Snörvel och host

Theodore är förkyld och eftersom mannen har diverse utbildningar på jobbet den här veckan är det jag som får pyssla om sjuklingen. För några veckor sedan hade det varit helt omöjligt men nu när jag är en aning piggare om dagarna är det ok. Lite för jobbigt egentligen, men inte omöjligt. Det blir inga större utflykter och inga busiga lekar.

Igår tog vi en liten tur in till stan för att fylla på klädlådorna lite. Och så behövde jag stoppning till ett litet spöke som jag håller på att sticka.

Herr snor sportade den här mössan som jag stickade åt honom förra året.
Jag älskar den och tycker att den är jättefin men den börjar redan bli lite för liten.

Vi började med att äta hamburgarlunch. Theodore skötte sig exemplariskt och var världens gulligaste.

Sedan var det dags för Theodore att välja ut lite nya kläder. Här är vad han valde (produktbilder från lindex.se):

Och så fick han en blårandig sån där one-piece-mysdress, men den hittade jag ingen bild på. Sedan gick vi till Panduro och köpte lite pyssel. Stoppning, pärlor och ansiktsfärg.

När vi kom hem pysslade vi ihop var sitt armband. Theo ville att det skulle stå "Theodorski" på hans och på mitt skulle det stå "Theodore".

Theodore som världens sötaste lejon.

Idag är vi fortfarande hemma och torkar snor, men det blir nog ingen stadsutflykt för mig. Jag är trött och seg idag och måste ändå hålla mig hemma för att släppa in städarna som kommer under dagen. Jag är i och för sig rätt sugen på att ta en sväng till Holmens marknad och djupdyka i deras knapplåda.

Och på tal om one-piece, jag fick nyss en förfrågan om jag ville länka till en hemsida i ämnet. Det är ett skolprojekt så det kan jag tänka mig att ställa upp på. Så vill ni lära er allt om plagget, om tvättråd, storlekar och var ni får tag i det - kolla in sparkdrakt.se

Slappeli slappslapp. Och lax.

OOTD - svarta harembyxor som svärisarna köpt i Thailand, randig zip-tröja köpt på Tradera för länge länge sedan. Och så ett hårspänne, det gäller ju att blinga till tillvaron lite.

Blixten Mcqueen ilar runt på teveskärmen och en stor bit tigerkaka ligger och vilar i magen tillsammans med lite lax. Det har varit en slapp men mysig dag. Theodore är hemma eftersom han enligt fröknarna på dagis bajsade vattentunt igår precis innan jag hämtade honom. Kom inte tillbaka på 48 timmar, alltså. Jag har inte sett röken av någon lös mage och pojken har ätit precis som vanligt. Faktum är att han var lite trög i magen tidigare idag och fick ett par katrinplommon. Men jag är en lydig förälder och håller pojken hemma.

Vi har handlat från glassbilen. Det var första gången för Theo och han var otroligt imponerad av fenomenet - en hel lastbil full med glass som bara väntade på honom ute på gatan!

Ja och så bakade vi ju en tigerkaka. En god en från ett sådant där komplicerat recept med många steg. Vispa smör och florsocker i minst fem år, separera tre ägg - blanda äggulorna med rivet citronskal, gör en marängsmet, blanda ihop allt, i med mjöl och sånt, dela smeten, häll kakao i den ena och så vidare och så vidare. Men himla god blev den!

Goda kakan. Inte så randig men fin ändå.

Annars har jag egentligen mest läst bok i dag. Senaste i Songs of Ice and Fire-serien av George R. R. Martin - A Dance with Dragons. Jag älskar verkligen den serien (som Game of Thrones baseras på). Men jag har varit lite nyttig också. Jag har diskat tre gånger. Och lagat en ganska god middag. Lax stekt i ugnen med improviserad stiltonoströra, serverad med matvete och lite grönsaker.

Laxmaten. Jag älskar lax.

Den gick hem hos Theo också. Efter lite utbrott och bråk.

