28 februari 2011

God natt

Som en slagen hjälte ger jag mig nu och erkänner mig besegrad av tröttheten. Sängen har lockat och dragit ända sedan jag klev över halltröskeln i eftermiddags och hela dagen har varit en ständig kamp för att hålla ögonen öppna. Jag vet inte vad det är med mig men jag satt bokstavligt talat och somnade vid skrivbordet på jobbet. Och när jag kom hem fick jag en hemsk huvudvärk som inga tabletter rått på.

Jag känner mig så trött och tömd på resurser. Orkeslös och energilös. Med täppt näsa och infekterad hy. Som om kroppen inte orkar stå emot minsta bacill eller motgång.

Så nu går jag och lägger mig. Och hoppas att jag är starkare imorgon.

27 februari 2011

Mer stora och små nyheter!

Två bra grejer är att jag:
1 redan fått två stick-/virkbeställningar! En barnkofta och en mjukiskatt. Jag är superpeppad!
2 blivit omskriven på thusey.com. Gå in och läs bland nyheterna!

En sådär grej är att Theodore har fått vattkoppor. Men egentligen är det helt ok för han är pigg och glad och verkar inte lida alls.

25 februari 2011

Stora små nyheter!

Nu tänker jag göra någonting jag funderat på under ganska lång tid. Efter många förfrågningar och lång eftertanke har jag bestämt mig för att lägga upp en del av mina stickningar till försäljning på Internet. Jag har så mycket sticklust och stickar så mycket jag inte själv behöver att tanken många gånger slagit mig att någon annan kanske har mer nytta för de bebiskoftor, barnsockor och vuxenvantar jag inte har behov av själv. Så nu prövar jag i liten och exklusiv skala, och ser hur stort intresset är.

För tillfället använder jag mig av handgjordasaker.se. Där lägger jag upp bilder på produkterna tillsammans med beskrivning och pris (som alltid inkluderar frakt och emballage). Självklart meddelar jag även här på bloggen när det kommer upp någonting nytt.

Jag funderar också på möjligheten att ta in vissa specialbeställningar. Om du exempelvis ser någonting fint jag gjort men vill ha en annan färgställning eller storlek, eller om du helt enkelt vill ha ett par nya vintervantar.

Här är de saker som finns för försäljning just nu. Kanske hittar du någonting som passar dig eller någon du tycker om? Och glöm aldrig - handstickade saker är perfekta presenter! (Även om du inte stickat dem själv).

Rosa bollar i set om tre, stickade i 100% ull.
Pris: 100:- (inkluderar frakt och emballage)
Länk till produktsidan
Fantastiskt mjuka babytofflor i 100% alpacka-ull.
Passar ett nyfött barn och upp till ungefär tre månaders ålder.
Pris: 100:- (inkluderar frakt och emballage)
Länk till produktsidan
Kortärmad barntröja stickad i ett mjukt och lyxigt garn av 85% ull och 15% lin.
Knäpps i nacken med en runnd vit vintage-knapp. Storlek 1 år.
Pris: 120:- (inkluderar frakt och emballage)
Länk till produktsidan
Långärmad babykofta med spetsmönster och prickiga knappar.
Stickad i 80% ull och 20% nylon. Storlek ca 3 månader.
Pris: 220:- (inkluderar frakt och emballage)
Länk till produktsidan
Djupblå kortärmad babycardigan med spetsmönster stickad i 100% ull.
Knäpps med runda knappar av pärlimitation. Storlek 1-3 månader.
Pris: 180:- (inkluderar frakt och emballage)
Länk till produktsidan
"Baby-Converse" stickade i 100% merino-ull. Sulans längd är ca 9 cm.
Pris: 120:- (inkluderar frakt och emballage)
Länk till produktsidan

23 februari 2011

Världens bästa skrädderska och designer

Kommer ni ihåg min fina bröllopsklänning? Den perfekta och alldeles ljuvliga? I vitt siden med en mörkbrun underkjol av mååånga meter bandkantad tyll. Den som passade fullkomligt perfekt trots att jag blev gravid under processen och var i sjätte månaden på bröllopsdagen. Den här klänningen alltså:


Kommer ni ihåg att jag flera gånger nämnt att det är min kompis Sushila som gjort den? Visst har jag berättat om vilken ångest jag hade över tanken på att behöva mätas och synas av en främmande människa - i bröllopsunderkläder? Men Sushila fick mig att känna mig så bekväm som det bara är möjligt när man måste ursäkta sig för att gå på toaletten och kräkas då och då. Och resultatet är så ljuvligt att det var värt varenda minut.

