30 april 2010

Göttäta!

Jag har börjat tänka lite på vad jag äter igen och det känns bra. Det är andra veckan utan att jag ätit godis och annat onödigt varje dag. Det är jag nöjd med. Idag är dock inget bra exempel. Visserligen gick jag till jobbet (50 minuter) och var helt genomsvettig när jag kom fram, men efter det har dagen gått i snaskandets tecken. Och värre blir det.

Eftersom det var praktikant-Chris sista dag idag var vi ute på gemensam lunch som han bestämde. Det blev burrito på Tranquilo och det var hur gott som helst. Och så kaka till kaffet.

Eftersom det var praktikant-Chris sista dag idag bjöd han på fredagsfika. Det blev en Magnum och två kanelbullar. Och en öl.

Och alldeles snart ska jag möta min familj plus Stefan och Josefin för att äta vedugnsbakad pizza på Cyrano.

Vi glömmer kalorierna idag va? För det är ju imorgon jag har min göttäta-dag. Det är ju imorgon jag har sett fram emot hela veckan. Det är ju imorgon jag ska få äta polkagrischoklad, ugnsbakade chips och glass. Och dricka läsk. Så är det ju. Det ändras inte bara för att jag idag råkade bli tvungen (hehe) att festa till det lite. Så är det ju.

Ju.

29 april 2010

Bakochfram

Jag vet att jag låter som en gammal räv och att jag givetvis har fel eftersom det ena bandet är stort nu (och inte alls nytt) och det andra gammal dammig skåpmat men det känns ändå lite bakvänt när Joan Jett är förband till Green Day!

Första klippet

Igår klippte jag av den första locken av Theodores hårman. En hårflik på ena sidan hade växt sig mycket längre än det andra håret på samma sida och det såg till slut lite tokigt ut. Så nu är den borta. Jag har sparat locken såklart. Det känns ändå lite vemodigt.

Hejdå fliken.

28 april 2010

Amy, Amy Amy!

(Bilder från aftonbladet.se och Club notes.)

Menåh vad jag ogillar när coola och talangfulla personer börjar som coola och snygga och sedan knarkar ned sig och blir fula och slampiga (på det dåliga viset). Kolla här på Amy Winehouse. 1: Cool och snygg med lagom stora bröst för sin taniga kropp. Och snygga kläder. 2: Slampig och gräslig i tokstora bröst och slampig Barbie-klänning. Rewind!!

Dessutom tror jag att det är farligt att ha silikonbröst när man är så nedknarkad som Vinhuset är. Jag läste nyss på slasktidningen Aftonbladet att hon ramlat på sina bröst i fyllan och fått åka till sjukhuset. High five! Inte.

Jag skulle kunna skriva lika sorgligt om Courtney Love. Men hon kommer alltid vara ok ändå. Jag kommer alltid att ha en plats för Courtney i mitt hjärta. Kanske lite som Johan Lindqvist skriver om nya plattan i GP idag:

"Holes nya når inte upp till de tidiga utbrotten och den kommer att sågas. Courtney Love är lovligt byte. Men hon är också en fantastisk rockstjärna och hon sjunger hårdare, råare och sjavigare än de allra flesta. Hon spelar med i rollen som vi gett henne, för att det är så det fungerar. Men trotsigheten är obruten. Och jag är fortsatt fascinerad."

Bild: Universal Music

27 april 2010

Alltså, hur tänker en del människor?

Jag läste i GP idag om tre killar som blivit åtalade för att ha attackerat spårvagnar vid ett flertal tillfällen. De har bland annat kastat gatusten och en brandbomb på/framför spårvagnar.

Nu undrar jag, ville de verkligen åka fast för något så himla mycket. Eller var de bara hysteriskt dumma? Jag menar, de gör en jäkligt dum och farlig (och olaglig) grej som kan drabba en massa människor - inför en spårvagn full av vittnen. ??

Och varför? Är det verkligen så roligt? Att det är värt det? De har jag oerhört svårt att tro. Hade de något budskap de ville få fram? För i så fall gjorde de ett dåligt jobb. Om inte budskapet var att de är idioter.

