Jag svängde ihop en matchande mössa också när jag ändå var igång

Ravelry-länk till mönstret finns här.

I am a maker

Jag har gjort mitt första riktiga stickmönster! Ett par halvvantar jag slängde ihop av egen design blev så fina att jag bestämde mig för att skriva ihop instruktionerna och publicera på Ravelry. Innan jag visste ordet av hade jag massor av likes och mönstret ligger nu i 15 köer. Roligt!

Pröva och sticka dem själva, det är ett superlätt mönster och man behöver bara minde än ett nystan Puno från Gepard Garn. Gör't!

Här finns Ravelry-länk.

For Cp-dockan by Thepas

Vår docka heter Dumper, det har Theodore bestämt.
Dumprar är det bästa han vet.

För några veckor sedan fick jag i uppdrag av GIL att sticka fem Pride-randiga tröjor åt Cp-dockan. Roligt! tyckte jag eftersom jag gärna stödjer både Pride och Cp-dockan. 


Alla tröjor är stickade i Rauma Finullgarn på stickor nummer 3.

Luvtröja.

Tunika.

Kofta med ribbstickad tubtopp.

Kofta med puffärm.

En till kofta med puffärm.

Uggletröjan har fått ett nytt hem

Som tur är ville Caroline ha uggletröjan till sin nyfödda lille Ebbe. Nu har han någonting att växa i och tröjan slipper ligga oanvänd. Bra!

Uggle-fail!

Nä mamma, den här var inte bra.

Eftersom jag kände det på mig i samma stund den fina tröjan var färdig har jag dragit mig för att pröva den på Theodore. Uggletröjan är för liten. Jag som älskar mönstret så mycket och blev riktigt nöjd med resultatet. Förutom att tröjan är för liten dårå. Fail på den alltså.

Tröjan är stickad i 100 % ull i storlek 3 år, men passar nog snarare en tvååring, särskilt på längden. Det är inte helt omöjligt att jag stickar en ny, med grövre stickor och lite mer längd i kroppen - för det är verkligen en fin tröja - men den här kommer inte användas av familjen Sharp.

Är det någon annan där ute som vill ha den? Någon som har användning för en uggletröja i storlek ca 2 år? Det skulle vara så himla tråkigt om den inte blev använd alls. Jag säljer mitt fina misslyckande billigt. 300 kronor inklusive frakt så blir den din.

Inte för att vara tjatig men ... gött är det!

Det ska va' gött å leva. Och idag är det det.

Jag är så pigg och glad! det här med mornar och förmiddagar är verkligen the shitz nuförtiden. Jag vaknade halv åtta och hann göra mig i ordning och sticka några varv innan Theodore behagade vakna någon gång innan nio. Sedan var det lite kamp och bråk med frukost och tandborstning och solskydd men sen var det bra igen. Och jag klarade av bråket utan att vilja bryta ihop och grina, så det var bra.

Faktum är att det var så bra att jag till och med vågade mig på att låta Theodore cykla till dagis! Big Win! Ni minns väl vad som hände sist jag var ute med Theodore på cykel? Skrapade knän, armbågar och händer. På mig. Men inte den här gången. Jag hängde med rätt bra och Theodore var superduktig på att stanna när jag sa stopp, och vänta på mig när jag hamnade på efterkälken. Vi kom till dagis hela och rena och jag orkade till och med busa lite och låta honom jaga mig sista vägen. Supermamman!

Nu ska jag utforska lite nytt på Spotify och sticka klart den här lilla boleron som Sushila ska få. Och fortsätta njuta av att det är så jäkla gött!

Bara avmaskningen kvar. Men hur sjutton blockar man en sån här bolero egentligen? Måste konsultera Ravelry.

Gött att kunna VAB:a

När små pojkar är sjuka kan det hända att de inte sover på hela natten. Hostar och hostar och ber om dricka tjugo tusen gånger och kräver barnprogram klockan fyra på morgonen. När tuppen galit kan de somna och sova till halv elva. Det kan hända.

Theodore har varit krasslig i ett par dagar. Inget allvarligt. lite snuva och hosta bara, men i vanliga fall hade det inneburit massor av pusslande och trixande för att få ihop vardagen eftersom jag inte orkat ha Theodore själv en hel dag på ganska länge. Den här gången kände jag mig dock redo att göra ett försök - och det gick! Visst, vi har inte lämnat hemmet på tre dagar, teven har stått på i princip hela dagarna och jag har inte kommit ur pyjamasen alls. Theodore har fått yoghurt och flingor till lunch ibland, men det är å andra sidan inte lätt att få i honom någonting annat när han är sjuk. Men det har fungerat. Maken har inte behövt vara hemma från jobbet och jag har inte avlidit. Inte Theodore heller.

När små pojkar är sjuka kan det hända att mammorna anstränger sig lite extra för att maten ska gå i. Det kan hända.