Sushila är inte bara världens bästa skrädderska och designer, en fin vän och snygg brud - hon har numera en ny och fin hemsida också! Där finns fler exempel på fruktansvärt vackra och välgjorda plagg hon gjort. Där kan du beställa färdigdesignade plagg i vintage- eller nyproducerade tyger, eller kontakta henne för att få helt skräddarsydda plagg. Vare sig du, eller någon du känner, behöver en bröllopsklänning, en kostym, den snyggaste festblåsan eller ett par perfekta jeans - gå till Sushila. Retro, rockabilly, punk eller klassiskt - hon förstår precis vad man vill ha och hantverket är fullkomligt utsökt. Om du inte tror mig är det bara att komma hem till mig på fika så tar jag gärna fram min klänning och övertygar dig.

Men börja med att kolla in thusey.com!

Ser ni så underbart?

19 februari 2011

Lilla tokråttan

Har vi råttor i lägenheten eller? Japp! Råttus Theodorskius.
Min lilla tokfrans börjar så smått komma tillbaka i gamla gängor igen efter en låååångdragen sjukdomsperiod. Idag åt han fiskbullar med god aptit och inte en enda har kommit upp igen. Skönt.

Det är så fint att se att han börjar bli sitt tokiga själv igen. Visst är det mysigt att ha en liten trött tvåårig pojke i kramfamnen men jag älskar att se honom sitta och leka med traktorn för sig själv. Och sjunga med i Pororos slutmelodi. Och jag älskar att han ikväll insisterade på att gå och sova i pyjamas med fötter och strumpor och t-shirt. Visst får du det lilla son.

Nyduschad och leksugen.

17 februari 2011

Sjukstugan fortsätter

Magsjukan härjar fortfarande och Theodore har inte ätit fast föda på tre dagar. Frustrerande och läskigt för en mamma, men jag håller mig cool så länge han får i sig vätska. Och än så länge har han varit duktig på att dricka mjölk och saft. Innan han lade sig gick han till och med med på att äta två små Krokodiltandsglassar. Hoppas han är bättre imorgon. Hoppas hoppas hoppas.

Helgens planerade resa till farmor och farfar blir inställd för mig och lilleman och pappan får åka själv. Jag hade verkligen sett fram emot att få komma iväg lite och Theodore har längtat efter farmor, farfar, farbror och storebror. Dessutom bokade vi inte ombokningsbart på tåget. Surt, men det är inte mycket att göra och vi får försöka hitta på mysiga saker här hemma istället. Trots att vi alla är rätt trötta på att vara hemma hela dagarna. Imorgon får det bli en liten utflykt med vagnen tror jag. Om det så blir fem minuter.

16 februari 2011

En till!

Listan växer fortfarande och hittills är vi åtta ärliga. Häng på du med och visa ditt helt vanliga hem!

Läs mer här och här, och se bilder av mitt helt vanliga hem här.

Än så länge har vi vågat:
LisaKristin
Spiderchick
Thepas
Helena
Kiqi 
Elin
Caroline
Jonna

Jag har närt en fransos vid min barm

Det här med Theodore och hans ord blir bara roligare och roligare. Det kommer nya riktiga och egenpåhittade ord hela tiden - en del mer logiska än andra. Nu när pojken är sjuk är de enda orden han orkar säga följande: bajs, nej, ja-a, medicin och mjölk. Eller "å-lä", som det tydligen heter. Ja, precis. Au lait. Theodores ord för mjölk är au lait. Vi har ingen aning om var det kommer ifrån (vi dricker "espresso", "kaffe" och "latte" i vårt hem, vi har nog aldrig ens sagt orden "au lait").

