Peppningen funkar

Tack allihopa för alla fina ord. Det värmer verkligen att ni bryr er och engagerar er så mycket. Att få klaga av mig i ett blogginlägg och få en massa pepp tillbaka gör stor skillnad när jag försöker hålla modet uppe. Och att vara vid gott mod trots att det är jobbigt är mitt sätt att hantera situationen. Att försöka se varje situation ur ett så positivt ljus som möjligt. Annars orkar jag inte. Jag orkar inte gräva ned mig i hur jobbigt det är. Hur ska man då orka kriga?

Det är ni som är bäst!

Jäklar vad fina ni är allihopa! Jag känner mig så lyckligt lottad som har så mycket omtänksamma och snälla människor omkring mig. Jag hoppas att ni förstår att ni betyder så himla mycket för mig. Finingar!

Världens finaste

Jag har ju skrivit tidigare om att jag är så tacksam över att ha fina människor omkring mig (nära och långt bort) som visar sin omtanke nu när mitt liv för tillfället är lite kämpigt. Men nu känner jag att jag måste göra det igen. Ni är verkligen underbara allihopa. Gamla skolkamrater som hejar på, föräldrar som tröstar, kolleger och släktingar som skickar blommor, svärföräldrar som kommer och hjälper till, arbetsgivare som visar sitt stöd, förskolepedagoger som säger att de vill hjälpa till.

Och bästa kompisar som skickar fina paket. Kolla vad som hämtades ut på posten idag!

Gissa om jag ska pyssla om mig själv!

Mycket på tallriken just nu

Oj vad massor det är att göra och tänka på just nu. Över allt (hemma och på jobbet) är det saker som behöver göras nu nu nu eller helst i förrgår och jag har knappt haft tid att ens tänka på att skriva ett blogginlägg.

Så nu tar jag en paus och skriver. Nu, när jag har fem minuter. Nu ska jag äntligen få blogga. Nu ska orden få flöda ur fingrarna som rinnande vatten. Och nu! Nu, ska jag skriva om ... eh. Ja vad då? Det är helt dött inne i huvudet.

Eh, kanske har Theodore gjort någonting roligt? Han har ramlat och slagit i munnen och ska till tandläkaren imorgon. Inte så roligt.

Men! Nu vet jag! Jag har lyssnat på bra musik på Spotify. Det är en bra grej att skriva om. Jag har lyssnat på Fallulah och Hannah Schneider. Det är bra grejer och helt nytt för mig. Lyssna ni med. Det är en order.

Annat kul ... Jo! Jag fick äntligen äntligen äntligen mitt hår klippt igår. Sushila stajlade med saxen och nu har jag ett friskt och levande svall igen. Tack! Jag fick dessutom en hejdlöst snygg och fantastisk väska som hon sytt. Bara sådär i efterskottspresent. Jag ska visa bilder sen.

Ja, och så får vi Stockholmsbesök imorgon i form av Stefan och Josefin. Men då är jag på sommarfirande med jobbet. Aaaall night.

På söndag ska vi för övrigt på lekträff med familjegruppsfamiljerna för första gången på evigheters evighet. Alla kommer och jag ser fram emot det jättemycket!

Nu återgår jag till alla måsten. Golvet på övervåningen ska tydligen dammsugas.

Dan före dan före dan

Idag var vi hemma hos familjen Wendel/Andrén och åt lunch som de lagat och paj som vi lagat. Barnen lekte och vi snattrade. Martins trevliga syster var där med hennes söta bebis. Very nice.

På vägen hem tog vi en sväng förbi bibblan där jag lånade tio nyttiga/spännande böcker. När jag kom hem låg dessutom några överraskningshäften på hallgolvet och väntade. Det var snälla mosterns man som beställt dem till oss. Tre häften om sömn, skrik och annat bebisaktigt, en vis- och ramsbok och en söt groda som vi ska rama in. Tack Johnny!

Sedan åt vi ägg-och-bacon-middag och nattade Theodore. Han somnade än en gång utan skrik och protester och vaknade inte för att skrika alls. Tre gånger har vi hört honom gny nere i barnrummet men han har somnat om själv utan att vi ens gått ned och sett till honom. Gud vilken duktig pojke vi har!

