Mästerfotografen

Min moster och hennes man var ju på besök i helgen, och nu har jag fått se lite bilder som de tog när vi fikade i vårat kök. Han är så begåvad och duktig på att fotografera den där Johnny så jag var tvungen att stjäla bilderna och visa upp här. Det ser så gemytligt ut alltsammans. Han lyckades till och med undvika att få med köksstöket på bilderna!

Söta bebisen sitter som centrum för allas uppmärksamhet.
Som vanligt.

Så här roligt tyckte Theodore att det var att leka med gammelmostern. Jag var mest avundsjuk på de starka armarna.

Alltså. Det är riktigt fotomodellsvirke i den här lilla karln.
Om jag får säga det själv.

Jag fick också vara med på bild.
Med dubbelhakan strategiskt gömd bakom bebiskalufsen.

Theodore fick en hel påse med kläder och andra bebistillbehör som min minsta kusin Markus inte behöver längre. Alldeles särskilt söt var lilleman i den här vinröda hoodien.

Monsterrutor och monsterserie

23 virkade mormorsrutor ligger här på bordet framför mig. Med trådar fästade och allt. 12 rutor ligger ofästa och väntar. En ruta sitter på kroken. Det bir 36 rutor det. Vilket kanske låter mycket. Men det är det inte. Jag virkar med krok nummer fyra och mina rester av Drops Alpaca. Med fem varv per ruta blir de ungefär en fem cm stora och ska jag göra någonting riktigt av dem vill jag göra en filt och då behöver jag måååånga rutor till. Kanske ska jag virka ett varv till på varje ruta? De ser lite futtiga ut och med tanke på hur många färger jag har (typ 18) kanske det blir lite plottrigt.

Så vad ska det bli då? Först funderade jag på en bebisfilt (=inte lika många rutor till) men det är så opraktiskt för av egen erfarenhet så vet jag att barn dreglar, kräks, bajsar och är allmänt livsfarliga för filtar som behöver handtvättas. Alltså satsar jag på en vanlig soffilt. Soff-filt. Den kommer också att bli dreglig och smutsig. För att inte säga spilld på. Av mig. Jag kan ju alltid ha den som prydnad. En prydnadsfilt. Helt onödigt men fint. Och så får jag ju någonting gjort av mina rutor också.

Nog med virkning för nu. Jag har just sett alla 6 delar av serien Being Human och det var det bästa jag sett på ungefär tusen år. Jag är i grav förnekelse över att det inte finns några avsnitt kvar för jag vill se mer!! En brittisk serie om en vampyr, en varulv och ett spöke som bor ihop - hör ni inte, det kan bara bli succé! Se genast om ni har bra smak som jag.

Vampyren, varulven och spöket. Vad ska jag nu se för bra? Ge mig någon bra serie eller en superhjältefilm tack!

Reviderad sömnplan

Igår hade vi ett litet bakslag i nattningen av Theodore. Han var orolig och verkade ha ont i magen. Vi struntade i bära-lägga ned-bära-lägga ned-metoden och lät honom somna hos mig i vår säng innan vi lyfte över honom i spjälisen. Då var klockan redan halv elva eller elva eller så. Sedan sov han oroligt till femtiden då han fick mat innan han somnade om och sov en stund till. Ingen var särskilt utvilad när vi gick upp så pojken sov en rejäl middagslur istället.

Ikväll var han jättetrött redan vid halv sju så efter lite lek gav vi upp och han fick nattmaten. Vid kvart över sju gick vi ned för att natta honom och först såg det ut att gå bra, men sedan blev han mer och mer arg och hysterisk varje gång vi lade ned honom. Det var så typiskt, han var hur trött som helst men så fort han förstod att han skulle somna blev han ett spjärnande skrikmonster.

Det är ju ingen mysig nattning direkt så vi bestämde att han får somna bredvid mig i sängen och sen bär vi över honom. Det är inte ultimat eftersom det är bäst att låta barnet veta att det sover i sin säng, men nu gör vi så här ett tag. Vi vill inte att sängen ska förknippas med någonting ångestladdat så vi försöker igen om några veckor eller så.

Vi är trots allt glada att han går att söva alls utan vare sig vagn eller tutte. Och att söva honom bredvid sig i sängen är jättemysigt!

Snabbrapport

Pojken sov bra i natt igen. Nattades utan problem, sov till 4, åt, sov i egen säng till halv nio, åt. Sedan har han nattats ett par gånger under dagen i egna sängen utan problem. Det här är himmelriket.

Tidigare idag var min moster och hennes man här och fikade. De ska på U2 i kväll. Vi hade bakat citronpaj med grädde och hemkokt kolasås och det var så himla trevligt. Jag önskar att släkt och vänner kunde komma och hälsa på oftare. Vi fick lite fina kläder som deras lillpojke (som inte är så liten längre) vuxit ur och Theodore provkörde en fin luvtröja nu när vi var till Konsum för att inhandla lördagsmys.

Så nu blir det Being Human på SVT Play, mormorsrute-trådfästning i händerna och diverse snacks i truten! Men först hinner jag slänga en lite bilder från semestern medan mannen kollar sina Ikarima-städer. Det kommer fler sen.

Storeman och lilleman gungar hammock hemma hos min pappa.
Edward var jättesöt med Theodore och ville hålla och gosa med honom massor.

Theodore gungar gunga hemma hos min pappa.

Theolainen sov väldigt gott ute i den friska lantluften.

Första trippen till stranden. Lilleman låg på en filt i skuggan. Alla badade, till och med jag men bara till midjan för jag var räd att bli för kall och få mjölkstockning.

Framgång!

En söt och nöjd pojke ligger i min famn och äter medan vinden dånar och regnet slår hårt mot fönsterrutorna. Han har sovit så bra i natt, och jag med! Vi använde vår nya nattningsrutin och den här gången fungerade den efter bara 40 minuter! Han blev lite orolig efter en stund men lugnade sig i sängen utan att vi behövde ta upp honom. Sedan sov han fint till runt fem då han fick lite mat. Jag och pojken somnade lite i maten men jag vaknade vid sex och då gick det utmärkt att lyfta över honom till hans säng igen. Där sov han sedan till halv nio. En perfekt natt enligt mitt tycke och bebisen var nöjd och glad båda gångerna han vaknade. Det kommer såklart att komma bakslag men jag är så glad över att veta att det går.

----------------------------------------------------

Uppdatering

Jag sövde just pojken för sin förmiddagslur. I sängen. Utan att ta upp honom en enda gång!

Läget

Nu är jag tillbaka här på the Internetz igen. Jag tog ett litet blogguppehåll över semestern, mest för att jag inte fann någon tid att sitta vid datorn. Egentligen var jag tillbaka på hemmaplan redan i måndags kväll men det har varit så mycket att stå i och jag har varit så trött att blotta tanken på att formulera ett blogginlägg försatte mina hjärnceller i koma. Jag är fortfarande lika trött men vill verkligen försöka få ihop något. Så här är något.

Om: Ingen zzz

Anledningen till att jag är så hiiimla trött stavas F-Ö-R L-I-T-E S-Ö-M-N. Bästa och sötaste Theodore har under semestern sovit sämre och sämre. Det började lite smått redan innan vi åkte med att han blev otroligt svårsövd. Vi fick bära och vyssa och amma för att söva lille liten men när han väl sov var han rofylld.

