Bleh.

Jag     mår     så     dåligt.

Suck.

Jag vet inte vad det handlar om men förmodligen en reaktion på att vardagen är tillbaka igen efter så lång tids vila. Först två barnfria veckor, sedan en veckas semester med barnpassning och uppassning. Jag mådde ju faktiskt rätt hyfsat under de där två veckorna, och halva semesterveckan var jag till och med lite pigg. Sen blev det bara segare och segare för var dag och igår var det riktigt illa. Med nöd och näppe och sista viljan lyckades jag få Theodore till dagis på förmiddagen (utan att hår eller tänder borstades), sedan sov jag flera timmar och vaknade bara för att kräkas och dricka vatten. Jag var fullkomligt utmattad och orkade knapp sitta upp i soffan.

Idag är det en liten aning bättre. Jag kräks inte och har inte behövt sova middag. Mannen både hämtar och lämnar på dagis, handlar mat och städar undan för städarna som kommer idag. Jag fattar inte vilken tur jag har som har honom. Hur skulle jag orka annars?

Nu ska jag dricka mer vatten och titta lite på Dexter. Kanske orkar jag sticka en maska eller två. Kanske.

Det är fortfarande rätt bra!

Ja, alltså, bra är ju ett relativt begrepp - men jämfört med hur jag mått det senaste halvåret måste jag säga att det känns rätt bra.

Igår tog jag en liten promenad. En promenad som inte togs för att jag var tvungen att ta mig från A till B, utan för att jag ville ha lite motion. Förr i tiden innebar motion minst en halvtimmes hård ansträngning, svett och andfåddhet. En mycket rask promenad till exempel. Nu blir jag helt slut av bara vanlig långsam promenadtakt, så "motion" innebär idag att röra på mig över huvud taget.

Jag ville göra promenaden till någonting roligt så jag kombinerade den med ett besök på Holmens marknad. Det är en ganska lång promenad, en halvmil kanske, så jag bestämde mig för att gå så långt jag orkade och ta bussen resten av vägen. 1,7 kilometer kom jag innan jag klev på bussen. 22 minuter tog det och det innebär en fart på runt 4,5 km/h. Inte så imponerande i vanliga fall, men det är ok i rådande situation. Jag är ju faktiskt sjuk och väldigt överviktig.

Holmens marknad var trevlig som vanligt, men lite urplockad. Jag såg en stol jag gärna ville ha, men de såldes bara i par och jag behöver bara en till min pysselhörna. Jag kom i alla fall hem med en liten påse knappar och en sax.

Det händer mycket roligt de närmaste dagarna. Idag kommer städarna hit och gör det skinande rent och underbart. Jag ska sy i knappar i de små bebiskläderna som ska till Lettland, fotografera dem och packa dem för leverans. Imorgon ska jag och maken äta god middag på tapasrestaurangen Pinchos. Superpepp på det! På torsdag kväll kommer bästa Sushila hit för att äta middag och prata Game of Thrones. På fredag är det date night igen då jag och maken ska gå på premiären av The Avengers. PEPP! Efter det stänger jag in mig fredag-söndag för att spela betaversionen av Guil Wars 2. Och på måndag åker vi hem till svärisarna och jag får äntligen träffa min lilla son igen.

Rätt mycket bra grejer va?

När det är bra får man banne mig se till att njuta!

Jag sitter här och mår himla gött! Det där tunga täcket av ledsamhet har lättat och saker och ting känns ljusa och lätta för första gången på mycket länge. Det känns så bra att jag liksom blir lite hög. Lite som när man är lagom salongsberusad och vill tala om för alla att man älskar dem. Ni vet?

Jag har varit mycket piggare än vanligt de senaste dagarna och har umgåtts med många mysiga människor. Min man till exempel. Han är verkligen en riktig pärla, min make. Tur att det är jag som har honom och ingen annan.

Och så har jag träningsvärk i nästan hela kroppen - och det ser jag som ett gott tecken. Det betyder att jag för det första orkat röra på mig så pass mycket att jag faktiskt ansträngt musklerna lite. För det andra betyder det förmodligen att kroppen mår så pass mycket bättre att den har slutat bryta ned musklerna och börjat bygga upp dem igen. Eller hur? För varför skulle jag annars få träningsvärk i dem? Det är ju inte den där vanliga muskelvärken utan riktig träningsvärk. Det har jag inte haft på länge länge länge. Det känns gött!

