50/50

Kollar på 50/50 nu och känner mig träffad. Ok, jag hade inte cancer, men väl också en tumör som skulle opereras bort. Och mina odds var också 50/50. Hans är bli frisk eller dö, mina var bli frisk eller var sjuk resten av livet. Hans var värre men jag kände igen mig i mycket i filmen. Förutom att jag inte hade en elak flickvän utan världens bästa man.

På måndag läggs jag in för återkontroll. Jag hoppas för mitt liv att kortisolnivåerna är lagom.

Imorse avfyrade jag en tandkrämspistol och körde rymdskepp

Jodå, för vi var rymdjägare, jag och Theodore. Allt för att göra det roligt att få sig i ordning och gå till förskolan. De coola rymdkläderna (neongröna byxor bland annat) for på med en väldans fart och de livsfarliga rymdtandtrollen tillintetgjordes med tandkrämspistolen (eltandborsten).

Vägen till planeten Varnhemsgatan gick i ett huj när vi väjde för kletiga rymdleror och Theodore visade vägen med sin rymd-vagns-pinne i vårt bruna rymdskepp. Väl framme gick han runt och sköt lite med pinnen på främmande rymdvarelser (en grön kasperdocksgroda och ett träd till exempel) innan han hoppade på en röd rymdcykel och for iväg.

Jag gick mot hemplaneten där Dark Shadows väntade ...

Sådan mamma sådan son

Och för att fortsätta på det här spåret med likheter mellan föräldrar och barn så tycker jag att det är så roligt att Theodore älskar Lilla sjöjungfrun. Disney-filmen. Jag såg den med mina föräldrar när den kom på bio 1989 och sedan var det en favorit. Jag hade sagoboken, ljudboken, dockan och målarböcker. När jag ser filmen med Theodore kommer jag ihåg nästan varenda replik och kan alla sånger utantill. Sånt där sätter sig visst.

Jag måste hem till mamma och försöka hitta den där Ariel-dockan.

© Disney. All rights reserved

Bioutflykt och Hjärtekatter

Spänd men jätteduktig inför livets andra biobesök.

Idag mötte jag och Theodore upp Livia och hennes mamma Nicole på Bergakungen och såg Piraterna på bio. Båda barnen var jätteduktiga och klarade en och en halv timmes film utan problem. De slukade var sin hel liten popcornlåda var! Efteråt mötte vi Alma och hennes mamma Sofia på McDonald's. Barnen var duktiga där också och Theodore rymde bara en gång.

Det var så himla skönt att komma ut lite efter flera dagar hemma med Theodore utan att ha stuckit näsan utanför dörren. Det har faktiskt inte hänt sedan Theodore föddes, att han inte kommit ut på flera dagar.

Theodore var så himla duktig hela dagen. Gick duktigt och höll mig i handen. Rymde bara en enda gång. Det måste dock ha varit ansträngande att uppföra sig så fint hela dagen för han somnade i vagnen på vägen hem. Inte bra. Jag försökte reparera skadan genom att låta honom leka av sig lite i solen på gården innan vi gick in men det hjälpte inte. Det var ren lögn att få honom att sova på kvällen och efter en timmes fruktlös nattning gav jag upp. Han ligger nu bredvid mig i soffan och ser på Monsters Inc på teve.

Inomhuspojken har en ficklampa.

Igår var också en fin dag. Jag och Theodore duktiga och räknade de sista Hjärtekatterna som bott i min garderob i ett par månader. Ja, Hjärtekatterna förresten, tänker ni, hur har det gått med dem egentligen? Jättebra faktiskt. Så bra att vi till slut inte orkade längre. På ett år fick vi in nästan 1500 katter som skänktes vidare till barnhjärtavdelningarna i Göteborg och Lund. Det är många katter att räkna och fotografera och trots att jag och Susanne tog hjälp av Caroline och Chris så blev det för mycket till slut. Jag blev ju sjuk, Susanne och Caroline gravida och Chris fick jobb.

Vi beslöt oss för att vi var nöjda med vad vi åstadkommit och förberedde oss för att lägga ned. Men det gick inte. Massor av besvikna människor hörde av sig och det blev tydligt för oss att Hjärtekatten-projektet inte var redo att avslutas. Istället hörde jag mig för om det var någon som kunde tänka sig att ta över en del av arbetet - främst att ta emot katter, visa upp dem och leverera dem. Det vällde in intresseanmälningar och nu har vi ett helt gäng toppentjejer som gör ett jättefint jobb! Susanne har valt att hoppa av men jag finns kvar , men i lite mer lagom utsträckning, och det känns jättebra! Nu kan Hjärtekatten inte bara leva vidare - utan växa ännu mer!

