Idag är det seeeegt

Theodore sov dåligt inatt och klagade på växtvärk och kryp i benen. Han var jätteledsen och vaknade stup i kvarten. Jag var dessutom uppe sent (för att vara jag) och mannen "tog en öl" med arbetskamraterna. Behöver jag säga att vi är familjen Segobert idag?

Det är såna här dagar man överlever på chips och pizza. Cola. Måste ha cola. Jag vill alltid ha cola när jag är så här trött. Jag trodde att det var en bakfyllegrej men det verkar mer vara en trötthetsgrej. Kroppen vill ha snabb energi. Men liksom, bli sugen på ett stort glas apelsinjuice eller en c-vitaminbrus då. Nåt nyttigt. Eller nåt jag har hemma åtminstone. Nej, jag vill ha cola och chips och choklad. Och en stoooor jäkla latte.

Vem rusar bort till Centralen och köper den största latten som finns på Espresso House åt mig?

(Inget från Starbucks tack) (Förutom kanske en cheesecake)

Favorit i repris: Trött

Från flera håll har jag på sista tiden fått höra att jag ser piggare ut. Det blir jag så klart jätteglad över att höra men sanningen är att jag är tröttare än någonsin.

Vad gör man egentligen när man är så trött att man helst av allt bara vill sova i tusen år som Törnrosa? Sover, är det självklara svaret - men vad gör man när det inte går då? Sömnsvårigheter är ett av de vanligaste symptomen på Cushings men jag har hittills varit hyfsat skonad från de problemen. Jag vaknar visserligen flera gånger på natten men somnar oftast om rätt snabbt. Nu har jag fått svårt att somna om kvällarna trots att jag är så trött att kroppen skriker efter vila. Allt bara snurrar i skallen, tankar och tvångstankar om vartannat. Hjärtat slår snabbt och hårt. Det flimrar bakom ögonlocken när jag blundar. Som att försöka somna när man är full ungefär. Det här gör såklart att jag blir ännu mer utmattad än tidigare, vilket jag inte trodde var möjligt över huvud taget.

Tur då att det finns en ände på allt det jobbiga. Idag fick jag hem en kallelse till inneliggande undersökning av hypofysen. Kateriseringen alltså. Det blir den 23-24 februari, och efter det hoppas jag att jag får den där medicinen som ska hämma kortisolproduktionen inför operationen. Äntligen har jag fått en tid ... men den känns väldigt avlägsen. Undrar om jag får göra magnetröntgen samtidigt, det hade varit skönt att slippa åka in flera gånger.

Tur också att Theodore har blivit duktigare på att leka själv. Med BRIO-tågen till exempel.

Det var den kvällen ...

Som jag misstänkte blev det tokigt med sömnen för Theodore ikväll. Han vaknade några gånger under kvällen och när klockan var åtta var han så pass pigg att jag var tvungen att natta om honom med saga i min säng. Ändå somnade han inte förrän närmare tio och då slumrade jag också till. Jag vaknade nu vid halv tolv och då hade min pausade handbollsmatchen opausat sig och gått vidare utan mig. Men det är ändå för sent att se halvlek nummer två. Jag hörde att Sävehof vann i alla fall. Yey.

Så, inte mycket handboll och inte mycket stickat. Klockan ringer 05.30 i morgon, så det är väl bara att pallra sig ned till sängen igen då. Godnatt!

It's oh so quiet ...

Jag är gräsänka ikväll eftersom mannen är ute på dåligheter. Det firar jag med att se Champions League-handboll på teve med en stickning i händerna. Ett par helt kravlöst stickade sockor, jag har inte ens bestämt riktigt hur det ska se ut ännu. Tyvärr blir de inte så snygga eftersom jag inte riktigt behärskar det där med trådspänning ännu. Buckligt och fult.

Hjärtliga sockor. Buckligt och skevt. Men sköna blir de nog ändå.

Klockan är bara tio över sju men det har redan varit tyst och lugnt ett bra tag. Theodore störtsomnade nämligen i soffan runt sextiden. Han satt bredvid mig och tittade på Svampbob, trodde jag. Plötsligt uppmärksammade jag att hans snoriga snörvlingar lät misstänkt mycket som snarkningar. Mycket riktigt. Pojken hade somnat. Utan napp och allt.

