Mors dag: Megaloppis, lekparkslek och Hard Rock-middag.

Backa, backa!

Nytt i öronen och på huvudet

Min käre man fyller 31 år på söndag och för att fira honom skaffade jag barnvakt ikväll och planerade en mysig vuxenkväll för bara oss två. Nu är mannen i och för sig nere på gården tillsammans med Stefan och dricker rom och cola och röker cigarill, och jag sitter ensam i mjukisbyxor framför datorn och bloggar - men vi har haft en bra och fin kväll tillsammans.

Vi började med att klä upp oss fint i skjorta och slips och svart klänning från Macy's i NYC innan vi lämnade av Theodore hos Maria och Eric. Dagiskompisen Alexanders föräldrar, tillika våra grannar. Pojkarna började genast leka och det var inga problem att gå därifrån. Bara hejdå och vinkvink. Sedan åkte vi in till stan och Nefertiti för middag och jazzkonsert. Jag hade bokat allt i hemlighet och mannen blev mycket nöjd och glad och överraskad.

Jag är inget fan av jazz och har inte så stor koll, och min man är mycket kräsen när det gäller musik men jag lyckades pricka helt rätt! Bandet som spelade heter Aaron Parks Trio och kommer från Brooklyn. Till och med jag tyckte faktiskt att det var rätt bra. Då måste de vara fantastiska. Vi åt god mat och drack öl. Mycket bra.

Det som är så himla bra med jazzklubbar som Nefertiti är att man kan boka ett bord framför scenen och sitta där och äta och dricka medan man ser banden som spelar. Jag är så gammal och trött att tanken på att stå/hoppa runt en hel rockkonsert får mig att baxna, sorgligt men sant.

Dagen till ära färgades mitt hår från mörkbrunt/ljusbrunt/råttblont till mörkrött/illrött (i de olika stadierna av färgning, alltså ljust i botten och mörkare ju längre ned mot topparna man kommer. Inte så snyggt men ett måste om man vill få det ljusare utan att bleka). Tanken är att jag ska fortsätta att färga med illrött tills det mörkaste klipps bort med tiden. Eller så tröttnar jag på det röda och färgar det ljusbrunt. Hur som helst så kommer håret inte vara svartbrunt längre. Finally!

Rödhårig Thepas iförd mjukisbyxor och sovlinne som kom på ungefär 1,3 sekunder efter att hon klev över hemmets tröskel.

Den lilla koftan

Det går framåt med stickningen. Den lilla koftan ser ut att bli jättefin men det återstår att se om den passar. Jag valde storleken två år med förhoppningen att Theo ska kunna ha den med uppvikta ärmar till hösten och med nedvikta ärmar till våren. Den ser väldigt stor ut men det är ju tänkt att vara ett ytterplagg så det gör kanske ingenting.

Jag har i alla fall bara halslinningen kvar. Och fästandet av massor av trådar. Och så ska jag sy igen hålen under ärmarna och köpa knappar. Och sy i dem. Sen är den klar. Av restgarnet ska jag sticka en matchande mössa. Det blir nog finemang.

Förresten får jag överraskningsbesök ikväll. Min bror och hans barn kommer hit och stannar till på fredag. Det ska bli jätteroligt för han har inte varit här sedan jag bodde i Lunden. Många år sedan. Synd bara att jag måste jobba men vi ska nog se till att hitta på roliga saker efteråt.