Faktum är att jag fått en rejäl nytändning och till och med börjat virka på ännu en egen Hjärtekatt. Trots att jag i somras svor på att aldrig någonsin göra en igen.

Mästerfotografen hjälpte mig att packa upp, fotografera, räkna och packa i kartonger.

Gött att kunna VAB:a

När små pojkar är sjuka kan det hända att de inte sover på hela natten. Hostar och hostar och ber om dricka tjugo tusen gånger och kräver barnprogram klockan fyra på morgonen. När tuppen galit kan de somna och sova till halv elva. Det kan hända.

Theodore har varit krasslig i ett par dagar. Inget allvarligt. lite snuva och hosta bara, men i vanliga fall hade det inneburit massor av pusslande och trixande för att få ihop vardagen eftersom jag inte orkat ha Theodore själv en hel dag på ganska länge. Den här gången kände jag mig dock redo att göra ett försök - och det gick! Visst, vi har inte lämnat hemmet på tre dagar, teven har stått på i princip hela dagarna och jag har inte kommit ur pyjamasen alls. Theodore har fått yoghurt och flingor till lunch ibland, men det är å andra sidan inte lätt att få i honom någonting annat när han är sjuk. Men det har fungerat. Maken har inte behövt vara hemma från jobbet och jag har inte avlidit. Inte Theodore heller.

När små pojkar är sjuka kan det hända att mammorna anstränger sig lite extra för att maten ska gå i. Det kan hända.

Gårdagen var rätt tuff eftersom pojken och jag sovit väldigt dåligt på natten, men idag har jag faktiskt varit lite... vaken. Inte lika seg som vanligt. Inte lika tung på något sätt. Tyvärr har jag inte orkat leka eller busa runt med Theodore så mycket, eller gå ut med honom en sväng - men jag har tagit reda på lite av röran här hemma. Ni kan inte ana hur ett hem kan fullkomligt förfalla när en sjuk mamma och en sjuk men pigg treåring är hemma i tre dagar.

Hör och häpna, idag har jag: vikt och sorterat tvätt, namnat dagiskläder, bytt lakan i Theodores säng, duschat och tvättat håret, skalat två kilo potatis, städat upp skräp och leksaker i vardagsrummet och lagat korv och potatismos till middag. Och sett efter pojken såklart. Det var jobbigt och jag har pustat och suckat en hel del - och skällt lite opedagogiskt när pojken rivit upp den nybäddade sängen eller kastat ut allt skräp jag nyss plockat upp. Men jag har inte tagit slut. Jag har inte blivit paniktrött. Och det är en vinst!

När små pojkar är sjuka kan det hända att sjuka mammor inte orkar underhålla dem tillräckligt. Ibland blir det mest lugna aktiviteter som pussel och teve. Det kan hända.

Nu ska jag fira med superhjältefilm på teve och rolig vantstickning i näven.

När trötta mammor sitter i soffan kan det hända att de vill sticka på såna här vantar och se Ironman 2 på teve. Det kan hända.

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är bästa mannens födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Världens mest underbare make fyller 32 år idag. Det firades såklart genom att alla stannade hemma från jobb och dagis för att familjemysa hela dagen! Först sjöng vi för honom i sängen. Sen fick han kaffe där. Sedan åt vi frukost och åkte in till stan. Där blev det födelsedagsfika på Brogyllen.

Bakelser och kaffe, eller Festis.

Efter fikat promenerade vi bort till Webbhallen där mannen fick köpa en ny router. Sedan bar det av till en radio- och tv-handlare vid Skanstorget där han fick nya hörlurar. Lycklig man.

Nämen, är det inte födelsedagsbarnet som står där och spelar?

Nu var Theodore lite otålig efter allt springande i tråkiga affärer så vi pausade lite i lekparken vid Hagakyrkan.

Glad pojke.

Och så tidig middag på Max såklart.

Hungrig pojke på Max.

När vi kom hem hängde vi lite i soffan innan vi gick ned till vår lyxiga bastu nere på gården och svettades hela familjen. Theodore duschade mest men hängde små korta stunder med oss i värmen. Som inte uppgick till mer än typ 45 grader vilket passade mig utmärkt.

