Ingen bild idag

Nej idag blir det ingen sockbild. Ni får helt enkelt lita på att de är utsökta tills jag får tid att lägga upp en bild. Inte innan måndag. Faktum är att det förmodligen inte blir något bloggande i helgen över huvud taget, om jag inte lyckas smita undan ett par minuter och låna en av Karl-Grahams föräldrars datorer. Vi får se. Planerna för helgen är ungefär 1barnprogram 2bullbak 3barnböcker. Och en massa pussar och kramar, det ska jag se till.

Förutom att inte sticka en enda maska sedan jag kom hem har jag repat upp den blåmönstrade vanten. Jag har kommit på något mycket finare att göra med det garnet. Senare (läs: typ nästa vecka) ska jag repa upp den grönbrunrandiga vanten också, den måste börjas om på större stickor.

Nu började det ösregna utanför mitt fönster. Jag ska ta tillfället i akt och gå och lägga mig, det är så fantastiskt mysigt att somna till ljudet av regn mot fönstret.

Deja vue

Så var jag här igen. Sista timmen. Ja, den är seg. Särdeles seg faktiskt för jag har så lite att göra på jobbet. Sen när blev det här en ältningsblogg förresten? Jag kanske borde älta att jag känner mig för lat för att träna men ska göra det ändå om sådär circus en en och en halv timme. Eller att jag är sugen på äckliga hamburgare från McDonald's. Eller att jag vill att det ska vara fredag vi den här tiden så jag får åka och hålla om min älskling. Ält ält ält. Men vänta lite. Jag har ju inte definerat vad den här bloggen ska handla om. Jag kan skriva om vad jag vill! MOAHAHAHAHA!

25 minuter kvar.

När jag kommer hem ska jag försöka orka fotografera min färdigstickade spetssocka. Efter disken och packningen. Om jag orkar. Den är i alla fall superfin, möjligtvis den finaste socka jag någonsin stickat.

Siiistaaa tiiimmeeen

Varför är sista arbetstimmen alltid så seeeg? Sju av åtta timmar av arbetsdagen kan gå i ett huj, men så slår klockan 17.00 och då stannar tiden. Man ser på klockan två minuter över fem och suckar. En kvart senare ser man upp igen - då har visaren flyttat sig ett par millimeter till fyra minuter över fem. En halvtimme senare ser man hoppfullt upp mot klockan igen. Sju över! Det kan inte vara sant! Jag kommer aldrig få gå hem!!

Förresten är jag fortfarande helt hemmaförälskad. Jag bara längtar längtar längtar hem till soffan och datorn, stickingen, musik, sortering och tvn. Alltså jag i soffan, datorn i knäet, stickningen i händerna, musik ur högtalarna, sortering av mp3:or och tvn på utan ljud. Ja, jag är lite sjuk, men det är så jag tycker om det. Multitasking. När det kommer något bra på tv pausas musiken.

Åhnej! Jag måste ju handla på vägen hem idag. Hur var det nu.... Ah, det var inte så mycket. Mjölk, frukt och havregryn. Det tar inte så lång tid. Eller vänta nu. Jag kanske inte behöver släpa mig till Hemköp. Jag har ju två bananer hemma och de räcker fint innan och efter träningen imorgon. Frukt - check! Havregrynen räcker med största säkerhet till på måndag (jag är ju i Köping i helgen). Havregryn - check! Mjölken kommer jag nog inte runt men den kan jag köpa i jourlivsen. Ha! Jag behöver inte handla!

Jag älskar att jag är lat.

Efter-semestern-shape-up

Du vet, den där insikten om att du, under semestern, gått upp en mass i vikt och skaffat dig vanor som till exempel att dricka öl varje dag eller äta efterrätt efter alla dagens måltider. Och att det är dags att göra någonting åt att byxorna sitter som mumifieringsbandage och alla muskler gör ont av inaktivitet. Så nu är det uppryckningsdags. Skönt i alla fall att man arbetar på en arbetsplats där alla (utom kanske en) gått upp mellan fem och åtta kilo. Då är man rätt stolt över sina två.

Speciellt om man redan lyckats gå ner 1,1 kilo av dem. Då är det bara... typ 25 kvar.

