för magnetröntgen snabbare än jag trodde. Eller att min amaryllis nästan är helt utslagen. Båda blommorna. Eller att jag stickat en hel drös sockor på sista tiden. Fem par! Eller att det snart är jul. Eller att det är farligt gott med rödbetssallad på vörtbröd utan russin.

Och så vidare.

Men sen finns det lite dåliga grejer också. Till exempel att jag mår så himla dåligt just nu. Att jag blir andfådd och utmattad i musklerna av att gå från undervåningen till övervåningen. Eller att jag är tankspridd och glömmer saker till höger och vänster. Eller att jag får sjukt ont i ryggen av att diska en liten disk. Eller att jag rasar upp i vikt och är helt uppsvälld i hela kroppen. Att jag känner mig som en ballong. Som om någon blåst upp mig med en cykelpump. Eller att jag har ont i nästan varenda muskel i hela kroppen när jag vaknar, och alltså sover jättedåligt. Eller att jag har jättemycket onda och inflammerade utslag i ansiktet och på bröstet. Som aldrig vill läka. Eller att jag är konstant orolig och rastlös. Eller att jag har ont i huden som sticks och stramar. Överallt, men mest på sidorna och magen. Eller att jag har tappat all karaktär och äter helt fel hela tiden. Eller att jag har ångest varje dag. Eller att jag fortfarande tappar sjukt mycket hår. Eller att jag inte längre vill gå ut eller träffa människor. Att jag satt livet i pausläge tills någonting förändras. Att jag vill kravla in under en sten och stanna där tills det börjat vända.

Nej. Det är fan inte kul att ha Cushings. Ibland är det faktiskt rent jävla värdelöst.

MVH
Gnällkärringen

Reeeeent hem!

Det luktar såpa i mitt hem. Allt är rent. Rent! Prydnadssaker är putsade. Helt dammfritt ovanpå kylskåpet. Sofforna är smulfria. Badrummen skinande.

Medan vi var ute och åt lunch och lussefirade på Theos dagis var Agnes städ här och julstädade åt oss. Jag önskar att det alltid kunde vara just precis så här. Det känns liksom helt rent ända in i själen. Sinnesro och själafrid.

Tack mamma och pappa för världens bästa julklapp!

Hälsningar från räddharen

Efter att chocken över att sista avsnittet av Big Love slutade som det gjorde lagt sig, inföll sig en tomhet som bara kunde fyllas av en ny serie. Jag letade och funderade. Bläddrade och kände efter. Började se ett avsnitt av någon, fastnade inte och prövade en annan. Sen kom jag på det. Jag har ju en hel säsong av The Walking Dead som jag sparat! Mest för att det är svårt att hitta en tid då jag vågar titta. Inte på kvällen och absolut inte om jag ska sova ensam. Och inte när Theo är vaken.

Jag är en sån räddhare. Jag älskar zombiefilmer, vampyrer, spöken, sekter och andra mystiska och läskiga saker (inte deckare och mord och sånt). Men jag blir så rädd! Jag klarar inte av spänningsmoment av den typ som finns i till exempel The Walking Dead. När man vet att någonting kommer att hända. Då måste jag blunda och hålla för öronen tills det gått över.

Mina nerver fixar inte det där läskiga men jag måste ha det ändå. Så nu när jag är hemma på dagtid och mannen jobbar förmiddag tänker jag frossa i zombier och samhällsförfall. Och kissa på mig av skräck.

Passande nog åskar det utanför mitt fönster. Och spöregnar. Inte som i morse när det var ishalka på gatorna när jag lämnade Theodore på dagis. Jag passade på att stanna kvar lite längre idag igen. Det är så himla mysigt att hänga med fröknarna och barnen när de äter frukost. Dricka lite kaffe och prata en stund. Eller en hel timme.