ZZZZZZ ...

Antagligen kommer han väl vakna typ fyra i natt och vilja se på barnprogram, men det är inte mycket att göra åt saken. Inatt vaknade han för övrigt tre gånger och kom in till vårt sovrum och frågade var alla nappar var. Det var bara att gå upp och leta fram dem. De låg bakom sängen varje gång.

I morgon blir en rolig dag. Jag och några kollegor ska ut och göra research inför omdesignen av förpackningarna till två av ICAs produktlinjer. Pepp!

04.30

Tredje natten i rad utan sömn för mamman. Och för pojken såklart.

04.30 var det kört att försöka sova mer. Yoghurt och Toy story i soffan.

Så här kan man också sova

Tänk om jag var så cool när jag sov.

Meh!

Jag är snuvad på min kväll! Efter en mysig innedag med Theodore (det har faktiskt regnat) då vi mest städat och lallat runt i myskläder lyxade jag till det och tog en gosnattning i vår säng. Lite för gosigt visade det sig då jag såklart somnade som en stock och vaknade tjugo över tio när mannen kom hem.

Ovärt! Allt jag skulle göra, feja lite i garderoben, sticka, se på serier - bortblåst! Nu är klockan halv tolv och snart måste jag gå och lägga mig igen. Tur att jag inte ska upp fem den här veckan. Jag har sovmorgon ända till sex!

Jabba the Hut says

Idag har varit en både jobbig och mysig dag. Mannen jobbade ett långt tolvtimmarspass så jag och Theodore var ensamma hemma.

Jag mådde pyton hela för- och eftermiddagen. Jag vet inte om  det är biverkningar av den nya medicinen jag fick i måndags eller om jag hade extra högt blodtryck idag efter en veckas dålig sömn och rätt mycket stress. Det surrade och brände i kinderna, mina fötter kändes konstiga, jag var otroligt seg och huvudvärken kom smygande. Hela förmiddagen tittade vi mest på teve och myste i soffan i pyjamas. Inte helt fel ändå.

När Theodore sov middag passade jag på att slumra en halvtimme bredvid honom innan jag gjorde mig i ordning. Jag lät honom sova på tok för länge (men det behövde vi nog båda två) och när han vaknade gick vi ut för att köpa lördagsgodis. Dagens enda utflykt. Vi stannade en stund vid en lekplats på vägen för att jag inte skulle ha allt för dåligt mammasamvete.

Efter den lilla utflykten mådde jag faktiskt lite bättre och när mannen kom hem strax efter sex hade energin kommit tillbaka. Jag stod och stekte pannkakor och skrattade åt Theodore som dansade så fint till indiemusiken.

Nu ser jag på rymdmonsterfilm bredvid en sovande man och känner mig däst och övermätt. Jag har ätit för mycket och "fel", men orkar inte ha ångest över det. Maten har varit ok ur GI-synpunkt. Bär och keso till frukost, bacon och blomkålspuré till lunch, lchf-pannkakor med bär och grädde till middag. Men så var det ju Theodores lördagsgodis som han stoppade i min mun och jag glatt tuggade. Och en hel burk Ben & Jerrys-glass. Det är den sistnämnda som ligger som en stor deg i magen nu. Den sista halvan var ovärd .Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

Nu blir det inga snabba kolhydrater på ett tag igen. Och verkligen inget socker.

Annars stickar jag rätt mycket, och jag skulle vilja visa er för det blir ganska fint. Men det är så hemligt så det går inte. Ni får se sen.

zzzzz!

Jag har sovit alldeles för lite den här veckan. Som en envis tonåring har jag vägrat gå och lägga mig i tid trots att jag måste upp okristligt tidigt om morgnarna. Men jag är ingen tonåring. Jag är inte ens 21 eller 22. Jag orkar inte sova fyra timmar per natt flera nätter i sträck, jobba, vara mamma och fru, sova 4 timmar, gå upp, jobba ... Ja. Ni vet. Jag är inte ens 25 längre. Den tiden är över. Jag måste sova i alla fall en 6-7 timmar. 

Men jag vill inte gå och lägga mig klockan tio!