Stora och små saker

Ibland är livet så spännande att man glömmer bort de små sakerna i livet. Jag brukar försöka glädjas åt de där små obetydliga stunderna eller händelserna som kan lyfta en hel dag. Idag glädjs jag till exempel åt att jag får åka direkt hem efter jobbet! Jag behöver till exempel varken träna eller handla. Jag kan gå raka vägen från jobbet till spårvagnen och hem till soffan. Eller hem till diskbänken alltså. För jag måste ju diska och städa ikväll. Men hemma! Hemma! Det är först när jag börjat jobbet efter semestern som jag inser hur mycket jag älskar att vara hemma. Visst, det är stökigt och hopplöst inrett (det är ingen idé eftersom det snart kommer en fästman med möblemang. Då måste ju allt inredas igen) men det är sååå skönt!

Förbenat!!

Det är inte meningen att jag ska använda trästickor. Det är så himla synd för jag gillare dem verkligen! Nu har jag stickat av en 2,5:a också. Det är knappast någon mening att köpa nya för de är så tunna så jag kommer aldrig kunna hålla dem hela. SUCK! Jag vet inte ens om jag har ett helt set i metall hemma. Och det som just blev så roligt att sticka spetssockorna.

Självinsikt

Jag ser på mig själv som en medelmåttig hobbystickare. Jag kan sticka efter mönster (och få det hyfsat bra) och modifiera och göra om för att ge en personlig prägel eller annorlunda passform. Jag har mina luckor och dem försöker jag fylla när jag känner mig inspirerad. Det var dock ett tag sedan jag gjorde sådana försök och jag har vant mig vid att stickningen går ganska bra. Nu däremot, när jag ger mig på saker som jag tidigare inte bemästrat måste jag se mig själv misslyckas. Det kom inte smygande som det brukar, eller kanske lite - en känsla av att det kanske inte var helt perfekt, men om jag fortsätter ett par varv till ger det sig nog. När jag nu ser på bilderna av mitt arbete so far (och jämför dem med "riktiga" stickare) måste jag skratta lite åt mig själv. De här arbetena får ses som övning. Det blir nog bara en vante av varje. Jag måste modifiera mönstrena lite för att få dem bra. De blåmönstrade vantarna är på tok för små för att garnet är en aning för tunt och för att arbetet blir lite ihopdraget när jag försöker sticka färgmönster. De grönbrunrandiga vantarna likaså. När det gäller de vita sockorna har jag mer hopp. De är tvärtemot de andra arbetena lite för stora men jag är hoppfull. Det gör inget att de är lite stora längst upp och problemet löser sig nog om jag byter till mindre stickor lite längre ned. Eller så får de vara lite korviga i strumpskaftetoch så byter jag stickor till foten. Det finns fortfarande hopp men oj vilken nybörjare jag är trots allt! Eller en Fuck Up.

The Noble Art of Fucking Knitting Up.

Stickmani

Nu har jag sticknings-ADHD. Jag kan inte sluta påbörja nya projekt och inte orka avsluta dem. Nu håller jag på med ett par blåmönstrade långa fingerlösa vantar, ett par spetsstickade vita ulliga sockor och ett par grönbrunrandiga herrvantar. Och så har vi de svarta babybyxorna och baby-hoodien. Puh! Det brukkar vara bra med ett utmanande jobb och ett enklare men nu är det på tok för många!

Ringmärkt

Äntligen! Äntligen äntligen äntligen har de kommit! Jag och Karl-Graham är numera officiellt ringmärkta med var sin platt platinumring. Se så vackert!

Ny sticka, nya tag

Hihi! jag köpte nya stickor och nu är det fritt fram att sticka så mycket jag vill.

Jag hade en trevlig kväll hos Niklas med jordgubbar och hårdrocksmusik. Det är synd att vägen hem är så lång, annars hade jag velat vara där oftare.

Imorgon är en stor dag, då ska jag och Alex äta pizzabuffé till lunch. Det gjorde vi jämt förut men det är ändring på det nu. Jag har ätit och tränat jättebra den här veckan men fredagar är så bra buffédagar på Pizza Hut! Kebab, Hawaii och Margarita. Alla de bästa buffépizzorna. Och glassbuffé till efterrätt. MMM. Men det betyder inte att jag ska förstöra hela dagen och helgen för det.

Till sist: Erkänn att min nya blogglayout är den bästa hittills. Jag knäckte nyckeln.

Neeeeej!