Är det inte hur rolig som helst? Att vakna mitt i natten av att en liten pojke sitter bredvid och och piper "å-lä, å-lä". Jag ska försöka fixa en film ...

Jag uppdaterar ordlistan så länge.

Mamma/mammamma - Mamma
Ma-ma/ma-ma-ma - Napp
Babba - Pappa
Åcka -Klocka
Gii - Ägg
Iiis - Spis
Gaa - Glass
'gga - Öga
Ja-a! - Ja
Nej/Nee-ej!/Nejnejnej - Nej
Aka - Kaka
Aka - Baka
Iil - Bil
Acka - Jacka/overall
Acka - Macka
Uue - Huvud
Amma - Alma
Ooa - Moa
Oppa/oppopp - Hoppa
Ocka - Docka
Appa - Lampa
Kå-kå/Gå-gå - Kom eller gå, jag har inte listat ut vad än.
Koo/koo-koo - Skor
Tack - Tack/varsågod
Oouii - Musik
Ahjs - Bajs
Iiin - Medicin
Å-lä - Mjölk
Uuh - Ljus
Opp - Kopp
Tack - Tack/Varsågod

Påtvingad pausering

Nu har vi haft sjukstuga igen här i det sharpska residentet. Theodore började visa förkylningstecken i fredags men han verkade hyfsat pigg i lördags så vi drog iväg till Jordlingar på Världskulturmuseet tillsammans med Alexander och hans mamma. Väl där visade det sig snabbt att Theo inte alls var i form och vi åkte hem ganska snart, och tur var det för på kvällen blev han snabbt mycket sämre och natten tillbringades på jourakuten här i Gamlestaden. Krupp löd diagnosen och luftrörsvidgande blev medicinen.

Som om inte en genomförkyld och väsande pojke vore nog så vaknade jag på söndagsmorgonen med magsjuka. Yes. Hela dagen var jag som en trasa men mot kvällen var det bättre igen.

Sedan dess har jag blivit bättre men Theodore sämre. Förkylningen hänger i och han har nu även fått min magsjuka och är en mycket liten och mycket hängig man. Så vi har lite paus i vardagen just nu. Inga måsten eller borden. Vi tar tiden som den kommer och stannar inomhus. Ser på Bolibompa och slumrar. Leker fem minuter här och där.

Som tur är finns det små ljuspunkter i tillvaron så att åtminstone vi vuxna får skratta lite mellan alla nedbajsade sängkläder och hostfyllda nätter. Lite senare berättar jag om en av dem.

12 februari 2011

Skit i jantelagen, min stora lilla man är så duktig och jag tänker vara hur mallig som helst!

Idag bajsade Theodore i pottan! Min duktiga stora fina lilla kille.

Han har precis börjat kommunicera till oss när han vill bajsa eller har bajsat. "Ahsj" heter det och så pekar han på rumpan. Idag gjorde han det i duschen och det var tydligt att han tyckte att det var konstigt att bajsa på duschgolvet så jag frågade om han ville bajsa i pottan, och det ville han. Jag ställde in den i duschen och han satte sig men jag förväntade mig ingenting så här första gången. En stund senare sade han "ahsj" igen och pekade på pottan. Jag frågade om han var färdig men det var han tydligen inte för han skakade på huvudet. När han reste sig en stund senare låg två fina små bajskorvar i pottan! Jag hurrade och klappade händer och berättade hur duktig han var, sen spolade vi ner bajset i toaletten och sköljde rumpan i duschen. Vi firade med en krokodiltand-glass.

Det bästa är att det var helt medvetet från Theodores sida vilket visar att han är redo att börja introduceras för potträning på allvar. Han är inte ens två år ännu och jag trodde att det skulle dröja minst till sommarn innan pottan kom på tal. Min stora kille!

10 februari 2011

Våra vanliga hem!

Listan växer fortfarande och hittills är vi sex ärliga. Häng på du med och visa ditt helt vanliga hem!

Läs mer här och här, och se bilder av mitt helt vanliga hem här.