Gårdagen var rätt tuff eftersom pojken och jag sovit väldigt dåligt på natten, men idag har jag faktiskt varit lite... vaken. Inte lika seg som vanligt. Inte lika tung på något sätt. Tyvärr har jag inte orkat leka eller busa runt med Theodore så mycket, eller gå ut med honom en sväng - men jag har tagit reda på lite av röran här hemma. Ni kan inte ana hur ett hem kan fullkomligt förfalla när en sjuk mamma och en sjuk men pigg treåring är hemma i tre dagar.

Hör och häpna, idag har jag: vikt och sorterat tvätt, namnat dagiskläder, bytt lakan i Theodores säng, duschat och tvättat håret, skalat två kilo potatis, städat upp skräp och leksaker i vardagsrummet och lagat korv och potatismos till middag. Och sett efter pojken såklart. Det var jobbigt och jag har pustat och suckat en hel del - och skällt lite opedagogiskt när pojken rivit upp den nybäddade sängen eller kastat ut allt skräp jag nyss plockat upp. Men jag har inte tagit slut. Jag har inte blivit paniktrött. Och det är en vinst!

När små pojkar är sjuka kan det hända att sjuka mammor inte orkar underhålla dem tillräckligt. Ibland blir det mest lugna aktiviteter som pussel och teve. Det kan hända.

Nu ska jag fira med superhjältefilm på teve och rolig vantstickning i näven.

När trötta mammor sitter i soffan kan det hända att de vill sticka på såna här vantar och se Ironman 2 på teve. Det kan hända.

Myslördag

Cool kille på spårvagnen.

Igår trotsade vi Göteborgsvarvs-kaoset och  tog oss in till Linné för att hälsa på Cecilia och Christian. Det gick hyfsat bra trots att varvet sprangs bokstavligt talat utanför deras fönster. Det enda kluriga var att komma den sista biten - över gatan.

Hemma hos Cecilia hade vi riktigt mysig. Handbolls-SM-finaler på teve, hamburgare till middag och Theodore i Cecilias knä hela kvällen. Och jag höll stick-kurs för Christian som var riktigt duktig och knåpade ihop nästan en hel ninja på första försöket!

Hemma hos Cecilia och Christian finns inga barn - så vi packade tigerväskan full med leksaker. Bulldozern skulle såklart följa med.

Ninjan. Rapporter säger att det bara är ett ben kvar.

Jag har ju givetvis stickat lite själv också. Den här ugglekoftan åt Theodore till exempel!

Hoo!

Stickad i Drops Eskimo från Garnstudio på Knitpro-rundstickor 5,5 och 7. 6 nystan gick åt - och 24 knappar från Holmens marknad.

Stickat till bebisar i Lettland

Det blev en rätt stor hög till slut.

Kommer ni ihåg att jag berättade om Stickhjälpen? Dit man kan skicka stickade babykläder som sedan skänks till BB-avdelningar i Lettland. Jag har tänkt bidra länge men det har inte blivit av, och så såg jag i förra veckan att de ska lägga ned och att sista försändelsen går i maj. Sista inlämningsdagen är sista april så det var bara att börja sticka för brinnande livet för att hinna med!

Nu är jag färdig. Nästan hela mitt restgarnslager är slut och det här är vad jag hann med:

Jacka med luva stickad i Drops Eskimo från Garnstudio på stickor nummer 6. Mönstret finns här (Ravelry-länk).

Matchande tossor, också stickade i Drops Eskimo, men på stickor 3,5. Mönster finns här.

Yttepytteliten kofta stickad i Artesano Superwash Merino på stickor nummer 4. Knapparna kommer, som vanligt, från knapplådan på Holmens marknad och den gröna sytråden också för den delen. Ravelry-länk till mönstret finns här.

Matchande små yttepyttiga sandalisar, stickade i samma garn på stickor nummer 3,5. Ravelry-mönster.

Den här lilla koftan har jag stickat förut och den är lite av en favorit. Synd att den bara finns i en storlek. Stickade i Løve Garn Baby og Hosegarn på stickor 3,5. Det genialiska mönstret finns här.

Matchande mössa med ett hjärtmönster som knappt syns. Jag är inte direkt jättenöjd men den värmer säkert ett litet bebishuvud gott ändå. Stickad i Løve Garn Baby og Hosegarn på stickor 3 och 4. Ravelry-mönster finns här.

Bedårande klänning stickad i Artesano Superwash Merino på stickor nummer 4. Mönster finns här.

Alldeles fantastiskt söt ekorretröja stickad i lite olika ullgarner jag hittade i gömmorna. Mönster finns här.

Jag hade lite bebisplagg liggandes färdigstickade också. Eftersom de inte var tilltänkta någon särskild bebis får de åka med de också. En kofta, en väst  och två bollar.

När det är bra får man banne mig se till att njuta!

Jag sitter här och mår himla gött! Det där tunga täcket av ledsamhet har lättat och saker och ting känns ljusa och lätta för första gången på mycket länge. Det känns så bra att jag liksom blir lite hög. Lite som när man är lagom salongsberusad och vill tala om för alla att man älskar dem. Ni vet?

Jag har varit mycket piggare än vanligt de senaste dagarna och har umgåtts med många mysiga människor. Min man till exempel. Han är verkligen en riktig pärla, min make. Tur att det är jag som har honom och ingen annan.

