Klarsynt

För en månad sedan var vi på fyraårskontroll på BVC med herr Sharp den yngre. Han var mycket duktig, ritade huvudfotingar, räknade, kunde färgerna, gick balansgång och följde sina tillväxtkurvor till belåtenhet.

Däremot verkade han eventuellt se lite sämre med egna ögat så en ny synkontroll bokades in till idag, och så var det ju det där med uttalet. Han talar ju lite otydligt och byter fortfarande ut många konsonanter med "g". Det börjar bli frustrerande för honom att inte alltid bli förstådd så vi bad om en tid till en logoped.

För någon vecka sedan damp det ned ett datum i posten. På min födelsedag blev det visst. En bra dag med andra ord. Förra året skrevs jag ju in på neurologen på samma datum.

Ja just det, den uppföljande synundersökningen, den gjordes idag. Den här gången gick det alldeles strålande och synen är därmed godkänd.

Så var det med det.

Alldeles som han ska, och lite bättre såklart!

Jag och Theodore har haft en fin liten förmiddag på tu man hand. Vi började med att går till BVC för 2,5-årskontroll. Där fick han vägas och mätas, rita och leka med olika leksaker. Allt var som det skulle, pojken är 95 centimeter lång och väger strax under 15 kilo. Lagom. Han ritar som han ska, förstår många ord och pratar sådär som en 2,5-åring ska.

Han fick lite pluspoäng för att han förstod många ord, ritade lite bättre än brukligt, kunde räkna fem saker och benämnde flera olika färger. Sköterskan var också lite impad av att han har en favoritfärg. Gul. Alltid gult. Det är lite lustigt eftersom det även är Edwards favoritfärg. Kanske har de snackat ihop sig om den saken.

När allt var färdiggenomgånget stannade vi en stund extra och lekte i väntrummet, sedan gick vi till kondiset och fikade. Lite mys ska man faktiskt ha när man har en ledig förmiddag med mamma. Jag fick ingen bulle.

Sedan lämnade jag pojken på dagis där han glatt sprang iväg hand i hand med Levi. Det var så gulligt att jag dog en smula.

Blåbärsbulle med vaniljkräm!

Mot bättre tider!

Idag har jag lärt pojken diska också. Han tyckte att det var roligt och visade på lovande talanger. Snart kan vi överlåta hela hushållsarbetet till vår son och koncentrera oss på viktigare saker som datorspel, stickning, teveserier och slösurfning. Gött!

Annars måste jag säga att den här helgen har varit den segaste på mycket länge. Det är helt enkelt omöjligt för mig att komma ur den där känslan av att kropp och hjärna vadar fram i någon slags seg smet. Det som i torsdags började med övertid på jobbet till 23 har fortsatt med på tok för lite sömn varje natt, en krasslig pojke och en helgjobbande man. Alltså en helt slutkörd mamma/fru. Jag hade storslagna planer för helgen som inkluderade städning, sortering, namnbandning av kläder, stickning, räkningsbetalning och parklek. Jag har lyckats städa köket behjälpligt några gånger, plockat upp några böcker i Theos rum, vikt tvätt och tagit en långpromenad in till stan i spöregn för att krassliga pojken skulle få sova i vagnen. That's it.

Och så har jag påbörjat och färdigställt en födelsedagsstickning som, trots att jag följde mönstret, blev för liten. Jag känner mig stick-less och stick-besviken och har tappat lusten lite. Kanske går det att blocka, men det är ju sån där fair isle så det går inte att göra så mycket åt elasticiteten. Vad tror ni?

Hur som helst. Pojken sover middag och jag passade på att ta en liten lur själv. 30 minuter som blev en timme. Känner jag mig piggare? Nope. Men en Berocca Boost senare har jag i alla fall skrivit en matlista och en handingslista så när lilleman vaknar ska vi åka till ICA och handla. Vi tänkte slå på stort och åka till ICA Focus i Gårda istället för våra vanliga MAXI, de har nämligen en viss sorts trasa där som vi inte hittat någon annan stan och inte klarar oss utan.

När man är liten och krasslig orkar man inte riktigt med lekparker. Inte heller när man är stor och aptrött. Så här är en lekparksbild från förra helgen istället.

