Ekorren Puff

Snart kommer en rapport om dagens händelser och upptäckter, men först ska jag uppdatera om gårdagen för det orkade jag inte göra när jag kom hem.

På dagen åkte jag och Theodore tvärs över stan och långt ut mot havet för att träffa Caroline och lilla Stella. Vi virkade, tittade på de söta barnen och pratade. Allt samtidigt som vanligt när man har leträffar med små bebisar. Det var jättemysigt och trevligt och vi kommer gärna och hälsar på igen.

Så här söta var bebisarna när de lekte på golvet. Bilden har jag lånat från Carolines blogg.

På kvällen åt jag, Sofia och två av hennes kompisar super-extra-jättegoda tapas på Mañana. Jag åt tills jag storknade och drack två öl ur frostade sejdlar. Hejdlöst gott. Efter Mañana gick jag och Sofia vidare till Club Social för en liten efterdrink. Hon drack rosévin och jag en super-extra-jättegod frusen drink gjord på citroner och himmelrike typ.

Det var oväntat roligt och lätt att gå ut själv utan man och barn. Självklart saknade jag dem men jag ringde inte hem en enda gång förutom för att säga att jag var på väg hem. Det var en bra mjukstart att vara borta några timmar på kvällen när Theo ändå sov.

Nu måste vi snart till Mañana igen för allt jag kan tänka på är deras baconlindade dadlar och seranolindade gröna sparrisar.

Så till dagens dag då.

Vi har varit ute nästan hela dagen tillsammans med Sofia och Alma. Först kondiset, där lunchen gick i lilleman utan några problem alls, sedan stan. Alma fick mössan jag stickat, en blå sån här stickad i Drops Alpaca. Jag har gjort en svart också men den blev inte så bra. Jag glömde ta bilder men om Sofia publicerar sina på Facebook kanske jag lånar en och visar.

Vi åt i alla fall korv på Gourmet-stället och fikade på Espresso House. Theodore fick lite nya nappar, en hoprullbar haklapp och en barbastark-maraccas. Instrumentet blev snabbt en favorit.

Skak, skak.

Skak, skak, skak, skak!

Så till dagens viktigaste nyhet. Theodores framtänder har börjat komma fram! Han har haft några graders feber i tre dagar men inga andra sjukdomstecken så jag hade det lite på känn.

Jag är super-extra-jätteupprymd och längtar tills de tittar fram på allvar. Det syns att de sitter rätt brett isär och han kommer att se ut som ekorren Puff, åtminstone tills alla mjölktänder kommit upp. Då kan de tryckas ihop. Eller så får han ett cykelställ - och det är ju inte fel det heller.

Det syns inte så väl på den här bilden, men de finns där. Framtänderna.

-------------------------------------------

Dagens humör: Fint!

Dagens väder: Regnskurar.

Dagens frukost: 3 mackor med smör.

Dagens lunch: Frankfurter med mos, västustsallad och vitlöksbröd.

Dagens middag: Blopuding med fläsk och lingonsylt.

Dagens godis: En vetebulle.

Dagens klädsel: Svarta leggins-stretchjeans, turkost linne, grå kofta och vita strumpor.

Dagens frisyr: Snedlugg uppsatt med hårspänne, hästsvans. Risigt.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Theodores framtänder.

Dagens sämsta: Ingenting faktiskt.

Dagens vill ha: Träklossarna från Åhléns, åt Theo.
Dagens utflykt: Kondiset och stan.

Dagens låt: Jag har inte lyssnat på musik idag!

Dagens saknad: Min lillebror.

Dagens dummaste: Inget som jag kommer på.

Dagens sjuka: Ingen, förutom Theos feber men det är ju tänderna.

Dagens drog: Shopping.

Dagens roligaste: Mys med man, barn, Sofia och Alma.

Dagens köp: Hoprullbar haklapp, nappar, maraccas, näsdroppar, lite mat, lite fika.

På väg in till stan

Familjen Sharp, Sofia och Alma är på väg in till stan för att titta lite.

Galej

Jag står vid övergångsstället och väntar på Sofia. Vi ska ut och äta och dricka några öl ur frostade sejdlar. Utan män och barn.

Det känns lite konstigt att vara ute utan barnvagn och skötväska men yey!

Skrivpuff: Skriv om att ha en svag karaktär

Idag tänkte jag skriva om att ha en svag karaktär. Jag funderade på att kanske få till någon form av poesi. Eller julklappsrim.

Jag tänkte även skriva ett långt inlägg om vad jag gjort idag. Om den mysiga lekdaten med Carolina och Stella och om att jag ska gå ut själv i kväll för första gången sedan Morrissey i juni.

Men det blev inget med det. Jag tittar på ett reprisavsnitt av Project Runway istället.

Dagens som inte blev som det var tänkt

Vi hade länge sett fram emot att åk till öppna förskolan i Bergsjön alla tre, och idag var dagen! Men så kändes Theodore lite varm under lunchen och mycket riktigt, han hade 37,9 grader. Inte mycket feber men nog för att vi inte ville ta honom till öppnis och riskera att andra barn blev smittade. Så vi stannade hemma istället.

Det har inte hänt så mycket, Theodore har sovit två tvåtimmarspass och vi har pysslat i hemmet. Två tvättar har tvättats, vikits och lagts in i skåpen. Köket har städats. Lite småärenden har fixats.

Nyss tog vi dagens utflykt, till Konsum, och köpte onsdagsmys. Det var mannens påhitt och jag tänkte inte säga emot.

Det verkar som att resten av veckans planer eventuellt måste ändras de med. Det blir nog ingen utflykt till Stellas mamma imorgon, för vi vill inte smitta lilla Stella med vad det nu är Theo har. Om han har något. Vi får se om jag går ut imorgon kväll, det beror på hur mycket pengar Försäkringskassan har satt över (den där nedrans lappen). Fikan på fredag hoppas jag kan bli av men helgen blir inte som det var tänkt eftersom Edwards mamma ringde i eftermiddags och meddelade att stackars stora killen hade feber.

Pojkarna Sharp och deras feber!

-------------------------------------------

Dagens humör: Lite upp och ned men mest upp.

Dagens väder: Regn.

Dagens frukost: 4 mackor med smör.

Dagens klädsel: Storblommig klänning i olika nyanser av grön och mörklila, blå jeansimitations-leggins, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Snedlugg uppsatt med hårspänne, hästsvans med fläta.

Dagens smink: Nej.

Dagens bästa: Den tvättade tvätten.

Dagens sämsta: Att jag "glömt" att skicka in lappen om överföring av föräldraledighetsdagar till Försäkringskassan jättelänge.

Dagens vill ha: Karaktär.
Dagens utflykt: Trippen till Konsum.

Dagens låt: Marit Bergman - Adios Amigos.

Dagens saknad: Två hela inkomster, igen.

Dagens dummaste: Jag, som bara struntat i att skicka in den där j***a lappen.

Dagens sjuka: Theodore, 37,9 graders feber. Annars som vanligt.

Dagens drog: Vätska.

Dagens roligaste: Att sticka klart mössan till Alma. Den blev fin.

Dagens köp: Onsdagsmys.

Dagens godis: Smågodis.

Skrivpuff: Skriv om att fördela

Vid varje given tidpunkt i livet finns olika frågor om fördelning att lösa.

Hur fördelar jag mitt engagemang mellan jobb och fritid? Hur fördelar vi pengarna i familjeekonomin? Hur fördelar jag håret för att få till den perfekta snedbenan, och hur ser fördelningen av sprit och virke ut i den perfekta groggen?

