På andra sidan

Efter två dagar under isen är jag tillbaka på rätt sida dimman igen. Förhoppningsvis håller det i sig för jag är trött på att vara trött och ha huvudvärken from hell.

Medan jag inte orkat göra annat än hålla ögonen öppna har jag börjat omse True Blood från säsong ett och är helt fast igen. Förmodligen kommer jag omläsa alla böckerna också. Och köpa den senaste jag inte har ännu.

Slappeli slappslapp. Och lax.

OOTD - svarta harembyxor som svärisarna köpt i Thailand, randig zip-tröja köpt på Tradera för länge länge sedan. Och så ett hårspänne, det gäller ju att blinga till tillvaron lite.

Blixten Mcqueen ilar runt på teveskärmen och en stor bit tigerkaka ligger och vilar i magen tillsammans med lite lax. Det har varit en slapp men mysig dag. Theodore är hemma eftersom han enligt fröknarna på dagis bajsade vattentunt igår precis innan jag hämtade honom. Kom inte tillbaka på 48 timmar, alltså. Jag har inte sett röken av någon lös mage och pojken har ätit precis som vanligt. Faktum är att han var lite trög i magen tidigare idag och fick ett par katrinplommon. Men jag är en lydig förälder och håller pojken hemma.

Vi har handlat från glassbilen. Det var första gången för Theo och han var otroligt imponerad av fenomenet - en hel lastbil full med glass som bara väntade på honom ute på gatan!

Ja och så bakade vi ju en tigerkaka. En god en från ett sådant där komplicerat recept med många steg. Vispa smör och florsocker i minst fem år, separera tre ägg - blanda äggulorna med rivet citronskal, gör en marängsmet, blanda ihop allt, i med mjöl och sånt, dela smeten, häll kakao i den ena och så vidare och så vidare. Men himla god blev den!

Goda kakan. Inte så randig men fin ändå.

Annars har jag egentligen mest läst bok i dag. Senaste i Songs of Ice and Fire-serien av George R. R. Martin - A Dance with Dragons. Jag älskar verkligen den serien (som Game of Thrones baseras på). Men jag har varit lite nyttig också. Jag har diskat tre gånger. Och lagat en ganska god middag. Lax stekt i ugnen med improviserad stiltonoströra, serverad med matvete och lite grönsaker.

Laxmaten. Jag älskar lax.

Den gick hem hos Theo också. Efter lite utbrott och bråk.

Det är stökigt här hemma, men jag försöker strunta i det och gör bara det som står på listan. Då går det låååångsamt framåt men det får ta den tid det tar. Nu är köket ok, det var dagens uppgift. I morgon ska jag plocka upp i vardagsrummet. På fredag ska sängen få nya sängkläder och sovrummet i ordning. På lördag ska tvätten vikas. På tisdag nästa vecka kommer gänget från Agnes städ som ska städa hemma hos oss fyra timmar varannan vecka. Kök, badrum och golv - och så dammtorkning om det hinns med. Det ska bli så himla skönt att få hjälp med grundstädningen, för vi varken hinner eller orkar med att hålla i kapp i hushållet just nu.

Nä nu ska jag mysa lite med Theo innan det är dags för nattning. Förhoppningsvis kan jag låta bli att somna själv i kväll.

"Antingen så tvättar jag öronen, eller så tvättar jag öronen inte"

Pippi på rymmen på tv, en trött pojke med napp i soffan, svart liten stickning i händerna. Tusen hammare innanför pannbenet.

Idag är Theodore och jag ensamma hemma hela dagen från morgon till kväll. Vi har pusslat, sett på film, handlat på Konsum, dansat i köket, lyssnat på hårdrock, ätit fiskbullar och kramats. Nu är klockan halv fem och vi är ungefär lika utmattade båda två. Theodore har slutat sova middag och då blir han lagom mosig vid den här tiden - och så somnar han gott på kvällen. Jag är alltid trött så...

Jag har börjat komma till freds med mitt korta hår nu tror jag. Det är oerhört praktiskt! Dessutom mycket snyggare sedan jag färgade det brunt. Och sedan Sushila klippte till det lite.