Kaffe, prat och små barn verkar för övrigt vara dagens tema, för efter dagis gick jag hem till grannfrun Sofia och hängde med henne och bebis-Alfred en stund. Mycket charmiga och fina båda två. Jag blev bjuden på både ärtsoppa och hembakade saffransbiscottis. Mums!

När jag kom hem var det dags för lite välbehövligt plockande i lägenheten. Köket, Theos rum, hallen, vardagsrummet och sovrummet fick synliga golv innan mannen ryckte ut med dammsugaren. Nu känns det som att jag kan andas mycket lättare. Kanske städar jag till och med badrummen imorgon av bara farten. Kanske inte.

Ja och så var ju hon från städfirman här! Nu har vi beställt en storstädning till den trettonde. Samma dag som mitt läkarbesök och luciafirandet på dagis. Jag hoppas att det blir en bra dag som avslutas i ett skinande rent hem. Åh vad jag längtar!

Nu ska jag strax gå och lägga mig i en säng där mina två favoritpojkar redan ligger och snusar. Idag känner jag att livet skulle kunna vara mycket sämre. Idag är det faktiskt ganska bra.

Dagens amaryllisuppdatering.

Jag jobbar på att inte jobba

Ni som följt bloggen ett tag, eller känner mig på andra vis, vet att jag har rätt svårt att slappna av. Att jag inte kan vara ledig utan att vara nyttig. Att jag vid ledigheter alltid planerar in tusen saker att göra. Städa hemmet, stortera Theos leksaker, rensa garderoben, träna, sticka presenter åt andra, handla, göra ärenden och så vidare. Nyttiga och duktiga saker. Det var åratal sedan jag bara lade mig på soffan en hel dag eller nöjesstickade en hel kväll. Utan att tvångsblogga eller hålla manisk koll på twitterflödet.

Jag har gjort det även om jag varit sjuk och inte kunnat jobba. Att bara vila har inte känts acceptabelt om jag inte varit för sjuk för att stå på benen, "Alltid kan man göra något".

Den här gången måste det vara annorlunda. Jag får inte stressa. Det säger ju sig självt att stress förvärrar ett läge där kroppen redan överproducerar ett stresshormon. Alltså behöver jag vila. Inte helt lätt när tanken på att "lata mig" gör mig superstressad och  otålig. Det bara kryper i kroppen. Det är tydligen en del av sjukdomsbilden att inte kunna stressa ned, och att hela tiden stressa upp sig för småsaker. Inte konstigt att jag nära nog brände ut mig redan första dagen som heltidssjukskriven, genom att planera in en promenad och sex-sju ärenden på samma dag. Det funkade inte.

Jag tror dock att jag kommit på ett sätt att lura mig själv. Jag låtsas att det är mitt jobb att vila. Och det är det väl på sätt och vis. Om jag vill kunna komma tillbaka till ett normalt liv igen, och exempelvis kunna jobba, måste jag slappna av och vila. Så jag intalar mig själv att vilan är en av dagens uppgifter. Någonting jag måste göra. En syssla.

Idag fungerade det ganska bra, även om jag är stressad över att jag inte hunnit med så mycket som jag önskat.

Jag började med att ställa klockan på sju igår kväll, och gick och lade mig i tid, Bra Therese! Jag gick upp, klädde på mig myskläder, satte upp håret i en slarvig tofs och väckte Theo. Vid kvart över åtta var vi på dagis och jag stannade där i nästan en och en halv timme. Drack kaffe medan barnen åt frukost och hade det allmänt mysigt. Ingen brådska någonstans. Ingen buss att passa. Sedan gick jag till Konsum och handlade lite. Bland annat en grillad kyckling som jag åt till brunch, Sedan parkerade jag mig i soffan och stickade framför Big Love i några timmar.

När mannen kom hem från jobbet färgade jag håret och städade köket. När jag var färdig hade lillpojken hämtats från dagis och vi hängde i vardagsrummet tills det var dags att äta middag. Mannen både lagade mat och diskade. Bra man.