Hemma hos mamma gick det ganska bra även om vi nötte ned hennes vardagsrumsgolv med vårt kvällstravande fram och tillbaka med en trött-skrikande pojke.

När vi kom hem till pappa fungerade sömnen och sövandet oväntat bra i två nätter men sedan blev lilla hjärtat förkylt och det gjorde såklart att det blev jobbigt att sova. Han blev nästan alltid ammad eller vagnad till sömns men det var ju så lätt och smidigt ute på landet när det var fint väder.

Nästa stopp var svärisarnas hus på landet och här blev det kaos med sömnen. Theodore var fortfarande krasslig och hängig och hans sömn hamnade lite i kläm när vi försökte bolla svärisar, allt som mannen hade att göra där, umgänge och en storebror. Han sov alldeles för lite på dagen och snurrade som en elvisp på natten. Vissa nätter ammade jag i princip rakt igenom. Jag sov väldigt lite.

När vi kom hem var det med en pojke som vi inte hade en aning om hur vi skulle natta utan tutte eller vagn, och det är ju inte särskilt bra i längden. Han vägrade att sövas i famnen eller sängen. Han sov dessutom väldigt dåligt när han väl somnat, lekte väderkvarn och vaknade flera gånger per natt och var ledsen.

Det är ju helt ohållbart så nu har vi tagit krafttag för att återföra natt-ro hos familjen Sharp. Vi försöker till exempel hålla bättre koll på hur pojken sover på dagarna och har tidigarelagt nattläggningen samt utvecklat en nattningsrutin. Vi började igår och även om själva nattningen gick lite fortare än jag trodde (runt en timme aktiv nattning) blev det inte mycket sömn. Pojken vaknade ofta och till slut var han så ledsen att det bara var amning och sömn bredvid mamma som återstod.

Vi står fast vid vår plan och hoppas att det gör att pojken (och vi) får sova bättre vad det lider. Jag håller er uppdaterade.

Om: Förkylningen

Ja, som jag skrev förut blev lilla minstingen förkyld under semestern. Det var jättesynd om lilla stackaren. Han var helt igentäppt med snor som rann och rann och rann. Det var jobbigt att äta och sova och ingenting var roligt.

Först trodde jag (naivt) att han blivit bättre efter någon dag eftersom han verkade piggare men ack så fel jag hade. Efter 3-4 dagar med feber, hosta och snor blev Theodore plötsligt ännu risigare. Han vaknade efter en eftermiddagslur och var alldeles lealös. Han hängde som en trasa på armen och orkade inte ens skrika. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen och de rådde mig att åka till akuten eftersom han var så liten och hade haft feber så många dagar.

Sagt och gjort, vi packade ihop och åkte in till Huddinge sjukhus. Där blev han undersökt av en snäll Tant Doktorn som sa att det var ingen fara, lilleman var genomförkyld men det var ett virus som skulle gå över av sig självt.

Självklart kändes det lite dumt att sitta på akuten med en pojke som bara var förkyld men jag ångrar inte för en sekund att vi åkte. Tant Doktorn tyckte inte heller att det var onödigt, är man orolig ska man åka in. Bättre en gång för mycket än en gång för lite.

Nu har pojken repat sig och allt som återstår av den elaka förkylningen är en envis ögoninfektion som gör att lillen vaknar varje morgon med bara ett öppet öga. Det andra är helt ihopkladdat och han ser så ynklig ut!

Om: Mormorsrutorna

Det har inte varit mycket tid för virkning med en liten bebis och en sexåring men några rutor har jag fått ihop. Jag tror att jag har en 28-30 stycken nu. Tyvärr har jag inte fäst en enda tråd och ni kan själva räkna ut hur många trådar det blir på 30 mormorsrutor med 5 varv på varje. 10 trådar på varje ruta gånger 30 rutor är 300 trådar.

Kanske ska jag bara bränna upp dem istället.

Om: Stora killen

Ja och så har ju Theodore gått och fyllt fyra månader! Det firade vi med att ge honom hans första smakportion. Palsternacks- och potatispuré. Det mesta av den lilla teskeden hamnade utanför men nu i början handlar det ju mest om att leka och bekanta sig med nya smaker och konsistenser.

Lilla pojken håller på att bli stor.

Om: Att tappa hår

Min senaste kroppsliga besatthet handlar om att bli flintskallig. Ja, jag har börjat tappa sjukt myckt hår. Läskigt mycket. Stora tussar ramlar av varje dag. Det är en följd av graviditeten tydligen. Man tappar inget hår när man är gravid så istället tappar man enorma mängder efteråt istället. För tillfället har jag ungefär hälften av håret kvar, vi får väl se hur det ser ut om några veckor.

Nu måste jag mata en liten man innan kvällsrutinen. Jag återkommer med bilder från semestern. Kanske imorgon om jag hinner.

Semesterrapport

Det är mulet väder, bebisen sover middag, storpojken leker med nyfunna kamrater ute på gräset och jag har helt plötsligt några minuter över. Så här följer en snabbrapport över vad som hänt sedan sist.

Vi åkte hem från mamma i onsdags och anlände hemma hos pappa på eftermiddagen. Vädret har varit strålande i Gnesta (förutom idag, nu är det mulet) och vi har badat i sjön. Theodore fick också vara med men inte i vattnet. Vi har plockat blåbär och smultron också. I mängder. Så mycket att storebror har tröttnat på att äta bär och utlyst plockningsförbud. Theodore fick smaka smultronjuice från våra fingrar och det var smaskens. Han firade med att få sin första fästing. Senare på dagen blev han plötsligt jätteskrikig och ledsen och ville ingenting. På morgonen var han ett slem-monster och den första förkylningen var ett faktum. Hela dagen igår snörvlade och hostade han förfärligt men inatt vände det och nu mår han redan mycket bättre.

Det var väl allt för nu. Jag ska gå och virka mormorsrutor tills pojken vaknar. Jag har säkert fått ihop en 15-20 stycken nu.

Duktig.

En bebis som INTE vill sova

Jahapp, nu har vi kommit in i en sån fas. Separationsångestfasen. Lille Theolainen har ju aldrig varit särskilt sugen på att sitta eller ligga själv men nog har han kunnat sitta i babyskyddet i 10-15 minuter medan jag duschat och så - men nu är det stört omöjligt! Inte har han varit svårnattad heller. Det har bara varit att lägga honom i sängen, ge honom nappen och sitta bredvid med handen på pojkens rygg. Det brukade ta några minuter. Kanske 15 om han var orolig. Kanske en extra matslurk om det var riktigt illa.

Nu vill lille mister inte sitta ensam i 30 sekunder. Han vill förresten inte sitta alls. Han ska stå i knät, men i så fall bara korta stunder i taget. Och inte i tv-soffan. Äventyr ska det vara. Nya miljöer och människor och speglar. Vissa dagar har jag bara gått planlöst på stan för att slippa vara hemma. Ett stimmigt Condeco var tydligen melodin förra veckan. Där trivdes pojken storartat och vi stannade där i princip hela dagen. Det var faktiskt riktigt mysigt.

Och sova har blivit livsfarligt. Speciellt på kvällen. Så fort klockan börjar närma sig 21-22 börjar ögonlocken bli tunga och hela pojken gnällig. Hans kropp vill inget annat än att sova men så fort han slappnar av och man ser att sömnen är nära spänner han varenda muskel han har och vrider sig som en ål.

