Ostluvan

Theodore slog ögonbrynet rakt in i ett vasst hörn och en stor bula var att vänta. Så fram åkte osten ur kylen och med en mössa som hållare satt den kvar länge nog för att bulan blev så liten att den nästan inte syns.

Dagens nya ord: Ostluva.

Lilla klumpedunsen

Sargad liten hjälte.

Theodore är inne i en sån där klantig period igen. Hela veckan har han snubblat och ramlat och skrapat sig och rivit sig och fått blåmärken. Som tur är har han inte slagit sig på riktigt. Och som tur är landar han inte alltid på tänderna, som under den förra klantighetsperioden.

Veckan som gått har varit hektisk med nytt jobb och nya rutiner att komma in i men jag tror att allt börjar falla på plats. Igår satt jag faktiskt på bussen hem och log för mig själv hela vägen. Det här kommer att bli jättebra!

Det var länge sedan jag bjöd på film här på bloggen, så här kommer en när jag försöker föra en konversation med Theo medan han mest vill titta på Bolibompa.

Tanden

Flisan och den sargade läppen.

Nej, tanden var det ingen fara med. Den är lite kantstött men inte lös eller så. Flisan däremot satt kvar i läppen men den fick tandläkaren bort. Tydligen hade den vandrat ut av sig själv till slut men jag tycker att det är skönt att den är borta. Nu har vi fått saltlösning att badda såret med nu på kvällen.

Han må vara lite ostadig på benen, men han är fingerfärdig som få.

Och nu är det kväll. Gudskelov. Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Theodore sover så himla dåligt nu, mest beroende på tand nummer 13 men jag misstänker även begynnande förkylning. Hur som helst så sov han mycket oroligt hela helgen och vaknade mellan sex och halv sju. Inatt vaknade han så många gånger att han till slut fick sova bredvid mig i sängen. Han vaknade klockan fem och vägrade somna om. Tre nätters dålig sömn och tidig vakning tillsammans med morgonens tandhistoria och en dags heltidsarbete är nog för att jag ska ge mig. Snälla mammas lilla gos, kan jag inte få sova inatt? Kanske i all fall tre-fyra timmar oavbrutet? Eller två? Och snälla, vakna inte innan halv sju. Det skulle vara så himla bra. Ok?

En skön syn för en trött mamma. En glad och nöjd pojke som leker och en man som lagar mat. Gött.

Snubblar'n

Min lilla bebis ramlade i dag på väg till dagis och slog av en bit av ena framtanden! Min stackars lilla pojke ramlar hela tiden på munnen och slår sig. Senast i fredags ramlade han och bet ett stort jack i läppen som precis hade läkt. Nu har han alltså ett hack i tanden. Han kommer att se ut som en liten pirat tills han får nya tänder. Världens mest bedårande pirat visserligen, men ändå! Kan inte den här snubbeltiden vara över nu? Tänk om han alltid kommer att trilla över sina egna fötter? Då kommer han snart inte ha några tänder kvar.

I eftermiddag har vi en tandläkartid bokad för att undersöka att ingenting annat blev skadat i munnen. Jag håller alla tummar jag har för att det inte blivit några allvarligare skador på mjölktänderna eller de nya tänderna under dem.

Mammas stackars lilla pojke!

Hualigen!

Vid middagen satte Edward vad som visade sig vara en skinkbit i halsen. Det var oerhört läskigt, mannen fick ta till Heimlichmanövern medan jag stod redo att ringa en ambulans. Som tur är lossnade skinkan och allt ordnade sig till det bästa. Men det var nära ögat och jag är sanslöst tacksam att min man är utbildad i sådana här saker och handlingskraftig som få.

Nu till mer lättsamma ämnen för att glömma det skärrande och läskiga.

*rys*

Så.

Idag var hela stora familjen Sharp på Åbybadet. De stora pojkarna sprang genast iväg och åkte allt de fick åka. Jag och Theodore gick till bebishörnan. Där var han en riktig fegis och gnällde och hackade tänder i det 25-gradiga vattnet. Det här skulle bli en lång dag, tänkte jag. Vi lämnade bebishörnan och steg ned i varmvattenbassängen istället. 34 grader varm. Där gnälldes det inte men Theo satt fast som ett frimärke på mig. Det var i och för sig mest mysigt. Efter en stund visade han tecken på lite mod så jag lät honom hålla i ledstången och höll honom någon decimeter från mig.

Innan jag visste ordet av var lilleman kaxigheten själv i vattnet. Med hjälp av en simring flöt han omkring och hojtade och vi gick tillbaka till bebishörnan. Där var han kungen av vattnet och åkte kanor och stänkte vatten för allt var tyglarna höll. Vi badade i nära nog tre timmar innan alla var trötta och vi åkte hem. Theodore var till och med jätteduktig i omklädningsrummet och gnällde inte en enda gång förrän vi nästan var helt klara.