Det är stökigt här hemma, men jag försöker strunta i det och gör bara det som står på listan. Då går det låååångsamt framåt men det får ta den tid det tar. Nu är köket ok, det var dagens uppgift. I morgon ska jag plocka upp i vardagsrummet. På fredag ska sängen få nya sängkläder och sovrummet i ordning. På lördag ska tvätten vikas. På tisdag nästa vecka kommer gänget från Agnes städ som ska städa hemma hos oss fyra timmar varannan vecka. Kök, badrum och golv - och så dammtorkning om det hinns med. Det ska bli så himla skönt att få hjälp med grundstädningen, för vi varken hinner eller orkar med att hålla i kapp i hushållet just nu.

Nä nu ska jag mysa lite med Theo innan det är dags för nattning. Förhoppningsvis kan jag låta bli att somna själv i kväll.

Bloggmammefika och sjukhusstress

I dag åkte jag in till stan och fikade med Caroline - mamma till Leia, Stella, lilla bebisen i magen och bloggen Det ljuva livet. Vi pratade, handlade lite och hade så trevligt så. Jag fick en fin present också!

Annars är allt som vanligt. Jag dricker latte, slösurfar, kollar på Pippi på de sju haven med Theo och stickar. Äter gulaschsoppa och fyndar på Tradera.

Jag känner mig lite extra stressad just nu, men kan inte komma på riktigt varför. En massa småsaker hopar sig och blir stora stressmoln. Jag tror att det har att göra med sjukhusvistelsen nästa vecka. Jag oroar mig över att glömma saker jag måste packa. Jag måste köpa tandborste och tandkräm. Välja ut filmer att ladda datorn med. Inte glömma mobilladdaren. Packa stickningar och en lista över mina mediciner. Skriva upp alla mina tusen frågor. Hinna skicka i väg saker jag sålt på Tradera. Komma i håg hur jobbigt det är att sälja saker på Tradera till nästa gång jag får för mig att göra det igen.

När jag nattat pojken ska jag äta en semla och kolla på del två av dokumentärserien Hårdrockens historia. Så jäkla pepp på det va!

Ull från några får och en och annan alpaka

Tji fick vi i morse när Theodore skulle lämnas på dagis. Det var ju studiedag vilket vi hade glömt helt och hållet. Tur att mannen har ledigvecka.

Vi tog tillfället i akt och gjorde det till en familjemysdag. Först lekte man och pojke i lekparken medan jag duschade och gjorde mig i ordning. Sedan åkte vi in till stan där första stoppet var Strikk. jag köpte fem nystan Drops Karisma, två nystan Drops Alpaka och ett nystan Alpaka Fashion. De ska följa med till sjukhuset nästa vecka tillsammans med lite annat garn och är tänkta att bli två tubsjalar, ett par raggsockor, en basker, ett par fingervantar och ett par småsockor. Det gäller att bunkra upp.

Sedan fikade vi på Magasin 11, åt lite på Donken och åkte hem. Här hemma har vi sett på Pippi och haft supermysig sångstund med alla Theodores favoriter. Som Hajarna, Ketchup ska prutta, Bockarna Bruse och Tänk om jag hade en liten, liten apa.

Nu på kvällskvisten när Theodore sover fortsätter vi aptemat och ser på Rise of the Planet of the Apes. Mys var ordet.

Innedag

Idag är en aningens lite bättre dag, trots att regnet öst ned i princip oavbrutet. Jag tycker i och för sig att det är rätt mysigt när det är mulet och regnet slår mot fönsterrutorna. Tur att jag bor i Göteborg alltså.

Mannen har ledigvecka och det betyder att Theodore bara går på dagis tre dagar. Inte idag, så vi har varit hemma hela familjen. Eftersom vädret var som det var gällde det att aktivera oss så mycket som möjligt så att vi inte började klättra på väggarna. Och med vi menar jag förstås Theodore.

Syns det att han är nyklippt? Inte? Bra!

Vi har målat ...

Lekt med lera ...

Byggt med Duplo ...

Och sett på Alvin och gänget.

Nu sitter jag och lillpojken och väntar på att pappan ska komma hem med julgranen!

Stökar runt i godan ro

Idag har jag hittills varit trött och lättretlig. Ett sånt där sinnestillstånd som är så svårt att ta sig ur. Jag vet varför jag är avig, för att det är stökigt omkring mig och för att vi varit vakna inatt med en ledsen pojke. För att mannen och pojken är störtförkylda och jag är beordrad till vila.