Vi bär och bär och bär. Och vyssar och sjunger och ammar, ammar, ammar. Ibland fungerar det att gående söva honom i famnen, sedan lägga honom i vår säng - fortfarande i famnen - och sen lägga honom i hans egen säng. Igår gick vi runt med honom i två timmar innan han slocknade. Till slut traskade jag runt i mammas vardagsrum med Theo i BabyBjörnen. Då somnade han äntligen.

När han väl somnat sover han som tur är fortfarande bra. Oftast hela natten. Inatt vaknade han ett par gånger men somnade om med nappen. Det hade jag räknat med för han sover ju i vagnsinsatsen nu på semestern, inte i vanliga sängen. Jag tycker att han var riktigt duktig.

Det bästa sättet att söva lilleman är promenader i vagnen. Speciellt om det regnar, för då låter det så mysigt under regnskyddet. Alldeles nyss kom vi hem från en promenad i Tibble och lille sötis ligger fortfarande i vagnsinsatsen och sover sött. Jag är så glad att jag lyckades lyfta in honom utan att han vaknade!

Mammas lilla goding!

Semestros

Familjen Sharp har åkt på semester. Denna vecka uppehåller vi oss i Stockholmstrakterna hos mina föräldrar, nästa vecka hälsar vi på svärisarna. Jag ska försöka uppdatera med bilder och semesteranekdoter men det kan bli sporadiskt.

Puss!

Krokning

Jag har lärt mig virka!! Det är så fantastiskt för jag har försökt flera gånger förut men aldrig fått till det. Spetsstickning på fem stickor har inte varit några problem men varje pytteprojekt med lite garn och en enda liten nål har varit mig övermäktigt. Fram tills nu. För ett par dagar sedan tog jag åter igen mod till mig, plockade fram en virknål, lite skräpgarn och massor av tålamod. Det skulle bli mormorsrutor. Det skulle det bara. Och plötsligt släppte det. Jag förstod hur den här virkningshistorien var tänkt att fungera. De första rutorna blev lite hur som helst, speciellt eftersom jag inte riktigt fick till det där med att få första varvet till en fyrkant. Det blev bara en cirkel ... eller en trekant om jag hade tur.

Efter ruta fyra eller fem fick jag i alla fall till det så att jag blev hyfsat nöjd och nu är jag ganska stolt. Jag tror inte att jag skulle kunna virka något annat än mormorsrutor dock. Det sulle vara ett snöre då kanske. Bara luftmaskor, hehe.

Eftersom det var så roligt att virka skeva mormorsutor bestämde jag mig för att de skulle få bli något riktigt. Jag rotade fram alla restnystan Drops Alpaca och började virka rutor för glatta livet. Vi får se vad det kan bli för något. Helst ser jag att det blir en filt av något slag men då behövs mååånga rutor. Det blir ju inte så mycket virktid när man är hemma med en sällskapssjuk bebis men jag har fått ihop åtta stycken. Ett sånt här projekt får ju i och för sig ta tid, det gör inget om filten blir klar om flera år. Det är ju trots allt ett sånt där då-och-då-restgarns-projekt.

Mannen har också gjort några försök att lära sig virka med samma sorgliga resultat som för mig (ok, hans försök gick faktiskt lite bättre) och nu föll polletten ned även för honom. Han kan också virka mormorsrutor nu. Och nästan en halv kyckling. Vi har suttit bredvid varandra i soffan och pysslat med våra nålar och garner vid flera tillfällen och det är så mysigt!! Jag älskar att jag har världens bästa man.

Förutom att virka har jag umgåtts lite med föräldragrupps-flickor den här veckan. Igår fikade jag och Theodore med Eleonor och Lina på det lokala kondiset här i Gamlestaden. Vi åt fralla och budapestrulle. Sanslöst gott. Sedan tog vi en promenad till Willys där jag köpte blöjor. Storlek 3 för första gången. 5-9 kg. Stora killen! På vägen hem började det ösregna men bebisarna hade det bra i vagnarna under sina regnskydd. Värre var det för mammorna.

På samma kondis vid samma tid men idag träffade vi Sofia och Alma. Bebisarna var helt bedårande och snackade med varandra över bordet. Vi satt kvar tills kondiset började stänga, då sa vi hejdå och jag och Theo gick till Konsum och köpte Pepsi och kakor.

Nu på kvällen bestämde jag att det var en god idé att möta mannen/pappan på vägen hem från jobbet. Han slutade 22 men eftersom lilleman var lite orolig och trött-jobbig gick vi ut redan vid 21. Det kunde göra oss gott med en liten promenad. Det gjorde det men vad tror ni hände efter halva tiden? Precis. Det började spöregna. Bebisen hade det bra i vagnen under sitt regnskydd. Värre var det för mamman. Jag var fullständigt genomsur när vi mötte mannen vid SKF:s grindar.

Det där med regnjacka hade kanske varit något att investera i.

Coolaste katten i stan ... och alla andra städer

Theodore sportar rödrutig skogshuggar-body i flanell från Oshkosh och mörkblå jeans från Cheap Monday.

Theodore lays down the word

Dagens tjoho!

Lite desperat provade jag imorse en bh som jag hade innan jag började amma men efter att jag blev gravid. Twinsen växte ju rätt mycket, runt tre kupstorlekar, under graviditeten. Jag trodde aldrig att jag skulle få plats men det gjorde jag! Tjoho! Nu slipper jag känna mig som en kärring med fula spets-bh:ar som täcker bröstkorgen ända upp till nyckelbenen typ. Nu kan jag äntligen ha mina vanliga balconetter igen. Det gick faktiskt utmärkt att amma med den också. Jag är inte nere på den storleken jag hade pre preggers, men jag kan nu ha bara "väldigt stora" bh:ar, inte "enorma".

Tjoho!

Rullis av misstag

Lilla Theolainen tycker inte om att ligga på mage. Han hojtar och kämpar med sin lilla kropp för att komma någonstans men där ligger han som en fisk på land. På senaste tiden har han dock blivit mycket duktigare och kan ligga allt längre stunder som en säl innan han surnar till. Igår låg hela familjen på sängen för lite rygg- och nackträning när Theo plötsligt bestämde sig för att vända sig från mage till rygg. Han har aldrig visat sådana tendenser innan så vändningen var nog mest en slump. Sängen är ju dessutom ett mjukt underlag som underlättar lite. Men ändå. Det var den första vändningen. Det är dags att se upp var man lägger den lille rackaren!

Lilla stickis

Theodore var så duktig hos BVC igår. Han skrattade under vägning och mätning och grät bara lite när han fick sprutorna. Min lilla kille! Eller lilla och lilla, han är nu 61,3 cm lång och väger 5650 g. Följer sina kurvor perfekt.

Efter besöket hos barnsjuksköterskan Marita träffade vi Nicole och lilla Livia. Vi gick omkring och myste i stan hela dagen. På vägen hem köpte jag sallader och cheescake som jag och mannen kalasade på medan lilleman sov. Det var jättemysigt och jag kände mer än någonsin hur mycket jag saknar min man och det umgänge vi hade innan Theo föddes. Det blir ju mycket bebis hela tiden och det är svårt att få tid tillsammans. Ensamma. Avslappnade. Men igår var det mysigt och jag blev påmind om att jag faktiskt har världens bästa man.