Nu har vi kommit hem och ätit pizza (med tillhörande läskighet) och sitter nu bänkade framför den första Harry Potter-filmen. Vi började titta igår men den var så hysteriskt lång så ingen av oss orkade se hela. Klockan var närmare elva när vi stängde av och då hade den pågått i en hel evighet. Eller två timmar i alla fall. Sjukt långt för att vara en familjefilm tycker jag.

För övrigt har Theodore nu kommit på att han kan resa sig i vagnen så nu åker selen fram. Himla populärt kommer det att bli. Jorå.

Mycket på tallriken just nu

Oj vad massor det är att göra och tänka på just nu. Över allt (hemma och på jobbet) är det saker som behöver göras nu nu nu eller helst i förrgår och jag har knappt haft tid att ens tänka på att skriva ett blogginlägg.

Så nu tar jag en paus och skriver. Nu, när jag har fem minuter. Nu ska jag äntligen få blogga. Nu ska orden få flöda ur fingrarna som rinnande vatten. Och nu! Nu, ska jag skriva om ... eh. Ja vad då? Det är helt dött inne i huvudet.

Eh, kanske har Theodore gjort någonting roligt? Han har ramlat och slagit i munnen och ska till tandläkaren imorgon. Inte så roligt.

Men! Nu vet jag! Jag har lyssnat på bra musik på Spotify. Det är en bra grej att skriva om. Jag har lyssnat på Fallulah och Hannah Schneider. Det är bra grejer och helt nytt för mig. Lyssna ni med. Det är en order.

Annat kul ... Jo! Jag fick äntligen äntligen äntligen mitt hår klippt igår. Sushila stajlade med saxen och nu har jag ett friskt och levande svall igen. Tack! Jag fick dessutom en hejdlöst snygg och fantastisk väska som hon sytt. Bara sådär i efterskottspresent. Jag ska visa bilder sen.

Ja, och så får vi Stockholmsbesök imorgon i form av Stefan och Josefin. Men då är jag på sommarfirande med jobbet. Aaaall night.

På söndag ska vi för övrigt på lekträff med familjegruppsfamiljerna för första gången på evigheters evighet. Alla kommer och jag ser fram emot det jättemycket!

Nu återgår jag till alla måsten. Golvet på övervåningen ska tydligen dammsugas.

Ståndaktig och nästan alltid glad

Nu har vår bebis börjat ställa sig mot möbler och gå intill dem med mycket vingliga små steg. Det är ett stort steg som gör föräldrahjärtan stolta - men det för med sig sin beskärda del av gråt och tandagnisslan också. Theodore har en viss förkärlek för att ställa sig mot vardagsrumsbordet och vi föräldrar har vetat att olyckan skulle komma förr eller senare. Men man kan inte skydda barn mot allt och pojken måste ju få testa sina gränser lite och utforska sig själv och världen omkring honom. Alltså låter vi honom stå, och håller oss på lagom avstånd. Och så hände det till slut idag. Han tappade koncentrationen, ramlade och slog munnen i bordet. Gråt och små tårar, men snart var det bra igen. Trots att han fick ett blödande sår i tandköttet.

Vår pojke är så sjukt tålig. Andra bebisar i vår närhet gråter för ingenting - om de trillar lite, blir skrämda eller blir av med en leksak. Men för Theodore ska det i princip blodspillan till för att han ska ta till tårarna. Jag har förklarat för honom att det är ok att bli lite ledsen om man slår huvudet eller får en vaccinationsspruta i varje lår - men han ba: - Det är cool mamma.

Här kan ni se lite ståndaktighet in action.

Jo, han är allt som oftast glad och nöjd, den lille mannen. Han hänger med på det mesta och gillar läget. Han står till exempel ut med att jag fotograferar honom i tid och otid - eller följer honom med filmkameralinsen. Men ibland får till och med en solstråle nog. Då ser han ut så här.

Gäspis

Eddie Izzard var briljant och fantastisk precis som jag hoppades. Av en händelse skulle mina arbetskamrater/chefer också på Izzie tillsammans med sina bihang så vi träffades upp innan för middag. Jag åt entrecote med svamprisotto. Yum!

Det har varit några veckor av dålig sömn och denna kväll bjöd dessutom på en ovanligt långdragen nattning av lilleman så jag är t.r.ö.t.t.e.r.s. Lägg dessutom till att jag haft bakishuvudvärk i stort sett hela dagen efter gårdagens gigantiska alkoholintag beståendes av ett glas öl och ett glas vin. Hörde jag småbarnsmamma någon?

