Shit! Från normalsmala modeller till tonårs-skelett på fem år!

Läs här själva. Helt absurt.

Senaste nytt

Jag har köpt en ny jacka och fikat med Sofia och Alma.

Nu är det fredag!!

Greatz tv

Liten trött man somnade tidigare än vanligt idag, så efter tips av Jennylicious såg jag första avsnittet av United States of Tara. Very very nice. Jag är besatt av braiga serier som Being human, True Blood, Pushing Daisies osv så nu ser jag fram emot nästa avsnitt big timez. Se ni också!

Tack Jenny.

Hos farbror doktorn (och snälla sköterskan)

Igår var jag och Theodore hos doktorn. Bebisen har kissat lite rött de senaste dagarna och eftersom han haft feber också ville jag kolla upp så att allt var som det skulle. Det var det som tur är, bara lite kristalliserat urin. Ingen fara alls.

Själva undersökningarna var inte jobbiga. Lite lyssning på hjärta och lungor och klämmande på mage och så. Och så stick i fingret (inte ett ljud från Theo) och urinprov. Det tog visserligen väääldigt lång tid innan lilla mannen behagade kissa men när han väl gjorde det var jag redo och fångade upp den lilla strålen med en plastmugg. Jag är så stolt. Ni som vet hur det är att amma en liten nakenfis som inte alls är intresserad, samtidigt som man ska hålla koll på den pyttelilla snoppen och vara redo med en plastmugg vet vilken bedrift det är att lyckas!

Det som däremot var jobbigt var all väntan. Vi hade tid 13:45 och då var pojken relativt nysoven men hade inte ätit sedan lunch. Jag var nog naiv men jag trodde att det skulle gå ganska fort och att jag skulle vara hemma igen på en timme eller så. He.

Till att börja med kom vi inte in förrän 14:05, då hade vi suttit i väntrummet sedan 13:30 men det var inte så jobbigt. Efter läkarundersäkning och provtagning och läkarundersökning igen var klockan 16:30 och jag och pojken var supertrötta och superhungriga. Hela kvällen blev lite upp och ned efter det.

Bra i alla fall att pojken bara hade en virusförkylning. Och bra att de hade en våg inne i provtagningsrummet. Den lånade jag i smyg och med kläder och blöja väger pojken nu 9600 gram. Så ni vet.

Två speciella nätter

Igår natt var en särskild natt. Theodore började med att sova utan att vakna alls mellan 22 och 01. Jag var så förvånad när jag såg på klockan och jag kände mig ganska utvilad (jag hade gått och lagt mig 22). Tre timmars sammanhängande sömn är lyx nuförtiden. Vid 01 var Theodore visserligen vaken en och en halv timme, men det är inte lätt att sova när man är störtförkyld. De kommande timmarna var fyllda av omnattningar som vanligt och vid 06 hade jag i princip gett upp och tänkte att när han vaknar nästa gång går vi upp. Nästa gång var 8:30! Så länge har han inte sovit sedan i somras! Superskönt.

Inatt var också en särskild natt. Inte för att pojken sov särskilt länge utan att vakna utan för att han för första gången (sedan han var bebis) somnade av sig själv i sängen! Det har tydligen hänt någon gång för mannen men det var första gången för mig. Jag var så trött när jag omnattade och omnattade och när han för hundrafemtiotolfte gången låg med vidöppna ögon och viftade med benen under täcket orkade jag inte natta om. Jag stoppade i nappen (som jag visste skulle vara ute igen inom 30 sekunder), klappade lilla mannen på kinden och lade mig under mitt täcke. Han fick ligga och leka av sig en stund. Efter ett tag slumrade jag till lite och vaknade upp. Så tyst det var. Jag blev genast orolig att Theodore hade slutat andas eller kvävts under täcket. Jag hoppade upp ur sängen bara för att se ett sött och sovande litet barn. Nästa gång jag vaknade var det av att mannen kommit hem från nattpasset på jobbet. Då var klockan 06.

Fina nätter på sina vis.

Min stora lilla bebis

Det slog mig idag hur stor min lilla bebis har blivit. Han är sjuk och ynklig och hängig - och då är han liten. Men under korta stunder kommer han tillbaka och är lite piggare - och då är han så stor!

Nu ligger han på rygg med händerna på täcket i sin stora-pojke-spjälis. Han somnade så duktigt utan gnäll. Vi såg varandra i ögonen tills hans små ögonlock blev tyngre och tyngre. Till slut stängdes de helt och han sov lugnt och stilla. Det var så fint!

Pyjamasen han sover i fick vi av svärfar som köpte med sig den från England. Det var för en månad sedan ganska precis och då var pyjamasen tok-stor. Typ armar och ben dubbelt så långa som pojkens. Nu är den bara lite för stor.

