Bildkavalkad

Theodore och gammelmoster myser i soffan. Ser ni den fina Puma-dräkten?

Mamman/mormorn och dottern på shopping humör. Vem gubben i svarta outfiten är vet jag inte.

Behändigare barn att ha med på shoppingturer har jag då aldrig hört talas om. Först sov han som en stock i vagnen, sen fick han mat, sen satt han glad och nöjd i BabyBjörnen resten av tiden. Det var bara i bilen på vägen hem han blev panikhungrig/törstig och vi fick stanna på en parkering i ett industriområde i Mölndal för amning.

Diverse packning vi fick med oss hem.

Tre mammor en pappa och en bebis

Pust. Det är så varmt! Jag avlider när det är så här varmt! Stackars Theo ligger i bara blöja men är ändå varm som ett element i december.

I helgen fick vi i alla fall lite paus i hettan då min mamma, min moster och jag shoppade på Ullared. Som vanligt fanns en massa bra och dåliga saker att välja mellan. Jag har redan glömt vad jag kom hem med men jag tycker mig minnas några saker ...

• En grön badhandduk till Theo
• Babygym (rainforest)
• Svarta skor till mig (typ kinasko-typ)
• Jeansfärgade leggings till mig
• Lity bodys och strumpbyxor till Tedster
• En sån där smart burk med avdelade sektioner för gröt-/vällingpulver
• Tillhörande sked och tratt
• Huvudkudde till vagnen
• Örngott till kudden
• Två underlakan till vår säng
• Påslakanset till vår säng
• Två paket Ballerina-kex
• Mr. Muscle spegelspray och toalettrengöring (inte i ett)
• Våtservetter till Theos rumpa
• Amningsinlägg
• Två små svarta ramar och en stor ekfärgad

Sen minns jag inte mer, men vi fick presenter av snälla mostern. Jag fick Leilas kakbakarbok (tjoho!). Theo fick en Pingu-speldosa och två Puma-bodysuits. Alla blev jätteglada!

Annars har vi mest suckat och pustat i värmeböljan. Theolainen har badat och varit söt i allas famnar. För övrigt har han börjat sova himla bra igen, igår natt sov han från matningen vid tio/halv elva till halv sju.

Idag blir Theodore tre månader och det är dags för vaccination. Om en halvtimme beger vi oss till BVC och jag håller tummarna för att han inte blir för ledsen och att han inte får feber i värmen.

Snart kommer det bilder från helgen ...

Moz

Igår var jag ute och såg Morrissey i Lisebergshallen. Det var såklart hur bra som helst även om jag tyckte att det kanske var lite jämntjockt på något sätt. Men det gör inget Moz är gud ändå.

Theodore var hemma med pappa under tiden. Han fick mat från frysen och det gick tydligen hyfsat att äta ur flaska. Jag saknade mina pojkar hela tiden men hade ändå roligare än jag förväntade mig. Det är nyttigt att komma ut själv ibland. Jag drack till och med två goda öl!

Imorgon ska vi träffa mammorna och bebisarna i föräldragruppen igen, och på torsdag träffas samma grupp på BVC. På fredag kommer mamma och moster. En fin vecka indeed.

Åka tåg tåg tåg

Nu är vi tillbaka i storstaden efter midsommarfirande i Munktorp. Det regnar och regnar men det gör ingenting för det är skönt att bara sitta inne och mysa efter att ha varit borta. Egentligen är jag stick- eller spelsugen men det har inte Theo varit på humör för hittills. Nu håller han dock på att somna i pappas famn så kanske kanske får jag lufta min lilla hunter-dvärg lite innan vi åker på dagens utflykt - till ICA Maxi.

Theodore klarade för övrigt sin första resa alldeles utmärkt och tyckte verkligen om att åka tåg. På ditresan sov han mest och vaknade lagom för att hinna äta innan vi var framme. På hemresan sov han lite och sedan var han vaken och söt hela vägen hem.

Unge herr Sharp blir för övrigt 12 veckor idag. Han är så stor min lilla kille! Han har blivit så stadig i kroppen och är mycket mer närvarande. Nu kan man leka lite med honom och om han inte är sur eller trött så svarar han med mysiga ljud och leenden. Jag är så kär i min bebis!!

Annars längtar jag hur mycket som helst till fredag för då kommer mamma och moster och hälsar på. Vi ska åka till Ullared och shoppa.

Jag ser också fram emot imorgon för då ska jag se Morrissey! (KÄRLEK). Jag har lite blandade känslor inför morgondagen för ja, jag älskar Morrissey men för att få se honom måste jag lämna min lilla pojke i några timmar. Som tur är tog mannen lite ledigt från nattjobbet så att han kan vara hemma under kvällen. Det går bra, jag har lämnat mat i frysen, men ändå! Jag kommer sakna min bebis.

Hur som helst. I brist på annat att blogga visar jag en film och lite bilder från resan.

Aptidigt på morgonen i sin ap-hoodie, redo för sin första tågresa.

Snyggaste snyggingen i stan. Och alla andra städer.

Pojken tycker om sin pappa. Och att åka tåg. Vill ni se mer finns en film här nedanför. Som vanligt lite på snedden eftersom jag inte fixat något video-redigeringsprogram. Jag ska.