En livespelning med Florence + the Machine rullar på min teveskärm och det är så jäkla bra! Hon är verkligen helt enastående, den där Florence. Herregud så bra.

Annars stickar jag vidare på små små plagg till bebisar i Lettland. Fint sätt att bli av med lite restgarner.

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är bästa mannens födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Världens mest underbare make fyller 32 år idag. Det firades såklart genom att alla stannade hemma från jobb och dagis för att familjemysa hela dagen! Först sjöng vi för honom i sängen. Sen fick han kaffe där. Sedan åt vi frukost och åkte in till stan. Där blev det födelsedagsfika på Brogyllen.

Bakelser och kaffe, eller Festis.

Efter fikat promenerade vi bort till Webbhallen där mannen fick köpa en ny router. Sedan bar det av till en radio- och tv-handlare vid Skanstorget där han fick nya hörlurar. Lycklig man.

Nämen, är det inte födelsedagsbarnet som står där och spelar?

Nu var Theodore lite otålig efter allt springande i tråkiga affärer så vi pausade lite i lekparken vid Hagakyrkan.

Glad pojke.

Och så tidig middag på Max såklart.

Hungrig pojke på Max.

När vi kom hem hängde vi lite i soffan innan vi gick ned till vår lyxiga bastu nere på gården och svettades hela familjen. Theodore duschade mest men hängde små korta stunder med oss i värmen. Som inte uppgick till mer än typ 45 grader vilket passade mig utmärkt.

Nu sover Theodore och vi vuxna sitter i soffan och tittar på Hugo. Maken säger att han är mycket nöjd med sin födelsedag.

Makens vantar - tredje gången gillt

Om ni undrar vad jag pysslat med när jag inte har boggat, twittrat eller facebookat som vanligt har ni svaret här. Jag har stickat vantar åt min käre make. Det är ett kärt nöje och jag har gjort det förut. Två gånger förut faktiskt. Och båda gångerna har han tappat bort dem. Så varför får han ännu ett par då? För att jag älskar honom så klart. Och för att jag älskar att sticka. Och för att han var så söt och kom till mig med ett mönster han hittat på Ravelry, och med passande garn ur mina gömmor. Så bedårande tycker jag! Alltså fick han ett nytt par. Men den här gången tänker jag sticka ett senilsnöre också.

Jäkligt snygga. Om jag får säga det själv.

Vantarna är stickade i Flavia Baby från Grignasco, 100 % merino-ull inköpt i Tallinn, på knit-pro-stickor 3,5. Jag använde magic loop-metoden igen och det gick strålande! För första gången är jag riktigt nöjd med mönsterstickningen, jag brukar alltid få det fult och bubbligt. Mönstret heter Vespergyle Mittens och finns här på Ravelry.

Och mannen är mycket nöjd.

Metal head

Nä nu ska jag kolla på sista avsnittet av Metal Evolution och sticka på en tubsjal med det vackra namnet A Thousand Splendid Suns. Sedan ska jag lyssna på mer metal och sticka mer på tubsjalen.

Det är vad jag ska göra hela kvällen. Och kanske twittra lite.

Tusen strålande solar.

Annars kan jag rapportera om att jag är jävligt trött på att ha Cushings, att jag har världens finaste arbetskamrater och att bästa grannfrun Sofia var här med söta lilla Alfred tidigare i dag. Och att jag har världens bästa son som vid nattningen sa att han älskar mig inte bara en utan två gånger.

Och så har jag världens bästa man också.

Over and out.

Jag kan lova att det är mysigt att ligga och snusa på en sådan här.

Se upp i backen!

I dag har pappan lovat att ta pojken till pulkabacken direkt efter dagis. Här är de igår när de spontanlekte i pulkabacken på vägen hem. Då hade de inget att åka på men idag har jag hört ryktas att det blir tefat och stjärtlapp.

En tröttdag

Våfflor till mellis är passar bra på en söndag. Särskilt med farmors hemkokta körsbärssylt.