På kvällen blev lilleman lite grinig och ledsen men efter hans första ever bebisdos Alvedon mådde han bättre. Idag på eftermiddagen blev han gnällig igen och fick lite feber (38 grader) men det togs också hand om med lite Alvedon. Nu på kvällen känns han sval och är vår glada lilla bebis igen.

Världens sötaste bebis igen och igen och igen

Bildkavalkad

Theodore och gammelmoster myser i soffan. Ser ni den fina Puma-dräkten?

Mamman/mormorn och dottern på shopping humör. Vem gubben i svarta outfiten är vet jag inte.

Behändigare barn att ha med på shoppingturer har jag då aldrig hört talas om. Först sov han som en stock i vagnen, sen fick han mat, sen satt han glad och nöjd i BabyBjörnen resten av tiden. Det var bara i bilen på vägen hem han blev panikhungrig/törstig och vi fick stanna på en parkering i ett industriområde i Mölndal för amning.

Diverse packning vi fick med oss hem.

Tre mammor en pappa och en bebis

Pust. Det är så varmt! Jag avlider när det är så här varmt! Stackars Theo ligger i bara blöja men är ändå varm som ett element i december.

I helgen fick vi i alla fall lite paus i hettan då min mamma, min moster och jag shoppade på Ullared. Som vanligt fanns en massa bra och dåliga saker att välja mellan. Jag har redan glömt vad jag kom hem med men jag tycker mig minnas några saker ...

• En grön badhandduk till Theo
• Babygym (rainforest)
• Svarta skor till mig (typ kinasko-typ)
• Jeansfärgade leggings till mig
• Lity bodys och strumpbyxor till Tedster
• En sån där smart burk med avdelade sektioner för gröt-/vällingpulver
• Tillhörande sked och tratt
• Huvudkudde till vagnen
• Örngott till kudden
• Två underlakan till vår säng
• Påslakanset till vår säng
• Två paket Ballerina-kex
• Mr. Muscle spegelspray och toalettrengöring (inte i ett)
• Våtservetter till Theos rumpa
• Amningsinlägg
• Två små svarta ramar och en stor ekfärgad

Sen minns jag inte mer, men vi fick presenter av snälla mostern. Jag fick Leilas kakbakarbok (tjoho!). Theo fick en Pingu-speldosa och två Puma-bodysuits. Alla blev jätteglada!

Annars har vi mest suckat och pustat i värmeböljan. Theolainen har badat och varit söt i allas famnar. För övrigt har han börjat sova himla bra igen, igår natt sov han från matningen vid tio/halv elva till halv sju.

Idag blir Theodore tre månader och det är dags för vaccination. Om en halvtimme beger vi oss till BVC och jag håller tummarna för att han inte blir för ledsen och att han inte får feber i värmen.

Snart kommer det bilder från helgen ...

Moz

Igår var jag ute och såg Morrissey i Lisebergshallen. Det var såklart hur bra som helst även om jag tyckte att det kanske var lite jämntjockt på något sätt. Men det gör inget Moz är gud ändå.

Theodore var hemma med pappa under tiden. Han fick mat från frysen och det gick tydligen hyfsat att äta ur flaska. Jag saknade mina pojkar hela tiden men hade ändå roligare än jag förväntade mig. Det är nyttigt att komma ut själv ibland. Jag drack till och med två goda öl!

Imorgon ska vi träffa mammorna och bebisarna i föräldragruppen igen, och på torsdag träffas samma grupp på BVC. På fredag kommer mamma och moster. En fin vecka indeed.

Åka tåg tåg tåg

Nu är vi tillbaka i storstaden efter midsommarfirande i Munktorp. Det regnar och regnar men det gör ingenting för det är skönt att bara sitta inne och mysa efter att ha varit borta. Egentligen är jag stick- eller spelsugen men det har inte Theo varit på humör för hittills. Nu håller han dock på att somna i pappas famn så kanske kanske får jag lufta min lilla hunter-dvärg lite innan vi åker på dagens utflykt - till ICA Maxi.

Theodore klarade för övrigt sin första resa alldeles utmärkt och tyckte verkligen om att åka tåg. På ditresan sov han mest och vaknade lagom för att hinna äta innan vi var framme. På hemresan sov han lite och sedan var han vaken och söt hela vägen hem.

Unge herr Sharp blir för övrigt 12 veckor idag. Han är så stor min lilla kille! Han har blivit så stadig i kroppen och är mycket mer närvarande. Nu kan man leka lite med honom och om han inte är sur eller trött så svarar han med mysiga ljud och leenden. Jag är så kär i min bebis!!

Annars längtar jag hur mycket som helst till fredag för då kommer mamma och moster och hälsar på. Vi ska åka till Ullared och shoppa.

Jag ser också fram emot imorgon för då ska jag se Morrissey! (KÄRLEK). Jag har lite blandade känslor inför morgondagen för ja, jag älskar Morrissey men för att få se honom måste jag lämna min lilla pojke i några timmar. Som tur är tog mannen lite ledigt från nattjobbet så att han kan vara hemma under kvällen. Det går bra, jag har lämnat mat i frysen, men ändå! Jag kommer sakna min bebis.

Hur som helst. I brist på annat att blogga visar jag en film och lite bilder från resan.

Aptidigt på morgonen i sin ap-hoodie, redo för sin första tågresa.

Snyggaste snyggingen i stan. Och alla andra städer.

Pojken tycker om sin pappa. Och att åka tåg. Vill ni se mer finns en film här nedanför. Som vanligt lite på snedden eftersom jag inte fixat något video-redigeringsprogram. Jag ska.

