Visar inlägg med etikett tokerier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tokerier. Visa alla inlägg

04 april 2011

Men, eh?

På Kimono Fusion-utställningen på Världskulturmuseet fanns exempel på många olika kimonos. Bland annat barnkimonos med valpar och knubbiga små pojkar.


Men vänta lite nu ... Vad är det där?


Automatvapen?

03 januari 2011

Vad säger mitt kylskåp om mig?

Här är dörrarna till vår kyl och frys. Låt oss ta en närmare titt på vad som finns på dem ...

Vi börjar med frysen. Längst fram sitter mannens jobbschema. Ett fyrskifts-schema som jag nästan alltid har koll på. Nu är det eftermiddagsskift. Så mycket vet jag. Bakom schemat sitter två take away-menyer, en från en pizzeria jag inte gillar så mycket (men det är ok för vi har typ fem-sex stycken inom fem minuters gångavstånd) och en från en indisk restaurang jag gillar jättemycket. Den ligger tvärs över gatan.

Under schemat och menyerna sitter en teckning som Theodore gjort på dagis. Ibland kommer det hem en ny och då byter jag ut den gamla. Längs upp till höger sitter en ful ugnstermometer.

Under Theodores dagisteckning sitter en giraff som jag målat med glitterlim tillsammans med Edward. Den var tänkt att vara med i det där en miljon giraffer-projektet men jag glömde skicka in den. Säg inget till Edward.

Nu över till kylskåpsdörren. Till vänster syns ett vykort från en bar vi var på i New York i höstas, Live bait. Jag gillar deras slogan - "Warm beer, cold food". Till vänster, under en timer från Ikea, sitter diverse rabattkuponger. För tillfället två från Medstop och en från Listerine. Jag gillar att handla saker från apotek. Det känns redigt på något vis.

Och här har vi själva huvudattraktionen. En lapp som Edward skrev i vredesmod för några månader sedan. Han hade givetvis inte tappat rösten. Han är en sån drama queen. Hur roligt som helst!

Under Edwards lapp sitter ännu ett vykort från N.Y.C. Jag tog det inne på en bar på Coney Island där vi drack öl med freakshow-namn och såg en creepshow som var så dålig att den var bra. Jag blev rädd i all fall och allt var coolt och snyggt i äkta freakshow.manér.

Till sist ännu en barnteckning. Blommor och regnbåge målade av Edward. Jag älskar den här för att han försöker vara så tuff och cool men innerst inne vill han måla blommor och regnbågar. Fin kille.

Så, kom med era analyser. Vad säger mitt kylskåp om mig?

26 mars 2010

Psycho freak

Jag är en sån som tittar på människor i min omgivning. På spårvagnen. På trottoaren. På fiket och genom mitt fönster. Jag tycker om att observera hur andra klär sig och för sig och hur de har valt att frisera eller sminka sig. Jag fantiserar om hur de lever och vad de har för intressen. Vad de jobbar med och vad de ska äta till middag.

Det är nästan mitt största intresse tror jag och jag har oerhört svårt att låta bli. Efter som jag vet att många tycker att det är obehagligt att bli observerade (jag till exempel) så försöker jag vara så diskret som möjligt och till exempel sluta titta på någon som verkar besvärad. Såklart. Men jag hittar snabbt någon annan att undersöka.

Idag mötte jag en tjej på trottoaren utanför jobbet som gjorde mig glad och förvånad. Hon var mörkhyad och bar en blond peruk med två flätor. Hon hade fina kläder och såg spännande ut så jag kunde verkligen inte låta bli att titta på henne lite längre än vad som är brukligt när man möter någon på en trottoar. Till min förvåning såg hon tillbaks på mig och istället för att ge mig en ogillande blick log hon mot mig. Jag log tillbaka.

Efter det hade jag en solig känsla i magen hela dagen och jag funderade över att det verkligen inte krävs mycket för att lysa upp någons dag. Jag ska försöka att le mot främmande människor lite oftare. Inte i kombination med stirrandet kanske men lite sådär när det passar sig. Jag kommer visserligen att bli stämplad som en idiot i de flesta fallen men kanske kan jag möjligtvis lysa upp någon annans dag emellanåt. Och då är det värt det. Ändå.

05 januari 2010

Milk Machine

Idag hade vi besök av en stor familj här hos familjen Sharp. Det var mannens lumparkompis som hälsade på med sin fru och deras tre pojkar. Den minsta var bara fem veckor och var liten som en ärta.

När jag nattade Theo för en middagslur hörde jag den lilla miniskrutten skrika ifrån köket och tänkte att han nog skulle äta igen. Han var en riktig liten sugfisk.