Och så har jag träningsvärk i nästan hela kroppen - och det ser jag som ett gott tecken. Det betyder att jag för det första orkat röra på mig så pass mycket att jag faktiskt ansträngt musklerna lite. För det andra betyder det förmodligen att kroppen mår så pass mycket bättre att den har slutat bryta ned musklerna och börjat bygga upp dem igen. Eller hur? För varför skulle jag annars få träningsvärk i dem? Det är ju inte den där vanliga muskelvärken utan riktig träningsvärk. Det har jag inte haft på länge länge länge. Det känns gött!

En livespelning med Florence + the Machine rullar på min teveskärm och det är så jäkla bra! Hon är verkligen helt enastående, den där Florence. Herregud så bra.

Annars stickar jag vidare på små små plagg till bebisar i Lettland. Fint sätt att bli av med lite restgarner.

Sticknytt

Som svar på Celines många frågor kommer här ett inlägg om stickning.

Theodores kofta.

Just nu stickar jag på två koftor. En pytteliten som ska till nyblivna föräldrar i Lettland (och inte Estland om jag skrev tidigare) och en lite större som Theodore ska få.

Pyttekoftan är en del i projektet Stickhjälpen som skickar bebispaket till BB-avdelningar i Riga. Ett jättefint initiativ som tyvärr verkar läggas ned i och med den här sista sändningen som går iväg i början av maj. Jag ska försöka få med några små pytteplagg. Här kan ni läsa mer.

Och så påspåsen. Jag har gjort ett helt gäng sådana, och från början stickade jag dem utifrån det här mönstret, men sedan har jag börjat göra dem lite större och helt i slätstickning.

Vad är det som händer? Inget.

Det har varit lite skralt med uppdateringar här på bloggen på senare tid. Jag har känt mig oinspirerad och lite less på att skriva samma sak om och om igen. Det händer ju inte så mycket i livet just nu. Theodore är söt. Jag är trött. Och så stickar jag. Kollar på teveserier. Väntar. Det är liksom allt. Varje dag. Inte så himla spännande att berätta om.

Och ändå ska jag berätta. För lite händer ju trots allt.

Theodore är hemma hos farmor och farfar - och stortrivs. Han är glad hela dagarna och sover bra på nätterna i sin egen säng. Han äter som en häst och badar i badkaret. Han gick till och med med på att tvätta håret! Det känns så skönt att han trivs så bra och inte har hemlängtan. Men jag längtar. Och två veckor är lång tid!

Jag var hos läkaren och lämnade prover idag. De är verkligen bra de där läkarna på avdelning 132 på Sahlgrenska. Jag kom inte därifrån med så mycket nyheter förutom att medicinen fungerar och att kortisolvärdena är nere på normala nivåer. Och att det inte gick att hitta någonting på de nya röntgenbilderna. Hon skulle tala med överläkaren och sedan med kirurgerna för att få fram en plan inför operationen. Förmodligen blir den av i maj eller juni. Jag tror på juni.

Imorgon kväll kommer ett gäng söta pinglor hem till mig för handarbete och kafferep. Pepp!

På torsdag ska jag åka ända in till stan för att fika med en kollega från ICA Reklamen och hennes lilla dotter. Pepp!

På onsdag nästa vecka ska jag och maken gå på restaurang tillsammans. Bara vi två. Pepp!

Nu ska jag sticka på en bebiskofta som ska skickas till BB-avdelning i Estland. Och sucka över att jag är tjock och ful.

Misslyckad tröja som blev ok ändå

Det började himla bra. Smart mönster och enkel stickning. Om man följer mönstret alltså. Mitt i stickningen började jag följa anvisningarna för storlek sex år i stället för fyra år och vips så blev ärmarna löjligt långa. Men skam den som ger sig, jag stickade vidare, modifierade lite och vek upp asmycket. Det blev rätt ok ändå och tröjan borde passa bra om sådär ett år eller så.

Tröjan är stickad i Semilla Fino och Drops Alpaca på rundstickor 3,5. Mönstret finns här.

Attans tunna stickor!

Av!

Ser ni vad som har hänt här? Stickan har gått av! Det är ju lite riskabelt att sticka med 3-millimetersstickor av trä men det är ju såååå mycket behagligare än metall. Tills de går av. Nu måste jag köpa ett nytt set utbytbara 3-millimetare, men då har jag i alla fall en extra om en andra sticka skulle få för sig att gå av. Lite nesligt var det ändå för jag hade bara den här ärmen och oket kvar på koftan och jag trodde att Theodore skulle kunna ha den redan till helgen. Men så blev det inte.

Istället var jag tvungen att börja på någonting nytt som krävde andra stickor. Det blev den här.

Randigt var det här!

Det är också tänkt att bli en tröja åt Theodore. Stickad i Semilla Fine och lite Drops Alpaca. Kan det möjligtvis vara så att jag är lite besatt av ränder? Eller kan det möjligtvis var så att jag i min stash har max tre nystan i samma färg så att jag är tvungen att randa? Både och.