1. Hur gammal är du om fem år? 32.
2. Vem var den sista du träffade? Vännen Niklas. Se bild nedan.
3. Hur lång är du? 169,5 cm.
4. Vilken är den senaste film du sett? Ghost Town
5. Vem ringde du senast? Mormor, för att tacka för presentkortet.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Till Stefan. "Har duhört bandet she wants revenge? Annars tror jag att du kanske skulle gilla dem. Pröva out of control på tuben. Inte live-versionen."
7. Var är dagens planer? Nu är det kväll, så: Äta, natta pojken, pussa på mannen, sova.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? sms. Verkligen.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda.
10. När såg du senast din mamma? 19 april.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå.
12. När vaknade du idag? Det beror på vad som menas med "idag". Menas det efter midnatt eller menas det när jag vaknade för sista gången innan jag gick upp? För jag tror att jag ammade vid ... jag vet inte. Tre gånger i alla fall. Inatt. Mer än vanligt. Och så gick vi upp vid tio.
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja det har jag. Och jag kämpade för att den skulle hitta sitt hem. Satte in annons i GP och så. Efter ett tag såg jag den inte mer. Alltså hittade den ett hem. Så var det.
14. Vilken är din favoritplats? Hemma.
15. Vilken plats föredrar du minst? Tallinn-båtar i storm.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Här. Det hoppas jag i alla fall.
17. Vad skrämde dig som barn? Allt. Men mest mörker och att vara ensam.
18. Vem fick dig att skratta senast? Theodore.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej. Eller det kanske jag är men jag har några. Men jag har ingen spelare. Eller, det är ju mammas och pappas skivir jag äger ... och några jag köpt på loppis och så. Eller vänta. En EP är min. Itsy bitsy teeny weeny yellow polka dot bikini.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och. Men jag använder den bärbara mest.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Innan bebis - utan, efter bebis - med underkläder. Annars läcker mjölken ut i sängen.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Hur många som helst. Fem tror jag. Men jag och mannen slåss alltid om en av dem. Den bästa.
23. Hur många landskap har du bott i? Tre.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Det tror jag inte. Men jag har spytt maaassor efter fyllan.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor. Det är mysigast.
26. Är du social? Både och. Jag blir glad av socialt umgänge men trött också. Då behöver jag vara själv eller med mannen.
27. Vilken är din favoritglass? B&J's.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala av en del av huslånet. Så vi bar skulle ha typ en halv mijon kvar att betala.
29. Tycker du om Kinamat? Ja men inte för ofta.
30. Tycker du om kaffe? Ja, med mycket mjölk. Helst i form av islatte.
31. Vad dricker du till frukost? Jag är dålig på det där med frukost, åtminstone när jag är själv om mornarna. Men jag dricker helst juice till frukost.
32. Sover du på någon särskild sida? På höger sida. Innan bebis på grund av att mannen sover på höger sida och vi sov sked. Efter bebis på grund av att jag inte vill att bebisen ska ramla ner.
33. Kan du spela poker? Nej, jag är inte intresserad.
34. Tycker du om att mysa? Ja vem gör inte det?
35. Är du en beroendemänniska? Ja. Jag har inga tendenser att bli beroende av droger eller alkohol men jag dör om jag inte får socker varje dag.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? En av min mammas gamla kompisar.
37. Vill du ha barn? Ja. Kanske ett till.
38. Kan du några andra språk än svenska? Ja för engelska räknas. Förut kunde jag franska men det var länge sedan.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool? POOL! Jag är jätterädd för fiskar och annat som finns i hav och sjöar.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Allt möjligt. Jag älskar att göra av med pengar. Husgeråd, inredning, kläder, smink ... Men det blir inte så mycket shopping längre.
42. Äger du dyra smycken? Ja, förlovningsringen och vigselringen.
43. Har du någon gång testat narkotika? Mjo, jag har rökt något två gånger men jag minns inte vad det var.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En kycklingklubba.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag vet inte. Det finns så många.
46. Välj ett ärr på din kropp? Eeh. Ett på knäet som jag fick som liten när jag sprang med klackskor.
47. Vad har du för ringsignal? Misfits som spelar Last Caress. Det börjar med att Glenn sjunger "I got something to say". Det tycker jag är roligt.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej, men jag tror att mamma har det.
49. Flirtar du mycket? Nej det kan jag inte.
50. Var togs din profilbild för din blogg? Profilbild? Ja just det den. Som inte syns på bloggen. Den togs på ett hotell i Tallinn.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej. Jag har ingen bil. Och inget körkort.
52. Har du fått fortkörningsböter? Se ovan.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Människohamn av John Ajvide Lindqvist.
54. Läser du dagstidningen? Nej.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Va?
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Jag lyssnar inte på radio.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Numret till en Skatteverks-tant.
59. När var du i kyrkan senast? Ingen aning. Någon gång i somras eller höstas. Med svärisarna.
60. Vilka personer utmanar du? Alla som vill.

Att peppa en 27-åring

Det är kanske inte helt rättvist att klaga på att jag är ensam på sin födelsedag (jag är ju ändå 27 och inte 7). Snälla vänner och fin familj har hört av sig och gratulerat och det är ju faktiskt jag själv som valt att flytta till andra sidan landet och slå rot. I vanliga fall trivs jag väldigt bra med det men vissa dagar, som den här, blir det bara lite extra uppenbart att det är lite ensamt. Jag saknar min familj och mina bästa vänner. Fick jag som jag ville skulle de vara här nu allihopa. Vi skulle gå ut på promenad med Theodore och äta tårta i köket. Sen skulle vi titta på film i soffan på kvällskvisten.

Det är lätt att gräva ned sig och fokusera på det tråkiga när allt känns ... tråkigt. Men nu när jag fått klaga av mig lite hos mamma känner jag mig redo att ruska av mig alla tråkiga tankar och fokusera på det som är roligt istället. Tråkiga tankar suger ut energi - roliga tankar genererar energi istället.

Så, nu ska jag sitta och njuta av att ha en varm och tung bebis sovandes mot mitt bröst. När han vaknar ska han få mat sedan ska vi bege oss ut på stan en stund. Lite shopping och människor piggar oftast upp även den gråaste dagen. Dessutom har jag hört att mannen förväntar sig tårta när han kommer hem.

En minut över midnatt

Det betyder att det är min födelsedag idag. Hurra hurra hurra.

Mannen ska jobba 12-timmarspass så jag och Theodore får rå oss själva. All min övriga familj och de flesta av mina vänner bor långt borta så det blir inte så mycket firande. Mormor har varit snäll och skickat presentkort på Lindex så lite födelsedagsshopping står i alla fall på schemat. Och så ska jag nog köpa med en tårta hem som jag och mannen kan äta när han kommer hem.

Det må vara skralt med firande, men en söt bebis - det har jag i alla fall.

Veckans snygging

Idag sportade Theodore ett stycke grönrutig Paddington-skjorta inköpt genom Tradera (men jag tror att den kommer från H&M), vit body (köpt på Mothercare i Tallinn), svarta Katvig-byxor (också Tradera) och gröna strumpor (H&M). Några timmar senare bajsade snyggingen ner blöja, body och byxor. Nappen är blå med en ful hund på (inköpt på ICA MAXI alternativt Coop Konsum).

Frisyren är omsorgsfullt stylad genom målmedvetet gnuggande mot huvdkudden.

Fina illustrationer

Lady Thirty är en illustratör i min smak.

Här kan man vinna ett porträtt handmålat av geniet självt!

Röstis

Nu har jag och mannen gjort vår medborgerliga plikt och röstat i EU-valet. Theodore följde med i BabyBjörnen. Den sociala uppfostran ska börja i tid. Det är viktigt att rösta.

Utanför vallokalen stötte vi på grannen/kamraten. Han var på väg till lekparken med dottern men kom på att han nog kunde ta en sväng in och rösta när han ändå var i närheten. Då gjorde vi inte bara vår plikt utan bidrog till ökat valdeltagande. Duktigt.

Bebisar är söta

Nu har jag och Teddystan kommit hem från vår utflykt till Ben&Jerrys-glassbaren på Liseberg. Jag åt sjukt mycket glass och promenerade runt bland karuseller och lotteristånd. Det är så mysigt på Liseberg, jag tycker om att åka dit även fast jag inte tycker om att åka karusell.

På spårvagnen hem gjorde jag nåonting jag aldrig gjort förut. Jag tog upp Theodore och lät honom sitta i mitt knä. Och vipps så kom en massa (två) mammor och pratade med mig och sa att pojken var så söt. De vill alltid veta hur gammal han är och tycker att han är sååå liiiten och söt. De blev förvånade att han var så stadig att han kunde stå i mitt knä när jag höll honom under armarna. Det är så roligt att få komplimanger om sin bebis. Nästan alla bebisar är söta, det är liksom deras jobb, men i sant mamma-manér tycker jag nog att min är lite sötare än genomsnittet. Kanske rent av den sötaste av dem alla.

