Hehehe

Jag och mannen ligger och slappar i soffan framför Eurovision på tv (ja, jag råkar vara lite kär i Malena Ernman). Bebisen sover och mannen ger mig den där blicken... den där som betyder att vi är de enda i hela världen som betyder något. Han kommer närmare för en kram och passar på att snegla ned i min pga tidigare amning väl tilltagna uringning - och vad hittar han där om inte en napp. Jag kan inte ens minnas om jag lagt den där med flit för att veta var jag har den eller om den barar ramlat ned.

Och där gick man officiellt från att vara kvinna till att vara mamma.

Idag är en annan dag

Nu mår jag mycket bättre. Fil och cornflakes gjorde inte magen sämre och tur är det för jag börjar bli hungrig som en varg! Jag fick ju inte i mig någonting alls igår och med all mjölk som ska produceras måste jag äta mer än vanligt. Det känns som att det inte finns någonting alls jag får äta men det ordnar sig nog... Sånt här brukar väl ordna upp sig efter ett tag och man kan börja leva mer som vanligt igen?

Även om dagen slutade mindre trevligt igår så var den väldigt fin. En av mammorna, Eleonor, skickade den här bilden av tre ammande mammor i stan. Notera att alla har Brio-vagnar. Jag sitter i mitten.

Och inte kan man må dåligt när man kommer upp för trappan och ser det här...

Mammor och bebisar

Idag var jag och Theodore på vår första mamma- och bebisträff. Det var flickorna (de stora och de små) från föräldrautbildningen) som möttes upp för att fika och umgås. Det var hur trevligt som helst och alla bebisarna var snälla och söta. Theodore skötte sig exemplariskt och charmade alla.

Tyvärr fick jag jätteont i magen och var tvungen att åka hem först av alla. Jag vet inte vad som står på med min mage. Det började igår efter att jag och mannen ätit god grillmat på Storan. Vid fikat efteråt fick jag plötsligt ont i magen. Det kändes ungefär som det kan kännas ibland om man har jättemycket halsbränna. Inte när det är sådär surt utan när det är mer uppblåst, så att man har ont i ryggen också. Någon som vet vad jag menar? Det blev i alla fall värre och när jag kom hem kräktes jag och kände mig allmänt dålig. Jag somnade till slut och vid morgonamningen kände jag mig bra igen. Jag åt ingen frukost eftersom vi gick upp vid tio och skulle träffa mammorna för fika vid 12. Jag åt en brödbit, några tuggor räk- och kräftsallad och drack ett glas färskpressad juice - och så kom mag- och ryggvärken tillbaka. Det känns jättejobbigt att ha så ont och inte få i mig någon mat. Jag oroar mig över att inte kunna äta och att det ska göra att mjölken till Theo ska bli påverkad. Jag stressar upp mig lite över det här med magen/ryggen/vad det nu är. Jag vill att det ska gå över nu!

-----------------------------

Efter konsultation med mamma är det gallan det är fel på. Nu har jag researchat och symptomen stämmer in perfekt. Det är tydligen vanligt efter graviditet och hos överviktiga... check på båda.

Framsteg

Nuförtiden är Theodore så mycket mer vaken när han är vaken. Han ligger och gör små ljud och rör munnen för att härma våra munrörelser. Dessutom har han börjat le mycket mer och vi kan lättare framkalla leendena genom att prata med honom och se glada ut. Det är riktigt roligt och jag blir mer och mer kär i min bebis varje dag. Min sötaste lilla gullebebis!

Igår hade vi en latdag. Lite städning och handboll på tv mest, men vi bakade i alla fall en choklad-cheesecake och bjöd in Stefan och Josefin och Stefans kusin Erik. De kom vid 20 på kvällen och det dröjde ända till ett innan de gick vidare. Det var kanske lite orutinerat av oss att inte avsluta kvällen tidigare, men Theodore sov så gott under hela tiden de var här och det var skönt med vuxet umgänge. Men det blev inte mycket sömn inatt. Alltså har vi ännu en latdag och slappar med överbliven cheesecake framför F1 på tv:n.

Här mamma

Min mamma efterlyste mer bilder på Theodore (som om jag någonsin kommer visa bilder på någonting annat) med motiveringen att det ju händer så mycket så här i början. Nja, det händer väl inte så jättemycket här hemma. Theo sover, äter, bajsar och ibland är han vaken. Då och då ler han mot oss och då blir vi alldeles tossigt lyckliga och låter som två galningar. (Typ "Heeeej Theo! Mammas/Pappas lilla älsklingsgubbe" med gälla röster).

Igår var det dock liv och rörelse hos familjen Sharp. Mina chefer och deras familjer var här för god mat, dryck och umgänge. Åtta glada vuxna och fyra barn i åldrarna fem veckor till snart sju år. Det var mycket trevligt.

Nu har jag inte tid med er längre för det är SM-final i handboll på tv.

Oftast ser han ut så här. Söt och trött.

... men ibland är han pigg och söt istället.

Värsta turen!

Pojken somnade så sött i min famn. Jag hann läsa igenom alla mina favoritbloggar och svara på mail på Facebook. Jag hittade en god och nyttig färdig lunch i frysen som jag nästan ätit klart. Pojken sover fortfarande som en liten kattunge och när han vaknar kommer han vara hungrig och jag mätt. Ibland är allt bara så himla bra!

Varannan-natt-spjälis

Jag börjar med att be om ursäkt för att mitt skrivande blir osammanhängande med katastrofalt dåligt språk. Min hjärna fungerar helt enkelt inte riktigt och koncentrationsförmågan är lika med noll. Jag skyller på amning och en uppmärksamhetskrävande bebis.

Igår natt gick det inte alls att sova själv i spjälsängen. Det kan ha berott på att han sov uppe i soffan hos pappa till runt fem på natten, sedan ammades han och efter den morgonamningen brukar han inte sova lika tungt och spjälsängen är inte lika populär. Inatt blev det däremot spjälsäng igen för lille herrn. Han sov lugnt och fint fram till fyra då han fick mat men resten av morgonen fick han sova hos mig för då var han för vaken för egen säng.

Nu när Theodore börjar vara vaken mer på dagarna, eller åtminstone inte sova lika djupt, har jag plötsligt inte tid för någonting annat än honom. Nu har jag blivit en sån där mamma som inte hinner gå på toa, äta eller städa. Och absolut inte blogga eller läsa eller något annat rogivande. Det är idel matning, vyssning, tröstande, blöjbyten och barnsånger. Vi försöker komma ut en liten stund varje dag, om så bara till affären. Annars skulle jag nog bli galen.

Den här morgonen började dock bra. Theo var nöjd och glad efter frukostamningen och satt i sin babysitter länge nog så att jag och mannen hann duscha, borsta tänderna och klä på oss. Yey! Efter det blev han lite gnällig och jag har nu efter en och en halv timma lyckats få honom att somna. Han ligger mot min mage och i den här ställningen går det faktiskt jättebra att blogga! Däremot kan jag inte sträcka mig efter fjärrkontrollen (Emmerdale gick över till Dagens rätt på tv4, neeej!) eller telefonen eller något annat över huvudtaget - då vaknar han. Frukost eller lunch kan jag drömma om.

Inte för att jag klagar egentligen, jag har ju trots allt världens sötaste bebis.

