The apple that didn't fall far from the tree

One of my favourite things is to take Theodore to the local sci-fi bookstore. It's filled to the brim with toys, t-shirts, board games... and yeah, books. I love to hear him walk around and sqee with excitement (like mother like son):

"Darth Maul! Look, mommy, Robots! Harry Potter! I want this Ironman! A Storm Trooper! Who's this dragon? Can I have this book about space? It has stickers!"

And of course we have to ride the TARDIS every time (or the lift, as it is).

And yes I bought him the book about space. And yes it was because I also wanted it.

Klarsynt

För en månad sedan var vi på fyraårskontroll på BVC med herr Sharp den yngre. Han var mycket duktig, ritade huvudfotingar, räknade, kunde färgerna, gick balansgång och följde sina tillväxtkurvor till belåtenhet.

Däremot verkade han eventuellt se lite sämre med egna ögat så en ny synkontroll bokades in till idag, och så var det ju det där med uttalet. Han talar ju lite otydligt och byter fortfarande ut många konsonanter med "g". Det börjar bli frustrerande för honom att inte alltid bli förstådd så vi bad om en tid till en logoped.

För någon vecka sedan damp det ned ett datum i posten. På min födelsedag blev det visst. En bra dag med andra ord. Förra året skrevs jag ju in på neurologen på samma datum.

Ja just det, den uppföljande synundersökningen, den gjordes idag. Den här gången gick det alldeles strålande och synen är därmed godkänd.

Så var det med det.

Ofrivilliga sovmorgnar och samvetskval

Just idag, när jag försovit mig en hel timme, passade Theodore på att överraska mig genom att ta på sig både strumpor och kalsonger alldeles själv! Utan bråk. Han bara hämtade dem ur lådorna och klädde på sig!

Visserligen blev det härdsmälta när ytterkläderna skulle på, och all vunnen tid gick förlorad, och visserligen fick jag bära honom på axlarna hela vägen till förskolan - men  han visade klart och tydligt att han kunde ställa upp och vara duktig när det verkligen behövdes. En stund i alla fall. Och felet var ju hela tiden mitt. Jag försov mig, jag var stressad och jag hade inte tålamod. Han fick ju bara hänga med så gott han kunde, och jag tyckte att han gjorde det bra.

Vi kom fram till förskolan i tid och jag hann läsa en saga innan frukosten började. Vi hann bli vänner igen och kramas till det kändes bra. Men ändå sitter jag här som vanligt, och vill rusa bort och hämta honom och köpa glass och busa. Gottgöra.

Jag antar att det är så här det känns att vara förälder.

Min lilla pojke börjar bli stor

Min lilla bebis har för första gången gått hem till en kompis och lekt, alldeles själv! En vän som han dessutom skaffat själv. Inte en dagiskompis alltså. Hur kan han ha blivit så stor?

Att han ens vågar gå hem till någon utan att vi är med betyder att han verkligen gillar den här killen. Och det gör nog vi också. De träffades på gården igår och lekte jättefint, utan minsta bråk eller ledsna miner. Kamraten verkar ganska nyinflyttad, är ett halvår äldre men väldigt lillgammal och gullig. Det passar vår vilde med en lugnare kompis.

De bara tog varandra i hand och traskade upp för trapporna (pappa Sharp följde givetvis med och kollade med pojkens föräldrar att det var ok att släpa hem främmande barn från gården).

Så. Himla. Gulligt!

Den stora komiken i den lille mannen

Det är sant att det bara blir roligare och roligare att ha barn. Hittills i alla fall. Visst var Theodore rolig när han tultade omkring som en fullgubbe när han lärde sig gå, och visst skrattade vi mycket när han provade sin första citronklyfta, men ingenting slår det vi har den stora äran att få uppleva nu. En liten liten man som utforskar sin omvärld och försöker få rätsida på hur allt hänger ihop. Det är obegripligt hur mycket han suger åt sig och gör sitt bästa för att bearbeta i sitt unga sinne.

Mycket i hans liv kretsar givetvis kring hans lilla universum och sådant han upplever på egen hand. Som superhjältar och barnprogram. Men ibland får vi bevis på att han hör och lägger på minnet sådant vi vuxna upplever när han inte är med. Sådant vi exempelvis berättat om för varandra, föräldrar emellan.