Nu sover Theodore och vi vuxna sitter i soffan och tittar på Hugo. Maken säger att han är mycket nöjd med sin födelsedag.

Villkorslös kärlek

Theodore ville inte klä på sig och gå till dagis idag. Jag och mannen mutade med en saga. "I Geos gusiga gäng" tyckte Theo (i Theos mysiga säng alltså), så så blev det. Han låg på min arm och jag läste en liten Pixi-bok på rim medan pappan krånglade på byxor och strumpor. "Ga gässa gej" (jag älskar dig) kom det plötsligt från Theodore, och då var allt jobbigt från gårdagen glömt.

I kväll ska jag och Theo kolla på Petsson och Findus och äta popcorn. Så det så.

Sjukhusstatus näst sista dagen

Redan fredag! Hur gick det till egentligen? Förra gången jag var inlagd höll jag på att dö av tristess efter ett dygn, men den här gången känns det som att tiden gått ganska lagom snabbt. I morgon ska jag få åka hem till min familj igen och tillbaka till sjukskrivningsvardagen. Det här är vad jag hunnit med under veckan.

- Samlat otaliga dunkar urin.
- Fått veta att det med hundra procents säkerhet är Cushings jag har.
- Fått veta att problemet med allra största säkerhet sitter i hypofysen.
- Varit med och utbildat blivande läkare genom att berätta om, och visa upp, mina symptom.
- Sett 16 filmer och ett avsnitt av Misfits.
- Stickat ett par tofflor, en fuskpolo och en fingervante.
- Gjort en skiktröntgen.
- Pratat med en trevlig farbror som opererat hypofysen.
- Haft besök av familjen.
- Träffat flera bra läkare och massor av trevliga sköterskor.
- Ätit sjukhusmat.
- Ätit så mycket chips att jag fick ont i käken.
- Sett två handbollsmatcher.

Och snart kommer Sushila hit på besök. Vi ska sticka och skvallra och ha trevligt. Senare kommer familjen hit igen.

Vad som ligger framför mig nu är fortsatt sjukskrivning och lite väntan. En ny magnetröntgen ska göras, med så kallade dynamiska bilder. Låter väldigt Dr House tycker jag. Sedan ska den här kateriseringen (eller vad det nu hette) göras. När de går in genom ljumsken och upp till hypofysen för att kolla runt lite och så. Efter det får jag en kortisolhämmande medicin som ska få mig att må lite bättre inför operationen. Sen blir det operation. Jag har hört att vi har världens bästa neurokirurger här i Göteborg - så det ska nog gå alldeles strålande. Ja, och sen ska jag bli frisk!

Inte illa va?

Sjukhusstickning nummer tre. Fingervante.

På sjukhusfronten knappt något nytt

Frisk luft i lungorna! I alla fall en liten liten stund.

Nejdå, här har det inte hänt så mycket i dag. Jag har skrotat runt i myskläder, ätit mat och sett på film. Alla X-men är avklarade följda av Van Helsing. Nästa blir antingen Underworld, Transformers eller någon sekt-film.

Läkarna var här för ronden i förmiddags men de enda nyheterna var att röntgenbilderna från i går såg bra ut - och det gör det ju än mer troligt att problemet sitter i hypofysen. De tre experterna skulle ju titta på skallröntgenbilderna i dag så förhoppningsvis får jag vet under ronden i morgon om de hittat något.

Jag tog en liten promenad till Pressbyrån och bunkrade upp med godis till kvällen. Det var skönt med lite frisk luft och som tur är hann jag tillbaka innan regnet kom.

Annars har jag pratat en stund med en man som gjort en liknande operation som jag kanske får göra. Men hans problem var att en tumör växte runt hypofysen så att han producerade för lite kortisol. Det blir man också sjuk av, för kortisolet är livsviktigt. Han lugnade mig i alla fall angående operation och sånt och sa att det var minsann inget att oroa sig över.

Och så kom mina älskade pojkar på besök. De skötte sig utmärkt och många ojade sig över hur söt den lille var. Stolt mamma. Jag saknar dem så himla mycket!

Finbesök i rum 14.

God morgon!

Klockan sex på morgonen spelar det ingen roll hur gott man sovit. Man ser ut så här i alla fall.

