Peppningen funkar

Tack allihopa för alla fina ord. Det värmer verkligen att ni bryr er och engagerar er så mycket. Att få klaga av mig i ett blogginlägg och få en massa pepp tillbaka gör stor skillnad när jag försöker hålla modet uppe. Och att vara vid gott mod trots att det är jobbigt är mitt sätt att hantera situationen. Att försöka se varje situation ur ett så positivt ljus som möjligt. Annars orkar jag inte. Jag orkar inte gräva ned mig i hur jobbigt det är. Hur ska man då orka kriga?

Julklappsticknings-redovisning nummer två

Ännu ett paket har nått sin adressat och nu kan jag presentera påspåsen! (en påse man har plastpåsar i)

Påspåse.
Mönster: Feather and Fan Bag Bag, finns här. Garn: en tråd Drops Muskat och en  Kinna Textil Jasmine. Båda turkosa. Stickor: 4mm och 5mm.

Annars finns inte mycket att rapportera om. Jag har enormt mycket att göra och är lite stressad över att hinna allt till jul, och då får vi inte ens besök förrän på annandagen.

En dålig grej är att jag fortfarande är förkyld och hostig sedan i september, och har fått ögoninfektion. En bra grej är att jag har ett spännande paket att hämta. En annan bra grej är att jag fått en award av Jennie!

Jag ska avslöja tre egenskaper om mig själv och sedan skicka awarden vidare till tre andra bloggare. Eftersom jag är hostig och ynklig och min man väntar på att jag ska komma och baka ut lussebullar orkar jag inte skicka vidare till någon. Alla som känner sig träffade får nominera sig själva från mig. Däremot kan jag ge er tre egenskaper.

Jag är: Lat, smart och duglig. Inte illa alls.

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Den här dagen är bra och fin. Det vill jag börja det här inlägget med att klargöra. Den är bra och fin men den började (och fortsatte) helt åt skogen. Jag vet faktiskt inte vad som är i görningen men jag har hela dagen (nästan) lyckats förstöra för mig själv genom att vara envis och ha en allmänt dålig attityd. Ibland kan man liksom inte komma ur det och när man försöker faller man tillbaka igen vid minsta motgång. Hänger ni med?

Dagen började i alla fall med att Theodore vaknade klockan sex och ville gå upp. Det ville inte föräldrarna men de hade inte mycket att säga till om. Vi åt god frukost tillsammans vilket var mysigt, och sedan fick jag i lugn och ro göra mig i ordning för jobbet. Allt bra hittills. Det var mulet och blött ute så mannen erbjöd mig att låna hans regnkläder och i stället för att blir glad och prova om de passade surade jag och sa att det minsann inte behövdes några regnkläder. Det regnade ju inte ens för tillfället.

Jag gick ut till cykeln och det första jag kände när jag klev ut ur porten var att det regnade. Äh, tänkte jag, det är inte så farligt. Upp på cykeln och i väg. Efter fem minuter var jag dyngsur ända in på kroppen. Efter tio minuter blev jag alldeles och fullkomligt nedstänkt av en förbipasserande bil. Vid ett övergångsställe i närheten av Lilla Bommen skulle jag stanna för rött ljus varpå cykeln välte (!). Menååååå. Jag kom in till jobbet iskall, genomblöt och fem minuter sen. Sen satt jag och huttrade hela förmiddagen innan en kollega kom in och erbjöd mig sin kofta.

Dagen fortsatte med att jag fick en mild uppläxning för en text som jag inte lyckats helt med. Istället för att i vanlig ordning vara ödmjuk och inse mina misstag, vilka var helt mina egna (nästan), satt jag med sur uppsyn och bet mig i tungan för att inte skylla i från mig. Jag hatar att skylla i från mig. Suck, skriv om skriv rätt.

Ja, och så fortsatte det. Jag fick sitta med i ett spännande möte men i stället för att bidra med smartheter kläckte jag bara ur mig saker som ledde till fler tillrättavisningar. Jag kände mig som en trotsig tonåring och kunde bara inte komma ur det! Till råga på allt var jag tvungen att gå mitt i allt spännande för att klockan var fyra och Theo skulle hämtas på dagis. Det där med att slitas mellan jobb och familj är inte direkt det bästa jag vet. Det kanske bara var jag och mitt tonårshumör men jag tyckte att jag fick lite sneda blickar när jag gick.

