WoWee

Är ute och rastar trollet lite när både man och barn sover.

Shorty Valley och The Mountain Lake

Jag sitter i soffan och har just ätit en halv grillad kyckling till middag. Det är handboll på tv och jag ska förhoppningsvis heja fram Redbergslid till seger mot Hammarby. Liten man sover gott i sin säng. Han sov hela natten inatt, eller om han vaknade en gång eller två. Livet är gôtt.

Tidigare på dagen var jag och Theodore hemma hos lilla Livia och hennes föräldrar i Kortedala. Där var också Alma och My med sina mammor. Det var jättesupermysigt som vanligt. Theodore sov i Livias säng och stortrivdes. Vi har verkligen haft tur i vår mammagrupp som fått så söta bebisar allihopa.

Efter bebismyset åkte vi hem till Stefan och Josefin i Bergsjön och fikade en liten stund.

Sen åkte vi hem och fixade välling, och det var den dagen. Nu ska jag virka lite mormorsrutor.

Tänderna, nu på bild

Jag har äntligen lyckats! Jag har de små bissingarna på bild! Ok, man ser inte jättetydligt men det är uppenbart att det sitter två små minitänder där i underkäken.

Ser ni?

Det krävdes ganska jättemånga bilder för att få till en där tänderna syntes och i processen fick jag till några alldeles bedårande som jag bara måste visa såklart. Visste ni förresten att bebisar kan vara lite skelögda... eller glosögda. Det är helt normalt och ska ordna upp sig med tiden. Kolla här bara.

Granny squares

När? tänker ni. När tänker hon visa bilder på sitt långtidsprojekt mormorsrutefilten?

Nu! är svaret.

Virkad i massor av restnystan Drops Alpaca (ok, några nya också) med nål 4,5... tror jag att det är.

Jag har hållit på sedan i somras men inte är jag klar inte. 36 rutor är virkade och 7x4 är monterade. Det är en evighet kvar till den stora filt jag vill ha.

För att inte tala om evighetsjobbet att fästa alla trådar.

Bebis baklänges

Så här slutar det oftast när Theodore är ute på promenad i vardagsrummet. Fastkilad under en av sofforna. Så går det när växelspaken fastnat i backningsläge.

HTC Hero

Den här ska jag få. Lucky me.

Sovsuccé!

Inatt vaknade Theodore bara två gånger efter att han somnat på kvällen. Två gånger på hela natten! Det är bästa natten någonsin förutom den natten i Munktorp då han sov hela natten i eget rum, men det var fusk för då somnade han inte förrän 22.

Yey!

Trappgrind

Alltså. Finns det någon snygg lösning för en trappgrind i en bred trappa?

Vår trappa är 140 cm bred och vi vill gärna ha en lösning där grinden går från sida till sida. Inte med några "extraväggar" på sidorna alltså.

Det ska se snyggt ut. Så snyggt det kan bli med en trappgrind alltså.

"Vi som inte lyckas riktigt här på jorden kanske får det lite bättre i himlen"

Om jag inte vore gift skulle jag vara tvungen att gifta mig med den där krullhårige som jobbar på Ullared. Mitt hjärta blöder!

Sömnen

Förutom nu i förkylningstider, då Theodore vaknat 10-15 gånger per natt, börjar det ljusna så smått angående sömnen. Det är inte perfekt, han är ju trots allt bara sju och en halv månader, men det räcker att tänka tillbaka två månader i tiden för att nästan gråta av tacksamhet.

Då: Nattningarna tog 30-120 minuter. Killen bars runt i BabyBjörnen, runt runt runt, tills han somnade. Därefter krånglade vi så varsamt som möjligt ut honom ur selen och lade honom i spjälsängen. Vakningsfrekvensen var nog en 50-60% och då ville vi bara grina. Upp igen i selen i 10-30 minuter, minst. Ibland var vi (läs: mannen) tvungna att gå ut och gå med BabyBjörnen på gården. Mitt i natten. Ibland i över en timme. Ibland orkade vi inte utan jag ammade honom till sömns innan vi lade honom i sängen. Där sov han, oroligt och viftandes, i kanske 15-30 minuter i taget. Han sov inte på natten. Han sov inte på dagen. Han sov inte i sin säng, inte i famnen och inte i vagnen. Vi var helt slutkörda allihopa.

Nu: Nattningarna, som oftast jättemysiga, tar 5-20 minuter. Pojken läggs i sin säng och en av oss vuxna sitter hos honom tills han somnar. Lägger en hand på den lilla kinden. Klappar den lilla handen. Han vaknar fortfarande ganska ofta (5-15 gånger per natt skulle jag tippa) men nu kan man stoppa i nappen och gå och lägga sig igen, inte krångla på sig en sele och gå runt runt runt i all oändlighet. Han sover gott i både sängen och vagnen. Vi är trötta men inte alls utmattade.

