Dagen som inte fanns

Det är så himla jobbigt att handla ibland. Här tycker jag att Theodore är lite lik sin kusin Hampus. Det skulle inte vara så konstigt egentligen eftersom Hampus är en kopia av sin pappa, som ju är min bror.

Imorse vaknade jag och var helt och fullkomligt övertygad om att det var torsdag. Att jag skulle träffa mammorna och bebisarna för att gunga efter lunch och att de nya soffan skulle komma idag. Det var först efter att jag klätt på bebisen finkläderna (som såklart är smutsiga nu) för att vara stilig för flickorna och skulle sms:a en av mammorna om att åka tillsammans ut till Utby som det slog mig. Jag hade glömt att jobba igår! Jag hade planerat att jobba på onsdagen! Men vänta nu. Igår träffade jag ju Sushila.

Det var onsdag. Inte torsdag. Jag skulle jobba. Inte gunga.

Doh!

Alltså satte jag mig vid datorn och skrev istället. Jag blev klar lagom till att mannen skulle gå till jobbet. Då gick jag och Theodore till biblioteket för att hämta hans första riktiga bok, till Konsum för att hämta ett paket med hans första riktiga overall och till ICA MAXI i Angered för att handla mat.

När vi handlat klart var både jag och sonen vrålhungriga så vi gick till McDonald's. Inte direkt vad jag var sugen på men det var vad som fanns och jag visste att de hade barnstolar. Jag tänkte att pojken kunde få lite mini-påfyllning så att han klarade sig tills vi kom hem men så tänkte inte pojken. Han var inte nöjd förrän han ätit två hela såna där små plastburkar med fruktpuré. Såna som ser ut som små yoghurtförpackningar. Det gick liksom inte att sluta mata eller distrahera honom. Han ville bara äta. Och äta.

Sedan bajsade han. Så där stod jag (och hade knappt hunnit slänga i mig lite översaltade pommes frites), med en totalt fruktkladdig liten man (för jag hade såklart ingen haklapp med mig, han skulle ju inte äta förrän vi kom hem) med bajsblöja, en stor full röd ICA-kasse och en vagn. Var fanns ett skötbord på det här stället? Jag krånglade mig ut från Macke D och hittade ICA:s toaletter. Där fanns skötbord och jag blev överlycklig. Så glad att jag inte ens äcklades av att det var någon som hade kissat över hela det nedfällda toalocket. Jag skulle ju inte använda toan ändå. Ett par minuter senare satt en ren (-are) och ombytt pojke i sin vagn och vi åkte hem.

Bara en timme eller så efter att vi kommit hem var Theodore gnällig igen men jag lyckades leka med honom till klockan sex då han fick sin kvällsflaska. Han ville inte äta lika mycket som vanligt men jag tänkte att det berodde på all frukt. Det berodde snarare på akut tröttma för klockan halv sju låg det lilla barnet och sov i sin säng. Jag hoppas verkligen att det inte betyder att han kommer att vilja gå upp före sex imorgon. Snälla. Sov till halv åtta åtminstone. (fat chance)

Medan pojken sover och mannen jobbar softar jag mest. Idag städade jag visserligen köket men efter det är följande vad jag sysselsatt mig med. Det är väl hyfsat uppenbart vad det ska föreställa, eller?

Och så, innan jag går och lägger mig, tänker jag visa en bild på en av mina favoritplatser i hemmet. Det är fönstret mellan vardagsrummet och datorhörnan på övervåningen. Jag tycker bara att det är så fint och krokigt på något sätt.

Mysdagen

Dagens outfit presenteras av en nyvaken och söt dubbelha... eller jag menar bebis. Body med söta djur från Lindex (fådd av mormor), grå jeans från H&M (Tradera) och ärtgröna srumpor från H&M.

Idag har jag och Theodore fikat med de alltid så bedårande Sofia och Alma, mer kända som Theos svärmor och flickvän. Den lilla mannen åt en hel burk majs och potatis. Det var jättemysigt som vanligt.

Så här charmig är man bara om man är på dejt med sin flickvän. Vattenkammad till och med. Notera klädbytet som enbart beror på en majs- och potatisrelaterad incident. Tröjan är ärvd från pappan alternativt morbrorn.

Efteråt skulle vi promenera en stund men det blev inte så mycket promenad för jag skulle stanna varannan minut för att försöka natta lilleman. När jag till slut gav upp somnade han självmant i sittande ställning. Mammas snuttis.