Spjälis

Inatt sov Theodore hela natten i sin egen säng! Han har aldrig ens accepterat att sova där i fem minuter innan. På sista tiden har han börjat kunna ligga och sova (och ibland vara vaken) på ett täcke i soffan bredvid oss så jag tänkte att han kanske var mogen för spjälisen. Vi bullade upp täcket och alla mjukdjur kring honom så att det skulle bli lite mer ombonat, sen lade vi honom på sidan så att han skulle se mig och så att jag kunde agera nappvakt. Sängen står precis intill vår säng. Det gick superbra och han somnade efter lite snuttande på nappen. Han vaknade två gånger på natten för matning och somnade sedan om igen i sin säng. Sista gången sov han dock lite oroligt för att han var så gasig i magen men han vaknade inte. Det kändes jättebra och mysigt att ha honom i spjälisen bredvid och jag tror faktiskt att han till och med sover lite bättre där. När han var mindre sov han bäst på eller bredvid oss men nuförtiden känns det som att vi ligger och väcker varandra hela tiden. Det här är en jättebra lösning och jag hoppas att han fortsätter att sova bra i spjälsängen.

Nu har vi precis kommit tillbaka från återträffen med föräldrautbildnings-gruppen. Alla var där och bebisarna var sååå söta! Theo var enda killen. Vi har fått veta att det kommer att hållas föräldragruppsträffar och det känns jättebra! Det var ett föräldrapar som bor precis granne med oss och jag hoppas att vi kan gå ut på promenader och så framöver. Jag oroar mig lite mindre för att bli ensam och ha tråkigt, med göteborgsmammorna på Föräldraliv.se och den här föräldragruppen kan det nog bli några träffar. Och när pojken är lite större kan vi ju börja gå på öppna förskolan också. Det blir nog jättebra - och jag slipper dega framför Days of our lives nu när Efter tio har slutat gå.

Theo sover i soffan bredvid mig. Mannen ska strax gå till jobbet och inte komma tillbaka förrän 22. Hemmet är en enda röra och jag är lite hungrig. Jag tror att jag ska röja lite i vardagsrummet, äta några mackor och sen sticka klart en svart liten bomullsmössa till Theodore. Sen lite amning och blöjbyte och så... Sen är det kväll och då blir det Navy CIS på tv innan mannen kommer hem och jag ska sova. Aight!

Pojken och jag är alena igen

Så var det dags för mannen att jobba igen. Eftermiddag denna vecka vilket innebär att han jobbar 14-22. Han är saknad men eftermidagsskiftet är bättre än nattskiftet.

Idag är Theodore lite kinkig. Han var lös i magen imorse och bajsade ungefär 70 gånger. En av dem på mamma och köksgolvet. Han har kräkts lite också men det var efter ett bautamål mat så det var nog mest överskott. Jag hoppas att det har att göra med att jag åt massa linser och bönor igår och att det inte är någon slags magsjuka. Peppar peppar så har han inte kräkts mer och nu sover han lugnt i vagnsinsatsen.

När mitt mobilbatteri laddats en stund till ska vi bege oss ut till ICA MAXI i Angered för blöjorna och frukosten är slut.

Idag fyllde Theodore fem veckor! Min lilla stora kille är fem veckor gammal och 55 cm lång och den mest bedårande lilla stora killen i världen! Titta bara här på bilderna. Min alldeles egna lilla punkrockbebis med begynnande devil lock och allt!

Vi tog en tripp ut till farbror Stefan och fick mat och fika. Mamma såg på handboll och var glad när Alingsås vann över Hammarby. Yey!

-----------------------------------

Mössan är förresten stickad av mig. Brunt mysigt garn som är antingen baby llama eller baby alpaca. Köpt i Tallinn. Mönstret är Wee leafy baby set men utan löv. Mössan är lite lite för kort och dessutom blir det snart för varmt med en ullmössa så jag funderar på att sticka en längre i bomullsgarn. För övrigt går det framåt med sockorna. Är ungefär halvfärdig med första.

Stickor och böcker

Åh vi hade en så mysig dag igår! Vi åkte in till stan som var alldeles solig och festlig med massor av människor överallt. Vi tog med oss vagnen men jag bar Theo i BabyBjörn-selen hela tiden. Det var verkligen en hit! Pojken var så nöjd hela tiden och jag fick ryggträning. Det kommer att bli fler sel-promenader.

När vi kom hem var klockan redan runt åtta och vi var så trötta att vi bara slappade resten av kvällen. När Theodore somnat tog jag faktiskt fram garn och stickor och stickade lite. Det var längesedan sist och det var roligt! Jag har känt lite begynnande sticklust de senaste dagarna och funderade kring ett lagom roligt mönster som jag kunde lägga ifrån mig när som helst utan att tappa bort mig. Det blev snowflake lace socks i ett ljusrosa ullgarn. Blir säkert fint. Det är skönt att sticka helt förbehållslöst utan något egentligt syfte... förutom att det blir ett par sockor i slutändan. Det får ta hur lång tid det vill och jag bryr mig inte om det blir lite fel här och där.

Mellan amningar och vyssningar såg jag ett par minuter på K-special om Mare Kandre och om jag får tid tänkte jag gå till biblioteet här i Gamlestaden och låna en av hennes böcker. Sen får vi se hur mycket jag hinner läsa...

Sol sol sol och vitaminer

Idag är det soligt och fint igen här på Sveriges framsida. Vi planerar att åka in till stan och äta glass efter nästa matning.

Igår var det valborgsmässoafton och det firades med provning av billiga öler och fotboll. För de andra alltså. Stefan bjöd in några av sina vänner till vår innergård och där hade de en gissningslek där man skulle dricka öl och i blindo gissa vilken det var. Det var tydligen svårt. Jag drack vatten och åt vindruvor. Efter ölen (det blev totalt tre var) skulle det spelas fotboll men Theo fick inte ro bland alla öldrickande människor så han och jag gick in och tittade på tv istället. På kvällen kom pappan hem alldeles blåslagen av fotboll och full på fyra öl (!). Så går det när man slutat festa för länge sedan, man blir billig i drift.

Och så lite nyheter. Theodore var på BVC igår och han har vuxit duktigt på längden och bredden. Nu är han 55 cm lång och väger 4210 g. 200 g mer än förra veckan. Dessutom kom en barnläkare in och tittade till pojken för han är fortfarande ganska gul. Eftersom vikten ökar så bra tyckte läkaren inte att der var någonting att oroa sig över. Tydligen kan barn som helammas bli lite gula. Det känns skönt att slippa oroa sig över det.

Förutom vägning och mätning fick vi nu rekommendationen att börja med d-vitamindroppar och pojken fick de första fem dropparna nu i förmiddags. De gick ned utan några protester. Stora killen! D-vitamindropparna är alltså de gamla ad-dropparna men utan a. De togs bort runt 2006 pga att de ansågs onödiga, dessutom ändrades användanderekommendationerna från vintertid upp til fem år till året runt upp till två år. Så nu vet ni det.

Och så till en helt annan sak. Jag har glömt att skriva om hur kroppen förändrats efter graviditet och förslossning, och många är nyfikna. Alltså under graviditeten förändradesju allt ganska radikalt så det orkar jag inte gå in på, men jag kan göra en snabb jämförelse mellan nu och i somras, innan jag blev gravid.