Nu var det tänkt att jag skulle plocka upp i hallen, Theos rum, vardagsrummet och vårt sovrum men jag orkade bara plocka lite i vardagsrummet innan jag blev jättetrött. Grrr! Det betyder att jag kommer behöva göra det i morgon istället. Och göra rent porslinet i båda badrummen.

Varför är det så himla viktigt att det blir gjort till imorgon kväll då, undrar ni. Jo, det är egentligen en himla bra anledning. I morgon kommer nämligen en representant från Agnes städ hem till oss för att titta på vårt hem och ge oss en prisuppskattning för vad det skulle kosta att få det städat. Först och främst en julstädning, som är mina föräldrars julklapp till oss. Världens bästa julklapp. Är priset rätt och städningen bra har vi även bestämt oss för att abonnera på städning varannan vecka.

Vi har insett att vi inte klarar av att hålla hemmet i det skick vi vill nu när jag är sjuk. Det är helt enkelt för mycket med en sjuk fru, en skiftarbetande man, en två och ett halvt-åring och ett hem på 125 kvadrat. Det går inte ihop och det känns otroligt skönt att ha fattat beslutet att skaffa hjälp. Det får vara värt den extra utgiften just nu.

I morgon ska jag hänga med grannfrun som är föräldraledig. Vi får se hur mycket städning det blir.

Men jag gjorde det såklart ändå

Suck

Jag vill så INTE ta hand om det här köket nu.

Påspåsen

Någonstans att stoppa plastpåsarna.

Här har det stickats till hemmet. En påspåse att lägga plastpåsar i hänger nu så fint i köket. Stickad i ljusblå Drops Paris från Garnstudio på stickor nummer 4 och 5. Mönster finns här.

Stökar runt i godan ro

Idag har jag hittills varit trött och lättretlig. Ett sånt där sinnestillstånd som är så svårt att ta sig ur. Jag vet varför jag är avig, för att det är stökigt omkring mig och för att vi varit vakna inatt med en ledsen pojke. För att mannen och pojken är störtförkylda och jag är beordrad till vila.

Men jag vet också hur jag ska ta mig upp igen. För jag hatar att känna mig såhär seg och ovillig till allt.

En dusch, tvätta håret, borsta tänderna. På med mysbyxor och lösa kläder - och så gå omkring och stöka undan i godan ro. Diska lite. Plocka undan PET-flaskorna som dräller överallt. Ordna skorna i hallen. Lägga tvätt i korgar. Skräp i påsar. Leksaker i lådor. Var sak på sin plats. Som Alfons pappa säger.

Sånt blir jag lugn och harmonisk av, om jag får göra det i lugn och ro. Terapeutiskt och renande. Inte alls som det där andra städandet som man man också måste göra. Dammsugandet, golvtorkandet, toalettstädningen och dammtorkandet. Så det tar vi en annan dag. Idag passar jag på att mysstäda medan den förkylda mannen har hand om den förkylda pojken.

Och så ska jag få nötter. Idag ska jag till och med få chokladöverdragna nötter från naturgodisavdelningen om jag vill. GI eller inte. Idag får jag. Det är trots allt bättre än att falla in i gamla hetsätarmönster med chips, glass, läsk och ett halvt kilo smågodis för att jag har en dålig dag.

Och så ska vi äta något gott till middag. Det har vi bestämt. Vi har bara inte bestämt vad ännu. Vad tycker ni?

Nytt i barnrummet

Dinosaurielandet. Eller Dinosaurietåg, som Theodore säger.

En bra grej med att ha världens bästa man är att, ja, ha världens bästa man. Idag städade vi Theodores rum, möblerade om det och satte upp de här fina dinosaurieväggdekalerna. Allt jag behövde göra var att sätta upp dekalerna. Det roliga alltså. Jag ska ju vila upp mig, tycker mannen, och fejar och fixar och passar upp. I like.

Jag skulle vilja visa upp en fin bild av det ommöblerade och nystädade barnrummet
men det ser ut så här och det är ju inte så roligt att visa.