Hur fördelar jag min tid mellan egentid och familj? Hur ska jag fördela mitt bolån? Hur fördelar jag mitt tevetittande mellan Desperate Housewives och House, och hur får jag till den bästa fördelningen av shabby och chick i mitt vardagrum?

En oändlig och ständigt förändrande ström av små och stora frågor som behöver tid och bearbetning och forskning för att få sina svar. Och de svar vi får är inte alltid lätta att hantera.

Den absolut största fördelningsfrågan i mitt liv för tillfället är fördelningen av föräldraledighet. Den 18 januari är det dags för mig att lämna över stafettpinnen (Theodore) till min man och gå tillbaks till jobbet. Vare sig vi skaffar fler barn eller inte, så är min mammaledighet med Theodore slut då. Ingen mer förmiddagsfika på det lokala kondiset där vi matar våra barn, dricker Cola light och äter bullar. Inga fler utflykter till öppna förskolan. Inga fler promenader till Willys med en sovande Theodore i vagnen. Inga fler besök på bvc.

Å andra sidan blir det min tur att sova hela nätterna, även om jag vant mig rätt bra vid den sömnmängd jag får. Och det blir mycket färre bajsiga byten, även om jag faktiskt inte tycker att det är så jobbigt att byta blöjor.

Och så finns ju kvällar och helger fortfarande kvar för bebismys, det är bara en naturlig utveckling - någon gång måste man släppa taget. Barnet ska så småningom börja på dagis och bli mer och mer självständig.

Dessutom vill jag ju att Theodore ska få vara ensam med sin pappa också, för att inte tala om vad mannen vill. Han har ju lika mycket rätt som jag att vara hemma med sitt barn och jag har faktiskt dragit det längsta strået som fått vara hemma i nio och en halv månad.

Ja, och så ska det ju bli lite skönt att komma tillbaks till vuxenlivet. Arbetslivet. Att gräva ned sig i ett uppdrag på jobbet. Att skoja om vuxensaker med vuxna människor.

Att sitta på spårvagnen ensam med musik i hörlurarna och bara låta tankarna vandra bort. Det är någonting som inte har hänt sedan Theodore föddes. Att tankarna fått vandra fritt. Mamma-radarn är alltid på. Och det ska bli lite skönt, om än vemodigt, att stänga av mamma-radarn på dagarna.

Jag försöker att se på förändringen så positivt som möjligt, men det gör det inte saken lättare!

Det är fortfarande hjärtskärande att tänka på att det inte kommer vara jag som har hand om alla vardagliga små bestyr omkring Theodore. Borsta tänderna, göra gröt, välja kläder, packa skötväska, sjunga och leka. Det ger mig fortfarande en kall känsla i hela kroppen att Theodore kanske inte vill att jag matar/nattar/tröstar. Kanske jag inte duger sen.

Eller så kanske jag gör för stor sak av förändringen. Jag är trots allt fortfarande Theodores mamma, trots att jag är på jobbet. Förhoppningsvis kommer han sakna mig under dagarna och vilja mysa med mig på kvällarna.

För de är mina då. Kvällarna och helgerna. Då är han min.

Skrivpuff

Jag snubblade över en så bra blogg alldeles nyss och har bestämt mig för att hänga på. På prov i alla fall. Det är en blogg som vill inspirera till kontinuerligt skrivande och det tycker jag är en jättebra idé. Jag kan inte lova att jag skriver varje dag, men jag börjar så får vi se varthän det leder.

Dagens Dagens

Dagens humör: Fint!

Dagens väder: Regn och rusk.

Dagens frukost: Filmjölk med corn flakes.

Dagens klädsel: Svarta leggins-stretchjeans (alltså leggins som är tjocka som stretch-jeans men inte har gylf eller fickor), gråvitrandigt linne, svart kofta, svarta strumpor.

Dagens frisyr: Snedlugg uppsatt med hårspänne, hästsvans. Risigt.

Dagens smink: Nej inget idag heller.

Dagens bästa: Almas familj.

Dagens sämsta: Inget särskilt idag.

Dagens vill ha: Nya underkläder.
Dagens händelse: Mannens arbetsintervju.

Dagens låt: Beck - Lost Cause

Dagens saknad: Två hela inkomster.

Dagens dummaste: Jag, som: 1, Inte förstod ett program på min nya telefon och därför råkade skicka ett sprvagnsbiljett-sms och betalade således för en resa jag inte gjorde (för att jag satt hemma i soffan). 2, satte Theodore i hokuspokus-stolen utan att se efter vad som fanns inom hans räckvid och därför bidrog till att en hel matlåda gulaschsoppa åkte i golvet. 3, Glömde plånboken när vi skulle in till stan och därför plankade av misstag på vägen in och fick betala (ännu) en sms-biljett.

Dagens sjuka: Nä, vi känner oss friska idag.

Dagens drog: Theodore-mys.

Dagens roligaste: Sofias första försök att virka en mormorsruta. Vi skrattade så att tårarna rann och Alma nästan blev rädd.

Dagens köp: Lite matvaror samt kaffe och varm choklad på Dahls.

Dagens godis: Nej, inget godis idag.

Tisdag

Idag har varit en väldigt bra dag. Theodore sov till halv åtta och hela familjen vaknade utvilade trots att vi vuxna lade oss lite sent. Yey!

Mannen pinnade iväg på arbetsintervju nummer två för det där jobbet han gärna vill ha. Vi håller alla tummar.

Halv elva kom Sofia och Alma på besök. Bebisarna åt, lekte och sov i omgångar. Det var första gången de små faktiskt hade utbyte av varandra och när de snodde leksaker ur varandras kladdiga bebishänder var de fullkomligt bedårande!

Vi hängde lite hemma, åt gulaschsoppa, virkade lite och snattrade, sedan åkte vi in till stan för att glo lite. Efter en tripp till Åhléns fikade vi på Dahls i Nordstan och Sofias fästman Martin anslöt sig till vårt lilla sällskap. Vi kom inte hem förrän vid sju och då var barnen så trötta och hungriga att det bara var att ge välling och dra på pyjamasen. Theodore var övertrött och lite strirrig men har nu somnat själv i sängen. Min duktiga pojke!

Mycket planer den här veckan men bara roliga saker! Förutom tvättiden klockan sju i morgon bitti. Men se blir det roligt för i morgon är det dags för öppnis igen och den här gången följer mannen med. Roligt!

På torsdag ska jag hem till Caroline, lilla Stellas mamma. Vi ska fika och virka. På kvällen ska jag ut och äta och dricka öl med Sofia. Yey!

På fredag är det fika på det lokala kondiset tillsammans med Sofia och Alma och Edward kommer på kvällen. Yey!

Och så på lördag ska hela stora familjen Sharp och Sofia, Martin och Alma åka till Åbybadet och leka. Dubbel-yey! Bebisarna ska simma runt i den tempererade poolen som små fiskar medan några av de vuxna och Edward springer runt som vildar och åker vattenrutschkana.

Söndagen är hittills oplanerad, åtminstone för en de av familjen. Mannen ska åka till Stockholm för att lämna Edward. Vi får se vad jag och Theo hittar på.

Jag tar förresten tillbaka allt jag sa om att Theodore eventuellt inte gillar mig särskilt mycket. Igår kväll och idag har han varit supermysig och för första gången gett mig pussar på eget initiativ. Och kramarna har blivit mysigare. Och pojken är bara alldeles underbar.

30 000!

Nu när detta inlägg skrivs står min besöksräknare på 30 030 personer! Yey!

Det var i mars 2007 räknaren började logga besökare, men bloggen har funnits längre än så. Sedan maj 2006 faktiskt. 802 inlägg. Det är egentligen inte klokt att jag lyckats hålla uppe skrivandet något sånär regelbundet i 3,5 år. Med tanke på hur dålig jag är på att hålla igång projekt i allmänhet.

