Vad säger mitt kylskåp om mig?

Här är dörrarna till vår kyl och frys. Låt oss ta en närmare titt på vad som finns på dem ...

Vi börjar med frysen. Längst fram sitter mannens jobbschema. Ett fyrskifts-schema som jag nästan alltid har koll på. Nu är det eftermiddagsskift. Så mycket vet jag. Bakom schemat sitter två take away-menyer, en från en pizzeria jag inte gillar så mycket (men det är ok för vi har typ fem-sex stycken inom fem minuters gångavstånd) och en från en indisk restaurang jag gillar jättemycket. Den ligger tvärs över gatan.

Under schemat och menyerna sitter en teckning som Theodore gjort på dagis. Ibland kommer det hem en ny och då byter jag ut den gamla. Längs upp till höger sitter en ful ugnstermometer.

Under Theodores dagisteckning sitter en giraff som jag målat med glitterlim tillsammans med Edward. Den var tänkt att vara med i det där en miljon giraffer-projektet men jag glömde skicka in den. Säg inget till Edward.

Nu över till kylskåpsdörren. Till vänster syns ett vykort från en bar vi var på i New York i höstas, Live bait. Jag gillar deras slogan - "Warm beer, cold food". Till vänster, under en timer från Ikea, sitter diverse rabattkuponger. För tillfället två från Medstop och en från Listerine. Jag gillar att handla saker från apotek. Det känns redigt på något vis.

Och här har vi själva huvudattraktionen. En lapp som Edward skrev i vredesmod för några månader sedan. Han hade givetvis inte tappat rösten. Han är en sån drama queen. Hur roligt som helst!

Under Edwards lapp sitter ännu ett vykort från N.Y.C. Jag tog det inne på en bar på Coney Island där vi drack öl med freakshow-namn och såg en creepshow som var så dålig att den var bra. Jag blev rädd i all fall och allt var coolt och snyggt i äkta freakshow.manér.

Till sist ännu en barnteckning. Blommor och regnbåge målade av Edward. Jag älskar den här för att han försöker vara så tuff och cool men innerst inne vill han måla blommor och regnbågar. Fin kille.

Så, kom med era analyser. Vad säger mitt kylskåp om mig?

Bolltrixare och DJ

Idag har det bara varit jag och diverse barn här hemma. Mannen var på sån där hopp-och-lek-dag med jobbet där de ska bonda och hålla på, så jag fick mig en bonusföräldradag igen. Bonus för att det är en extra föräldradag sådär i slutet av arbetsveckan och bonus för att jag även hänger med bonus-Edward.

Vi började med att åka in till stan efter lunch för att dricka slush, titta i leksaksaffär, köpa jordgubbar och handla mat. På vägen hem träffade Edward sina nya gårdskamrater och han lekte ett tag ute medan jag och Theo gick in. Vädret var regnigt och tråkigt. Efter en stund kom barnen in och lekte hos oss istället. Sedan var det ett enda kaos av pojkar som for runt i lägenheten. Theo, Edward och två pojkar i 6- och 8-årsåldern. Jeez. Det var helt utmattande! För att inte tala om när jag skulle utfodra alla de här glinen. Ingen satt still, alla busade men maten gick i till slut. Då fick de kakor som belöning, sen gick gästerna hem. Jag är så himla glad att Edward har hittat kompisar här i Göteborg men det är en omställning att gå från en liten ettåring till fem vilda barn som kletar slime i soffan och tjatar om att få kasta pil trots att de ar typ hälften så långa som höjden upp till tavlan. Ja säger då det, inte blir det någon dagisförken eller fritidsgårdsledare av mig. Jag är helt utpumpad.

Som tur är gick nattningarna mycket smidigare ikväll. Theodore somnade själv och har bara vaknat 2-3 gånger och somnade om på en gång (tack vare den stora högen nya nappar jag serverade honom). Edward kom visserligen i säng lite väl sent (på grund av diverse omnattningar av lillebror och så vidare) men fick två sagor och tre vaggvisor. Han somnade nöjd.

Och nu väntar jag bara på att mannen ska komma hem. Jag hoppas att jag inte hinner somna.

Mors dag nummer två

Far och son sitter och tittar på F1-kval. I eftermiddag är det tävling.

Först och främst vill jag gratulera min egen världens bästa mamma på mors dag. Sedan vill jag gratulera mig själv på min andra riktiga mors dag. Redan för några år sedan fick jag blommor som extramamma på mors dag och förra året var ju min första riktiga. Då firade vi inte på något särskilt vis men allt kändes ju så nytt och fint ändå.