Ny dag nya möjligheter, som en gammal chef brukade uttrycka sig. Jag har sovit bättre i natt här i mitt lyxiga rum. Somnade runt tolv, blev bara väckt två gånger för att få medicin och var uppe och kissade (vätskedrivande medicin till natten - vem kom på det?) tre-fyra gånger. Väcktes igen av ett "god morgon" klockan sex och bestämde att det var lika bra att börja dagen. Här kan jag ju sova och vila lite som jag vill så då känner jag ingen sovpanik. Skönt.

Dagens planer är lite oklara, men snart är det frukost, sen lite medicin och läkarrond antar jag. Och så lite prover. Och så lite lunch och sånt. Sen kommer min familj på besök! Jag längtar efter dem så mycket och det är sån tur att jag har eget rum för då behöver jag inte oroa mig för att Theo stör någon. Slipper tysta och förmana hela tiden. Mys!

Annars tänkte jag mest sticka och se på film som vanligt. Kanske kanske ta en promenad till Pressbyrån. Stickningen går långsamt framåt och filmerna betas av på löpande band. Hittills har det blivit mest superhjältefilmer i form av X-men i olika former, den gamla Sherlock-filmen, Hesher och Contagion. Feelgood och så ...

Det går framåt med axelvärmaren/tubsjalen. Den är väl runt 35 cm lång nu och jag har börjat öka för axlarna.

Kvällsrapportering från Sahlgrenska

Kvällsfikat är serverat!

Så, då har jag alltså varit här i... nio timmar nu. Jag har ätit middag (potatisbullar) och kvällsfika (leverpastejmacka), sett två filmer och stickat ett par tofflor. Och blivit tappad på blod såklart. Tre gånger. Nästa prov tas klockan tolv, sen klockan fyra. Sen klockan åtta på morgonen.

Jag trivs fortfarande ganska bra här. Man frågar mig hur jag mår och vad jag vill äta. Det känns lite som att vara på någon retreat. Hehe.

Jag saknar mina pojkar så himla mycket och har redan pratat med dem två gånger. Första gången berättade Theodore att han minsann var en sjörövarkapten med ett eget sjörövarskepp (soffan). Andra gången sade han bara godnatt. En av gångerna sa han att han älskar mig och att doktorn ska titta varför jag är sjuk. Då var jag tvungen att grina lite.

Jaha. Nu ska jag sticka vidare på någon slags tubsjal/axelvärmare och se på X-men Origins - Wolverine. Tänkte försöka hålla mig vaken till nästa provtagning om två timmar.

Det var ingen som gissade på vad det här skulle bli ....

Men det blev i alla fall ett par sådan här. Ganska fula men jättevarma.

En bra mamma, sen en trött Therese

Eget säte på spårvagnen, då sitter man som ett tänt ljus hela vägen.

I dag har jag varit en bra mamma. Mannen har ledigvecka vilket innebär att Theodore inte går på dagis på tisdagar och torsdagar. I dag jobbade dock pappan i alla fall så jag och Theodore hade en heldag tillsammans igen. Jag ville slå på stora mystrumman så vi styrde kosan mot Bergakungen och Theodores första biofilm! Han var jätteduktig hela vägen och satt som ett tänt ljus på spårvagnen och väntade tålmodigt de 35 minuterna innan filmen skulle börja.

Han fick själv välja vad vi skulle se, och det blev Pettson och Findus - Glömligheter. Som vi sett en miljon gånger hemma. Men det var den han ville se så då blev det den vi såg. Med popcorn och äppel-Mer. Pojken var mycket nöjd men tyckte att ljudet var lite väl högt. Vi har alltid rätt låg volym här hemma.

Med popcornlådan i ett stadigt grepp.

Efter bion åt vi hamburgare innan vi åkte hem. Efter fyra timmar ute på stan var vi båda ganska trötta så vi tog fram vattenfärgerna och hade en liten målarstund medan vi sjöng med till låtarna på Theodores egen Spotify-lista. Givna hitlåtar som Hajarna, Vipp på rumpan-affären, Ketchup ska prutta och Tänk om jag hade en liten, liten apa.

När pappan kom hem vid halv fem var jag slut som mamma och människa och var tvungen att sova i två timmar. Sedan dess har jag ätit köttfärssås och försökt piggna till. I morgon ska jag träffa fina Caroline för lunch och tjatter. Sedan ska jag ta några utflyktsfria dagar.