På vägen hem från hållplatsen gick vi in på Konsum för att handla godis och cola. Det är ju trots allt fredag och mannen är på femkamp med jobbet. Barnfri och öldrickande skulle jag tro. Inne i affären kände jag en bekant blick i ögonvrån. En väktare stod och spejade på mig. Jaha, tänkte jag, att det alltid ska vara såhär. Bara för att man är ung med svart/rött/lila hår och svart kajal så ska man bli misstänkt bara för att man finns. Plötsligt tilltalade den kvinnliga väktaren mig med glad röst. Jag blev nervös. Till min förvåning ville hon bara titta närmare på Theo som jag nu spänt fast i BabyBjörnen. Hon tyckte också att han var söt. Att han hade en söt keps (den ska ni få se på bil snart för den är verkligen jättesöt). Och som genom ett trollslag slog det mig. Jag är inte tonåring längre. Jag är en mamma med en bebis i famnen. Jag ser inte ut som en emo eller vad de kallas nuförtiden, jag är en helt vanlig mamma med hästsvans och blommig klänning (som ni kan se på film och bild i inläggen nedan). Väktarna tror inte att jag ska sno eller vandalisera. De vill se på min bebis.

Det var rätt gött.

Nästan fem och nästan 60

Theodore sitter just nu och pratar med sin blomma. Ja, det blir mycket blomma under dagarna, han trivs bra så. Jag tror att pojken har skaffat sig sin första bästis och jag ska vara en öppen mamma och inte bekymra mig över att det är en planta. I tyg. Bästaste bäst är trots allt mamma och pappa. Kolla här liksom:

Annars har Tedster blivit vägd och mätt hos den snälla tanten på BVC. Lilleman var 4998 gram tung och 59,5 centimeter lång. Inte konstigt att storlek 62 börjar passa fint nu. Han följer och ligger mitt på medellängdkurvan och en halv kurva under medelvikten. En lagom långsmal liten karl. Jag gillar för övrigt verkligen vår BVC-sköterska. Hon är bra. Nästa besök blir på tremånadersdagen och då står vaccination på schemat.

Det märks att Theodore har vuxit. Jag ser det inte direkt på honom men det märks på sadigheten. Hela han har blivit starkare och nu behöver man inte stötta honom lika mycket när man håller honom. Det räcker oftast att hålla i händerna eller runt magen för att han ska kunna sitta eller stå. Efter en stund blir han såklart lite trött och man får ge honom lite mer stöd men så fort han vilat vill han upp igen. Att stå har blivit den roligaste leken och en favorit är att dra upp honom i händerna. Från liggande till sittande till stående. Det är bara roligare och roligare att han en bebis!

Efter BVC-kollen åt hela familjen på ett vattenpipecafé här i Gamlestaden, sedan åkte jag och Theo till stan och lämnade tillbaka lite kläder. När vi kom hem slog vi båda duktighetsrekord när jag fick ordning på alla viktiga papper som legat i högar här hemma och städade undervåningen medan pojken lekte för sig själv och sov. Det kändes riktigt lyxigt att få sitta och sortera papper och sätta in dem i pärmar vid köksbordet med Nick Caves röst i öronen. Både jag ochTheo var på strålande humör.

Sedan blev det matning, mys och slappande i tv-soffan men det var vi värda för klockan var sju och vi hade inte tittat en minut på tv på hela dagen. Duktigt om man är en hemmamamma. Eller i alla fall duktigt om man är den här hemmamamman.

Jag blir förresten väldigt glad när jag hör att det faktiskt finns de som blir glada när jag lägger upp filmer på Theodore här på bloggen. Jag är inte mer mamma-insnöad än att jag inser att det inte är jätteintressant att titta på flera minuter långa filmer på en bebis som inte gör något alls. Hehe. Men eftersom exempelvis min mamma som bor långt härifrån tycker om att se filmer av Theodore så fortsätter jag att lägga upp dem. Så får alla som vill titta.

Att prata med sin favoritblomma

Igår var jag och Theodore hemma hos tant Johanna och hälsade på. Jag hade jättetrevligt som vanligt och lillkarln sov hela tiden förutom när vi skulle gå hem - då var han hungrig och skrikig. Tur att det är jättenära hem. Märkligt nog ville han inte äta ordentligt utan bara sova. Jag försökte efter någon timme men sömntutan ville inte äta. Jag blev lite orolig och ringde till mannen för moraliskt stöd. Senare på kvällen vaknade pojken ordentligt och tog igen amningen med råge. Han åt i en timme och 45 minuter! Rekord! Mätt och belåten somnade pojken för natten och hoppade över ett nattmål och sov i åtta timmar utan paus. Mamma tackar för den goda sömnen.

Idag har vi bara gjort en liten utflykt till ICA MAXI för storhandling. När vi kom hem skyndade pappan till jobbet och vi skyndade oss att amma. Sedan var lilleman på strålande humör och satt i babyskyddet och pratade med sin blomma medan jag städade köket och hallen. Mammas duktiga sötnos!

Jahapp, och sedan dess har det mest ätits och sovits igen ... Jag pratade lite med min ena chef om lite hemmajobb jag ska göra under helgen. Det känns både spännande och läskigt.

Nu ska vi sitta i soffan och mysa och dricka saft ur sugrör tills mannen kommer hem. Imorgon är det dags för vägning och mätning på BVC. Håll tummarna för att han har ätit som han ska!

Skål!

Utedagar

Igår var det stekhett och soligt ute. Lilla familjen Sharp åkte in till Slottskogen för att ansluta alla andra familjer i hela Göteborg på Metros initiativ Barnvagnsrullet. Tipspromenad och sånt. Vi kom fram, stannade i 30 sekunder och bestämde oss för att det verkligen inte var något för oss. Stekhett, miljoner människor och timlånga köer till tält med värdelösa gratisprodukter. Suck. Vi gick upp till djuren istället och promenerade i stupbranta uppförsbackar. Vi stod tio centimeter från en vilande älgtjur med bara ett litet staket som skilde oss åt. Det var som värsta djungelsafarit. Om djungeln var den svenska urskogen alltså. Eller en vanlig landsväg.

Efter nära-djur-upplevelsen promenerade vi vidare till Masthugget. Där ammade jag Teddy medan vi lyssnade på två tonårstjejer som pratade om sina liv. De var inte alls så störande som jag antog att de skulle vara. När barnet var nöjt och belåtet gick vi vidare till Pizza Hut på Kungsgatan där vi åt pizza och mannen glömde sitt VISA-kort.

När vi kom hem var vi trötta men nöjda efter en dag i solen.

Idag var det stekhett och soligt ute. Lillpojken imponerade genom att än en gång sova åtta timmar i sträck varefter han för första gången bajsade så att det stänkte upp på ryggen. Mannen jobbade och jag kände mig social och sugen på lite action. Alltså styrde jag och Theo kosan mot Skräddarns hus och Sushila, den bästa skrädderskan på denna sidan ... eller den bästa bara. Där ojades det över hur söt min bebis är och det är alltid underhållande. När vi gick hade vi lovat att ses igen över milkshakes och det ser jag fram emot. Punk och skräddarsydda femtiotalsklänningar är en bra kombination. Sushila behärskar båda.