Hur som helst. Nu vände äntligen dagen. Det hade slutat regna (symboliskt och fint) så cykelturen mot dagis var angenäm. Jag fick tid att tänka igenom dagen och komma fram till att det kanske inte var så att hela världen var emot mig utan att det kanske var mitt humör det var fel på (förutom nedstänkningen, det var idiotförarens fel helt och hållet). Jag kom fram till dagis och hämtade världens sötaste kille, åkte hem och lagade en nyttig pastarätt som jag och Theodore åt medan vi busade lite med vattenglaset. Humöret var redan bättre.

Sedan lekte vi lite på övervåningen och Theodore övade på att ramla ned från soffan. Det är sant, han gör det med flit, lite sådär halvkontrollerat. Jag låter honom hållas men sitter bredvid på golvet för säkerhets skull. Plötsligt var klockan sju och tandborstning, godnattsaga och -sång följde. För första gången på veckor somnade Theodore utan gnäll. Jag städade undan i köket snabbt och smidigt till tonerna av bob hund och tvättade sedan bort dagens utsmetade smink.

Sedan kom nästa fina överraskningar som pärlor på ett litet halsband. Fina kommentarer från fina läsare och en award! Snälla Caroline tyckte att jag förtjänade den här utmärkelsen:

"När man fått denna award så hör det till att man skall berätta 3 saker som ligger en varmt om hjärtat,visa sitt favoritfoto, och skicka vidare till 5 andra bloggar!"

Det kan jag väl ställa upp på. Tre saker som ligger mig varmt om hjärtat:

Min familj. Den gamla och den nya.
Mina vänner. De gamla och de nya.
Gamlestaden. Här vill jag alltid bo.

Det där med favoritfoto var svårare. Det bästa i hela mitt liv är ju min familj så hur skulle jag kunna välja en bild av någonting annat? Men det är ju så uppenbart att välja en bild på sina barn/hundar/illrar och så vidare, har jag verkligen inget annat favoritmotiv? Nej det har jag inte. Det finns inget mer bedårande än min stilige man och min docksöta son. Här kommer en bild från i somras. Jag vet inte om det är min favoritbild i hela världen men den ger mig en varm känsla i magen och sockerdricka i hjärtat.

Och nu till de fem bloggarna som får min utmärkelse. En del av mina favoriter vill helst vara anonyma här så de länkas inte.

Jenky
Gretas leverne
Ele-vele
Nostalchick
Knit-Marie

Var så goda. Ni förtjänar det bästa allihop. Och ni som inte kom med på listan, jag gillar er med. Ni kanske får vara med nästa gång.

Så som ni ser, dagen föll ned som en pannkaka men steg som en sol. Jag känner mig glad och nöjd och tillfreds just nu. Och Type O Negative mullrar på låg volym.

På fredag ska jag äta godis.

Fortfarande hjärntrött

Läsning på jobbet idag igen. Och lite annat roligt visserligen men jag är minst lika trött idag som igår.

En fin sak är i alla fall att jag har fått en award från Malin. En sån där man ska säga sju sanningar om sig själv. Jag har redan gjort det några gånger så jag hoppar över det, men blir jätteglad ändå!

En annan fin sak är att Theodore ställde sig upp från sittande genom att dra sig upp mot mitt ben. Ingen big deal kanske men han har inte gjort det förut. Det händer saker titt som tätt och han är verkligen den bästa lilla bebisen någonsin!

Imorgon är det sista arbetsdagen för veckan och sedan bär det av till Munktorp och svärisarnas hus på landet. Där ska vi ha Edward och jag tippar att det kommer att stå mycket snowracer-åkning på schemat.

Nu ska jag packa ihop stickning och böcker att ha på resan, sen är det godnatt!

Mina hjärtan

Tack så mycket, från botten av mitt hjärta, för all peppning och alla fina råd och kommentarer angående våra sömnproblem.

Ja blir jätteglad och ni gör faktiskt att det känns en aning lite bättre.

Nobelpriset

"Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna. Vilket är sant, utan tvekan! Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma! En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn. En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop. Som först efter en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läsor läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid! När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning, för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag. En dag som hon möter med ett leende på läpparna! Vi alla Mammor som lyckas med den här bedriften är unika! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap! Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang! Var stolt över Dig själv!"

Ojojoj, vilken ära. Tack Malin. Jag har aldrig fått ett Nobel-pris förut och trots att jag inte känner igen mig själv i beskrivningen så är det såklart roligt att någon vill ge mig ett pris!

