Instagram-russin. Eller: Bara bilder på Theo och handarbete som vanligt.

Idag drog hela familjen iväg till Fjällbo park och klättrade i berg med familjen Saline. Det var fantastiskt mysigt men efteråt var vi så trötta att vi nästan dånade allihopa.

Nyduschad och nykammad. Jag älskar min lilla pojke extra mycket så här. Mjuk och gosig och lite blöt.

Efter klättring i berg kan man se ut så här. Jättelortig!

Igår hängde vi med Johanna och lilla Lovi hela dagen. Det var jättemysigt!

I morse sov Theodore till klockan nio. Nio! Jag tror att det var en hit att flytta läggningstiden från sju till åtta.

Det här är en fin och praktisk frisyr jag rekommenderar till alla med barn som har lång lugg. Jättesött, lätt att göra och sitter oftast flera dagar.

En jättearg syskonkanin som heter Sid Vicious.

Ljusare tider syns vid horisonten!

Yey! Idag ringde en läkare och meddelade mig att den obehagliga undersökningen visar att tumören med största säkerhet sitter på vänster sida i hypofysen. Nu ska en remiss skickas till neurokirurgerna som ska ge mig en operationstid! Tjoho!

Hon sa också att de vill få ned mina höga kortisolvärden inför operationen och att jag därför ska få en medicin som dämpar produktionen. Då ska jag börja må lite bättre och en del av symptomen ska mildras. Trippel-yey! Anledningen till att jag inte fått medicinen tidigare är att det ju inte går att göra alla nödvändiga undersökningar om man mixtrat med kortisolproduktionen - för då visar de ju inte korrekta provsvar. Läkaren ska bara prata med sin överläkare och så ringer hon upp mig imorgon eftermiddag och berättar mer.

Jag längtar, längtar, längtar efter att få må lite bättre. Det är rätt tungt nu och jag är trött. Det har varit ganska mycket de senaste veckorna och det märks i kroppen. Idag har jag bara släpat runt i pyjamasen men varit jättetrött ändå. Pappan och pojken fick åka ut på utflykt själva - till Lejonet och Björnen på Danska vägen!

Smaskens!

Och Celine, här kommer före- och efterbilder på Theodore och hans frippa!

Före ...

... och efter. Det kanske inte ser ut att vara så stor skillnad men det är det.
Innan gick luggen ned ända till hakan och bakhuvudet var ett enda rufs.
Nu är håret mjukt och fint och lockarna har kommit tillbaka!

Det här gjorde vi igår!

Liten pojke under stor kappa.

Hela familjen klippte sig hos bästa Johan på Salong Edward. Alla tre blev såklart jättesnygga och Theodore satt blickstilla under hela klippningen. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag måste verkligen rekommendera Johan. Han är toppen med både vuxna och barn.

Slappeli slappslapp. Och lax.

OOTD - svarta harembyxor som svärisarna köpt i Thailand, randig zip-tröja köpt på Tradera för länge länge sedan. Och så ett hårspänne, det gäller ju att blinga till tillvaron lite.

Blixten Mcqueen ilar runt på teveskärmen och en stor bit tigerkaka ligger och vilar i magen tillsammans med lite lax. Det har varit en slapp men mysig dag. Theodore är hemma eftersom han enligt fröknarna på dagis bajsade vattentunt igår precis innan jag hämtade honom. Kom inte tillbaka på 48 timmar, alltså. Jag har inte sett röken av någon lös mage och pojken har ätit precis som vanligt. Faktum är att han var lite trög i magen tidigare idag och fick ett par katrinplommon. Men jag är en lydig förälder och håller pojken hemma.

Vi har handlat från glassbilen. Det var första gången för Theo och han var otroligt imponerad av fenomenet - en hel lastbil full med glass som bara väntade på honom ute på gatan!