1. Hur gammal är du om fem år? 32.
2. Vem var den sista du träffade? Vännen Niklas. Se bild nedan.
3. Hur lång är du? 169,5 cm.
4. Vilken är den senaste film du sett? Ghost Town
5. Vem ringde du senast? Mormor, för att tacka för presentkortet.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Till Stefan. "Har duhört bandet she wants revenge? Annars tror jag att du kanske skulle gilla dem. Pröva out of control på tuben. Inte live-versionen."
7. Var är dagens planer? Nu är det kväll, så: Äta, natta pojken, pussa på mannen, sova.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? sms. Verkligen.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda.
10. När såg du senast din mamma? 19 april.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå.
12. När vaknade du idag? Det beror på vad som menas med "idag". Menas det efter midnatt eller menas det när jag vaknade för sista gången innan jag gick upp? För jag tror att jag ammade vid ... jag vet inte. Tre gånger i alla fall. Inatt. Mer än vanligt. Och så gick vi upp vid tio.
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja det har jag. Och jag kämpade för att den skulle hitta sitt hem. Satte in annons i GP och så. Efter ett tag såg jag den inte mer. Alltså hittade den ett hem. Så var det.
14. Vilken är din favoritplats? Hemma.
15. Vilken plats föredrar du minst? Tallinn-båtar i storm.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Här. Det hoppas jag i alla fall.
17. Vad skrämde dig som barn? Allt. Men mest mörker och att vara ensam.
18. Vem fick dig att skratta senast? Theodore.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej. Eller det kanske jag är men jag har några. Men jag har ingen spelare. Eller, det är ju mammas och pappas skivir jag äger ... och några jag köpt på loppis och så. Eller vänta. En EP är min. Itsy bitsy teeny weeny yellow polka dot bikini.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och. Men jag använder den bärbara mest.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Innan bebis - utan, efter bebis - med underkläder. Annars läcker mjölken ut i sängen.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Hur många som helst. Fem tror jag. Men jag och mannen slåss alltid om en av dem. Den bästa.
23. Hur många landskap har du bott i? Tre.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Det tror jag inte. Men jag har spytt maaassor efter fyllan.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor. Det är mysigast.
26. Är du social? Både och. Jag blir glad av socialt umgänge men trött också. Då behöver jag vara själv eller med mannen.
27. Vilken är din favoritglass? B&J's.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala av en del av huslånet. Så vi bar skulle ha typ en halv mijon kvar att betala.
29. Tycker du om Kinamat? Ja men inte för ofta.
30. Tycker du om kaffe? Ja, med mycket mjölk. Helst i form av islatte.
31. Vad dricker du till frukost? Jag är dålig på det där med frukost, åtminstone när jag är själv om mornarna. Men jag dricker helst juice till frukost.
32. Sover du på någon särskild sida? På höger sida. Innan bebis på grund av att mannen sover på höger sida och vi sov sked. Efter bebis på grund av att jag inte vill att bebisen ska ramla ner.
33. Kan du spela poker? Nej, jag är inte intresserad.
34. Tycker du om att mysa? Ja vem gör inte det?
35. Är du en beroendemänniska? Ja. Jag har inga tendenser att bli beroende av droger eller alkohol men jag dör om jag inte får socker varje dag.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? En av min mammas gamla kompisar.
37. Vill du ha barn? Ja. Kanske ett till.
38. Kan du några andra språk än svenska? Ja för engelska räknas. Förut kunde jag franska men det var länge sedan.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool? POOL! Jag är jätterädd för fiskar och annat som finns i hav och sjöar.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Allt möjligt. Jag älskar att göra av med pengar. Husgeråd, inredning, kläder, smink ... Men det blir inte så mycket shopping längre.
42. Äger du dyra smycken? Ja, förlovningsringen och vigselringen.
43. Har du någon gång testat narkotika? Mjo, jag har rökt något två gånger men jag minns inte vad det var.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En kycklingklubba.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag vet inte. Det finns så många.
46. Välj ett ärr på din kropp? Eeh. Ett på knäet som jag fick som liten när jag sprang med klackskor.
47. Vad har du för ringsignal? Misfits som spelar Last Caress. Det börjar med att Glenn sjunger "I got something to say". Det tycker jag är roligt.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej, men jag tror att mamma har det.
49. Flirtar du mycket? Nej det kan jag inte.
50. Var togs din profilbild för din blogg? Profilbild? Ja just det den. Som inte syns på bloggen. Den togs på ett hotell i Tallinn.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej. Jag har ingen bil. Och inget körkort.
52. Har du fått fortkörningsböter? Se ovan.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Människohamn av John Ajvide Lindqvist.
54. Läser du dagstidningen? Nej.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Va?
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Jag lyssnar inte på radio.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Numret till en Skatteverks-tant.
59. När var du i kyrkan senast? Ingen aning. Någon gång i somras eller höstas. Med svärisarna.
60. Vilka personer utmanar du? Alla som vill.

Att peppa en 27-åring

Det är kanske inte helt rättvist att klaga på att jag är ensam på sin födelsedag (jag är ju ändå 27 och inte 7). Snälla vänner och fin familj har hört av sig och gratulerat och det är ju faktiskt jag själv som valt att flytta till andra sidan landet och slå rot. I vanliga fall trivs jag väldigt bra med det men vissa dagar, som den här, blir det bara lite extra uppenbart att det är lite ensamt. Jag saknar min familj och mina bästa vänner. Fick jag som jag ville skulle de vara här nu allihopa. Vi skulle gå ut på promenad med Theodore och äta tårta i köket. Sen skulle vi titta på film i soffan på kvällskvisten.

Det är lätt att gräva ned sig och fokusera på det tråkiga när allt känns ... tråkigt. Men nu när jag fått klaga av mig lite hos mamma känner jag mig redo att ruska av mig alla tråkiga tankar och fokusera på det som är roligt istället. Tråkiga tankar suger ut energi - roliga tankar genererar energi istället.

Så, nu ska jag sitta och njuta av att ha en varm och tung bebis sovandes mot mitt bröst. När han vaknar ska han få mat sedan ska vi bege oss ut på stan en stund. Lite shopping och människor piggar oftast upp även den gråaste dagen. Dessutom har jag hört att mannen förväntar sig tårta när han kommer hem.

En minut över midnatt

Det betyder att det är min födelsedag idag. Hurra hurra hurra.

Mannen ska jobba 12-timmarspass så jag och Theodore får rå oss själva. All min övriga familj och de flesta av mina vänner bor långt borta så det blir inte så mycket firande. Mormor har varit snäll och skickat presentkort på Lindex så lite födelsedagsshopping står i alla fall på schemat. Och så ska jag nog köpa med en tårta hem som jag och mannen kan äta när han kommer hem.

Det må vara skralt med firande, men en söt bebis - det har jag i alla fall.

Veckans snygging

Idag sportade Theodore ett stycke grönrutig Paddington-skjorta inköpt genom Tradera (men jag tror att den kommer från H&M), vit body (köpt på Mothercare i Tallinn), svarta Katvig-byxor (också Tradera) och gröna strumpor (H&M). Några timmar senare bajsade snyggingen ner blöja, body och byxor. Nappen är blå med en ful hund på (inköpt på ICA MAXI alternativt Coop Konsum).

Frisyren är omsorgsfullt stylad genom målmedvetet gnuggande mot huvdkudden.

Fina illustrationer

Lady Thirty är en illustratör i min smak.

Här kan man vinna ett porträtt handmålat av geniet självt!

Röstis

Nu har jag och mannen gjort vår medborgerliga plikt och röstat i EU-valet. Theodore följde med i BabyBjörnen. Den sociala uppfostran ska börja i tid. Det är viktigt att rösta.

Utanför vallokalen stötte vi på grannen/kamraten. Han var på väg till lekparken med dottern men kom på att han nog kunde ta en sväng in och rösta när han ändå var i närheten. Då gjorde vi inte bara vår plikt utan bidrog till ökat valdeltagande. Duktigt.

Bebisar är söta

Nu har jag och Teddystan kommit hem från vår utflykt till Ben&Jerrys-glassbaren på Liseberg. Jag åt sjukt mycket glass och promenerade runt bland karuseller och lotteristånd. Det är så mysigt på Liseberg, jag tycker om att åka dit även fast jag inte tycker om att åka karusell.

På spårvagnen hem gjorde jag nåonting jag aldrig gjort förut. Jag tog upp Theodore och lät honom sitta i mitt knä. Och vipps så kom en massa (två) mammor och pratade med mig och sa att pojken var så söt. De vill alltid veta hur gammal han är och tycker att han är sååå liiiten och söt. De blev förvånade att han var så stadig att han kunde stå i mitt knä när jag höll honom under armarna. Det är så roligt att få komplimanger om sin bebis. Nästan alla bebisar är söta, det är liksom deras jobb, men i sant mamma-manér tycker jag nog att min är lite sötare än genomsnittet. Kanske rent av den sötaste av dem alla.