Grattis till mig och bloggen i alla fall.

Tevevanor

Theodore hypnotiserad av teven.

Hittills har Theodore fått sitta med oss i sitt gym i vardagsrummet när vi kvälls- (eller förmiddags-) -myser framför teven. Han har pysslat med sitt och tittat på teven ibland om någonting extra spännande fångade hans blick. Det har känts helt ok eftersom det varit så korta stunder, och jag är inte av den åsikten att lite tevetittande är skadligt för små barn. Så länge det inte är flera timmar varje dag. Lagom är bra tycker jag.

Men nu börjar det kännas lite mindre bra. Så fort vi sätter på teven och Theodore är i närheten blir han som förtrollad och sitter tyst och stilla och tittar med tindrande ögon. Det känns inte ok. Han ska leka och lära och busa. Vill han vara tyst och stilla får han självklart vara det - men inte för att han är hypnotiserad av teven!

Så nu blir det ransonering. En liten stund kan teven vara på när vi morgon- eller kvällsmyser men nu får vi mest titta när pojken sover. Annars får vi lyssna på musik i vardagsrummet istället - och det är ju egentligen ännu mysigare.

Jag har tappat bort mitt musiklyssnande här i bebislandet och jag längtar tillbaka. Nu kom dessutom ett par bra lånade högtalare på besök i vårt hem så nu blir det musik galore!

Vi åt ett år gammal bröllopstårta

Ja, alltså, det är en engelsk bröllopstradition. Egentligen ska tårtan ha tre våningar, den nedre äter man på bröllopet, den mittersta skickar man till de inbjudna gästerna som inte kunde komma och den översta delen sparas till ettårsdagen eller barndopet - vilket som nu kommer först. Men vi hade bara två våningar och alltså fick frånvarande gäster vara utan tårta.

Ärligt talat var det mest mannen som åt tårta, som på bröllopet, jag tycker inte att den är så jättegod. Det är en klassisk engelsk frukttårta som matats med konjak och täckts med marsipan och en och en halv centimeter icing.

Superfin är den i alla fall. Och ännu finare var den för ett år sedan.

Skräck!

Jag har just sett paranormal activity och kommer typ aldrig mer kunna sova ever igen. Tur att mannen har ledigvecka nästa vecka så att jag slipper vara ensam på nätterna.

Fikapaus

För att fira vår bröllopsdag åkte vi in till Liseberg för att mysa bland juleljus och bodar. Det regnade lite men vi åkte ändå.

När vi kom från regnade det ännu mer och julstämningen hade inte riktigt infunnit sig på nöjesfältet. Efter 20 minuter gav vi upp och gick mot utgången. Då dök plötsligt ett jättemysigt café upp och vi var inte sena att ta chansen till lite kaffe och hembakt. Jättegott och jättemysigt. Och torrt.

När vi fikat ska vi komma på något trevligt ställe att äta på.

En matvägrare efter kampen

Det är fortfarande inte lätt att få i Theodore hans lunch. De två senaste dagarna har det varit lite lättare men idag var det stängt igen. Jag fick ta till 50/50-taktiken och ändå hamnade det mesta utanför.

Knasbebis.

Vant-vinnare!

En vinnare är utsedd i vant-tävlingen och det blev inlägg nummer 4, Evamar! Grattis grattis.

Bröllopsdag nummer två

Klänningen hängde på en galge på garderobsdörren. Underkjolen av tyll hängde bredvid och på golvet stod ett par vita stövletter. Utanför fönstret snöade det.

För ett år sedan stod jag i min mammas vardagsrum tillsammans med henne och världens bästa Jenny och gjorde mig i ordning för den hittills största dagen i mitt liv. Jag var så otroligt nervös och dubbelkollade och trippelkollade allt hela tiden.

Det var min bröllopsdag. Det var jag som skulle gifta mig. Jag var bruden som längtade efter sin brudgum och oroade mig över allt som kunde gå snett och alla katastrofer som kunde inträffa.

Inget gick snett (förutom att brudgummen kom 20 minuter sent till fotograferingen och halva följet höll på att missa vigseln) och det var den bästa bröllopsdagen jag kan tänka mig. Allt var perfekt och alla minnen är fina minnen.

Jag och Theo på väg till Ica Maxi

Den nya vagnsfilten är med men den behöver bli lite lite större.

Jag stickar igen!

Lusten föll på och nu stickar jag i svart Drops Alpaca på rundsticka nr 2,5. Resten är hemligt.

Dessutom är den virkade vagnsfilten färdig. Eller jag tror att den är färdig. Den ska testas för att se om den är stor nog... Bild kommer sen.

Och så redovisar jag vinnaren i tävlingen... under helgen!

puss (gästinlägg av min man)

Vilken tur jag har som snart varit gift med världens bästa fru i ett år.

Mysmannen

Jo, jag fick en puss när jag lyfte upp lillpojken ur vagnen efter vår tripp in till stan.

Den var blöt och alldeles alldeles underbar!

Herr Jag-vill-bestämma-själv

En glad liten bebis ålade omkring på golvet i hallen.

En nyduschad mamma gjorde i ordning lunch.

En glad liten bebis satt i sin hokus-pokus-stol och drack vatten.

En glad liten bebis åt tre skedar mat.

En arg liten bebis ville inte ha fler skedar.

En arg liten bebis upptäckte de fina teckningarna på kylskåpet.

En glad liten bebis skrattade och pratade med teckingarna.

En glad liten bebis skulle äta mera mat.

En arg liten bebis ville inte äta.

En arg liten bebis fejkade trötthet.

En glad liten bebis upptäckte kylskåpet (osv)

En arg liten bebis åt upp maten.

En arg liten bebis såg mamma öppna fruktburken.

En glad och helt exalterad bebis viftade med armarna och gapade med munnen.

En glad liten bebis åt upp frukten i ett huj.

Idag gick det lite bättre med lunchen. Nästan hela matburken åts upp - utan att jag behövde tillämpa 50/50-knepet med hälften mat hälften frukt på skeden. Visst var det massor av gnäll och några tårar men jag märkte att det inte var genuint. Han var inte ledsen - han ville bestämma. Han börjar bli stor min lilla kille!

Alltså, det känns ju inte helt bra att stoppa in skeden i en gnällande mun men å andra sidan kan jag inte bara ge upp och strunta i maten så fort han gnäller lite. Det är ju ohållbart. Så länge han inte är verkligt ledsen får han faktiskt äta när det är matdags. Annars dröjer det inte länge innan han bestämmer allt här hemma. (det gör han ju typ ändå - indirekt)

Det finns ju tyvärr massor av situationer när vi inte vill samma sak. Nu ska du äta, sova, sitta i vagnen, få näsdroppar, ta på overallen osv. Allt är inte roligt jämt och då får jag som mamma se till att det blir gjort - trots gnäll. I vissa perioder är det ganska jobbigt. Som nu när Theodore är inne i en lite mer självständig period. Han vill sitta och leka själv och lyser inte upp lika mycket när jag leker med honom. Jag får kämpa för att få fram lite skratt. Han är inte heller lika gosig längre och trycker bort mitt ansikte när jag ska dränka honom med pussar. Det går lite upp och ned det där men det gör att jag känner mig som en dålig robot-mamma som bara sköter och fixar. Inte sköter om.

Ibland känns det som att Theodore inte tycker om mig längre. Jag vet att det inte är så, och att han fortfarande är så liten att han egentligen intehar börjat visa så mycket ömhet ännu. Visst kan han luta huvudet mot min axel, "pussa" mig med öppen mun och titta på mig med tindrande ögon - men jag är inte så säker på att det är helt medvetet. Att han känner att "nu tycker jag om min mamma extra mycket så nu ska hon få en puss". Det är nog mer en reflex på något vis. Jag har sett lite större bebisar på öppnis som kryper fram till sina mammor och kramar dem. De mammorna säger att det är en ganska ny företeelse så det kommer säkert.