Och tidigare ikväll ålade han för första gången. Visserligen baklänges men ålade gjorde han. Ända från ena sidan av vardagsrummet till den andra, och vidare mot lilla badrummet. Duktiga pojken!

Så. Idag har jag bestämt mig. Jag tänker sluta amma under dagtid. Det är fortfarande mysigt på morgonen och kvällen men under dagarna är Theodore inte särskilt intresserad i alla fall. Han har blivit duktig på att dricka vatten och maten har ju aldrig varit några problem så det känns som att vi är redo. Beslutet har legat och grott ett tag men varje gång jag tänkte på det så ville jag bara grina. Men nu är jag redo. Theo har nog varit det i en månad.

Del tre i berättelsen om lilla Stella

Läs den här.

Ännu en snorig dag i Sharp-huset

Idel snörvel och snor. Stackars Theodore är fortfarande förkyld och febrig och idag har vi mest promenerat runt i stan för där trivs han. I vagnen alltså. Dreggel- och snormängden är ungefär densamma och febern ligger sådär kring 38,4-38,7. Dock sov han lite bättre inatt, eller rättare sagt imorse. Jag tror faktiskt att han sov mellan fem och sju utan att vakna en enda gång.

Nu sover han där nere på undervåningen, för första gången i hela sin säng. Vi har alltså tagit bort det ihoprullade bebistäcket som hela tiden legat längsmed långsidan i spjälisen. För att göra utrymmet lite mindre och sängen lite mysigare för en liten bebis. Nu har den lilla bebisen blivit en lite större bebis och nu använder vi täcket som det är tänkt istället. Han stormtrivdes när jag lade ned honom i den nya rymliga sängen. Han såg så stor ut när han låg där med händerna på täcket. Stora killen!

Och för övrigt så levlade jag upp till 50 med mitt hunter-troll igår. Kan jag komma igenom de här trista questen någon gång så att jag får komma ifrån tråååkiga Booty Bay.

Snörvlis

Min lilla bebis är förkyld! Han hade ju en rejäl förkylning när han var tre månader och nu är han alltså sjuk igen. Näsan rinner som en öppen kran, tempen ligger runt 38 grader och dreglandet slår nya rekord hela tiden. Han ser så krasslig ut, den lilla mannen.

Det är så hjärtskärande när ens barn är sjukt. Jag skrev ju tidigare om svårt sjuka bebisar och om hur jag inte kunde tänka mig hur de orkar med. Theodore har en förkylning med feber och bara det är jättejobbigt. Inte bara för att det blir noll sömn eftersom han vaknar hela nätterna och är helt otröstlig. Det är i mammahjärtat det känns mest. Jag blir så ledsen och vill gråta hela tiden. Jag ser på min lilla snorunge som kämpar på och ler genom tårarna, trots feber och slem, och vet inte vad jag ska göra för att göra det bättre för honom. Jag vyssar och håller stämningen lugn och behaglig. Jag går ut på promenader för att han ska kunna sova sittande i vagnen i friska luften. Jag trugar med frukt och gröt och vatten.

Jag iaktar honom noga för att se om han verkar ha det bra. Han har säkert ont någonstans men jag har ingen aning om hur det känns! Han dreglar massor så jag gissar att han har ont i halsen men han äter fortfarande ganska bra så det är nog inte så farligt. Han verkar inte ha ont i öronen heller. Men han har säkert ont i huvudet för det brukar man ha när man är förkyld. När han verkar ha det extra jobbigt får han en Alvedon-supp. Hualigen vad det är jobbigt att ge dem. Theodore skriker så hjärtskärande. Det är konstigt egentligen för tempen bryr han sig inte alls om och den är ju inte mycket mindre...

Hur som helst. Vi hoppas att pojken kryar på sig snabbt och slipper må dåligt.

Badis

Idag har hela stora familjen badat på Åbybadet. Den stora pojken åkte rutshkanor och hoppade som en liten delfin. Den lilla pojken premiärbadade i en simhall och tyckte att det var supermysigt i den varma bassängen. Han doppade till och med huvudet och det var inte alls läskigt.

Och jag är så himla himla trött.

Stora familjen på bebisträff

Idag var vi hemma hos Sofia och Alma och fikade. Anna och My var också där och det var jätteroligt att träffa dem för det var evigheter sedan.

Vi fikade, snattrade, gick till lekparken och Konsum. Sedan gick jag och Edward hem där mannen och svärmodern väntade. Och Stefan, som hälsade på. Vi åt korv med potatismos.

Det var ungefär allt.

Imorgon ska vi åka till äventyrsbadet i Åby. Värsta stora grejen, första gången för Theo att bada i badhus.

Roligt!