Men, hallå där! Precis när jag trodde att jag skrivit klart mitt inlägg minns jag att jag i min tröttma glömt att redovisa hur det gick för Theodore på BVC i torsdags. Jättebra. Godkänd på alla punkter. 11,9 kg tung, 84 cm lång, huvudomfång på 46,5 cm, läkarundersökning utan anmärkning och vaccinationen utförd. De ställde som vanligt lite frågor om utveckling och så. Om han gick själv. Ja. Om han ramlade mycket. Ja. Om han talade. Eh, ja men inte vårt språk. Då såg hon lite bekymrad ut, doktorn, men efter att vi kommit fram till att han förstår vad vi säger - och hämtar saker vid uppmaning, vet var mage och näsa sitter osv. - så tyckte hon att vi kunde avvakta till efter nyår och se om talet inte lossnat till dess. Jag är inte orolig över det, jag märker ju att han är med och förstår, det där med att säga ord själv klickar nog så småningom. Fröknarna på dagis höll med och var inte heller oroade. Han är ju bara snart 18 månader och mycket kan hända på väldigt kort tid i den här åldern.

Så, allt bra på den fronten. Nu önskar jag bara att lilleman kunde bli frisk från sin snuva och jobbiga hosta men jag är rädd för att det bara är början vi ser.

Vardagslunket

Jag har lik som inte så mycket att rapportera om just idag. Vardagen lunkar på som den brukar. Jag har lämnat på dagis, jobbat, ätit mannens rekordgoda pizzabullar, lekt med och nattat Theo, vikt tvätt, duschat ... Det vanliga.

Imorgon ska jag dock på handbollsmatch i Partille med Cecilia. Pepp! Och på torsdag ska Theodore på 18-månaderskontroll på BVC. Längd, vikt, läkarundersökning och vaccination. Spännande att se hur stor han blivit men synd om lillen som ska få spruta. Nu kommer han ju förstå mycket mer än tidigare gånger.

Nu ska jag sitta i soffan och sticka på de här vantarna. De är till mig! Puderrosa, mellanblå och turkos Drops Alpaca. En grej blev färdigstickad igår men den är hemlig.

Jag tror att jag ska tjata på mannen om att få se ett Star Trek Voyager-avsnitt också.

Bvc

Det var kallt när vi gav oss ut mot bvc. Så kallt att jag tyckte att Theodores mössa var lite för tunn. Han fick låna min och visst var han helt bedårande!

Besöket hos tant Marita på bvc gick bra. Theodore väger 9900 gram och är 72, 2 centimeter lång.

Om ni klickar på bilden så att den blir större får ni förresten se de begynnande framtänderna ganska bra.

Vaccinationsrapport #2

Ja. Då är det kväller då. Dagen har varit lite sådär halvlångsam och den enda utflykten vi gjort gick till Konsum för att hämta ut ett paket (min nya ascoola HTC Hero).

Theodore har mått hyfsat bra. Jag har inte kollat tempen fler gånger för han har inte känts så varm men lite feber har han nog haft. Han verkar fortfarande inte ha så ont men han sover fortfarande dåligt. Från att ha börjat sova upp till två timmar per lur så sov han nu bara runt en och en halv timme på hela dagen.

Han matvägrar fortfarande under lunchen men slurpar i sig frukt, gröt och välling. Det är nog lite jobbigt för honom med de små bitarna i 8-månadersmaten och jag köper nog hem lite mer 6-månadersmat nästa gång. Ingen jättebrådska.

Hittills har han klarat av vaccinationen mot den nya influensan bättre än de andra han fått.

Vaccinationsrapport

Det har nu gått ungefär 16,5 timmar sedan Theodore fick sin vaccinationsspruta.

Natten var lite sådär men det brukar de ju vara och det var inte mycket värre än vanligt. Han hade lite svårt att komma till ro till en början och vaknade några gånger tidigt på kvällen. Sedan sov han ganska gott fram till 04, då han vaknade pigg som en mört och inte ville sova alls. Som igår natt med andra ord. Jag lät honom ligga kvar i sin säng och prata för sig själv men efter en halvtimme gav jag upp och lät honom amma lite. Det hjälpte ju igår natt.

Inte inatt. Han var fortfarande vaken och redo att leka. Det dröjde fram till fem-halv sextiden innan han somnade om i sin säng. Han sov sedan oroligt till halv åtta med många uppvakningar.

Så, en ganska strulig natt alltså men jag tror inte att det har med vaccinet att göra. Sist han vaccinerades sov ingen i familjen en blund på hela natten.

Annars har Theodore en aning feber, 37,9, men är inte särskilt påverkad av det. Inget extra gnäll och han åt upp hela sin grötportion till frukost.

Han är också lite lös i magen men verkar inte ha ont i benet alls och har inte behövt någon smärtstillande eller febernedsättande.