Ull från några får och en och annan alpaka

Tji fick vi i morse när Theodore skulle lämnas på dagis. Det var ju studiedag vilket vi hade glömt helt och hållet. Tur att mannen har ledigvecka.

Vi tog tillfället i akt och gjorde det till en familjemysdag. Först lekte man och pojke i lekparken medan jag duschade och gjorde mig i ordning. Sedan åkte vi in till stan där första stoppet var Strikk. jag köpte fem nystan Drops Karisma, två nystan Drops Alpaka och ett nystan Alpaka Fashion. De ska följa med till sjukhuset nästa vecka tillsammans med lite annat garn och är tänkta att bli två tubsjalar, ett par raggsockor, en basker, ett par fingervantar och ett par småsockor. Det gäller att bunkra upp.

Sedan fikade vi på Magasin 11, åt lite på Donken och åkte hem. Här hemma har vi sett på Pippi och haft supermysig sångstund med alla Theodores favoriter. Som Hajarna, Ketchup ska prutta, Bockarna Bruse och Tänk om jag hade en liten, liten apa.

Nu på kvällskvisten när Theodore sover fortsätter vi aptemat och ser på Rise of the Planet of the Apes. Mys var ordet.

Innedag

Idag är en aningens lite bättre dag, trots att regnet öst ned i princip oavbrutet. Jag tycker i och för sig att det är rätt mysigt när det är mulet och regnet slår mot fönsterrutorna. Tur att jag bor i Göteborg alltså.

Mannen har ledigvecka och det betyder att Theodore bara går på dagis tre dagar. Inte idag, så vi har varit hemma hela familjen. Eftersom vädret var som det var gällde det att aktivera oss så mycket som möjligt så att vi inte började klättra på väggarna. Och med vi menar jag förstås Theodore.

Syns det att han är nyklippt? Inte? Bra!

Vi har målat ...

Lekt med lera ...

Byggt med Duplo ...

Och sett på Alvin och gänget.

Nu sitter jag och lillpojken och väntar på att pappan ska komma hem med julgranen!

Jabba the Hut says

Idag har varit en både jobbig och mysig dag. Mannen jobbade ett långt tolvtimmarspass så jag och Theodore var ensamma hemma.

Jag mådde pyton hela för- och eftermiddagen. Jag vet inte om  det är biverkningar av den nya medicinen jag fick i måndags eller om jag hade extra högt blodtryck idag efter en veckas dålig sömn och rätt mycket stress. Det surrade och brände i kinderna, mina fötter kändes konstiga, jag var otroligt seg och huvudvärken kom smygande. Hela förmiddagen tittade vi mest på teve och myste i soffan i pyjamas. Inte helt fel ändå.

När Theodore sov middag passade jag på att slumra en halvtimme bredvid honom innan jag gjorde mig i ordning. Jag lät honom sova på tok för länge (men det behövde vi nog båda två) och när han vaknade gick vi ut för att köpa lördagsgodis. Dagens enda utflykt. Vi stannade en stund vid en lekplats på vägen för att jag inte skulle ha allt för dåligt mammasamvete.

Efter den lilla utflykten mådde jag faktiskt lite bättre och när mannen kom hem strax efter sex hade energin kommit tillbaka. Jag stod och stekte pannkakor och skrattade åt Theodore som dansade så fint till indiemusiken.

Nu ser jag på rymdmonsterfilm bredvid en sovande man och känner mig däst och övermätt. Jag har ätit för mycket och "fel", men orkar inte ha ångest över det. Maten har varit ok ur GI-synpunkt. Bär och keso till frukost, bacon och blomkålspuré till lunch, lchf-pannkakor med bär och grädde till middag. Men så var det ju Theodores lördagsgodis som han stoppade i min mun och jag glatt tuggade. Och en hel burk Ben & Jerrys-glass. Det är den sistnämnda som ligger som en stor deg i magen nu. Den sista halvan var ovärd .Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

Nu blir det inga snabba kolhydrater på ett tag igen. Och verkligen inget socker.

Annars stickar jag rätt mycket, och jag skulle vilja visa er för det blir ganska fint. Men det är så hemligt så det går inte. Ni får se sen.

I fläktens svalka ...

sitter jag nu på min säng och hackar på tangenterna. En säng som egentligen skulle varit renbäddad nu men jag hittade inte ett enda rent lakan som passar vår stora dubbelsäng. Alla är i tvätten verkar det som. Då orkade jag inte byta alla örngott heller så jag fixade bara till de värsta skrynklorna och slängde på ett nytt påslakan. Jag är besviken, jag älskar att sova i renbäddad säng!