Buhuuu! Jag stickade just av en av mina trästickor. Jag är inte van vid dem och stickade därför mjukt mjukt för att jag var rädd just för att de skulle gå av. Sen blev jag van. Och stickade hårdare. Och nu är en av. Jag måste alltså köpa fem nya strumpstickor. Inte nog med att de kostar typ 50 spänn, jag kan inte sticka på ett tag (tills jag köpt nya, men då kan jag bryta av fyra till om ja vill) för mina metallstrumpstickor nr 3 är borta. Buhuuu! Och jag är på jobbet och kan inte springa iväg och köpa nya, och efter jobbet ska jag till Niklas. Det får helt enkelt bli på måndag för imorgon är det en mycket spännande lunch inplanerad och sen kommer min älskling och då ska jag inte sticka. På hela helgen.

Damnit!

Pysselverkstad

Idag har jag pysslat vill jag lova. På jobbet övade jag upp mina dummy-tillverkarkunskaper. Tre skivomslag (digipacks) av varierade sorter och en ask. Hemma övade jag på tvåfärgsstickningen. Det går sådär. Det är verkligen jättesvårt att öka för tumme i det här mönstret.


















Dummys


















Stickningen

Fortfarande fula bloggmallar

Nu har jag ansträngt mig och verkligen letat. Det verkar inte existera en bloggtillhandahållare med snygga mallar. Om jag vill ha en fin blogg måste jag tydligen göra en själv. Det är för jobbigt. Suck. Jag vill mest bestämma färger och typsnitt och kunna ha ett snyggt sidhuvud med rubrik och bild som jag väljer själv. Någon som vet var det kan finnas? Inte där jag har letat i alla fall.

Jag är hungrig.

Fula bloggmallar

Varför i hela friden är alla bloggmallar så innerligt fula? I alla fall alla man kan välja här på blogger.com. Visst, jag skulle kunna byta till en annan men orka börja om någon annan stans och inte ha kvar sitt arkiv och bla bla bla. (Orkar inte ens skriva om den betungande uppgiften). Och visst skulle jag kunna göra en alldeles egen blogg, och designa den själv - men orka gånger 10! Suck. Det blir helt enkelt så här som det är. Jag kommer då och då försöka göra bloggen snyggare men misslyckas. Kanske får jag sänka designribban lite. Det är ju trots allt bara en blogg.

Träningsvärk och mönsterstickning med två färger

1. Jag har träningsvärk som en tok idag. Och ännu värre blir det imorgon. Och då är det träning igen. Men det känns bra bra bra. Trots att det var första träningspasse på evigheter känns det bra. Kroppen känns... hård. Fast liksom (det är en lögn, min kropp är det sladdrigaste som finns näst efter slime).

2. Jag är glad att jag inspirerades av Ilsefin (kolla min länklista) och fyllde i en av mina stickluckor. Mönsterstickning med flera färger. Jag kan inte säga att jag lyckas lika bra som hon. Jag valde ett lite för tunnt garn och borde nog lägga till ett par maskor. Jag har redan börjat om en gång och använt större stickor och det hjälpte lite men vantgrejen är fortfarande alldeles för smal. Vet inte om jag ska orka börja om eller modifiera mönstret lite. Om jag lägger till några maskor nu, och minskar längden på vanten fram till tummen så kanske jag slipper göra om. Jag tyckte att vantgrejerna var lite långa ändå.

3. Jag har varit duktighetsmästare idag igen. Ätit ordentlig mat och frukt och diskat och packat upp och bäddat rena lakan och plockat saker. Träningsvärk till trots.

Duktighetsminister

Idag har jag varit duktig för första gången på riktigt länge. Kanske som en motaktion mot min extrema oduktighet igår. Hur som helst, det vill jag inte prata om. Istället ska jag skryta om min duktighet.

Först gick jag till jobbet på min första dag sedan semestern. Det var duktigt. Innan dess åt jag frukost! På jobbet åt jag en massa frukt och så kycklingklubba utan skinn till lunch. Och så fixade jag det där med olycksfalls- och livförsäkringen som jag lovat mamma (den som var en barnförsäkring till för ett pat dagar sedan). Sedan åt jag en banan och tränade och drack vatten och åt en banan till. Sen handlade jag nyttig mat och matlådor (jag trodde aldrig att jag skulle säga det men jag är så otroligt trött på att äta ute). Sedan åkte jag hem och lagade mat som jag äter nu. Och som blir matlåda imorgon. Och någonstans däremellan köpte jag lite garn och skrev ut ett fint mönster som jag tänkte pröva mig på. Det är komplicerat och på engelska och med färgbyten som jag inte alls behärskar. Men eftersom jag är så duktig fixar det sig nog.