Än så länge har vi vågat:
LisaKristin
Spiderchick
Thepas
Helena
Kiqi 
Elin

Små bra dagisgrejer

Direkt på vänster sida när man kommer in genom dörrarna till Theodores avdelning (Snäckan) på dagis så hänger en massa regnkläder på krokar på väggen. Över krokarna finns bilder och namn på respektive barn. Det tycker jag är så bedårande. Att de har gått och tagit bilder lite då och då på barnen och klippt ut i fina cirklar och satt upp. Dessutom sitter dagiskorten uppsatta ovanför deras fack. Det är också fint. Och så sätter de ibland upp bilder på saker de gjort eller bilder efter olika teman. Just nu sitter tema "vänskap" uppe, och bilder på barn och föräldrar från pepparkaksbaket innan jul. Jag är med på en bild och det tycker Theodore är jättekul att visa. Jämt.

En annan rolig sak är att gå och titta på schemat som sitter uppe och talar om vad de har gjort/ska göra i veckan. Om de ska gå ut eller leka med någonting speciellt, och vad de äter. Det är superspännande!

09 februari 2011

Fotoutmaning, dag ett: Självporträtt

Det här är en bild tagen i hissen på väg hem från jobbet en kväll i juni. Jag gillar den för att den är så opretentiös i sin oskärpa och sin dåliga ljussättning. En ögonblicksbild av en Thepas som är så himla nöjd över att vara duktig och cykla till och från jobbet istället för att ta lat-vagnen.

08 februari 2011

Lekträff sökes

Till helgen jobbar mannen båda dagarna och jag och Theodore får reda oss själva. Är det någon som vill hitta på något?

------------
Yey! Hem till Caroline på lördag. Söndag anyone?

Fotoutmaning

Jag brukar inte vara sådär jättepepp på utmaningar av typen "långa listor över saker man ska göra varje dag", men hos Viola Vamp hittade jag en fotoutmaning som jag tror att jag hoppar på. Inte i kväll men kanske lite senare i veckan. Här är uppgifterna.


Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Fler vågar visa sina vanliga hem!

Sakta men säkert växer listan över oss som vågar visa våra vanliga hem. Kom igen nu och anslut er!

Än så länge har vi vågat:
LisaKristin
Spiderchick
Thepas
Helena
Kiqi

07 februari 2011

Stickafton

Nu åker jag hem till Sushila för att sticka och umgås. Det kommer att bli hur mysigt som helst för jag trivs mycket bra både med hennes sällskap och mysiga lägenhet.

Jag står just nu på spåris med darriga knän, för jag skyndade mig så mycket på cykeln tidigare att jag blev alldeles trött. Theodore hade tid hos tandläkaren och jag var orolig att bli sen i snöovädret. Som tur var hann vi i lagom tid och pojken var så duktig. Det var ingen riktig undersökning utan bara rutinmässig provtagning av salivet men pojken satt så duktigt själv i stolen och fick både tandborste och suddigum efteråt.

06 februari 2011

Söta lilla söndagsbarnet

När man är nyvaken får man ha napp ("bapp") en stund. Sedan läggs den i sängen. Efter middagsluren var det mindre populärt, till och med efter en mut-muffin.

Det här är en syn som får mig att bli varm i magen. Mitt lilla barn  med en bil och ett fint pärlarmband. Båda är Theos favoriter för tillfället.

Tillskott

Nu har vi fått ännu en bloggerska på listan över oss som vågar visa våra alldeles vanliga hem. Helena!

Än så länge har vi vågat:
LisaKristin
Spiderchick
Thepas
Helena

05 februari 2011

Rymd-DJ:en Theodorski rapporterar

Idag har varit en bra dag. Både mamma och pappa var hemma var hemma hela dagen och jag fick fattiga riddare till frukost! Sedan fick jag åka cykel till biblioteket där mamma lånade lite språkböcker men jag hittade inget som var roligt. Jag har ändå så mycket bra böcker hemma. Särskilt alla om Alfons och min nya Muminbok som handlar om när Mumintrollet ska gå hem med mjölk till sin mamma.