Seeeen gick vi vidare och shoppade i diverse butiker innan vi pausade för amning på Åhléns. Vi kom inte hem förrän strax innan åtta och då var vi trötta minsann. Jag köpte en söt keps till lilleman och massor av klänningar och kortärmade koftor till mig själv. Inte en chans att man kan ens se åt ett provrum med en nio veckors bebis i en sele på bröstet så jag köpte massor med tanken att lämna tillbaka det som inte passade. Nu var det ju så att allt passade ganska bra så jag sitter med dilemmat att välja ut vad som ska lämnas tillbaka. Hittills har jag valt ut ett par leggins som ska i retur ... det är egentligen det enda jag vill avstå från men jag handlade för lite väl mycket så jag måste välja något mer. En turkos kortärmad kofta sitter löst till. Kanske. Men den är fin.

Iaf. Nu är jag trött i fötterna och imorgon ska jag träffa Johanna. Det blir bra!

Grattis alla mammor på mors dag.

Min första!

Tack!

Tack för alla fina kommentarer till förra inlägget. Ni är fina!

Idag firar vi att Theodore fyller två månader. Förra firandet, när han fyllde en månad, fick jag en prinsessbakelse. Idag ska vi istället äta godsaker framför Constantine ikväll. På menyn står chokladkaka/-tårta och förmodligen läsk och nåt annat gott. Men det är sista helgen ... jag måste börja äta bättre. Efter förkylningen...

Bebis bebis bebis bebis bebis ... bebis bebis bebis ... bebis

Ja, det är tur för mig att det finns söta människor som fortfarane ids läsa min blogg trots att jag numera bara skriver trivialiteter om min bebis. Det förvånar mig inte att läsarantalet har minskat lite, men det gör ingenting. Bloggen kommer alltid att handla om det som pågår i mitt liv. Jag har flest läsare när jag skriver om stickning och det blir inte så mycket av den varan längre ... nu återstår ca 39 läsare i snitt per dag. Innan Theo var det ungefär 45. Men, det gör ingenting, bloggen finns ju ändå till av två huvudanledningar: som en slags dagbok för mig och ett sätt för mina nära och kära att få en inblick i mitt liv. Andra som läser är rolig bonus.

Jag blev lite peppad att fortsätta skriva babbel om Theodore av söta Linda som inte verkar kunna få nog av bebisbloggande.

Alltså:

Idag var första gången Theodore tyckte om att bada. Innan har han varit accepterande men skeptisk till hela den här badbalje-grejen, men idag skrattade han och sprattlade förnöjsamt med benen. Det var så mysigt att jag till och med fick doppa håret utan protester! Eftersom man har olja i badvattnet fick vi tvätta hans hår med baby-tvål efteråt. Annars hade det sett ut som om han haft pomada i håret. Här ska ni få se en bild på hur superlockig han blir när håret är blött. Det syns inte så jättebra på bild av någon anledning men det är verkligen afro-lockigt. Sötisen.

Jag vill också gärna visa lite bilder på Theo och hans favoritkompis - blomman. Det är en enkel liten tygblomma som man fick med i goodie bagen från bb. Vi tycker att den är rätt gräslig men Theodore älskar den. Nästan lika mycket som den fina sängmobilen. Han pratar med sin blomma jättemycket, både glada leenden och allvarliga samtal.

Snöööörvel

Nu är det förkylt på allvar. Jag snörvlar och hostar och mannen fick gå hem från jobbet inatt. Det blir ingen promenadträff med föräldragruppsmammorna idag, jag vill inte råka smitta några bebisar. Jag håller alla tummar och tår för att Theodore slipper.

Nu är det förkylt

Mannen och jag är förkylda med halsont och ömmande bihålor. Hittills känns det inte så farligt för mig men mannen är lite mer förkyld. Nu hoppas vi bara att lillpojken klarar sig.

Annars är lägenheten ett enda kaos och vi har inga rena kläder. Snälla kan ingen bara skicka en städtant som fixar allt åt mig? Snälla?

Dessutom har mitt sockerberoende nått nya höjder.

Men jag fick i alla fall godkänt på efterkontrollen idag.

Nu önskar jag mig ett träningskort i födelsedagspresent.

Till Hans ...

... som lämnade två meddelanden på mitt mobilsvar:

Du har nog slagit fel nummer. Jag har ingen toalett att sälja. Alltså, jag har en toalett, två faktiskt. En lite äldre på undervåningen och en lite nyare på övervåningen - men de behöver jag. De är inte till salu.

Kontrollera gärna telefonnumret och pröva igen.

Åka karusell och äta karamell

... men inte jag, för jag åker inte karuseller och jag åt glass, inte karameller. Yep, hela familjen Sharp var på Liseberg idag. Mamma, pappa, storebror, lillebror och farbror. De tre stora killarna åkte karuseller tills långsmurferna åkte av medan lillpojken var duktig i vagnen.

Jag fick möjlighet att pröva Lisebergs amningsrum och det får godkänt. Om jag ska jämföra med amningsrummet på Åhléns är de ungefär likvärdiga men med olika fördelar och nackdelar. Till att börja med har rummen vad som krävs för att vara funktionella. De har bekväma sittplatser, toaletter, platser för blöjbyte och mikrovågsugn. Amningsrummet på Åhléns är mysigare och det känns av någon anledning mer naturligt att prata med andra föräldrar. Lisebergs amningsrum är däremot snyggare och behagligare designat, dessutom finns möjligheten att helt skärma av sin amningsplats med ett draperi om man inte vill att andra ska se. Där fanns också möjligheten att få en gratis blöja från Libero och våtservetter om man glömt. På minussidan var det lite kallt i rummet.

Nu är det kväll och jag är alldeles trött. Dagens utflykt blev ungefär sex timmar lång och det är mycket för en nybliven mamma. Dessutom åt jag alldeles för mycket, både flottig pizza-buffé och bananasplit i Ben&Jerrys-glassbaren (!!). Storebror bestämde sig också för att trilskas extra mycket vid läggdags och även om jag inte var tvungen att handskas med honom handgripligen (eftersom jag ammade) var det känslomässigt uttömmande att höra på gråt och tandagnisslan. Det gick så långt att det inte blir något lördagsgodis imorgon. Stackarn.

För att pigga upp mig själv lite tänker jag bjuda på lite Theo-bilder igen...

Blivande datorhackern Theo är mycket upptagen med att visa upp sin korrekta fingerhållning.

Här är han bara jäkligt söt.

Och hallå, räck upp handen om ni någonsin sett en sötare sovande bebis? Nä, tänkte väl det. Kolla på foten. Gör om det om ni kan.

Mammor och äppelpaj

Nu har föräldragruppsmammorna varit här med sina bebisar. Ett par kunde inte komma men ett annat som inte kom sist gjorde det så vi var fyra mamma-bebis-par. Och min man. Han bakade sin supergoda amerikanska äppelpaj och var allmänt rekorderlig.

När gästerna gått hem somnade Theo i sin säng. Kort därefter somnade jag i min och pappan i soffan. Nu har vi ätit pasta och tittat på Navy CIS. Nu ska vi se på The Mentalist och lata oss i soffan. Jag lovar att jag ska lägga mig tidigare idag. Kanske så tidigt som efter nästa matning klockan 23. Förmodligen.