Hur som helst. Det är tropisk hetta i stan i kväll och jag blir så himla trött! Det är som att värmen bara suger musten ur mig helt. Tur att vi har fläkten i sovrummet annars hade jag avlidit på fläcken.

Idag var vi på badstranden mest hela dagen. Härlanda tjärns badplats. Så himla bra! Småpojkarna badade och lekte i sanden. Vi åt medhavd matsäck och köpte glass (inte jag). Vi åkte hemifrån strax innan elva och lämnade inte stranden förrän någon gång runt fyra. Då åkte hela familjen till Lejonet och Björnen. Förutom jag som åkte hem och bytte om. Hade ingen lust att sitta och titta på när de andra åt glass efter att ha sett dem äta goda mackor och bullar hela dagen ... och mer glass då. Och pannkakor. Och lördagsgodis. Jag åt ägg, avokado, morötter, tomater, skinka och jordgubbar. Det gick ingen nöd på mig men jag var allt bra sugen på mackorna.

När pojkarna Sharp (farfar, pappan och de två barnen) kom hem igen drog jag och Theodore iväg på en liten cykeltur. Jag behövde röra på mig lite och det blev en lugn och slapp tripp in till stan och tillbaka via Olskroken. 40 minuter i maklig takt med en tjattrande och sjungande Theodore bak i stolen. Mysigt!

När vi kom hem väntade världens godaste revbensspjäll och coleslaw i köket. Jag åt tills jag nästan sprack och struntade blankt i allt vad energiintag hette. Det var trots allt lördag och jag åt trots allt "tillåtna" saker och det var trots allt bättre än de mängder av chips, smågodis och cola jag normalt skulle fått i mig under en vanlig lördag.

Efter maten fick småpojkarna se lite på Thomas-tåget innan minstemannen nattades och vi andra bänkade oss i soffan för filmkväll. Rango stod på spelschemat. Den var ok. Jag stickade på en kofta jag lovat att sticka klart åt svärmor.

Nu lockar den där halvrena sängen.

Filmkväll varje kväll

Vi har just sett Julie/Julia. En mysig liten film tycker jag.

Vi har faktiskt avslutat varje kväll med en film sedan vi kom hit till pappa. Hittills har det blivit svensk ångestfilm och amerikansk western. Och så nu lite matig feelgood.

Det är mysigt med filmkvällar med tillhörande nötter och körsbär från trädgården.

Den lediga kvällen - äntligen!

Hjärtekatterna är nu i tryggt förvar på Drottning Silvias och vi fick glädjande nog se hela tre av dem adopteras in i nya familjer. Smulan, Charmören Sören och Karin närmare bestämt. Allt gick bra och jag har fina bilder att visa ikväll. Om jag vill.

Precis. Om jag vill. Ikväll tar jag nämligen en ledig kväll för första gången på evigheters evighet. När maten är lagad, pojken nattad och disken diskad ska jag göra precis vad jag vill. Förutom att godkänna en artikeltext för Hjärtekatten. Och skriva ett blogginlägg om överlämningen på Hjärekattsbloggen. Men sen, sen ska jag ... ja, vad ska jag göra? Möjligheterna är oändliga. 

Sticka kanske? På den blårandiga stickningen eller något helt nytt? Titta igenom mina färdigstickade saker efter något som kan passa små barn i Kongo?

Läsa kanske? I någon av mina nyanlända böcker. Den senaste i Sookie-serien (True Blood, ni vet)? Börja på den första av de fyra böckerna i serien Song of Ice and Fire (Game of Thrones, ni vet) eller kanske Lilla Stjärna av gamle gode Ajvide Lindqvist?

Film kanske? Det var verkligen evigheter sedan, vad är bra just nu? Jag ligger efter.

Sova tidigt kanske? Nej. Jag tänker inte gå och lägga mig före halv tolv. Nope.

En sak är säker, jag ska se det senaste avsnittet av Game of Thrones. Det var ju helt sjukt spännande sist. Avsnitt nummer tio, är det det sista för säsongen?

Nu hoppas jag bara att Theodore är samarbetsvillig också och inte somnar klockan tio som igår kväll. Då blir det inte mycket till ledig tid att njuta av. Ikväll somnas det senast klockan halv nio - och hör sen!