På vägen hem från hållplatsen gick vi in på Konsum för att handla godis och cola. Det är ju trots allt fredag och mannen är på femkamp med jobbet. Barnfri och öldrickande skulle jag tro. Inne i affären kände jag en bekant blick i ögonvrån. En väktare stod och spejade på mig. Jaha, tänkte jag, att det alltid ska vara såhär. Bara för att man är ung med svart/rött/lila hår och svart kajal så ska man bli misstänkt bara för att man finns. Plötsligt tilltalade den kvinnliga väktaren mig med glad röst. Jag blev nervös. Till min förvåning ville hon bara titta närmare på Theo som jag nu spänt fast i BabyBjörnen. Hon tyckte också att han var söt. Att han hade en söt keps (den ska ni få se på bil snart för den är verkligen jättesöt). Och som genom ett trollslag slog det mig. Jag är inte tonåring längre. Jag är en mamma med en bebis i famnen. Jag ser inte ut som en emo eller vad de kallas nuförtiden, jag är en helt vanlig mamma med hästsvans och blommig klänning (som ni kan se på film och bild i inläggen nedan). Väktarna tror inte att jag ska sno eller vandalisera. De vill se på min bebis.

Det var rätt gött.

Nästan fem och nästan 60

Theodore sitter just nu och pratar med sin blomma. Ja, det blir mycket blomma under dagarna, han trivs bra så. Jag tror att pojken har skaffat sig sin första bästis och jag ska vara en öppen mamma och inte bekymra mig över att det är en planta. I tyg. Bästaste bäst är trots allt mamma och pappa. Kolla här liksom:

Annars har Tedster blivit vägd och mätt hos den snälla tanten på BVC. Lilleman var 4998 gram tung och 59,5 centimeter lång. Inte konstigt att storlek 62 börjar passa fint nu. Han följer och ligger mitt på medellängdkurvan och en halv kurva under medelvikten. En lagom långsmal liten karl. Jag gillar för övrigt verkligen vår BVC-sköterska. Hon är bra. Nästa besök blir på tremånadersdagen och då står vaccination på schemat.

Det märks att Theodore har vuxit. Jag ser det inte direkt på honom men det märks på sadigheten. Hela han har blivit starkare och nu behöver man inte stötta honom lika mycket när man håller honom. Det räcker oftast att hålla i händerna eller runt magen för att han ska kunna sitta eller stå. Efter en stund blir han såklart lite trött och man får ge honom lite mer stöd men så fort han vilat vill han upp igen. Att stå har blivit den roligaste leken och en favorit är att dra upp honom i händerna. Från liggande till sittande till stående. Det är bara roligare och roligare att han en bebis!

Efter BVC-kollen åt hela familjen på ett vattenpipecafé här i Gamlestaden, sedan åkte jag och Theo till stan och lämnade tillbaka lite kläder. När vi kom hem slog vi båda duktighetsrekord när jag fick ordning på alla viktiga papper som legat i högar här hemma och städade undervåningen medan pojken lekte för sig själv och sov. Det kändes riktigt lyxigt att få sitta och sortera papper och sätta in dem i pärmar vid köksbordet med Nick Caves röst i öronen. Både jag ochTheo var på strålande humör.

Sedan blev det matning, mys och slappande i tv-soffan men det var vi värda för klockan var sju och vi hade inte tittat en minut på tv på hela dagen. Duktigt om man är en hemmamamma. Eller i alla fall duktigt om man är den här hemmamamman.

Jag blir förresten väldigt glad när jag hör att det faktiskt finns de som blir glada när jag lägger upp filmer på Theodore här på bloggen. Jag är inte mer mamma-insnöad än att jag inser att det inte är jätteintressant att titta på flera minuter långa filmer på en bebis som inte gör något alls. Hehe. Men eftersom exempelvis min mamma som bor långt härifrån tycker om att se filmer av Theodore så fortsätter jag att lägga upp dem. Så får alla som vill titta.

Att prata med sin favoritblomma

Igår var jag och Theodore hemma hos tant Johanna och hälsade på. Jag hade jättetrevligt som vanligt och lillkarln sov hela tiden förutom när vi skulle gå hem - då var han hungrig och skrikig. Tur att det är jättenära hem. Märkligt nog ville han inte äta ordentligt utan bara sova. Jag försökte efter någon timme men sömntutan ville inte äta. Jag blev lite orolig och ringde till mannen för moraliskt stöd. Senare på kvällen vaknade pojken ordentligt och tog igen amningen med råge. Han åt i en timme och 45 minuter! Rekord! Mätt och belåten somnade pojken för natten och hoppade över ett nattmål och sov i åtta timmar utan paus. Mamma tackar för den goda sömnen.

Idag har vi bara gjort en liten utflykt till ICA MAXI för storhandling. När vi kom hem skyndade pappan till jobbet och vi skyndade oss att amma. Sedan var lilleman på strålande humör och satt i babyskyddet och pratade med sin blomma medan jag städade köket och hallen. Mammas duktiga sötnos!

Jahapp, och sedan dess har det mest ätits och sovits igen ... Jag pratade lite med min ena chef om lite hemmajobb jag ska göra under helgen. Det känns både spännande och läskigt.

Nu ska vi sitta i soffan och mysa och dricka saft ur sugrör tills mannen kommer hem. Imorgon är det dags för vägning och mätning på BVC. Håll tummarna för att han har ätit som han ska!

Skål!

Utedagar

Igår var det stekhett och soligt ute. Lilla familjen Sharp åkte in till Slottskogen för att ansluta alla andra familjer i hela Göteborg på Metros initiativ Barnvagnsrullet. Tipspromenad och sånt. Vi kom fram, stannade i 30 sekunder och bestämde oss för att det verkligen inte var något för oss. Stekhett, miljoner människor och timlånga köer till tält med värdelösa gratisprodukter. Suck. Vi gick upp till djuren istället och promenerade i stupbranta uppförsbackar. Vi stod tio centimeter från en vilande älgtjur med bara ett litet staket som skilde oss åt. Det var som värsta djungelsafarit. Om djungeln var den svenska urskogen alltså. Eller en vanlig landsväg.

Efter nära-djur-upplevelsen promenerade vi vidare till Masthugget. Där ammade jag Teddy medan vi lyssnade på två tonårstjejer som pratade om sina liv. De var inte alls så störande som jag antog att de skulle vara. När barnet var nöjt och belåtet gick vi vidare till Pizza Hut på Kungsgatan där vi åt pizza och mannen glömde sitt VISA-kort.

När vi kom hem var vi trötta men nöjda efter en dag i solen.

Idag var det stekhett och soligt ute. Lillpojken imponerade genom att än en gång sova åtta timmar i sträck varefter han för första gången bajsade så att det stänkte upp på ryggen. Mannen jobbade och jag kände mig social och sugen på lite action. Alltså styrde jag och Theo kosan mot Skräddarns hus och Sushila, den bästa skrädderskan på denna sidan ... eller den bästa bara. Där ojades det över hur söt min bebis är och det är alltid underhållande. När vi gick hade vi lovat att ses igen över milkshakes och det ser jag fram emot. Punk och skräddarsydda femtiotalsklänningar är en bra kombination. Sushila behärskar båda.