Jag blir så vansinnigt arg av sådana här idiotgrejer. Några tjugoåriga killar får för sig att göra något "bus" och tycker att de är skitcoola. Tänker de ens på att någon kan bli verkligt skadad? Att det kan finnas barn på spårvagnarna? Att människor faktiskt kan bli rädda på riktigt? Att trafiken blir utslagen och att folk kommer för sent till viktiga möten?

Det finns människor till allt. Tyvärr.

26 april 2010

Malmö nästa för Sävehof!

Ååååh så roligt det var att se på handboll live igen. Jag har saknat det så mycket. Sällskapet var inte heller fel. Cecilia, vi bokar säsongspremiären nästa år va?

Att Sävehof vann över Guif kom inte som någon överraskning även om det var jämnt hela vägen. Om matchen kan ni läsa här.

Stora nyheter!

Idag tog Theodore två steg alldeles själv!

Andra sidan är ni klara?

Om en liten stund bär det i väg till Partillebohallen för lite go handboll. Hör ni hur göteborgsk jag är?

Jag och en ny bekant ska heja fram Sävehofs herrar till SM-final i kväll är det tänkt. Jag ser fram emot det med fjärilar i magen och tror att det kommer att vara härlig stämning på läktaren.

Hoppas bara att jag slipper sitta bredvid uppblåsbara Barbara. Läs mer om det här.

Rädda Del Mundo - helst levande!

Nu gör jag någonting förbjudet och bloggar på arbetstid. Men det här är ett undantagsfall. Undantagstillstånd.

Storan är på väg att gå under, och restaurang Del Mundo med den. Det är ju katastrof! Del Mundo är en supermysig restaurang med supergod mat och superfin inredning i supergöteborgsk omgivning. Det kan inte bara kastas bort!

Det var exempelvis på just Del Mundo som jag och mannen åt vår första restaurangmåltid efter att Theo föddes. Han var pytteliten och låg i vagnen och sov. Det blåste typ storm på uteserveringen. Vi var jättenyblivna föräldrar och sneglade nervöst ner i vagnen hela tiden. Den grillade maten var himmelskt god och vi drack fina alkoholfria drinkar dekorerade med plastdjur. Jag fick ett gallstensanfall efteråt men det var det värt tusen gånger om och det var ju ändå inte Del Mundos fel.

Så hjälp till att rädda Del Mundo! Gå med i Facebook-gruppen, som jag och nästan 6500 andra. Läs mer om saken här.

25 april 2010

Tadaa!

Det var verkligen på tiden att jag fick tummen ur och gjorde en ny design här på bloggen. Den förra hade hängt med sedan 2008 och även om jag älskade den hela vägen så började jag tröttna lite. Nu känns det bra och fräscht.

Vad tycker ni?

Vila i frid, gamla designen.

Ch ch ch ch changes!

Saker och ting kommer att se lite crazy ut här på bloggen ett tag för *trumvirvel* en ny layout är på väg!

Sportnöje!

Imorgon ska jag och en ny bekant titta på handboll i Partille. Sävehof-Guif. Det ska bli så roligt!

Men först, idag, ska vi träffa alla mammor och små barn från föräldragruppen. Det var jättelängesen vi sågs allihopa och det ska blir roligt att träffa både vuxna och barn.

Dessutom kan jag rapportera att Theodore numera är en hejare på att gå om han får hålla i ett (1) finger med ena handen. Det går framåt!

24 april 2010

Chipstest

Alltså, jag älskar ju chips men tycker att det blir lite flottigt efter ett tag. (Alltså, jag slutar ju inte äta för det såklart) Dessutom är det rätt mycket chips i en vanlig påse. (Alltså, jag slutar ju inte äta efter halva såklart).

Därför blev jag så himla glad när jag såg de här chipsen i affären idag. Ugnsbakade, med mindre fett eftersom de inte är friterade, och en lite mindre påse. Yey! Hoppas att de är goda. Jag ska smaka ikväll.



