Pappans stora dag

Minns ni en dag i maj, den 22 närmare bestämt? Det gör jag, för då var det "min stora dag". Inte min födelsedag eller så, utan en dag som var ämnad för och tillägnad bara mig. Jag blev uppassad och bortskämd å det grövsta och jag älskade varje sekund. Ni kan läsa om det här, här och här.

Idag var det dags att återgälda den stora gesten. Det var dags för "pappans stora dag". Mannens alltså. Min dag inkluderade massage, en dag på stan och en massa godsaker - och det visade sig vara precis vad pappan önskade också. Till råga på allt hade vi den stora äran att tillbringa dagen med världens gladaste och duktigaste son. Hela dagen!

Det här äter vi till middag ikväll, vad äter ni?

När vi ätit ska jag sticka klart den här pås-påsen.

Och när den är färdig har jag en hel massa fint garn som väntar på att bli stickat med.

Dagens polaroid trettonde maj tvåtusentio

Utsikten från mitt förra köksfönster, tio våningar upp.

Idag åkte vi elvan ut till Bergsjön för att hälsa på/flytthjälpa Stefan och Josefin. Det känns konstigt att de inte ska bo i Göteborg längre. Att vi inte bara kan ringa dem om vi vill fika i stan eller bli serverade middag. Det kändes också konstigt att åka den där bekanta vägen med spårvagnen förbi Nymånegatan och Kortedala torg. Som om det var en evighet sedan vi bodde där borta på Januarigatan. Fotbollsplanerna vid Kviberg är nu en byggarbetsplats och jag kände inte igen en enda person som gick på eller av på under hela resan.

Mitt liv är helt annorlunda nu men när jag ser bilder som den här får jag ändå ett litet sting av saknad i hjärtat. Kortedala var fint under en tid i mitt liv. Åtminstone by night.

Dagens polaroid tolfte maj tvåtusentio

Det här är en bild som gör mitt hjärta alldeles varmt och luddigt lyckligt. Här var våra förlovningsringar helt nya och skinande. Jag och mannen var nykära och det var idel mysiga restaurangmiddagar och långa söndagar under filtar i soffan. Vi bodde i en nedgången lägenhet i Kortedala och hade all tid i världen för varandra.

Sedan dess har det tillkommit en ring på mitt finger. En ring som betyder än mer än den första. Den sitter på ett finger som hör till en kropp som sitter i soffan under ett täcke och myser framför teven med den underbare mannen. Den nedgångna lägenheten är bytt mot en ståtlig bostadsrätt i etage och på nedervåningen ligger en liten pojke och sover i sin frackpyjamas. Vår lilla pojke.

Livet är så himla fint.

En ny dagens

Jag har snappat upp i bloggosfären att det finns någon slags hatkärlek till listor och "dagens". Att det är någonting man tar till när idétorkan slår till. Jag tycker däremot att det är ganska trevligt att läsa blogginlägg av typen "dagens" och drar mig inte för att slänga in några då och då.

Igår blev jag som sagt fullkomligt besatt av att polaroidisera mina bilder och jag satt i flera timmar och såg hur helt ordinära fotografier blev underbart vackra i polariod-style. Jag gick igenom familjens bildmapp som sträcker sig från att jag och mannen träffades till nu (var bilderna från mitt tidigare liv finns vet jag inte längre) och det var många fina minnen (och en del jobbiga) som blev till polaroid-bilder.

Detta födde idén om den nya "dagens" och jag lanserar nu följetongen "Dagens polaroid". Det kan vara en nytagen bild eller en gammal från arkivet men den ska säga någonting. Berätta en historia eller väcka en tanke hos mig. Här kommer premiärbilden:

Här sitter Theodore, fyra månader, i en fåtölj på Espresso House i stan. Jag saknar tiden då vi var hemma tillsammans och kunde åka in till stan och fika. Vi hade våra vattenhål, exempelvis amningsrummet på Åhléns och just det här Espresso Houset som hade så bra och amningsvänliga korgstolar. Jag tog en frappino med hallon- och granatäpplesmak medan Theo nöjde sig med bröstmjölk och vadhelst han fick gnaga på. Här har han fått lapp-kudden som Eleonor sytt, favoriten just då.

Det här är en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är inte samma sak att fika med en ettåring som en fyra månaders bebis kan jag lova. Både lättare och svårare och roligare och jobbigare.

Förälraledighetens tempo under bebistiden med första barnet är någonting unikt. En tid då man helt och hållet anpassar sitt liv efter en liten liten individs rytm utan att ta hänsyn till sig själv eller eventuella syskons behov eller önskningar. Jag vet att det var en otroligt krävande tid utan sömn och med stor förvirring. Men jag saknar den ändå.