Som idag, när jag och Theo satt i gungan på gården och fantiserade ihop spännande scenarion där vi räddade världen på allehanda briljanta sätt. Han var oftast Batman eller Poison Ivy medan jag fick sidekick-rollen som Robin, eller Wonder woman om jag hade tur. Men så plötsligt ändrades berättelsen och han förkunnade att han var "tionde doktorn" och vi slogs mot "robotar som sa exterminate".

Jag dog av skratt, stolthet och förvåning - allt på en gång. För Theodore har av förklarliga skäl aldrig sett Doctor Who, utan måste ha hört mig pladdra om serien och karaktärerna och förstått att det var någonting som betydde mycket för mig. Mina favoriter. Mina superhjältar och barnprogram.

Han har alltså dels lagt på minnet det han tolkat som viktigt för mig, och dels varit storsint nog att ta med det i vår lek. Så att jag också skulle få vara mina hjältar och leka sådant jag tyckte var intressant. Så himla fint när man tänker efter.

Och att han sa just "tionde doktorn" Och inte bara "doktorn" är ju helt hysteriskt roligt alldeles för sig självt.

Efter en stund lät han dessutom mig vara doktorn. Så blev han en yeti som var stark och kunde lyfta och kasta Daleks så att de gick sönder. Briljant.

Annars experimenterar den lille människan mycket med språket, och det ligger mig givetvis lite extra varmt om hjärtat. Här kommer några guldkorn från en nybliven fyraåring:

På tal om ständigt jagade tandtroll:
"De flyr från munnen till håret om det är trassligt. Då borstar vi det med. Tandtroll blir inte förlegade."
Lite tokigt men ändå inte helt fel liksom. Tandtrollen stannar inte länge på samma plats - blir inte förlegade, typ.

På frågan om äpplet var gott:
"Det är inte gott, det är utsökt!"

På frågan om han inte frös när han tagit av sig overalls-ärmarna i den iskalla kvällen:
"Nej jag vill leva. Jag lever när jag fryser."

Som om inte det vore nog har han blivit mycket intresserad av att se på engelska barnprogram, som Dora the Explorer, Go Diego Go och Super Why. Han svarar ofta med "yes" eller "no" och kan räkna till åtta på engelska. Och så kan han säga "nu går vi" på fyra språk. (Vamos, allons-y, let's go)

Jag tror inte att han är mer begåvad än andra barn egentligen, men det spelar ingen roll  - för visst är det väl ändå lite fantastiskt?

Lots of löv AB

Här om dagen var det plötsligt snö ute igen efter en period av regn och barmark. Jag och Theodore pratade på vägen till dagis om att det fortfarande är vinter trots att julen är över, men att sen kommer våren och löven kommer tillbaka på träden. Då säger Theodore med sin naiva och oskyldiga röst:

- Är det jobbargubbarna som sätter upp dem då?

"Tjejvän och pojkvän"

Sötnötterna Theodore och Alma har busat tillsammans på kondiset idag. När det är studiedag på förskolan och regnet öser ner är det nog faktiskt det allra bästa!

Återkomsten av den braiga mamman

I allt smutsigt mörker som omger min sega vardag just nu finns det faktiskt ljusglimtar. Som den här eftermiddagen och kvällen. Efter en jobbig dag med städhjälps-skam och bråk med maken såg jag inte fram emot att hämta på dagis och bråka om middag och... allt som hör vardagskvällarna till när maken jobbar. Jag hade varit stressad hela dagen över att behöva ha Theo ensam, men plötsligt slog det mig. Varför? Jag har ingen tidspress, jag kan låta hämtning och hemgång ta hur lång tid som helst. Jag behöver inte stressa och bråka. Alltså bestämde jag mig för att ta det lugnt, låta situationer spelas ut.

Vägen till förskolan var njutningsfull. Trots att det gör ont nästan överallt när jag går så gjorde The Killers i mina hörlurar att det var trevligt ändå. Jag hade till och med ett fånigt flin på läpparna. Theodore lekte fint med en fröken när jag kom fram. Det såg verkligen urgulligt ut och jag stannade en stund för att vara med. Han bjöd på sandpannkaka med citron och socker.

På vägen hem gick han så duktigt och höll min hand så fint att jag plötsligt fick ork nog att gå till lekparken. I vanliga fall packar jag så snabbt som möjligt ned honom i vagnen och släpar mig den långa kilometern hem. Idag fick pojken åka kana, leka i sandlådan och gunga innan vi fortsatte hemåt. En liten stund i alla fall.