När vi var på biblioteket gick vi in i ett rum med en massa kläder. Det var tydligen klädbytardag och vi lämnade en hel påse av mina urvuxna kläder men vi hittade inget särskilt som vi ville ta hem. Däremot träffade vi mamman till en av mina dagiskompisar. Hon verkar snäll.

Sen cyklade vi hem och åt lunch och sov middag. Jag tror att mamma och pappa somnade lite de också för de såg så trötta ut när de hämtade mig ur sängen och jag fick ropa ganska länge tycker jag.

Efter luren åkte vi till ett jätteroligt ställe som kallas Världskulturmuseet. Där fanns någonting som kallades utställningar och en av dem, Jordlingar, var ett jätteskojigt lekrum med massor av roliga saker och gömställen. Jag lekte med My och Livia och deras mammor och pappor. Deras lillasystrar var också där men de är bebisar så de är inte så roliga.

Middagen åt vi på MAX för vi lekte så länge att det blev sent. Så sent att när vi kom hem var det precis lagom tid för mig att få pyjamas och saga. Men det gjorde ingenting för jag var så himla trött och när jag fick min napp och min isbjörn somnade jag nästan med en gång.

Imorgon är det dags för nya bus igen.

Det här är ett rymdskepp och jag är kaptenen. Men mamma tyckte att jag såg ut som någonting som heter DJ.

Det fanns massa roliga gubbar och klossar också.

Kapten Kirk på bryggan.

Det var liksom som is fast man inte halkade. Och under isen fanns fiskar och en flaska och en telefon.

Jag är den där lilla gröna pricken där borta. Han som sitter och slappar är min pappa.

03 februari 2011

Bästa uttrycket någonsin

Alltså. Jag älskar ju det svenska språket och rynkar lite på näsan när någon (som kan vara jag själv) använder exempelvis engelska ord när det finns alldeles utmärkta ord på svenska. Ja. Lite bakåtsträvande kanske men sån är jag. Språklig bakåtsträvare.

Men det är inte helt sant. Jag älskar nämligen också nya ord och nya användningsområden för ord. Ovanligt fyndiga direktöversättningar är också en delikatess. Som det här uttrycket jag nyss läste hos Fredrik Backman:

"Var där eller var rektangulär."

Briljant.

Testpilot

Jag är inte mycket för Alla hjärtans dag, men jag älskar kladdkaka. Så när Smartson efterlyste testpiloter för Ekströms kladdkaka kunde jag inte låta bli. 1000 testpersoner ska väljas ut, bland dem ska 200 vara bloggare. Kanske vill du också prova en kladdkaka helt gratis? I så fall klickar du här.

Harmonisk kväll

Åh vilken mycket bättre dag jag haft idag! Det började med en mysmorgon utan dess like med en pojke som visserligen bara sov i sin säng till tjugo över sex, men det kompenserade han för genom att mys-sova i vår säng ända till kvart i åtta. Alldeles för sent för mig såklart men jag kunde inte motstå myset. Som genom ett mirakel hann jag ändå göra mig i ordning, äta frukost och cykla till jobbet utan att komma för sent.

På jobbet var det roligt, så roligt att jag bara med nöd och näppe lyckades slita mig vid fyra för att cykla till dagis (utan att bli minsta lilla blöt). Där hämtade jag en glad och busig pojke som ätit och sovit duktigt och varit på bra humör hela dagen.

Vi åkte hem och lagade Korv Stroganoff med basmati-råris och broccoli som pojken åt med god aptit. Sen var det dags för dusch-lek och nattning. Allt gick smidigt och var så mysigt så. Pojken var glad nästan hela tiden och sötare än vanligt. Min lilla stjärna.

video

Det är något knas med ljudet i början men det ger sig ...

Helt vanliga hem

Jag ser att intresset är ganska stort för det här med att visa upp sitt helt vanliga hem. Många (eller några i alla fall) har uttryckt att de skulle vilja göra samma sak. Om de vågar.