Nu ligger han bredvid sitt gym (som är ihopsatt igen) och leker. Snart är det dags att sova förmiddag.

Jag återkommer med fler rapporteringar under dagen.

Tiokilosbebisen

Så, då var Theodore vaccinerad mot den nya influensan. Eller ja, första sprutan är tagen. Nästa får han efter årsskiftet.

Jag var tidigare skeptisk mot vaccinet eftersom jag inte kände att det testats tillräckligt mycket för att det skulle kännas helt säkert. Jag var också mycket skeptisk mot hela hysterin kring både influensan och vaccinet. Däremot har jag grundinställningen att vaccinationer är bra och solidariskt. Theodore har fått alla sina sprutor och jag fick en röda hund-spruta efter förlossningen då det kom fram att den vaccinationen inte verkade längre.

Så. Nu när vaccinet testats mer och släppts till barn från sex månader känns det tryggt att vaccinera Theodore. Innan det släpptes för så små barn var jag helt inne på att jag och mannen skulle vaccinera oss för Theodores skull. Det var helt enkelt föräldrainstinkterna som bestämde att det måste bli så. Jag skulle inte kunna leva med att strunta i vaccinationen och smitta mitt barn. Men nu är barnet alltså vaccinerat - det lutar dock fortfarande åt att vi vaccinerar oss vi också. Så kan vi kanske bidra till att smittan begränsas lite.

Anyways. Jag passade på att lägga lille mannen på vågen på bvc. Han väger tio kilo nu! 10!

Dagen upp och ned

Egentligen började det väl igår. Theodore har börjat sova längre under sina middagslurar så igår lät jag honom sova två gånger istället för tre. Det gjorde att han var heeelt slut vid 18 (han brukar sova vid 19) och somnade i vällingflaskan. 18:20 sov han i sängen. Natten var hyfsad, Theo var lite orolig ett par gånger men inte värre än vanligt.

Vid 04-tiden vaknade han dock - pigg som en lärka. Jag antog att han var hungrig eftersom han missade ett av gröt-målen på dagen (eftersom han vägrade äta lunchen och således fick den vid gröttid istället) så jag ammade honom lite (jag ammar fortfarande en gång om dagen - på morgonen). Efter en stunds ätande somnade han bredvid mig i sängen och någon timme senare lade jag över honom i hans egen säng. Vi sov till 08, då var det gröt och tv-mys på schemat. Och så lur igen vid 09.

Ibland passar jag på att sova en stund när Theo sover förmiddagsluren. Om natten har varit jobbig eller så. Idag var en sån dag så jag lade mig för att vila lite - och vaknade två timmar senare! 11 är Theos lunchtid så jag tog fram spaghettiburken igen. Nope. Munnen var som ihoplimmad. Jaha. Är det så det ska vara. Den lilla pojken håller på att utveckla sin egen vilja. Jag prövar med spaghettin igen om en stund. Han kanske är lite hungrigare då.

Sen är frågan när han kommer att vilja sova igen. Om vi räknar med att han kommer att sova två timmar nästa lur också (om vi inte är ute i vagnen för då sover han lite kortare) skulle det ju vara bra om han sov mellan 14 och 16 men så kan det inte bli idag för vi ska till bvc och vaccinera lilleman idag. Och då blir mat och sömn ännu struligare... om han ska få feber och ont.

Så förmodligen blir det fortsatt upp och ned idag. Med en pojke som sover knasigt och blir trött tidigt på kvällen... och inte vill äta som han ska. Det är bara att vänta ut honom... tids nog blir allt bra igen.

----------------------------------

Kaoset fortsätter. Jag prövade igen med spaghettin vid 12:30 och först var entusiasmen stor. Han var hungrig och gnällde efter skeden. Maten var fortfarande lite för varm så jag avledde med vatten och bus. Men jag väntade inte tillräckligt länge och för första gången i sitt liv fick Theodore för varm mat i munnen och blev jätteledsen. Jag skyndade mig att ge honom vatten och kall fruktpuré men jag insåg att mer spaghetti blir det inte idag. Han åt i alla fall upp frukten och ungefär 2/3 grötportion. Han grät hela tiden och vispade runt gröt i hela ansiktet och halva håret. Till slut var det bara för synd om den stackars lilla mannen som bara grät och grät så jag torkade av honom, tröstade och lade honom i sängen. Han somnade på stört.