Snaaaark! Jag är så vidrigt trött i dag. Fredagens heldag ensam med Theo och gårdagens utflykt till Olskroken kryddat med en natt av usel sömn har nästan tömt mina energilager helt och hållet. Hela dagen har jag gått omkring och försökt piggna till men det händer liksom inget. Jag är trött och seg och allt jag gör går i slow motion. Kroppen väger flera ton och bara att resa mig ur soffan är en nästan övermäktig utmaning. Minsta lilla motgång - som en borttappad säkerhetsnål - och tårarna är nära. På riktigt. Jag är på riktigt så trött att jag kan börja gråta över en borttappad säkerhetsnål.

Just nu har jag dock precis haft en liten andningspaus. Man och son var på ICA Supermarket i Olskroken för att hämta min plånbok som jag glömde där i går. Handlaren var så himla snäll och ringde upp mig i går kväll för att berätta att han hittat den. Jag visste inte ens att den var borta. Och mannen var ännu snällare som tog med sig pojken och hämtade plånboken åt mig. Han är verkligen bäst.

Min andningspaus tog jag till vara på genom att slösurfa. Eh. Dumt. Jag borde kanske sovit i stället, men det gör mig så groggy och konstig att sova på dagarna. Jag kommer liksom aldrig tillbaka till de levande utan går omkring som en zombie till det är dags att sova igen.

Nu sitter jag i soffan och ser på Pippi på de sju haven tillsammans med Theodore och stickar på ett par små svarta vantar åt honom. I köket ordnas med middag. Jo, jag inser att jag har det oförskämt bra.

Kvällsskoj

Tomtelatte och kärlek

Min tossiga tokiga söta underbara lille son. Med underkläder på huvudet.

Idag har jag varit trött. Morgonen gick fint utan stress och lämningen var mysig. Jag stannade på dagis till tio och gick sedan hem och åt en alldeles för stor och fet frukost. Massor av ost och avokado och ägg. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken kostinriktning jag ska följa och just nu står jag och vacklar mellan så lite kolhydrater som möjligt (och alltså mycket fett och protein) eller lite mer balanserat med lite långsamma kolhydrater (men inget socker och så lite spannmål som möjligt) med störst vikt på protein. Eftersom ingen diet över huvud taget resulterar i viktnedgång utan bara någon slags kontroll är motivationen lite sådär, så nu äter jag typ både fett och långsamma kolhydrater - och så lite pepparkakor och fika på det. Och russin. Och äpplen. Verkligen inte bra. I morgon tar jag tag i det. Förhoppningsvis.

Trött var det ja. Efter frukosten satt jag mest i soffan och stickade på ett par grå sockor som jag ska skräpa runt i här hemma när de är klara. Jag såg klart på säsong två av The Walking Dead och började sedan om på säsong ett av Being Human. Plötsligt var jag så trött att jag bara var tvungen att sova en stund. Och vaknade inte förrän två timmar senare när mannen och lillpojken kom hem. Jag väcktes av små små utomhuskalla händer mot mina kinder och en liten pipig röst som sa "jag älskar dig mamma". Jag vill aldrig vakna på något annat sätt.

När jag kom upp var jag alldeles groggy och illamående med huvudvärk och ont i hela kroppen. Det är liksom det dåliga med att sova på dagen. Man blir helt ur led efteråt. I flera timmar gick jag omkring som i sirap, men sedan fick jag en hemmagjord tomtelatte av min toppenman och då gick det äntligen över.

Tomtelattar och kärlek fixar allt.

Hur världens bästa man ser till att frun får en fin morgon

Finfrukost stod uppdukad när jag vaknade imorse.

Stökar runt i godan ro

Idag har jag hittills varit trött och lättretlig. Ett sånt där sinnestillstånd som är så svårt att ta sig ur. Jag vet varför jag är avig, för att det är stökigt omkring mig och för att vi varit vakna inatt med en ledsen pojke. För att mannen och pojken är störtförkylda och jag är beordrad till vila.

Men jag vet också hur jag ska ta mig upp igen. För jag hatar att känna mig såhär seg och ovillig till allt.

En dusch, tvätta håret, borsta tänderna. På med mysbyxor och lösa kläder - och så gå omkring och stöka undan i godan ro. Diska lite. Plocka undan PET-flaskorna som dräller överallt. Ordna skorna i hallen. Lägga tvätt i korgar. Skräp i påsar. Leksaker i lådor. Var sak på sin plats. Som Alfons pappa säger.