Jag har också börjat förbereda mig lite inför sjukhusvistelsen genom att fundera på hur jag ska underhålla mig själv. Serier ska med (jag har sparat Once upon a time för ändamålet), böcker (senaste boken i Game of Thrones-serien), stickningar (oklart vilka - jag måste köpa nytt garn) och kanske någon film (tips på bra?)

Nä nu ska jag gosa lite med Theodore. Och ta dagens femte och sjätte alvedon.

Får det lov att vara en saga?

Theodore har alltid älskat när vi läser för honom. Ända sedan han var liten bebis har favoriten varit att sitta i ett knä och höra långa sagor. Många sagor.

Det nya är att han har börjat läsa sagorna själv. Se bara! Jag är fullt medveten om att andra, som inte är mamman och pappan, inte förstår ett ord av vad han säger. Men vi hör klart och tydligt att han berättar sagan rätt. Med rätt händelser på rätt sidor. Det är så fascinerande. Se bara!

Håll till godo: Godnatt, Alfons Åberg.

Klockan är sju och bara jag och hackspetten är vakna.

Det är gråmulet utanför fönstret. Svalt och skönt. Alla snarkar på övervåningen men jag sitter här nere och njuter av stillheten.

Snart vaknar alla och det blir fullt av liv och rörelse och glada röster, men just nu är det bara jag och hackspetten som är vakna.

Bästa morgonstunden

Jag har en så himla fin morgon. Jag vaknade i tid och gjorde mig i ordning utan stress. Åt god frukost medan jag läste bok, väckte en liten pojke som inte alls ville vakna men var gosig och glad. Pojken borstade tänderna själv och utan gnäll. Pappan kom hem från nattjobbet och fick lite mys innan jag och Theo gick till dagis. Alla på bra humör.

Lämningen gick jättebra och var mysig utan ledsna miner. Puss och hejdå bara.

Det ser till och med ut som att jag kanske hinner med den tidigare bussen till jobbet om spåris skyndar sig lite. Annars får jag läsa bok en halvtimme extra på centralen istället. Inte heller helt fel en dag som denna känner jag.

Den lediga kvällen - äntligen!

Hjärtekatterna är nu i tryggt förvar på Drottning Silvias och vi fick glädjande nog se hela tre av dem adopteras in i nya familjer. Smulan, Charmören Sören och Karin närmare bestämt. Allt gick bra och jag har fina bilder att visa ikväll. Om jag vill.

Precis. Om jag vill. Ikväll tar jag nämligen en ledig kväll för första gången på evigheters evighet. När maten är lagad, pojken nattad och disken diskad ska jag göra precis vad jag vill. Förutom att godkänna en artikeltext för Hjärtekatten. Och skriva ett blogginlägg om överlämningen på Hjärekattsbloggen. Men sen, sen ska jag ... ja, vad ska jag göra? Möjligheterna är oändliga. 

Sticka kanske? På den blårandiga stickningen eller något helt nytt? Titta igenom mina färdigstickade saker efter något som kan passa små barn i Kongo?

Läsa kanske? I någon av mina nyanlända böcker. Den senaste i Sookie-serien (True Blood, ni vet)? Börja på den första av de fyra böckerna i serien Song of Ice and Fire (Game of Thrones, ni vet) eller kanske Lilla Stjärna av gamle gode Ajvide Lindqvist?

Film kanske? Det var verkligen evigheter sedan, vad är bra just nu? Jag ligger efter.

Sova tidigt kanske? Nej. Jag tänker inte gå och lägga mig före halv tolv. Nope.

En sak är säker, jag ska se det senaste avsnittet av Game of Thrones. Det var ju helt sjukt spännande sist. Avsnitt nummer tio, är det det sista för säsongen?

Nu hoppas jag bara att Theodore är samarbetsvillig också och inte somnar klockan tio som igår kväll. Då blir det inte mycket till ledig tid att njuta av. Ikväll somnas det senast klockan halv nio - och hör sen!

Bästa pojken hela helgen

När man väntar på spårvagnen kan man fördriva tiden med att läsa en god bok. Theodore rekommenderar Halvan- böckerna, särskilt den om polisbilen.

Den här helgen var det jobbhelg för mannen igen och jag och Theodore fick klara oss själva torsdag, lördag och söndag. Även om det varit tråkigt att inte umgås med pappan Sharp har vi haft massor av kul!

