Vant-vinnare!

En vinnare är utsedd i vant-tävlingen och det blev inlägg nummer 4, Evamar! Grattis grattis.

Glöm inte att tävla!

Jag påminner igen om tävlingen. Handstickade ullvantar att vinna!

Jag tar reglerna igen:

1. Länka till tävlingsinlägget på din blogg.
2. Lämna en kommentar här med din e-postadress och bloggadress. Skriv en liten rad om vem du är och om du är en ny eller återkommande läsare.

Ni har på er till till fredag 20 november klockan 20:00. Efter det utser jag en slumpvis utvald vinnare. Enkelt och bra va?

Everyday is like Sunday.

Everyday is silent and grey.

Ja, grått har det sannerligen varit idag. Men nu syns små blå skymtar av himmel genom molnen. Det är fint.

Tyst har det också varit. Mannen jobbar tolvtimmarspass och hade redan gått när jag och Theodre vaknade. Jag var så trött att jag knappt orkade hålla ögonen öppna. Jag orkade absolut inte stoja och leka så det blev en ganska lågmäld grötstund och sen lite mys framför tv:n innan det var dags för Theodore att sova (han är ju bara vaken 1-1,5 timmar på morgonen innan han vill sova igen). Jag passade på att lägga mig en stund jag med och vaknade inte upp förrän 1,5 timme senare. Piggare.

Sedan dess har det inte varit lika tyst. Det är ju trots allt helg och det firades med Grand Archives i högtalarna (tack för tipset Niklas). Ett band från Seattle med bland annat en avhoppare från favoriterna Band of Horses. Väldigt bra. Väldigt bra.

När det var lunchdags för Theo stod biffstroganoff för 8-månaders bebisar på menyn. Han älskade ju biffstoganoff för 6-månaders bebisar så jag var beredd på en hit. Inte då. Han fick kväljningar vid varje tugga och till slut var munnen stängd stängd stängd. Jag tyckte att det smakade gott (och vi brukar gilla samma smaker) så jag gissar att det var alla de små bitarna som var konstiga i den lilla bebismunnen. En hel ärta måste kännas konstigt att få in i truten när all mat innan har varit i puré- eller majskroksform. Han åt i alla fall upp fruktpurén och vi prövar med lite spaghetti istället lite senare. Eller så får han gröt. Bäst att vänja in honom långsamt så att han inte slutar äta helt.

Nu sover den lille mannen middag igen och har gjort det i 1 timme och 40 minuter. Han har börjat vilja sova längre middagslurar nu och jag tror att han kanske börjar bli redo att sova två lurar istället för tre. Stora mannen!

Medan pojken sovit har jag städat köket och nu sitter jag här och slappar framför tråk-tv. Jag skulle kunna städa övervåningen, för tro mig, det behövs. Och jag borde klä på mig byxor och strumpor för när pojken vaknar ska vi gå ut. Men jag sitter bara här. Och är söndagslat.

Och hallå! Ni glömmer väl inte tävlingen?

Bebisveckan

Ja sannerligen har det varit en trevlig vecka. Varje dag har jag och Theodore mött upp Sofia och Alma och hittat på en massa roliga saker. Det har varit öppna förskolan, promenader i regnet, shopping och mys hemma hos Nicole. Men mest av allt har det varit fika. Det blir liksom så när man har små barn som behöver äta hela dagarna. Då sätter man sig på ett kondis eller café som har vagnsplats, barnstolar och möjlighet att värma mat och vatten. Då kan det se ut ungefär så här:

Alma och Theo är redo för eftermiddagsgröten.

Det blir ju rätt mycket grejer som man sprider omkring sig. Barnen hojtar och gröten flyger över rummet. Men det är ju charmigt med bäbisar och caféerna har inte råd att vara sura på hemmamammor och hemmapappor för vi fikar så jäkla mycket hela dagarna.

Men allra oftast tycker folk såklart att bebisarna är charmiga. Alma flirtade till exempel hejdlöst med killen där bakom. Han var så begeistrad att han böjde sig ned och tog upp Almas sked flera gånger. Och hon bara fortsatte att kasta den.

Skedar är för övrigt bland det bästa våra bebisar vet.

Jag fick förresten till en mycket bättre bild på tänderna!

Och hallå! Ni glömmer väl inte tävlingen?

Tävling!