Sen kväll och tidig morgon

Jag sitter och bloggar i sängen. Till höger om mig ligger min man och sover. Till vänster om mig ligger en klarvaken bebis i sing säng och flirtar med sin nya mobil. Klockan är bara tjugo i sju och jag har varit vaken sedan tio i sex. Då tyckte Theodore att det var morgon, och visst, det är det ju - det är inte hans fel att jag stannade uppe till efter två på natten igår. Det var dumt men det bara blev så... jag tänkte vänta med att lägga mig till hans första nattmatning som brukar vara runt tolv-ett men just inatt bestämde han sig för att sova lite längre och tiden rann iväg. Så nu sitter jag här med sömndruckna ögon och groggy hjärna. Men det kunde varit värre, jag är ändå rätt nöjd med att Theo ligger nöjd för sig själv i sin säng och inte absolut måste sitta i mitt knä. Och pappan är hemma, även om han sover. Det är rätt gött ändå.

Pling plong

Lilla familjen Sharp är nyss hemkomna från en dag på stan. Pappa Sharp fick nya träningskläder, mamma Sharp fick nya amningsbh:ar, baby Sharp fick en spelande mobil till sängen och en sån där leksak som man hänger på vagnens suflett. Vi åt ute i solen, jag thai, mannen langos och bebisen mjölk.

Vi tänkte att eftersom lillen har blivit så duktig på att sova i sin egen säng kunde han få lite belöning i form av spännande små djur och pling-plong-musik. Vi prövade mobilen så fort vi kom hem och Theodore älskar den! Han skrattade och följde de små djuren med blicken jättelänge. Succé!

Nu sitter jag i soffan och latar mig framför Facebook, Theodore sover bredvid och pappan är och klättrar i sina nya träningskläder.

Imorgon blir det träff med föräldrautbildningsgruppen. Vi ska vara här hemma och mannen har lovat att baka en kaka. Det blir mysigt!

Överst: Hängleksaken till vagnen. Nederst: Den fina mobilen som snurrar och plingar fram "Låt mig få tända ett ljus". Bilderna är lånade från Lekmer.se

Mamma- och bebisträff

Idag åkte jag och Theodore ut till Hisingen för att träffa 14 andra mammor och bebisar. En av mammorna i en tråd på Familjeliv bjöd in till mat, fika och trevligt umgänge. Det var jätteroligt men intensivt och alla bebisar var så söta! Theodore skötte sig exemplariskt som den lilla sötnos han är.

Det var faktiskt så trevligt att jag kan tänka mig att bjuda in alla mammor till korvgrillning på innergården när vädret är fint.

Jag är så nöjd över att jag har ett socialt liv igen! Det känns faktiskt som att det är först nu jag helt kommit ut ur mitt skal i sociala sammanhang sedan panikångest-tiden. Det är på tiden efter 5-6 år. Det är mycket sällan jag känner att jag måste dra mig ur när vi boka träffar och fikor nu för tiden (jag tänker ofta på det men det är mest som ett litet hjärnspöke som är ganska lätt att övervinna). Till skillnad från förr när jag alltid ville men inte kunde umgås.

Det kanske låter märkligt men att bli förälder och vara mamma till ett spädbarn med allt vad det innebär har gett mig ny energi och öppnat upp helt nya möjligheter. Eller så är jag bara så glad att jag inte är trött och gravid längre... Hur som helst så ser jag verkligen fram emot tisdag då föräldragruppsmammorna kommer hit på fika med sina söta bebisar.

För övrigt sov Theodore så bra i sin egen säng inatt att jag trodde att något var fel! Jag vaknade till och med före honom klockan åtta imorse och var redo för matning innan han hann säga ett knyst. Mammas duktiga lilla kille!

Hela natten!

Duktiga bebisen sov hela natten i sin egen säng och vaknade bara för att äta två gånger! Superskönt tycker mamman.

Han var mycket mer lättsövd inatt men det märks att han har mer magknip på natten för efter den sena matningen, vid tre, låg han och gnydde och gnällde ganska länge. Han vaknade dock inte och då såg jag ingen anledning att ta upp honom och riskera att väcka honom. Till slut somnade vi båda två.

Bra natt!

Sovis

Igår påbörjade vi operation "sova i egen säng" för lilla Theodore. Jag är en förespråkare för samsovning med spädisar och tror att det är viktigt av många olika anledningar. Spädisar behöver trygghet, samsovning främjar amning osv osv och det är jättebra, men nu har lillen börjat bli lite mer självständig (allt är relativt) och kan ligga en stund själv i babysittern och vara nöjd och då tror jag att han börjar bli redo att sova i egen säng också. Jag behöver få sova lite själv nu efter att i en och en halv månad sovit antingen på rygg med en bebis på bröstet eller på sidan med en bebis på armen. I samma läge. Hela natten.

Vi går långsamt fram, kör inte med några "metoder" och tänker inte låta honom ligga och skrika. Igår satte vi på honom pyjamas och lade honom i sängen, jag klappade på honom i vad som kändes som kanske 15-30 minuter och sen somnade han. Han sov till nästa matning varefter jag nattade honom igen. Matning och nattning tog kanske en och en halv timma och sen sov han oroligt. Efter att ha stoppat in nappen för tusende gången tog jag upp honom och lät honom sova med mig igen. Det kanske räcker med att sova första passet i egen säng till att börja med. Tanken är ju att jag ska sova lite bättre på natten - inte att jag ska natta i flera timmar och sen vara nappvakt resten av natten.

Hur det hela utvecklar sig återstår att se. Han är ju fortfarande så liten så jag känner ingen stress.

Amningsrum

På allmän begäran från olika håll ska jag nu redogöra för upplevelsen att använda ett offentligt amningsrum. I detta fall det i Åhléns City i Nordstan. Det var supermysigt! Jag kom dit vid tio och stannade ända till halv tolv och bara ammade, myst och bytte blöja. Det var ett litet rum längs ned till höger på hemavdelningen. Det fanns toalett, soffor, ett bord, micro och flera vattenkranar och skötutrymmen. Jag var aldrig ensam där inne, mammor kom och gick med bebisar och större barn, men det var fridfullt hela tiden - trots att det vid ett tillfälle var 5-6 mammor där samtidigt.

Jag är jättenöjd med upplevelsen och kommer definitivt att gå dit igen. Det ska tydligen finnas ett amningsrum i Allum och ett i Akademibokhandeln vid Kungsportsplatsen också och vid tillfälle ska jag pröva dem också.

Efter amningen köpte jag John Ajvide Lindqvists senaste, Människohamn. Jag har bara läst några sidor ännu men den verkar jättebra. Jag älskar ju John Ajvide Lindqvist.

"Pappa, vad är det där? På isen?
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.

Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.

En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.

Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården."

Filmtajm!

Idag bjuder jag på en feel good-rulle som spelades in under spartanska omständigheter tidigare idag. Pappan håller i kameran och det är även hans röst som kan höras (och tv:n) i bakgrunden. Filmen är lite lång men dramaturgin tillåter att man ser precis så mycket eller lite man vill utan att historien går förlorad. Självklart är det mitt lilla charmtroll Theodore som spelar huvudrollen. Han är fullkomligt bedårande tycker en helt opartisk mamma.

Hehehe

Jag och mannen ligger och slappar i soffan framför Eurovision på tv (ja, jag råkar vara lite kär i Malena Ernman). Bebisen sover och mannen ger mig den där blicken... den där som betyder att vi är de enda i hela världen som betyder något. Han kommer närmare för en kram och passar på att snegla ned i min pga tidigare amning väl tilltagna uringning - och vad hittar han där om inte en napp. Jag kan inte ens minnas om jag lagt den där med flit för att veta var jag har den eller om den barar ramlat ned.