Men jag vet också hur jag ska ta mig upp igen. För jag hatar att känna mig såhär seg och ovillig till allt.

En dusch, tvätta håret, borsta tänderna. På med mysbyxor och lösa kläder - och så gå omkring och stöka undan i godan ro. Diska lite. Plocka undan PET-flaskorna som dräller överallt. Ordna skorna i hallen. Lägga tvätt i korgar. Skräp i påsar. Leksaker i lådor. Var sak på sin plats. Som Alfons pappa säger.

Sånt blir jag lugn och harmonisk av, om jag får göra det i lugn och ro. Terapeutiskt och renande. Inte alls som det där andra städandet som man man också måste göra. Dammsugandet, golvtorkandet, toalettstädningen och dammtorkandet. Så det tar vi en annan dag. Idag passar jag på att mysstäda medan den förkylda mannen har hand om den förkylda pojken.

Och så ska jag få nötter. Idag ska jag till och med få chokladöverdragna nötter från naturgodisavdelningen om jag vill. GI eller inte. Idag får jag. Det är trots allt bättre än att falla in i gamla hetsätarmönster med chips, glass, läsk och ett halvt kilo smågodis för att jag har en dålig dag.

Och så ska vi äta något gott till middag. Det har vi bestämt. Vi har bara inte bestämt vad ännu. Vad tycker ni?

Den lediga kvällen - äntligen!

Hjärtekatterna är nu i tryggt förvar på Drottning Silvias och vi fick glädjande nog se hela tre av dem adopteras in i nya familjer. Smulan, Charmören Sören och Karin närmare bestämt. Allt gick bra och jag har fina bilder att visa ikväll. Om jag vill.

Precis. Om jag vill. Ikväll tar jag nämligen en ledig kväll för första gången på evigheters evighet. När maten är lagad, pojken nattad och disken diskad ska jag göra precis vad jag vill. Förutom att godkänna en artikeltext för Hjärtekatten. Och skriva ett blogginlägg om överlämningen på Hjärekattsbloggen. Men sen, sen ska jag ... ja, vad ska jag göra? Möjligheterna är oändliga. 

Sticka kanske? På den blårandiga stickningen eller något helt nytt? Titta igenom mina färdigstickade saker efter något som kan passa små barn i Kongo?

Läsa kanske? I någon av mina nyanlända böcker. Den senaste i Sookie-serien (True Blood, ni vet)? Börja på den första av de fyra böckerna i serien Song of Ice and Fire (Game of Thrones, ni vet) eller kanske Lilla Stjärna av gamle gode Ajvide Lindqvist?

Film kanske? Det var verkligen evigheter sedan, vad är bra just nu? Jag ligger efter.

Sova tidigt kanske? Nej. Jag tänker inte gå och lägga mig före halv tolv. Nope.

En sak är säker, jag ska se det senaste avsnittet av Game of Thrones. Det var ju helt sjukt spännande sist. Avsnitt nummer tio, är det det sista för säsongen?

Nu hoppas jag bara att Theodore är samarbetsvillig också och inte somnar klockan tio som igår kväll. Då blir det inte mycket till ledig tid att njuta av. Ikväll somnas det senast klockan halv nio - och hör sen!

Flit och slit non stop

Alltså, det är inte underligt att man känner sig lite som en maskin ibland. Klockan är fem i elva på kvällen och först nu har jag satt mig ner i soffan för att pusta ut. Och om fem minuter måste jag gå och lägga mig för att orka upp imorgon bitti utan att vara helt zombifierad.

Vakna klockan sju. Upp och i ordning och frukost och puss och hejdå. Jobb mellan nio och fyra. Cykla till dagis och hämta liten man. Hem och laga lax till middag samtidigt som jag försöker underhålla samme lille man. Äta lax. Lite Thomas och vännerna-film. Pyjamas, tandborstning och saga. Nattning i en och en halv timme. Disk och matlådor. Vika tvätt. Sortera ny smutstvätt i korgar. Tvätta av sminket. Slå in en födelsedagspresent. Packa färdigvirkad katt för leverans. Komma på att jag glömt fota katten. Inte orka packa upp och fota katt. Prata fem minuter med käre maken som kom hem klockan tio. Skriva blogginlägg. Få sovstress.