Jag vet inte om det är så att han helt enkel har börjat lära sig att somna om själv så smått eller om det kan vara den där snuttegrejen jag lade bredvid honom vid nattningen. Ett av mina använda sovlinnen alltså. Det luktar... använt, men det är ju precis den doft han älskar. Mammadoften. Svett och lite mjölkläckage typ. Kanske gjorde den att han kände sig trygg/avdomnad?

Natten var dock inte vidare bra. Han vaknade fler gånger än vanligt och en av gångerna var han så vaken att han fick komma till vår säng för att somna. Så där blev inte mycket sömn. Bättre lycka inatt.

Imorgon är min sista dag som föräldraledig.

Dagens humör: Bra förutom när jag och mannen absolut skulle bråka om hur äppelpajen skulle bakas. Very moget av oss.

Dagens natt: Njaeh.

Dagens väder: Sådär lite blaskigt och snöigt.

Dagens frukost: Citronyoghurt

.

Dagens lunch:

Soppa hemma hos familjen Wendel/Andrén.

Dagens middag:

Ägg-och-bacon-middag.

Dagens godis: Äppelpaj och lite smågodis.

Dagens klädsel: Svarta fejkjeans-leggings, leopardmönstrat linne, vit kofta, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Utsläppt och naturellt.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Söta bebisarna.

Dagens sämsta: Att jag fortfarande kan bli tonåring ibland.

Dagens vill ha: Sådär ett halvår av gemensam föräldraledighet.
Dagens utflykt: Hem till familjen Wendel/Andrén.

Dagens handarbete: Nä.

Dagens musik: Nån jazz som mannen spelade imorse.

Dagens saknad: Inget tror jag.

Dagens dummaste:

Näe... inget tror jag.

Dagens sjuka: Njae. Vi är väl rätt halvfriska allihopa.

Dagens drog: Att se Theo hoppa i Almas hoppgunga. Skrattfest!

Dagens köp: Inget.

Dagens morgondag: Lite städning och så hemma. Mys och sånt.

Nu: Tandtråd sedan sömn.

Mina hjärtan

Tack så mycket, från botten av mitt hjärta, för all peppning och alla fina råd och kommentarer angående våra sömnproblem.

Ja blir jätteglad och ni gör faktiskt att det känns en aning lite bättre.

10 sanningar

Jag har fått en award av Caroline. Jag ska skriva tio sanningar om mig själv och sedan skicka vidare till tre andra bloggvänner. Det är svårt att komma på saker jag inte redan berättat för hela världen. Men här kommer i alla fall tio saker som du kanske eller kanske inte vet om mig.

1. Jag har inte klippt mig sedan i januari i år. Ska det ske innan årets slut?
2. Jag vill ha ett eller två barn till.
3. Jag har inte och vill inte ha körkort.
4. Jag har stickat minst 20 plagg till Theodore som jag antingen rivit upp, slängt eller bara låter ligga för att jag inte blir nöjd. Inget är fint nog.
5. Jag är livrädd för att gå till tandläkaren.
6. Jag har karusell-fobi. Alltså, jag är inte rädd för karuseller i sig - de är roliga och fina att titta på - men själva tanken på att sitta i en ger mig svimningskänslor. Ändå är jag på Liseberg flera gånger om året. Kanske så många som fem eller sex eller fler. Det beror mest på att vi har årskort och att det finns en Ben&Jerrys-glassbar.
7. Jag kan inte äta stark mat längre. Jag vet inte när det blev så men det var innan jag träffade min man i alla fall. Innan dess åt jag gärna stark mat men nu brinner jag upp av ingenting.
8. Jag är gravt sockerberoende och börjar tvivla på att jag är stark nog för att bli av med det. Eller om jag verkligen vill.
9. Jag är sanslöst rädd för mörkret och spöken. Ändå älskar jag skräckfilmer med spökhandling. Jag kan inte se läskiga filmer när mannen jobbar natt.
10. Jag ska börja jobba den 18 januari.

De tre bloggerskorna jag vill ska ta över är: Jenny, Anette och Eleonor (eh, jag kan inte kommentera i blogger-bloggar för tillfället, men ni läser la här va?)

Nästa!

Linda gissade rätt först och det är hennes tur att bestämma!