Sanningen är faktiskt att min vardag ser helt annorlunda ut. Jag glider runt och har det bra och känner mig inte särskilt utarbetad. Nu är jag visserligen föräldraledig men även sedan när jag jobbar igen så kommer jag inte behöva sköta hushåll och barn själv när jag kommer hem. Jag har nämligen en fin och duktig man som är minst jämställd i det anseendet.

Och var är egentligen papporna i den här utmärkelsen. Det finns massor av fina pappor därute som också förtjänar ett Nobelpris. Egentligen borde det heta "Föräldrakunskap" istället för "Mammakunskap". Vi gör om lite tycker jag. Här kommer mitt Nobelpris och mina nomineringar, ni blir alltså nominerade till nobelpriset nedan, inte ovan.

"Du verkar vara en sjysst förälder. Du gör så gott du kan och ditt barn (infoga pluralform om du har fler än ett) verkar vara hyfsat välartat, helt och rent. Grattis, du gör ett bra jobb!"

I min tur är det med en stor ära som jag tilldelar priset till följande föräldrar:

Malin, Anette, Ele, Caroline, Sonja, Spiderchick, Nina (babiantuttar), Becka, Alex, Heja Abbe.

10 sanningar

Jag har fått en award av Caroline. Jag ska skriva tio sanningar om mig själv och sedan skicka vidare till tre andra bloggvänner. Det är svårt att komma på saker jag inte redan berättat för hela världen. Men här kommer i alla fall tio saker som du kanske eller kanske inte vet om mig.

1. Jag har inte klippt mig sedan i januari i år. Ska det ske innan årets slut?
2. Jag vill ha ett eller två barn till.
3. Jag har inte och vill inte ha körkort.
4. Jag har stickat minst 20 plagg till Theodore som jag antingen rivit upp, slängt eller bara låter ligga för att jag inte blir nöjd. Inget är fint nog.
5. Jag är livrädd för att gå till tandläkaren.
6. Jag har karusell-fobi. Alltså, jag är inte rädd för karuseller i sig - de är roliga och fina att titta på - men själva tanken på att sitta i en ger mig svimningskänslor. Ändå är jag på Liseberg flera gånger om året. Kanske så många som fem eller sex eller fler. Det beror mest på att vi har årskort och att det finns en Ben&Jerrys-glassbar.
7. Jag kan inte äta stark mat längre. Jag vet inte när det blev så men det var innan jag träffade min man i alla fall. Innan dess åt jag gärna stark mat men nu brinner jag upp av ingenting.
8. Jag är gravt sockerberoende och börjar tvivla på att jag är stark nog för att bli av med det. Eller om jag verkligen vill.
9. Jag är sanslöst rädd för mörkret och spöken. Ändå älskar jag skräckfilmer med spökhandling. Jag kan inte se läskiga filmer när mannen jobbar natt.
10. Jag ska börja jobba den 18 januari.

De tre bloggerskorna jag vill ska ta över är: Jenny, Anette och Eleonor (eh, jag kan inte kommentera i blogger-bloggar för tillfället, men ni läser la här va?)

Tack!

Tack för alla fina kommentarer till förra inlägget. Ni är fina!

Idag firar vi att Theodore fyller två månader. Förra firandet, när han fyllde en månad, fick jag en prinsessbakelse. Idag ska vi istället äta godsaker framför Constantine ikväll. På menyn står chokladkaka/-tårta och förmodligen läsk och nåt annat gott. Men det är sista helgen ... jag måste börja äta bättre. Efter förkylningen...

Jag har vunnit!

Tjoho tjoho tjoho!

Jag har vunnit garn! Det var Mia som lottade ut och det är nystanet ovan som ska bli mitt (bilden har jag lånat från Mia)!

Jag tror att det blir en sjal till mamma eller något till bebisen...

Dagens ära

Jag har blivit avbildad av självaste Gretchen på hennes blogg!

Jamen hallå!

Jag har ju glömt det allra viktigaste som jag skulle blogga om idag! Jag har fått en utmärkelse! Snälla söta Nata tycker att min blogg är läsvärd och ingen blir mer rörd och förvånad än jag. For all I know är det bara min mamma och en handfull kamrater som läser. Tusen tack!

Det finns ju regler för sånt här dock:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den. Check!
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån. Check!
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor. Check!
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden. Check!