------------------------------------

Chipsen var superjättegoda! Och jo, de innehåller fortfarande jättemånga kalorier. 390 per 100 gram närmare bestämt. Det vill säga 585 per påse. Vilket motsvarar en hel måltid. Men ändå! De är så goda och hade jag ätit en vanlig chipspåse hade den siffran varit 1080, två måltider! Då är påsen större i och för sig (200g jämfört med 150g) men jag hade nog tryckt i mig de där extra 50 grammen utan problem ändå. Så yey!

22 april 2010

Med i matchen. Sort of.

Som jag och Jenky diskuterade i kommentarerna till Digg-inlägget blir Theodore mer och mer med i matchen. Man kan (ibland) ge honom vissa små uppgifter (tryck på knappen, ge mamma bollen, tryck på knappen igen) och han gör dem! Men det är inte alltid lätt.


Såna här ringar på en pinne till exempel. Hur klurigt som helst!

Först ska man fundera ut hur man får ringarna på pinnen...

Och när det väl är gjort passar de inte!

Äh. De går lika bra att leka med på det vanliga sättet.

Mössan, då.

Jag ville gärna visa en modellad bild av den nya mössan. Det var inte modellen så pigg på. Mössan ligger i alla fall där i bakgrunden.

Mössjakt

Vi har ganska länge varit på jakt efter en bra vårmössa till Theodore. Det blir inte den här.

Jag köpte dock en annan, i Eco-bomull, för 20 kronor på hm. Den är inte den perfekta vårmössan men den är fin och duger bra så länge.

Bonusdagen

Mannen blev magsjuk i natt så idag är det jag som tar hand om Theodore. Vi börjar med lite lek på gården, sen gör vi stan tycker jag.

21 april 2010

Atjoo!

Så var det förkylt igen i det Sharpska residentet. Tandsprickningen visade sig komma med en förkylning i ryggsäcken och nu är båda föräldrarna smittade. Det är ett evigt snörvlande, hostande och nysande. Jag hoppas att det går över fort. Theodore var som sjukast i helgen och även om han fortfarande är väldigt gnällig så har han ingen feber längre. Tänderna (eller halsen eller öronen?) för fortfarande ont och det är så svårt att se honom ha ont och inte kunna göra så mycket. Blir det för jobbigt får han Alvedon men annars är det gos och lekar som gäller. Det är ganska slitsamt i längden för förkylda föräldrar... men det går över.

Nu ska jag snyta mig och äta en macka. Sedan ska jag nog virka lite men det är en riktigt värdelös tevekväll ikväll så det återstår att se vad som får stå för underhållningen...

19 april 2010

Diggelidigg

video

Theodore är så bedårande när han leker med sina favoriter - musikleksakerna. Han diggar och sittdansar och är så himla glad! Det är svårt att tro att han igår grät och gnällde hela dagen med feber och ont i munnen och halsen. Det är så skönt att ha honom tillbaka igen. Min lilla pyssling!

17 april 2010

Nummer sju och åtta coming up!

Sånt här har vi sett mycket av på sista tiden.
Tuggande tuggande tuggande.

Stackars lilla stora Theodore. Han gnäller och gnyr så ledset i sömnen. Då och då vaknar han till och gråter. Då får han ligga i min eller mannens famn och vi sjunger för honom tills han somnar om igen. Det är alltså tand nummer sju och åtta som spökar. Han har fått en dos Alvedon och jag hoppas att han ska få sova hyfsat under natten. Han har vaknat två gånger sedan han somnade alldeles rödgråten vid åtta. Han har haft svårt att sova hela dagen, annars har han varit på sitt stolligaste och sötaste humör idag.

14 april 2010

Hard rockin' mama and papa


Hehehe. Jag hittade de här bilderna i mannens mobil. De är från hårdrocksfesten vi var på för några veckor sedan. Hårda eller hur?

13 april 2010

Mys istället för bråk

Får jag bara göra det själv går allt alldeles utmärkt.

Jag håller med om allt moster Anette skrev om tandborstningen bland kommentarerna till förra inlägget. Och vi har egentligen försökt att inte göra det till en stor grej men någonstans på vägen blev det så himla "viktigt". Så "viktigt" att vi glömde bort vad som var viktigt på riktigt. Så nu gör vi det lite mer till en lek igen. Vi är nöjda om tandborsten kommer in i munnen och får borsta lite. Sedan får han borsta själv. Då lär han sig att tandborstning är någonting som händer varje dag men inte är en jobbig grej. Och så får tänderna lite flour. Det känns som en bra lösning.