På vägen in till köket såg jag mig själv i spegeln och irriterades över att jag lyckats spilla på mig själv som vanligt. Men det hade jag inte. Mina bröst hade läckt mjölk! Det har de inte gjort på jag vet inte hur många månader och jag ammar ju bara en gång om dagen nuförtiden. Inte direkt risk för läckage längre. Men så! Allt som behövdes var en liten hungrig ärtas skrik.

Kroppen är en märklig maskin.

13 oktober 2009

Skräck!

Såg ett inslag om det här på tv4-nyheterna. En del som känner mig känner också till min fiskskräck. Jag undviker helst att bada i sjöar och hav och ryser vid tanken på att äga ett akvarium. En sådan här behandling skulle vara som tortyr!

16 september 2009

Dagen som inte fanns


Det är så himla jobbigt att handla ibland. Här tycker jag att Theodore är lite lik sin kusin Hampus. Det skulle inte vara så konstigt egentligen eftersom Hampus är en kopia av sin pappa, som ju är min bror.

Imorse vaknade jag och var helt och fullkomligt övertygad om att det var torsdag. Att jag skulle träffa mammorna och bebisarna för att gunga efter lunch och att de nya soffan skulle komma idag. Det var först efter att jag klätt på bebisen finkläderna (som såklart är smutsiga nu) för att vara stilig för flickorna och skulle sms:a en av mammorna om att åka tillsammans ut till Utby som det slog mig. Jag hade glömt att jobba igår! Jag hade planerat att jobba på onsdagen! Men vänta nu. Igår träffade jag ju Sushila.

Det var onsdag. Inte torsdag. Jag skulle jobba. Inte gunga.

Doh!

Alltså satte jag mig vid datorn och skrev istället. Jag blev klar lagom till att mannen skulle gå till jobbet. Då gick jag och Theodore till biblioteket för att hämta hans första riktiga bok, till Konsum för att hämta ett paket med hans första riktiga overall och till ICA MAXI i Angered för att handla mat.

När vi handlat klart var både jag och sonen vrålhungriga så vi gick till McDonald's. Inte direkt vad jag var sugen på men det var vad som fanns och jag visste att de hade barnstolar. Jag tänkte att pojken kunde få lite mini-påfyllning så att han klarade sig tills vi kom hem men så tänkte inte pojken. Han var inte nöjd förrän han ätit två hela såna där små plastburkar med fruktpuré. Såna som ser ut som små yoghurtförpackningar. Det gick liksom inte att sluta mata eller distrahera honom. Han ville bara äta. Och äta.

Sedan bajsade han. Så där stod jag (och hade knappt hunnit slänga i mig lite översaltade pommes frites), med en totalt fruktkladdig liten man (för jag hade såklart ingen haklapp med mig, han skulle ju inte äta förrän vi kom hem) med bajsblöja, en stor full röd ICA-kasse och en vagn. Var fanns ett skötbord på det här stället? Jag krånglade mig ut från Macke D och hittade ICA:s toaletter. Där fanns skötbord och jag blev överlycklig. Så glad att jag inte ens äcklades av att det var någon som hade kissat över hela det nedfällda toalocket. Jag skulle ju inte använda toan ändå. Ett par minuter senare satt en ren (-are) och ombytt pojke i sin vagn och vi åkte hem.

Bara en timme eller så efter att vi kommit hem var Theodore gnällig igen men jag lyckades leka med honom till klockan sex då han fick sin kvällsflaska. Han ville inte äta lika mycket som vanligt men jag tänkte att det berodde på all frukt. Det berodde snarare på akut tröttma för klockan halv sju låg det lilla barnet och sov i sin säng. Jag hoppas verkligen att det inte betyder att han kommer att vilja gå upp före sex imorgon. Snälla. Sov till halv åtta åtminstone. (fat chance)

Medan pojken sover och mannen jobbar softar jag mest. Idag städade jag visserligen köket men efter det är följande vad jag sysselsatt mig med. Det är väl hyfsat uppenbart vad det ska föreställa, eller?



Och så, innan jag går och lägger mig, tänker jag visa en bild på en av mina favoritplatser i hemmet. Det är fönstret mellan vardagsrummet och datorhörnan på övervåningen. Jag tycker bara att det är så fint och krokigt på något sätt.


26 maj 2009

Till Hans ...

... som lämnade två meddelanden på mitt mobilsvar:

Du har nog slagit fel nummer. Jag har ingen toalett att sälja. Alltså, jag har en toalett, två faktiskt. En lite äldre på undervåningen och en lite nyare på övervåningen - men de behöver jag. De är inte till salu.

Kontrollera gärna telefonnumret och pröva igen.