Trots denna trötthet har jag och resten av familjen varit effektiva och duktiga idag. Vi har i stort sett städat ur det rum som snart är Theodores, diskat och storhandlat. Theodore har producerat en fläskläpp men verkar inte särskilt påverkad av anktruten.

Dagens humör: Bra och lite grinig. Och trött.

Dagens natt: Inte så många vakningar tror jag men jag har istället fått så otroligt svårt att somna. Jag kan ligga i flera timmar och försöka somna innan jag äntligen får sova. Jag antar att nio månaders grava sömnstörningar tar ut sin rätt till slut.

Dagens väder: Kallt och snö!

Dagens frukost:

Fattiga riddare med äppelmos och kanel.

Dagens lunch:

2 cheeseburgare på Donken. För att jag är 15 år.

Dagens middag:

Mackor med diverse juliga pålägg.

Dagens godis: Lite choklad, julmust light, pepparkakor.

Dagens klädsel: Svarta strumpbyxor, svart linne, brun klänning med vita prickar.

Dagens frisyr: Pufflugg och hästsvans med fläta.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Att vi nästan städat ur lillemans rum.

Dagens sämsta: Huvudvärk.

Dagens vill ha: Jul med dignande bord och stora släkten.
Dagens utflykt: ICA MAXI.

Dagens handarbete: Inget. Eller, räknad WoW?

Dagens musik: PJ Harvey.

Dagens saknad: Jularna från förr.

Dagens dummaste:

Huvudvärk.

Dagens sjuka: Huvudvärk och kanske Theos fläskläpp.

Dagens drog: Sömn.

Dagens köp: Massor av mat och sånt.

Dagens morgondag: Freeport på dagen och hem till familjen Wendell/Andrén på kvällen. Och så ska vi köpa julgran!

Nu: Smygäta en bit köttfärslimpa som mannen lagade till morgondagen. Sedan sömn. Jag ska inte se på Rambo.

Blodad tand

Idag började handbolls-VM för damer i Kina. Sverige vann sin första match, yey. Men det såg jag inte förrän för en liten stund sedan, även fast sändningen började vid lunchtid. Vi var nämligen ute på stan hela lilla familjen för att köpa julklappar och en såg. Klappar till barnen och såg till trappgrinden.

Det blev inga klappar dock, för vi hittade inget kul. Theodore ska bara få ett litet paket med en liten leksak för han förstår ju ändå inte konceptet med presenter. Eller leksaker. En babyborste eller sked eller toarulle är lika mycket leksak som vilken leksaksbil som helst. Vi vill mest ge honom någonting att öppna så att vi kan ta kort på honom när han leker med papper och snöre. Edward däremot ska nog få ett hockeyspel. Ett helt analogt bordshockeyspel. Ett sånt ens brorsa hade när man var liten.

Vi har tröttnat på allt Nintendo- och datorspelande och vill uppmuntra honom att leka utan skärm. Ett hockeyspel blir dessutom ett stooort och fyrkantigt hårt paket - och det är väl fortfarande alla små barns julklappsdröm? Eller ska det vara små fyrkantiga hårda paket nu? Med datorspel och PS3-konsoller?

Nu blir det i alla fall inga spel från oss i år. Skärmspel alltså. Vi fundera också på sällskapsspel som vi kan spela tillsammans. Som den gamla klassikern Vem där. Den finns nu i Star Wars-variant och det gillar nog både vi och han bättre! Men alltså, för att go all gammal kärring, är det inte ganska hutlöst att ta 350 kronor för ett simpelt sällskapsspel? Det är ju inte som om det innehåller sjuhundra smådelar och är komplext alls. Eller det kanske bara är jag.

Hur som helst. Vi kom hem med en såg, och vi kommer alltså behöva ge oss ut i julhandelskaoset igen. Suck. Men det blir nog på vardagstid. Inte en till lördag. Nope.

Ja och så åt vi sallad och tårtbuffé på Steinbrenner & Nybergs. Yum. Och vet ni vad för traumatiskt som hände där? Theodore satt i sin barnstol när han plötsligt blev som förbytt och började tugga/hacka på bordet. Han hackade så till sin milda grad att det plötsligt lät ganska högt när han slog överkäken mot bordsskivan. Jag tittade på honom, det måste ha gjort ont. Han tittade på mig, lekte med tungan i munnen och såg väldigt konstig ut. Men han var inte ledsen. Jaha tänkte jag och tog upp honom i famnen för att gosa. När mannen kom tillbaks från sin matjakt skulle jag sätta ner pojken i stolen igen - då upptäcker jag att han är helt blodig i munnen! Och min kofta har flera blodiga mun-märken.