Och där gick man officiellt från att vara kvinna till att vara mamma.

Idag är en annan dag

Nu mår jag mycket bättre. Fil och cornflakes gjorde inte magen sämre och tur är det för jag börjar bli hungrig som en varg! Jag fick ju inte i mig någonting alls igår och med all mjölk som ska produceras måste jag äta mer än vanligt. Det känns som att det inte finns någonting alls jag får äta men det ordnar sig nog... Sånt här brukar väl ordna upp sig efter ett tag och man kan börja leva mer som vanligt igen?

Även om dagen slutade mindre trevligt igår så var den väldigt fin. En av mammorna, Eleonor, skickade den här bilden av tre ammande mammor i stan. Notera att alla har Brio-vagnar. Jag sitter i mitten.

Och inte kan man må dåligt när man kommer upp för trappan och ser det här...

Mammor och bebisar

Idag var jag och Theodore på vår första mamma- och bebisträff. Det var flickorna (de stora och de små) från föräldrautbildningen) som möttes upp för att fika och umgås. Det var hur trevligt som helst och alla bebisarna var snälla och söta. Theodore skötte sig exemplariskt och charmade alla.

Tyvärr fick jag jätteont i magen och var tvungen att åka hem först av alla. Jag vet inte vad som står på med min mage. Det började igår efter att jag och mannen ätit god grillmat på Storan. Vid fikat efteråt fick jag plötsligt ont i magen. Det kändes ungefär som det kan kännas ibland om man har jättemycket halsbränna. Inte när det är sådär surt utan när det är mer uppblåst, så att man har ont i ryggen också. Någon som vet vad jag menar? Det blev i alla fall värre och när jag kom hem kräktes jag och kände mig allmänt dålig. Jag somnade till slut och vid morgonamningen kände jag mig bra igen. Jag åt ingen frukost eftersom vi gick upp vid tio och skulle träffa mammorna för fika vid 12. Jag åt en brödbit, några tuggor räk- och kräftsallad och drack ett glas färskpressad juice - och så kom mag- och ryggvärken tillbaka. Det känns jättejobbigt att ha så ont och inte få i mig någon mat. Jag oroar mig över att inte kunna äta och att det ska göra att mjölken till Theo ska bli påverkad. Jag stressar upp mig lite över det här med magen/ryggen/vad det nu är. Jag vill att det ska gå över nu!

-----------------------------

Efter konsultation med mamma är det gallan det är fel på. Nu har jag researchat och symptomen stämmer in perfekt. Det är tydligen vanligt efter graviditet och hos överviktiga... check på båda.

Framsteg

Nuförtiden är Theodore så mycket mer vaken när han är vaken. Han ligger och gör små ljud och rör munnen för att härma våra munrörelser. Dessutom har han börjat le mycket mer och vi kan lättare framkalla leendena genom att prata med honom och se glada ut. Det är riktigt roligt och jag blir mer och mer kär i min bebis varje dag. Min sötaste lilla gullebebis!

Igår hade vi en latdag. Lite städning och handboll på tv mest, men vi bakade i alla fall en choklad-cheesecake och bjöd in Stefan och Josefin och Stefans kusin Erik. De kom vid 20 på kvällen och det dröjde ända till ett innan de gick vidare. Det var kanske lite orutinerat av oss att inte avsluta kvällen tidigare, men Theodore sov så gott under hela tiden de var här och det var skönt med vuxet umgänge. Men det blev inte mycket sömn inatt. Alltså har vi ännu en latdag och slappar med överbliven cheesecake framför F1 på tv:n.

Här mamma

Min mamma efterlyste mer bilder på Theodore (som om jag någonsin kommer visa bilder på någonting annat) med motiveringen att det ju händer så mycket så här i början. Nja, det händer väl inte så jättemycket här hemma. Theo sover, äter, bajsar och ibland är han vaken. Då och då ler han mot oss och då blir vi alldeles tossigt lyckliga och låter som två galningar. (Typ "Heeeej Theo! Mammas/Pappas lilla älsklingsgubbe" med gälla röster).

Igår var det dock liv och rörelse hos familjen Sharp. Mina chefer och deras familjer var här för god mat, dryck och umgänge. Åtta glada vuxna och fyra barn i åldrarna fem veckor till snart sju år. Det var mycket trevligt.

Nu har jag inte tid med er längre för det är SM-final i handboll på tv.

Oftast ser han ut så här. Söt och trött.

... men ibland är han pigg och söt istället.

Värsta turen!

Pojken somnade så sött i min famn. Jag hann läsa igenom alla mina favoritbloggar och svara på mail på Facebook. Jag hittade en god och nyttig färdig lunch i frysen som jag nästan ätit klart. Pojken sover fortfarande som en liten kattunge och när han vaknar kommer han vara hungrig och jag mätt. Ibland är allt bara så himla bra!

Varannan-natt-spjälis

Jag börjar med att be om ursäkt för att mitt skrivande blir osammanhängande med katastrofalt dåligt språk. Min hjärna fungerar helt enkelt inte riktigt och koncentrationsförmågan är lika med noll. Jag skyller på amning och en uppmärksamhetskrävande bebis.

Igår natt gick det inte alls att sova själv i spjälsängen. Det kan ha berott på att han sov uppe i soffan hos pappa till runt fem på natten, sedan ammades han och efter den morgonamningen brukar han inte sova lika tungt och spjälsängen är inte lika populär. Inatt blev det däremot spjälsäng igen för lille herrn. Han sov lugnt och fint fram till fyra då han fick mat men resten av morgonen fick han sova hos mig för då var han för vaken för egen säng.

Nu när Theodore börjar vara vaken mer på dagarna, eller åtminstone inte sova lika djupt, har jag plötsligt inte tid för någonting annat än honom. Nu har jag blivit en sån där mamma som inte hinner gå på toa, äta eller städa. Och absolut inte blogga eller läsa eller något annat rogivande. Det är idel matning, vyssning, tröstande, blöjbyten och barnsånger. Vi försöker komma ut en liten stund varje dag, om så bara till affären. Annars skulle jag nog bli galen.

Den här morgonen började dock bra. Theo var nöjd och glad efter frukostamningen och satt i sin babysitter länge nog så att jag och mannen hann duscha, borsta tänderna och klä på oss. Yey! Efter det blev han lite gnällig och jag har nu efter en och en halv timma lyckats få honom att somna. Han ligger mot min mage och i den här ställningen går det faktiskt jättebra att blogga! Däremot kan jag inte sträcka mig efter fjärrkontrollen (Emmerdale gick över till Dagens rätt på tv4, neeej!) eller telefonen eller något annat över huvudtaget - då vaknar han. Frukost eller lunch kan jag drömma om.

Inte för att jag klagar egentligen, jag har ju trots allt världens sötaste bebis.