Av förlossningen känner jag inte speciellt mycket längre, och jag har egentligen aldrig gjort det. I början hade jag ont efter ryggbedövningen men det gick över på ett par dagar. Det enda jag känner av ibland är att bäckenbottenmusklerna är svaga och att det liksom "tynger ned" lite när jag går på toa. Jag har fortfarande lite ont av foglossningen och bäckenet låser sig lätt om jag exempelvis ligger länge på samma sida. Jag får fortfarande ont i ryggen om jag går längre stunder. Det märks verkligen att alla muskler i rygg och mage är totalt förslappade.

När det gäller kroppens utseende vet jag inte riktigt hur den förändrats eftersom jag ser mig själv varje dag i spegeln och alltså inte märker någon större förändring. När jag träffar någon som inte sett mig på ett tag kan jag fråga. Dock kan jag känna vissa skillnader. Jag väger ungefär fyra kilo mindre nu än innan jag blev gravid. Det gör inte så jättestor skillnad eftersom jag har rätt många kilos övervikt men det är skönt att slippa ha en massa babykilon att gå ned. Jag vet inte om kroppen är helt tillbaka till det normala ännu eller om den fortfarande ska dras ihop och så. Jag vet inte hur lång tid det brukar ta. Det jag märker är dock att mitt ansikte och mina armar är ganska mycket mindre än i somras. Skjortärmar är mycket mindre tighta än då. Magen och brösten är större än innan, armar och ansikte är mindre, höfter och rumpa är ungefär samma tror jag och jag får på mig mina ringar igen så händerna är tillbaka till normalt.

Nu anropas mjölkcentralen...

En månad idag!

Hurra hurra hurra!

Theodore Graham Sharp började morgonen på sin enmånadsdag med att fyra av ett soligt leende mot sin mamma. (Efter ny blöja och en högljudd rap).

Theo firade med robotbyxor och mamma fick en prinsesstårtebakelse. Hela familjen var ute på promenix i Gamlestaden och besökte bland annat biblioteket här. De har tydligen några slags bebisrelaterade aktiviteter då och då som jag kanse ska kolla upp.

Nu på kvällen ska vi äta varma mackor och världens godaste amerikanska äppelpaj. Äntligen har mannen jobbat klart för denna vecka och jag behöver inte vara ensam på natten. Wei!

En glad bebis

Det syns inte direkt här, men Theodore har börjat öva på att le och se glad ut. Här får ni se några försök...

Sömnens underbara kraft

Det var som jag trodde. Lilla Theodore var förmodligen överstimulerad igår och därför kom han inte till ro på natten. Dessutom är det nog som Tvärslå skrev i kommentaren nedan, att han är inne i en tillväxtperiod och att det ställer till det lite med maten och magen. Den här natten var i alla fall mycket bättre. Visst var han vaken men då var det mys och lugn och inte gnäll och frustration. Jag är mycket piggare och pojken sover här bredvid - mätt och tillfreds med situationen.

Små nyfödingar som har syskon hemma vänjer sig vid ljudnivån och intensiteten redan från början. Lilla Theo har ju bara haft mamma och pappa förutom enstaka besök då och då och det blev nog lite mycket i helgen. Det ger sig nog när han blir lite äldre och vänjer sig vid större folksamlingar och vilda barn.

En ny fas

Jahapp, då var bebisbubblan spräckt, åtminstone första lagret. Pappan började jobba igår natt.

Självklart var Theodore överstimulerad av allt stoj och stök det innebär att ha en femårig storebror på besök och sov iiiiingenting mellan 22 och 06. Pappas arbetstid på pricken. Han var inte nöjd heller utan ville verkligen sova men kom inte till ro. Dessutom hade han magknip. Det var alltså idel gnäll och småskrik. Som tur var lyckades jag vyssa och trösta så att det inte blev några riktiga skrik. Flera gånger ville jag ändå bara grina av trötthet eftersom jag redan var slut efter en helg med Edward och svärmor på besök. Dessutom hade jag inte sovit mycket alls natten innan, men det var bara att bita ihop... det går ju inte att bryta samman första natten.

Jag vet att jag borde ha tagit allas råd och sovit på dagen istället, men pojken somnade inte ordentligt på förmiddagen och vid två vaknade pappan och vi åkte och handlade på ICA MAXI. När vi kom hem var det dags för amning och sen var pojken vaken till kvällen... som är nu. Nej, jag har inte sovit. Nu sitter jag bara och väntar på att pojken ska vakna och vilja äta. Det borde hända när som helst och då är det ju ingen idé att somna. Jag får helt enkelt hoppas på en lugnare natt. Snälla.

Hur det än blir tänker jag lära mig en sak av gårnattens misstag - jag tänker inte ligga i sängen och försöka natta i åtta timmar. Man blir vansinnig av att ligga så länge vaken i sängen och vara koma-trött. Nu sitter jag i vardagsrummet och tänker mata här. Sedan får vi se var jag tar vägen beroende på hur pojken gör. Har han en vakenhetsperiod stannar vi här och kollar på natt-tv. Somnar han ordentligt går vi ned till sovrummet.'

Ja just det... och så har pojken blivit fyra veckor. Stora killen! På onsdag fyller han en månad.

We are the robots dodododo

Här ligger jag och Theodore och slappar efter en ansträngande dag bestående av frukost ute på gården och vila. Hehe. Natten var supermysig med en gosig pojke som till och med var bedårande när han var vaken mitt i natten. Det fungerar väldigt bra när pappan tar pojken under början av natten och mamma får sova. Inatt kom pojkarna ner vid fyra-fem på morgonen. Då var det matningsdags för mamman och sovdags för pappan. Sen sov pappan till sent på förmiddagen medan mamman och pojken åt och bytte blöja och sov och myste. Väldigt bra, för då får alla sova.

Ser ni att pojken har på sig sina nya robotbyxor som han fått av tant Jenny?

Nu är det handboll på tv. Snart ska vi gå ut och handla lite mjölk och sånt... och nachos eftersom pappan gjorde världens godaste guacamole till middagen (okej, delad plats med Jennys).

Storbesök

Idag har familjen Sharp haft storbesök av Niklas. Vi fikade, lyssnade på musik och ojade oss över den bedårande nyfödingen. Tanken var egentligen att vi skulle gå till Apoteket men det glömde vi alldeles bort. Alltså blev det ingen utflykt idag, vi försöker annars vara ute minst en liten stund varje dag.

Annars kan jag rapportera att jag imorse petade ut en snorkråka ur den pyttelilla näsan för första gången. Pojken vaknade dessutom för första gången med kladd i ögonen. Stackars liten. Men det ska tydligen vara jättevanligt och behöver inte tyda på någon infektion eller så. Det vita (torsk) vi sett i munnen börjar också bli bättre... bara lite kvar på insidan av kinderna ibland.

Man hinner faktiskt med lite vuxentid även nu som föräldrar till en alldeles färsk bebis. Nyss såg vi exempelvis på X-men Origins Wolverine helt ostörda. Filmen var helt ok (vi älskar ju superhjältefimer) och myset var super.

Snart är det dags för mamma Sharp att sova lite innan nästa matning som bör ske kring två inatt. Hittills fungerar det faktiskt jättebra med sömnen. Theo äter var fjärde timma och sover oftast däremellan. Vakenperioderna sker oftast på dagtid men då och då får han för sig att vara vaken även på natten. Jag ska vara helt ärlig och erkänna att det oftast är pappa Sharp som är vaken med pojken på natten så han får sova lite längre på morgonen. Det är superskönt att få flera timmars sammanhängande sömn.