IRL-quest

Vi har en liten rolig grej på gång bland bloggarna i vårt kompisgäng. En person ritar en bild och så ska de andra gissa vem det är. Den som gissar rätt först får rita en ny bild osv. Förra gången var det jag som gissade rätt och det är min tur att rita. Tyvärr blir det nog inte av förrän efter helgen om vi har otur, för mittt schema är rätt packat.

Men rita det ska jag.

Dagens ära

Jag har blivit avbildad av självaste Gretchen på hennes blogg!

En magrapport men mest om att byta synvinkel

Igår gick jag på vattenjympan med min nya känguru-inställning. Det gav verkligen avkastning för istället för att titta på allt som var fint på andra och fult på mig så försökte jag ha en lite mer öppen inställning.

Det första jag lade märke till var två gravidisar som stod vid vågen. Båda hade jättejättejättegropiga och tjocka lår. Inget fel med det givetvis, jag är förtjust i kurviga kroppar och breda höfter, men jag insåg plötsligt att mina lår inte alls är lika gropiga eller ens tjocka (i proportion till resten)! För att vara en tjockis har jag rätt bra ben, kobenta som de är. Sladdriga och gropiga men det kunde helt klart se sämre ut. Klart som fan att de inte ser granna ut om man jämför dem med de smala och smärta flickorna i simhallen men jämfört med de här två helt vanliga gravidisarna är de helt ok.

Det andra jag såg var att en av kvinnorna i gruppen hade ett sånt där foglossningsbälte på sig under kläderna. Stackars henne, hon måste ha jätteont. Jag klagar över min foglossning men jag klarar mig i alla fall hittills helt utan hjälpmedel eller ens smärtstillande. Min kropp klarar foglossningen ganska bra så här långt och det är jag glad över.

Det tredje som fångade mitt öga var att minst två av badankorna också hade stora svällande preggo-bröst som hotade att hoppa ur badkläderna under övningarna. Det gjorde mig lite mer bekväm med mina egna som jag egentligen är lite stolt över.

Till och med interaktionsövningarna som jag avskyr (para ihop sig två och två, byta partner när musiken tystnar och liknande skolgymnastiska fasor) var ganska roliga och inte en enda blivande mamma kräktes över att behöva vara armkrok med mig.

Jag sträckte mig till och med så långt att jag pratade med en av ankorna i omklädningsrummet efteråt. Vi var klara ungefär samtidigt (efter att jag råkat sno hennes dusch men lämnade tillbaka den) och hon väntade lite på mig vid dörren så vi kunde gå ut tillsammans. Hennes bebis kommer i mars.

Tack Linda. Du gjorde så mycket större skillnad med din känguru-synvinkel än du nog trodde!

Jag fick för övrigt en annan sån där synvinkeljustering imorse. Ibland är det nyttigt att tänka tillbaka på hur livet såg ut när det var sämre än det är nu. Vid spårvagnshållplatsen stod det en kvinna bredvid mig och kräktes i buskarna. Jag vet hur det känns. Jag ville gå fram till henne och hålla hennes hår och tala om att det går över. Jag må ha foglossing, hemorrojder och känna mig tung och stor - men jag kräks inte längre (förutom ca varannan gång jag borstar tänderna). Och det är jag väldigt tacksam för!

Och så till magrapporten. Idag känns den inte riktigt lika utspänd som igår. Jag tror att bebisen går in i olika växtfaser och att livmodern då inte riktigt hänger med utan behöver en dag på sig att tänjas. Det är så det känns i alla fall. Det är som att ha en badboll i magen (en badboll fylld med vatten och bebis), och vissa dagar blåser någon in lite extra luft genom ventilen, så att bollen blir extra hård och studsig. Sedan pyser lite luft ut under natten och man vaknar med en lite mindre spänd boll i magen. Förstår ni känslan?

Tack Linda!

Det känns helt klart bättre att tänka på magen som en kängurumage. Som ett bebishus. Jag menar, formad som ett B eller en halv jordglob - min bebismage är den bästa bebismagen för min bebis. Right?

Idag kan jag rapportera att bebishuset har byggts ut. Jag känner mig så stor och tung! Magen är helt utspänd och det märks att bebisen är inne i en växtperiod. Jag är det i alla fall.