Väl hemma lade sig Theodore på golvet och kunde plötsligt inte klä av sig själv. I vanliga fall hade jag suckat och klätt av honom innan jag slängde mig i soffan och lät honom titta på tv resten av kvällen. Men idag lät jag honom ligga. Gick in i köket och hällde upp var sitt glas juice, hämtade ett pussel och ett memoryspel och satte mig vid köksbordet för att vänta.

Det tog en halvtimme eller så innan han klädde av sig helt själv och kom och satte sig vid bordet. Hängde upp alla kläder till och med. Och jag var inte ett dugg stressad. Det var bara lite mysigt, och efteråt var jag så himla stolt över honom för att han till och med ställt skorna rätt. Min kille!

Vi lade ett pussel och spelade en omgång memory innan det var dags att laga mat. Färsk fylld pasta, en av Theodores favoriter. Middagen var mysig utan några större konflikter och vi var båda nöjda när vi traskade upp för trappan för att se på barnprogram innan det var dags för natttning.

Lite Barnkanalen och Boomerang senare bytte vi om till pyjamas, borstade tänderna och läste saga. Allt utan all för mycket bråk, mest pga av muta i form av spel på min telefon. Tre godnattsånger senare sov Theo, och jag var pigg nog att vara vaken en stund till. Det är verkligen inte varje dag!

Nu sitter jag och tittar på Battlestar Galactica S03 och njuter av att känna mig som en riktigt bra mamma. En sådan mamma som jag vill vara. Bra i min bok alltså. En mamma som orkar ta fighter, som orkar leka, som orkar laga riktig mat, som orkar vara snäll, som orkar lyssna och berätta. En mamma som är medveten och med i nuet. Det är en så skön känsla!

Jag ska nog ta en macka banne mig!

Imorse avfyrade jag en tandkrämspistol och körde rymdskepp

Jodå, för vi var rymdjägare, jag och Theodore. Allt för att göra det roligt att få sig i ordning och gå till förskolan. De coola rymdkläderna (neongröna byxor bland annat) for på med en väldans fart och de livsfarliga rymdtandtrollen tillintetgjordes med tandkrämspistolen (eltandborsten).

Vägen till planeten Varnhemsgatan gick i ett huj när vi väjde för kletiga rymdleror och Theodore visade vägen med sin rymd-vagns-pinne i vårt bruna rymdskepp. Väl framme gick han runt och sköt lite med pinnen på främmande rymdvarelser (en grön kasperdocksgroda och ett träd till exempel) innan han hoppade på en röd rymdcykel och for iväg.

Jag gick mot hemplaneten där Dark Shadows väntade ...

Duktiga dansaren

Laddar med lite leklera-lek.

Dans stod på schemat för Theodore idag. Han hade längtat hela veckan och särskilda "danskläder" i mjuk trikå hade inhandlats. Han fick själv välja i affären.

Vi tog lilla cykeln till lokalerna där Balettakademien håller till. Kursen heter Danslek 3-4 år och beskrivs så här:

"Barnet uppmuntras att genom lekar och improvisationer att använda sin kropp för att utvecklas i styrka, smidighet, kondition och koordination. Vi börjar med en samling i ring och övar oss i att röra armar och ben till rytmiska fraser. Vi medvetandegör rummets olika riktningar. Enkla hoppsasteg och galoppsteg med variationer övas i ring, på diagonalen och över golvet. Enkla stegkombinationer och formationer i rummet övas tillsammans med musik och rytmiska övningar som ger en förbättrad taktkänsla."

Första gången fick vi föräldrar vara med och både titta och delta, men redan nästa gång förpassas vi till fikarummet. Gruppen ska nämligen öva in en liten uppvisning som de ska visa upp för oss i slutet av terminen. Att jag kommer att grina som en fontän är redan konstaterat eftersom jag redan idag hade gråten i halsen flera gånger.Det var ju så bedårande att jag höll på att dö när de små treåringarna sprang omkring och galopperade som hästar och pickade som hönor.

Theodore tyckte i alla fall att det var hejdlöst kul och han skrattade högt flera gånger. Han älskar ju sång och dans. Senare på dagen kom han fram till mig och sa: Jag hade så roligt på dansen idag, mamma. Det kändes bra i föräldrahjärtat.

Fortsättning följer nästa vecka ...

Bästa uppfinningen sedan RUT-avdraget!

126 av 980.

