Det blev inga klappar dock, för vi hittade inget kul. Theodore ska bara få ett litet paket med en liten leksak för han förstår ju ändå inte konceptet med presenter. Eller leksaker. En babyborste eller sked eller toarulle är lika mycket leksak som vilken leksaksbil som helst. Vi vill mest ge honom någonting att öppna så att vi kan ta kort på honom när han leker med papper och snöre. Edward däremot ska nog få ett hockeyspel. Ett helt analogt bordshockeyspel. Ett sånt ens brorsa hade när man var liten.
Vi har tröttnat på allt Nintendo- och datorspelande och vill uppmuntra honom att leka utan skärm. Ett hockeyspel blir dessutom ett stooort och fyrkantigt hårt paket - och det är väl fortfarande alla små barns julklappsdröm? Eller ska det vara små fyrkantiga hårda paket nu? Med datorspel och PS3-konsoller?
Nu blir det i alla fall inga spel från oss i år. Skärmspel alltså. Vi fundera också på sällskapsspel som vi kan spela tillsammans. Som den gamla klassikern Vem där. Den finns nu i Star Wars-variant och det gillar nog både vi och han bättre! Men alltså, för att go all gammal kärring, är det inte ganska hutlöst att ta 350 kronor för ett simpelt sällskapsspel? Det är ju inte som om det innehåller sjuhundra smådelar och är komplext alls. Eller det kanske bara är jag.
Hur som helst. Vi kom hem med en såg, och vi kommer alltså behöva ge oss ut i julhandelskaoset igen. Suck. Men det blir nog på vardagstid. Inte en till lördag. Nope.
Ja och så åt vi sallad och tårtbuffé på Steinbrenner & Nybergs. Yum. Och vet ni vad för traumatiskt som hände där? Theodore satt i sin barnstol när han plötsligt blev som förbytt och började tugga/hacka på bordet. Han hackade så till sin milda grad att det plötsligt lät ganska högt när han slog överkäken mot bordsskivan. Jag tittade på honom, det måste ha gjort ont. Han tittade på mig, lekte med tungan i munnen och såg väldigt konstig ut. Men han var inte ledsen. Jaha tänkte jag och tog upp honom i famnen för att gosa. När mannen kom tillbaks från sin matjakt skulle jag sätta ner pojken i stolen igen - då upptäcker jag att han är helt blodig i munnen! Och min kofta har flera blodiga mun-märken.
Vilken isklump i magen innan jag hunnit ta reda på varifrån blodet kom och hur mycket det blödde. Blodet kom från hans kommande framtänder som fått en törn av bordet. Man ser ju tänderna genom tandköttet så det måste gått lite hål där och som tur var så slutade det blöda fort. Och Theodore var inte ledsen alls. Jag däremot blev inte mig själv på flera timmar och trots att jag inte gripits av panik utan hanterade situationen som sig bör så gnagde det i mig länge efteråt.
Det var Theodores första olycka. Jag måste vänja mig vid att han ramlar och slår sig. Att han blöder. Att plåstra om och inte visa att jag är rädd. Att vara lugn och moderlig. Men egentligen vill jag börja grina och ringa min mamma eller pappa.
Det kändes som att det var mitt fel att han tuggat sönder tandköttet mot bordet. Det var det naturligtvis inte men jag kan inte rå för att jag oroar mig över att det blev någon skada på den nya lilla tanden som inte kommit fram riktigt ännu. Säg att den är ok va?
Dagens humör: Bra med lite inslag av uppgivenhet och panik.
Dagens väder: Grått.
Dagens frukost: Äggröra med stekt skivad rostbiff. Deluxe.
Dagens lunch: IIngen. Om inte en nybakad donut gills.
Dagens middag: Räksallad och tårtbuffé.
Dagens godis: Tårtbuffé.
Dagens frisyr: Snedlugg med hårspänne och hästsvans med fläta.
Dagens smink: Nej.
Dagens bästa: Hålla handen på stan.
Dagens sämsta: När Theodore slog munnen blodig mot bordet.
Dagens vill ha: Godsaker.
Dagens utflykt: Stan.
Dagens utflykt: Stan.
Dagens stickning/virkning: Stickat en slags toffla i rester av grön Drops Eskimo. En grön toffla alltså. Jag borde sticka en till, i brun Eskimo för jag har inget grönt kvar, men jag är inte så motiverad.
Dagens låt: Midnatt råder. Mest tipptapp-delen.
Dagens saknad: Mina föräldrar.
Dagens dummaste:
Att åka in till stan i julruschen.
Dagens sjuka: Theodore, men han börjar piggna till, tror jag.
Dagens drog: Donut!
Dagens roligaste: Jag skrattar fortfarande åt "slåssning".
Dagens köp: En såg.
3 kommentarer:
Jag förstår. Blod från bebis = inte bra!
I onsdags fick Klara sitt livs första plåster efter ett blodprov i fingret. Sticket gjorde henne inget, men det äckliga konstiga plåstret blev hon vansinnig på. Gav sig inte förrän hon hade gnagt loss det.
Hon har inte heller fattat det här med presenter, men jag samlar "Bland tomtar och troll" för hennes räkning och har låtit göra en foto-pek-bok med bilder på henne.
Plåster och blod har vi sett lite av förut. När han var nyfödd hade han ju lite mycket gulsot så han fick ta massor av blodprov ur den lilla handen. Efter det har det ju varit vaccinationer och något mer blodprov men då vet man ju varför det blöder och det är "med flit". Det är läskigare när det händer av en olyckshändelse.
Men Theodore! Han är verkligen helt besatt av att gnaga och hacka. Stackers...
Skicka en kommentar