Stickflit pågår

Och där ramlade det in en beställning på en påspåse. Hejsan, pappa har födelsedag i början av oktober. Och hoppsan, två fina vänner fyller år om bara någon vecka.

På stickorna sitter redan nummer två av de beställda långsockorna, en kycklinggul vuxenkofta och en himmelskt mjuk sjal - så det är bara att låta stickorna klicka på!

Men det är fina grejer. Positivt flit som känns bra i hjärtat. Jag övar mig på att rensa bort det där andra. Energibovarna som tar mer än de ger. Både personerna och åtagandena. Jag håller på att lära mig säga nej och . prioritera på riktigt. Inte bara i teorin. Sätta upp gränser och sänka kraven på mig själv.

Nu ska jag lägga mig i tid. Klockan är elva och jag behöver inte gå upp förrän sex. Ok då, klockan kommer att ha hunnit bli minst halv tolv innan jag landar på kudden, och klockan ringer kvart i sex - men det är sex timmar ändå. Bättre än det varit!

Världens duktigaste kille

Theodore tycker att det är så himla tråkigt att borsta tänderna, som de flesta tvååringar skulle jag gissa. Det är alltid en massa tjat och gråt morgon och kväll så i helgen köpte vi ett barnborsthuvud som passar vår elektriska tandborste. Han är fascinerad av den. Egentligen är de från tre år men vi har ett sesitive-läge på vår borste - och så är det ju faktiskt inte så himla länge man borstar de små gaddarna. Inga två minuter kan jag lova. Så jag tror att det går bra i alla fall.

Hur som helst. Det var lite nyhetens behag med den nya borsten såklart, sedan blev den också ett tråkigt moment i vardagen. Men ikväll! Ikväll borstade han tänderna jätteduktigt alldeles själv! Flyttade runt borsten på alla tänder precis som man ska. Han var så himla söt.

Efter den duktighetsbravaden låg han alldeles still och lyssnade på Alfons-saga innan jag sjöng Kalle Anka satt på en planka (favoritsången vid nattning) om mamma, pappa, Birgitta, Alina och Mia. Sedan sade jag godnatt och gick ut. Pojken ropade lite på mig och kom upp en gång. Han fick snällt ledas tillbaka till sängen och gnällde lite efter mig när jag gick ut. Sedan somnade han. Somnade! Själv! Nattningen tog en kvart med saga och allt!

Jag hann diska, duscha och koka ägg innan klockan var nio. Underbart!

Tack förresten för tipsen kring GI-kosten. Jag kommer att fortsätta att äta en eller två frukter om dagen (om jag vill). Det är helt ok enligt GI (för jag vill inte följa någon av de striktare kosthållningarna som inte tillåter några kolhydrater alls). En latte eller kaffe med mjölk kommer det också att bli. Jag äter så himla lite kolhydrater i resten av kosten så det får vara ok. Jag vill ju trots allt leva och leva bra. Långsiktigt. Jag väljer att äta enligt GI för att det är bättre för min mage och mitt humör. Jag tål inte snabba kolhydrater så bra, särskilt inte vitt mjöl och absolut inte socker som jag är gravt beroende av. Men jag vill ändå ha lite råd så att jag inte äter för mycket av det goda och går upp i vikt på köpet. Det har jag verkligen inte marginaler för.

Idag har jag i alla fall ätit:

Frukost: 2 ägg, turkisk yoghurt med hallon, lite mandlar och lite kokosflagor.

Lunch: Kålsoppan med lammfärs från igår, 2 Finn Crisp med chèvre-ost.

Mellanmål: Åpple

Kaffe: 1 kaffe med mjölk, 1 liten latte från kaffemaskinen.

Middag: Sallad med massor av kyckling, bacon, blandad sallad, sparris och champinjoner. Dressing på vitlök, parmesan, olja och vatten.

Kvällsmål: Jag har inte bestämt mig riktigt. Kanske keso med blåbär och mandlar.

Hår och hattar

Torka någon gång då!