I torsdags var vi med gamla MVC-gänget på Galaxen och tittade på djur. Kossor, grisar, hästar, får, höns, kaniner och en tupp - vilket passade mycket bra eftersom Theodore är rätt besatt av Bondgården på Bolibompa just nu. Stor succé, dit ska vi gå igen. Kanske redan imorgon.

Igår, lördag, var det sjukt bra väder och jag och pojkvaskern var ute hela dagen. Först åkte vi in till lekparken i Haga där vi gungade, rutchade och snurrade. Sedan sov pojken i vagnen medan mamman köpte en klänning till sommarens två bröllop. Efter en snabb mellanlandning i hemmets lugna vrå - där vi fyllde på energiförrådet med lite isglass - tog vi fram hjälmen och tog en cykeltur. Theodore fick cykla, för min cykel har punka. Jag har börjat projekt "Lära Theodore att cykla fot" med blandade framgångar. Allt för ofta sticker han bara iväg i ilfart och jag får rusa för att han inte ska sticka iväg ut på någon farlig bilväg eller liknande. Jag funderar allvarligt på någon slags sele. På vägen hem mötte vi upp pappan och sedan hade vi picknick på utegården tillsammans med en massa grannar.

Idag slappade vi mest hela förmiddagen. Såg på Bondgården och städade leksaker. Jagade ut en geting. Efter lunchen, som bestod av yoghurt för att det var för varmt för riktig mat, sov pojken middag. Sedan åkte vi till Lundbybadet och badade. Det var populärt vill jag lova. Han är verkligen en liten fisk, min lille man. Efter lite mer än en timmes bad var vi trötta och åt middag på Jensens. Theo fick en ballong som han älskade djupt men var tvungen att lämna ifrån sig för att mannen vid bordet bredvid var allergisk mot ballonger. Liten minikris följde men sen blev det bra. Han fick en ny ballong när vi skulle gå, men den flög tyvärr sin kos på vägen hem, trots att jag hade knutit fast den i vagnen. Theodore tog det dock med jämnmod men pratade om Theos Ballong Som Flög Till Himlen hela vägen hem. Sen var det saga och sång och nu sover han äntligen. I vår säng. Såklart.

Lille söte mannen har varit så otroligt duktig hela helgen! Skött sig så bra och försökt lyssna så gott som en tvååring kan. Han har också varit väldigt kontaktsökande mot andra barn och trots att metoden kanske kan diskuteras (gå fram och dra i tröja/hår eller slå med spade) så är jag stolt. Då tar jag honom åt sidan och frågar honom om det var så att han ville leka med pojken/flickan. Det vill han ju, och då förklarar jag hur han ska göra istället. Gå fram och säg "Hej, ska vi leka?", vilket han prövade några gånger. Ibland fungerade det, ibland inte. Men duktig är han. För nästan inget är ju lätt i början.

Min store lille man! Han är så rolig att hänga med när han är på sånt humör. Här får ni se när vi spexar lite i köket. Räknar, trollar och sjunger lite.

Geoff

Theodore har en ny sagofavorit. I Den stora Richard Scarry-boken finns en saga om en räv som heter Rudolf. Han är flygfantast och har flera hangarer med flygplan, helikoptrar, luftballonger och zeppelinare. Theodore är helt galen i "Geoff" och vill att vi läser den lilla sagan om och om igen. Minst tre gånger i rad. Idag har jag läst Geoff fem gånger. Första tre gångerna klockan halv sju imorse.

Finlitteratur

Theodore läser senaste favoritboken - 100 bilar och fordon.

"Ett foto i timmen"-dagen

Runt 06.
Pojken vaknar. Dags att gå upp.

Runt 07.
Vi har sett på lite Bolibompa och ätit grötfrukost. Nu planeras dagens utflykt till Olskroken och Max. Som synes.

Runt 08. Jag ska försöka göra någonting åt det här sovhåret.

Runt 09.
Theodore steker ägg medan vi vuxna yrar runt och gör oss i ordning.

Runt 10.
Vi sitter på spårvagnen mot Olskroken. Theodore har gått duktigt hela vägen hemifrån utan att försöka rymma en enda gång. 

Runt 11. Efter fika på Le Pain Francaise och ett besök på Limit kan man plötsligt bli så trött att man somnar inne på Systemet. Med en tiger i munnen.