Idag sitter jag lite förnöjsamt i soffan och virkar på evighetsprojektet dubbelsängsöverkastet. Jag har ont i kroppen som vanligt men det är hanterbart idag. Helt ok. Morgonen med Theodore var mysig och jag behövde inte skälla eller bära honom ned för trapporna. Han gick duktigt och höll mig i handen hela vägen till dagis och lämnades utan tårar. Bra! På tv kommer jag snart kunna se senaste säsongen av Army wives.

Allt det här är bra men det är inte det bästa. Det bästa är den bästa uppfinningen sedan RUT-avdraget. Mat-shopping online! Vi har väntat länge på en bra mataffär online som kör ut till vårt område, och igår hittade vi mat.se som vi genast gav ett försök. Stort utbud, samma priser som i vanliga butiker, hemkörning nästa vardag (och man har på sig ända till 23:59!) och helt utan utkörningsavgift. Det låter ju nästan för bra för att vara sant tycker jag. Upp till bevis i eftermiddag då första leveransen ska komma.

Är frukten, grönsakerna och den färska fisken fin kommer jag aldrig veckohandla på vanligt vis igen. Tänk bara tanken (ni som inte har bil) att handla hem flera flaskor mineralvatten, mjölk, fil, juice och 12 rullar toalettpapper. Utan att armarna går av på vägen hem och utan stora otympliga kollin som inte får plats i en full spårvagn/buss. Och man behöver inte ens bära upp grejerna för trapporna!

Halleluja!

Tech savvy

Vi kom hem med min nya PadFone med tillhörande platta. Theo ba:

Mamma, det här är en surfplatta!

Vi ba, ???

Är såna kunskaper sånt som kommer med modersmjölken numera eller?

Framtida Jag, kom ihåg detta:

Vid den här tiden i ditt liv hade du ont i muskler och leder varje timma av varje dag. Och natt. Kom ihåg det när du ser tillbaka genom det där rosenskimrande filtret. Det var fan apjobbigt.

Kom också ihåg det här, för det var roligt

Jag: Theodore, du måste vara försiktig.
Theodore: Jag är försiktig, men det funkar inte.

Blöjfri, nappfri och jättestor

Idag var vi på Liseberg där napptoken Theodore lämnade sina nappar i nappometern. Nyss somnade han gott i sin säng utan att ens nämna ordet napp. Det har aldrig någonsin hänt förut. Jag visste väl att jag hade världens bästa barn.

Friendly neighborhood spiderman

Idag firade vi kulturkalas på barnvis i Trädgårdsföreningen. Pojkarna har åkt karusell, ätit glass, fiskat fiskdamm, sprungit på vatten, byggt instrument och busat i solen. Vi avslutade dagen med att åka paddan för andra gången i år.

Edward körde hårt i vattenbollen.

Theodore kom inte längre än så här innan det blev otäckt.

Karusellen passade betydligt bättre.

Sedan behövde alla en glasspaus.

Vi hade lovat Theodore en ansiktsmålning. Gissa vad han blev.

Såklart!

Paddan blir aldrig tråkig, så medan vi väntade på att storebror skulle bygga ett instrument tog jag, mormorn och Theodore andra turen för i år.

Och efter den blöta turen hade Spiderman plötsligt förvandlats till ... en sith!

Sådan mamma sådan son

Och för att fortsätta på det här spåret med likheter mellan föräldrar och barn så tycker jag att det är så roligt att Theodore älskar Lilla sjöjungfrun. Disney-filmen. Jag såg den med mina föräldrar när den kom på bio 1989 och sedan var det en favorit. Jag hade sagoboken, ljudboken, dockan och målarböcker. När jag ser filmen med Theodore kommer jag ihåg nästan varenda replik och kan alla sånger utantill. Sånt där sätter sig visst.

Jag måste hem till mamma och försöka hitta den där Ariel-dockan.

© Disney. All rights reserved

Bilder från helgens Slottskogs-utflykt

Vroom vroom! Theodore cruisar. Visst sitter koftan jag stickade helt perfekt?

Ellen och Theodore fikar.

Nämen!

Titta vilken busig liten enhörning jag hittade i duschen!

Det är vår son. Det är det verkligen.

När avkommorna är bebisar sitter man där och vrider och vänder och jämför. Har han inte min näsa? De där ögonen är på pricken som farmors. Är han inte väldigt lik sin pappa? Och så vidare. Det finns liksom inte så mycket annat att jämföra utom utseendet, för även om varje barn är unikt och har en helt egen karaktär så är det faktiskt först nu i treårsåldern som jag tycker att jag kan märka att Theodore har en alldeles egen personlighet. Han gör vissa saker och inte andra. Gillar vissa saker och inte andra. Är duktig på vissa saker och  inte andra. Plötsligt är det jätteroligt att vrida och vända och jämföra igen. Fast insidan.

