Senaste alstret

Bruna och svarta med svart sammetsband. De blev riktigt snygga men tyvärr inte så funktionella som jag hoppades på. De är lite krångliga att få på och av... och ena tummen är fan längre än den andra... helt obegripligt eftersom det är lika många maskor!

Jag är så jäkla skadad

När Jenny tvingade mig att kolla på Idol:

"Han är ju inte så himla dålig. Lyssna... Det är rätt bra. Ja, alltså jag skulle ju inte ligga med honom men..."

Herregud.

Jag vill inte att det ska vara sant!!

Jag måste på något sätt lära mig leva med att Danzig spelade här 04 OCH JAG VISSTE INTE ENS OM DET. Och nu ska han inte turnera mer. Livet är jävligt orättvist.

Min kärlek!

Den här veckan har jag fått så många anledningar att skratta mig lycklig att jag bara måste sprida min glädje. Här kommer därför en lista på underbara människor som förtjänar allt gott världen kan erbjuda. Och finns du inte med här betyder det bara att fingrarna fick kramp och jag inte orkade skriva mer (eller i sällsynta fall att du är ett ass). Utan inbördes ordning:

• Jenny - Du är min glädje och kärlek (förutom när du är en reptil). Grattis till nyförvärvet.
• H - Min oförtstörda oskyldiga underbara fantastiska ängel.
  
• Mamma - Jag saknar dig! Kommer du hit i september eller blir det oktober?
• Pappa - Jag tänker fortfarande på Alan Jackson när jag åker förbi Redbergsplatsen. Hoppas det fixar sig med brunnen... jag vill att ni kommer hit snart igen!
• Bror - Tack för att vi pratade så bra den där kvällen. Det betyder mer för mig än du anar.
• A-G - Jag blev så glad över sms:et igår! Jag är en idiot som inte hör av mig.
• N - Tack för helgen. Du är en stjärna och den finaste vän en människa kan få.
• M - Nu blir ju ännu en helg upptagen med besök till Jenny... men hur ser nästa helg ut för dig? Jag vill komma och hälsa på!
• Chef-M - Tack för att du lyssnade på all musik... Du lär dig gilla Hets... om jag så ska tvinga dig!
• Chef-J - Cash-boken finns fortfarande i mitt hjärta. En av de bästa födelsedagspresenterna i år (ja, det skulle vara den där löneförhöjningen dårå). Jag väntar spänt på blandskivan.
• Chef-F - Jag vet inte ens var jag ska börja... men du vet redan allt jag vill säga.
• A - Din blandskiva var fantastisk. Jag glömmer alltför ofta bort vilken mångsidig person du är.
• R - En helt ny bekantskap som förtjänar sin plats på den här listan för att han bevisat för mig att alla män på det där stället inte är idioter. Och för att han kan konsten "Ytterst angenäm konversation".
• J som jag trodde hette H - Tillfällig förbindelse som förvånade mig med sin ömhet. Hoppas du överlevde dagen i lördags.

Nu är jag helt utmattad av kärleksförklarande... Nu måste jag sova.

Helgens lustigaste:

Lapp på köksbordet, lördag morgon 04.00:

"Jag har gått ut på parkeringsplatsen för att
hångla med en främmande karl.

Om jag blir kidnappad tror jag att han heter H.
Han finns uppe på min skärm. I alla fall emailadressen.

T

... eller vänta - J heter han"


Lördag morgon 07.00:

"... eller vaffan han kom upp. Och nu har han gått igen"


Vissa delar av meddelandet har cencurerats och rättstavats.

Min barndoms röda väggar har brunnit ned

Det är ganska obegripligt. Hur det kan kännas så vemodigt. Det fanns med största säkerhet ingenting kvar som var mitt på de där träplankorna. Det fanns med största säkerhet ingenting av mig inneslutet i kuddrummet eller min favorit: läshörnan. Förmodligen fanns de inte ens kvar innan de brann ned. Helt ärligt talat vet jag inte om jag ens var särskillt lycklig där. Jag var ett förvirrat barn då. Inte ännu medveten om de positiva egenskaper som skilde mig från de andra flickorna i min ålder - men smärtsamt medveten om bristerna som fick mig att känna mig som en halv person. Jag tror faktiskt att det var precis just där jag kom till den insikten. 6 år gammal, förvirrad och rädd. Jag är inte som dem. Jag är nog inte helt riktig. Och jag menade just det. Inte att jag var galen, men inte riktig.