Nu borde jag sova för länge sedan, men det gör jag inte. Istället sitter jag och väntar på att mitt hår ska torka. Jag fick nämligen hårfärgningspanik när jag såg mig i spegeln och var bara tvungen att färga det genast - trots att det var lite sent. Utväxten var egentligen inte så farlig, en halv centimeter kanske, men färgen! Oj vad den hade solblekts. Luggen var helt röd-orange-randig och allt såg bara dassigt ut. Fram med färgpytsen!

Det är inte så att jag har världens tjockaste hårman men det tar verkligen evigheter för den att torka när man bara väntar och väntar. Inte vågar jag ta fram hårtorken heller för då kanske Theodore vaknar.

Nattningen gick förresten rätt bra idag med. Snabbaste hittills om man bortser från fusk-kvällen igår. Det tog ungefär 40 minuter allt som allt och det märktes att Theodore börjar fatta galoppen för det var inte alls samma lekfullhet i rymningarna idag. Han kom visserligen upp säkert ett tiotal gånger - men han följde alltid snällt med tillbaka till sängen och lade sig själv. Till slut ville han att jag skulle sitta i fåtöljen och då visste jag att han tänkte stanna i sängen. Det gjorde han och efter några minuter sov han. Det känns redan väldigt mycket bättre och tanken på att natta pojken fyller oss inte längre med skräck. Bra!

Den här snygga kepsen valde Theodore ut igår. Han var mycket bedårande i den.
Tyvärr har vi redan tappat bort den på stan. Och vi kan inte ens skylla på honom.

Nattning nummer två

Vi körde samma rutin idag igen - men nu var mannen med och avlastade. Allt som allt tog det runt en timme idag igen, och det gick till på nästan exakt samma vis. Först var det lek och spring, sedan började han bli trött och visade att han ville sova - då satte jag mig i fåtöljen bredvid och läste. Då somnade han på några minuter. Enda skillnaden var att jag den här gången tog honom i handen och ledde honom till sängen när han kom upp, istället för att bära honom varje gång. Jag fick så ont i ryggen av det igår.

Det här känns som en bra strategi och vi hoppas att han snart inser att det inte är någon idé att komma upp så många gånger. Det är alltid raka vägen i säng ändå. Vi är rätt nöjda hittills.

Nattningen

Klockan åtta gick vi ned och borstade tänderna och läste saga. Pyjamasen var redan på efter duschen. Mannen har bihåleinflammation och var helt utslagen men jag bestämde mig ändå för att Theodore skulle somna själv idag.

I ungefär 40 minuter jagade jag runt pojken till och från sängen innan jag märkte att han började bli verkligt trött och det som förut var lek nu mest handlade om att hand ville ha lite trygghet och närhet. (40 minuter då han låg i sin säng max 20 sekunder i sträck). Då satte jag mig i fåtöljen bredvid hans säng och läste en bok. Jag tittade inte på honom och pratade inte med honom. Bara läste Game of Thrones. Theodore låg kvar i sin säng och efter bara några minuter sov han.

Allt som allt tog det kanske en timme och jag satt aldrig hos honom på golvet. Det tycker jag är godkänt för första kvällen. Jag sitter gärna en stund i fåtöljen och läser medan pojken somnar. Det är helt annorlunda mot att sitta på golvet i två timmar med en svettig och kämpande pojke i famnen.

Tack för alla tips!

Vad fina ni är. Det har vällt in sömntips både här och på Facebook. Tack!

Så ironiskt då att Theodore just igår kväll, för första gången på flera månader, somnade helt själv i sin egen säng efter bara några minuter. Säkert bara tillfälligt men så himla skönt ändå!

Rent spontant känner vi föräldrar att det nog är en bra idé att dra ned lite på längden på middagslurarna. Theodore älskar att sova på dagen och kan lätt snarka i två timmar om vi låter honom. Vi prövar med 30 minuter och ser hur det fungerar.

Dessutom har vi varit lite småslarviga med läggtiden på senare tid. Förut var det prick på klockslaget varje dag, men nu är det lite svävande sådär en halvtimme hit och dit. Det är onödigt.

Och så ska vi nog försöka styra in honom på lite lugnare lekar och aktiviteter när det börjar närma sig läggdags. Låta honom leka av sig och springa ordentligt fram till middagen, och sedan läsa och rita och leka med lera och sånt. Pyssel.