Idag var vi på utvecklingssamtal på dagis och då fick vi både nya insikter och bekräftelse på sådant vi redan visste om Theodores personlighet, kunskaper och egenskaper. Det var jätteroligt och spännande!

Sådan här är vår lilla pojke (förutom bedårande och underbar och snäll och kramig och allt det där) enligt oss och dagis:

Theodore är bekväm av sig. För att inte säga lat. Så benämner han sig till och med själv, som en latmask. Han vill inte klä på eller av sig själv. Vill inte gå i trappor eller plocka upp sina leksaker. Eller äta mat. Eller någonting som inte är roligt. Vi måste tjata, motivera, muta och säga till på skarpen - och vi är inte ett dugg förvånade. Både jag och maken är likadana. Bekväma. Så inte kan vi klandra avkomman för det inte. Välkommen i klubben bara. På dagis är han tydligen likadan, de måste tjata på honom för att han ska klä på oc av sig själv. Men han gör det till slut, när det inte är roligt längre att vara det enda barnet som står kvar i hallen efter att alla andra sprungit in och börjat leka.

Här är han bara två år - men lika förtjust i att slappa då som nu.

Theodore har inte bestämt sig för om han är höger- eller vänsterhänt. Han byter hand lite hipp som happ. Jag är vänsterhänt och maken högerhänt så det kan bli vilket som.

Theodore är grym på att cykla. Han fick ju en balanscykel när han fyllde två och den blev han snabbt livsfarlig på. Nu svänger, tvärbromsar, rusar, vejar och trixar han som värsta cykelproffset och är det utelek på dagis kan du ge dig sjutton på att han sitter på en cykel. Det nya är att han även bemästrar sparkcyklarna för de stora barnen på dagis. Nu ska han bara bli 18 så att han kan cykla Vätternrundan med morfar.

Ridin' on the streets of Gamlestaden.

Theodore är en bestämd liten man som vet vad han vill och inte vill. Han kan vara mycket charmant och bedårande men också en liten surtrut och riktigt arg. Han visar sina känslor tydligt, både kroppsligt och verbalt. Det är urgulligt när han sätter sig med armarna i kors, plutar med underläppen och rynkar på ögonbrynen. Både jag och maken är var tydligen riktiga surisar när vi var små - och vi vet ju hur storebror Edward kan sitta och sura hur länge som helst. Välkommen in i klubben där också.

ARG!

Theodore är väldigt socialt kompetent enligt pedagogerna på dagis. Han står gärna och betraktar barnens lek en stund innan han liksom "rinner" in i leken på ett sätt som hans jämnåriga kamrater inte gör ännu. Han leker med alla barn, men helst med de större. Tyr sig till alla vuxna och har ingen särskild favorit. Varken jag eller maken är sådär jättebekväma i sociala sammanhang men jag minns att jag var väldigt social som liten och alltid hittade nya vänner var jag än gick.

Theodore har mycket stort ordförråd och förstår allt man säger men uttalar fortfarande många ord med "g" i början. Det är napparnas fel men börjar rätta till sig och han byter ut fler och fler ord till "rätt" uttal.

Theodore har koll på större, mindre, bakom, framför, före, efter, bredvid, innan, senare och så vidare. Han kan olika geometriska former som cirkel, rektangel och triangel. Han kan ramsräkna till 19 och pekräkna ungefär lika långt. Han känner igen, och kan skriva, sin egen bokstav och kan ibland en del siffror.

Siffror är kul just nu.

Theodore har inte fått full koll på finmotoriken ännu och det är lite besvärligt att rita, pärla och klippa. Han kan, men han måste anstränga sig ganska mycket. Jag tror att det kanske hänger ihop med det där att han inte bestämt sig för om han är höger- eller vänsterhänt. Ingen rutin ännu liksom.

Måla med pensel är roligt, och lättare än att rita med penna.

Det var några av de saker vi pratade om på utvecklingssamtalet. Vi kan ju sammanfatta det hela med att jag har världens bästa son helt enkelt.

Blöjfritt

Inatt sov Theodore för andra natten i rad utan blöja. Inga olyckor i sängen hittills och man får nog säga att han är blöjfri nu.

Det firade han givetvis genom att kissa både i soffan och på golvet idag.