Klart ni vågar! Ju fler av oss som visar upp våra helt vanliga hem desto bättre känner vi oss när vi ser att de flesta av oss faktiskt inte bor i ett inredningsmagasin. Kom igen nu, visa upp era smuliga köksbänkar, fyllda tvättkorgar och stökiga barnrum. Eller perfekt städade hallar och utsökt inredda sovrum också för den delen - så länge det är helt ärligt och på riktigt!

Och om ni nu vågar kan ni väl meddela mig i en kommentar eller på therese.sharp @ gmail.com så kan vi hålla reda på hur många vi är. Har ni en blogg lägger jag gärna upp en länk till ert inlägg här på min blogg, men har ni inte det kan ni till exempel lägga upp bilderna på Facebook istället.

Och glöm inte att sprida budskapet vidare. Ju fler som visar upp sina helt vanliga hem, desto bättre kommer vi att känna oss över våra!

Än så länge har vi vågat:
LisaKristin
Spiderchick
Thepas

02 februari 2011

För att vara rättvis

Min pojke kan vara ett litet trots-troll när han sätter den sidan till, men för att vara rättvis kan jag också berätta att imorse sov han till klockan sju. Sen låg han i min famn, i min säng, och bara gosade och småslumrade i 45 minuter. Vid sådana tillfällen finns det inget bättre än att vara mamma.

Jag är så trött, hälsar den värdelösa mamman.

Åh herregud så trött jag är! Den här dagen har sugit musten ur mig och jag har inte ens gjort något extra ansträngande. Jag cyklade till jobbet och jobbade till fyra. So far so good. Jag var så nöjd med att det inte regnade och att cykelvägarna var näst intill isfria. Jag såg fram emot en behaglig hemresa.

Så, när jag sedan cyklade hem i regnet, såklart, surade jag lite men var vid hyfsat gott humör. Tills jag blev nedstänkt av en bil. Tack! Jag kom fram till dagis dyblöt och med igenimmade glasögon. Som tur är var Theodore duktig och kvittrande glad hela vägen hem. Tills vi kom till trappan. Då var allt annat mer intressant än att gå upp och jag såg hur ett trotsanfall var på väg. Jag prövade alla knep, lät honom få valmöjligheter (gå upp för trappan själv eller bli buren) och talade till honom på hans nivå - men ingenting hjälpte. Till slut fick jag helt enkelt lyfta upp honom och bära honom under vilda protester. Väl hemma låg han på golvet och skrek medan jag klädde av mig och började förbereda för matlagning. Efter en stund förstod jag att här skulle ingen mat bli lagad om jag inte mutade pojken glad igen. Så det blev Bolibompa på datorn vid köksbordet. Det var mäkta populärt.

Jag var nästan färdig med maten - stekt fisk med färska rödbetor, kokt potatis och citronsås - när Bolibompa inte var roligt längre. Men det passade ju ganska bra eftersom det var matdags. Trodde jag. det blev ingen mat äten och allt var felfelfel tills jag helt enkelt bestämde att det var läggdags, en halvtimme tidigare än vanligt. En mamma orkar bara så mycket liksom.

I sådana här situationer känner jag mig som en värdelös förälder. Allt pojken vill är ju egentligen att jag ska leka med honom. Umgås med honom. Vara med honom. Men jag måste ju få maten lagad! Det måste ju bli gjort. Suck. Jag önskar att jag bara kunde vifta med ett trollspö och så stod maten där. God och näringsrik. Så kunde jag hänga lite med min lilla kille istället. Och vara en bättre mamma. Det här med olika matkassar man kan få hemlevererade med recept är ju bra och fint men varför har ingen kommit på att leverera påsar med helt färdiglagad god och nyttig mat? Färdiga rätter för fem dagar, bara att lägga i kylen och sedan värma. Toppen!

Men men. Nu sover pojken och jag har diskat undan efter middagen. Nu väntar ett par timmar framför TV4 Science Fiction innan jag kryper ned mellan de obäddade lakanen. I händerna tänkte jag ha en stickning som jag påbörjar för tredje gången kan man säga. Det är en balaclava åt Theodore och den första jag stickade blev lite för liten så jag bestämde mig för att sticka en ny. Den andra blev stor nog att passa mig så den repade jag upp. Nu är jag inne på tredje försöket. Snälla, säg att det där med tredje gången gillt gäller för jag orkar inte sticka en till.