Seeeen gick vi vidare och shoppade i diverse butiker innan vi pausade för amning på Åhléns. Vi kom inte hem förrän strax innan åtta och då var vi trötta minsann. Jag köpte en söt keps till lilleman och massor av klänningar och kortärmade koftor till mig själv. Inte en chans att man kan ens se åt ett provrum med en nio veckors bebis i en sele på bröstet så jag köpte massor med tanken att lämna tillbaka det som inte passade. Nu var det ju så att allt passade ganska bra så jag sitter med dilemmat att välja ut vad som ska lämnas tillbaka. Hittills har jag valt ut ett par leggins som ska i retur ... det är egentligen det enda jag vill avstå från men jag handlade för lite väl mycket så jag måste välja något mer. En turkos kortärmad kofta sitter löst till. Kanske. Men den är fin.

Iaf. Nu är jag trött i fötterna och imorgon ska jag träffa Johanna. Det blir bra!

Grattis alla mammor på mors dag.

Min första!

Tack!

Tack för alla fina kommentarer till förra inlägget. Ni är fina!

Idag firar vi att Theodore fyller två månader. Förra firandet, när han fyllde en månad, fick jag en prinsessbakelse. Idag ska vi istället äta godsaker framför Constantine ikväll. På menyn står chokladkaka/-tårta och förmodligen läsk och nåt annat gott. Men det är sista helgen ... jag måste börja äta bättre. Efter förkylningen...

Bebis bebis bebis bebis bebis ... bebis bebis bebis ... bebis

Ja, det är tur för mig att det finns söta människor som fortfarane ids läsa min blogg trots att jag numera bara skriver trivialiteter om min bebis. Det förvånar mig inte att läsarantalet har minskat lite, men det gör ingenting. Bloggen kommer alltid att handla om det som pågår i mitt liv. Jag har flest läsare när jag skriver om stickning och det blir inte så mycket av den varan längre ... nu återstår ca 39 läsare i snitt per dag. Innan Theo var det ungefär 45. Men, det gör ingenting, bloggen finns ju ändå till av två huvudanledningar: som en slags dagbok för mig och ett sätt för mina nära och kära att få en inblick i mitt liv. Andra som läser är rolig bonus.

Jag blev lite peppad att fortsätta skriva babbel om Theodore av söta Linda som inte verkar kunna få nog av bebisbloggande.

Alltså:

Idag var första gången Theodore tyckte om att bada. Innan har han varit accepterande men skeptisk till hela den här badbalje-grejen, men idag skrattade han och sprattlade förnöjsamt med benen. Det var så mysigt att jag till och med fick doppa håret utan protester! Eftersom man har olja i badvattnet fick vi tvätta hans hår med baby-tvål efteråt. Annars hade det sett ut som om han haft pomada i håret. Här ska ni få se en bild på hur superlockig han blir när håret är blött. Det syns inte så jättebra på bild av någon anledning men det är verkligen afro-lockigt. Sötisen.

Jag vill också gärna visa lite bilder på Theo och hans favoritkompis - blomman. Det är en enkel liten tygblomma som man fick med i goodie bagen från bb. Vi tycker att den är rätt gräslig men Theodore älskar den. Nästan lika mycket som den fina sängmobilen. Han pratar med sin blomma jättemycket, både glada leenden och allvarliga samtal.

Snöööörvel

Nu är det förkylt på allvar. Jag snörvlar och hostar och mannen fick gå hem från jobbet inatt. Det blir ingen promenadträff med föräldragruppsmammorna idag, jag vill inte råka smitta några bebisar. Jag håller alla tummar och tår för att Theodore slipper.

Nu är det förkylt

Mannen och jag är förkylda med halsont och ömmande bihålor. Hittills känns det inte så farligt för mig men mannen är lite mer förkyld. Nu hoppas vi bara att lillpojken klarar sig.

Annars är lägenheten ett enda kaos och vi har inga rena kläder. Snälla kan ingen bara skicka en städtant som fixar allt åt mig? Snälla?

Dessutom har mitt sockerberoende nått nya höjder.

Men jag fick i alla fall godkänt på efterkontrollen idag.

Nu önskar jag mig ett träningskort i födelsedagspresent.

Till Hans ...

... som lämnade två meddelanden på mitt mobilsvar:

Du har nog slagit fel nummer. Jag har ingen toalett att sälja. Alltså, jag har en toalett, två faktiskt. En lite äldre på undervåningen och en lite nyare på övervåningen - men de behöver jag. De är inte till salu.

Kontrollera gärna telefonnumret och pröva igen.

Åka karusell och äta karamell

... men inte jag, för jag åker inte karuseller och jag åt glass, inte karameller. Yep, hela familjen Sharp var på Liseberg idag. Mamma, pappa, storebror, lillebror och farbror. De tre stora killarna åkte karuseller tills långsmurferna åkte av medan lillpojken var duktig i vagnen.

Jag fick möjlighet att pröva Lisebergs amningsrum och det får godkänt. Om jag ska jämföra med amningsrummet på Åhléns är de ungefär likvärdiga men med olika fördelar och nackdelar. Till att börja med har rummen vad som krävs för att vara funktionella. De har bekväma sittplatser, toaletter, platser för blöjbyte och mikrovågsugn. Amningsrummet på Åhléns är mysigare och det känns av någon anledning mer naturligt att prata med andra föräldrar. Lisebergs amningsrum är däremot snyggare och behagligare designat, dessutom finns möjligheten att helt skärma av sin amningsplats med ett draperi om man inte vill att andra ska se. Där fanns också möjligheten att få en gratis blöja från Libero och våtservetter om man glömt. På minussidan var det lite kallt i rummet.

Nu är det kväll och jag är alldeles trött. Dagens utflykt blev ungefär sex timmar lång och det är mycket för en nybliven mamma. Dessutom åt jag alldeles för mycket, både flottig pizza-buffé och bananasplit i Ben&Jerrys-glassbaren (!!). Storebror bestämde sig också för att trilskas extra mycket vid läggdags och även om jag inte var tvungen att handskas med honom handgripligen (eftersom jag ammade) var det känslomässigt uttömmande att höra på gråt och tandagnisslan. Det gick så långt att det inte blir något lördagsgodis imorgon. Stackarn.

För att pigga upp mig själv lite tänker jag bjuda på lite Theo-bilder igen...

Blivande datorhackern Theo är mycket upptagen med att visa upp sin korrekta fingerhållning.

Här är han bara jäkligt söt.

Och hallå, räck upp handen om ni någonsin sett en sötare sovande bebis? Nä, tänkte väl det. Kolla på foten. Gör om det om ni kan.

Mammor och äppelpaj

Nu har föräldragruppsmammorna varit här med sina bebisar. Ett par kunde inte komma men ett annat som inte kom sist gjorde det så vi var fyra mamma-bebis-par. Och min man. Han bakade sin supergoda amerikanska äppelpaj och var allmänt rekorderlig.

När gästerna gått hem somnade Theo i sin säng. Kort därefter somnade jag i min och pappan i soffan. Nu har vi ätit pasta och tittat på Navy CIS. Nu ska vi se på The Mentalist och lata oss i soffan. Jag lovar att jag ska lägga mig tidigare idag. Kanske så tidigt som efter nästa matning klockan 23. Förmodligen.