Nu spelar det ingen roll. Vemodskänslan vill inte ge med sig trots att jag tänker tillbaka på hur mina flick-kompisar såg ned på min teckning och förfasade sig över hur hårt jag tryckte med blyertspennan (- man skulle dra lätta svepande drag, det där blev bara kladdigt och svårsuddat). Den släpper inte greppet om mig trots att jag klart och tydligt minns skammen i att ta mjukost på knäckemackan istället för messmör som de andra flickorna i gruppen. Det spelar ingen roll för mitt dagis inrymde också de här minnena: Min pappa som jultomte och stoltheten i mig när alla kände igen honom på öronen. Min gråtande bror som vägrade låta sig tröstas av fröken utan snyftade klart i min famn, min gruvliga hämnd mot hans plågoandar. Det inre jublet när pappa överraskade oss genom att hämta hem oss redan efter frukostsamlingen eftersom han kunde gå tidigare från jobbet (eller hur det nu var). Känslan av att sitta med H på fyrklövergungan och inte ha ett verkligt bekymmer i hela världen. Stoltheten med att äntligen vara stor nog för att få leka utanför grinden.

Har minnena brunnit upp med väggarna? Kommer jag aldrig ha den relationen med min bror igen? Är det för sent? Finns den där känslan kvar hos honom? Tilliten. Jag var storasyster. Jag kunde besegra allt. Är jag reducerad till en frånvarande person 50 mil bort som hälsar på ibland och öser kärlek över brorsonen men bara i smyg kan snegla åt broderns håll och hoppas att han innerst inne vet att jag älskar honom? Rädslan över att det ska vara sant genomborrar mig som den där Volvon som körde rakt in i entrén. Som sattes i brand. Det bränner i mig. Jag är bara så otroligt rädd att göra honom besviken. Jag är så otroligt rädd att han fortfarande är sårad över att jag övergav honom. Älskade bror, jag såg det inte så! Och hade du någonsin talat om för mig hur det kändes kunde jag förklarat för dig...

Har minnena brunnit upp med väggarna? Nej det har de inte. Jag sitter ju här och minns dem nu. Och hoppet är inte förbi. Jag känner fortfarande tomte-stoltheten över min pappa då och då. Jag kan fortfarande vinka av mamma och känna samma känsla som när hon lämnade mig på dagis: "jag vet att det kommer att kännas bättre om en liten stund men lämna mig inte det gör ont!!". Och jag sade det där till min bror i augusti. "Du vet att jag älskar dig". Och jag vet att han hörde mig.

Kanske var det det bästa som kunde hända min värld, att de lät Artisten brinna ner till grunden - det fanns inget kvar att rädda. Kanske kan det hjälpa mig att släppa taget om messmöret. Kanske kan jag och min mjukostmacka stå starkare nu...

Therese hjärta Ade Edmondson är lika med sant

Jag har hållt någonting inom mig. Ända sedan gymnasietiden har jag dolt en hemlghet för alla i min närhet (utom kanske en). Jag när en öm förtjusning gällande en viss alldeles bedårande Ade Edmondson. Det började någon gång i gymnasiet... fascinationen kom smygande under en period av flitigt Young Ones-tittande... Kanske slog det mig under en förfest i vinets tecken (då Vyvyan, Rik, Mike och Neil oftast syntes i tv-rutan). Jag skämdes nog lite, inte kan man väl vara hot på Vyvyan? Hallå, Very Metal och nitar i pannan? Då hade jag väl inte den distansen till punkrock som krävs för att verkligen förstå det geniala. Hehe. Jag sneglade lite på Bottom men förstod inte alls det roliga.

Flera år senare sprang jag på Bottom igen och den här gången var samma obegripliga humor plötsligt hur roligt som helst. Och vemvemvem ser INTE hot ut bredvid Richard Richard? Huh?

Såååå efter helt hysteriskt roliga klipp på youtube (som Bottom Live-goofs och Ade på engelska fame factory), här kommer jag ut: Ade, I love you baby!

Vyvyan my sweetness!

Edward Hitler.

Good old regular Ade.

Och här får ni en bild på parhästen. Jag vet inte om jag hoppas på förståelse eller vad...

Arbetsvecka 1

Så. Då har jag jobbat en vecka då. Det var ju inte så farligt. Skönt att bli påmind om att jag faktiskt älskar mitt jobb och mina arbetskamrater. Igår åkte jag till exempel runt i Lerum hela dagen. Sweet! Dessutom har det gått jäkligt bra på jobbet... nu saknar jag bara Chef-F... han kommer hem från The U S and A idag. Snart ska jag och Jenny laga Hellfish... ett recept som Chef-J tipsade om, sen ska jag svulla rocky road-glass och se på skräckfilm hela kvällen... imorgon planerar jag att dra ut Jenny på härjeleden.

Jajuste... vi var ju ute förra helgen. Det var roligt... men inte lika roligt som Borat. Och inte lika bra som Band of Horses....