Imorgon styr vi åter kosan mot BVC för vägning och mätning.

Alena men ändå inte

Jag sitter i vardagsrummet med datorn i knäet och tonerna av Laaksos musik strömmande ur högtalarna. Jag sorterar musik i det digitala arkivet och längtar efter min mamma som just åkt hem till Stockholm och maken som jobbar.

Man skulle kunna tro att jag sitter här alena på söndagseftermiddagen men det gör jag ju inte. Bredvid mig ligger en tre veckors bebis och snusar. Min bebis. Det är min bebis som ligger här bredvid och det är ju helt fantastiskt! Det är första gången jag är ensam med Theo en hel dag och det är först nu jag inser att jag faktiskt har en bebis som är min. Vi lånade honom inte några veckor. Han ska bo här, inte bara när vi familjemyser, utan även när jag sorterar musik. Han ska bo här och växa upp här och lära sig gå här. Det är här han för första gången sa säga "mamma". Det är förmodligen här på gården han för första gången ska äta sand och få skrubbsår på sina knän. Det är ju så rart att man måste gråta lite i smyg.

Jag fortsätter bildkavakaden med två bilder från helgen. En på mamman och pojken och en på mormorn och pojken.

Lite bilder för att uppehålla er

Livet som småbarnsförälder går vidare och jag finner inte tid att blogga så mycket som jag skulle vilja. Det ger sig nog så småning om.

Nu är min mamma här och hälsar på och det är jättemysigt! Theodore har blivit bortskämd med gos och kläder och vi förälrar har fått lite avlastning. Vi har bland annat tagit en sväng in till stan och gått långa promenader i solen. Imorgon åker mamma hem och maken ska jobba ett tolvtimmars-pass. Jag och Theo får klara oss ensamma och vi kommer att sakna pappa och mormor.

För att ni inte ska tröttna helt på att se samma inlägg i flera dagar bjuder jag på diverse bilder som i kan titta på istället.

En sista magbild, dagen innan förlossningen.

Två förväntansfulla blivande föräldrar i förlossningssalen.

Den sexiga vita skjortan. Tro det eller ej men man älskar den till slut.

En förlossning är ingen lek, men med lite lustgas klarar man allt.

... och efter tre och en halv timmes stormvärkar föddes världens finaste lilla gossebarn.

Mer bilder kommer senare...

Utflyktsdag

Idag har vi varit iväg på massor av äventyr. Vi behövde handla och tog en tripp till ICA MAXI i Angered. På hemvägen kom vi på att vi hade ett ärende på centralstationen och åkte den extra hållplatsen dit. När vi ändå var i stan kom maken på den strålane idén att vi ju kunde besöka mitt jobb och visa upp pojken. Jag var lite skeptisk eftersom vi hade varit ute så länge redan, pojken snart behövde äta och för att jag inte ringt innan. Dessutom är jag fortfarande lite orolig över smittorisken. Jag blev dock övertalad och vi åkte upp på kontoret. Kollegorna blev jätteglada och vi fikade en stund innan vi åkte hem. Det var en lång och trevlig utflykt och pojken var jätteduktig hela tiden.

Nu skulle vi ju förresten haft Edward här, men han blev tyvärr sjuk så han kunde inte komma. Det känns jättetråkigt men är ingenting vi kan göra någonting åt. Vi hoppas att han kan komma nästa vecka istället.

Vi hade ju köpt biljetter för att hämta och lämna pojken och dem kan vi inte använda eller boka om. Som tur är vill min mamma komma hit och då kan hon ju åtminstone använda en av dem. Det ska bli jättemysigt att mamma kommer hit. Det är ju trots allt lite speciellt för en dotter att visa upp sin bebis för sin mamma.

Det växer!

Nu är vi hemkomna från BVC. Pojken var så duktig och hade vuxit både på vågen och måttbandet.

Förra mätningen

Vikt: 3550 g

Längd: 53 cm

Huvudomkrets: 33 cm

Dagens mätning

Vikt: 3800 g

Längd: 53,8 cm

Huvudomkrets: 34 någonting, jag har visst glömt.

Så matningen verkar gå bra... skönt att slippa oroa sig över om han får i sig som han ska.

Nästa mätning är på tisdag.

Slut på rapportering.

Idag är ingen vanlig dag...

... för det är Teddys tvåveckors-dag, hurra hurra hurra!

Tänk att det bara är två veckor sedan vi låg där på bb. Alldeles nya och nervösa. På samma gång känns det som om vi haft Theodor i evigheter och fem minuter.

Han börjar verkligen bli mer och mer vaken nu och trots att jag vet att det bara var gaser så vill jag ändå tro att han log mot mig tidigare idag. Vi hade besök av Stefan och Josefin idag igen och pyret var vaken i säkert två timmar. Han var söt och glad och bajsade på mamma och pappa. Innan dess fikade vi på gräset utanför Kvibergs kyrkogård och innan dess hade vi en supermysig morgon. Runt sex imorse låg jag och Tedster och intensivmyste medan pappan sov. Lillpojken låg bredvid mig i sängen och höll i mig hårt. Vid tio fick pappan vakna och vi låg en stund tillsammans och njöt av aprilsolen som sken genom fönstret. Eller, pappan läste en tekniktidning medan mamman och lillpojken småslumrade. Det är familjemys det.

En mysbebis och return of vigselringen

Yess! Nu får jag på mig förlovnings- och vigselringen igen! De sitter lite tight men de går på. Det måste betyda att vattnet jag samlade på mig i slutet av graviditeten börjar gå ur kroppen nu. Jag ställde mig faktiskt på vågen och den visade på ungefär 3,5 kg minus jämfört med inskrivningsvikten i somras. Det är jag ganska nöjd med för tillfället. Nu måste jag bara lära mig att inte riva bebisen med stenen på vigselringen.

Idag har vi varit ganska duktiga här hemma. Mellan amningar och blöjbyten har vi städat köket och båda toaletterna, deklarerat och rensat bland viktiga papper. Pojken har varit vaken mycket mer än vanligt och nyss tog familjen en liten promenad till min favoritgodisaffär för att han skulle få lite luft och somna i vagnen. Inte sov han inte (men vi fick enorma mängder godis med oss hem). Sover gör han fortfarande inte men det gör inget. Han är hur söt som helst nu när han börjar bli lite mer närvarande. Särskilt när vi myser och han tar tag i mina fingrar och håller dem hårt hårt mot sitt lilla ansikte. Så här:

Då bultar ett mammahjärta lite hårdare än vanligt.

En annan sak som gör mig varm i hela kroppen är att se min lilla son tillsammans med hans pappa. Min man. Min älskling. Båda mina älsklingspojkar samtidigt är det bästa jag vet. Kolla här bara så bedårande de är! Jag är så kär i min lilla familj.

Bebisnavel och första besöket på bvc

Är det bara jag eller kämpar killen för att få till fula fingret?

Dag tio i lilla Theodores liv bjöd på ett besök hos bvc. Där pratade vi med sköterskan en stund, sedan vägdes lilla pojken och undersöktes på alla möjliga vis. Dagen till ära fick lillkillen sin stora-kille-navel imorse när sista lilla biten av navelsträngen ramlade av. Naveln såg fin ut enligt sköterskan, nu ska den bara stängas ordentligt.