Idag såg jag vinterns första snö och säsongens första julmust är drucken. Det börjar bli riktigt kyligt ute och vad passar då bättre än att lotta ut ett par riktigt varma vantar?

De är stickade i ullgarnet Eskimo och går att bära med väldigt lång mudd eller väldigt tjock. Som synes på bilden.

De är inte särskilt vackert eller skickligt stickade men jag lovar att de är varma - och handstickat är väl ändå lite exklusivt?

Så, är någon intresserad? If so, gör så här:

1. Länka till det här inlägget på din blogg.
2. Lämna en kommentar här med din e-postadress och bloggadress. Skriv en liten rad om vem du är och om du är en ny eller återkommande läsare.

Ni har på er till till freda 20 november klockan 20:00. Efter det utser jag en slumpvis utvald vinnare. Enkelt och bra va?

Tummisarna

Hej igen! 

Nu har jag med hjälp av en slumptalsgenerator tagit fram en vinnare och den lyckliga är:

Sofia och vovvarna! 

Grattis, grattis.

Vantarna

Oh shit, det är till och med människor jag inte känner som har anmält sig till vantelotteriet. Nu får jag prestationsångest. Tänk om de inte håller mer än tre dagar? De är verkligen inte perfekt stickade. Jag har aldrig gett bort stickade saker till andra än vänner och en väns vän. Självklart är jag överlycklig om många vill ha tummisarna men vinnaren får inte bli besviken om de inte är världens bästa ok?

Slutdatum hade jag inte ens tänkt på.  Torsdag vid midnatt. Så får ni en vinnare på fredag kväll. Ok?

Utlottning nummer 2

Då har turen kommit till ett par alldeles ljuvliga vantar i rosa och ljusbrunt stickade i supermjuk alpaca eller merino, det minns jag inte riktigt. Garnet köptes i Tallinn i alla fall. De passar mina händer fint så om ni vet att vi har ugefär lika stora händer borde de passa.

Vantsäsongen är väl nästan över snart och just det här paret luddar lite och bör tvättast ytterst försiktigt för hand. De är lite värdelösa alltså men väldigt fina och lyxiga.

Välkomna att visa intresse. Om ni vill.

----------------------------------------

Oh shit, det är till och med människor jag inte känner som har anmält sig till vantelotteriet. Nu får jag prestationsångest. Tänk om de inte håller mer än tre dagar? De är verkligen inte perfekt stickade. Jag har aldrig gett bort stickade saker till andra än vänner och en väns vän. Självklart är jag överlycklig om många vill ha tummisarna men vinnaren får inte bli besviken om de inte är världens bästa ok?

Slutdatum hade jag inte ens tänkt på.  Torsdag vid midnatt. Så får ni en vinnare på fredag kväll. Ok?

Den spännande utlottningen!

Alltså... om mina vänner vill ha saker som jag har stickat så ska mina vänner bara säga det. Så fixar jag. Jag skulle gärna ge bort mer men jag vågar inte, för det är inte alls säkert att stickade presenter uppskattas. De håller ju kanske inte så bra, passformen är kanske inte jättebra och det mesta går inte att tvätta i maskin. Dessutom blir inte allt så fint heller... och alla kanske inte tycker att mina färgval osv är ballaste ballen. Så den här utlottningsgrejen känns rätt sjysst. Jag gör nog fler, men kom ihåg att ni inte måste känna er tvingade att delta. Om jag lägger ut något för lottning och ingen vill ha det så är ingen större skada skedd. Alltid fyller någon svärmor år eller så...

Så nu kör vi då! Första utlottningen... Jag har följt alla konstens regler och min man har assisterat mig och kan intyga att allt gått rätt till. Låt oss börja!

Namnen skrevs på lika stora vita lappar.

De veks i hop till lika stora vita i hopvikta lappar och lades i en stickad mössa...

... som skakades ordentligt.

Jag valde en av dem...

... och vinnaren är Jenny!

Nästan lite fuskigt eftersom hon nyss fyllt år och ändå fått en massa pressies men sånt är lotteriet. Det var rättvist. Jenny vann den lilla misslyckade sjalen men det kommer andra saker att vinna inom kort...

Bortskänkes

Är det för övrigt någon av mina vänner/bloggvänner som vill ha den lilla blå sjalen? Den är mer som en scarf och används typ som en halsduk... Jenny, Mary, AG, Linda, någon?