Senaste alstret

Luddiga bubbliga skönheter.



Randiga vants for ants tll Jenny.

Yes I am sick

På marken utanför min port. Hehehe.

(För er som inte är lika sjuka/insnöade/anala/vad ni vill, berättar jag gärna att detta är symbolen för beskärningsverktyget i Photoshop)

Whatta night!

Hahaha. Livet - de e la härligt! Pappa och hans tant har varit här ett par dagar och hälsat på. Vi har gjort om en massa i lägenheten och varit på IKEA och allt är superfint! Dessutom har jag numera ett kylskåp till bredden fyll med mat och en proppfull frys. Tack pappa! Inte trodde jag att det kunde bli bättre men vipps så bestämdes det att vi skulle ta en biltur till Lejonet&Björnen. Det är så lyxigt att få åka bil när man är van vid spårvagnen (inget ont om spårvagnar!). Vi åt glass och sen ville vi åka till havet. Vi snurrade runt i Majorna och åkte till exempel förbi A:s hus! Vi kom till Öckerö till slut och åkte färja över. Färja! Haha! Jenny och jag satt i bak och betedde oss. Lekte ordlekar som "ta bort alla vokaler från bandnamn och skratta tills du kissar på dig"-leken. Men hallå: m frm brcln! Hahahahaha! Säg det högt och snabbt om du vågar!

Vi åkte runt och tittade på alla små fiskebodar och småstadsfolk. Sen tog vi färjan tillbaka. På vägen ven en röd bil förbi i tusen miljoner km/h. Sen kom en mörk skåpbil förbiilande i samma fart. Plötsligt började hela skåpbilen blinka blått och vid ett rödlyse klev en polis ur och haffade mannen i den röda bilen. Med pickadoll och allt! Det var så dramatiskt och spännande! Sen åkte vi till Nobelgrillen och käkade halv special med räksallad. När vi svängde ut från parkeringen rullade vi ner alla rutor och sjöng med i "It's five o'clock somewhere" med Alan Jackson och Jimmy Buffett på högsta voym. Kiddsen höll på att glo ögonen ur sig. Vi höll på att kissa på oss av skratt.

Åååh.... jag har så roligt och jag vill inte att de ska åka hem!

Bilduppdatering: Emmaboda06

Jag är precis hemkommen från festivaliteterna och orkar på inget sätt skriva ner alla anekdoter. Allt vimlar bara runt i huvudet och jag fastnar alltid på samma ställe (Midlake, Band of Horses, Midlake, Band of Horses, Pipettes osv). Istället får ni nu ett par bilder att vila ögonen på...

Lycklig The Reese väntar på spårvagnen mot festivallivet med 24-timmarssprit och ett pärlband av fantastiska spelningar.

Band of Horses-Ben.

Hets-Markus och den där Fireside.

Oh, those festival nights...

Otroligt läcker gitarrist i Midlake...

Mm... minsann. Who got super lucky?



Trött stackare väntar på tåget hem till det vanliga livet utan 24-timmarssprit och ett pärlband av fantastiska spelningar.

Nu lägger jag inte in fler för det börjar bli löjligt...

Semestervecka 1:

Swoosh så hade en semestervecka gått. Eller, egentligen har det inte gått "swoosh". Jag har hunnit med en massa roliga saker. Här kommer ett litet utdrag:

• Haft besök av mamma och tagit henne till Lärjeleden där hon fick ett getingstick. Vi festade med jobbet vilket var hemskt trevligt.
• Åkt med mamma hem till sthlm. Vi passade på att ge Jönköping en närmare granskning då vi letade efter Max och Jet. We were successful.
• Hälsat på moster, gudbarn och nya kusinen. Alla var söta.
• Varit i storstan och handlat bandtröjor. (Inga överraskningar. Misfits Danzig och Ramones)
• Åkt hem till pappas nya fina hus ute på landet. Komplett med öppen spis, golvvärme i badrummet och adsl.
• Hälsat på olika släktingar jag inte sett på åratal.
• Badad i CocaCola-sjön aka Bergasjön.
• Gratulerat Lill-hampe på ettårsdagen.

Ja och en massa andra saker som jag inte kommer på... inte illa för en enda semestervecka. Nu följer träning, lateri och sen Emmaboda.

Same ol' same ol'

Det är väl rätt cool just nu... inte mycket händer i livet. Och det känns alldeles förträffligt. Det känns absolut lagom att det går lugnt och långsamt. Jag är förnöjd (förutom att jag, som straff för att jag slutat med p-piller efter 9 år, fått löjligt mycket finnar. Vad är det? Vid 24 ska man inte se ut som 14 i ansiktet! Vafalls!)