Men det viktigaste är nog det jobbigaste. Att bita i det sura äpplet, kavla upp ärmarna och få Theodore att somna själv igen. Så slipper vi sitta där och vänta och vänta och vänta. Vi gjorde ju det jobbet en gång - med någon slags mild variant av femminutersmetoden. Det fungerade alldeles utmärkt.

Nu när pojken är större går det inte att göra likadant som då, låta honom hojta och bara gå in var femte minut och visa sig. Men att sitta utanför dörren (som står på glänt) och hela tiden lyfta tillbaka honom i sängen när han kommer upp - utan att att uppmuntra eller prata med honom på något vis. Det borde fungera. Bara upprepa att nu är det natt, nu ska du sova. Förhoppningsvis blir det bara några kämpiga kvällar innan han fattar galoppen och ger upp. Det är ju skönt att det går att resonera med honom lite nu, jämfört med när han var nio månader.

Kanske prövar vi redan till helgen.

Kvällarna som försvinner

Har ni problem att lägga era barn? Eller stänger de sina små ögon och somnar så fort ni sagt godnatt och släckt lampan? Ligger de snällt kvar i sina egna sängar tills drömmarna kommer?

Vi har stora problem att lägga Theodore. Och det äter upp hela våra kvällar.

Ni som följt bloggen i några år vet att vi hade det otroligt kämpigt med Theos sömn när han var bebis. Vi sov oerhört dåligt alla tre när Theodore var mellan tre och nio månader ungefär. Vaknade tio-tjugo gånger per natt och nattningarna tog flera timmar. Vi föräldrar var vandrandre vrak i ett halvår.

Tids nog blev det bättre och från och med att pojken var nio månader vaknade han färre och färre gånger per natt - och somnade oftast själv i sin egen säng. När han var två år hade vi knappt några sömnrelaterade problem alls. Sen var vi tvungna att ta bort framspjälorna på hans säng och allt brakade ihop.

Nu är det ganska outhärdligt igen. Eller. Det är inte lika outhärdligt som förr, men väldigt jobbigt. Skillnaden är att när pojken väl sover så sover han bra. Det är sällan vi behöver gå upp och natta om honom. Och så behöver vi ju bara natta honom en gång på dagen, och det brukar gå ganska lätt.

Men kvällarna. Suck.

Jag vet inte riktigt vad problemet är. Om det är sommaren, ljuset, värmen, otrygghet, trots. Om han kanske ska sluta sova middag? Ingen aning. Allt jag vet är att Theodore har otroligt svårt att komma till ro. Han är trött och vill nog egentligen sova - men han kan inte. Han får inte ro.

Vi har alltid lagt honom klockan sju. Det har varit en bra tid och han har varit trött och redo för sängen. Men de senaste två månadernas läggningsproblem har gjort att vi skjutit på läggningen till åtta. Han är ju lite större nu och behöver inte lika mycket sömn. Dessutom blir det mindre stressigt på kvällen, med middag och så, och så hinner han bli lite tröttare. Försöker vi intala oss. Det har inte direkt gjort någon skillnad.

Vi har gjort allt möjligt för att få kvällarna lugna och hjälpa Theodore att varva ned i slutet av dagen, men det är som om någonting klickar till där runt sex och han blir som en Duracell-kanin. Springer runt och hojtar, glad och pigg som en lärka. På strålande humör. Inte övertrött och instabil, utan lycklig och lekfull.

Klockan åtta börjar vi läggningen med pyjamas och tandborstning. Då har barnprogrammet stått på i vardagsrummet en stund men oftast har Theo mest sprungit runt runt bordet med sina bilar. När tänderna är borstade, blöjan ny och pyjamasen på får han lägga sig i sängen och vi läser saga. Sedan är det sång och puss och godnatt och vi sitter bredvid honom tills han somnar. Det är här kampen börjar.

Först är det lite bråk om att ligga ned och ibland får vi till och med hålla fast honom i famnen tills han accepterar att han ska ligga ned och sova. Sedan får vi vänta. Och vänta. Och vänta.

Och vänta.