Spjälis

Inatt sov Theodore hela natten i sin egen säng! Han har aldrig ens accepterat att sova där i fem minuter innan. På sista tiden har han börjat kunna ligga och sova (och ibland vara vaken) på ett täcke i soffan bredvid oss så jag tänkte att han kanske var mogen för spjälisen. Vi bullade upp täcket och alla mjukdjur kring honom så att det skulle bli lite mer ombonat, sen lade vi honom på sidan så att han skulle se mig och så att jag kunde agera nappvakt. Sängen står precis intill vår säng. Det gick superbra och han somnade efter lite snuttande på nappen. Han vaknade två gånger på natten för matning och somnade sedan om igen i sin säng. Sista gången sov han dock lite oroligt för att han var så gasig i magen men han vaknade inte. Det kändes jättebra och mysigt att ha honom i spjälisen bredvid och jag tror faktiskt att han till och med sover lite bättre där. När han var mindre sov han bäst på eller bredvid oss men nuförtiden känns det som att vi ligger och väcker varandra hela tiden. Det här är en jättebra lösning och jag hoppas att han fortsätter att sova bra i spjälsängen.

Nu har vi precis kommit tillbaka från återträffen med föräldrautbildnings-gruppen. Alla var där och bebisarna var sååå söta! Theo var enda killen. Vi har fått veta att det kommer att hållas föräldragruppsträffar och det känns jättebra! Det var ett föräldrapar som bor precis granne med oss och jag hoppas att vi kan gå ut på promenader och så framöver. Jag oroar mig lite mindre för att bli ensam och ha tråkigt, med göteborgsmammorna på Föräldraliv.se och den här föräldragruppen kan det nog bli några träffar. Och när pojken är lite större kan vi ju börja gå på öppna förskolan också. Det blir nog jättebra - och jag slipper dega framför Days of our lives nu när Efter tio har slutat gå.

Theo sover i soffan bredvid mig. Mannen ska strax gå till jobbet och inte komma tillbaka förrän 22. Hemmet är en enda röra och jag är lite hungrig. Jag tror att jag ska röja lite i vardagsrummet, äta några mackor och sen sticka klart en svart liten bomullsmössa till Theodore. Sen lite amning och blöjbyte och så... Sen är det kväll och då blir det Navy CIS på tv innan mannen kommer hem och jag ska sova. Aight!

Pojken och jag är alena igen

Så var det dags för mannen att jobba igen. Eftermiddag denna vecka vilket innebär att han jobbar 14-22. Han är saknad men eftermidagsskiftet är bättre än nattskiftet.

Idag är Theodore lite kinkig. Han var lös i magen imorse och bajsade ungefär 70 gånger. En av dem på mamma och köksgolvet. Han har kräkts lite också men det var efter ett bautamål mat så det var nog mest överskott. Jag hoppas att det har att göra med att jag åt massa linser och bönor igår och att det inte är någon slags magsjuka. Peppar peppar så har han inte kräkts mer och nu sover han lugnt i vagnsinsatsen.

När mitt mobilbatteri laddats en stund till ska vi bege oss ut till ICA MAXI i Angered för blöjorna och frukosten är slut.

Idag fyllde Theodore fem veckor! Min lilla stora kille är fem veckor gammal och 55 cm lång och den mest bedårande lilla stora killen i världen! Titta bara här på bilderna. Min alldeles egna lilla punkrockbebis med begynnande devil lock och allt!

Vi tog en tripp ut till farbror Stefan och fick mat och fika. Mamma såg på handboll och var glad när Alingsås vann över Hammarby. Yey!

-----------------------------------

Mössan är förresten stickad av mig. Brunt mysigt garn som är antingen baby llama eller baby alpaca. Köpt i Tallinn. Mönstret är Wee leafy baby set men utan löv. Mössan är lite lite för kort och dessutom blir det snart för varmt med en ullmössa så jag funderar på att sticka en längre i bomullsgarn. För övrigt går det framåt med sockorna. Är ungefär halvfärdig med första.

Stickor och böcker

Åh vi hade en så mysig dag igår! Vi åkte in till stan som var alldeles solig och festlig med massor av människor överallt. Vi tog med oss vagnen men jag bar Theo i BabyBjörn-selen hela tiden. Det var verkligen en hit! Pojken var så nöjd hela tiden och jag fick ryggträning. Det kommer att bli fler sel-promenader.

När vi kom hem var klockan redan runt åtta och vi var så trötta att vi bara slappade resten av kvällen. När Theodore somnat tog jag faktiskt fram garn och stickor och stickade lite. Det var längesedan sist och det var roligt! Jag har känt lite begynnande sticklust de senaste dagarna och funderade kring ett lagom roligt mönster som jag kunde lägga ifrån mig när som helst utan att tappa bort mig. Det blev snowflake lace socks i ett ljusrosa ullgarn. Blir säkert fint. Det är skönt att sticka helt förbehållslöst utan något egentligt syfte... förutom att det blir ett par sockor i slutändan. Det får ta hur lång tid det vill och jag bryr mig inte om det blir lite fel här och där.

Mellan amningar och vyssningar såg jag ett par minuter på K-special om Mare Kandre och om jag får tid tänkte jag gå till biblioteet här i Gamlestaden och låna en av hennes böcker. Sen får vi se hur mycket jag hinner läsa...

Sol sol sol och vitaminer

Idag är det soligt och fint igen här på Sveriges framsida. Vi planerar att åka in till stan och äta glass efter nästa matning.

Igår var det valborgsmässoafton och det firades med provning av billiga öler och fotboll. För de andra alltså. Stefan bjöd in några av sina vänner till vår innergård och där hade de en gissningslek där man skulle dricka öl och i blindo gissa vilken det var. Det var tydligen svårt. Jag drack vatten och åt vindruvor. Efter ölen (det blev totalt tre var) skulle det spelas fotboll men Theo fick inte ro bland alla öldrickande människor så han och jag gick in och tittade på tv istället. På kvällen kom pappan hem alldeles blåslagen av fotboll och full på fyra öl (!). Så går det när man slutat festa för länge sedan, man blir billig i drift.

Och så lite nyheter. Theodore var på BVC igår och han har vuxit duktigt på längden och bredden. Nu är han 55 cm lång och väger 4210 g. 200 g mer än förra veckan. Dessutom kom en barnläkare in och tittade till pojken för han är fortfarande ganska gul. Eftersom vikten ökar så bra tyckte läkaren inte att der var någonting att oroa sig över. Tydligen kan barn som helammas bli lite gula. Det känns skönt att slippa oroa sig över det.

Förutom vägning och mätning fick vi nu rekommendationen att börja med d-vitamindroppar och pojken fick de första fem dropparna nu i förmiddags. De gick ned utan några protester. Stora killen! D-vitamindropparna är alltså de gamla ad-dropparna men utan a. De togs bort runt 2006 pga att de ansågs onödiga, dessutom ändrades användanderekommendationerna från vintertid upp til fem år till året runt upp till två år. Så nu vet ni det.

Och så till en helt annan sak. Jag har glömt att skriva om hur kroppen förändrats efter graviditet och förslossning, och många är nyfikna. Alltså under graviditeten förändradesju allt ganska radikalt så det orkar jag inte gå in på, men jag kan göra en snabb jämförelse mellan nu och i somras, innan jag blev gravid.

Av förlossningen känner jag inte speciellt mycket längre, och jag har egentligen aldrig gjort det. I början hade jag ont efter ryggbedövningen men det gick över på ett par dagar. Det enda jag känner av ibland är att bäckenbottenmusklerna är svaga och att det liksom "tynger ned" lite när jag går på toa. Jag har fortfarande lite ont av foglossningen och bäckenet låser sig lätt om jag exempelvis ligger länge på samma sida. Jag får fortfarande ont i ryggen om jag går längre stunder. Det märks verkligen att alla muskler i rygg och mage är totalt förslappade.