Mina sju utvalda:
• Jenkas - Världens bästa kamrat. Ni får ingen länk för det här är en VIP-blogg ser ni!
• Anette grubblar - Min mosters fina blogg. Idag har hon skrivit om duschspöken.
• Gretas leverne - En till bästa kamrat. Inte lika hemlig av sig.
• Malinkaa - Min brors sambo och mamman till mina brorsbarn.
• Mary kan hon med - En till bästa kamrat och den bästa köksan jag känner.
• Snatter och tjatter - Vi känner inte varadra men vi är vänner ändå.
• Dear Martha - Vi känner inte varandra vi heller. Men i mina hemliga drömmar är jag som hon.

Helgen som var

Sällan har väl någon kvinna blivit så uppvaktad och ompysslad av sina väninnor som jag blev i helgen! Jag kände mig som en katt på en sidenkudde som blev serverad trerätters med alkoholfri champagne och snusk-berättelser på löpande band. Och så fick jag prata huuur mycket bebis och giftemålsplaner om helst. Det var toppen och jag älskar mina flickor så innerligt! Det bästa av allt är nog ändå att jag får se dem igen redan nästa helg. Och sen ska jag tvinga ned dem till Götet så att jag kan passa upp på dem i min stora nya lägenhet.

Nu har jag hittat schampot och de djupa tallrikarna.

Som om helgen överraskningar inte vore nog vann jag en blogg-tävling också! Jag som aldrig vinner något. Det var Agatas stickbokstävling, och jag vann inte den utlottade boken utan en bonusvinst. Samma författare men med bebis-tema istället för accessoarer - bara ännu mer rätt eller hur? Tusen tack Agata!

Bloggerskor make my day

(för det är faktiskt väldigt få manliga bloggare som läser min blogg, åtminstone som kommenterar. Har jag någonsing sett någon över huvud taget?)

Ni är verkligen fina. Vilken tur har man inte om man kan vara helt frånvarande i en månad och fortfarande ha en trogen skara bloggerkor som väntat på nya inlägg! Ni är fina och bra och förtjänar massor av kramar och bloggutmärkelser eller mjuka garner om det är det ni önskar allra mest. Om jag fick vad jag längtar efter mer än något annat skulle jag få en enda dag utan illamående, sura uppstötningar från helvetet, magknip och förlamande trötthet. En enda dag. Kom igen!

Om jag bara får klaga av mig liten nu så ska jag försöka vara positiv i resten av inlägget. Deal? Äh, vem försöker jag lura, jag bestämmer aaalldeles själv vad jag får skriva, och klaga, om.

I natt har jag sovit rekordlite. På eftermiddagen gjorde jag misstaget att äta en Billys-pizza. Det skulle jag inte gjort. Hela natten låg jag och vred mig med magknip, magsyra och ilamående. Dessutom hade jag huvudvärk. Och sambon snarkade. Jag kom inte upp förrän... ursäkta, jag ska bara gå och kräkas...

... det var den frukosten det.

Hur som helst, jag gick upp runt elva och i två timmar har jag försökt få i mig en tallrik vaniljyoghurt. Den som just kom i retur. Nu ska jag äta en Snickersglass som straff. Det är för övrigt helt sinnessjukt att jag mår illa hela natten och hela dagen men precis efter att jag kräkts upp allt maginnehåll känns det lite bättre och jag vill äta igen.

Jag vet att det är tråkigt att läsa klagomål efter klagomål men jag tror att det defenitivt kommer vara roligt för mig att läsa om ett par månader. Eller år.

När det gäller att sticka en massa babysaker. Det återstår att se. Det är verkligen inte lockande att sitta med garn och stickor när man mår illa. Under två sjukskrivna veckor har jag bara lyckats knåpa ihop en halvfärdig Sheldon. (Som för övrigt verkar ha en alldeles egen blogg). Kanske får jag tillbaka sticklusten när jag mår lite bättre. Just nu satsar jag på att orka tvätta håret några gånger i veckan. Det är så illa.

Om en och en halv timme eller så kommer sambon hem. Det är dagens höjdpunkt, för han ska få lirka fram isglassen som kilat sig fast i frysen. Det har jag väntat på länge.

Long time no blogging

Ja, ja, jag vet att jag har varit borta ett tag. Att jag varit lika dålig på att läsa andras inlägg som att skiva egna. Men jag har faktiskt en bra anledning. Den bästa kanske.

Nämligen det här:









Jadu, det är ett plus där. Det var faktiskt ett otvetydigt plus på båda testen vi gjorde.