Nu vägde pojken 3550 g, inte långt kvar tills han når födelsevikten på 3605 g.

Senare på eftermiddagen var det mammas tur att gå till doktorn. Jag behövde någonting för att bli av med min periorala dermatit (vilket helt enkelt betyder utslag runt munnen på latin). Jag har haft det en gång förut och det drabbar tydligen kvinnor i åldern 20-30 utan känd anledning. Sist var i gymnasiet och då fick jag penicillin men eftersom jag ammar nu och den medicinen går över i modersmjölken fick jag en salva den här gången. Den ska tydligen fungera lika bra. Tyvärr finns det nackdelar, den behandlade ytan får inte komma i kontakt med Theo och behandlingen ska pågå i upp till 4 veckor. Jag får alltså inte pussa min bebis på flera veckor. Hur olidligt det blir vet jag inte ännu men jag får klappa och krama så mycket jag kan istället.

Ikväll blir det familjemys med Star Wars-film på tv och pizza i soffan. Theo sover i vagnsinsatsen bredvid oss, eller ammas i min famn. Mys!

En bebis på nio dagar är oftast mer sovande än vaken, och vakenperioderna är inte så långa. I alla fall inte lilla Theos. Men då och då öppnar han sina små blå ögon och tittar på oss så vi blir alldeles varma i våra föräldrahjärtan. Här ser han lite skeptisk ut med en arg-rynka mellan ögonbrynen. Det är mycket nytt att lära sig när man nästan inget kan.

Det går så fort nu! Det är gigantisk skillnad på lillkillen nu jämfört med hur det var för några dagar sedan. Han är mer "med" nu och under vakentiden är han mer närvarande. När vi myser tar han tag i våra händer och håller dem hårt mot sitt lilla ansikte. Då dör vi nästan av kärlek. Även om det inte går att skönja några mönster i ett så här litet barns sovtider så är vi mycket nöjda om det fortsätter som det gör nu. Han äter ungefär var 3-4 timma och mellan målen sover han mest. På nätterna sover han ett lite längre pass så vi får ändå ganska många timmars sammanhängande sömn mellan matningarna. Han är en duktig sötnos.

Igår hade vi storfrämmat när ett par vänner kom på besök. Theo fick så mycket presenter och uppmärksamhet att han helt glömde bort att sova och bjöd därför på skrik-kalas innan han äntligen åt och somnade. En av presenterna var en badbalja med ställning och vi gissar att den blir en storfavorit.

Idag ska vi bara mysa här hemma. Det har varit så mycket flängande till sjukhus och provtagningar hit och dit så vi ska bara ta det lugnt idag. Proverna vi tog igår var i alla fall normala så nu behöver vi inte oroa oss mer över gulsoten.

Lilla Kina-Theo

Theodore, en vecka gammal, har det bra på pappas mage.

Det har varit en händelserik vecka för familjen Sharps nyaste tillskott. Han föddes för en vecka sedan, åkte hem två dagar senare - bara för att vara tillbaka på bb redan i fredags. Han var helt enkelt lite för gul och behövde sola lite för att hjälpa kroppen att bryta ned alla extra röda blodkroppar från tiden i magen. Det gick alldeles utmärkt och det var mest mamma och pappa som var uttråkade och oroliga. Vi har ju burit honom och sovit tillsammans med honom sedan han kom ut och plötsligt måste vi ha honom i en plastbalja. Vi fick bara ta upp honom för matning och blöjbyte och gissa om pojken har fått mycket gos nu sedan vi kom hem!

Annars går småbarnsföräldralivet fint. Lägenheten ser ut som ett kaos (något jag för en gångs skull har en avslappnad inställning till), Theo sover mest hela dagarna och vaknar mest för att äta och titta lite på oss. Han är mer gnällig på kvällarna och tidigare hade han riktiga skriperioder på nätterna men de senaste dagarna har det varit mer harmoniskt även nattetid. Pojken äter ordentligt och amningen går hittills bra.

Mammas "tredagars-gråt" har kommit som ett brev på posten och efter klockan fem på eftermiddagen är allt sorgligt och gråtigt. Förhoppningsvis går det över snart för att gråta är inte det roligaste jag vet.

Nu är planen att jag ska få i mig lite mat innan nästa amningspass vid nio. Tanken är också att jag ska ta en dusch och tvätta håret, eftersom jag inte bytt kläder sedan i fredags. Fresh. Imorgon ska vi tillbaka till Östra för ännu ett blodprov för att se att gulsoten försvinner som den ska. Egentligen skulle vi få hembesök av bvc-sköterskan men det måste vi omboka.

Välkommen Theodore!

Söndagen den 29 mars klockan 16:29 föddes lilla Theodore på Östra sjukhuset i Göteborg. Han var 53 cm lång, vägde 3605 g och hade bråttom ut till mamma och pappa.

Till att börja med gick vattnet 04:45 på morgonen den 26 mars, en vecka innan beräknad födsel men lillpojken var ändå inte riktigt redo att komma ut. Det dröjde till tidigt söndag morgon innan värkarna började smyga fram. Jag gick upp och började klocka värkar, äta Panodil och duscha. Ingenting hjälpte riktigt men det gjorde inte jätteont och jag var inte orolig eftersom vi ändå hade tid på förlossningen för undersökning och igångsättning samma morgon. Efter frukosten tog vi bussen till Östra där vi snabbt fick ett eget rum och blev uppkopplade mot ctg- maskinen som mätte barnets hjärtljud och mina småvärkar. Då var klockan ungefär 9:30.

Vid 11-12 gjordes första undersökningen och alla blev positivt överraskade när jag redan var tre cm öppen. Första delen av förlossningen var avklarad. Eftersom värkarna fortfarande var ganska svaga och förlossningen behövde komma igång på grund av att det hade gått så lång tid efter vattenavgång (= hög infektionsrisk) sattes ett värkstimulerande dropp. Jag var fortfarande vid gott mod och ville helst traska omkring och röra mig under värkarna men på grund av droppet sattes en skalp-elektrod på bebisens huvud så jag fick snällt hålla mig på en plats. Det var inte riktigt vad jag önskade, jag hade exempelvis velat bada, men det var inte mycket att göra åt. Jag satt gränsle på en bakvänd stol och lutade mig över den höjda sängen. Det kändes hittills helt ok.

Någon gång i början fick jag några akupunkturnålar men rätt snart efter droppet började värkarna bli jobbiga och jag bad om lustgas. Den var himmelriket på jorden och efter de första gångerna satt jag och fnittrade som en fullis. Det var ju hur lätt som helst att föda barn.

Klockan 14 var det dags för nästa undersökning. Den var lite mer plågsam eftersom jag var tvungen att ligga ned på rygg under flera värkar. Resultatet var väntat för alla inblandade men ändå nedslånde. Öppen fyra cm. En cm på två timmar. Det är normalt men det kändes ändå jättetungt för värkarna var väldigt starka och kom nästan direkt inpå varandra.