Jag vet att jag är den bästa mamma Theo kan ha och att det enda jag kan göra är mitt bästa. Och det kommer att räcka. Och han tycker om mig. Jag är bara lite extra blödig och känslig. Och min bebis är ju det bästa som finns!

Fredag!!

Yey! Idag är det äntligen fredag igen. Den här veckan har gått otroligt fort men inte desto mindre skönt med helg för det!

Igår var vi ute på stan en liten sväng för att bunkra upp med lite garn. Sedan åkte vi hem till Eleonor och fikade med alla mammor och bebisar.

Garnet är tänkt att bli en mormorsruta modell jättestor och ska fungera som vagnsfilt. Den som används nu är ganska tunn och i trikåtyg. Snart kommer det bli kallt och då kan en varmare filt behövas. Jag virkar i Eskimå (mörkgröngrön,brun och ljusblå) med nål nummer 9. Vi får se hur det blir.

Vi har inga direkta planer idag förutom att vi tänkte göra någonting mysigt med mannen/pappan när han kommer hem klockan 14.

Så.

Theo är så himla go och glad idag

Mammas lilla sötnos!

En natt och en morgon

Det blev som jag hoppades på igår, Theodore sov mycket bättre inatt. Faktum är att han inte vaknade en enda gång (tror jag) förrän klockan 04. Det verkar vara så han vill ha det just nu - pigg och alert svintidigt på morgonen. Prick 04.

Jag tycker dock att det är på tok för tidigt, och egentligen är han ju fortfarande trött så jag låter honom ligga kvar i sängen och prata för sig själv. Imorse måste han ha somnat om av sig själv för jag vaknade vid 06-tiden av att han vaknade och ville ha nappen. Sedan sov han oroligt fram till 07 då han fick amma lite.

Vi gick upp och åt frukost klockan 08, lekte lite och nu sover lilleman igen. Senare på dagen ska vi hem till Eleonor och träffa flickorna igen. Yey!

Nu är det avslöjat

Bebisen överlevde. Så långt man fick se i alla fall.

TV är bra ibland. Där kan allt hända.

Så otroligt hjärtskärande

Ok, nu är jag en mamma med en relativt ny liten bebis men om man inte grinar åtminstone lite när man ser veckans avsnitt av Greys Anatomy har man f*n inget hjärta alls.

En liten prematur född efter 30 veckor som ligger och väntar på att dö. Med allt som ett litet barn har. Ansikte, fingrar och tår. Ögonfransar. Det var så hjärtskärande att jag grät tills jag fick huvudvärk och fick bita mig hårt i läppen för att inte gå ned och väcka Theodore ur hans lugna sömn bara för att få krama på en vaken bebis.

Men jag gick ned och tittade till honom. Han är så söt när han sover.

Jag tänker inte ropa hej men lilleman har sovit mycket lugnare nu ikväll än de senaste 3-4 kvällarna. Jag hoppas att det betyder att han an få lite mer nattsömn nu.

För övrigt försöker Karev rädda bebisen nu genom hud-mot-hud-metoden. Bebisen kämpar på.

(Ja, jag vet att det inte är på riktigt)

God nappföring

Jag såg just någonting så fint när jag skulle natta Theodore. Han har blivit så duktig på att stoppa in nappen! Han låg i sängen och lekte med sin snuttetiger när nappen ramlade ut och lade sig under snutten. Han lyfte på tigern, tog tag i nappen, höll den framför sig och undersökte den med fingrarna. När han lokaliserat den lilla gumminappen vände han den åt rätt håll och stoppade den i munnen.

Det var en så fin liten stund och han såg så stor ut, min lilla man! Det är de här små stunderna mn ser till att ta tillvara på.

Öppna förskolan och bildtest igen

Jag passar på att testa att blogga från telefonen nu när jag ändå ska rapportera om dagens händelser. Jag fick inte till det där med bilden men kanske den här gången.

Till dagen då. Theodore har varit helt utan symptom efter vaccinationen men fortsätter att sova dåligt. Det är ju lite av hans grej.

Matvägran fortsätter också, men frukt, gröt och välling går fortfarande ner utan problem. Till lunch fick jag i alla fall i honom nästan en hel burk mat genom att ge varannan sked frukt.

Senare på dagen åkte vi till Bergsjön och öppna förskolan. Det var nog den roligaste gången hittills både för mig och Theo. Inga ledsna miner alls. Alma, Lina och My var också där med sina mammor.

Allt är fortfarande lite upp och ned och rutinerna är ur gängorna. Det är bara att vänta ut och längta efter lättare dagar och sömnfyllda nätter.

Peace out!

Test test

fungerar det här då?

Test test

fungerar det här då?

Vaccinationsrapport #2

Ja. Då är det kväller då. Dagen har varit lite sådär halvlångsam och den enda utflykten vi gjort gick till Konsum för att hämta ut ett paket (min nya ascoola HTC Hero).

Theodore har mått hyfsat bra. Jag har inte kollat tempen fler gånger för han har inte känts så varm men lite feber har han nog haft. Han verkar fortfarande inte ha så ont men han sover fortfarande dåligt. Från att ha börjat sova upp till två timmar per lur så sov han nu bara runt en och en halv timme på hela dagen.

Han matvägrar fortfarande under lunchen men slurpar i sig frukt, gröt och välling. Det är nog lite jobbigt för honom med de små bitarna i 8-månadersmaten och jag köper nog hem lite mer 6-månadersmat nästa gång. Ingen jättebrådska.

Hittills har han klarat av vaccinationen mot den nya influensan bättre än de andra han fått.

Stickat och stickat och stickat och stickat

Det var länge sedan jag stickade något. Theodore kräver sin tid och lusten har inte riktigt funnits där. Istället har jag broderat, virkat, sorterat musik eller bara latat mig.

Ibland känns det lite som att jag har glömt bort att jag kan sticka. Då är det bra med en påminnelse. Allt det här har faktiskt jag stickat. Och mer.

Vaccinationsrapport

Det har nu gått ungefär 16,5 timmar sedan Theodore fick sin vaccinationsspruta.

Natten var lite sådär men det brukar de ju vara och det var inte mycket värre än vanligt. Han hade lite svårt att komma till ro till en början och vaknade några gånger tidigt på kvällen. Sedan sov han ganska gott fram till 04, då han vaknade pigg som en mört och inte ville sova alls. Som igår natt med andra ord. Jag lät honom ligga kvar i sin säng och prata för sig själv men efter en halvtimme gav jag upp och lät honom amma lite. Det hjälpte ju igår natt.

Inte inatt. Han var fortfarande vaken och redo att leka. Det dröjde fram till fem-halv sextiden innan han somnade om i sin säng. Han sov sedan oroligt till halv åtta med många uppvakningar.

Så, en ganska strulig natt alltså men jag tror inte att det har med vaccinet att göra. Sist han vaccinerades sov ingen i familjen en blund på hela natten.

Annars har Theodore en aning feber, 37,9, men är inte särskilt påverkad av det. Inget extra gnäll och han åt upp hela sin grötportion till frukost.

Han är också lite lös i magen men verkar inte ha ont i benet alls och har inte behövt någon smärtstillande eller febernedsättande.

Nu ligger han bredvid sitt gym (som är ihopsatt igen) och leker. Snart är det dags att sova förmiddag.

Jag återkommer med fler rapporteringar under dagen.

Är det en ångvält? Är det en tornado? Nej, det är en... bebis!