I år ska vi städa på mors dag, och äta god lax från igår. Och se på F1. I morse fick jag sovmorgon då Theodore sov i sin egen säng ända till fem över åtta! Och så var ju min nya cykel med tillbehör kombinerad mors dags- och födelsedagspresent. Jag känner mig glad och uppskattad. Jag älskar min familj så mycket. Jag har världens finaste och bästa man och världens duktigaste och sötaste lilla pojke och världens finurligaste och goaste stora pojke.

Cykeln premiäråkte jag för övrigt hem från jobbet i fredags och det kändes hur bra som helst. Med alla oändligt många rödlysen och stopp tog det 23 minuter och det är ju hur bra som helst. När jag vant mig lite vid cykelvägar och växlar och så kommer det gå ännu snabbare. Inte behöver jag åka spårvagn inte!

Den här veckan har vi inte gjort så himla mycket. Mannen har jobbat natt och det gör att hela familjen hamnar lite på sned. Vi har också varit förkylda hela bunten men det är lite bättre nu. Jag och Theo har varit lite på stan, hälsat på på mitt jobb och slackat hemma. Annars har vi satt upp två nya hyllor i köket och tvättat ungefär hundra maskiner. Kändes det som. Vi har också officiellt bytt till sittvagn nu.

Theodore sover gott även i sittvagnen. Jag bara stoppade in nappen och fällde ned suffletten, ett par minuter senare sov han. Det ser riktigt mysigt ut.

Han sover mycket bättre hemma också. Visst blir det lite bakslag då och då, särskilt nu när han är förkyld, men det är inte alls så hemskt som det var för några veckor sedan. Vi har till exempel kvällar nu! Liten somnade klockan sju! Det gjorde han igår också och ville inte äta förrän hav sex. Sedan sov han till åtta. Det är banne mig att sova hela natten det.

Jag och mannen fattar inte att pojken har blivit så stor! Det är skrämmande att det går så fort. Han äter så duktigt nu, en halv burk puré till lunch. Fötterna och händerna har blivit så stora och bodysarna i 62 är trånga. Stor! 7,5 kg. Stor! Jag hänger inte med! För bara en liten stund sedan var han en liten groda som mest åt och sov. Nu är han stora sälen som ligger på mage jättelänge utan att bli sur och sitter i sin hokuspokus och gapar efter skeden. Dessutom har han börjat prata mycket mer. Massor av gulliga gutturala konsonanter som bubblar fram med dregglet.

Stor kille som tränar på att lära sig krypa.

Här får ni se en liten lång kortfilm av Theodore när han sitter i sitt gym och smått maniskt försöker äta upp sin plastkatt.

Man skulle ju kunna tro att vi inte matar honom, men det gör vi. Med morotspuré till exempel. Det finns bildbevis till och med.

Fredagsmys!

Det är fredag eftermiddag och jag och Theolainen hänger i vardagsrummet. Jag fikar kakor och juice medan lilleman leker. Regnet piskar mot fönstret och vi är så tillfreds! Kan det kanske bero på att vi sov 12 timmar inatt? 12! Efter det sov Theo middag i två timmar. Jag visste nästan inte vad jag skulle göra med all tid, men True Blood-maraton med korsstygnsbroderi i nävarna vann. Jag älskar True Blood och korsstygn.

Mannen är på tåget hem efter att ha hämtat lilla stora Edward i skolan (!) i Stockholm. De kommer hem vid halv nio eller så. Imorgon kommer svärisarna och hälsar på. Då kanske jag kan få lite städning gjord. Det blir bra.

I onsdags var vi på bvc för den andra vaccinationsomgången. Theodore var så duktig och skrattade (!) vid första sprutan och var bara lite ledsen vid den andra. Han hade gått upp staigt i vikt, vilket vi räknat med men inte växt nämnvärt på längden. Det är så det blir ibland. Nu väger han i alla fall 7470 gram. Tungviktarn!

I torsdags var en seg dag för oss alla då Theodore fick feber till följd av sprutorna. Hela natten och hela dagen var han febrig och ledsen och ville inte leka eller sova. Så då fick inte vi sova heller. Däremot låg han och myste hos mig i min famn som han inte har gjort sedan han var en nyföding. Mys!

Och förresten såg jag Carolina Gynning i Nordstan. Hon var pytteliten. Verkligen mycket mindre och smalare än hon ser ut på tv.

Åka karusell och äta karamell

... men inte jag, för jag åker inte karuseller och jag åt glass, inte karameller. Yep, hela familjen Sharp var på Liseberg idag. Mamma, pappa, storebror, lillebror och farbror. De tre stora killarna åkte karuseller tills långsmurferna åkte av medan lillpojken var duktig i vagnen.

