Bloggerskor make my day

(för det är faktiskt väldigt få manliga bloggare som läser min blogg, åtminstone som kommenterar. Har jag någonsing sett någon över huvud taget?)

Ni är verkligen fina. Vilken tur har man inte om man kan vara helt frånvarande i en månad och fortfarande ha en trogen skara bloggerkor som väntat på nya inlägg! Ni är fina och bra och förtjänar massor av kramar och bloggutmärkelser eller mjuka garner om det är det ni önskar allra mest. Om jag fick vad jag längtar efter mer än något annat skulle jag få en enda dag utan illamående, sura uppstötningar från helvetet, magknip och förlamande trötthet. En enda dag. Kom igen!

Om jag bara får klaga av mig liten nu så ska jag försöka vara positiv i resten av inlägget. Deal? Äh, vem försöker jag lura, jag bestämmer aaalldeles själv vad jag får skriva, och klaga, om.

I natt har jag sovit rekordlite. På eftermiddagen gjorde jag misstaget att äta en Billys-pizza. Det skulle jag inte gjort. Hela natten låg jag och vred mig med magknip, magsyra och ilamående. Dessutom hade jag huvudvärk. Och sambon snarkade. Jag kom inte upp förrän... ursäkta, jag ska bara gå och kräkas...

... det var den frukosten det.

Hur som helst, jag gick upp runt elva och i två timmar har jag försökt få i mig en tallrik vaniljyoghurt. Den som just kom i retur. Nu ska jag äta en Snickersglass som straff. Det är för övrigt helt sinnessjukt att jag mår illa hela natten och hela dagen men precis efter att jag kräkts upp allt maginnehåll känns det lite bättre och jag vill äta igen.

Jag vet att det är tråkigt att läsa klagomål efter klagomål men jag tror att det defenitivt kommer vara roligt för mig att läsa om ett par månader. Eller år.

När det gäller att sticka en massa babysaker. Det återstår att se. Det är verkligen inte lockande att sitta med garn och stickor när man mår illa. Under två sjukskrivna veckor har jag bara lyckats knåpa ihop en halvfärdig Sheldon. (Som för övrigt verkar ha en alldeles egen blogg). Kanske får jag tillbaka sticklusten när jag mår lite bättre. Just nu satsar jag på att orka tvätta håret några gånger i veckan. Det är så illa.

Om en och en halv timme eller så kommer sambon hem. Det är dagens höjdpunkt, för han ska få lirka fram isglassen som kilat sig fast i frysen. Det har jag väntat på länge.