Det är faktiskt så mycket bättre att vi har börjat experimentera med att låta Theodore somna själv i sängen. Utan att vi sitter bredvid. För två månader sedan gallskrek han om vi lade ned honom. Nu ligger han mest och pysslar för sig själv och är inte ledsen alls. Några gånger har det hänt att han somnat av sig själv när vi tröttnat på att sitta bredvid sängen och gått ut ur sovrummet. Så vi prövar lite.

Nu har Theodore legat i sin säng i en timme och småpratat för sig själv - men inte somnat. Ska jag låta honom ligga, eller ska jag ta upp honom, eller sitta hos honom och lura in honom i sömnen med klappar och sånger? Han är ju inte ledsen... Han får nog ligga ett tag till. Jag går ned om han blir ledsen eller gnällig.

En annan bra sak är att Theodore har börjat lära sig att stoppa in nappen själv. Ibland i alla fall. Om den ramlar ut tittar han på den, om den är åt någorlunda rätt håll stoppar han inte den igen. Om den är bakochfram leker han med den istället. Jag räknar inte med att han ska kunna göra det mitt i natten ännu men det är fin framgång!

Ännu en annan bra sak är att Theodore har namnsdag idag. Hurra!

------------------------------

Theodore hojtade lite (haj! haj! haj! haj!) så jag gick ned och tittade till honom. Då hade han legat i sängen i nästan en timme och en kvart. Det är länge tycker jag så jag hjälpte honom att somna, höll honom i handen och strök honom över pannan och näsroten. Han somnade efter ungefär tio minuter. Min lilla mysing.

Del fyra i berättelsen om Stella

Läs här.

Bitter brunch

Mums! Brunchen på Bitter i Linné var jättegod. Amerikansk style parat med svensk. Pancakes, bagels, bacon, kycklingvingar och sill typ. Bra i alla fall. Egentligen hade vi tänkt gå till Hedens hörna och äta deras amerikanska brunch men det var fullbokat. I jämförelse skulle jag vilja säga att utbudet är mycket bättre på Hedens hörna men kvaliteten på maten mycket bättre på Bitter. Priserna är i stort sett samma (runt 140-150 kronor sådär) så det är bara att välja vad man är sugen på - kvalitet eller kvantitet.

Sällskapet var också trevligt. Mannens högskolekamrat Gustav och hans nya tjej. Båda är bra och trevliga.

Här nedan ser ni min nya jacka och den stiliga mannens nya jeans. Jag älskar jackan. Den är hyfsat smickrande men samtidigt praktisk och varm. För en gångs skull har jag en jacka jag kan både stänga och ha en varm tröja under. Och jag kan sträcka ut och upp armarna utan att fläsket syns. En praktisk och fin småbarnsmamme-jacka. 799 kronor på Cubus.

Mamman och pappan och bebisen på väg till Bitter.

Theodore var en sötnöt som vanligt. Här sitter han som han brukar i vagnen - och håller i sig.

På vägen hem från Linnéstaden svängde vi in till Nordstan och tittade runt. Jag vill ha en ny mössa men istället hittade vi världens sötaste pyjamas till Theodore på H&M.

En frack! Med såna där stjärtfenor och allt. Bedårande!

Det var faktiskt så sött att vi var tvugna att köpa en haklapp på samma tema. Vi behövde ju faktiskt en mjuk vattenavstötande haklapp att ha i skötväskan. Det är lite overkill med den med armar nu när Theodore är duktigare på att få in maten i munnen.

Hallå. Sötnöt!

Brunch-time

Snart bär det av mot amerikansk brunch på Bitter tillsammans med mannens vän Gustav + sällskap.

I is very happie!

Thepas goes modeblogg

Theodorski är nu ungefär sju månader och en vecka gammal - och världens sötaste bebis om ni frågar mig. Här sportar han en urgullig tröja med röda hundar på från Snoffs och stencoola svarta jeans från Polarn och Pyret. Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att att han är fullkomligt bedårande. Såklart.

Idag har vi mest promenerat runt på stan hela dagen. Mannen köpte ett par snygge-jeans på Weekday och vi fikade flera gånger. Nu är det kväll och lilleman har somnat efter att ha ålningstränat sig in under soffan. Mannen har en rom och cola, jag har cola och chips. Fint.

Imorgon blir det förmodligen amerikansk brunch på Hedens hörna. Bra.

Här kommer en liten film av en liten Theodore som leker med en röd bil. Halvvägs in under soffan.

Shit! Från normalsmala modeller till tonårs-skelett på fem år!

Läs här själva. Helt absurt.

Senaste nytt

Jag har köpt en ny jacka och fikat med Sofia och Alma.

Nu är det fredag!!

Greatz tv

Liten trött man somnade tidigare än vanligt idag, så efter tips av Jennylicious såg jag första avsnittet av United States of Tara. Very very nice. Jag är besatt av braiga serier som Being human, True Blood, Pushing Daisies osv så nu ser jag fram emot nästa avsnitt big timez. Se ni också!