Jag fick möjlighet att pröva Lisebergs amningsrum och det får godkänt. Om jag ska jämföra med amningsrummet på Åhléns är de ungefär likvärdiga men med olika fördelar och nackdelar. Till att börja med har rummen vad som krävs för att vara funktionella. De har bekväma sittplatser, toaletter, platser för blöjbyte och mikrovågsugn. Amningsrummet på Åhléns är mysigare och det känns av någon anledning mer naturligt att prata med andra föräldrar. Lisebergs amningsrum är däremot snyggare och behagligare designat, dessutom finns möjligheten att helt skärma av sin amningsplats med ett draperi om man inte vill att andra ska se. Där fanns också möjligheten att få en gratis blöja från Libero och våtservetter om man glömt. På minussidan var det lite kallt i rummet.

Nu är det kväll och jag är alldeles trött. Dagens utflykt blev ungefär sex timmar lång och det är mycket för en nybliven mamma. Dessutom åt jag alldeles för mycket, både flottig pizza-buffé och bananasplit i Ben&Jerrys-glassbaren (!!). Storebror bestämde sig också för att trilskas extra mycket vid läggdags och även om jag inte var tvungen att handskas med honom handgripligen (eftersom jag ammade) var det känslomässigt uttömmande att höra på gråt och tandagnisslan. Det gick så långt att det inte blir något lördagsgodis imorgon. Stackarn.

För att pigga upp mig själv lite tänker jag bjuda på lite Theo-bilder igen...

Blivande datorhackern Theo är mycket upptagen med att visa upp sin korrekta fingerhållning.

Här är han bara jäkligt söt.

Och hallå, räck upp handen om ni någonsin sett en sötare sovande bebis? Nä, tänkte väl det. Kolla på foten. Gör om det om ni kan.

Utflyktsdag

Idag har vi varit iväg på massor av äventyr. Vi behövde handla och tog en tripp till ICA MAXI i Angered. På hemvägen kom vi på att vi hade ett ärende på centralstationen och åkte den extra hållplatsen dit. När vi ändå var i stan kom maken på den strålane idén att vi ju kunde besöka mitt jobb och visa upp pojken. Jag var lite skeptisk eftersom vi hade varit ute så länge redan, pojken snart behövde äta och för att jag inte ringt innan. Dessutom är jag fortfarande lite orolig över smittorisken. Jag blev dock övertalad och vi åkte upp på kontoret. Kollegorna blev jätteglada och vi fikade en stund innan vi åkte hem. Det var en lång och trevlig utflykt och pojken var jätteduktig hela tiden.

Nu skulle vi ju förresten haft Edward här, men han blev tyvärr sjuk så han kunde inte komma. Det känns jättetråkigt men är ingenting vi kan göra någonting åt. Vi hoppas att han kan komma nästa vecka istället.

Vi hade ju köpt biljetter för att hämta och lämna pojken och dem kan vi inte använda eller boka om. Som tur är vill min mamma komma hit och då kan hon ju åtminstone använda en av dem. Det ska bli jättemysigt att mamma kommer hit. Det är ju trots allt lite speciellt för en dotter att visa upp sin bebis för sin mamma.

Söta små barn

Det är klart att jag tappar tålamodet minst en gång om dagen när en uppmärksamhetskrävande femåring provocerar och testar gränser. Inte märkligt alls. Men när femåringen lärt sig skriva alla bokstäver och man får lappar där det står "Therese jag älskar dig" eller "Välkommen hem Therese" så måste man bara börja grina lite. Annars är det nåt fel.

Annars är barnvagnen hämtad och väntar på innehåll. Skötbordet är redo och allt som behövs i bebisrummet är lite sängkläder och en sväng med dammsugaren. Sen är det inflyttningsredo. Jag är dock inte redo alls. Jag har en bb-väska att packa och massor av accpteranden att göra. Typ, jag kommer att vara någons mamma på riktigt. Inte en extramamma. Typ, jag måste genomgå en förlossning. Typ, jag ska snart bli en mjölkcentral. Sånt.

Istället för att fundera över sådana saker (bb-väskan kan jag alltid packa i vecka 38) lyssnar jag på The Knifes första två skivor och minns förr i tiden. Jag lärde mig verkligen avsky Kniven ett tag där... men nu hör jag återigen charmen och det fina. Det återstår bara att se om jag kan lära mig tycka om den senaste skivan. Eller så sätter jag bara på Morrisseys senaste igen. För minst tusende gången.

----------------------------------------------

15 dagar kvar att jobba 50%.
32 dagar kvar till beräknad födsel.