Hur ska det bli den här gången? Place your bets!

01 februari 2011

Helt ärligt om vardagen

Många bloggar är till för att glorifiera. De skönmålar det fina och rena eller det sjuka och destruktiva. Det är självklart inget konstigt med det. Inget fel heller. Jag gör det också. Väljer ut det jag vill skriva om och komma ihåg. Jag vet inte om jag nämnt för er varför jag bloggar men anledningen är i alla fall att jag vill minnas. Jag vill komma ihåg alla de här dagarna som går så fort. Jag vill minnas hur det var just nu. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad vi gjorde och hur jag tänkte precis just nu. Jag försöker att skriva om det bra och det dåliga. Om sömnbristen och bebispussarna. Om stress och mys. Men självklart väljer jag den bästa bilden, den roligaste anekdoten och så vidare, det försöker jag inte sticka under stol med.

Min blogg handlar alltså om min vardag. Om de vardagliga och sensationella sakerna som händer i den. Ordet vardag ses ofta som negativt laddat. Vardag är tråk och tristess, gråa disktrasor och fiskpinnar. Jag älskar min vardag. Det kanske låter som hittepå men jag är så nöjd och tillfreds med min vardag. I det stora hela alltså. Klart att jag inte älskar att betala räkningar och planera veckohandlingar just när jag gör det - men jag kan helt enkelt inte leva med tanken på det motsatta. Att inte ha min vardag. Att inte ha min familj och mitt hem och mina kvällar framför teven. Så för att fira min helt vanliga vardag tänker jag nu skriva ett helt ärligt inlägg om min dag. Utan omskrivningar eller försköningar eller överdrifter. Och så avslutar jag med några helt ärliga bilder från mitt helt vanliga hem. Håll till godo:

Efter en natt med rätt dålig sömn som faktiskt inte berodde på min son hade vi en mysig familjemorgon innan jag trampade iväg till jobbet och pojkarna traskade ned till tvättstugan. Efter halva cykelvägen började det regna och när jag kom fram till jobbet var jag dyblöt. På utsidan. Mina nya cykla-till-jobbet-kläder fungerar perfekt, jag blir varken kall eller blöt. Toppen! 
Sedan jobbade jag till fyra. Det regnade fortfarande när jag styrde tramporna mot dagis och den här gången blev jag blöt in på skinnet. Mest på fötterna dock eftersom smältvattnet och regnet hade gjort så stora pölar att mina fötter doppades i vattnet när jag trampade! Som tur är var pojken duktig och trilskades inte så mycket, i vanliga fall är det omöjligt att få honom att vilja gå hem. Det är lite lättare nu när jag kan locka med cykeln. Det första han gör när han ser mig komma in med hjälmen på huvudet är att skrika "gicka, gicka!". Det betyder cykla. 
Väl hemma fick jag muta pojken med en kiwi och ett päron bara för att få laga mat utan att han slängde sig gråtande på golvet eller gjorde rackartyg. Vilket naturligtvis gjorde att han inte ville äta min dijonsmakande kycklinggratäng med couscous och haricots verdes. Såklart. 
Istället för att bråka om maten (för det leder ändå inte till någonting bra) gick vi upp och tittade på Bolibompa. Theodore älskar Bolibompa och satt som ett tänt ljus i min famn tills det var dags att byta om till pyjamas. Efter tandborstning, sagoläsning och godnattsång tog jag hand om disken medan pojken försökte somna. Det var tydligen lite jobbigt ikväll men efter en halvtimme sov han gott med isbjörnen i ett fast grepp. Jag diskade klart, fotograferade lite och vek två fulla tvättkorgar tvätt. Sedan läste jag lite bloggar och såg på House. Och nu sitter jag här.

Och här kommer dagens bilder. Hoppa gärna på utmaningen och blogga om era helt vanliga hem, ni också!