Fina-vän-helgen

En ger fart, en tjuter av glädje, en har barnasinnet kvar och en sitter och ser snygg ut. Och jag fotar.

Jag har sån tur som har världens finaste vänner. Två av dem var här i helgen och förgyllde min tillvaro. Marie och Jenny kom med tåget i fredags och nu när de åkt hem igen känns det lite tomt och trist. Men vi har hunnit med massor av mys och snatter och både jag och Theodore har fått fina presenter.

I fredags åkte vi raka vägen från tåget för att hämta Theodore på dagis. Sedan fikade vi semla på kondis innan vi köpte godsaker på Konsum och vuxendricka på Systemet. Sedan snattrade vi hela kvällen. Åt soppa på grillade paprikor. Drack vin till mögliga ostar.

På lördagen åkte vi in till Världskulturmuseet och såg utställningarna Kimono Fusion, Destination X, och Jordlingar såklart. På kvällen åt vi på kvarterskrogen Old Corner, känd för sin veganmeny. Sedan köpte vi enorma mängder godis, glass, läsk och chips, gungade i parken och såg Get Him to The Greek.

Idag var vi bara lata, åt vegetariska frikadeller och gäspade. Sedan vinkade vi på perrongen och så var helgen över. Snabbt gick det. Men fint var det.

Theodore älskar att gunga, och tydligen blir det extra spännande om man gungar i blindo.

Mister Kilmister

My man foreverman.

Puh! Vilken tur.

Jag var mycket orolig över att dokumentären om Lemmy möjligtvis skulle visa en pinsam bild av en nedgången gammal patetisk rockgubbe, men neeej inte alls! Lemmy Kilmister är så cool att jag vill grina. Han är över 60 år och består mer av alkohol och nikotin än människa men han har fortfarande den digniteten och lustiga fyndigheten som jag älskade med boken (White line fever, hans självbiografi). Och maken till stilig 63-åring har jag aldrig någonsin sett.

Fattar ni att han har varit med sedan Hawkwind? Fattar ni? Han var med när rocken föddes. Han var med på femtiotalet och han är fortfarande med. Fattar ni?

Det finns inget sätt på vilket jag kan skriva en objektiv recension av den här dokumentären. Jag är för fascinerad av herr Kilmister för att ha någon slags helikoptersyn över innehållet. Några iaktagelser och insikter gjorde jag dock:

• Lemmy har det stökigaste hemmet jag någonsin sett. Ja, stökigare än min mans ungkarlslya - som dittills var det värsta jag sett. Lemmy 1, mannen 0.
• Alla coola människor tycker att Lemmy är Gud. Helt ok för mig. Han är hårdast för att han är äkta och sig själv. Inte en massa påklistrade klichéer och mascara. Hård som fan men snäll och respektfull - och vettig. För det mesta. Han har förstått det där med att ge tillbaka till fansen och ställer alltid upp på bilder och ger autografer till höger och vänster. Och så pratar han fint om sin mamma.
• Vad har egentligen hänt med Metallica? Från thrash till tönt. (Vilket inte ska förväxlas med "nörd". Nörd=bra, tönt=Lars). Eller så är jag bara bitter över att de inte finns på Spotify. Vem finns inte på Spotify liksom? Töntar! Jag önskar verkligen att de inte var så jäkla pruttgamla och avskydde allt som påminner dem om det onda Napster och andra som de tror försöker stjäla deras pengar. Kom in i tvåtusentalet liksom, och låt mig lyssna till er musik på det sätt som passar mig bäst. Jag vill ju tycka om er.
• Dave Grohl har otroligt tjockt och glansigt hår. Det ser så friskt och med sina stora lockar. Hur gör han?
• Jag är en sån sucker för rockenroll. Jag kommer alltid kissa på mig av exaltion när jag ser vissa personer eller hör vissa låtar. Det växer jag aldrig ifrån.
• Lemmy verkade ha ganska fin relation till sin son. Det var sött. (Vi ignorerar det där om att ... umgås ... med samma brudar, ok).
• Jarvis. My god vad jag gillar långa gängliga nördiga engelsmän. Sån tur att jag är gift med en.
• Marky Ramone finns fortfarande!

Det var jäkligt bra. Och här kommer min favoritlåt av Motörhead, Rock'n'roll. Den har räddat mig ur mången hjärtesorg.