Jag vill inte bråka med honom för mycket med maten. Jag vill inte riskera att det blir en maktkamp eller en negativ upplevelse att äta. Det gick lite för långt idag, jag skulle ha låtit honom äta frukten och sen vara färdig. Det gör inget om det blir lite lite mat då och då. Är han jättehungrig så kommer han äta. Risken är att han vaknar på natten och är hungrig men då får det vara så, ibland.

Vi avvaktar och ser hur det utvecklar sig med maten och sömnen.

Tungviktarn

Idag var vi på sexmånaderskontroll på bvc. Theodore fick godkänt och var så duktig. Han växer ordentligt (mycket ordentligt) och är numera 68,5 centimeter lång och väger 8810 tunga gram. Stora karln!

Han kan allt han ska kunna för sin ålder och har allt på rätt plats.

Jag skulle kunna skriva massor mer men jag känner mig lite krasslig och ska lägga mig i min mans famn under täcket i tv-soffan istället.

Fredagsmys!

Det är fredag eftermiddag och jag och Theolainen hänger i vardagsrummet. Jag fikar kakor och juice medan lilleman leker. Regnet piskar mot fönstret och vi är så tillfreds! Kan det kanske bero på att vi sov 12 timmar inatt? 12! Efter det sov Theo middag i två timmar. Jag visste nästan inte vad jag skulle göra med all tid, men True Blood-maraton med korsstygnsbroderi i nävarna vann. Jag älskar True Blood och korsstygn.

Mannen är på tåget hem efter att ha hämtat lilla stora Edward i skolan (!) i Stockholm. De kommer hem vid halv nio eller så. Imorgon kommer svärisarna och hälsar på. Då kanske jag kan få lite städning gjord. Det blir bra.

I onsdags var vi på bvc för den andra vaccinationsomgången. Theodore var så duktig och skrattade (!) vid första sprutan och var bara lite ledsen vid den andra. Han hade gått upp staigt i vikt, vilket vi räknat med men inte växt nämnvärt på längden. Det är så det blir ibland. Nu väger han i alla fall 7470 gram. Tungviktarn!

I torsdags var en seg dag för oss alla då Theodore fick feber till följd av sprutorna. Hela natten och hela dagen var han febrig och ledsen och ville inte leka eller sova. Så då fick inte vi sova heller. Däremot låg han och myste hos mig i min famn som han inte har gjort sedan han var en nyföding. Mys!

Och förresten såg jag Carolina Gynning i Nordstan. Hon var pytteliten. Verkligen mycket mindre och smalare än hon ser ut på tv.

Läget

Pust! Jag har en ledig minut framför datorn nu när mannen och bebisen sover. Jo, jag vet, lägenheten är i kaos men hur ofta får jag en sån här stund alldeles för mig själv? Nästan aldrig på sista tiden. Bebisar är söta men de tar väldigt mycket tid har det visat sig. Big surprise.

Anyways. Medan jag undviker att diska, damma och plocka undan kan jag lika gärna berätta vad vi gjort de senaste dagarna, och vad vi ska göra de kommande.

Mannens vän med sällskap var ju på besök under förra veckan. De åkte i lördags och i söndags kom min vän Marie på besök. Hon skulle se Madonna och sova hos oss till måndagen. Som tur är gick inte hennes tåg förrän vid 18 på kvällen så vi hann hänga ett tag. Mannen började jobbet samma dag men inte förrän klockan 22 så han kunde hänga han med. Och så fick vi fina presenter! Vi vuxna fick glas med flamingofåglar på och lilleman fick snygga shorts med flygplan på och ett mat-set med rosa tallrik och ett underlägg. Värsta kalaset!

På måndagen åkte vi alltså till Egg&Milk och åt alldeles för mycket brunch i den tropiska hettan, sedan följde Marie med mig och Theodore till BVC. Där vägdes och mättes han och jag fick klaga av mig om hans sovvanor. Alla mått var precis enligt kurvorna och han var så duktig när han lekte med sköterskans måttband att han såg ut som värsta a-barnet. Så klart. Underverket är nu 64,3 cm långt och väger 6650 gram. Min duktiga kille!

Sen har vi mest väntat på att Jenny och hennes karl ska komma och försökt få ordning på lillemans sömn. Det ska bli så roligt och spännande att Jenny kommer hit för 1: jag har längtat efter henne supermycket och 2: jag har inte ens träffat hennes karl ännu. Katastrof.