Runt 12.
Vi väljer ut lite strömming och musslor i en av fiskvagnarna på Olskrokstorget.

Runt 13.
Theodore leker med sina nya ordleksaker på Max.

Runt 14.
Utanför Åhléns-hissen i Nordstan efter en snabbhandling på Hemköp.

Runt 15.
Dagens skörd packas upp på köksbordet. Två vuxenböcker, två barnböcker, frukt, mjölk, fyra par barnstrumpor, strömming och musslor, ordleksaker (böcker och klossar), mjukistiger, tunnbröd, två påsar ugnsbakade chips, lördagsgodis, fruktsoda, fyra flaskor öl och en flaska vin.

Runt 16.
Vila i soffan framför lite konståkning.

Runt 17.
Middagsmusslor.

Runt 18.
Theodore röjer runt i duschen med själva pott-delen av sin potta. Den fungerar tydligen även utmärkt som vattenskopa.

Runt 19.
Jag roar mig med middagsdisken ...

Runt 19.
... medan andra roar sig med betydligt mysigare saker.

Runt 19.30.
Det här blir sista bilden för dagen. Lördagsmys deluxe till The Social Network som vi ska se sist av alla i världen.

Thepas tipsar: Varulvsunderhållning

Lonely Werewolf Girl - först segare än vingummi, sedan sträckläsningsmaterial.

Nu har jag en bok att berätta om igen. En som först var ett dåligt substitut och länge låg i tråkhögen men som sedan blommade ut till lite av en besatthet. Boken heter Lonely Werewolf Girl och är skriven av skotten Martin Millar.

Titel: Lonely Werewolf Girl
Författare: Martin Millar
Genre: Skräck 

Språk: Engelska
ISBN: 9780749942830

Handling: 
Boken utspelar sig i nutidens Storbritannien och vi möter Kalix MacRinnalch, en varulvstonårsflicka med alla problem i världen. Inkluderat drogmissbruk, ätstörning och brustet hjärta. Och så har hon blivit förskjuten av sin släkt för att ha mördat sin pappa och är jagad av både varulvsjägare och familjemedlemmar. Hon är fragil som ett spindelnät och urstark som en ... varulv. Och så har hon inte en enda vän i hela världen.

Kalix jagas genom Londons gator av blodtörstiga jägare medan hennes syster, The Werewolf Enchantress, är upptagen med att designa kläder åt The Fire Queen. I de skotska höglanden förbereder sig Varulvsklanen för krig i MacRinnalch-slottet. Ni hör ju.

Det här är en omfattande berättelse om varulvar i modern tid. MacRinnalch-familjen innehåller eleganta varulvar, bekymrade tonåringsvarulvar, snälla varulvar, blodtörstiga varulvar, modedesigners, krigare, punkare, transvestiter, musiker och vad du än kan tänka dig. En hel klan av varulvar som hamnar i stora och små konflikter överallt från London till de skotska höglanden och flera dimensioner bortom vår.

Tankar:
Jag köpte den här boken i slutet av sommaren i en rasande abstinensattack efter att ha läst den sista tillgängliga True Blood-boken. Jag längtade efter vampyrer, varulvar, älvor eller vad som helst som kunde släcka Sookie-törsten. vid ett besök i Akademibokhandeln i Nordstan sprang jag på det här omslaget och slog till.


De första hundra sidorna eller så var en stor besvikelse (inte Sookie-likt alls) och jag lade boken på hyllan ett tag. Efter någon månad gav jag tegelstenen (608 sidor!) ett nytt försök och den här gången kom jag långsamt framåt, några sidor per kväll. Jag kämpade och kämpade och så fram emot sista tredjedelen i boken hände något och jag blev som uppslukad! Jag sträckläste resten under några sena nätter och nu funderar jag på att köpa uppföljaren Curse of the Wolf Girl.

Betyg: 3/5
Är du road av något juvenila skräck-/fantasyböcker, har tålamod med en seg inledning och inte skräms av 600 sidor på engelska tycker jag absolut att du ska läsa Lonely Werewolf Girl. It's a treat! Hade det inte varit så svårt att ta sig igenom första tredjedelen hade boken fått en fyra.

Thepas tipsar - skräckläsning

En mörkrädd pojke - både bra och dålig på något vis.