Annars har jag mest vilat, vikt tvätt, stickat och sett på serier idag. Enda utflykten gick till Konsum. Det mest ansträngande var att natta Theo, vilket visserligen tog en och en halv timme (för ovanlighetens skull) men det var rätt ok ändå.

Det började så himla bra med en trött pojke som valde saga och lade sig i sängen. När jag sjöng godnattsången klippte han med ögonlocken och somnade nääääästan till några gånger.
Plötsligt var han illvaken och sprang upp och ned ur sängen som en duracell-kanin.

Men hur jobbigt det än är att natta en liten man känns det alltid varmt och kärleksfullt i hjärtat när man ser det här.

Blommorna är kvar och får vara i fred!

Betyder det att jag kan börja ta fram prydnadssakerna snart?

Nytt och nygammalt och grönt

Puffen. Favoriten just nu.

Just nu gillar vi gröna saker. Theos favvo är den nya gröna sittsäcken han fick i helgen. Perfekt när man ska kolla på Bolibompa på kvällen. Min favvo är mina nya blommor. Äntligen har jag vågat ta fram min lilla blomlåda igen! Vi tog bort den när Theodore blev stor nog att resa sig och börja dra i bladen men nu borde han kunna lära sig att låta bli dem. Hoppas jag.

Ny och skinande spishäll

Trasig spishäll. Verkligen jättetrasig spishäll.

Så åkte vi då ut till Bäckebol för att köpa en ny spishäll. Eftersom vi länge velat ha en ny bänkskiva och diskho tänkte vi passa på att köpa det samtidigt så vi hade planerat in Bauhaus, Media Markt, Elgiganten och IKEA. Ingenstans hade de några fina bänkskivor eller hoar, och IKEA hade stängt, men vi lyckades komma hem med en skinande blank och hel induktionshäll. Och till värsta bra priset också!

Den vi ville ha kostade strax under 7000 på Media Markt men vi hade sett den till ett bättre pris online. Såklart.

Vi frågade säljaren vad han kunde göra och han svarade "en femhundring".
Då beställer vi den online för 5300 istället, sa vi (utan att nämna att det inte inkluderade frakt).
Ok, 5300 kan jag gå med på, svarade han och så var den såld.

Det kallar jag konsumentmakt.

Så himla fin. Och äggvattnet kokar verkligen på nolltid!

Det ena som leder till det andra

Så här fint blev det i Theodores rum när vi ställde in hans nya möbler. Han blev helt överlycklig när han vaknade och såg dem och prövade dem bums. Det var lite svårt för honom att komma upp på pallarna med grod-sitsarna så de togs bort och sparas tills han är lite större.

Theodore inspekterar biblioteket efter Duplo-leken vid bordet.

Jag pysslade runt lite i hallen utanför pojkens rum och lät honom leka i fred. Det dröjde dock inte länge förrän jag anade ugglor i mossen.

Bevisobjekt #1: Vit pall invid vit spjälsäng.

Bevisobjekt #2: Mycket glad och nöjd tvååring med nappbuffé i spjälsängen.

Ja. Självklart. Självklart hade pojken släpat fram en av pallarna till sängen och hävt sig över kanten. Regeln är bara napp i sängen (om man inte är sjuk eller gjort sig illa), och han bestämde sig helt enkelt för att ta saken i egna händer.

Så, hur tar jag mig ut nu då?

Vi föräldrar insåg rätt snabbt att här var fara i färde, snart skulle han försöka ta sig ur sängen också - och slå sig på köpet. Alltså fick det bli så här idag:

Stora-pojke-sängen!

Theodore tyckte att det var jättespännande med sin "nya" säng och kvällens nattning gick precis som vanligt och han har hittills sovit gott utan att rymma. Spännande att se hur det blir när han vaknar (förhoppningsvis imorgon bitti).

Och förresten. Så här fina blev hundrumpekrokarna i hallen.