Ja och så bakade vi ju en tigerkaka. En god en från ett sådant där komplicerat recept med många steg. Vispa smör och florsocker i minst fem år, separera tre ägg - blanda äggulorna med rivet citronskal, gör en marängsmet, blanda ihop allt, i med mjöl och sånt, dela smeten, häll kakao i den ena och så vidare och så vidare. Men himla god blev den!

Goda kakan. Inte så randig men fin ändå.

Annars har jag egentligen mest läst bok i dag. Senaste i Songs of Ice and Fire-serien av George R. R. Martin - A Dance with Dragons. Jag älskar verkligen den serien (som Game of Thrones baseras på). Men jag har varit lite nyttig också. Jag har diskat tre gånger. Och lagat en ganska god middag. Lax stekt i ugnen med improviserad stiltonoströra, serverad med matvete och lite grönsaker.

Laxmaten. Jag älskar lax.

Den gick hem hos Theo också. Efter lite utbrott och bråk.

Det är stökigt här hemma, men jag försöker strunta i det och gör bara det som står på listan. Då går det låååångsamt framåt men det får ta den tid det tar. Nu är köket ok, det var dagens uppgift. I morgon ska jag plocka upp i vardagsrummet. På fredag ska sängen få nya sängkläder och sovrummet i ordning. På lördag ska tvätten vikas. På tisdag nästa vecka kommer gänget från Agnes städ som ska städa hemma hos oss fyra timmar varannan vecka. Kök, badrum och golv - och så dammtorkning om det hinns med. Det ska bli så himla skönt att få hjälp med grundstädningen, för vi varken hinner eller orkar med att hålla i kapp i hushållet just nu.

Nä nu ska jag mysa lite med Theo innan det är dags för nattning. Förhoppningsvis kan jag låta bli att somna själv i kväll.

"Antingen så tvättar jag öronen, eller så tvättar jag öronen inte"

Pippi på rymmen på tv, en trött pojke med napp i soffan, svart liten stickning i händerna. Tusen hammare innanför pannbenet.

Idag är Theodore och jag ensamma hemma hela dagen från morgon till kväll. Vi har pusslat, sett på film, handlat på Konsum, dansat i köket, lyssnat på hårdrock, ätit fiskbullar och kramats. Nu är klockan halv fem och vi är ungefär lika utmattade båda två. Theodore har slutat sova middag och då blir han lagom mosig vid den här tiden - och så somnar han gott på kvällen. Jag är alltid trött så...

Jag har börjat komma till freds med mitt korta hår nu tror jag. Det är oerhört praktiskt! Dessutom mycket snyggare sedan jag färgade det brunt. Och sedan Sushila klippte till det lite.

Jag har också börjat förbereda mig lite inför sjukhusvistelsen genom att fundera på hur jag ska underhålla mig själv. Serier ska med (jag har sparat Once upon a time för ändamålet), böcker (senaste boken i Game of Thrones-serien), stickningar (oklart vilka - jag måste köpa nytt garn) och kanske någon film (tips på bra?)

Nä nu ska jag gosa lite med Theodore. Och ta dagens femte och sjätte alvedon.

Var hittar alla tjockisar sina fina klänningar?

Nu har jag i flera dagar surfat runt på olika bloggar som drivs av tjocka, glada och snygga kvinnor. Jag är trött på att känna mig ful och värdelös för att jag är tjock och sjuk. Det räcker med självhat för tillfället. Jag orkar inte mer av det. Sjukdomen kan jag ju inte rå på just nu, och alltså kommer jag vara tjock och ful ett tag till. Lika bra att acceptera det. För det är ju som Florence säger: "It's hard to dance with a devil on your back". Dags att skaka av honom.

Jag tittar på bilderna av de här kvinnorna och tycker att de är så jäkla piffiga och snygga. Ta min finaste Annagreta till exempel. Rund om magen och jävligt läcker! Varför kan jag inte se mig själv på det viset? Varför gräver jag ned mig i en djup grop och viskar elakheter till mig själv? Varför känner jag att det inte är någon idé att anstränga mig för att jag ändå är så ful ändå? (Som att försöka sminka upp en gris. Det är fortfarande en gris, liksom.) Fan vad taskigt det hade varit att säga så om någon annan. Varför tycker jag att det är ok att säga så om mig själv?