För några dagar sedan läste jag en bok som fick det att  krypa i kroppen på mig. Inte under tiden jag läste men när sista sidan var vänd mådde jag mycket märkligt. Jag var lite illamående och hade en så konstig overklighetskänsla som jag inte kunde skaka av mig på flera timmar. Det låter kanske obehagligt, och det var det också, men blir jag så påverkad av en bok så är den inte helt värdelös. Just i det här fallet var det alla lösa trådar och ovetskapen om vad som egentligen hände som fortfarande får mig att gå och grubbla över handling och detaljer. Jag fick inget closure, ingenting knöt ihop säcken.

Det är alltså En mörkrädd pojke av Justin Evans jag talar om. En debut som skrevs på caféer i New York under författarens lediga stunder under fem års tid. Jag gillar't. Det får mig att tro att vem som helst kan bli författare. Kanske även jag. (Nej).

Titel: En mörkrädd pojke (Original: A Good and a Happy Child)
Författare: Justin Evans
Genre: Skräck
ISBN: 9789174290905

Handling:
George Davis kan inte ta i sin nyfödda son. Han kan knappt titta på honom och när hans äktenskap till slut havererar till följd av detta tvingas han till en terapeut. Där nystas hans barndom upp genom anteckningar som han skriver ned i en dagbok han fått av terapeuten, och den ena mörka och skrämmande händelsen efter den andra kommer upp till ytan. Vad var det egentligen som hände när George var elva år?

Tankar:
I handlingen bollas man fram och tillbaka mellan dåtid och nutid medan en allt tydligare bild målas upp av vad som faktiskt pågick - och pågår. Man lovas att snart, snart ska man få veta vad för monster från det förflutna som gör att George inte kan röra vid sitt eget barn. Allt ska bli klart som korvspad.

Men nej. Efter att jag läst boken vet jag fortfarande inte vad som var "på riktigt" och vad som var hjärnspöken. Alla händelser kan ses från minst två håll och man får aldrig veta vilket som är det riktiga. Det är väl det som är både det braiga och det dåliga med boken egentligen. Det är de lösa ändarna som gör att jag fortfarande grubblar - men de ger ändå känslan av ett hafsverk. Lite slarvigt och kanske till och med misslyckat. Han har så mycket fakta och har gjort så mycket research. Se själva på hans hemsida. Han vet vad han talar om men han får inte ihop det riktigt i romanform. Trådarna är för lösa.

Författaren har inte fått ihop det. Eller? Är det kanske precis det han har? Kanske var det här grubblandet och obehaget precis önskad effekt. I så fall - hatten av. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vill veta hur det ska vara. Jag vill maila författaren och tvinga honom att berätta. Jag blir knäpp av att inte veta!

Betyg: 3/5
Vill du läsa en bok med lite mer suggestiv skräck som milt sagt inte skriver dig på näsan, så rekommenderar jag Justin Evans debutroman. Betyget hade blivit högre om inte den där lilla naggande känslan av misslyckande fanns där och störde.

Sängbloggning

Nu gör jag som jag borde gjort igår, lägger mig i sängen tidigt. Jag försöker att inte tänka på saker som gör mig stressad, alla de där "måstena" som jag borde göra. Alla beslut jag måste fatta och alla val som måste göras. Och den där eviga hostan.

Istället ska jag ligga här sängen och läsa en bok tills jag blir sömnig, vilket brukar ta en kvart eller så om boken inte råkar vara en i Sookie Stackhouse-serien. Eller något av Vallgren eller Ajvide.
Nu är det Boktjuven av Markus Suzak som står för den litterära förstörelsen. Jag har inte kommit så långt ännu, bara 50-60 sidor, men hittills är den underhållande.

Och så har jag bokat tid för hela familjen på Salong Edward på lördag. Nu ska alla Sharpar bli fina i håret. Jag har inte klippt mig hos en frisör på evigheter så det ska bli spännande. Frågan är bara hur stor förändringen ska bli. Jag tror att det blir lite toppning bara och en klippt snedlugg istället för den här utvuxna stripiga historian. Och lite uppklippt som vanligt.

Eller så klipper jag av allt. Det tål att tänkas på.

Godnatt!