Lillemans ytterkläder.

Lillemans mössa och vantar. Ser ni förresten byrån i svenne-banan-furu? Den vill vi måla vit. Vi har till och med färg för ändamålet. Den köptes för över ett år sedan. Någon som vill måla?

Gulligt va?

Presenter och lite annat från IKEA

Det händer inte så ofta, sist var veckan innan Theo föddes, men idag var vi på IKEA och handlade. Theodore skulle få små bord och stolar i tvåårspresent och vi hade sett ut fina möbler på ikea.se. Som vanligt kom vi hem med lite annat smått och gott men ingenting vi inte hade tänkt köpa i alla fall så jag tycker att vi var duktiga. Det här åkte ned i den blåa påsen (alla bilder kommer från ikea.se):

Rött barnbord. Kritter 229:-

2 vita barnpallar. Leksvik 99:-/st

2 stolsdynor till Theodores nya pallar. Fabler 29:-/st

4 röda hundkrokar för barnens kläder, ska hänga i hallen. Bästis 19:-/st

Ny toalettsits till övervåningen. Maren 139:-

Pall till badrummet. Så att Theodore når att tvätta händerna själv. Molger 199:-

Röda, ljusblå och gröna ramar till Theodores rum. Nyttja 29:-/2st

Jag är så trött, hälsar den värdelösa mamman.

Åh herregud så trött jag är! Den här dagen har sugit musten ur mig och jag har inte ens gjort något extra ansträngande. Jag cyklade till jobbet och jobbade till fyra. So far so good. Jag var så nöjd med att det inte regnade och att cykelvägarna var näst intill isfria. Jag såg fram emot en behaglig hemresa.

Så, när jag sedan cyklade hem i regnet, såklart, surade jag lite men var vid hyfsat gott humör. Tills jag blev nedstänkt av en bil. Tack! Jag kom fram till dagis dyblöt och med igenimmade glasögon. Som tur är var Theodore duktig och kvittrande glad hela vägen hem. Tills vi kom till trappan. Då var allt annat mer intressant än att gå upp och jag såg hur ett trotsanfall var på väg. Jag prövade alla knep, lät honom få valmöjligheter (gå upp för trappan själv eller bli buren) och talade till honom på hans nivå - men ingenting hjälpte. Till slut fick jag helt enkelt lyfta upp honom och bära honom under vilda protester. Väl hemma låg han på golvet och skrek medan jag klädde av mig och började förbereda för matlagning. Efter en stund förstod jag att här skulle ingen mat bli lagad om jag inte mutade pojken glad igen. Så det blev Bolibompa på datorn vid köksbordet. Det var mäkta populärt.

Jag var nästan färdig med maten - stekt fisk med färska rödbetor, kokt potatis och citronsås - när Bolibompa inte var roligt längre. Men det passade ju ganska bra eftersom det var matdags. Trodde jag. det blev ingen mat äten och allt var felfelfel tills jag helt enkelt bestämde att det var läggdags, en halvtimme tidigare än vanligt. En mamma orkar bara så mycket liksom.

I sådana här situationer känner jag mig som en värdelös förälder. Allt pojken vill är ju egentligen att jag ska leka med honom. Umgås med honom. Vara med honom. Men jag måste ju få maten lagad! Det måste ju bli gjort. Suck. Jag önskar att jag bara kunde vifta med ett trollspö och så stod maten där. God och näringsrik. Så kunde jag hänga lite med min lilla kille istället. Och vara en bättre mamma. Det här med olika matkassar man kan få hemlevererade med recept är ju bra och fint men varför har ingen kommit på att leverera påsar med helt färdiglagad god och nyttig mat? Färdiga rätter för fem dagar, bara att lägga i kylen och sedan värma. Toppen!