Sånt blir jag lugn och harmonisk av, om jag får göra det i lugn och ro. Terapeutiskt och renande. Inte alls som det där andra städandet som man man också måste göra. Dammsugandet, golvtorkandet, toalettstädningen och dammtorkandet. Så det tar vi en annan dag. Idag passar jag på att mysstäda medan den förkylda mannen har hand om den förkylda pojken.

Och så ska jag få nötter. Idag ska jag till och med få chokladöverdragna nötter från naturgodisavdelningen om jag vill. GI eller inte. Idag får jag. Det är trots allt bättre än att falla in i gamla hetsätarmönster med chips, glass, läsk och ett halvt kilo smågodis för att jag har en dålig dag.

Och så ska vi äta något gott till middag. Det har vi bestämt. Vi har bara inte bestämt vad ännu. Vad tycker ni?

Nytt i barnrummet

Dinosaurielandet. Eller Dinosaurietåg, som Theodore säger.

En bra grej med att ha världens bästa man är att, ja, ha världens bästa man. Idag städade vi Theodores rum, möblerade om det och satte upp de här fina dinosaurieväggdekalerna. Allt jag behövde göra var att sätta upp dekalerna. Det roliga alltså. Jag ska ju vila upp mig, tycker mannen, och fejar och fixar och passar upp. I like.

Jag skulle vilja visa upp en fin bild av det ommöblerade och nystädade barnrummet
men det ser ut så här och det är ju inte så roligt att visa.

Annars har jag mest vilat, vikt tvätt, stickat och sett på serier idag. Enda utflykten gick till Konsum. Det mest ansträngande var att natta Theo, vilket visserligen tog en och en halv timme (för ovanlighetens skull) men det var rätt ok ändå.

Det började så himla bra med en trött pojke som valde saga och lade sig i sängen. När jag sjöng godnattsången klippte han med ögonlocken och somnade nääääästan till några gånger.
Plötsligt var han illvaken och sprang upp och ned ur sängen som en duracell-kanin.

Men hur jobbigt det än är att natta en liten man känns det alltid varmt och kärleksfullt i hjärtat när man ser det här.

Semesterbilderna avslöjar

Är det inte lustigt, när jag tittade igenom bilderna från Helsingfors upptäckte jag att vi nästan bara fotograferatr mat. Och drinkar. Och lite shopping. Det är ju rätt avslöjande egentligen, för det vi tycker bäst om att göra när vi har semester är just att äta och shoppa. Och sova i sköna hotellsängar. Det blir inte så mycket sightseeing när vi bara har en dag på oss. Då vill vi utforska kulinariska läckerheter som lokala hamburgarrestauranger och godisaffärer och fynda på varuhusens reor. Så det är just vad vi gör.

Jaha, men här får ni se då. Vad vi ätit, mest.

Vi började med att ta den här bussen, alldeles glada och semesteryriga.

Efter en lång men trivsam resa var vi äntligen framme. Båten!
Den var mycket större och mer imponerande i verkligheten.

Vi installerade oss i vår torftiga hytt under bildäck (nästa gång lägger vi
de där extra hundralapparna på en bättre) och gick ut för att se oss omkring.
Snart blev vi törstiga. Vitt vin och ölkorv till mig, öl till mannen.
Vi var officiellt på semester!

Sen bekantade vi oss lite med omgivningarna igen tills det äntligen
var dags att äta. Fina vinrestaurangen eller skaldjur var frågan.

Det var liksom ingen tvekan när jag såg den här.
Seafood platter. Helt enormt sjukt fantastiskt gott.

Mannen fick gratinerade grönmusslor till förrätt - och det var nästan allt han
fick eftersom servitrisen glömde bort hans varmrätt tills vi påminde.
När min mat redan var slut.

Fattar ni vad gott det var eller? And very GI.

När vi var på väg hem från Fredrikshamn för någon vecka sedan skar jag
tummen på ett jordnötsburkslock. Det ville liksom aldrig läka ordentligt
och det hade bildats en liten varkula i såret. Jag var säker på att jag skulle
få blodförgiftning och dö. Det är i alla fall läkt nu.

Efter en kväll och en natt på båten kom vi äntligen fram till vårt fantastiska
hotellrum! Stort och svalt och med den skönaste sängen jag sovit i.
Någonsin. Ever. Jag bara sov och sov och sov utan att vakna en enda gång.

