Ni som följt bloggen ett tag, eller känner mig på andra vis, vet att jag har rätt svårt att slappna av. Att jag inte kan vara ledig utan att vara nyttig. Att jag vid ledigheter alltid planerar in tusen saker att göra. Städa hemmet, stortera Theos leksaker, rensa garderoben, träna, sticka presenter åt andra, handla, göra ärenden och så vidare. Nyttiga och duktiga saker. Det var åratal sedan jag bara lade mig på soffan en hel dag eller nöjesstickade en hel kväll. Utan att tvångsblogga eller hålla manisk koll på twitterflödet.
Jag har gjort det även om jag varit sjuk och inte kunnat jobba. Att bara vila har inte känts acceptabelt om jag inte varit för sjuk för att stå på benen, "Alltid kan man göra något".
Den här gången måste det vara annorlunda. Jag får inte stressa. Det säger ju sig självt att stress förvärrar ett läge där kroppen redan överproducerar ett stresshormon. Alltså behöver jag vila. Inte helt lätt när tanken på att "lata mig" gör mig superstressad och otålig. Det bara kryper i kroppen. Det är tydligen en del av sjukdomsbilden att inte kunna stressa ned, och att hela tiden stressa upp sig för småsaker. Inte konstigt att jag nära nog brände ut mig redan första dagen som heltidssjukskriven, genom att planera in en promenad och sex-sju ärenden på samma dag. Det funkade inte.
Jag tror dock att jag kommit på ett sätt att lura mig själv.
Jag låtsas att det är mitt jobb att vila. Och det är det väl på sätt och vis. Om jag vill kunna komma tillbaka till ett normalt liv igen, och exempelvis kunna jobba, måste jag slappna av och vila. Så jag intalar mig själv att vilan är en av dagens uppgifter. Någonting jag måste göra. En syssla.
Idag fungerade det ganska bra, även om jag är stressad över att jag inte hunnit med så mycket som jag önskat.
Jag började med att ställa klockan på sju igår kväll, och gick och lade mig i tid, Bra Therese! Jag gick upp, klädde på mig myskläder, satte upp håret i en slarvig tofs och väckte Theo. Vid kvart över åtta var vi på dagis och jag stannade där i nästan en och en halv timme. Drack kaffe medan barnen åt frukost och hade det allmänt mysigt. Ingen brådska någonstans. Ingen buss att passa. Sedan gick jag till Konsum och handlade lite. Bland annat en grillad kyckling som jag åt till brunch, Sedan parkerade jag mig i soffan och stickade framför
Big Love i några timmar.
När mannen kom hem från jobbet färgade jag håret och städade köket. När jag var färdig hade lillpojken hämtats från dagis och vi hängde i vardagsrummet tills det var dags att äta middag. Mannen både lagade mat och diskade. Bra man.
Nu var det tänkt att jag skulle plocka upp i hallen, Theos rum, vardagsrummet och vårt sovrum men jag orkade bara plocka lite i vardagsrummet innan jag blev jättetrött. Grrr! Det betyder att jag kommer behöva göra det i morgon istället.
Och göra rent porslinet i båda badrummen.
Varför är det så himla viktigt att det blir gjort till imorgon kväll då, undrar ni. Jo, det är egentligen en himla bra anledning. I morgon kommer nämligen en representant från
Agnes städ hem till oss för att titta på vårt hem och ge oss en prisuppskattning för vad det skulle kosta att få det städat. Först och främst en julstädning, som är mina föräldrars julklapp till oss. Världens bästa julklapp. Är priset rätt och städningen bra har vi även bestämt oss för att abonnera på städning varannan vecka.
Vi har insett att vi inte klarar av att hålla hemmet i det skick vi vill nu när jag är sjuk. Det är helt enkelt för mycket med en sjuk fru, en skiftarbetande man, en två och ett halvt-åring och ett hem på 125 kvadrat. Det går inte ihop och det känns otroligt skönt att ha fattat beslutet att skaffa hjälp. Det får vara värt den extra utgiften just nu.
I morgon ska jag hänga med grannfrun som är föräldraledig. Vi får se hur mycket städning det blir.