Efter den här undersökningen minns jag att jag bad om EDA och att barnmorskan förklarade för mig att det kunde ta lite tid för läkaren att komma och vad bedövningen innebar osv. Sedan är allt en samling minnesluckor och bisarra intryck. Värkarbetet satte i en högre växel och blev otroligt intensivt. Jag öppnade mig från fyra till nio cm under de kommande två timmarna och kroppen ställdes in på autopilot. Mannen berättar om saker jag gjort som jag har noll minne av och det jag faktiskt minns är väldigt surrealistiskt. Som om tiden gick i två hastigheter samtidigt. Jag var som avstängd och de gånger jag "kom upp till ytan" var det som om tiden snabbspolades fram från då jag "dykt ned" till nutid. Dessutom hörde jag allas röster som ekon. Det var mycket märkligt.

Jag minns inte ens att barnmorskan gjorde en sista undersökning, jag var då öppen nio cm. Under samma undersökning fick jag en krystvärk som gjorde att jag öppnade mig den sista centimetern och bebisen sjönk ned en bra bit. Barnmorskan ska tydligen ha sagt att nu var det dags att krysta men att det oftast tog några timmar för en förstagångsföderska. Hon gick för att förbereda vad det nu är de behöver.

Hon var borta i nio minuter. På den tiden passade jag på att föda fram lilla Theo. Mannen fick ringa på klockan när han såg att halva huvudet var ute. En annan barnmorska fick rusa dit och hann precis fram för att fånga upp det lilla knytet. Under den här tiden var jag mer vaken och kommer ihåg hur det kändes. Hur jag ville trycka på och hur kroppen visste alldeles själv hur den skulle göra. I efterhand har jag fått veta att det var på grund av att barnmorskan ställt ned lustgasen på minsta nivån. Jag var, så att säga, lite besatt av min lustgasmask och ville aldrig släppa taget. Inte särskilt konstigt med tanke på att ryggbedövningen aldrig hann ta ordentligt.

När jag låg där och lyssnade på alla barnmorskor som förundrades över hur utdrivningen kunde gå så rekordfort, tänkte jag i mitt stilla sinne att detta bådar inte gott för de nedre regionerna. 2 stygn. Det är ingenting. Det är ingenting, och jag känner mig i stort sett återställd redan. De enda besvären jag hade efter förlossningen var ömhet i ryggen efter bedövningen - men vaddå, jag hade en stor kanyl eller whatever i ryggraden. Det är en big deal egentligen.

Att klämma ut tre och ett halvt kilo människa ur ett 10 cm stort hål är iofs också en rätt big deal, men jag mår oförskämt bra! Faktum är att redan ett par timmar efter förlossningen mådde jag betydligt mycket bättre än jag gjort de senaste tre-fyra månaderna. Kroppen är en smart maskin.

Jag har inte alla tider exakt klart för mig, och journalen får vi inte förrän imorgon, men ungefär så gick det till. Vid lunchtid satte det igång, och vid halv fem låg pojken på min mage. Han var redan då det sötaste barn världen skådat och han blir bara finare för varje dag.

Nu ska vi mysa vidare och lära känna det lilla underverket. Jag återkommer med mer bilder och massor av bebis-babbel. Stålsätt er!

Imorgon är det söndag...

... och då tänkte jag att det nog är en bra dag att åka in och föda lite barn.

Vattnet gick lite oväntat i torsdags morgon klockan 04:45. Efter det hände... ingenting. Och ingenting och ingenting. Vi har varit på kontroller varje dag sedan dess och allt har sett bra ut men någon gång måste ju bebisen komma ut. Så vi åker alltså in till Östra sjukhuset imorgon för igångsättning.

Håll tummarna för att vi har en bebis till kvällen. Snälla.

Ännu en lugn dag

Idag väntar vi. Vilar, äter, myser och väntar.

Det var en sak till förresten. En efterlysning till er stickmästare där ute. Jag håller på att sticka en söt lite kofta med luva till bebisen i Drops Eskimo. Självklart har jag varit överdrivet optimistisk med garnåtgången och hittar inte färgerna jag behöver någonstans. Är det någon som har ett (eller ett halvt) nystan Drops Eskimo i färgerna Turkos (05) och Saphir Mix (37m)? Jag betalar självklart för nystan och porto.

Ledig tid

Jag och mannen är lediga samtidigt den här veckan. Det känns lite som en andra smekmånad. Igår var vi inne i stan i flera timmar och tittade runt. Jag fick en halskedja att hänga förlovnings- och vigselringen på, mannen fick en kofta och bebisen fick en overall. Vi var lite busiga och (mannen) fikade med en vårig öl mitt på blanka måndagseftermiddagen. Sedan åt vi god sallad på Deli-stället under Aldardos.

Mys mys mys!

Jag hade, vårens ankomst till ära, bytt ut den oformliga duffeln mot min vanliga skinnjacka (som skulle behöva förbreddas med en sådär 20 cm för att kunna knäppas) vilket gjorde att magen stack fram som en medicinboll framför mig var jag än gick. Dessutom börjar det bli rejält jobbigt att gå nu och jag fick en massa leende blickar från främlingar på stan. Först gjorde de mig arg -för pröva själv att försöka undvika att gå som en anka i tionde månaden - men sen förstod jag att de inte skrattade åt mig utan nog tyckte att det såg lite mysigt ut med en höggravid pingvin ute på vårpromenad med sin stiliga man. Då var det mysigt istället.

Idag ska vi inte gå ut alls, förutom mannen som springer upp och ned med tvättkorgar. Det står hushållsarbete på schemat och det ska bli skönt att få det sista i ordning. Rullgardinerna sitter uppe och bebiskläderna ligger i tvättmaskinen. Snart ska disken bli diskad och sovrummet fritt från sånt som ska upp på vinden. Sedan tror jag att spjälsängen och en fåtölj ska få flytta in i sovrummet.

Andra planer för veckan är att dammsuga och torka golven, köpa en Logitech Squeezebox Boom, flytta om lite bland blommorna, koka nappflaskor och bröstpumpsgrejer, få den där bb-packningen påbörjad och skriva det där nedrans förlossningsbrevet som jag aldrig får gjort.

Jag har varit så jäkla duktig...

... och dessutom är det fint väder!

Jag har städat hela superstökiga köket. Hela disken, rengöring, dammsugning och allt. Därpå följde vila på sängen i någon timma.

Jag kom efter en påminnelse ihåg att spela in bandyfinalen till mannen. Se så fint det är att vara gift. Man får diska och spela in saker till sin man. Sin man! Det är alldeles fantastiskt mysigt. (Och jag är inte ens ironisk)

Sen åkte jag till ICA MAXI och handlade massa saker (som blev lite för tungt att bära men det gick). Rengöringsmedel av olika slag, mjölk, fil, juice, proviva, godis, blommor osv. Jag fick avstämning i kassan och eftersom jag var så duktig och hade skannat allt fick jag en chokladkaka av kassörskan. Euroshopper, men ändå!

Väl hemma packade jag in allt och fixade lite med blommorna. Jag tror att jag är nöjd men jag måste fundera lite på vad jag ska göra med den fullkomligt gigantiska garderobsblomman.

Samtidigt har jag lyssnat på Lily Allen, A Camp, Morrissey och Laakso. Jag tror jag dör av braighet!

Nu ska jag spela WoW och äta så mycket godis!