Sista rakan innan mållinjen

Måndag. Type O Negative ur Spotify. 22 dagar helt utan socker. På fredag ska jag kalasa på allt jag vill ha. Allt jag vill ha i små mängder. Jag ska verkligen ta mig tid att fundera ut vad jag verkligen vill ha. Inte klämma i mig en pizza för att jag får utan verkligen känna efter vad jag är sugen på. Välja och vraka. En sak är i alla fall säker - det blir choklad.

Den här veckan är det jag som hämtar på dagis och således går jag hem klockan fyra. Då cyklar jag som blixten till dagis och svingar upp lilleman i barnstolen. Vi brukar dröja en stund på gården och klättra, gunga eller titta på maskinerna. Sedan upp och laga mat innan det blir för sent. Idag stod ugnsstekt torsk, potatis, broccoli och kall sås på menyn. Lite meckigt med en trött och busig Theodore runt fötterna men nu när han sover och köksstöket är undanplockat känns det bara bra. Jag önskar kanske att jag hade lekt lite mer med honom men maten måste ju lagas och ätas, tänder borstas, pyjamasar på och så vidare. Jag läste i alla fall fem böcker för honom. Det får vara bra nog för den här mamman idag.

Stora maskiner är så himla spännande!

Stora dagiskillen

Nu är det bara lite mer än en vecka kvar innan min lilla bebis ska börja på dagis. Är inte det helt sjukt? Håller inte ni som läst bloggen lite längre med om att det var typ ett halvår sedan han föddes? Högst. Hur som helst så är han stora killen nu och stora killar börjar på dagis. Hittills har vi föräldrar ingen ångest alls över det utan tror att han kommer att stortrivas bland alla barn och allt roligt som finns att göra.

Vi har börjat se över saker som behöver fixas inför första förskoledagen. Namnlappar har beställts, regnkläder köpts och viktigast av allt - en ny liten ryggsäck hänger i hallen. Klart man måste ha en ny ryggsäck första dagen i skolan. För han börjar ju faktiskt förskolan.

Kolla in coolaste ryggan i Gamlestaden.

Och kolla in coolaste killen i Gamlestaden. Han gillar faktiskt sin nya ryggäck och ville ha den på sig flera gånger. Mammas lilla söta docka!

En annan sak stora killar år göra är att åka till Liseberg och faktiskt åka lite karuseller. Det regnade men det gjorde ingenting för Theo hade ju bästa regn-setet. Först åkte vi Kaninresan och det var lite spännande, men det var först när vi stod i kön till Farfarsbilarna som det blev roligt på riktigt. Pojken sträckte sig efter bilarna och pekade och hojtade. När vi väl satt i en av dem var det så roligt att han studsade i mitt knä. Självklart styrde han duktigt i kurvorna.

Mamma och pojke åker Farfarsbil. Stor succé.

Regnkläderna invigdes alltså på Liseberg men även idag kom de väl till pass då vi tog en liten Bobby car-tur till lekparken mitt emot dagis. Det var första gången vi kom på tanken att knyta ett snöre i bilen och dra Theodore - så att vi skulle ha lite bättre koll på var han tog vägen, och för att han inte skulle bli trött i sina små ben, och för att det skulle gå lite fortare. Han var stormförtjust. Det här var till och med bättre än Liseberg.

Om man har en Bobby car och en sydväst spelar det ingen roll att det regnar.

Snart kommer vi att gå den här vägen varje morgon.

När man är så stor och duktig blir man ibland lite trött. Då är det skönt att lägga sig på en kudde i soffan och kolla lite på teve som de stora gör. Själv ska jag omgående lägga mig i sängen och läsa bo nummer åtta i Sookie Stackhouse-serien. Hade det inte varit för den förträffliga Sushila hade jag haft små-ångest över att alla åtta böckerna väldigt snart är lästa - men hon har mycket vänligt lånat ut flera short stories och bok nio och tio till mig. God bless the child.

Varning True Blood-spoiler! (och stickning)

Ni som inte vill veta vad som händer i TB-böckerna från bok tre (säsong tre i tv-serien) och framåt bör sluta läsa nu.