Men så har det ju varit bra också. Theodore har varit bedårande (förutom när han kämpande mot sömnen i en hel evighet). Mannen hade städat köket innan han gick till jobbet. Trevligt att prata med föräldrar på dagisgården. Jag fick glass på lunchen och solen har skinit hela dagen. Fint så!

Måndag klockan halv nio

Vanlig vardag. Upp på morgonen. Cykla till jobbet. Jobba. Lunchpromenad med fina Sushila. Jobb. Cykla. Cellprovtagning. Köpa tårta. Hämta pojk. Leka med Alexander på gården. In. Frukt till middag. Thomas och vännerna på teve. Borsta mjölktänder. Läsa Alfons. Sjunga Sov du lilla vide. Diska. Rensa ur kylen. Spilla på golvet. Torka. Plocka in Tasteline-matkasse-varor i skåp. Blogga.

Snart sticka på kofta och se Star Trek Voyager på datorn.

Sen välkomna man hem från jobbet. Betala räkningar. Sova.

Imorgon tvåårsfödelsedag!

Stickafton

Nu åker jag hem till Sushila för att sticka och umgås. Det kommer att bli hur mysigt som helst för jag trivs mycket bra både med hennes sällskap och mysiga lägenhet.

Jag står just nu på spåris med darriga knän, för jag skyndade mig så mycket på cykeln tidigare att jag blev alldeles trött. Theodore hade tid hos tandläkaren och jag var orolig att bli sen i snöovädret. Som tur var hann vi i lagom tid och pojken var så duktig. Det var ingen riktig undersökning utan bara rutinmässig provtagning av salivet men pojken satt så duktigt själv i stolen och fick både tandborste och suddigum efteråt.

Harmonisk kväll

Åh vilken mycket bättre dag jag haft idag! Det började med en mysmorgon utan dess like med en pojke som visserligen bara sov i sin säng till tjugo över sex, men det kompenserade han för genom att mys-sova i vår säng ända till kvart i åtta. Alldeles för sent för mig såklart men jag kunde inte motstå myset. Som genom ett mirakel hann jag ändå göra mig i ordning, äta frukost och cykla till jobbet utan att komma för sent.

På jobbet var det roligt, så roligt att jag bara med nöd och näppe lyckades slita mig vid fyra för att cykla till dagis (utan att bli minsta lilla blöt). Där hämtade jag en glad och busig pojke som ätit och sovit duktigt och varit på bra humör hela dagen.

Vi åkte hem och lagade Korv Stroganoff med basmati-råris och broccoli som pojken åt med god aptit. Sen var det dags för dusch-lek och nattning. Allt gick smidigt och var så mysigt så. Pojken var glad nästan hela tiden och sötare än vanligt. Min lilla stjärna.

Det är något knas med ljudet i början men det ger sig ...

Jag är så trött, hälsar den värdelösa mamman.

Åh herregud så trött jag är! Den här dagen har sugit musten ur mig och jag har inte ens gjort något extra ansträngande. Jag cyklade till jobbet och jobbade till fyra. So far so good. Jag var så nöjd med att det inte regnade och att cykelvägarna var näst intill isfria. Jag såg fram emot en behaglig hemresa.

Så, när jag sedan cyklade hem i regnet, såklart, surade jag lite men var vid hyfsat gott humör. Tills jag blev nedstänkt av en bil. Tack! Jag kom fram till dagis dyblöt och med igenimmade glasögon. Som tur är var Theodore duktig och kvittrande glad hela vägen hem. Tills vi kom till trappan. Då var allt annat mer intressant än att gå upp och jag såg hur ett trotsanfall var på väg. Jag prövade alla knep, lät honom få valmöjligheter (gå upp för trappan själv eller bli buren) och talade till honom på hans nivå - men ingenting hjälpte. Till slut fick jag helt enkelt lyfta upp honom och bära honom under vilda protester. Väl hemma låg han på golvet och skrek medan jag klädde av mig och började förbereda för matlagning. Efter en stund förstod jag att här skulle ingen mat bli lagad om jag inte mutade pojken glad igen. Så det blev Bolibompa på datorn vid köksbordet. Det var mäkta populärt.