Välkommen vecka 39

Idag jobbar jag sista dagen på jobbet och tänkte fira det genom att visa upp bebishuset i vecka 39. Efter jobbet åker jag och mannen till Bäckebol för att inhandla rullgardin till bebisens rum och vårt sovrum. Dessutom har jag hört talas om att vi ska till Mediamarkt och titta på en köksstereo. Det kan bli mysigt. Kanske sätter bebisen lite fart nedåt också om jag promenerar på IKEA. Man kan ju alltid hoppas. Nu är det ju helt ok att komma när som helst. Nääär som helst. Iiinga problem, bebisen. Du behöver inte vänta längre. Jag ska bara skriva ett förlossningsbrev men det gör inget om jag inte hinner.

-------------------------------

Du är på dag 267 av 280. (95,4%).
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ser du Jenny, din gamla Misfits-tisha hänger fortfarande med och täcker nästan hela huset.

Och så från sidan som alltid. Det har inte hänt så mycket sen sist va? Och ingen får låtsas om att jag ser grå och sliten ut. Kanske orkar jag någon gång om hundra år plocka fram en sminkborste igen. Kanske.

Flitmyran

Jag måste bara få skryta och berätta att jag fick värsta duktighetsrycket igår och städade det sista flyttpackningsrummet igår. Sovrummet. Nu är all tvätt i tvättkorgarna (inklusive bebisens kläder och sängkläder), det som ska upp på vinden står i ena hörnet och golvet är nästan redo för rengöring. Det låter kanske inte så farligt men det var det. Det var aaaasmycket att rensa och slänga och sortera. Min man har dessutom världens märkligaste sock-uppsättning. Alla strumpor är extremt lika varandra men så pass olika att man inte bara kan para ihop dem på måfå. Det kan ta en halvtimma att matcha en kull. Dessutom är jag höggravid och kan enbart böja mig ned med stort besvär. Ändå fixade jag det (även om det kändes som att ryggen hade gått av efteråt).

Jag rider fortfarande på gårdagens duktighetsvåg och har inga planer på att göra något av duktighetsvärde idag. Eller, jag ska se till att köket blir gjort. Kanske delar jag och mannen på den bördan. Även om han låg och såg på bandy under mitt städ-flit igår. Han har ju trots allt dragit det absolut största lasset här hemma sedan jag blev gravid.

Ni ser väl till att läsa hans blogg va? Ibland står där fina sake om mig. Det borde ni vilja läsa tycker jag.

OK-stämplad den här gången med

Igår var vi så hos bm igen. Den här gången hos den som höll i föräldrakursen, eftersom orinarie bm är bortrest. Vi summerade graviditeten och gick igenom tankar kring förlossning och amning osv. Det kändes bra och jag inser mer och mer att jag har en öppen inställning till vad som ska hända när bebisen föds. Jag har ingen förslossningsplan där jag listat vad jag vill och inte vill. Jag tänker lägga mig och min kropp i mannens och barnmorskornas händer. För en gångs skull tänker jag försöka släppa på kontrollen och vara öppen för förslag. Vill de att jag vänder på mig får jag väl göra det, föreslår de akupunktur prövar jag det osv. Men när jag skriker efter EDA är det bäst för dem att jag får det.

Undersökningen gick bra, blodtrycket låg kvar på 120/80 som de senaste månaderna, blodvärde 125 (utan järntabletter!), blodsocker 3,9 (ja, jag var hungrig), sf-måttet (magens mått) låg på 36 vilket var alldeles lagom. Bebisen var dessutom fixerad. Hjärtljuden var starka och regelbundna på 138 slag/minut. Vikten ligger nu på + 3 kilo.

Nu har jag verkligen börjat räkna ned. Det är 16 dagar kvar till bf, men bara 4 halva arbetsdagar kvar. Och min första helt lediga vecka sammanfaller så perfekt med mannens ledigvecka, så vi har massor av tid att ställa iordning det sista åt bebisen. Det är visserligen inte så mycket kvar, för farmor, pappa och hans sambo var här i helgen. Då bev det massa nyttigt gjort! Bebisrummet är nu möblerat och fritt från skräp. Skafferiet, kylen och frysen är fulla och vi har till och med hembakat bröd! Det som kvarstår är i princip att packa bb-väskan, skriva ett kort förlossningsbrev, tvätta bebisens kläder och sängkläder, röja i vårt sovrum, köpa två rullgardiner (och diverse babaljor, babyvakter, speldosor och andra bebisprylar), bära in spjälsängen till sovrummet, bädda spjälsängen och sortera ut amningsbara kläder. Sedan får bebisen komma när den vill.

---------------------

Ett förlossningsbrev skriver man till barnmorskorna på förlossningen. Där kan man skriva om man har några särskilda önskemål, om man är orolig över någonting osv. De brukar gilla sådana, så att de får en bild av vem man är. Jag kommer alltså skriva ett trots att det mest kommer stå att jag inte vet vad jag vill.

Jag älskar Försäkringskassan!

Tjoho! Idag ringde Försäkringskassan och meddelade att de tänker sätta in pengar på mitt konto. Jag har ju varit sjukskriven 25 % men räknat med att aldrig få se de pengarna. FK brukar nämligen vara mycket snåla med att ersätta preggos, särskilt i slutet och särskilt om det gäller generella saker som trötthet och foglossning. Men så har jag haft sån tur med handläggare eller ad det kan vara så att jag får pengar som jag inte räknat med. Ni ska tro att de kommer väl till pass för den här månaden var väldigt tight. Studiemedels-tight typ. Eller lite värre. Det var mycket med barnvagnar och nappflaskor och bröstpumpar. Utbetalningen görs på tisdag, ingen jättesumma men vi är räddade!

Kom dessutom ihåg att jag utan större problem fick ersättning för min 100 % och 50 % sjukskrivning i höstas.

Nu ska jag bara ringa och se till att någon tar tag i min föräldrapenningsanmälan. Den gjordes 1 februari men har inte handlagts ännu men shit the same. Jag älskar Försäkringskassan!

------------------------

Och sedär, efter att jag ring FK så har min föräldrapenningsanmälan visst anmälts och utbetalningen för 3,5 dagar kommer den 26 mars. Så bra, så bra.

Dagens insikt

Efter ett inlägg i bästa Jennys blogg har jag just insett att jag kommer att sitta med jordens underverk i famnen om tre-fyra veckor och INGEN förutom mamman och pappan kommer att nypa den i kinderna och överösa den med gull. Jag kommer att ha utfört världens största och bästa bedrift och INGEN står där och säger att jag har varit duktig.

Där fick jag för att jag flyttade till Långtbortistan. Jag och mannen har byggt vår lilla borg här i Göteborg men alla våra nära vänner och all vår familj befinner sig på annan ort, tvärs över Sverige. Oftast trivs jag alldeles utmärkt men ibland saknar jag att åka hem till pappa och äta middag. Att shoppa med mamma eller fika med bästa Jenny. Och nu är jag lite ledsen över att min bebis inte kommer att bo nära sina... nära.

Ni får helt enkelt ta och göra som Jenny tänkt. Kom på bebisbesiktning. Ni är nästan alldeles tvungna. Men vänta gärna ett par veckor eller så efter födelsedagen. Och kom gärna inte så många i taget. Och ta med presenter i form av fika, dammsugning och diskning. Tack!

Lite mindre degig idag

Efter fina kommentarer och lite vanligt ältande känner jag mig mycket bättre idag. Imorse ställde jag mig på vågen och tog på mig bättre sittande kläder och vipps kände jag mig mer gravid och mindre uppsvälld. Vikten låg på samma som för två veckor sedan vilket jag är mycket nöjd med. Fortfarande +2 kilo sedan inskrivningen i somras och det är fan bra - för kolla in den här magen!