Men men. Nu sover pojken och jag har diskat undan efter middagen. Nu väntar ett par timmar framför TV4 Science Fiction innan jag kryper ned mellan de obäddade lakanen. I händerna tänkte jag ha en stickning som jag påbörjar för tredje gången kan man säga. Det är en balaclava åt Theodore och den första jag stickade blev lite för liten så jag bestämde mig för att sticka en ny. Den andra blev stor nog att passa mig så den repade jag upp. Nu är jag inne på tredje försöket. Snälla, säg att det där med tredje gången gillt gäller för jag orkar inte sticka en till.

Hur ska det bli den här gången? Place your bets!

Helt ärligt om vardagen

Många bloggar är till för att glorifiera. De skönmålar det fina och rena eller det sjuka och destruktiva. Det är självklart inget konstigt med det. Inget fel heller. Jag gör det också. Väljer ut det jag vill skriva om och komma ihåg. Jag vet inte om jag nämnt för er varför jag bloggar men anledningen är i alla fall att jag vill minnas. Jag vill komma ihåg alla de här dagarna som går så fort. Jag vill minnas hur det var just nu. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad vi gjorde och hur jag tänkte precis just nu. Jag försöker att skriva om det bra och det dåliga. Om sömnbristen och bebispussarna. Om stress och mys. Men självklart väljer jag den bästa bilden, den roligaste anekdoten och så vidare, det försöker jag inte sticka under stol med.

Min blogg handlar alltså om min vardag. Om de vardagliga och sensationella sakerna som händer i den. Ordet vardag ses ofta som negativt laddat. Vardag är tråk och tristess, gråa disktrasor och fiskpinnar. Jag älskar min vardag. Det kanske låter som hittepå men jag är så nöjd och tillfreds med min vardag. I det stora hela alltså. Klart att jag inte älskar att betala räkningar och planera veckohandlingar just när jag gör det - men jag kan helt enkelt inte leva med tanken på det motsatta. Att inte ha min vardag. Att inte ha min familj och mitt hem och mina kvällar framför teven. Så för att fira min helt vanliga vardag tänker jag nu skriva ett helt ärligt inlägg om min dag. Utan omskrivningar eller försköningar eller överdrifter. Och så avslutar jag med några helt ärliga bilder från mitt helt vanliga hem. Håll till godo:

Efter en natt med rätt dålig sömn som faktiskt inte berodde på min son hade vi en mysig familjemorgon innan jag trampade iväg till jobbet och pojkarna traskade ned till tvättstugan. Efter halva cykelvägen började det regna och när jag kom fram till jobbet var jag dyblöt. På utsidan. Mina nya cykla-till-jobbet-kläder fungerar perfekt, jag blir varken kall eller blöt. Toppen! 

Sedan jobbade jag till fyra. Det regnade fortfarande när jag styrde tramporna mot dagis och den här gången blev jag blöt in på skinnet. Mest på fötterna dock eftersom smältvattnet och regnet hade gjort så stora pölar att mina fötter doppades i vattnet när jag trampade! Som tur är var pojken duktig och trilskades inte så mycket, i vanliga fall är det omöjligt att få honom att vilja gå hem. Det är lite lättare nu när jag kan locka med cykeln. Det första han gör när han ser mig komma in med hjälmen på huvudet är att skrika "gicka, gicka!". Det betyder cykla. 

Väl hemma fick jag muta pojken med en kiwi och ett päron bara för att få laga mat utan att han slängde sig gråtande på golvet eller gjorde rackartyg. Vilket naturligtvis gjorde att han inte ville äta min dijonsmakande kycklinggratäng med couscous och haricots verdes. Såklart. 

Istället för att bråka om maten (för det leder ändå inte till någonting bra) gick vi upp och tittade på Bolibompa. Theodore älskar Bolibompa och satt som ett tänt ljus i min famn tills det var dags att byta om till pyjamas. Efter tandborstning, sagoläsning och godnattsång tog jag hand om disken medan pojken försökte somna. Det var tydligen lite jobbigt ikväll men efter en halvtimme sov han gott med isbjörnen i ett fast grepp. Jag diskade klart, fotograferade lite och vek två fulla tvättkorgar tvätt. Sedan läste jag lite bloggar och såg på House. Och nu sitter jag här.