Jadu. Jag har nog räknat ut var de där tio kilona består av. Rena och skära bebismuskler I tell you! Jag har aldrig sett en bebis få till sådan förödelse i ett babygym. Duktig kille!

Glöm inte att tävla!

Jag påminner igen om tävlingen. Handstickade ullvantar att vinna!

Jag tar reglerna igen:

1. Länka till tävlingsinlägget på din blogg.
2. Lämna en kommentar här med din e-postadress och bloggadress. Skriv en liten rad om vem du är och om du är en ny eller återkommande läsare.

Ni har på er till till fredag 20 november klockan 20:00. Efter det utser jag en slumpvis utvald vinnare. Enkelt och bra va?

Tiokilosbebisen

Så, då var Theodore vaccinerad mot den nya influensan. Eller ja, första sprutan är tagen. Nästa får han efter årsskiftet.

Jag var tidigare skeptisk mot vaccinet eftersom jag inte kände att det testats tillräckligt mycket för att det skulle kännas helt säkert. Jag var också mycket skeptisk mot hela hysterin kring både influensan och vaccinet. Däremot har jag grundinställningen att vaccinationer är bra och solidariskt. Theodore har fått alla sina sprutor och jag fick en röda hund-spruta efter förlossningen då det kom fram att den vaccinationen inte verkade längre.

Så. Nu när vaccinet testats mer och släppts till barn från sex månader känns det tryggt att vaccinera Theodore. Innan det släpptes för så små barn var jag helt inne på att jag och mannen skulle vaccinera oss för Theodores skull. Det var helt enkelt föräldrainstinkterna som bestämde att det måste bli så. Jag skulle inte kunna leva med att strunta i vaccinationen och smitta mitt barn. Men nu är barnet alltså vaccinerat - det lutar dock fortfarande åt att vi vaccinerar oss vi också. Så kan vi kanske bidra till att smittan begränsas lite.

Anyways. Jag passade på att lägga lille mannen på vågen på bvc. Han väger tio kilo nu! 10!

Dagen upp och ned

Egentligen började det väl igår. Theodore har börjat sova längre under sina middagslurar så igår lät jag honom sova två gånger istället för tre. Det gjorde att han var heeelt slut vid 18 (han brukar sova vid 19) och somnade i vällingflaskan. 18:20 sov han i sängen. Natten var hyfsad, Theo var lite orolig ett par gånger men inte värre än vanligt.

Vid 04-tiden vaknade han dock - pigg som en lärka. Jag antog att han var hungrig eftersom han missade ett av gröt-målen på dagen (eftersom han vägrade äta lunchen och således fick den vid gröttid istället) så jag ammade honom lite (jag ammar fortfarande en gång om dagen - på morgonen). Efter en stunds ätande somnade han bredvid mig i sängen och någon timme senare lade jag över honom i hans egen säng. Vi sov till 08, då var det gröt och tv-mys på schemat. Och så lur igen vid 09.

Ibland passar jag på att sova en stund när Theo sover förmiddagsluren. Om natten har varit jobbig eller så. Idag var en sån dag så jag lade mig för att vila lite - och vaknade två timmar senare! 11 är Theos lunchtid så jag tog fram spaghettiburken igen. Nope. Munnen var som ihoplimmad. Jaha. Är det så det ska vara. Den lilla pojken håller på att utveckla sin egen vilja. Jag prövar med spaghettin igen om en stund. Han kanske är lite hungrigare då.

Sen är frågan när han kommer att vilja sova igen. Om vi räknar med att han kommer att sova två timmar nästa lur också (om vi inte är ute i vagnen för då sover han lite kortare) skulle det ju vara bra om han sov mellan 14 och 16 men så kan det inte bli idag för vi ska till bvc och vaccinera lilleman idag. Och då blir mat och sömn ännu struligare... om han ska få feber och ont.

Så förmodligen blir det fortsatt upp och ned idag. Med en pojke som sover knasigt och blir trött tidigt på kvällen... och inte vill äta som han ska. Det är bara att vänta ut honom... tids nog blir allt bra igen.

----------------------------------

Kaoset fortsätter. Jag prövade igen med spaghettin vid 12:30 och först var entusiasmen stor. Han var hungrig och gnällde efter skeden. Maten var fortfarande lite för varm så jag avledde med vatten och bus. Men jag väntade inte tillräckligt länge och för första gången i sitt liv fick Theodore för varm mat i munnen och blev jätteledsen. Jag skyndade mig att ge honom vatten och kall fruktpuré men jag insåg att mer spaghetti blir det inte idag. Han åt i alla fall upp frukten och ungefär 2/3 grötportion. Han grät hela tiden och vispade runt gröt i hela ansiktet och halva håret. Till slut var det bara för synd om den stackars lilla mannen som bara grät och grät så jag torkade av honom, tröstade och lade honom i sängen. Han somnade på stört.

Jag vill inte bråka med honom för mycket med maten. Jag vill inte riskera att det blir en maktkamp eller en negativ upplevelse att äta. Det gick lite för långt idag, jag skulle ha låtit honom äta frukten och sen vara färdig. Det gör inget om det blir lite lite mat då och då. Är han jättehungrig så kommer han äta. Risken är att han vaknar på natten och är hungrig men då får det vara så, ibland.

Vi avvaktar och ser hur det utvecklar sig med maten och sömnen.

Bad- och spaghettimästarn

Ja, 8-månadersspaghettin gick i. Det sa bara slurp så var tallriken tom.

Sen har vi badat. Theodore i badbaljan och jag bredvid. Ja, alltså jag badade inte men blev minst lika blöt som bebisen. Badrummet såg ut som Östersjön när vi var färdiga. Men pojken blev ren och mjuk.

Och ut skulle vi ju. Det blev en tripp till Nordstan och Apoteket. Jag behövde fler såna där "vänta lite med småsyskon"-piller. Där stötte vi på mamman till en av mina före detta kolleger och vi pratade en stund. Hon gör jättefina smycken och har ett stånd i Nordstan nu. Titta in till henne om ni har vägarna förbi. Jag fick ett par röda fina örhängen. Leta efter Monica och Fabulösa smycken. Det är för övrigt jag som kommit på namnet och gjort logotypen.

Nu läxar Theodore upp sin leksakskatt och jag skalar clementiner som vi ska äta. Theo är helt galen i clementiner.

Everyday is like Sunday.

Everyday is silent and grey.

Ja, grått har det sannerligen varit idag. Men nu syns små blå skymtar av himmel genom molnen. Det är fint.

Tyst har det också varit. Mannen jobbar tolvtimmarspass och hade redan gått när jag och Theodre vaknade. Jag var så trött att jag knappt orkade hålla ögonen öppna. Jag orkade absolut inte stoja och leka så det blev en ganska lågmäld grötstund och sen lite mys framför tv:n innan det var dags för Theodore att sova (han är ju bara vaken 1-1,5 timmar på morgonen innan han vill sova igen). Jag passade på att lägga mig en stund jag med och vaknade inte upp förrän 1,5 timme senare. Piggare.

Sedan dess har det inte varit lika tyst. Det är ju trots allt helg och det firades med Grand Archives i högtalarna (tack för tipset Niklas). Ett band från Seattle med bland annat en avhoppare från favoriterna Band of Horses. Väldigt bra. Väldigt bra.