Det är det ju inte, och jag är less på att vara min egen värsta kritiker. Nog!

Så nu ska jag fortsätta att spana på de här tjocka, glada och vackra kvinnorna, för de inspirerar mig till bättre tankar. Jag ska också bli brunett igen - för det är faktiskt den hårfärg som är mest jag. Som jag trivs bäst i och som jag faktiskt tror är snyggast på mig. Och så ska jag börja sträcka lite på ryggen. Och orka sminka mig lite ibland. Det är värt det.

Och så undrar jag en grej. Alla ni snygga tjockisar där ute, var hittar ni alla era skitsnygga klänningar? Det är ju trots allt det mest smickrande plagget, åtminstone på mig, men jag hittar aldrig några fina som passar. Det är så läskigt att beställa på nätet, särskilt utomlands i från, när man inte vet hur det funkar med storlekar och så vidare. När jag blir lite friskare och gått ned åtminstone det som sjukdomen gjort att jag gått upp (en 20-25 kilo kanske) ska jag boka upp min bästa Sushila i typ ett halvår och låta henne sy upp fina klänningar, kjolar, blusar och riktigt snyggt sittande jeans på löpande band. Men till dess måste jag ju kunna klä mig någorlunda piffigt.

Är det någon som har några tips? Vi snackar alltså storlek 50-52 minst.

Håret - denna eviga följetång

Just nu saknar jag mitt långa hår. Att kunna göra knutar och snedtofsar. Men jag gjorde det som var tvunget när jag klippte det kort. Det var helt enkelt för läskigt att se så mycket hår falla av varje dag, och det började se lite sorgligt ut.

Nu gör jag det bästa av situationen och låter Sushila sätta saxen i frippan i morgon. Förhoppningsvis blir det lite snyggare när det blir lite mer uppklippt.

Ska jag förresten bli brunett igen? Känns inte rött väldigt 2011? Är det inte dags att ta fram den mörkbruna färgbyttan igen? Vad tror ni?

Skitbesked eftersom jag hatar att vänta

Nehej, läkaren hittade inga avvikelser i hypofysen. Det kan ju tyckas vara goda nyheter att jag inte har en tumör i hjärnområdet. Och det är det väl antar jag. I det långa loppet är det kanske bättre att ha en tumör någon annan stans i kroppen. Kanske mer lättopererat? Men jag är fortfarande deppig över nyheten. Jag ville veta nu vad som är fel. Jag ville få en tid för operation nu. Jag hatar att vänta och inte veta. Att vänta och bli tjockare och tröttare och tunnhårigare. Jag vill att det ska hända någonting nu!

Och på tal om hår så har jag klippt mig kort. Det var dags för det nu när jag tappat sådär en tredjedel av svallet. Det började se lite sorgligt ut, och så är det läskigt att se de stora hårtussarna i duschen, så jag tog det drastiska beslutet att klippa page. I axellängd var det tänkt men när jag kom från frisören räckte håret bara ned till käkkanten (om jag hade haft en längre). Hon klippte det visst fem-sex centimeter för kort och jag känner mig som en femåring. Men fem centimeter växer ut på några månader - och då kanske jag har roligare nyheter att berätta. Vi gräver ned oss under en sten så länge. Godnatt.

Min lilla Rapunzel

Han är så himla fin min lilla guldlock.

Trött men ändå piggare

Snorig och hostig.

Theodore har blivit förkyld. Han snorar och hostar och dreglar men håller sig på ganska bra humör trots allt. Förutom på natten. Hualigen vilken natt det var. Theodore hade krupphosta och grät och bara skrek "nejnejnej". Glass var inte bra, saft var inte bra, mammas säng dög inte ens. Inte mycket sömn för någon av oss med andra ord.

