Semesterrapport

Det är mulet väder, bebisen sover middag, storpojken leker med nyfunna kamrater ute på gräset och jag har helt plötsligt några minuter över. Så här följer en snabbrapport över vad som hänt sedan sist.

Vi åkte hem från mamma i onsdags och anlände hemma hos pappa på eftermiddagen. Vädret har varit strålande i Gnesta (förutom idag, nu är det mulet) och vi har badat i sjön. Theodore fick också vara med men inte i vattnet. Vi har plockat blåbär och smultron också. I mängder. Så mycket att storebror har tröttnat på att äta bär och utlyst plockningsförbud. Theodore fick smaka smultronjuice från våra fingrar och det var smaskens. Han firade med att få sin första fästing. Senare på dagen blev han plötsligt jätteskrikig och ledsen och ville ingenting. På morgonen var han ett slem-monster och den första förkylningen var ett faktum. Hela dagen igår snörvlade och hostade han förfärligt men inatt vände det och nu mår han redan mycket bättre.

Det var väl allt för nu. Jag ska gå och virka mormorsrutor tills pojken vaknar. Jag har säkert fått ihop en 15-20 stycken nu.

Duktig.

En bebis som INTE vill sova

Jahapp, nu har vi kommit in i en sån fas. Separationsångestfasen. Lille Theolainen har ju aldrig varit särskilt sugen på att sitta eller ligga själv men nog har han kunnat sitta i babyskyddet i 10-15 minuter medan jag duschat och så - men nu är det stört omöjligt! Inte har han varit svårnattad heller. Det har bara varit att lägga honom i sängen, ge honom nappen och sitta bredvid med handen på pojkens rygg. Det brukade ta några minuter. Kanske 15 om han var orolig. Kanske en extra matslurk om det var riktigt illa.

Nu vill lille mister inte sitta ensam i 30 sekunder. Han vill förresten inte sitta alls. Han ska stå i knät, men i så fall bara korta stunder i taget. Och inte i tv-soffan. Äventyr ska det vara. Nya miljöer och människor och speglar. Vissa dagar har jag bara gått planlöst på stan för att slippa vara hemma. Ett stimmigt Condeco var tydligen melodin förra veckan. Där trivdes pojken storartat och vi stannade där i princip hela dagen. Det var faktiskt riktigt mysigt.

Och sova har blivit livsfarligt. Speciellt på kvällen. Så fort klockan börjar närma sig 21-22 börjar ögonlocken bli tunga och hela pojken gnällig. Hans kropp vill inget annat än att sova men så fort han slappnar av och man ser att sömnen är nära spänner han varenda muskel han har och vrider sig som en ål.

Vi bär och bär och bär. Och vyssar och sjunger och ammar, ammar, ammar. Ibland fungerar det att gående söva honom i famnen, sedan lägga honom i vår säng - fortfarande i famnen - och sen lägga honom i hans egen säng. Igår gick vi runt med honom i två timmar innan han slocknade. Till slut traskade jag runt i mammas vardagsrum med Theo i BabyBjörnen. Då somnade han äntligen.

När han väl somnat sover han som tur är fortfarande bra. Oftast hela natten. Inatt vaknade han ett par gånger men somnade om med nappen. Det hade jag räknat med för han sover ju i vagnsinsatsen nu på semestern, inte i vanliga sängen. Jag tycker att han var riktigt duktig.

Det bästa sättet att söva lilleman är promenader i vagnen. Speciellt om det regnar, för då låter det så mysigt under regnskyddet. Alldeles nyss kom vi hem från en promenad i Tibble och lille sötis ligger fortfarande i vagnsinsatsen och sover sött. Jag är så glad att jag lyckades lyfta in honom utan att han vaknade!

Mammas lilla goding!

Semestros

Familjen Sharp har åkt på semester. Denna vecka uppehåller vi oss i Stockholmstrakterna hos mina föräldrar, nästa vecka hälsar vi på svärisarna. Jag ska försöka uppdatera med bilder och semesteranekdoter men det kan bli sporadiskt.

Puss!

Krokning

Jag har lärt mig virka!! Det är så fantastiskt för jag har försökt flera gånger förut men aldrig fått till det. Spetsstickning på fem stickor har inte varit några problem men varje pytteprojekt med lite garn och en enda liten nål har varit mig övermäktigt. Fram tills nu. För ett par dagar sedan tog jag åter igen mod till mig, plockade fram en virknål, lite skräpgarn och massor av tålamod. Det skulle bli mormorsrutor. Det skulle det bara. Och plötsligt släppte det. Jag förstod hur den här virkningshistorien var tänkt att fungera. De första rutorna blev lite hur som helst, speciellt eftersom jag inte riktigt fick till det där med att få första varvet till en fyrkant. Det blev bara en cirkel ... eller en trekant om jag hade tur.