Tack Jenny.

Hos farbror doktorn (och snälla sköterskan)

Igår var jag och Theodore hos doktorn. Bebisen har kissat lite rött de senaste dagarna och eftersom han haft feber också ville jag kolla upp så att allt var som det skulle. Det var det som tur är, bara lite kristalliserat urin. Ingen fara alls.

Själva undersökningarna var inte jobbiga. Lite lyssning på hjärta och lungor och klämmande på mage och så. Och så stick i fingret (inte ett ljud från Theo) och urinprov. Det tog visserligen väääldigt lång tid innan lilla mannen behagade kissa men när han väl gjorde det var jag redo och fångade upp den lilla strålen med en plastmugg. Jag är så stolt. Ni som vet hur det är att amma en liten nakenfis som inte alls är intresserad, samtidigt som man ska hålla koll på den pyttelilla snoppen och vara redo med en plastmugg vet vilken bedrift det är att lyckas!

Det som däremot var jobbigt var all väntan. Vi hade tid 13:45 och då var pojken relativt nysoven men hade inte ätit sedan lunch. Jag var nog naiv men jag trodde att det skulle gå ganska fort och att jag skulle vara hemma igen på en timme eller så. He.

Till att börja med kom vi inte in förrän 14:05, då hade vi suttit i väntrummet sedan 13:30 men det var inte så jobbigt. Efter läkarundersäkning och provtagning och läkarundersökning igen var klockan 16:30 och jag och pojken var supertrötta och superhungriga. Hela kvällen blev lite upp och ned efter det.

Bra i alla fall att pojken bara hade en virusförkylning. Och bra att de hade en våg inne i provtagningsrummet. Den lånade jag i smyg och med kläder och blöja väger pojken nu 9600 gram. Så ni vet.

Två speciella nätter

Igår natt var en särskild natt. Theodore började med att sova utan att vakna alls mellan 22 och 01. Jag var så förvånad när jag såg på klockan och jag kände mig ganska utvilad (jag hade gått och lagt mig 22). Tre timmars sammanhängande sömn är lyx nuförtiden. Vid 01 var Theodore visserligen vaken en och en halv timme, men det är inte lätt att sova när man är störtförkyld. De kommande timmarna var fyllda av omnattningar som vanligt och vid 06 hade jag i princip gett upp och tänkte att när han vaknar nästa gång går vi upp. Nästa gång var 8:30! Så länge har han inte sovit sedan i somras! Superskönt.

Inatt var också en särskild natt. Inte för att pojken sov särskilt länge utan att vakna utan för att han för första gången (sedan han var bebis) somnade av sig själv i sängen! Det har tydligen hänt någon gång för mannen men det var första gången för mig. Jag var så trött när jag omnattade och omnattade och när han för hundrafemtiotolfte gången låg med vidöppna ögon och viftade med benen under täcket orkade jag inte natta om. Jag stoppade i nappen (som jag visste skulle vara ute igen inom 30 sekunder), klappade lilla mannen på kinden och lade mig under mitt täcke. Han fick ligga och leka av sig en stund. Efter ett tag slumrade jag till lite och vaknade upp. Så tyst det var. Jag blev genast orolig att Theodore hade slutat andas eller kvävts under täcket. Jag hoppade upp ur sängen bara för att se ett sött och sovande litet barn. Nästa gång jag vaknade var det av att mannen kommit hem från nattpasset på jobbet. Då var klockan 06.

Fina nätter på sina vis.

Min stora lilla bebis

Det slog mig idag hur stor min lilla bebis har blivit. Han är sjuk och ynklig och hängig - och då är han liten. Men under korta stunder kommer han tillbaka och är lite piggare - och då är han så stor!

Nu ligger han på rygg med händerna på täcket i sin stora-pojke-spjälis. Han somnade så duktigt utan gnäll. Vi såg varandra i ögonen tills hans små ögonlock blev tyngre och tyngre. Till slut stängdes de helt och han sov lugnt och stilla. Det var så fint!

Pyjamasen han sover i fick vi av svärfar som köpte med sig den från England. Det var för en månad sedan ganska precis och då var pyjamasen tok-stor. Typ armar och ben dubbelt så långa som pojkens. Nu är den bara lite för stor.

Och tidigare ikväll ålade han för första gången. Visserligen baklänges men ålade gjorde han. Ända från ena sidan av vardagsrummet till den andra, och vidare mot lilla badrummet. Duktiga pojken!

Så. Idag har jag bestämt mig. Jag tänker sluta amma under dagtid. Det är fortfarande mysigt på morgonen och kvällen men under dagarna är Theodore inte särskilt intresserad i alla fall. Han har blivit duktig på att dricka vatten och maten har ju aldrig varit några problem så det känns som att vi är redo. Beslutet har legat och grott ett tag men varje gång jag tänkte på det så ville jag bara grina. Men nu är jag redo. Theo har nog varit det i en månad.