Jag var nästan färdig med maten - stekt fisk med färska rödbetor, kokt potatis och citronsås - när Bolibompa inte var roligt längre. Men det passade ju ganska bra eftersom det var matdags. Trodde jag. det blev ingen mat äten och allt var felfelfel tills jag helt enkelt bestämde att det var läggdags, en halvtimme tidigare än vanligt. En mamma orkar bara så mycket liksom.

I sådana här situationer känner jag mig som en värdelös förälder. Allt pojken vill är ju egentligen att jag ska leka med honom. Umgås med honom. Vara med honom. Men jag måste ju få maten lagad! Det måste ju bli gjort. Suck. Jag önskar att jag bara kunde vifta med ett trollspö och så stod maten där. God och näringsrik. Så kunde jag hänga lite med min lilla kille istället. Och vara en bättre mamma. Det här med olika matkassar man kan få hemlevererade med recept är ju bra och fint men varför har ingen kommit på att leverera påsar med helt färdiglagad god och nyttig mat? Färdiga rätter för fem dagar, bara att lägga i kylen och sedan värma. Toppen!

Men men. Nu sover pojken och jag har diskat undan efter middagen. Nu väntar ett par timmar framför TV4 Science Fiction innan jag kryper ned mellan de obäddade lakanen. I händerna tänkte jag ha en stickning som jag påbörjar för tredje gången kan man säga. Det är en balaclava åt Theodore och den första jag stickade blev lite för liten så jag bestämde mig för att sticka en ny. Den andra blev stor nog att passa mig så den repade jag upp. Nu är jag inne på tredje försöket. Snälla, säg att det där med tredje gången gillt gäller för jag orkar inte sticka en till.

Hur ska det bli den här gången? Place your bets!

Helt ärligt om vardagen

Många bloggar är till för att glorifiera. De skönmålar det fina och rena eller det sjuka och destruktiva. Det är självklart inget konstigt med det. Inget fel heller. Jag gör det också. Väljer ut det jag vill skriva om och komma ihåg. Jag vet inte om jag nämnt för er varför jag bloggar men anledningen är i alla fall att jag vill minnas. Jag vill komma ihåg alla de här dagarna som går så fort. Jag vill minnas hur det var just nu. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa vad vi gjorde och hur jag tänkte precis just nu. Jag försöker att skriva om det bra och det dåliga. Om sömnbristen och bebispussarna. Om stress och mys. Men självklart väljer jag den bästa bilden, den roligaste anekdoten och så vidare, det försöker jag inte sticka under stol med.

Min blogg handlar alltså om min vardag. Om de vardagliga och sensationella sakerna som händer i den. Ordet vardag ses ofta som negativt laddat. Vardag är tråk och tristess, gråa disktrasor och fiskpinnar. Jag älskar min vardag. Det kanske låter som hittepå men jag är så nöjd och tillfreds med min vardag. I det stora hela alltså. Klart att jag inte älskar att betala räkningar och planera veckohandlingar just när jag gör det - men jag kan helt enkelt inte leva med tanken på det motsatta. Att inte ha min vardag. Att inte ha min familj och mitt hem och mina kvällar framför teven. Så för att fira min helt vanliga vardag tänker jag nu skriva ett helt ärligt inlägg om min dag. Utan omskrivningar eller försköningar eller överdrifter. Och så avslutar jag med några helt ärliga bilder från mitt helt vanliga hem. Håll till godo:

Efter en natt med rätt dålig sömn som faktiskt inte berodde på min son hade vi en mysig familjemorgon innan jag trampade iväg till jobbet och pojkarna traskade ned till tvättstugan. Efter halva cykelvägen började det regna och när jag kom fram till jobbet var jag dyblöt. På utsidan. Mina nya cykla-till-jobbet-kläder fungerar perfekt, jag blir varken kall eller blöt. Toppen! 

Sedan jobbade jag till fyra. Det regnade fortfarande när jag styrde tramporna mot dagis och den här gången blev jag blöt in på skinnet. Mest på fötterna dock eftersom smältvattnet och regnet hade gjort så stora pölar att mina fötter doppades i vattnet när jag trampade! Som tur är var pojken duktig och trilskades inte så mycket, i vanliga fall är det omöjligt att få honom att vilja gå hem. Det är lite lättare nu när jag kan locka med cykeln. Det första han gör när han ser mig komma in med hjälmen på huvudet är att skrika "gicka, gicka!". Det betyder cykla. 