När det var lunchdags för Theo stod biffstroganoff för 8-månaders bebisar på menyn. Han älskade ju biffstoganoff för 6-månaders bebisar så jag var beredd på en hit. Inte då. Han fick kväljningar vid varje tugga och till slut var munnen stängd stängd stängd. Jag tyckte att det smakade gott (och vi brukar gilla samma smaker) så jag gissar att det var alla de små bitarna som var konstiga i den lilla bebismunnen. En hel ärta måste kännas konstigt att få in i truten när all mat innan har varit i puré- eller majskroksform. Han åt i alla fall upp fruktpurén och vi prövar med lite spaghetti istället lite senare. Eller så får han gröt. Bäst att vänja in honom långsamt så att han inte slutar äta helt.

Nu sover den lille mannen middag igen och har gjort det i 1 timme och 40 minuter. Han har börjat vilja sova längre middagslurar nu och jag tror att han kanske börjar bli redo att sova två lurar istället för tre. Stora mannen!

Medan pojken sovit har jag städat köket och nu sitter jag här och slappar framför tråk-tv. Jag skulle kunna städa övervåningen, för tro mig, det behövs. Och jag borde klä på mig byxor och strumpor för när pojken vaknar ska vi gå ut. Men jag sitter bara här. Och är söndagslat.

Och hallå! Ni glömmer väl inte tävlingen?

Bebisveckan

Ja sannerligen har det varit en trevlig vecka. Varje dag har jag och Theodore mött upp Sofia och Alma och hittat på en massa roliga saker. Det har varit öppna förskolan, promenader i regnet, shopping och mys hemma hos Nicole. Men mest av allt har det varit fika. Det blir liksom så när man har små barn som behöver äta hela dagarna. Då sätter man sig på ett kondis eller café som har vagnsplats, barnstolar och möjlighet att värma mat och vatten. Då kan det se ut ungefär så här:

Alma och Theo är redo för eftermiddagsgröten.

Det blir ju rätt mycket grejer som man sprider omkring sig. Barnen hojtar och gröten flyger över rummet. Men det är ju charmigt med bäbisar och caféerna har inte råd att vara sura på hemmamammor och hemmapappor för vi fikar så jäkla mycket hela dagarna.

Men allra oftast tycker folk såklart att bebisarna är charmiga. Alma flirtade till exempel hejdlöst med killen där bakom. Han var så begeistrad att han böjde sig ned och tog upp Almas sked flera gånger. Och hon bara fortsatte att kasta den.

Skedar är för övrigt bland det bästa våra bebisar vet.

Jag fick förresten till en mycket bättre bild på tänderna!

Och hallå! Ni glömmer väl inte tävlingen?

Tävling!

Idag såg jag vinterns första snö och säsongens första julmust är drucken. Det börjar bli riktigt kyligt ute och vad passar då bättre än att lotta ut ett par riktigt varma vantar?

De är stickade i ullgarnet Eskimo och går att bära med väldigt lång mudd eller väldigt tjock. Som synes på bilden.

De är inte särskilt vackert eller skickligt stickade men jag lovar att de är varma - och handstickat är väl ändå lite exklusivt?

Så, är någon intresserad? If so, gör så här:

1. Länka till det här inlägget på din blogg.
2. Lämna en kommentar här med din e-postadress och bloggadress. Skriv en liten rad om vem du är och om du är en ny eller återkommande läsare.

Ni har på er till till freda 20 november klockan 20:00. Efter det utser jag en slumpvis utvald vinnare. Enkelt och bra va?

WoWee

Är ute och rastar trollet lite när både man och barn sover.

Shorty Valley och The Mountain Lake

Jag sitter i soffan och har just ätit en halv grillad kyckling till middag. Det är handboll på tv och jag ska förhoppningsvis heja fram Redbergslid till seger mot Hammarby. Liten man sover gott i sin säng. Han sov hela natten inatt, eller om han vaknade en gång eller två. Livet är gôtt.

Tidigare på dagen var jag och Theodore hemma hos lilla Livia och hennes föräldrar i Kortedala. Där var också Alma och My med sina mammor. Det var jättesupermysigt som vanligt. Theodore sov i Livias säng och stortrivdes. Vi har verkligen haft tur i vår mammagrupp som fått så söta bebisar allihopa.

Efter bebismyset åkte vi hem till Stefan och Josefin i Bergsjön och fikade en liten stund.

Sen åkte vi hem och fixade välling, och det var den dagen. Nu ska jag virka lite mormorsrutor.

Tänderna, nu på bild

Jag har äntligen lyckats! Jag har de små bissingarna på bild! Ok, man ser inte jättetydligt men det är uppenbart att det sitter två små minitänder där i underkäken.

Ser ni?

Det krävdes ganska jättemånga bilder för att få till en där tänderna syntes och i processen fick jag till några alldeles bedårande som jag bara måste visa såklart. Visste ni förresten att bebisar kan vara lite skelögda... eller glosögda. Det är helt normalt och ska ordna upp sig med tiden. Kolla här bara.

Granny squares

När? tänker ni. När tänker hon visa bilder på sitt långtidsprojekt mormorsrutefilten?

Nu! är svaret.

Virkad i massor av restnystan Drops Alpaca (ok, några nya också) med nål 4,5... tror jag att det är.

Jag har hållit på sedan i somras men inte är jag klar inte. 36 rutor är virkade och 7x4 är monterade. Det är en evighet kvar till den stora filt jag vill ha.

För att inte tala om evighetsjobbet att fästa alla trådar.

Bebis baklänges

Så här slutar det oftast när Theodore är ute på promenad i vardagsrummet. Fastkilad under en av sofforna. Så går det när växelspaken fastnat i backningsläge.

HTC Hero

Den här ska jag få. Lucky me.

Sovsuccé!

Inatt vaknade Theodore bara två gånger efter att han somnat på kvällen. Två gånger på hela natten! Det är bästa natten någonsin förutom den natten i Munktorp då han sov hela natten i eget rum, men det var fusk för då somnade han inte förrän 22.

Yey!

Trappgrind

Alltså. Finns det någon snygg lösning för en trappgrind i en bred trappa?

Vår trappa är 140 cm bred och vi vill gärna ha en lösning där grinden går från sida till sida. Inte med några "extraväggar" på sidorna alltså.

Det ska se snyggt ut. Så snyggt det kan bli med en trappgrind alltså.

"Vi som inte lyckas riktigt här på jorden kanske får det lite bättre i himlen"

Om jag inte vore gift skulle jag vara tvungen att gifta mig med den där krullhårige som jobbar på Ullared. Mitt hjärta blöder!

Sömnen

Förutom nu i förkylningstider, då Theodore vaknat 10-15 gånger per natt, börjar det ljusna så smått angående sömnen. Det är inte perfekt, han är ju trots allt bara sju och en halv månader, men det räcker att tänka tillbaka två månader i tiden för att nästan gråta av tacksamhet.

Då: Nattningarna tog 30-120 minuter. Killen bars runt i BabyBjörnen, runt runt runt, tills han somnade. Därefter krånglade vi så varsamt som möjligt ut honom ur selen och lade honom i spjälsängen. Vakningsfrekvensen var nog en 50-60% och då ville vi bara grina. Upp igen i selen i 10-30 minuter, minst. Ibland var vi (läs: mannen) tvungna att gå ut och gå med BabyBjörnen på gården. Mitt i natten. Ibland i över en timme. Ibland orkade vi inte utan jag ammade honom till sömns innan vi lade honom i sängen. Där sov han, oroligt och viftandes, i kanske 15-30 minuter i taget. Han sov inte på natten. Han sov inte på dagen. Han sov inte i sin säng, inte i famnen och inte i vagnen. Vi var helt slutkörda allihopa.

Nu: Nattningarna, som oftast jättemysiga, tar 5-20 minuter. Pojken läggs i sin säng och en av oss vuxna sitter hos honom tills han somnar. Lägger en hand på den lilla kinden. Klappar den lilla handen. Han vaknar fortfarande ganska ofta (5-15 gånger per natt skulle jag tippa) men nu kan man stoppa i nappen och gå och lägga sig igen, inte krångla på sig en sele och gå runt runt runt i all oändlighet. Han sover gott i både sängen och vagnen. Vi är trötta men inte alls utmattade.