Det kommer jag nog alltid göra.

Plupp

Jenny, kommer du ihåg när vi hade vår Pulp-revival och var fulla och skrik-sjöng den här låten jättefalskt på Sticky Fingers? Det var dagar det.

Fina minnen

Har ni tre och en halv minut till övers tycker jag att ni gott kan se det här roliga klippet från Eddie Izzards roliga show i Göttelaborrg den 20 december. Den jag var på.

Kommer ni sedan på att ni har lite fler minuter som ligger och skräpar tycker jag att ni ska se lite fler tub-klipp från showen. Jag har länkat åt er här.

Visar det sig sedan att

a, även ni inser att Izzle Dizzle är den roligaste mannen på jorden

b, ni har kollat alla bloggar och läst aftonbladets skvallersidor från pärm till... eh frame till frame, och ändå vill slösurfa lite mer

så rekommenderar jag att ni kollar på några äldre klipp. De är också skratta-högt-roliga. Här har jag fixat så ni har en hög att browsa bland.

Och för er som ändå inte har fått ert skrattsaldo fyllt kan jag rekommendera Mitch Hedberg. Det finns tyvärr bara gamla klipp för ha gick sorgligt nog och dog för ett par år sedan. Mycket sorglig historia, men en mycket rolig man! Här finnes klipp.

Gamla godingar

Jag sitter och slötittar lite på ett Glee-avsnitt på tv medan Theodore ligger i soffan bredvid mig och leker med locket till en plåtburk. Han är söt och bedårande. Nyss kom vi hem ifrån stan där vi tittade lite efter overaller och hudprodukter.

Den superfina overallen vi köpte i höstas börjar bli lite kort i benen och snart behövs en ny. Jag har lite panik över det eftersom att jag för det första är så himla nöjd med den vi har, för det andra inte har sett så många fina och för det tredje märker att de börjar ta bort ytterkläderna i affärerna.

Det är värdelöst eftersom det är ganska lång tid av overallsväder kvar och det måste vara fler bebisar än Theodore som kommer att växa ur sin overall under vintern och förvåren. Var de barnens smarta föräldrar förutseende och köpte en lagom och en lite större overall då det begav sig? Inte tänkte jag på det då i september. Då trodde jag inte ens att Theodore någonsin skulle ha så stora kläder som 74. 80 kom liksom aldrig på fråga.

Visst, jag kan köpa en Pop-overall på Tradera men det känns liksom lite overkill att ha en sån avancerad overall på en sån liten kille. Som inte röjer i snön och åker kana på isiga berg (det senare kommer för övrigt aldrig hända). Som mest sitter i sin vagn och softar när vi är utomhus. Då behövs inte extra slitstarkt och vattenavstötande material.

Jag vill ha samma overall men en storlek större tack. Synd bara att den är köpt i England och sen såld till mig via Tradera. Buhuu! Hur som helst så såg jag en ganska fin brun overall på Lindex... Den såg lagom praktisk ut och hade inte en massa broderade märken och figurer. Den blir kanske bra.

------------------------------

Här kom en liten bloggpaus på några timmar då jag mitt i skrivandet av inlägget gjorde välling, matade och lekte med Theo och sedan nattade honom. Och åt lite middag.

------------------------------

Ja och så tittade jag lite på den här trestegsbehandlingen som Clinique har. Den rekommenderades av flera av mina vänner och bekanta när jag klagade över min supertorra hy.

Först besökte jag damerna på Cliniques avdelning på Åhléns. De var ganska hjälpsamma och gav mig prover i små burkar. De sa att jag skulle testa ettan och se om det fungerade, annars fanns en ännu mildare variant men som inte såldes i set utan varje produkt för sig. Säkert mycket dyrare. De sa också att jag skulle behöva en ytterligare ansiktskräm.

Jag ville ha ett andra utlåtande och fler prover så jag promenerade bort till NK också. Damen som stod där var också ganska hjälpsam. Hon gjorde ett sånt där test där man får svara på diverse frågor om hud och hår etc och det kom fram att jag var typ 1. Samma som Åhléns-damerna rekommenderade. Hon sa också, som Åhléns-damerna, att jag skulle testa ettan först och sen pröva den mildare varianten om det inte fungerade.

NK-damen erbjöd mig att köpa ett mini-kit för 115 kronor istället för prover, det kitet skulle räcka några veckor minst. Jag tyckte att det var en bra idé eftersom det oftast tar ett tag innan man ser något resultat. Så det tog jag. Och så fick jag en liten provburk av en ytterligare ansiktskräm - eftersom jag även enligt NK-damen nog behövde en extra.