Väl hemma fick jag muta pojken med en kiwi och ett päron bara för att få laga mat utan att han slängde sig gråtande på golvet eller gjorde rackartyg. Vilket naturligtvis gjorde att han inte ville äta min dijonsmakande kycklinggratäng med couscous och haricots verdes. Såklart. 

Istället för att bråka om maten (för det leder ändå inte till någonting bra) gick vi upp och tittade på Bolibompa. Theodore älskar Bolibompa och satt som ett tänt ljus i min famn tills det var dags att byta om till pyjamas. Efter tandborstning, sagoläsning och godnattsång tog jag hand om disken medan pojken försökte somna. Det var tydligen lite jobbigt ikväll men efter en halvtimme sov han gott med isbjörnen i ett fast grepp. Jag diskade klart, fotograferade lite och vek två fulla tvättkorgar tvätt. Sedan läste jag lite bloggar och såg på House. Och nu sitter jag här.

Och här kommer dagens bilder. Hoppa gärna på utmaningen och blogga om era helt vanliga hem, ni också!

Theodores rum. Inte inrett alls eftersom det fungerar mest som ett funtionsrum. Skötrum och sovrum. Theodore leker mest i köket och vardagsrummet för det är där vi vuxna är. Men snart är han stor nog att leka mer själv och då ska vi fixa till hans rum så att det blir mysigare och lekigare. Vi funderar på att köpa ett bord och två små stolar åt honom i tvåårspresent. Så kan han sitta där och rita och så.

Hallen. för mycket kläder och för många skor. Tanken är att vi ska sätta upp några krokar i barnhöjd så att pojkarna kan hänga upp sina egna ytterkläder. Då blir det lite mer plats och lite mindre kaos.

Köket. Komplett med gigantisk diskhög i diskstället. Soppåsen hänger lite käckt på lådhandtagen och vi har fortfarande inte fått upp några gardiner efter två år. Jag trivs trots det väldigt bra i vårt kök.

Badrummet. Det enda rummet i lägenheten som inte renoverades innan lägenheten såldes till oss. Anledningen är den grundförstärkning som görs i fastigheten så det är inte mycket vi kan göra åt exempelvis det gräsliga kaklet.

Sista bilden visar vårt sovrum med den obäddade sängen. Vi bäddar aldrig, förutom när vi byter sängkläder.  Vi skyller på att det är för att vi vill undvika kvalster men sanningen är att vi inte tycker att det är så viktigt med bäddning.

Förmiddagsmys galore!

I morse när jag och Theodore drog upp rullgardinen för att säga hej till dagen låg det fullt med snö över gården. Äntligen dags för första riktiga snöleken, så efter frukost och lite barnprogram klädde vi på oss och gick ut. Snön var tjock vit och orörd. Och alldeles perfekt kramig.

Theodore var mycket fascinerad av all snö men lärde sig snabbt att det roligaste var att äta den.

Jag försökte ta en fin bild på oss båda med min dåliga mobilkamera men om jag säger att den här blev den bästa säger det nog allt.

Mitt inre barn lyste upp vid synen av all den vita snön och med mina bara och kalla händer byggde jag en ful snölyckta.

... Som fick leva ungefär 90 sekunder.

Efter en stund hörde vi fler barn på gården och gick för att se efter vad de gjorde. De byggde ett snöfort och vi  hjälpte båda till att rulla stora snöbollar.

En och en halv timmes snölek var nog för mamman och pojken, han är ju trots allt lite förkyld fortfarande, så vi gick till kondiset och drack varm choklad och tinade fingrarna.                                                                                                                                                                                       

När vi kom hem pysslade vi ihop en nejlikeapelsin.

... Självklart inte utan att Theodore hann ta en tugga av skalet.

Men den blev fin ändå och nu står den i fönstret och luktar ljuvligt juligt.

Nu sover pojken middag och jag skriver handlingslista. Om någon timme kommer mannen hem och då ska vi åka och handla. Ikväll står kakbak på schemat.

Ändrade planer

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag skulle komma hem till en glad familj, äta mat, packa matlåda, natta pojken medan mannen diskade, städa toaletterna fort fort så att jag kunde fixa den där e-legitimationen och sedan mysa i soffan med mannen, handarbete och the Big Bang Theory.