Trots det är jag lite lite piggare idag än jag varit på ett tag. Jag fick en ny medicin för ungefär två veckor sedan och den gjorde mig jättetrött och konstig. Jag mådde rätt pyton ett tag så när jag var hos doktorn i torsdags tog de bort den och justerade lite med den andra medicinen istället. Och nu mår jag faktiskt lite bättre tror jag. Lite mindre däckad.

Och hårfärgen då? Den är jag nöjd med. Det blir nog ännu finare när jag färgar nästa gång, lite jämnare, men för tillfället känns det bra.

Trasslig och trött.

Hårfärgen del två: Finrött

Nu är håret färgat. Det blev väldigt bra.

Hårfärgen del ett: Skallepär

Slitet och randigt. Mycket ljusare men fortfarande väldigt rött efter 40 minuters avfärgning.

Det läskigaste - avfärgningen - gjordes igår och så här snygg är jag idag. Jag älskar hur en avfärgning gör att man ser helt skallig ut eftersom den helt ofärgade utväxten blir helt vit/genomskinlig, även om man tycker att man försöker undvika att få färg på den. Nu är håret i alla fall slitet, randigt/flammigt och illrött. Ljusare rött men fortfarande väldigt rött. Jag hoppas att det är ljust nog för färgen som jag planerar att lägga i idag. Efter 40 minuter vågade jag inte ha i färgen längre och bestämde helt enkelt att det var färdigt.

Återkom senare för den rafflande fortsättningen!

Skallepär.

Dagens i-landsproblem: Vad ska jag göööra med håret?

Nu är det dags att färga håret igen. En centimeters utväxt pryder skalpen och det ser för hemskt ut. Jag vill så gärna göra något nytt men jag vet inte vad. Eller jag vet ungefär vad jag vill ha, orangerött hår... lite Pippi Långstrump typ. Men den färgen går inte att köpa. Orangerött hår får man inte ha tydligen, om man inte salongsfärgar. Så var det inte när jag var ung minsann, då fanns många olika röda nyanser att välja mellan. Nu finns kastanjerött, illrött (som jag har nu) och kopparblont. That's it.

Så. Hur ska jag göra nu då. Jag har tre alternativ.

1. Färga samma färg som jag redan har och köpa mig lite mer betänketid.

Fördelar: Jag behöver inte bestämma mig nu och det är ändå en rätt ok färg. 

Nackdelar: Tråkigt. Jag är ganska trött på den här röda färgen och skulle vilja ha någonting nytt och roligt till hösten.

2. Ljusa upp det några nyanser och sedan färga över en mörk kopparblond variant.

Fördelar: Det känns väldigt spännande med en helt ny färg. 

Nackdelar: Jag måste bleka håret först och sen lägga i en färg. Slitigt för håret och så vet man aldrig riktigt hur resultatet blir när man färgar ett nyblekt hår. Är jag verkligen redo att bli ljushårig igen? Det var säkert nästan tio år sedan sist och passar jag ändå inte bäst i mörkt hår?

3. Bli brunhårig igen, men mycket ljusare än innan. Inte mörkbrunt.

Fördelar: Lite nytt men ändå lite safe. Jag slipper förmodligen ljusa upp innan.

Nackdelar: Tråk. Och så riskerar jag att det blir mörkare och mörkare när jag färgar om. Så är jag i samma fälla som jag just håller på och kämpar mig ur.

Meeeeen. Hur ska jag gööööra?

Färgen

Rödluvan.

Den här färgen har mitt hår nu. Ganska mörkt och ganska rött. Egentligen är jag sugen på att ha det lite mer orangerött, och kanske gradvis våga mig åt det ljusare hållet. Men vad tror ni, kommer jag se ut som en röd tomat i ansiktet då? Alla passar ju inte i morotsfärg. Eller ska jag gå tillbaka till en brunare färg igen? Hjälp!

Hår och hattar

Torka någon gång då!

