Det var en gång en liten kungsgran som stod bland de andra kungsgranarna utanför Bauhaus i Bäckebol. De var inte så många för det var nära jul och många granar hade redan följt med sina nya ägare till varma och juldoftande hem. Det var rent av så att de granar som stod och frös utanför Bauhaus i Bäckebol var de som blev över. De som ingen ville ha. De som var lite korta och skeva och kanske saknade en eller annan gren på kosmetiskt kritiska ställen.
En av granarna var lite mer ledsen och hängig än de andra. Han ville så gärna följa med en av bilarna hem. Han visste att fick han bara chansen skulle han lukta så gott och barra så lite han bara kunde. Men alla gick förbi honom. Han var för kort. Hans grenverk var glest i toppen och burrigt och skevt i basen.
Men så plötsligt!
En man kom fram och synade granen noga med en uppskattande tveksamhet i blicken. Mannen nickade för sig själv och så var granen plötsligt såld och låg i bilen på väg till ett hem! Trädet bubblade av tyst lycka men var också lite orolig, hur skulle han kunna bära den varma julstämningens kulor på sina glesa grenar? Skulle han göra familjen besviken med sin ringa höjd? Hur skulle han kunna skina och tindra som de andra, finare granarna? Kanske var han bara på väg att bli kaffeved. Det var trots allt det han dög till.
Det var en bekymrad kungsgran som bars upp för trappan till de nya hemmet. En låda och en såg plockades fram. Trimmade grenar flög i luften, röda kulor dansade framför granens blick och inslagna presenter lades under de tunga bottengrenarna. Sedan ställde sig familjen framför granen och synade sitt verk. I deras ögon såg han glimret. Glimret! Och det var då han förstod. Han hade blivit en Julegran! Den fula lilla kungsgranen hade förvandlats till en skinande vacker Julegran och hela familjen såg på honom med varma leenden.
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Åtminstone till trettondagen.
1 kommentar:
Vad fin han blev! :)
Skicka en kommentar