Jag fick en chock. Vad ska hända nu? Hur ska livet förändras nu? När vi smält nyheten en aning kom vi fram till att timingen faktiskt inte kunnat vara bättre. Vi gifter oss den 22 november, vi flyttar in i vår nya stora fyra i ett perfekt barnfamiljsområde 1 november och Edward har ju faktiskt tjatat om syskon rätt länge. Det är perfekt faktiskt!

Det är fortfarande ganska tidigt i graviditeten. Jag är i vecka 9 men om allt går som det ska har vi en ny liten bebis i början av april. I vecka 6 fick jag en liten blödning och nojjig som jag är om allt i hela världen fick vi föra ett VUL (vaginalt ultraljud) men det var det värt, för vi fick se ett pyttelitet hjärta slå!

Förklaringen till varför jag inte bloggat är att jag helt enkelt inte orkat. Till en början hade jag ingenting att skriva om för allt som fanns i mitt huvud var bebis, bebis, bebis och det kändes för tidigt att berätta. Sedan kom vecka 7 och illamåendet satte in. Det var inte nådigt och nu är jag sjukskriven till vecka 11. Skönt, tyckte jag först men nu börjar det bli väldigt tråkigt att ligga i soffan och kolla på cityakuten på tv. För det är ungefär allt jag orkar.

Den här veckan, vecka 9 alltså, känns det en aning bättre och jag har bestämt mig för att bara ta illamåendemedicinen (lergigan) till natten. Jag blir så trött av den, det är ju trots allt ett lugnande medel, men på natten ska man ju sova i alla fall.

Så nu vet ni... jag kommer att försöka blogga mer nu när jag vant mig lite mer vid att jag inte har någon som helst kontroll över min kropp. Nu när hemligheten ändå är ute...

----------------------------------------------

Jag vill förresten tacka er som skrivit att ni saknar mig. Det värmer att det faktiskt spelar roll för en del om jag skriver eller ej. Som om inte det vore nog har jag fått en utmärkelse! Det är den bedårande Clarasofia som gett den till mig och hon får den självklart tillbaka! Det finns fler som förtjänar utmärkelsen men just nu har jag för dålig koll eftersom jag inte läst något på flera veckor.

Alla hemlisars dag

Min hemlis är så fin! Idag, på alla hjärtans dag, hämtade jag ut mitt paket. Det innehöll ett rosa, hemgjort garn, godishjärtan och ett par superfina örhängen. Det känns så speciellt och fint, jag har aldrig fått hemgjort garn förut! Jag har nog aldrig köpt något heller. Tack hemlis, du är fin!

När jag ändå hade kameran framme passade jag på att fota mina Februarisockor. Nääästan nästan färdiga.


-------------------------------------
Uppdatering: Februarisockorna färdiga! Bilder kommer senare.

Tjoho!

Jag jobbade över igår och var trött och sliten när jag kom hem. Vad ser jag då? En postavi på hallmattan. Jag har fått ett paket!! Tjoho! Kan det vara från min Hemlis tro? Det ska hämtas idag efter jobbet och mitt paket ska skickas i nästa vecka.

Sötnosar!

Tusen tack för alla hållna tummar och tips på sockblockare!

Mjukisbyte och kalenderstickning

Tjoho! Igår när jag kom hem efter en måndagstråkig dag låg två spännande paket på hallmattan. Det ena innehöll mönstret till Paradoxical Mittens... så dem ska jag försöka sticka nästa år. Det andra var en total överraskning och innehöll två söta mjukdjur från Mjukisbytet. Det var Snigelmamman som stickat så fina saker. En liten gnagare och en grön liten bonusfilur som ser ut som en sötare version av en barbapapa. Jag ska visa bilder när jag kommit ihåg att ladda kamerabatterierna.

När det gäller adventskalenderstickningarna har jag kommit ikapp efter helgen. Johannas adventskalender går bra men jag oroar mig för att min grundfärg inte kommer räcka. Dessutom blev den där ihopstickningen lite knölig men det gör ingenting. Det är spännande ändå.

I Fröken Fräkens kalender har jag en fråga. Har ni stickat så att stycket efter resårstickningen är rätt eller avigt från rätsidan? Mitt har blivit avigt och jag är inte säker på att det är rätt...

Ni e la så goa änna!

Tack för alla uppmuntrande ord om mitt tråkiga bloggande. Ni är så snälla! Och en trogen skara läsare, det hade jag aldrig vågat hoppas på...