Det är faktiskt så mycket bättre att vi har börjat experimentera med att låta Theodore somna själv i sängen. Utan att vi sitter bredvid. För två månader sedan gallskrek han om vi lade ned honom. Nu ligger han mest och pysslar för sig själv och är inte ledsen alls. Några gånger har det hänt att han somnat av sig själv när vi tröttnat på att sitta bredvid sängen och gått ut ur sovrummet. Så vi prövar lite.

Nu har Theodore legat i sin säng i en timme och småpratat för sig själv - men inte somnat. Ska jag låta honom ligga, eller ska jag ta upp honom, eller sitta hos honom och lura in honom i sömnen med klappar och sånger? Han är ju inte ledsen... Han får nog ligga ett tag till. Jag går ned om han blir ledsen eller gnällig.

En annan bra sak är att Theodore har börjat lära sig att stoppa in nappen själv. Ibland i alla fall. Om den ramlar ut tittar han på den, om den är åt någorlunda rätt håll stoppar han inte den igen. Om den är bakochfram leker han med den istället. Jag räknar inte med att han ska kunna göra det mitt i natten ännu men det är fin framgång!

Ännu en annan bra sak är att Theodore har namnsdag idag. Hurra!

------------------------------

Theodore hojtade lite (haj! haj! haj! haj!) så jag gick ned och tittade till honom. Då hade han legat i sängen i nästan en timme och en kvart. Det är länge tycker jag så jag hjälpte honom att somna, höll honom i handen och strök honom över pannan och näsroten. Han somnade efter ungefär tio minuter. Min lilla mysing.

Del fyra i berättelsen om Stella

Läs här.

Bitter brunch

Mums! Brunchen på Bitter i Linné var jättegod. Amerikansk style parat med svensk. Pancakes, bagels, bacon, kycklingvingar och sill typ. Bra i alla fall. Egentligen hade vi tänkt gå till Hedens hörna och äta deras amerikanska brunch men det var fullbokat. I jämförelse skulle jag vilja säga att utbudet är mycket bättre på Hedens hörna men kvaliteten på maten mycket bättre på Bitter. Priserna är i stort sett samma (runt 140-150 kronor sådär) så det är bara att välja vad man är sugen på - kvalitet eller kvantitet.

Sällskapet var också trevligt. Mannens högskolekamrat Gustav och hans nya tjej. Båda är bra och trevliga.

Här nedan ser ni min nya jacka och den stiliga mannens nya jeans. Jag älskar jackan. Den är hyfsat smickrande men samtidigt praktisk och varm. För en gångs skull har jag en jacka jag kan både stänga och ha en varm tröja under. Och jag kan sträcka ut och upp armarna utan att fläsket syns. En praktisk och fin småbarnsmamme-jacka. 799 kronor på Cubus.

Mamman och pappan och bebisen på väg till Bitter.

Theodore var en sötnöt som vanligt. Här sitter han som han brukar i vagnen - och håller i sig.

På vägen hem från Linnéstaden svängde vi in till Nordstan och tittade runt. Jag vill ha en ny mössa men istället hittade vi världens sötaste pyjamas till Theodore på H&M.

En frack! Med såna där stjärtfenor och allt. Bedårande!

Det var faktiskt så sött att vi var tvugna att köpa en haklapp på samma tema. Vi behövde ju faktiskt en mjuk vattenavstötande haklapp att ha i skötväskan. Det är lite overkill med den med armar nu när Theodore är duktigare på att få in maten i munnen.

Hallå. Sötnöt!

Brunch-time

Snart bär det av mot amerikansk brunch på Bitter tillsammans med mannens vän Gustav + sällskap.

I is very happie!

Thepas goes modeblogg

Theodorski är nu ungefär sju månader och en vecka gammal - och världens sötaste bebis om ni frågar mig. Här sportar han en urgullig tröja med röda hundar på från Snoffs och stencoola svarta jeans från Polarn och Pyret. Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att att han är fullkomligt bedårande. Såklart.

Idag har vi mest promenerat runt på stan hela dagen. Mannen köpte ett par snygge-jeans på Weekday och vi fikade flera gånger. Nu är det kväll och lilleman har somnat efter att ha ålningstränat sig in under soffan. Mannen har en rom och cola, jag har cola och chips. Fint.

Imorgon blir det förmodligen amerikansk brunch på Hedens hörna. Bra.

Här kommer en liten film av en liten Theodore som leker med en röd bil. Halvvägs in under soffan.

Shit! Från normalsmala modeller till tonårs-skelett på fem år!

Läs här själva. Helt absurt.

Senaste nytt

Jag har köpt en ny jacka och fikat med Sofia och Alma.

Nu är det fredag!!

Greatz tv

Liten trött man somnade tidigare än vanligt idag, så efter tips av Jennylicious såg jag första avsnittet av United States of Tara. Very very nice. Jag är besatt av braiga serier som Being human, True Blood, Pushing Daisies osv så nu ser jag fram emot nästa avsnitt big timez. Se ni också!

Tack Jenny.

Hos farbror doktorn (och snälla sköterskan)

Igår var jag och Theodore hos doktorn. Bebisen har kissat lite rött de senaste dagarna och eftersom han haft feber också ville jag kolla upp så att allt var som det skulle. Det var det som tur är, bara lite kristalliserat urin. Ingen fara alls.

Själva undersökningarna var inte jobbiga. Lite lyssning på hjärta och lungor och klämmande på mage och så. Och så stick i fingret (inte ett ljud från Theo) och urinprov. Det tog visserligen väääldigt lång tid innan lilla mannen behagade kissa men när han väl gjorde det var jag redo och fångade upp den lilla strålen med en plastmugg. Jag är så stolt. Ni som vet hur det är att amma en liten nakenfis som inte alls är intresserad, samtidigt som man ska hålla koll på den pyttelilla snoppen och vara redo med en plastmugg vet vilken bedrift det är att lyckas!

Det som däremot var jobbigt var all väntan. Vi hade tid 13:45 och då var pojken relativt nysoven men hade inte ätit sedan lunch. Jag var nog naiv men jag trodde att det skulle gå ganska fort och att jag skulle vara hemma igen på en timme eller så. He.

Till att börja med kom vi inte in förrän 14:05, då hade vi suttit i väntrummet sedan 13:30 men det var inte så jobbigt. Efter läkarundersäkning och provtagning och läkarundersökning igen var klockan 16:30 och jag och pojken var supertrötta och superhungriga. Hela kvällen blev lite upp och ned efter det.

Bra i alla fall att pojken bara hade en virusförkylning. Och bra att de hade en våg inne i provtagningsrummet. Den lånade jag i smyg och med kläder och blöja väger pojken nu 9600 gram. Så ni vet.

Två speciella nätter

Igår natt var en särskild natt. Theodore började med att sova utan att vakna alls mellan 22 och 01. Jag var så förvånad när jag såg på klockan och jag kände mig ganska utvilad (jag hade gått och lagt mig 22). Tre timmars sammanhängande sömn är lyx nuförtiden. Vid 01 var Theodore visserligen vaken en och en halv timme, men det är inte lätt att sova när man är störtförkyld. De kommande timmarna var fyllda av omnattningar som vanligt och vid 06 hade jag i princip gett upp och tänkte att när han vaknar nästa gång går vi upp. Nästa gång var 8:30! Så länge har han inte sovit sedan i somras! Superskönt.