Vilken isklump i magen innan jag hunnit ta reda på varifrån blodet kom och hur mycket det blödde. Blodet kom från hans kommande framtänder som fått en törn av bordet. Man ser ju tänderna genom tandköttet så det måste gått lite hål där och som tur var så slutade det blöda fort. Och Theodore var inte ledsen alls. Jag däremot blev inte mig själv på flera timmar och trots att jag inte gripits av panik utan hanterade situationen som sig bör så gnagde det i mig länge efteråt.

Det var Theodores första olycka. Jag måste vänja mig vid att han ramlar och slår sig. Att han blöder. Att plåstra om och inte visa att jag är rädd. Att vara lugn och moderlig. Men egentligen vill jag börja grina och ringa min mamma eller pappa.

Det kändes som att det var mitt fel att han tuggat sönder tandköttet mot bordet. Det var det naturligtvis inte men jag kan inte rå för att jag oroar mig över att det blev någon skada på den nya lilla tanden som inte kommit fram riktigt ännu. Säg att den är ok va?

Dagens humör: Bra med lite inslag av uppgivenhet och panik.

Dagens väder: Grått.

Dagens frukost: Äggröra med stekt skivad rostbiff. Deluxe.

Dagens lunch: IIngen. Om inte en nybakad donut gills.

Dagens middag: Räksallad och tårtbuffé.

Dagens godis: Tårtbuffé.

Dagens klädsel: Blå jeans, ärmlös grå- och rosamönstrad klänning med fickor, grå kofta, bruna strumpor.

Dagens frisyr: Snedlugg med hårspänne och hästsvans med fläta.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Hålla handen på stan.

Dagens sämsta: När Theodore slog munnen blodig mot bordet.

Dagens vill ha: Godsaker.
Dagens utflykt: Stan.

Dagens stickning/virkning: Stickat en slags toffla i rester av grön Drops Eskimo. En grön toffla alltså. Jag borde sticka en till, i brun Eskimo för jag har inget grönt kvar, men jag är inte så motiverad.

Dagens låt: Midnatt råder. Mest tipptapp-delen.

Dagens saknad: Mina föräldrar.

Dagens dummaste:

Att åka in till stan i julruschen.

Dagens sjuka: Theodore, men han börjar piggna till, tror jag.

Dagens drog: Donut!

Dagens roligaste: Jag skrattar fortfarande åt "slåssning".

Dagens köp: En såg.

Bild 3

Idag får ni se på min hyvlade hand. Ja, hyvlad. Typ. Jag har ganska långa och starka naglar, på alla naglar utom höger tumme för den nageln gick av i söndags. Jajaja, kom till saken. Hur som helst, jag skulle öppna en burk äppelmos i morse och locket satt verkligen jättefast. Jag tog i och fick till slut upp locket men med konsekvensen att höger tumnagel revs mot vänster hand. Tur att det var den nageln som gick av, tänkte jag, annars skulle jag nog få värsta såret. När jag ser ned på handen ser jag att blodet droppar ner på golvet. Shoot! Jag hade hyvlat bort en liten bit hud, inte ett rivsår utan alltså ett... hyvelsår. Det är ett litet sår men det gör mer ont än man kan tro.

Ok då. Ingen mössbild den här helgen.

Jag är dålig på att hålla mina bildlöften märker jag. Må så vara. Jag tror att jag väntar med att fota mössan tills de fingerlösa vantarna är färdiga, så ni får se hela setet.

Helgen har i alla fall varit fin... och ond. På fredagskvällen blev jag överraskad av min älskling som hade köpt en massa goda ostar som vi åt efter en tomatsoppemiddag under nya filten i soffan. Mysigt! På lördagen åt vi amerikans brunch, köpte lekkläder till Edward och såg Laakso på Sticky Fingers. Det var en fin dag och kvällen var så rolig!! Eftersom jag inte festat på ungefär hundra år blev jag så klart alldeles för full och stod längst fram och skrek med i alla texter men det är så det ska vara. Jag lyckades dessvärre trampa snett med foten samtidigt som en fellow konsertbesökare trampade på samma fot. Aj. Den gick inte att stödja på alls och min älskling slängde in mig i en taxi och vi var hemma på två röda. Det var så det kändes i alla fall. Natten var mysig och vi sov bra. Morgonen var inte så bra, när bakfyllehuvudvärken lagt sig växte en magkatarr-attack fram. Större än jag någonsin upplevt förr. Det var verkligen inte roligt men efter ett par timmar av lidande och en Omeprazol lyckades jag somna om.

Jag har varit väldigt ynkig med trasig fot och mage, men har man världens finaste blivande man bredvid sig är det inte så illa i alla fall. Nu sitter han på tåget och jag kan knappt vänta tills det blir helg igen!