Oftast tar det minst en timme innan han somnar. Inte sällan två timmar. Han ligger där och försöker somna. Mer eller mindre. Blundar lite ibland. Sparkar otåligt med benen. Försöker fly då och då.

Klockan hinner oftast bli närmare tio innan han äntligen äntligen äntligen äntligen somnar. Då är kvällen slut för mig som ska upp fem eller sex morgonen efter. Jag tvättar ansiktet, kokar morgonens ägg och går och lägger mig. Utan att ha fått någon ledig tid för mig själv alls. Ingen tid att pusta ut, blogga, sticka eller bara se på teve. Kvällen är borta.

Självklart hjälps vi åt när vi kan. Vissa veckor jobbar mannen på tider som gör att jag får ta alla veckans nattningar själv och då är det inte mycket att göra. Är vi hemma samtidigt försöker vi lösa av varandra, men tyvärr är det ibland bara mamma som gäller. Det är skitjobbigt och vi vet verkligen inte hur vi ska lösa problemet.

Hur får man ett barn att varva ned och somna? Det fungerar lite bättre när vi nattar honom i vår säng och sen bär över honom till hans egen säng när han somnat. När vi är extra trötta är det så vi gör men det känns inte hållbart att göra så jämt. Vi vill ju att han ska kunna somna i sin egen säng. Helst själv såklart, men det känns otroligt avlägset. Vi skulle nöja oss med att bara behöva sitta hos honom i en halvtimme. Det hade varit toppen!

Har ni några råd eller tips? Dela gärna med er.

Nu måste jag verkligen sova. Klockan är tjugo i elva och jag ska upp fem imorgon. Måste koka ägg till frukosten.

Den lediga kvällen - äntligen!

Hjärtekatterna är nu i tryggt förvar på Drottning Silvias och vi fick glädjande nog se hela tre av dem adopteras in i nya familjer. Smulan, Charmören Sören och Karin närmare bestämt. Allt gick bra och jag har fina bilder att visa ikväll. Om jag vill.

Precis. Om jag vill. Ikväll tar jag nämligen en ledig kväll för första gången på evigheters evighet. När maten är lagad, pojken nattad och disken diskad ska jag göra precis vad jag vill. Förutom att godkänna en artikeltext för Hjärtekatten. Och skriva ett blogginlägg om överlämningen på Hjärekattsbloggen. Men sen, sen ska jag ... ja, vad ska jag göra? Möjligheterna är oändliga. 

Sticka kanske? På den blårandiga stickningen eller något helt nytt? Titta igenom mina färdigstickade saker efter något som kan passa små barn i Kongo?

Läsa kanske? I någon av mina nyanlända böcker. Den senaste i Sookie-serien (True Blood, ni vet)? Börja på den första av de fyra böckerna i serien Song of Ice and Fire (Game of Thrones, ni vet) eller kanske Lilla Stjärna av gamle gode Ajvide Lindqvist?

Film kanske? Det var verkligen evigheter sedan, vad är bra just nu? Jag ligger efter.

Sova tidigt kanske? Nej. Jag tänker inte gå och lägga mig före halv tolv. Nope.

En sak är säker, jag ska se det senaste avsnittet av Game of Thrones. Det var ju helt sjukt spännande sist. Avsnitt nummer tio, är det det sista för säsongen?

Nu hoppas jag bara att Theodore är samarbetsvillig också och inte somnar klockan tio som igår kväll. Då blir det inte mycket till ledig tid att njuta av. Ikväll somnas det senast klockan halv nio - och hör sen!

Jag vill inte sova

Klockan är tio och jag måste sova. Men jag vill inte.

Klockan är tio och jag ska upp tio i fem imorgon på jag måste sova. Men jag vill inte.

Alla förberedelserna är gjorda. Frukostäggen kokade, matlådan fixad, kroppen duschad. Nu är det bara att krypa med i sängen.

Men jag vill inte.

Tio är väl inte läggdags för en vuxen kvinna? Jag vill se sista avsnittet av Game of Thrones. Jag vill sticka lite. Jag vill skriva ett blogginlägg för Hjärtekatten.

Jag vill inte sova!