Och här kommer dagens bilder. Hoppa gärna på utmaningen och blogga om era helt vanliga hem, ni också!

Theodores rum. Inte inrett alls eftersom det fungerar mest som ett funtionsrum. Skötrum och sovrum. Theodore leker mest i köket och vardagsrummet för det är där vi vuxna är. Men snart är han stor nog att leka mer själv och då ska vi fixa till hans rum så att det blir mysigare och lekigare. Vi funderar på att köpa ett bord och två små stolar åt honom i tvåårspresent. Så kan han sitta där och rita och så.

Hallen. för mycket kläder och för många skor. Tanken är att vi ska sätta upp några krokar i barnhöjd så att pojkarna kan hänga upp sina egna ytterkläder. Då blir det lite mer plats och lite mindre kaos.

Köket. Komplett med gigantisk diskhög i diskstället. Soppåsen hänger lite käckt på lådhandtagen och vi har fortfarande inte fått upp några gardiner efter två år. Jag trivs trots det väldigt bra i vårt kök.

Badrummet. Det enda rummet i lägenheten som inte renoverades innan lägenheten såldes till oss. Anledningen är den grundförstärkning som görs i fastigheten så det är inte mycket vi kan göra åt exempelvis det gräsliga kaklet.

Sista bilden visar vårt sovrum med den obäddade sängen. Vi bäddar aldrig, förutom när vi byter sängkläder.  Vi skyller på att det är för att vi vill undvika kvalster men sanningen är att vi inte tycker att det är så viktigt med bäddning.

Är ditt hem alltid perfekt?

Jag läste nyligen två blogginlägg som oberoende av varandra (tror jag) tog upp ett ämne som fick mig att börja fundera. Både LisaKristin och Spiderchick visade bilder från sina hem. Ärliga och ostylade bilder på helt vanliga hem med tillhörande stök och soppåsar. Så som det (förhoppningsvis) ser ut hos oss alla. För det finns väl knappast någon som har ett perfekt stylat och städat hem för jämnan? Utan minsta smula eller dammråtta. Utan fyllda tvättkorgar eller stökiga vardagsrumsbord. Det är väl sådant som händer när man ska få besök, blogga eller sälja typ.

Eller? Hur ser era hem ut? Är de perfekt städade och utsökt inredda jämt? Kan du alltid utan panik få oväntat besök?

Vi har bott i vår lägenhet sedan november 2008 och det var först i  somras som vi fick riktig rutin på att hålla en acceptabel nivå på städning, tvätt, disk och allt som ska göras. Det är så mycket med ett hushåll (och barn och jobb och fritid och make/maka osv.). När disken är under kontroll så svämmar tvätten över. När golven är rena har man inte tvättat fönstren på två år. Så är det hemma hos oss, och det har varit boven i många irriterade diskussioner. Som tur är har det blivit mycket bättre sedan vi helt enkelt kom fram till att vi hellre är en lycklig familj i ett stökigt hem än en olycklig familj i ett perfekt hem.

Vi har en nivå som vi tycker är acceptabel och den håller vi stenhårt på - sedan får resten vara som det är. Det innebär till exempel diskad disk, rena toaletter och hyfsat dammfria golv. Och det får såklart aldrig ligga farliga/icke barnvänliga saker framme. Däremot ligger det leksaker/kläder/tidningar/stickningar lite här och där och sängen bäddas i princip aldrig. Men det är ok.

När det gäller  det rent inredningsmässiga har vi kommit lite mer än halvvägs skulle jag uppskatta. Vi har allt vi behöver i möbelväg men den där sista lilla pricken över i:et saknas. Vi behöver saker på väggarna och gardiner in fönstren. Nej vi har inga gardiner (förutom rullgardiner i sovrummen). Dessutom har vi ju varit tvungna att flytta alla blommor och prydnadssaker från klåfingershöjd så allt ser lite ... ihopkastat ut. Inte genomtänkt och färdigt. Men det är ok.