Theodores rum. Inte inrett alls eftersom det fungerar mest som ett funtionsrum. Skötrum och sovrum. Theodore leker mest i köket och vardagsrummet för det är där vi vuxna är. Men snart är han stor nog att leka mer själv och då ska vi fixa till hans rum så att det blir mysigare och lekigare. Vi funderar på att köpa ett bord och två små stolar åt honom i tvåårspresent. Så kan han sitta där och rita och så.

Hallen. för mycket kläder och för många skor. Tanken är att vi ska sätta upp några krokar i barnhöjd så att pojkarna kan hänga upp sina egna ytterkläder. Då blir det lite mer plats och lite mindre kaos.

Köket. Komplett med gigantisk diskhög i diskstället. Soppåsen hänger lite käckt på lådhandtagen och vi har fortfarande inte fått upp några gardiner efter två år. Jag trivs trots det väldigt bra i vårt kök.

Badrummet. Det enda rummet i lägenheten som inte renoverades innan lägenheten såldes till oss. Anledningen är den grundförstärkning som görs i fastigheten så det är inte mycket vi kan göra åt exempelvis det gräsliga kaklet.

Sista bilden visar vårt sovrum med den obäddade sängen. Vi bäddar aldrig, förutom när vi byter sängkläder.  Vi skyller på att det är för att vi vill undvika kvalster men sanningen är att vi inte tycker att det är så viktigt med bäddning.

Är ditt hem alltid perfekt?

Jag läste nyligen två blogginlägg som oberoende av varandra (tror jag) tog upp ett ämne som fick mig att börja fundera. Både LisaKristin och Spiderchick visade bilder från sina hem. Ärliga och ostylade bilder på helt vanliga hem med tillhörande stök och soppåsar. Så som det (förhoppningsvis) ser ut hos oss alla. För det finns väl knappast någon som har ett perfekt stylat och städat hem för jämnan? Utan minsta smula eller dammråtta. Utan fyllda tvättkorgar eller stökiga vardagsrumsbord. Det är väl sådant som händer när man ska få besök, blogga eller sälja typ.

Eller? Hur ser era hem ut? Är de perfekt städade och utsökt inredda jämt? Kan du alltid utan panik få oväntat besök?

Vi har bott i vår lägenhet sedan november 2008 och det var först i  somras som vi fick riktig rutin på att hålla en acceptabel nivå på städning, tvätt, disk och allt som ska göras. Det är så mycket med ett hushåll (och barn och jobb och fritid och make/maka osv.). När disken är under kontroll så svämmar tvätten över. När golven är rena har man inte tvättat fönstren på två år. Så är det hemma hos oss, och det har varit boven i många irriterade diskussioner. Som tur är har det blivit mycket bättre sedan vi helt enkelt kom fram till att vi hellre är en lycklig familj i ett stökigt hem än en olycklig familj i ett perfekt hem.

Vi har en nivå som vi tycker är acceptabel och den håller vi stenhårt på - sedan får resten vara som det är. Det innebär till exempel diskad disk, rena toaletter och hyfsat dammfria golv. Och det får såklart aldrig ligga farliga/icke barnvänliga saker framme. Däremot ligger det leksaker/kläder/tidningar/stickningar lite här och där och sängen bäddas i princip aldrig. Men det är ok.

När det gäller  det rent inredningsmässiga har vi kommit lite mer än halvvägs skulle jag uppskatta. Vi har allt vi behöver i möbelväg men den där sista lilla pricken över i:et saknas. Vi behöver saker på väggarna och gardiner in fönstren. Nej vi har inga gardiner (förutom rullgardiner i sovrummen). Dessutom har vi ju varit tvungna att flytta alla blommor och prydnadssaker från klåfingershöjd så allt ser lite ... ihopkastat ut. Inte genomtänkt och färdigt. Men det är ok.

Ikväll tänker jag göra som LisaKristin och Spiderchick. Jag ska fotografera mitt hem som det ser ut precis just nu. Utan att välja de mest smickrande vinklarna. Som det ser ut bara rakt upp och ned. Med badrum från -86, smutsigt köksgolv och tvätt över hela sovrumsgolvet.

Gör det du med, så slår vi ett slag för de alldeles vanliga hemmen!