Flit och slit non stop

Alltså, det är inte underligt att man känner sig lite som en maskin ibland. Klockan är fem i elva på kvällen och först nu har jag satt mig ner i soffan för att pusta ut. Och om fem minuter måste jag gå och lägga mig för att orka upp imorgon bitti utan att vara helt zombifierad.

Vakna klockan sju. Upp och i ordning och frukost och puss och hejdå. Jobb mellan nio och fyra. Cykla till dagis och hämta liten man. Hem och laga lax till middag samtidigt som jag försöker underhålla samme lille man. Äta lax. Lite Thomas och vännerna-film. Pyjamas, tandborstning och saga. Nattning i en och en halv timme. Disk och matlådor. Vika tvätt. Sortera ny smutstvätt i korgar. Tvätta av sminket. Slå in en födelsedagspresent. Packa färdigvirkad katt för leverans. Komma på att jag glömt fota katten. Inte orka packa upp och fota katt. Prata fem minuter med käre maken som kom hem klockan tio. Skriva blogginlägg. Få sovstress.

Men så har det ju varit bra också. Theodore har varit bedårande (förutom när han kämpande mot sömnen i en hel evighet). Mannen hade städat köket innan han gick till jobbet. Trevligt att prata med föräldrar på dagisgården. Jag fick glass på lunchen och solen har skinit hela dagen. Fint så!

Tårta och presenter!

Min lilla tokbebis fyllde två år idag. Kan ni tänka er! Ibland har jag svårt att förstå att jag faktiskt fått ett barn, och nu är han redan två. Fantastiskt.

Födelsedagsmorgonen började med födelsedagssång i vår säng (eftersom han väckte oss). Nii! Nii! hojtade han, och det betyder "mer", så vi sjöng säkert tre fyra omgångar av Ja må du leva. Sen blev det tårta till frukost.

Prinsesstårta från Svenheimers. När föräldrarna inte hinner baka själva.

Theodore verkade nöjd med situationen och uppskattade särskilt marsipanen och den lilla chokladplattan på toppen.

Mamman och pappan gick till jobbet och Theodore till dagis. Där har de födelsedagsfirande med glass när barnen fyller år och jag hoppas att det var roligt. Helst hade jag ju velat att vi var tillsammans hela dagen och firade.

På vägen hem från dagis mötte vi Alexander och hans mamma igen, det verkar vara lite av en tradition. De kom upp och åt lite tårta medan Theodore öppnade paket som kommit med posten (och med mamma). 

Massor av fina saker! Filmer och kläder och bok och en Rorry-bil och Blixten-duplo och kritor. Filmerna skulle prompt ses på en gång och till slut fick jag ta ned datorn och låta honom titta vid köksbordet för att kunna laga mat över huvud taget.

Då blev han så här himla glad ....

... och satt som ett tänt ljus. Han åt till och med upp all mat utan att kasta på golvet. Det efter en bit tårta dessutom.

Nu var klockan redan sju och efter några extra minuter Byggare Bob (Bopp!) var det saga och tandborstning som gällde. Vi läste den nya boken om kaninen Pricken och så var det god natt som vanligt. Trodde jag. Just ikväll skulle Theodore komma på att han kan gå ur sängen själv om han inte vill sova. Jag visste att det skulle hända någon gång.

Mellan kvart över sju och nio på kvällen höll vi på. Jag lade honom i sängen med filten och Iggle Piggle. Sa inte ett ljud utan stängde bara till dörren. Efter någon minut tassade illbattingen upp och kom ut i köket. Ner i sängen igen. Och så höll vi på. Till slut var pojken så uppskruvad att det inte fungerade att bara lägga honom. Jag höll honom i famnen en stund och sjöng godnattvisan igen. Till slut pekade han på sängen och sa "ova". Yes, tänkte jag, men han låg bara still i ett par minuter. Den här gången lade han sig på golvet och jag tänkte att så länge han ligger still får han ligga var han vill. Efter en stund kröp han upp i sängen igen och den här gången somnade han. Äntligen. 

Nu har han sovit i en timme snart. Jag förväntar mig samma procedur ett tag framöver nu men till slut måste han förstå att det inte är någon idé att bråka. Jag är i alla fall helt utpumpad och har i och med det här inlägget förbrukat exakt all min energi så nu tänker jag sova. Genast!