Jag har redan testat tvålen,ansiktsvattnet och de två ansiktskrämerna och det känns hittills bra. Huden ser smidig ut och känns mjuk. Den ser dock lite spänd och narig ut men Rom byggdes inte över en natt och jag tänker ge produkterna minst en vecka. Så jag återkommer i ämnet.

Nå. vad har vi annars pysslat med sedan sist? Ni kommer inte att tro det men vi har varit så himla äckligt imponerande duktiga att vi har rivit ut allt vi hade på vinden och sorterat om och slängt och stoppat in det igen. Jag överdriver inte när jag säger att det finns minst dubbelt så mycket tom yta där nu än innan.

Det roligaste var att sortera kläder och gamla minneslådor. Alla kläder jag ville och kunde ha hänger nu i garderoben - resten slängdes faktiskt. Med några få undantag såklart, som den på tok för korta avklippta fejskinnkjolen jag bar i början av 00-talet. Den sparades. Det var som att shoppa second hand och det känns som att min garderob fått ett lyft. Kanske löser de också lite av min personlighetskris. Jag kanske kan gå tillbaka lite till "mig själv" som jag var för tre år sedan... och slå ihop med "mig själv" som jag är nu. Russinen ur kakorna.

Minneslådorna var fina. Allt från bebisbilder av mig och brorsan till teckningar jag ritat och brev jag fått av mina fina vänner. Jag minns inte att jag brevväxlade så mycket under Sundsvalls-perioden men jag har rätt många brev från den tiden. Det gör mig lite ledsen att jag i stort sett inte minns något om allt det bra som trots allt måste ha hänt då. Och jag är ledsen att jag inte tog till vara på mina vänner bättre då... men de är kvar. Tur för mig!

Dagens humör: Trött som en ål som i 75 år legat i tre cm vatten, men annars bra.

Dagens natt: Rätt dålig men det är ju trots allt standard. Theodore vaknade som vanligt sina 5-10 gånger och vid 05-tiden var han så vaken och ledsen att han fick komma och sova i vår säng. Valet står mellan att natta om i 20 minuter och sen få sova ostört tills han vaknar igen eller ta honom till sängen och sova halvdåligt till morgonen. Alternativ två vinner. Det var nog tredje gången den här veckan men det är lite speciellt när han är sjuk. Dessutom går han igenom någon slags separationsångest när han ska sova så jag är lite mer frikostig med goset.

Dagens väder: Snöigt och kallt.

Dagens frukost: Rostmackor med ost

.

Dagens lunch:

Överbliven spaghetti med köttfärssås.

Dagens middag:

Tortellini fyllda med gorgonzola och valnötter.

Dagens godis: Svärmors kakor.

Dagens klädsel: Svarta leggings med vita prickar, svart kortärmad tunika, vit kofta, svarta benvärmare, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Bakåtlugg med hårspänne, hästsvans.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Theo-pussar och -kramar hela dagen.

Dagens sämsta: Våra förkylningar.

Dagens vill ha: Lite karaktär skulle sitta fint.
Dagens utflykt: Stan.

Dagens handarbete: Inget.

Dagens musik: Gamla godingar från 98-99.

Dagens saknad: Mannen som började jobba efter en lång julledighet. Men snart är det han som ska vara hemma och längta.

Dagens dummaste:

Förkylningar.

Dagens sjuka: Jag och Theo.

Dagens drog: Halstabletter och Panodil Zapp.

Dagens köp: Hudprodukter från Clinique, nässpray, halstabletter, tandtråd.

Dagens morgondag: Fika med mammorna och bebisarna. Det var länge sedan!

Nu: Lite superhjältefilm sen sova.

Surt och mysigt

Jag och Jenny kladdar på Midlake.

Nu har jag och mannen snabbstädat lite och bakat en syrlig citronpaj igen. Gästerna är denna gång några mammor/bebisar ur föräldragruppen samt mannens kompis Emil med sällskap. Pajen står i ugnen, mannen är och hämtar vid tåget och jag pustar ut alldeles svettig efter att ha böjt mig ned flera gånger. Hehe.

Ur högtalarna sjunger och spelar Midlake för mig och jag inser att det är jättelänge sedan jag lyssnade på dem. Jag och bästa Jenny såg (förföljde) dem på Emmaboda för några år sedan och jag tyckte att de var typ det bästa som gått i ett par skor. Förutom Band of Horses. Lyssna här nedan så får ni avgöra själva. Fast jag tycker att Balloon Maker är den bästa egentligen.