Jenny, karln, Marie (som kommer tillbaka till Götet) och hennes karl ska på Way out West i helgen men eftersom vi är småbarnsföräldrar får vi vänta till ett annat år. Det är såklart sorgligt men jag är nöjd med att få så fint besök. Dessutom skulle det ändå inte kännas ok att vara ute på kvällarna nu när det är så viktigt att försöka behålla så normala sömnrutiner som möjligt för det lilla barnet som kämpar så för att komma till ro.

Jag frågade ju BVC-sköterskan vad hon trodde om våra sömnproblem och förutom att det är ett jättevanligt problem för bebisar och deras föräldrar så sa hon att hon trodde att det beror på att Theodore är ett så nyfiket och vaket barn. Han vill hela tiden se och göra nya saker och vill inte vara still långa stunder. Han är nu i en ålder där bebisar börjar utforska och se på världen på ett helt annat vis än innan och alla intryck kan bli svåra att smälta när han ska komma till ro och sova. Dessutom trodde hon att han har lite ont i tandköttet för han har ständigt en eller fler händer i munnen och dreglar massor. Jag tror inte att det är någon tand på gång nu snart men det kan kanske vara jobbigt för munnen när den förbereds för tandsprickning. I dunno.

Allt detta låter fullkomligt logiskt och normalt, det kan trots allt vara jobbigt ibland att vara så liten och inte veta hur allt fungerar. Det är en liten tröst men det är fortfarande jobbigt att känna sig maktlös och inte kunna hjälpa sin lilla bebis som kämpar för att komma till ro. Det är också jobbigt att aldrig få vila ordentligt.

Men! Inget ont som inte för något gott med sig. Nu blir man överlycklig och världens bästa mamma de gånger pojken väl sover som han ska. Som i natt. Efter en superjobbig dag utan mycket sömn alls och en långdragen och fruktlös kvällsnattning somnade pojken i BabyBjörnen vid 23 och sov till 01:30 då han fick mat. Jag lade honom i sängen igen vid 02 men redan efter ett par minuter blev han orolig och ledsen. Då var jag så trött att jag inte orkade gå upp och traska med honom i famnen och i ett desperat försök lade jag honom i sängen bredvid mig. Det har inte fungerat på flera veckor men nu plötsligt tog han nappen och stängde sina små ögon. Med några minuters mellanrum blev han orolig igen och började röra sig men det räckte med att jag viskade någon rad ur favoriten Imse vimse spindel för att han skulle bli lugn igen. Så höll vi på någon timme innan vi somnade ordentligt. Vid femtiden vaknade lilleman igen för morgonamningen och efter den sov han i sin säng till halv nio. Han vaknade söt och pigg med ett stort leende på läpparna och jag var plötsligt hur pigg och glad som helst.

Vid halv elva på förmiddagen blev han trött igen och det var alldeles lagom tid för förmiddagsluren. Än en gång somnade han i selen och sov sedan i sin egen säng tills nu, vid tolv. Än en gång vaknade han med ett leende på läpparna, och jag lovar - det finns ingen finare syn än ett utsövt lyckligt barn.

Lilla stickis

Theodore var så duktig hos BVC igår. Han skrattade under vägning och mätning och grät bara lite när han fick sprutorna. Min lilla kille! Eller lilla och lilla, han är nu 61,3 cm lång och väger 5650 g. Följer sina kurvor perfekt.

Efter besöket hos barnsjuksköterskan Marita träffade vi Nicole och lilla Livia. Vi gick omkring och myste i stan hela dagen. På vägen hem köpte jag sallader och cheescake som jag och mannen kalasade på medan lilleman sov. Det var jättemysigt och jag kände mer än någonsin hur mycket jag saknar min man och det umgänge vi hade innan Theo föddes. Det blir ju mycket bebis hela tiden och det är svårt att få tid tillsammans. Ensamma. Avslappnade. Men igår var det mysigt och jag blev påmind om att jag faktiskt har världens bästa man.

På kvällen blev lilleman lite grinig och ledsen men efter hans första ever bebisdos Alvedon mådde han bättre. Idag på eftermiddagen blev han gnällig igen och fick lite feber (38 grader) men det togs också hand om med lite Alvedon. Nu på kvällen känns han sval och är vår glada lilla bebis igen.

Tre mammor en pappa och en bebis

Pust. Det är så varmt! Jag avlider när det är så här varmt! Stackars Theo ligger i bara blöja men är ändå varm som ett element i december.

I helgen fick vi i alla fall lite paus i hettan då min mamma, min moster och jag shoppade på Ullared. Som vanligt fanns en massa bra och dåliga saker att välja mellan. Jag har redan glömt vad jag kom hem med men jag tycker mig minnas några saker ...