När det gäller kroppens utseende vet jag inte riktigt hur den förändrats eftersom jag ser mig själv varje dag i spegeln och alltså inte märker någon större förändring. När jag träffar någon som inte sett mig på ett tag kan jag fråga. Dock kan jag känna vissa skillnader. Jag väger ungefär fyra kilo mindre nu än innan jag blev gravid. Det gör inte så jättestor skillnad eftersom jag har rätt många kilos övervikt men det är skönt att slippa ha en massa babykilon att gå ned. Jag vet inte om kroppen är helt tillbaka till det normala ännu eller om den fortfarande ska dras ihop och så. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta. Det jag märker är dock att mitt ansikte och mina armar är ganska mycket mindre än i somras. Skjortärmar är mycket mindre tighta än då. Magen och brösten är större än innan, armar och ansikte är mindre, höfter och rumpa är ungefär samma tror jag och jag får på mig mina ringar igen så händerna är tillbaka till normalt.

Nu anropas mjölkcentralen...

En månad idag!

Hurra hurra hurra!

Theodore Graham Sharp började morgonen på sin enmånadsdag med att fyra av ett soligt leende mot sin mamma. (Efter ny blöja och en högljudd rap).

Theo firade med robotbyxor och mamma fick en prinsesstårtebakelse. Hela familjen var ute på promenix i Gamlestaden och besökte bland annat biblioteket här. De har tydligen några slags bebisrelaterade aktiviteter då och då som jag kanse ska kolla upp.

Nu på kvällen ska vi äta varma mackor och världens godaste amerikanska äppelpaj. Äntligen har mannen jobbat klart för denna vecka och jag behöver inte vara ensam på natten. Wei!

En glad bebis

Det syns inte direkt här, men Theodore har börjat öva på att le och se glad ut. Här får ni se några försök...

Sömnens underbara kraft

Det var som jag trodde. Lilla Theodore var förmodligen överstimulerad igår och därför kom han inte till ro på natten. Dessutom är det nog som Tvärslå skrev i kommentaren nedan, att han är inne i en tillväxtperiod och att det ställer till det lite med maten och magen. Den här natten var i alla fall mycket bättre. Visst var han vaken men då var det mys och lugn och inte gnäll och frustration. Jag är mycket piggare och pojken sover här bredvid - mätt och tillfreds med situationen.

Små nyfödingar som har syskon hemma vänjer sig vid ljudnivån och intensiteten redan från början. Lilla Theo har ju bara haft mamma och pappa förutom enstaka besök då och då och det blev nog lite mycket i helgen. Det ger sig nog när han blir lite äldre och vänjer sig vid större folksamlingar och vilda barn.

En ny fas

Jahapp, då var bebisbubblan spräckt, åtminstone första lagret. Pappan började jobba igår natt.

Självklart var Theodore överstimulerad av allt stoj och stök det innebär att ha en femårig storebror på besök och sov iiiiingenting mellan 22 och 06. Pappas arbetstid på pricken. Han var inte nöjd heller utan ville verkligen sova men kom inte till ro. Dessutom hade han magknip. Det var alltså idel gnäll och småskrik. Som tur var lyckades jag vyssa och trösta så att det inte blev några riktiga skrik. Flera gånger ville jag ändå bara grina av trötthet eftersom jag redan var slut efter en helg med Edward och svärmor på besök. Dessutom hade jag inte sovit mycket alls natten innan, men det var bara att bita ihop... det går ju inte att bryta samman första natten.

Jag vet att jag borde ha tagit allas råd och sovit på dagen istället, men pojken somnade inte ordentligt på förmiddagen och vid två vaknade pappan och vi åkte och handlade på ICA MAXI. När vi kom hem var det dags för amning och sen var pojken vaken till kvällen... som är nu. Nej, jag har inte sovit. Nu sitter jag bara och väntar på att pojken ska vakna och vilja äta. Det borde hända när som helst och då är det ju ingen idé att somna. Jag får helt enkelt hoppas på en lugnare natt. Snälla.

Hur det än blir tänker jag lära mig en sak av gårnattens misstag - jag tänker inte ligga i sängen och försöka natta i åtta timmar. Man blir vansinnig av att ligga så länge vaken i sängen och vara koma-trött. Nu sitter jag i vardagsrummet och tänker mata här. Sedan får vi se var jag tar vägen beroende på hur pojken gör. Har han en vakenhetsperiod stannar vi här och kollar på natt-tv. Somnar han ordentligt går vi ned till sovrummet.'

Ja just det... och så har pojken blivit fyra veckor. Stora killen! På onsdag fyller han en månad.

We are the robots dodododo

Här ligger jag och Theodore och slappar efter en ansträngande dag bestående av frukost ute på gården och vila. Hehe. Natten var supermysig med en gosig pojke som till och med var bedårande när han var vaken mitt i natten. Det fungerar väldigt bra när pappan tar pojken under början av natten och mamma får sova. Inatt kom pojkarna ner vid fyra-fem på morgonen. Då var det matningsdags för mamman och sovdags för pappan. Sen sov pappan till sent på förmiddagen medan mamman och pojken åt och bytte blöja och sov och myste. Väldigt bra, för då får alla sova.

Ser ni att pojken har på sig sina nya robotbyxor som han fått av tant Jenny?

Nu är det handboll på tv. Snart ska vi gå ut och handla lite mjölk och sånt... och nachos eftersom pappan gjorde världens godaste guacamole till middagen (okej, delad plats med Jennys).

Storbesök

Idag har familjen Sharp haft storbesök av Niklas. Vi fikade, lyssnade på musik och ojade oss över den bedårande nyfödingen. Tanken var egentligen att vi skulle gå till Apoteket men det glömde vi alldeles bort. Alltså blev det ingen utflykt idag, vi försöker annars vara ute minst en liten stund varje dag.

Annars kan jag rapportera att jag imorse petade ut en snorkråka ur den pyttelilla näsan för första gången. Pojken vaknade dessutom för första gången med kladd i ögonen. Stackars liten. Men det ska tydligen vara jättevanligt och behöver inte tyda på någon infektion eller så. Det vita (torsk) vi sett i munnen börjar också bli bättre... bara lite kvar på insidan av kinderna ibland.

Man hinner faktiskt med lite vuxentid även nu som föräldrar till en alldeles färsk bebis. Nyss såg vi exempelvis på X-men Origins Wolverine helt ostörda. Filmen var helt ok (vi älskar ju superhjältefimer) och myset var super.

Snart är det dags för mamma Sharp att sova lite innan nästa matning som bör ske kring två inatt. Hittills fungerar det faktiskt jättebra med sömnen. Theo äter var fjärde timma och sover oftast däremellan. Vakenperioderna sker oftast på dagtid men då och då får han för sig att vara vaken även på natten. Jag ska vara helt ärlig och erkänna att det oftast är pappa Sharp som är vaken med pojken på natten så han får sova lite längre på morgonen. Det är superskönt att få flera timmars sammanhängande sömn.

Imorgon styr vi åter kosan mot BVC för vägning och mätning.