Sista dagen

Nu är den här. Den sista officiella sommarsemesterdagen 2007. Det gör inget. Det gör ingenting att jag sov till halv tio och sedan dess bara har suttit i soffan. Kollat på nåt program om hundar på tv4+, läst klart 9½ månad av Annika Lantz (och äntligen slipper jag den manande känslan av att jag måste läsa vidare trots att varje sida ger mig mer ångest och hjärtklappning), uppdaterat min halvdöda blogg, ätit fil med Havrefras, ätit två kalla köttbitar från grillningen igår - direkt från kylen. Nu sitter jag och väntar på att Karl-Graham ska komma hem. 21 minuter kvar. Ca. Så länge dricker jag ett glas mineralvatten med kaktussmak och lyssnar på den nya Danzig-skivan (en samling låtar som inte kommit med på skivorna so far. Jag vägrar tro att det bara är ett sätt att håva in pengar utan för stor ansträgning av Glenns 52-åriga kadav... eller kropp menar jag. Såklart är det ju så att han längtar och brinner för att få ge ut de här mästerverken som sållades bort inte för att de inte höll måttet utan för att de inte passade in i "flowet" på skivan. Såklart.). Jag försöker leva med vissheten om att jag aldrig kommer få se Danzig live. Jag ska alltd vara så jävla sen med att komma på att jag vill saker. Som nu till exempel. Jag blev plötsligt assugen på att gå till Hemköp och köpa choklad att hetsäta. Smart att jag kom på det nu och inte för en halvtimme sedan. Nu hinner jag inte innan Karl-Graham kommer hem och jag har ingen lust att hetsäta den framför honom. Då kanske jag måste dela!! Dessutom har vi någon slags nyttighetsöverenskommelse och jag känner inte för den där skamkänslan som kommer om jag svullar i mig choklad framför hans illa dolda ogillande blickar. (Ja, jag är medveten om att de inte finns i verkligheten. De är bara i mitt huvud.) Hur som helst. Hade jag kommit på min geniala idé för en halvtimme sedan hade jag kunnat äta min choklad i lugn och ro här hemma och låtsas att jag inte alls åt den i smyg utan att jag bara åt den när ingen annan var hemma. Om jag går nu kommer Karl-Graham vara hemma när jag kommer hem, vilket betyder att jag måste äta upp chokladen på vägen hem. Det vill säga kasta i mig den på de ca 90 sekunder det tar att gå från Hemköp. Man kan nog säga att det är bra för mig att ha någon jag vill dölja vissa sidor för... speciellt om det hindrar mig från att kunna leva ut dem. Som nu.

Det slog mig just att Karl-Graham kommer att läsa det här. Jag läser igenom allt med mina allra mest (Allram Eest hehe) objektiva ögon. Det låter sinnessjukt. Jag måste vara lite sinnessjuk.

Äh, det gör inget.

10 minuter kvar. Om han cyklar från jobbet på 5 minuter. Igår kom han hem flera timmar tidigare till stor del på grund av att jag hade (inte utan lov) snokat runt bland bilderna på hans dator och hittat bilder på hans höggravida ex och fått en paniksaknads-mindrevärdeskomplex-
svartsjuke-jag-är-ledsnast-i-hela-värdlen-attack. Och så lite för att min mamma var på besök. Nog mest därför egentligen. Sött var det i alla fall och jag blev så överraskad och lycklig att jag förmodligen kramades lite för hårt. Sen var han världens sötaste hela kvällen och sa fina saker som gjorde mig lycklig och inte så ledsnast-i-hela-världen. Som tack mobbade jag honom tillsammans med hans familj och min mamma. Jag är världens bästa flickvän.

Jag kanske borde bädda sängen. Då blir han glad. Jag diskade ju faktiskt min frukostsked och -tallrik. Och så packade jag för en stund sedan så att det inte ska bli så stressigt när han kommer hem. Vi har bara en timme sen måste vi gå till bussen så vi hinner till tåget som ska ta oss till centralen där vi ska hämta Eddie. Sen ska vi hem till mamma där vi ska vara hela helgen. Jag måste komma ihåg att ta med pysselväskan annars kommer Eddie få tristessångest och bli obstinat. I och för sig ska vi på barnkalas på lördag. Då kommer han förmodligen leka av sig och somna som ett rosigt och sött paket på kvällen och ge plastmamma och pappa lite vuxentid. Hahhahahah! Det var det roligaste jag skrivit på länge. Alla vet att vi kommer somna vid nattningen och vakna tre på natten och vara ledsna för att kvällen försvann. Men mysigt är det.