• En grön badhandduk till Theo
• Babygym (rainforest)
• Svarta skor till mig (typ kinasko-typ)
• Jeansfärgade leggings till mig
• Lity bodys och strumpbyxor till Tedster
• En sån där smart burk med avdelade sektioner för gröt-/vällingpulver
• Tillhörande sked och tratt
• Huvudkudde till vagnen
• Örngott till kudden
• Två underlakan till vår säng
• Påslakanset till vår säng
• Två paket Ballerina-kex
• Mr. Muscle spegelspray och toalettrengöring (inte i ett)
• Våtservetter till Theos rumpa
• Amningsinlägg
• Två små svarta ramar och en stor ekfärgad

Sen minns jag inte mer, men vi fick presenter av snälla mostern. Jag fick Leilas kakbakarbok (tjoho!). Theo fick en Pingu-speldosa och två Puma-bodysuits. Alla blev jätteglada!

Annars har vi mest suckat och pustat i värmeböljan. Theolainen har badat och varit söt i allas famnar. För övrigt har han börjat sova himla bra igen, igår natt sov han från matningen vid tio/halv elva till halv sju.

Idag blir Theodore tre månader och det är dags för vaccination. Om en halvtimme beger vi oss till BVC och jag håller tummarna för att han inte blir för ledsen och att han inte får feber i värmen.

Snart kommer det bilder från helgen ...

Nästan fem och nästan 60

Theodore sitter just nu och pratar med sin blomma. Ja, det blir mycket blomma under dagarna, han trivs bra så. Jag tror att pojken har skaffat sig sin första bästis och jag ska vara en öppen mamma och inte bekymra mig över att det är en planta. I tyg. Bästaste bäst är trots allt mamma och pappa. Kolla här liksom:

Annars har Tedster blivit vägd och mätt hos den snälla tanten på BVC. Lilleman var 4998 gram tung och 59,5 centimeter lång. Inte konstigt att storlek 62 börjar passa fint nu. Han följer och ligger mitt på medellängdkurvan och en halv kurva under medelvikten. En lagom långsmal liten karl. Jag gillar för övrigt verkligen vår BVC-sköterska. Hon är bra. Nästa besök blir på tremånadersdagen och då står vaccination på schemat.

Det märks att Theodore har vuxit. Jag ser det inte direkt på honom men det märks på sadigheten. Hela han har blivit starkare och nu behöver man inte stötta honom lika mycket när man håller honom. Det räcker oftast att hålla i händerna eller runt magen för att han ska kunna sitta eller stå. Efter en stund blir han såklart lite trött och man får ge honom lite mer stöd men så fort han vilat vill han upp igen. Att stå har blivit den roligaste leken och en favorit är att dra upp honom i händerna. Från liggande till sittande till stående. Det är bara roligare och roligare att han en bebis!

Efter BVC-kollen åt hela familjen på ett vattenpipecafé här i Gamlestaden, sedan åkte jag och Theo till stan och lämnade tillbaka lite kläder. När vi kom hem slog vi båda duktighetsrekord när jag fick ordning på alla viktiga papper som legat i högar här hemma och städade undervåningen medan pojken lekte för sig själv och sov. Det kändes riktigt lyxigt att få sitta och sortera papper och sätta in dem i pärmar vid köksbordet med Nick Caves röst i öronen. Både jag ochTheo var på strålande humör.

Sedan blev det matning, mys och slappande i tv-soffan men det var vi värda för klockan var sju och vi hade inte tittat en minut på tv på hela dagen. Duktigt om man är en hemmamamma. Eller i alla fall duktigt om man är den här hemmamamman.

Jag blir förresten väldigt glad när jag hör att det faktiskt finns de som blir glada när jag lägger upp filmer på Theodore här på bloggen. Jag är inte mer mamma-insnöad än att jag inser att det inte är jätteintressant att titta på flera minuter långa filmer på en bebis som inte gör något alls. Hehe. Men eftersom exempelvis min mamma som bor långt härifrån tycker om att se filmer av Theodore så fortsätter jag att lägga upp dem. Så får alla som vill titta.

Sol sol sol och vitaminer

Idag är det soligt och fint igen här på Sveriges framsida. Vi planerar att åka in till stan och äta glass efter nästa matning.