Sen kväll och tidig morgon

Jag sitter och bloggar i sängen. Till höger om mig ligger min man och sover. Till vänster om mig ligger en klarvaken bebis i sing säng och flirtar med sin nya mobil. Klockan är bara tjugo i sju och jag har varit vaken sedan tio i sex. Då tyckte Theodore att det var morgon, och visst, det är det ju - det är inte hans fel att jag stannade uppe till efter två på natten igår. Det var dumt men det bara blev så... jag tänkte vänta med att lägga mig till hans första nattmatning som brukar vara runt tolv-ett men just inatt bestämde han sig för att sova lite längre och tiden rann iväg. Så nu sitter jag här med sömndruckna ögon och groggy hjärna. Men det kunde varit värre, jag är ändå rätt nöjd med att Theo ligger nöjd för sig själv i sin säng och inte absolut måste sitta i mitt knä. Och pappan är hemma, även om han sover. Det är rätt gött ändå.

Pling plong

Lilla familjen Sharp är nyss hemkomna från en dag på stan. Pappa Sharp fick nya träningskläder, mamma Sharp fick nya amningsbh:ar, baby Sharp fick en spelande mobil till sängen och en sån där leksak som man hänger på vagnens suflett. Vi åt ute i solen, jag thai, mannen langos och bebisen mjölk.

Vi tänkte att eftersom lillen har blivit så duktig på att sova i sin egen säng kunde han få lite belöning i form av spännande små djur och pling-plong-musik. Vi prövade mobilen så fort vi kom hem och Theodore älskar den! Han skrattade och följde de små djuren med blicken jättelänge. Succé!

Nu sitter jag i soffan och latar mig framför Facebook, Theodore sover bredvid och pappan är och klättrar i sina nya träningskläder.

Imorgon blir det träff med föräldrautbildningsgruppen. Vi ska vara här hemma och mannen har lovat att baka en kaka. Det blir mysigt!

Överst: Hängleksaken till vagnen. Nederst: Den fina mobilen som snurrar och plingar fram "Låt mig få tända ett ljus". Bilderna är lånade från Lekmer.se

Mamma- och bebisträff

Idag åkte jag och Theodore ut till Hisingen för att träffa 14 andra mammor och bebisar. En av mammorna i en tråd på Familjeliv bjöd in till mat, fika och trevligt umgänge. Det var jätteroligt men intensivt och alla bebisar var så söta! Theodore skötte sig exemplariskt som den lilla sötnos han är.

Det var faktiskt så trevligt att jag kan tänka mig att bjuda in alla mammor till korvgrillning på innergården när vädret är fint.

Jag är så nöjd över att jag har ett socialt liv igen! Det känns faktiskt som att det är först nu jag helt kommit ut ur mitt skal i sociala sammanhang sedan panikångest-tiden. Det är på tiden efter 5-6 år. Det är mycket sällan jag känner att jag måste dra mig ur när vi boka träffar och fikor nu för tiden (jag tänker ofta på det men det är mest som ett litet hjärnspöke som är ganska lätt att övervinna). Till skillnad från förr när jag alltid ville men inte kunde umgås.

Det kanske låter märkligt men att bli förälder och vara mamma till ett spädbarn med allt vad det innebär har gett mig ny energi och öppnat upp helt nya möjligheter. Eller så är jag bara så glad att jag inte är trött och gravid längre... Hur som helst så ser jag verkligen fram emot tisdag då föräldragruppsmammorna kommer hit på fika med sina söta bebisar.

För övrigt sov Theodore så bra i sin egen säng inatt att jag trodde att något var fel! Jag vaknade till och med före honom klockan åtta imorse och var redo för matning innan han hann säga ett knyst. Mammas duktiga lilla kille!

Hela natten!

Duktiga bebisen sov hela natten i sin egen säng och vaknade bara för att äta två gånger! Superskönt tycker mamman.

Han var mycket mer lättsövd inatt men det märks att han har mer magknip på natten för efter den sena matningen, vid tre, låg han och gnydde och gnällde ganska länge. Han vaknade dock inte och då såg jag ingen anledning att ta upp honom och riskera att väcka honom. Till slut somnade vi båda två.

Bra natt!

Sovis

Igår påbörjade vi operation "sova i egen säng" för lilla Theodore. Jag är en förespråkare för samsovning med spädisar och tror att det är viktigt av många olika anledningar. Spädisar behöver trygghet, samsovning främjar amning osv osv och det är jättebra, men nu har lillen börjat bli lite mer självständig (allt är relativt) och kan ligga en stund själv i babysittern och vara nöjd och då tror jag att han börjar bli redo att sova i egen säng också. Jag behöver få sova lite själv nu efter att i en och en halv månad sovit antingen på rygg med en bebis på bröstet eller på sidan med en bebis på armen. I samma läge. Hela natten.

Vi går långsamt fram, kör inte med några "metoder" och tänker inte låta honom ligga och skrika. Igår satte vi på honom pyjamas och lade honom i sängen, jag klappade på honom i vad som kändes som kanske 15-30 minuter och sen somnade han. Han sov till nästa matning varefter jag nattade honom igen. Matning och nattning tog kanske en och en halv timma och sen sov han oroligt. Efter att ha stoppat in nappen för tusende gången tog jag upp honom och lät honom sova med mig igen. Det kanske räcker med att sova första passet i egen säng till att börja med. Tanken är ju att jag ska sova lite bättre på natten - inte att jag ska natta i flera timmar och sen vara nappvakt resten av natten.

Hur det hela utvecklar sig återstår att se. Han är ju fortfarande så liten så jag känner ingen stress.

Amningsrum

På allmän begäran från olika håll ska jag nu redogöra för upplevelsen att använda ett offentligt amningsrum. I detta fall det i Åhléns City i Nordstan. Det var supermysigt! Jag kom dit vid tio och stannade ända till halv tolv och bara ammade, myst och bytte blöja. Det var ett litet rum längs ned till höger på hemavdelningen. Det fanns toalett, soffor, ett bord, micro och flera vattenkranar och skötutrymmen. Jag var aldrig ensam där inne, mammor kom och gick med bebisar och större barn, men det var fridfullt hela tiden - trots att det vid ett tillfälle var 5-6 mammor där samtidigt.

Jag är jättenöjd med upplevelsen och kommer definitivt att gå dit igen. Det ska tydligen finnas ett amningsrum i Allum och ett i Akademibokhandeln vid Kungsportsplatsen också och vid tillfälle ska jag pröva dem också.

Efter amningen köpte jag John Ajvide Lindqvists senaste, Människohamn. Jag har bara läst några sidor ännu men den verkar jättebra. Jag älskar ju John Ajvide Lindqvist.

"Pappa, vad är det där? På isen?
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.

Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.

En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.

Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården."

Filmtajm!

Idag bjuder jag på en feel good-rulle som spelades in under spartanska omständigheter tidigare idag. Pappan håller i kameran och det är även hans röst som kan höras (och tv:n) i bakgrunden. Filmen är lite lång men dramaturgin tillåter att man ser precis så mycket eller lite man vill utan att historien går förlorad. Självklart är det mitt lilla charmtroll Theodore som spelar huvudrollen. Han är fullkomligt bedårande tycker en helt opartisk mamma.