Nu borde jag sova för länge sedan, men det gör jag inte. Istället sitter jag och väntar på att mitt hår ska torka. Jag fick nämligen hårfärgningspanik när jag såg mig i spegeln och var bara tvungen att färga det genast - trots att det var lite sent. Utväxten var egentligen inte så farlig, en halv centimeter kanske, men färgen! Oj vad den hade solblekts. Luggen var helt röd-orange-randig och allt såg bara dassigt ut. Fram med färgpytsen!

Det är inte så att jag har världens tjockaste hårman men det tar verkligen evigheter för den att torka när man bara väntar och väntar. Inte vågar jag ta fram hårtorken heller för då kanske Theodore vaknar.

Nattningen gick förresten rätt bra idag med. Snabbaste hittills om man bortser från fusk-kvällen igår. Det tog ungefär 40 minuter allt som allt och det märktes att Theodore börjar fatta galoppen för det var inte alls samma lekfullhet i rymningarna idag. Han kom visserligen upp säkert ett tiotal gånger - men han följde alltid snällt med tillbaka till sängen och lade sig själv. Till slut ville han att jag skulle sitta i fåtöljen och då visste jag att han tänkte stanna i sängen. Det gjorde han och efter några minuter sov han. Det känns redan väldigt mycket bättre och tanken på att natta pojken fyller oss inte längre med skräck. Bra!

Den här snygga kepsen valde Theodore ut igår. Han var mycket bedårande i den.
Tyvärr har vi redan tappat bort den på stan. Och vi kan inte ens skylla på honom.

Kalufs nummer ett

Långhårig och söt i inbakad fläta.

Vi var ju och klippte oss igår. Johan på Salong Edward höll i saxen och han är så himla bra! Stället är döpt efter Edward Scissorhands - bara det liksom! Vi är så himla nöjda, alla tre har alltid blivit lika fina alla gånger och han har toppenhand med Theodore. Första två gångerna var det gråt och snabba klipp med saxen med pojken i mitt knä, men det blev jättebra ändå. Den här gången satt lillpojken själv och som ett tänt ljus hela tiden. Han såg faktiskt ut att ha det riktigt mysigt. Det går så mycket lättare när man kan förklara innan vad som ska hända, och så gillar ju Theodore att bli borstad och kammad.

Ja, och så här fin blev han. Alla lockar kvar, men en fin liten pojkfrisyr. Letar ni efter en bra barnfrisör i Göteborg vet ni var vi tycker att ni ska gå.

Ser ni en liten beauty queen? Det gör jag.

Föräldrarna då? Vi blev också fina men vi har inte fastnat på bild ännu. Jag klippte av flera decimeter och måste vänja mig lite innan jag känner mig helt hemma i mitt eget hår. Men det känns fräscht och nytt och skönt! Mannen sportar nu en regelrätt page och ser mycket grungig ut. Stilig såklart.

Och nattningen då? Den gick fuskigt bra idag. Theodore skippade sin middagslur idag och var jäääättetrött redan vid fem-sextiden. Inte sådär maniskt intensivtrött som barn gärna blir - utan mysigt trött och ville sitta i famnen och kramas hela tiden. Så vid sjutiden var pojken redan i sin pyjamas med borstade tänder. Jag läste saga frö honom i sängen och när jag sjungit första versen i Sov du lilla vide sov mitt lilla videung redan. Lätt som en plätt ikväll.

Är det inte dags för lite familjefilm förresten?

På lördag är det klippt!

Nu är alla i familjen Sharp sådär jättelånghåriga igen. Vi är en sån familj. Långhåriga. Men nu börjar topparna se lite risiga ut och borsten trasslar sig och då är det dags att boka klipptid.

Så på lördag är det klippt. Klockan nio inställer vi oss hos Johan på Salong Edward och låter honom reda ut våra risiga lockar.

Theodores kommer att få vara kvar. Lockarna alltså. Vi toppar bara lite och kortar luggen några centimeter. Det blir inte kort i nacken den här gången, jag älskar de vildvuxna korkskruvarna för mycket!