Vällingen har vi också pausat. Istället för att bråka om den där flaskan varje kväll är det lika bra att ge gröt istället. Varför bråka när man kan leka och mysa istället? Theodore är trots allt inte bebis så länge till. Trots och kamp kommer tids nog ändå. Han börjar ju bli så stor. Se bara när han leker i parken med sina nya skor!

11 april 2010

Lilla herr Vill Bestämma Själv

Borstandet av Theodores tänder har verkligen blivit en mardröm för alla inblandade. Han hatar att få tänderna borstade. Det har kommit lite smygande, förut tyckte han att det var roligt, nu skriker han som en vansinnig och vi får hålla i armar och huvud för att komma åt tänderna. Det tar flera minuter efter att borstningen är gjord innan han kommer till sans igen. Han blir verkligen ursinnig, och sen ledsen. Det känns inte alls roligt men vi kan ju inte sluta borsta hans tänder.

Jag vet inte vad det beror på, kanske vill han bara bestämma själv. Det har ju kommit lite andra sådana tendenser. Som att han exempelvis numera vägrar välling och ibland inte vill äta om han inte får kladda själv.

Förhoppningsvis är det här någonting som kommer att gå över.

I övrigt blir storbebisen bara mer och mer charmig. Han busar och ler och har glimten i ögat. Han har blivit väldigt gosig och tycker om att kramas, pussas och gnugga våra ansikten mot varandra. Det märks tydligt att han är mer med i matchen också och kan trycka på knappar och förstår orsak-verkan lite mer. Han älskar att tulta runt med gåvagnen åt alla möjliga håll och kryper snabbare än blixten. Han kan inte gå eller stå själv men kan utan problem klättra upp för hela trappan (med en vuxen hack i häl givetvis).

Jag har hittat kameran!

Den låg i sovrummet där jag inte har något som helst minne av att jag lagt den. Men glad är jag! För att fira bjuder jag på en bild av min snygge man och lite lekparksbilder. Håll till godo.


Elfte april tvåtusentio.

Buhu! Jag hittar inte vår kamera. Den är full av söta bilder från Plikta igår och det var då jag hade den sist. Batteriet tog slut och jag lade ned den i skötväskan. Alternativt min handväska. Nu är den i alla fall inte i någon väska och jag vet inte var den har tagit vägen. Jag har lite panik över tanken på att inte ha en hyfsad kamera nu i lära-gå-tider. Jag måste hitta kameran!!

Jag kan alltså inte bjuda på några fina och soliga bilder idag. Annars hade ni kanske fått se en glad och söt Theodore som lekte titt-ut i vagnen på vägen till stan. På promenaden in till stan. Promenaden, ja. Jag har promenerat in till stan tre gånger nu och tycker att jag är typ den duktigaste människan i världen. Det tar 50-60 minuter om man tar vägen via Redbergsplatsen och det är en ganska mysig sträcka.

Min man har fixat något snajdigt program till min telefon så att jag kan registrera min träning och till exmpel med hjälp av gps få info om hur långt jag gått och hur snabbt osv. Väldigt spännande och roligt. Om man kommer ihåg att trycka på "start" dvs. Jag kom till Svingeln innan jag kom på det, och då är man ju i princip redan framme i stan. Suck. Jag som gick och gottade mig så mycket åt att se hur långt jag hade gått. Jag får mäta nästa gång.

Det går alltså helt ok med träningen. Jag försöker att göra någonting två eller tre gånger i veckan. Styrketräning med kondition, simning eller långpromenader - det är lite olika beroende på vad jag har tid med. Ibland kommer någonting i vägen som sjukdomar, besök och så vidare men sånt är familjelivet och det är ok. Jag gör så gott jag kan och det börjar märkas lite smått. Den där känslan av att vara stark, som jag längtade efter så mycket, börjar komma smygande. Att lyfta och bära Theodore är mycket lättare och jag känner mig mer uthållig. Jag menar, för två månader sedan skulle jag knappast klara att promenera in till stan. Inte utan att klaga och gnälla och nästan avlida i alla fall.