Badrummet med det stora badkaret man utan problem kunde sitta två i
trots att en var tjock och en lång. Dessutom var schampot superbra
och luktade syrlig citron.

Äkta porrbelysning över sängen.

Vi softade lite, fräschade upp oss och drog iväg ut på stan!

Det första vi gjorde var såklart att äta. Den här rediga räkmackan
hittade vi på Fazer café i varuhuset Stockmanns. Jag åt allt utom brödet.

Och mannen åt den här lax- och lökmackan. Också jättegod.

Vi gick förbi en mysig marknad där de sålde hur mycket godsaker som helst.
Jag ville bara frossa i sura gelégodisar.

Men med ett kilopris på nästan 250 kronor kändes det liksom inte värt det.

Mmm, kanske fudgen skulle varit värt det i och för sig ...

Det blev inget godis, men väl en bit vaniljcustard-paj. Den skulle vi äta till
efterrätt på hotellrummet på kvällen.

Efter många timmars shopping var vi hungriga igen och inte kan man väl
åka österut utan att besöka Hesburger? Som en öststatsversion av Donken
men lite sunkigare och lite godare.

Godare än vilken Bigmac som helst.

Men min kycklingsallad var inget att hurra över. Rent av lite äcklig faktiskt.

Vi gick vidare till nästa köpcentrum i den tropiska hettan. Svetten lackade
och luften gick knappt att andas ...

... Så vi var tvungna att köpa en glass.
Yep. Hur kolhydrats-stinn och god som helst!

I Helsingfors stänger affärerna tydligen klockan nio men redan vid åtta var
vi så himla trötta att vi erkände oss besegrade och gick hem till hotellet.
Då hade vi varit ute i elva timmar.

Det här kom vi hem med: Linne, halsband och lampslinga till Theodore.
Två skjortor och en tröja till mannen. Två tishor, ett linne och en kofta till mig.

Och det här fina halsbandet hade jag fått på båten. Av min fine man.

Vi vilade våra trötta fötter, sen var det dags för middag på Grill it!
Det hade vi bestämt flera veckor i förväg. Först var det vin/öl och bröd.
Jag åt flera bitar av surdegsbrödet och det var huuur gott som helst!

Sen kom förrätten som vi delade på. Hummersoppa, haloumi och grillade
pilgrimsmusslor till exempel.

Och så köttet. Köttet! Jag skippade pommes och tog två sallader istället.
Himmelskt gott med pepparsås till.

Mannen är tokig i riktigt rött kött och blev inte besviken.
Det var det bästa köttet han ätit.

Jaha och nu kan det ju se ut som att vi gick raka vägen från den goda
köttrestaurangen till ännu en sunkig hamburgarrestaurang, men det är inte
fallet. Det här var bara nästa bild i kameran. Efter middagen var vi så sprängmätta
att vi gick upp på hotellrummet och lade oss i badkaret. Sen sov vi och vaknade
och gick raka vägen ned till hotellfrukosten. Sedan gick vi upp och sov en stund
till innan vi checkade ut från hotellet och begav oss ut på stan igen. Där blev
mannen akut hungrig och när vi såg en hamburgarkedja vi inte prövat innan
var vi såklart tvungna att testa den! Jag vasr fortfarande mätt så jag hoppade över.

Betyget då? Scan Burger - god burgare, äckliga lökringar.

Mums!

Hade man varit riktigt hungrig hade man ju  alltid kunnat testa den här.
3 x 200 gram kött. Ett kilo hamburgare med bröd och ost inräknat. Helt sjukt!

Nu var vi rätt trötta på restaurangmat så innan vi tog taxin till båtterminalen
köpte vi på oss en massa godsaker som vi åt i hytten. Kex, körsbärstomater,
kallskuret, ostar och jordgubbar. Nästan allt var slut på morgonen.

Det mysigaste på hela hemresan var att sitta uppe i pianobaren och dricka
drinkar. Här är en tom Collins. Min nya favorit.

Sen fanns det inte fler bilder från resan. Vi åkte hem till svärisarna i Munktorp, hämtade Edward på vägen och fick äntligen träffa lilla Theodore som nog aldrig kramat sina föräldrar så mycket. Dagen efter tog jag tåget hem till Göteborg och lämnade pojkarna på landet.

I'm on a train. Bara 30 minuter försenad.