Psycho freak

Jag är en sån som tittar på människor i min omgivning. På spårvagnen. På trottoaren. På fiket och genom mitt fönster. Jag tycker om att observera hur andra klär sig och för sig och hur de har valt att frisera eller sminka sig. Jag fantiserar om hur de lever och vad de har för intressen. Vad de jobbar med och vad de ska äta till middag.

Det är nästan mitt största intresse tror jag och jag har oerhört svårt att låta bli. Efter som jag vet att många tycker att det är obehagligt att bli observerade (jag till exempel) så försöker jag vara så diskret som möjligt och till exempel sluta titta på någon som verkar besvärad. Såklart. Men jag hittar snabbt någon annan att undersöka.

Idag mötte jag en tjej på trottoaren utanför jobbet som gjorde mig glad och förvånad. Hon var mörkhyad och bar en blond peruk med två flätor. Hon hade fina kläder och såg spännande ut så jag kunde verkligen inte låta bli att titta på henne lite längre än vad som är brukligt när man möter någon på en trottoar. Till min förvåning såg hon tillbaks på mig och istället för att ge mig en ogillande blick log hon mot mig. Jag log tillbaka.

Efter det hade jag en solig känsla i magen hela dagen och jag funderade över att det verkligen inte krävs mycket för att lysa upp någons dag. Jag ska försöka att le mot främmande människor lite oftare. Inte i kombination med stirrandet kanske men lite sådär när det passar sig. Jag kommer visserligen att bli stämplad som en idiot i de flesta fallen men kanske kan jag möjligtvis lysa upp någon annans dag emellanåt. Och då är det värt det. Ändå.