Istället kom jag hem till en glad bebis och en man som somnade på soffan efter fem minuter. Han jobbar förmiddag och sov dåligt inatt. Efter en liten stund gick han och lade sig i sängen istället. Jaha. Ingen Big Bang Theory för mig ikväll då, eftersom vi ser avsnitten tillsammans (även om mannen alltid somnar).

Theodore slog sönder några glas när han slog igen en kökslåda, maten räckte inte till matlåda och jag skulle inte få se The Big Bang Theory! När Theodore var nattad (mysigt) och jag stod med händerna i diskvattnet bestämde jag mig plötsligt för att jag faktiskt tänkte tycka lite synd om mig själv. Jag hade faktiskt haft en ganska dålig dag och kvällen blev inte alls som jag tänkt mig förutom mysigt bebismys. Jag tänkte inte alls städa badrummen. Jag tänkte fixa e-legitimationen och sen sitta i soffan och äta glass. Handarbeta lite och fortsätta tycka synd om mig själv. Banne mig!

Fram med glassen.

Veckohandling

Alltså ibland när man är och handlar och har varit vaken sedan klockan sex så blir man bara så himla trött.

Då kan man sova sig igenom typ vad som helst.

Mot bättre tider!

Idag har jag lärt pojken diska också. Han tyckte att det var roligt och visade på lovande talanger. Snart kan vi överlåta hela hushållsarbetet till vår son och koncentrera oss på viktigare saker som datorspel, stickning, teveserier och slösurfning. Gött!

Annars måste jag säga att den här helgen har varit den segaste på mycket länge. Det är helt enkelt omöjligt för mig att komma ur den där känslan av att kropp och hjärna vadar fram i någon slags seg smet. Det som i torsdags började med övertid på jobbet till 23 har fortsatt med på tok för lite sömn varje natt, en krasslig pojke och en helgjobbande man. Alltså en helt slutkörd mamma/fru. Jag hade storslagna planer för helgen som inkluderade städning, sortering, namnbandning av kläder, stickning, räkningsbetalning och parklek. Jag har lyckats städa köket behjälpligt några gånger, plockat upp några böcker i Theos rum, vikt tvätt och tagit en långpromenad in till stan i spöregn för att krassliga pojken skulle få sova i vagnen. That's it.

Och så har jag påbörjat och färdigställt en födelsedagsstickning som, trots att jag följde mönstret, blev för liten. Jag känner mig stick-less och stick-besviken och har tappat lusten lite. Kanske går det att blocka, men det är ju sån där fair isle så det går inte att göra så mycket åt elasticiteten. Vad tror ni?

Hur som helst. Pojken sover middag och jag passade på att ta en liten lur själv. 30 minuter som blev en timme. Känner jag mig piggare? Nope. Men en Berocca Boost senare har jag i alla fall skrivit en matlista och en handingslista så när lilleman vaknar ska vi åka till ICA och handla. Vi tänkte slå på stort och åka till ICA Focus i Gårda istället för våra vanliga MAXI, de har nämligen en viss sorts trasa där som vi inte hittat någon annan stan och inte klarar oss utan.

När man är liten och krasslig orkar man inte riktigt med lekparker. Inte heller när man är stor och aptrött. Så här är en lekparksbild från förra helgen istället.

Men, hallå där! Precis när jag trodde att jag skrivit klart mitt inlägg minns jag att jag i min tröttma glömt att redovisa hur det gick för Theodore på BVC i torsdags. Jättebra. Godkänd på alla punkter. 11,9 kg tung, 84 cm lång, huvudomfång på 46,5 cm, läkarundersökning utan anmärkning och vaccinationen utförd. De ställde som vanligt lite frågor om utveckling och så. Om han gick själv. Ja. Om han ramlade mycket. Ja. Om han talade. Eh, ja men inte vårt språk. Då såg hon lite bekymrad ut, doktorn, men efter att vi kommit fram till att han förstår vad vi säger - och hämtar saker vid uppmaning, vet var mage och näsa sitter osv. - så tyckte hon att vi kunde avvakta till efter nyår och se om talet inte lossnat till dess. Jag är inte orolig över det, jag märker ju att han är med och förstår, det där med att säga ord själv klickar nog så småningom. Fröknarna på dagis höll med och var inte heller oroade. Han är ju bara snart 18 månader och mycket kan hända på väldigt kort tid i den här åldern.