Inatt var också en särskild natt. Inte för att pojken sov särskilt länge utan att vakna utan för att han för första gången (sedan han var bebis) somnade av sig själv i sängen! Det har tydligen hänt någon gång för mannen men det var första gången för mig. Jag var så trött när jag omnattade och omnattade och när han för hundrafemtiotolfte gången låg med vidöppna ögon och viftade med benen under täcket orkade jag inte natta om. Jag stoppade i nappen (som jag visste skulle vara ute igen inom 30 sekunder), klappade lilla mannen på kinden och lade mig under mitt täcke. Han fick ligga och leka av sig en stund. Efter ett tag slumrade jag till lite och vaknade upp. Så tyst det var. Jag blev genast orolig att Theodore hade slutat andas eller kvävts under täcket. Jag hoppade upp ur sängen bara för att se ett sött och sovande litet barn. Nästa gång jag vaknade var det av att mannen kommit hem från nattpasset på jobbet. Då var klockan 06.

Fina nätter på sina vis.

Min stora lilla bebis

Det slog mig idag hur stor min lilla bebis har blivit. Han är sjuk och ynklig och hängig - och då är han liten. Men under korta stunder kommer han tillbaka och är lite piggare - och då är han så stor!

Nu ligger han på rygg med händerna på täcket i sin stora-pojke-spjälis. Han somnade så duktigt utan gnäll. Vi såg varandra i ögonen tills hans små ögonlock blev tyngre och tyngre. Till slut stängdes de helt och han sov lugnt och stilla. Det var så fint!

Pyjamasen han sover i fick vi av svärfar som köpte med sig den från England. Det var för en månad sedan ganska precis och då var pyjamasen tok-stor. Typ armar och ben dubbelt så långa som pojkens. Nu är den bara lite för stor.

Och tidigare ikväll ålade han för första gången. Visserligen baklänges men ålade gjorde han. Ända från ena sidan av vardagsrummet till den andra, och vidare mot lilla badrummet. Duktiga pojken!

Så. Idag har jag bestämt mig. Jag tänker sluta amma under dagtid. Det är fortfarande mysigt på morgonen och kvällen men under dagarna är Theodore inte särskilt intresserad i alla fall. Han har blivit duktig på att dricka vatten och maten har ju aldrig varit några problem så det känns som att vi är redo. Beslutet har legat och grott ett tag men varje gång jag tänkte på det så ville jag bara grina. Men nu är jag redo. Theo har nog varit det i en månad.

Del tre i berättelsen om lilla Stella

Läs den här.

Ännu en snorig dag i Sharp-huset

Idel snörvel och snor. Stackars Theodore är fortfarande förkyld och febrig och idag har vi mest promenerat runt i stan för där trivs han. I vagnen alltså. Dreggel- och snormängden är ungefär densamma och febern ligger sådär kring 38,4-38,7. Dock sov han lite bättre inatt, eller rättare sagt imorse. Jag tror faktiskt att han sov mellan fem och sju utan att vakna en enda gång.

Nu sover han där nere på undervåningen, för första gången i hela sin säng. Vi har alltså tagit bort det ihoprullade bebistäcket som hela tiden legat längsmed långsidan i spjälisen. För att göra utrymmet lite mindre och sängen lite mysigare för en liten bebis. Nu har den lilla bebisen blivit en lite större bebis och nu använder vi täcket som det är tänkt istället. Han stormtrivdes när jag lade ned honom i den nya rymliga sängen. Han såg så stor ut när han låg där med händerna på täcket. Stora killen!

Och för övrigt så levlade jag upp till 50 med mitt hunter-troll igår. Kan jag komma igenom de här trista questen någon gång så att jag får komma ifrån tråååkiga Booty Bay.

Snörvlis

Min lilla bebis är förkyld! Han hade ju en rejäl förkylning när han var tre månader och nu är han alltså sjuk igen. Näsan rinner som en öppen kran, tempen ligger runt 38 grader och dreglandet slår nya rekord hela tiden. Han ser så krasslig ut, den lilla mannen.

Det är så hjärtskärande när ens barn är sjukt. Jag skrev ju tidigare om svårt sjuka bebisar och om hur jag inte kunde tänka mig hur de orkar med. Theodore har en förkylning med feber och bara det är jättejobbigt. Inte bara för att det blir noll sömn eftersom han vaknar hela nätterna och är helt otröstlig. Det är i mammahjärtat det känns mest. Jag blir så ledsen och vill gråta hela tiden. Jag ser på min lilla snorunge som kämpar på och ler genom tårarna, trots feber och slem, och vet inte vad jag ska göra för att göra det bättre för honom. Jag vyssar och håller stämningen lugn och behaglig. Jag går ut på promenader för att han ska kunna sova sittande i vagnen i friska luften. Jag trugar med frukt och gröt och vatten.

Jag iaktar honom noga för att se om han verkar ha det bra. Han har säkert ont någonstans men jag har ingen aning om hur det känns! Han dreglar massor så jag gissar att han har ont i halsen men han äter fortfarande ganska bra så det är nog inte så farligt. Han verkar inte ha ont i öronen heller. Men han har säkert ont i huvudet för det brukar man ha när man är förkyld. När han verkar ha det extra jobbigt får han en Alvedon-supp. Hualigen vad det är jobbigt att ge dem. Theodore skriker så hjärtskärande. Det är konstigt egentligen för tempen bryr han sig inte alls om och den är ju inte mycket mindre...

Hur som helst. Vi hoppas att pojken kryar på sig snabbt och slipper må dåligt.

Badis

Idag har hela stora familjen badat på Åbybadet. Den stora pojken åkte rutshkanor och hoppade som en liten delfin. Den lilla pojken premiärbadade i en simhall och tyckte att det var supermysigt i den varma bassängen. Han doppade till och med huvudet och det var inte alls läskigt.

Och jag är så himla himla trött.

Stora familjen på bebisträff

Idag var vi hemma hos Sofia och Alma och fikade. Anna och My var också där och det var jätteroligt att träffa dem för det var evigheter sedan.

Vi fikade, snattrade, gick till lekparken och Konsum. Sedan gick jag och Edward hem där mannen och svärmodern väntade. Och Stefan, som hälsade på. Vi åt korv med potatismos.

Det var ungefär allt.

Imorgon ska vi åka till äventyrsbadet i Åby. Värsta stora grejen, första gången för Theo att bada i badhus.

Roligt!

Ledigveckan

Den här veckan har mannen ledigvecka och det är ju höstlov så vi har Edward här. Det är mysigt att vara stora familjen. Imorgon kommer svärmor, då blir vi stora familjen + farmor.

Idag fikade vi med Sofia och Alma och det var jättemysigt och trevligt som vanligt. Vi möttes upp under babytimmen på biblan, sedan fikade vi på kondiset och gick hem till oss.

Theodore har blivit lite klängigare än vanligt. Och lite svårare att söva. Och mata. Jag tror att det är utvecklingsfas på gång. Nu kring den här tiden ska ju bebisarna fatta att vi inte är en och samma person. Att mamma är mamma och bebis är bebis. Det hör man ju själv att det måste vara rent förskräckligt! Inte konstigt att man vill sitta mer i mammas eller pappas knä och inte somna bort från den tryggheten.

Flipp-sidan är i alla fall att han är mer gosig än vanligt. Det är fint.

Nej!

Gör nåt nu för jag kan inte tänka mig en värld utan Morrissey!

WoW

Ikväll, när Theodore har somnat, tänker jag spela WoW om allt går som det är tänkt. Jag minns knapp när jag spelade sist. Någon gång när lilleman var nyfödd.

------------------

Nu har jag aktiverat mitt nya game card. Det gamla gick tydligen ut på min födelsedag. Och det nya går ut på julafton...