Bebishus i mer passande förpackning. En dag innan vi går in i vecka 38 - och tiden då det snart faktiskt kan sätta igång när som helst

Någon var nyfiken på hur jag tänker kring förlossningen. Jag återkommer om det lite senare när jag känner mig mer fokuserad.

Det jäsande huset

Ok, nu börjar jag känna mig som en deg. De senaste månadernas hetsätande av fett och socker tillsammans med en växande bebis och bindandet av ett helt hav av vatten har gjort att jag ser mer ut som ett blivande bullfat än en blivande mamma. Särskilt idag då jag råkat få på mig extra illasittande och osmickrande mammakläder. Jag måste nu inse att de här byxorna, men ännu mer den här tröjan helt enkelt är för små nu. Mina favoriter.

Annars händer det inte så mycket på bebisfronten. Den ligger där den ligger och rör sig lite lojt då och då. Den ska tydligen väga uppemot tre kilo vid det här laget. Själv vägde jag blyga 3,1 då jag föddes men med min tur får jag nog hoppas på att bebisen stannar vid 3,5 åtminstone. Det är 22 dagar kvar till beräknad födsel idag. Men jag räknar med en månad ungefär för de allra flesta förstföderskor går över tiden (i snitt 5 dagar) och jag känner inga tecken på något annat. Visserligen känner jag av den bekanta "mensvärken" i ryggen men den kan man ju gå med i veckor eller till och med månader.

Denna vecka började fint med att jag och mannen köpte nappflaskor och annat gulligt. På fredag kommer farmor och pappa med sambo och det ser jag fram emot, även om jag kommer att vara ungefär lika mobil som... ett jäsande preggo i nionde månaden...

Nu är det snart dags för jobb och när jag går hem igen är det bara 7 halva arbetsdagar kvar.

------------------------------

Du är på dag 258 av 280. (92,1%).
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 5 fulla dagar (v36+5).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009
Du har 22 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ett jäsande bebishus med lååång tid kvar till utbakning.

Och så här läcker är man numera framifrån. Som en barbapapa med amningsbröst ungefär.

Veckohandling och prinskorvar

Idag har jag varit så duktig! Mannen är störtförkyld så för första gången sedan jag blev gravidillamående i sensomras har jag veckohandlat alldeles själv! Alltså, mannen fick ju ändå möte mig vid spårvagnshållplatsen för att bära hem maten, någon måtta får det vara på husmoderligheten. Men stolt är jag ändå. 

Alltså har vi både ostbågar och Ballerina-kex till lördagskvällen. När jag handlar blir det konsekvensen. Snålt bara att jag bara köpte 1,5 liter Fanta. Den är redan slut och jag är supertörstig.

Törsten hänger ihop med nästa milstolpe. Jag kan nu inte längre ha mina förlovnings- och vigselringar. Nu har alltså graviditeten nått fasen då jag samlar på mig massor av vatten och mina fingrar ser ut som prinskorvar. Jag är också väldigt törstig hela tiden. Hence, no more Fanta. Nu ska jag gå och dricka mjölk istället. Det är typ det godaste som finns.

Tummisarna

Hej igen! 

Nu har jag med hjälp av en slumptalsgenerator tagit fram en vinnare och den lyckliga är:

Sofia och vovvarna! 

Grattis, grattis.

Idag är ingen vanlig dag ...

... för det är mannens födelsedag. Hurra, hurra hurra!

Vi ska ut och äta tårtfrukost när jag slutat jobbet. Det är det som är så bra med att mannen jobbar natt. Att han får äta frukost mitt på eftermiddagen.

--------------------------------

Och bebisens födelsedag närmar sig...

Du är på dag 253 av 280. (90,4%).
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 0 fulla dagar (v36+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (ja, tionde!).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 2 apr 2009
Du har 27 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ett varmt välkomnande till ett nytt stjärnskott i bloggvärlden ...

... min man!

Han kommer att blogga om allt möjligt vad det verkar (men jag skulle gissa att mycket kommer att vara teknik- eller familjerelaterat).

Välkomna att beskåda min mans verk: Cizeta Moroder

Vantarna

Oh shit, det är till och med människor jag inte känner som har anmält sig till vantelotteriet. Nu får jag prestationsångest. Tänk om de inte håller mer än tre dagar? De är verkligen inte perfekt stickade. Jag har aldrig gett bort stickade saker till andra än vänner och en väns vän. Självklart är jag överlycklig om många vill ha tummisarna men vinnaren får inte bli besviken om de inte är världens bästa ok?

Slutdatum hade jag inte ens tänkt på.  Torsdag vid midnatt. Så får ni en vinnare på fredag kväll. Ok?

Utlottning nummer 2

Då har turen kommit till ett par alldeles ljuvliga vantar i rosa och ljusbrunt stickade i supermjuk alpaca eller merino, det minns jag inte riktigt. Garnet köptes i Tallinn i alla fall. De passar mina händer fint så om ni vet att vi har ugefär lika stora händer borde de passa.

Vantsäsongen är väl nästan över snart och just det här paret luddar lite och bör tvättast ytterst försiktigt för hand. De är lite värdelösa alltså men väldigt fina och lyxiga.

Välkomna att visa intresse. Om ni vill.

----------------------------------------

Oh shit, det är till och med människor jag inte känner som har anmält sig till vantelotteriet. Nu får jag prestationsångest. Tänk om de inte håller mer än tre dagar? De är verkligen inte perfekt stickade. Jag har aldrig gett bort stickade saker till andra än vänner och en väns vän. Självklart är jag överlycklig om många vill ha tummisarna men vinnaren får inte bli besviken om de inte är världens bästa ok?

Slutdatum hade jag inte ens tänkt på.  Torsdag vid midnatt. Så får ni en vinnare på fredag kväll. Ok?

Söta små barn

Det är klart att jag tappar tålamodet minst en gång om dagen när en uppmärksamhetskrävande femåring provocerar och testar gränser. Inte märkligt alls. Men när femåringen lärt sig skriva alla bokstäver och man får lappar där det står "Therese jag älskar dig" eller "Välkommen hem Therese" så måste man bara börja grina lite. Annars är det nåt fel.

Annars är barnvagnen hämtad och väntar på innehåll. Skötbordet är redo och allt som behövs i bebisrummet är lite sängkläder och en sväng med dammsugaren. Sen är det inflyttningsredo. Jag är dock inte redo alls. Jag har en bb-väska att packa och massor av accpteranden att göra. Typ, jag kommer att vara någons mamma på riktigt. Inte en extramamma. Typ, jag måste genomgå en förlossning. Typ, jag ska snart bli en mjölkcentral. Sånt.

Istället för att fundera över sådana saker (bb-väskan kan jag alltid packa i vecka 38) lyssnar jag på The Knifes första två skivor och minns förr i tiden. Jag lärde mig verkligen avsky Kniven ett tag där... men nu hör jag återigen charmen och det fina. Det återstår bara att se om jag kan lära mig tycka om den senaste skivan. Eller så sätter jag bara på Morrisseys senaste igen. För minst tusende gången.

----------------------------------------------

15 dagar kvar att jobba 50%.
32 dagar kvar till beräknad födsel.