Igår var det valborgsmässoafton och det firades med provning av billiga öler och fotboll. För de andra alltså. Stefan bjöd in några av sina vänner till vår innergård och där hade de en gissningslek där man skulle dricka öl och i blindo gissa vilken det var. Det var tydligen svårt. Jag drack vatten och åt vindruvor. Efter ölen (det blev totalt tre var) skulle det spelas fotboll men Theo fick inte ro bland alla öldrickande människor så han och jag gick in och tittade på tv istället. På kvällen kom pappan hem alldeles blåslagen av fotboll och full på fyra öl (!). Så går det när man slutat festa för länge sedan, man blir billig i drift.

Och så lite nyheter. Theodore var på BVC igår och han har vuxit duktigt på längden och bredden. Nu är han 55 cm lång och väger 4210 g. 200 g mer än förra veckan. Dessutom kom en barnläkare in och tittade till pojken för han är fortfarande ganska gul. Eftersom vikten ökar så bra tyckte läkaren inte att der var någonting att oroa sig över. Tydligen kan barn som helammas bli lite gula. Det känns skönt att slippa oroa sig över det.

Förutom vägning och mätning fick vi nu rekommendationen att börja med d-vitamindroppar och pojken fick de första fem dropparna nu i förmiddags. De gick ned utan några protester. Stora killen! D-vitamindropparna är alltså de gamla ad-dropparna men utan a. De togs bort runt 2006 pga att de ansågs onödiga, dessutom ändrades användanderekommendationerna från vintertid upp til fem år till året runt upp till två år. Så nu vet ni det.

Och så till en helt annan sak. Jag har glömt att skriva om hur kroppen förändrats efter graviditet och förslossning, och många är nyfikna. Alltså under graviditeten förändradesju allt ganska radikalt så det orkar jag inte gå in på, men jag kan göra en snabb jämförelse mellan nu och i somras, innan jag blev gravid.

Av förlossningen känner jag inte speciellt mycket längre, och jag har egentligen aldrig gjort det. I början hade jag ont efter ryggbedövningen men det gick över på ett par dagar. Det enda jag känner av ibland är att bäckenbottenmusklerna är svaga och att det liksom "tynger ned" lite när jag går på toa. Jag har fortfarande lite ont av foglossningen och bäckenet låser sig lätt om jag exempelvis ligger länge på samma sida. Jag får fortfarande ont i ryggen om jag går längre stunder. Det märks verkligen att alla muskler i rygg och mage är totalt förslappade.

När det gäller kroppens utseende vet jag inte riktigt hur den förändrats eftersom jag ser mig själv varje dag i spegeln och alltså inte märker någon större förändring. När jag träffar någon som inte sett mig på ett tag kan jag fråga. Dock kan jag känna vissa skillnader. Jag väger ungefär fyra kilo mindre nu än innan jag blev gravid. Det gör inte så jättestor skillnad eftersom jag har rätt många kilos övervikt men det är skönt att slippa ha en massa babykilon att gå ned. Jag vet inte om kroppen är helt tillbaka till det normala ännu eller om den fortfarande ska dras ihop och så. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta. Det jag märker är dock att mitt ansikte och mina armar är ganska mycket mindre än i somras. Skjortärmar är mycket mindre tighta än då. Magen och brösten är större än innan, armar och ansikte är mindre, höfter och rumpa är ungefär samma tror jag och jag får på mig mina ringar igen så händerna är tillbaka till normalt.

Nu anropas mjölkcentralen...

Det växer!

Nu är vi hemkomna från BVC. Pojken var så duktig och hade vuxit både på vågen och måttbandet.

Förra mätningen

Vikt: 3550 g

Längd: 53 cm

Huvudomkrets: 33 cm

Dagens mätning

Vikt: 3800 g

Längd: 53,8 cm

Huvudomkrets: 34 någonting, jag har visst glömt.

Så matningen verkar gå bra... skönt att slippa oroa sig över om han får i sig som han ska.

Nästa mätning är på tisdag.

Slut på rapportering.

Bebisnavel och första besöket på bvc

Är det bara jag eller kämpar killen för att få till fula fingret?

Dag tio i lilla Theodores liv bjöd på ett besök hos bvc. Där pratade vi med sköterskan en stund, sedan vägdes lilla pojken och undersöktes på alla möjliga vis. Dagen till ära fick lillkillen sin stora-kille-navel imorse när sista lilla biten av navelsträngen ramlade av. Naveln såg fin ut enligt sköterskan, nu ska den bara stängas ordentligt.

Nu vägde pojken 3550 g, inte långt kvar tills han når födelsevikten på 3605 g.