Ok, har ni fattat? Sluta nu. Här. För på nästa rad kommer jag att babbla saker om vad som händer i de kommande böckerna. Inte för att allt stämmer mellan bok och serie men en del är detsamma och eftersom vi ännu inte vet vad så råder jag er att inte läsa mer. Ok? Nå:

Gah! Jag kan inte fatta att Sookie och Bill inte är ett par längre! Jag har just börjat på bok nummer fyra och förutom alla andra konstigheter som pågår är Bill i Peru och Sookie singel. Alltså. Jag vet att det är Sookie som är huvudfiguren och att bok nummer tre var full av snaskigheter som skulle vänja en vid att Bill inte längre var number one, så att säga. Men! Sookie och Bill är ju Sookie och Bill och det är det som är TB! Det är så det alltid har varit och nu är allt ställt på huvudet i min lilla TB-värld. Kanske är de tillsammans igen i slutet av boken. De är ju trots allt Sookie och Bill.

Ja, jag har en tendens att grotta in mig i olika ämnen och företeelser och blir helt hooked och världsfrånvänd i perioder. (Ramones, Danzig, stickning, Henrik den åttonde ... till exempel) Men det gör ingenting. Det är en del av min charm tycker jag. Helt klart. De i min omgivning får hänge sig eller stå ut.

Förutom att läsa och förfäras har jag stickat lite. En liten mössa matchande den grå koftan är färdig och en ny kofta sitter på stickorna. En mörkgrå/blå sån här. Dessutom stickar jag på ett par ljust ärtgröna tumvantar åt Edward.

Det var allt för ikväll. Imorgon bjuder jag på en film av Theodore som äter gröt till frukost.

Semesterlainen

Edward och utsikten från halva höjden ungefär.

Theodore var väl lite sådär impad. Men så satt han ju och laddade inför världens bajskatastrof också.

Åh det är så skönt att ha semester! Få vara vaken lite senare på kvällarna, aldrig vakna av klockan, vara tillsammans med familjen hela dagarna och bara vara. Läsa böcker på kvällarna utan sovstress. Eller mja, det har inte blivit så jättemycket läsning för jag har längtat så mycket efter att umgås med min man efter den här sommarens alla gäster och helgen då mannen var i Stockholm. Jag älskar att umgås med min man. Men hur som helst. Jag har kommit kanske två tredjedelar in i bok nummer två om Sookie. Hon är i Dallas och utsätter sig för farligheter. Samtidigt dreglar jag över varje nytt avsnitt av TB-teveserien så fort de blir tillgängliga. Jag älskar TB!

Idag grillade vi korv på gården till lunch, bakade tårta och åkte sedan in till stan. Där åkte vi Göteborgshjulet (jag och de två barnen) där Theodore skapade bajskatastrof, åt glass och köpte lite nya grejer till mig. Närmare bestämt två nya bh:ar på Change (en kupstorlek mindre, så jag är tillbaka där jag var innan jag blev gravid. Ja, inte form-mässigt då men storleksmässigt) och ett par skitsnygga Converse på Nilsson. Kolla här bara vad snyggt:

Mina! Och med 70 % rabatt!

Bara så att ni vet

• så har jag semester nu!
• så är jag och Theodore ensamma hela helgen (om någon vill leka).
• så har jag slagit in en stor hög presenter till Edward.
• så har min man lagat till en stor köttbit som räcker tills han kommer hem igen.
• så har jag köpt garn till ännu en kofta till Theo. Info kommer sen.
• så ska jag sticka nu, sen läsa TB.

Sookie och the return of stickerskan

Jag har inte haft så mycket lästid i helgen så sidorna har inte direkt fladdrat förbi, men första Sookie Stackhouse-boken är i det närmaste slut och jag ser med stor lust och läsglädje fram emot nästa.

Anledningen till att jag inte hunnit läsa så mycket är inte bara att vi lekt så mycket utan också att jag har fått sticklusten tillbaka! Plötsligt kom den bara över mig och sade att "nu ska vi sticka en höstkofta till Theodore som han kan ha till dagis". Ni vet, innan det är kallt nog för jacka men lite för kyligt för bara tröja. Sagt och gjort, jag köpte garn på Strikk och började sticka på den här koftan. Färgerna blir grå botten och mönster i brunt och två nyanser av blått. Garnet blir Karisma istället för Merino extra fine. Blir finemang. Fram- och bakstycke är klart upp till ärmhålen och jag har precis lagt upp maskor till första ärmen.

Den här fast större och i andra färger. Bild lånad från Garnstudio. Om ni inte gissat det redan.