Så, allt bra på den fronten. Nu önskar jag bara att lilleman kunde bli frisk från sin snuva och jobbiga hosta men jag är rädd för att det bara är början vi ser.

Vardagslunket

Jag har lik som inte så mycket att rapportera om just idag. Vardagen lunkar på som den brukar. Jag har lämnat på dagis, jobbat, ätit mannens rekordgoda pizzabullar, lekt med och nattat Theo, vikt tvätt, duschat ... Det vanliga.

Imorgon ska jag dock på handbollsmatch i Partille med Cecilia. Pepp! Och på torsdag ska Theodore på 18-månaderskontroll på BVC. Längd, vikt, läkarundersökning och vaccination. Spännande att se hur stor han blivit men synd om lillen som ska få spruta. Nu kommer han ju förstå mycket mer än tidigare gånger.

Nu ska jag sitta i soffan och sticka på de här vantarna. De är till mig! Puderrosa, mellanblå och turkos Drops Alpaca. En grej blev färdigstickad igår men den är hemlig.

Jag tror att jag ska tjata på mannen om att få se ett Star Trek Voyager-avsnitt också.

Mästerkockarnas pannkaka

Det började ju så himla bra ... typ.

Jag kom på två till saker Theodore kan.

1. Han kan säga macka och jacka. Det är samma ord för honom, aa-a, typ. Eller daa-a. Typ. Han säger det i alla fall bara i sammanhang som involverar jacka och macka så jag är rätt säker på att det är det ordet betyder.
2. Han kan laga mat lika bra som sin mamma.

Idag skulle det ätas ugnspannkaka med broccoli och ädelost hos familjen Sharp. Perfekt mat för en mamma och en liten son att laga tillsammans. Jag tog fram alla ingredienserna bara för att upptäcka att vi hade ett ägg för lite. Nåja, det blir nog bra ändå, tänkte jag. Theodore var så himla duktig och hjälpte mig att hälla i mjöl och ägg och salt, och vispade för allt vad den lilla armen höll. Jag knäckte äggen. Och så smörade vi en form som vi lade broccolibuketter i och smulade över osten. I med smeten och in i ugnen på 225 grader i 25 minuter.

När klockan pep var vi så himla hungriga att vi knappt orkade vänta på att maten skull svalna. Jag stack ned en sked i pannkakan. Smet? Varför kommer det fram smet? Ajuste. Ägget kanske. På ytan var pannkakan en pannkaka och broccolin och osten var god, men inuti var det mest en sörja. Tror ni att jag orkade ställa in maten i ugnen igen? Nej. Vi åt ändå och det var rätt ok. Theodore åt bra i alla fall - men det var nog mest för att han var så stolt över att ha lagat maten själv.

Alltså jag är så himla bra på det här med att laga mat.

Sista rakan innan mållinjen

Måndag. Type O Negative ur Spotify. 22 dagar helt utan socker. På fredag ska jag kalasa på allt jag vill ha. Allt jag vill ha i små mängder. Jag ska verkligen ta mig tid att fundera ut vad jag verkligen vill ha. Inte klämma i mig en pizza för att jag får utan verkligen känna efter vad jag är sugen på. Välja och vraka. En sak är i alla fall säker - det blir choklad.

Den här veckan är det jag som hämtar på dagis och således går jag hem klockan fyra. Då cyklar jag som blixten till dagis och svingar upp lilleman i barnstolen. Vi brukar dröja en stund på gården och klättra, gunga eller titta på maskinerna. Sedan upp och laga mat innan det blir för sent. Idag stod ugnsstekt torsk, potatis, broccoli och kall sås på menyn. Lite meckigt med en trött och busig Theodore runt fötterna men nu när han sover och köksstöket är undanplockat känns det bara bra. Jag önskar kanske att jag hade lekt lite mer med honom men maten måste ju lagas och ätas, tänder borstas, pyjamasar på och så vidare. Jag läste i alla fall fem böcker för honom. Det får vara bra nog för den här mamman idag.

Stora maskiner är så himla spännande!