Men om jag ska försöka komma på lite nyheter att rapportera om då... i listformen ni älskar:

1. Mamma är här om fyra mil.
2. Jag är nyklippt/nyfärgad. Läckert svart och mörkbrunt... som förr men mörkare - mer svart. Frisyren är inte så annorlunda men mer friserad och rätt rejält mycket kortare (5 cm minst) på längden. Det var hemskt slitet.
3. Jag är snart klar med nuvarande vantprojekt. De blir absolutely fabulous.
4. Jag lyckas riktigt bra med träningen. Det känns toppen.
5. Semester om två dagar!!!
6. Jag lyssnar på Waylon Jennings och Kris Kristofferson varvat med Metallica, Megadeath, Danzig och Misfits. Rekommenderas.
   

Nu ska jag sticka... surprise.

Senaste alstret

Jag är såååå nöjd! Jag vill bara sitta och titta och titta på dem i timmar! Men underbart är kort - jag har redan börjat på nästa par. De blir lite guldiga. Håll utkik...

Bilduppdatering: Slottet

Ja, just det, så var det ju fyllan på slottet. Ahh... the good times! För fler bilder... kom på besök.

Senaste alstret

När frugan är på vift stickar fruga nr 2 vantar. Här är ett turkost par helt i stil med min nya besatthet av 50-talspasteller. De är ett experimentpar... nytt spännande sätt att sticka tummar. Nästa par ska bli ännu snyggare...

Hostmaraton

Än en gång vaknade jag i natt arg och irriterad över att någon hostat så högt att jag vaknade... Bara för att på morgonen inse att det var jag, ingen mystisk inkräktare, som hostat så våldsamt. Tur att det finns hostmedicin med saltlakritssmak (tack pappa) annars hade jag hostat ihjäl mig som på slottet. Nu vill jag bara hitta en medicin mot nästäppa (så man inte behöver fräta sönder hjärnan med nässpray som jag gör nu) och utmattning. Jag är utmattad av hostiga nätter och snörvliga dagar... Om jag inte får sova inatt blir jag vansinnig.

Försökte promenera till Hemköp för att kompensera för att jag inte orkar träna idag... men när jag kom dit var jag så svettig och utpumpad att jag var tvungen att åka spårvagn hem... och även då vqr jag helt utslagen när jag kom fram... Fucking retarded lungs.

Vad är en konferens på slottet?

Så... då var kvällens härjeledspromenad avklarad. Och nu behöver jag inte röra en enda påk förrän på söndag. Det här kommer jag få äta upp inom en snar framtid men jag tycker faktiskt att det är ganska roligt att träna. Det tar inte emot lika mycket att gå de där trapporna upp mot gymmet som det gjorde förra omgången... Och då tränar jag ändå hårdare nu. Kanske beror det på att jag har en helt annan typ av motivation nu. Inte: Jag ska komma i de där brallorna. Utan: Jag vill bli frisk och stark och inte dö när jag är 30. Hehe. Hur som helst. Det känns bra.

Imorgon är en bra dag. Då ska vi till slottet med jobbet på konferens med tillhörande fylla. I love my job. Nu ska jag måla tånaglarna så jag kan ha mina nya öppna skor. Man måste ju vara fin på slottet. Inga jeans och urtvättade teshörtar här inte. Jag planerar att ha svartabyxor/svart kjol och pölsabrallerna och svarta linnet och rosa cardigan. Så tånaglarna blir rosa. Jag har aldrig rosa längre... inte sedan 15-årsåldern egentligen. Men nu har jag blivit så förtjust i femtiotalspasteller. lusljus rosa... ljus turkos.... ljus gul.

Men jag måste verkligen färga håret...

Duktighetsmästarn

Hehehe... Jag är omringad av duktiga och rediga människor som tex finner nöje i att städa. Men det spelar ingen roll. Jag tycker att jag har varit skitduktig när jag för en gångs skull lyckats

1. få en tvättid (som jenny fixade)
2. tvätta på den tvättiden
3. städa/sortera/rensa garderoben och byrån så alla kläder faktiskt får plats och slipper ligga på fåtöljen tills de blir använda och sedan tvättade igen

Medan jag kämpade med denna uppgift hann andra, rediga personer, städa hela hemmet inklusive badrummet och köket samt måla sitt skrivbord och lite av min(!) vägg. Men det gör inget... jag säger som de ljög om i skolan: man ska inte jämföra sig med någon annan än sig själv. Och då har jag varit duktig!


Jag har faktiskt varit duktig på andra sätt också. Jag har börjat träna duktigt (helt ofrivilligt dock) men det känns bra. Mycket bra. Hemskt mycket bättre än väntat. Se fram emot en gladare, piggare och uppdaterad thepas inom kort.