Senare på eftermiddagen var det mammas tur att gå till doktorn. Jag behövde någonting för att bli av med min periorala dermatit (vilket helt enkelt betyder utslag runt munnen på latin). Jag har haft det en gång förut och det drabbar tydligen kvinnor i åldern 20-30 utan känd anledning. Sist var i gymnasiet och då fick jag penicillin men eftersom jag ammar nu och den medicinen går över i modersmjölken fick jag en salva den här gången. Den ska tydligen fungera lika bra. Tyvärr finns det nackdelar, den behandlade ytan får inte komma i kontakt med Theo och behandlingen ska pågå i upp till 4 veckor. Jag får alltså inte pussa min bebis på flera veckor. Hur olidligt det blir vet jag inte ännu men jag får klappa och krama så mycket jag kan istället.

Ikväll blir det familjemys med Star Wars-film på tv och pizza i soffan. Theo sover i vagnsinsatsen bredvid oss, eller ammas i min famn. Mys!

En bebis på nio dagar är oftast mer sovande än vaken, och vakenperioderna är inte så långa. I alla fall inte lilla Theos. Men då och då öppnar han sina små blå ögon och tittar på oss så vi blir alldeles varma i våra föräldrahjärtan. Här ser han lite skeptisk ut med en arg-rynka mellan ögonbrynen. Det är mycket nytt att lära sig när man nästan inget kan.

Det går så fort nu! Det är gigantisk skillnad på lillkillen nu jämfört med hur det var för några dagar sedan. Han är mer "med" nu och under vakentiden är han mer närvarande. När vi myser tar han tag i våra händer och håller dem hårt mot sitt lilla ansikte. Då dör vi nästan av kärlek. Även om det inte går att skönja några mönster i ett så här litet barns sovtider så är vi mycket nöjda om det fortsätter som det gör nu. Han äter ungefär var 3-4 timma och mellan målen sover han mest. På nätterna sover han ett lite längre pass så vi får ändå ganska många timmars sammanhängande sömn mellan matningarna. Han är en duktig sötnos.

Igår hade vi storfrämmat när ett par vänner kom på besök. Theo fick så mycket presenter och uppmärksamhet att han helt glömde bort att sova och bjöd därför på skrik-kalas innan han äntligen åt och somnade. En av presenterna var en badbalja med ställning och vi gissar att den blir en storfavorit.

Idag ska vi bara mysa här hemma. Det har varit så mycket flängande till sjukhus och provtagningar hit och dit så vi ska bara ta det lugnt idag. Proverna vi tog igår var i alla fall normala så nu behöver vi inte oroa oss mer över gulsoten.

Lilla Kina-Theo

Theodore, en vecka gammal, har det bra på pappas mage.

Det har varit en händelserik vecka för familjen Sharps nyaste tillskott. Han föddes för en vecka sedan, åkte hem två dagar senare - bara för att vara tillbaka på bb redan i fredags. Han var helt enkelt lite för gul och behövde sola lite för att hjälpa kroppen att bryta ned alla extra röda blodkroppar från tiden i magen. Det gick alldeles utmärkt och det var mest mamma och pappa som var uttråkade och oroliga. Vi har ju burit honom och sovit tillsammans med honom sedan han kom ut och plötsligt måste vi ha honom i en plastbalja. Vi fick bara ta upp honom för matning och blöjbyte och gissa om pojken har fått mycket gos nu sedan vi kom hem!

Annars går småbarnsföräldralivet fint. Lägenheten ser ut som ett kaos (något jag för en gångs skull har en avslappnad inställning till), Theo sover mest hela dagarna och vaknar mest för att äta och titta lite på oss. Han är mer gnällig på kvällarna och tidigare hade han riktiga skriperioder på nätterna men de senaste dagarna har det varit mer harmoniskt även nattetid. Pojken äter ordentligt och amningen går hittills bra.

Mammas "tredagars-gråt" har kommit som ett brev på posten och efter klockan fem på eftermiddagen är allt sorgligt och gråtigt. Förhoppningsvis går det över snart för att gråta är inte det roligaste jag vet.

Nu är planen att jag ska få i mig lite mat innan nästa amningspass vid nio. Tanken är också att jag ska ta en dusch och tvätta håret, eftersom jag inte bytt kläder sedan i fredags. Fresh. Imorgon ska vi tillbaka till Östra för ännu ett blodprov för att se att gulsoten försvinner som den ska. Egentligen skulle vi få hembesök av bvc-sköterskan men det måste vi omboka.