Shit! Jag skulle ju bädda! Skynda!!

Yep. Jag hann. Jag stressbäddade och blev så upp i varv att jag utav bara farten ställde i ordning packningen, slängde skräp, kissade och packade pysselväskan. Nu är han fem minuter sen. Är det kanske blåsigt ute? Motvind i uppförsbackar på hemvägen. Jag skulle ha hunnit till Hemköp.

Nu ringde han. Han är fortfarande på jobbet. Han lät stressad. Han skulle byta om och skynda hem utan att duscha. Stackare. Jag frågade om han ville att jag skulle göra något så länge. Nej sa han. Det struntar jag i. Jaag tänker lägga fram möjliga packningsförslag åt honom som han bara kan slänga ner i väskan. Då hinner han duscha här hemma innan vi åker. Älsklingen.

Jag skulle SÅ hunnit till Hemköp.

Semesteruppdatering

Imorgon är den sista dagen på min semester. (Lugn, det här ska inte bli ett ändlöst ältande om semester-sluts-ångest. Jag har haft en fin och mysig semester och har en massa roliga saker att se fram emot efter dess slut. Dessutom har jag nio dagar kvar och en massa inarbetade timmar så semestern är nog inte slut för i år ändå. Det blir nog minst en Tallin-resa till innan året är slut). Hur som helst. Vill ni ha en uppdatering?


v. 1 Barnfamiljsemester i Göteborg.
Liseberg, Universeum, stora lekparken och Lek & Bus-landet. Köttbullar, isglass, godnattsagor, Fem myror-datorspel och pussar på små fyraåringskinder. Och kärlek.


v. 2 Vuxensemester i Tallinn.
Hotellbar, shopping, bio, gamla stan och mohitos. Skavsår, enastående mat, shopping och kärlek. Bakfylla, shopping, båtar och kärlek.


v. 3 Vuxensemester i Göteborg och Kungsängen.
Brorsöner, stora viktiga inköp, bio, bio, hus-scouting i regn och trevliga besök. Och kärlek.


v. 4 Hemmafru i Västerås.
Böcker, kärlek, utflykt med svärfamilj, mammabesök och skavsår. Storhandling, grillning, sena mornar och nedladdningar. Och kärlek.

Här finns inga bilder. Jag vet inte ens om vi tagit en enda bild den här veckan. Jag tror inte det. Och jag kan inte kolla för kamerabatteriet är slut. Ja, då har vi förmodligen inte tagit några bilder då.

Ja. Det var ungefär så min semester såg ut i år. Jag är mycket nöjd.

Working 9 to 5

Om ändå.... 9-5, vilka fantasisiffror. Ok, det är kanske inte så stor skillnad från min egentliga arbetstid 9-18 men ljusår ifrån mina arbetstider den här och förra veckan... I förrgår jobbade jag till 23.40 och igår till 22.15. Dessutom har mina lungor och min hals fått för sig att få någon slags oupptäckt pestsjukdom som gör att jag ungefär 20 ggr i sekunden hostar så att det känns som att ngonting i lungorna rivs sönder.

Men allt är inte dåligt. Jag fick massa beröm på jobbet igår och arbetet jag gjot under förra veckan helgen och början av denna vecka blev jättebra. Och ikväll är det firande inför semestern och i valig ordning har vi ingen aning om vad som ska ske. Jag tror att det blir roligt och jag vet att det invovlerar mat och alkohol i någon form.

Dessutom kommer mina pojkar om bara tre dagar....

Infinite tiredness

Trött trött trött trött trött trött trött. Jag vill sova och ligga i min soffa och läsa böcker och bli serverad god och nyttig mat. Jag vill ha semester med min älskling och det gör inget om det regnar lite. Ok, några soliga dagar tycker jag väl att vi kan få, men mest vill jag vara ledig och bara vara och göra vad jag vill.

Vad jag inte vill göra är i alla fall att sova 4 timmar sen jobba 14 timmar sen sova sex timmar sen jobba igen. Förmodligen övertid idag igen. Sen förhoppningsvis åtta timmars sömn och så utgång med jobbet. Det har utlovats sen hemkomst. Alltså är alkohol inblandat. Och så bakfylla på jobbet och säkert övertid. Antagligen blir det sent på torsdag också eftersom det är sista dagen. Men sen. Sen! Jag vet att det är Eddie-vecka men jag ska sova. Sova! Kanske inte så länge - men gott!