Hur mannen har tänkt sig sitt hår vet jag inte, det blir nog en överraskning för alla. Jag gissar på axellångt i alla fall. Med snedlugg. Som nu fast mer välvårdat.

Jag tänkte i alla fall ta i rejält och klippa av minst två decimeter. En lång page är vad jag ser framför mig. Det känns fräscht inför sommaren och håret liksom skriker efter att få bli ordentligt klippt. Bort med allt det sönderfärgade. Men jag kommer att gråta lite varje gång jag tvättar eller borstar. Ganska länge. Det vet jag redan nu.

Värdelöst vetande - nu sänker vi ambitionsnivån

Det har varit lite mycket på sista tiden. Mycket med nytt jobb, Hjärtekatter, hushåll, familj och diverse ideella åtaganden. Jag har varit ganska dålig på att hantera allt och det mesta har blivit gjort bara halvbra, utom jobbet. Jag skulle vilja blogga bra, promenera mer och umgås med min man. Förhoppningsvis lättar det om några veckor. Tills dess sänker jag ambitionsnivån, bland annat här på bloggen. Jag ska försöka att blogga lite oftare men inte lika genomtänkt och intressant kanske.

Idag inspireras jag av min bästa vän Jenny och berättar lite högst personlig och värdelös information om nuläget. Hon berättade exempelvis att hon skulle borsta tänderna och att hon hade svarta mysbyxor på sig. Jag har inga byxor alls på mig, men väl ett typ hudfärgat linne.

Annars sitter jag och tittar på Star Trek: Voyager på Sci-Fi-kanalen och tänker att jag borde städa upp alla leksaker som ligger spridda i hela vardagsrummet. Orka.

Jag är också märkligt mätt. Som om jag ätit en hel buffé, men jag har mest ätit såna där torkade majsnacks. Jag tror att det är för att jag åt en sån jätteportion linser till lunch.

Jag tänkte promenadspringa idag men jag orkade inte och åt en munk istället. Ja just det, den åt jag. Därför är jag så mätt.

Jag älskar mitt nya jobb fortfarande. Det är så peppande och inspirerande. Så mycket bättre än jag hoppades! Inte alls bara textproduktion på löpande band, och mycket mer ansvar än jag trodde från början. Och så himla bra kolleger. <3

Jag behöver verkligen verkligen klippa mig. Hela familjen behöver verkligen verkligen klippa sig. Jag funderar på att ta bort ett par decimeter minst.

Jag kan fortfarande inte lyssna på någonting annat än The National. Jag försöker men det går inte, jag måste alltid byta tillbaka.

Jag saknar att åka till Partille och se på handboll. Kan inte säsongen börja snart?

Imorgon ska jag och Theo på lekträff med hans tjejkompisar från MVC-gruppen. Vi ska till Galaxen och titta på djuren.

Nästa vecka är jag i Stockholm med jobbet i flera dagar. Möten står på schemat men tydligen också Blodomloppet. Jag ska gå 5 km. Inte springa 10.

Nu ska jag tvätta ansiktet och borsta tänderna. Egentligen borde jag tvätta håret men då måste jag vara vaken tills det är torrt och det orkar jag då rakt inte.

Over and out.

Hästsvans

Både praktiskt och bedårande.

Torrschampo, någon?

Jag har länge länge gått och funderat på det här med torrschampo. Det låter som en himla bra idé. Jag gillar inte att tvätta håret för ofta för då blir det torrt och färgen blir tråkig så snabbt. Helst vill jag inte tvätta det oftare än tre gånger i veckan och det går ganska bra med längderna, men luggen blir ful och stripig på bara en dag så den måste tvättas varje morgon. Går det att fixa med torrschampo? Att tvätta luggen med det? Blir det slätt och fint och inte stripigt då?

Sitter ni på några klokskaper och visheter angående torrschampo så dela med er till en ovetande informationstörstande och flottluggig stackare!