Det märks dock ingenting på vågen. Inte heller på kläderna, de sitter lika illa som vanligt. Jag kanske måste sluta äta godis och fet mat varje dag för att det ska hända något på de planen eller vad tror ni? Hehe.

08 april 2010

Vad jag önskar att jag skulle göra ikväll:
- Sticka någonting fint och användbart. Kanske en present.
- Äta något gott. Kanske glass.
- Mysa med min man så att han blir en glad och nöjd man.
- Städa köket. Eller badrummet. Eller klädkammaren.
- Se någon bra film. Eller Criminal Minds.
- Läsa ikapp typ en miljon bloggar.
- Prata med någon trevlig kamrat.

Vad jag ska göra istället:
- Skriva klart det här inlägget.
- Gå och lägga mig.

Det har varit en intensiv dag på jobbet, vi har storebror på besök och jag ska träna tidigt imorgon bitti så det blir tidigt sänggående. Tråkigt men sånt är livet som heltidsarbetande småbarns- och extramamma.

Godnatt!

05 april 2010

Värsta mysmorgonen

Imorse vaknade Theodore vid kvart över fem och var ledsen. Blöjan var full av bajs och det var bara att gå upp och byta, och så var pojken pigg som en mört. Jag vägrade dock börja dagen och kröp ned i sängen igen med förhoppningen att pysen skulle somna om. Icke. Dock fick jag barnmys deluxe till klockan sex då mannen och lillpojken gick upp och lät mig sova till åtta. !

Jag fick gå upp och duscha i lugn och ro innan jag och Theodore vinkade av gäster och man. Gästerna åker hem och mannen hämtar Edward. Jag förväntade mig att Theodore skulle däcka av trötthet fem över åtta efter sin tidiga uppvakning men han lekte glad som en lärka ända till halv tio. Då blev han lite gnällig och fick sitta i mitt knä och se på morgonteve. Han lutade sitt lilla huvud mot mig och nöp med sina små fingrar i min arm och plötsligt kändes han så tung. Han hade somnat! Det var många månader sedan han kunde somna i famnen och det var helt otroligt mysigt. Jag bar ned honom till sängen och han somnade om på två sekunder.

Idag är vi alltså själva och jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Vädret är tyvärr inte lika fint som i helgen och jag känner mig inte så sugen på några längre utomhusutflykter. Det blir antagligen en liten tur och sen handboll på tv vid fem.

03 april 2010

Påskpromenad

Det är så himla fint väder idag så vi var helt enkelt tvungna att gå ut en sväng. Hela familjen Sharp inklusive farfar och farbror åte in till stan och strosade lite. Vi sprang in på the English shop för lite förnödenheter, fikade på Espresso house, åt på Gourmet korv och jag handlade lite grejer på Åhléns inför kvällens hårdrockstrettioårsfest.

Vi gick också förbi barnskoaffären Vincent och tog med oss en katalog hem. Theodore är ju en stor pojke nu och snart är det dags för de första skorna. De här är favoriterna hittills. De heter Arne. Bara det.

Bilden är tagen från vincentshoestore.com


På vägen hem från stan stannade vi till på Rambaldi och köpte lite frukt.


Theodore blev först jättelång sedan jätteuppochned.


Sedan blev han så himla leksugen att vi bara absolut måste gå till en lekplats. Den här kanan ligger på en granngård på vägen hem från Rambaldi, vi har en på vår gård också men den är mindre och inte lika cool. Theodore skrattade så att han kiknade och åkte framlänges och baklänges och uppochned och hursomhelst. Jag tog emot såklart.


Solen sken så fint och pojkarna var så fint uppradade på parkbänken och jag skulle ta ett så fint kort. Men de blev inte så fint så vi gick vidare. Dessutom ville Theodore gunga gungbräda hemma på gården.


Så det var bara att gå hemåt. Här är vägen mot vårt underbara skeva fantastiska älskade hus. Mot gungbrädan!


video