Efter ruta fyra eller fem fick jag i alla fall till det så att jag blev hyfsat nöjd och nu är jag ganska stolt. Jag tror inte att jag skulle kunna virka något annat än mormorsrutor dock. Det sulle vara ett snöre då kanske. Bara luftmaskor, hehe.

Eftersom det var så roligt att virka skeva mormorsutor bestämde jag mig för att de skulle få bli något riktigt. Jag rotade fram alla restnystan Drops Alpaca och började virka rutor för glatta livet. Vi får se vad det kan bli för något. Helst ser jag att det blir en filt av något slag men då behövs mååånga rutor. Det blir ju inte så mycket virktid när man är hemma med en sällskapssjuk bebis men jag har fått ihop åtta stycken. Ett sånt här projekt får ju i och för sig ta tid, det gör inget om filten blir klar om flera år. Det är ju trots allt ett sånt där då-och-då-restgarns-projekt.

Mannen har också gjort några försök att lära sig virka med samma sorgliga resultat som för mig (ok, hans försök gick faktiskt lite bättre) och nu föll polletten ned även för honom. Han kan också virka mormorsrutor nu. Och nästan en halv kyckling. Vi har suttit bredvid varandra i soffan och pysslat med våra nålar och garner vid flera tillfällen och det är så mysigt!! Jag älskar att jag har världens bästa man.

Förutom att virka har jag umgåtts lite med föräldragrupps-flickor den här veckan. Igår fikade jag och Theodore med Eleonor och Lina på det lokala kondiset här i Gamlestaden. Vi åt fralla och budapestrulle. Sanslöst gott. Sedan tog vi en promenad till Willys där jag köpte blöjor. Storlek 3 för första gången. 5-9 kg. Stora killen! På vägen hem började det ösregna men bebisarna hade det bra i vagnarna under sina regnskydd. Värre var det för mammorna.

På samma kondis vid samma tid men idag träffade vi Sofia och Alma. Bebisarna var helt bedårande och snackade med varandra över bordet. Vi satt kvar tills kondiset började stänga, då sa vi hejdå och jag och Theo gick till Konsum och köpte Pepsi och kakor.

Nu på kvällen bestämde jag att det var en god idé att möta mannen/pappan på vägen hem från jobbet. Han slutade 22 men eftersom lilleman var lite orolig och trött-jobbig gick vi ut redan vid 21. Det kunde göra oss gott med en liten promenad. Det gjorde det men vad tror ni hände efter halva tiden? Precis. Det började spöregna. Bebisen hade det bra i vagnen under sitt regnskydd. Värre var det för mamman. Jag var fullständigt genomsur när vi mötte mannen vid SKF:s grindar.

Det där med regnjacka hade kanske varit något att investera i.

Coolaste katten i stan ... och alla andra städer

Theodore sportar rödrutig skogshuggar-body i flanell från Oshkosh och mörkblå jeans från Cheap Monday.

Theodore lays down the word

Dagens tjoho!

Lite desperat provade jag imorse en bh som jag hade innan jag började amma men efter att jag blev gravid. Twinsen växte ju rätt mycket, runt tre kupstorlekar, under graviditeten. Jag trodde aldrig att jag skulle få plats men det gjorde jag! Tjoho! Nu slipper jag känna mig som en kärring med fula spets-bh:ar som täcker bröstkorgen ända upp till nyckelbenen typ. Nu kan jag äntligen ha mina vanliga balconetter igen. Det gick faktiskt utmärkt att amma med den också. Jag är inte nere på den storleken jag hade pre preggers, men jag kan nu ha bara "väldigt stora" bh:ar, inte "enorma".

Tjoho!

Rullis av misstag

Lilla Theolainen tycker inte om att ligga på mage. Han hojtar och kämpar med sin lilla kropp för att komma någonstans men där ligger han som en fisk på land. På senaste tiden har han dock blivit mycket duktigare och kan ligga allt längre stunder som en säl innan han surnar till. Igår låg hela familjen på sängen för lite rygg- och nackträning när Theo plötsligt bestämde sig för att vända sig från mage till rygg. Han har aldrig visat sådana tendenser innan så vändningen var nog mest en slump. Sängen är ju dessutom ett mjukt underlag som underlättar lite. Men ändå. Det var den första vändningen. Det är dags att se upp var man lägger den lille rackaren!