Ikväll tänker jag göra som LisaKristin och Spiderchick. Jag ska fotografera mitt hem som det ser ut precis just nu. Utan att välja de mest smickrande vinklarna. Som det ser ut bara rakt upp och ned. Med badrum från -86, smutsigt köksgolv och tvätt över hela sovrumsgolvet.

Gör det du med, så slår vi ett slag för de alldeles vanliga hemmen!

Tigertassen

Idag har vi tagit det lite cool i det Sharpska residentet. På förmiddagskvisten åkte vi in till Angered centrum för lite ICA MAXI-shopping. Vi köpte frysta bär, spishällsrengöring, kycklingfilé och lite annat smått och gott. Vi hann med en liten sväng på Deichman skor och Lindex barnavdelning och kom ut med tre tröjor, ett par byxor och världens mest bedårande små tofflor åt Theodore.

Sen har vi mest slappat och städat bort julen här hemma. Möblerat om en aning i vardagsrummet och ätit Carbonara. Nu måste jag lämna över den bärbara datorn till mannen som paxat den klockan åtta. Jag får väl ta upp en stickning eller nåt.

Imorgon ska jag försöka göra en uppdaterad lista över Theos ord. Det bubblar fram nya varje dag.

De här fina leksakslådorna (vi har två) köptes på Bolagret för 129 kronor i mellandagarna, och står numera på ett annat ställe i vardagsrummet.

Theodore hjälper mig att städa undan hans leksaker. I sina fina nya tofflor såklart. 60 kronor på Deichman skor.

Vad säger mitt kylskåp om mig?

Här är dörrarna till vår kyl och frys. Låt oss ta en närmare titt på vad som finns på dem ...

Vi börjar med frysen. Längst fram sitter mannens jobbschema. Ett fyrskifts-schema som jag nästan alltid har koll på. Nu är det eftermiddagsskift. Så mycket vet jag. Bakom schemat sitter två take away-menyer, en från en pizzeria jag inte gillar så mycket (men det är ok för vi har typ fem-sex stycken inom fem minuters gångavstånd) och en från en indisk restaurang jag gillar jättemycket. Den ligger tvärs över gatan.

Under schemat och menyerna sitter en teckning som Theodore gjort på dagis. Ibland kommer det hem en ny och då byter jag ut den gamla. Längs upp till höger sitter en ful ugnstermometer.

Under Theodores dagisteckning sitter en giraff som jag målat med glitterlim tillsammans med Edward. Den var tänkt att vara med i det där en miljon giraffer-projektet men jag glömde skicka in den. Säg inget till Edward.

Nu över till kylskåpsdörren. Till vänster syns ett vykort från en bar vi var på i New York i höstas, Live bait. Jag gillar deras slogan - "Warm beer, cold food". Till vänster, under en timer från Ikea, sitter diverse rabattkuponger. För tillfället två från Medstop och en från Listerine. Jag gillar att handla saker från apotek. Det känns redigt på något vis.

Och här har vi själva huvudattraktionen. En lapp som Edward skrev i vredesmod för några månader sedan. Han hade givetvis inte tappat rösten. Han är en sån drama queen. Hur roligt som helst!

Under Edwards lapp sitter ännu ett vykort från N.Y.C. Jag tog det inne på en bar på Coney Island där vi drack öl med freakshow-namn och såg en creepshow som var så dålig att den var bra. Jag blev rädd i all fall och allt var coolt och snyggt i äkta freakshow.manér.

Till sist ännu en barnteckning. Blommor och regnbåge målade av Edward. Jag älskar den här för att han försöker vara så tuff och cool men innerst inne vill han måla blommor och regnbågar. Fin kille.

Så, kom med era analyser. Vad säger mitt kylskåp om mig?