Och så här fullkomligt sockersöt är man när man åker sittvagn.

Efter fikat och nästan-promenixen åkte jag och sonen till Backaplan för att köpa större nappar till nappflaskan. Sedan myste vi lite framför tv:n, klippte naglarna och en av oss somnade i spjälsängen. Han sover lite oroligt och jag vet inte om det beror på tänder, ont i magen eller någon utvecklingsperiod men det spelar väl egentligen ingen roll. Det går i alla fall mycket bättre än för några veckor sedan.

Imorgon ska världens bästa sömmerska, Sushila, komma och hälsa på. På onsdag ska jag jobba lite på förmiddagen. På torsdag kommer äntligen vår nya bäddsoffa och jag och sonen ska träffa de andra bebisarna och mammorna i föräldragruppen för att gunga i en lekpark i Utby. På lördag ska hela familjen göra en snabbvisit på en födelsedagsfest för vuxna. Vi ska stanna en stund och sen gå hem för pojken vill ju sova vid sju. Och nästa vecka ska jag och Sofia börja simma. Mycket roligt att se fram emot.

Slutligen tänker jag uppvisa mina senaste Tradera-fynd. Gissa om pojken kommer att vara stiligast i stan i höst och vinter. (bilderna är olovligt stulna från säljarnas annonser)

Den här veckan har vi inte gjort så himla mycket. Mannen har jobbat natt och det gör att hela familjen hamnar lite på sned. Vi har också varit förkylda hela bunten men det är lite bättre nu. Jag och Theo har varit lite på stan, hälsat på på mitt jobb och slackat hemma. Annars har vi satt upp två nya hyllor i köket och tvättat ungefär hundra maskiner. Kändes det som. Vi har också officiellt bytt till sittvagn nu.

Theodore sover gott även i sittvagnen. Jag bara stoppade in nappen och fällde ned suffletten, ett par minuter senare sov han. Det ser riktigt mysigt ut.

Han sover mycket bättre hemma också. Visst blir det lite bakslag då och då, särskilt nu när han är förkyld, men det är inte alls så hemskt som det var för några veckor sedan. Vi har till exempel kvällar nu! Liten somnade klockan sju! Det gjorde han igår också och ville inte äta förrän hav sex. Sedan sov han till åtta. Det är banne mig att sova hela natten det.

Jag och mannen fattar inte att pojken har blivit så stor! Det är skrämmande att det går så fort. Han äter så duktigt nu, en halv burk puré till lunch. Fötterna och händerna har blivit så stora och bodysarna i 62 är trånga. Stor! 7,5 kg. Stor! Jag hänger inte med! För bara en liten stund sedan var han en liten groda som mest åt och sov. Nu är han stora sälen som ligger på mage jättelänge utan att bli sur och sitter i sin hokuspokus och gapar efter skeden. Dessutom har han börjat prata mycket mer. Massor av gulliga gutturala konsonanter som bubblar fram med dregglet.

Stor kille som tränar på att lära sig krypa.

Här får ni se en liten lång kortfilm av Theodore när han sitter i sitt gym och smått maniskt försöker äta upp sin plastkatt.

Man skulle ju kunna tro att vi inte matar honom, men det gör vi. Med morotspuré till exempel. Det finns bildbevis till och med.

Så här kan det se ut när man är ute och storhandlar nuförtiden

För övrigt så sitter stora karln ganska bra själv nu. Så länge han inte tänker på det kan han sitt bredvid mig i soffan och leka ganska länge. Jag stödjer upp med en kudde men den använder han inte utan lutar sig framåt och åt sidorna och parerar som värsta sitt-proffset.

Vi budade förresten hem en så himla fin höstoverall till Theolainen på Tradera igår. Storlek 74 med avtagbara tossor och inköpt i England. Bilden lånade jag av säljaren eftersom vi inte fått hem overallen ännu. Lilleman kommer att bli den sötaste höstbebisen någonsin!

Fredagsmys!

Det är fredag eftermiddag och jag och Theolainen hänger i vardagsrummet. Jag fikar kakor och juice medan lilleman leker. Regnet piskar mot fönstret och vi är så tillfreds! Kan det kanske bero på att vi sov 12 timmar inatt? 12! Efter det sov Theo middag i två timmar. Jag visste nästan inte vad jag skulle göra med all tid, men True Blood-maraton med korsstygnsbroderi i nävarna vann. Jag älskar True Blood och korsstygn.

Mannen är på tåget hem efter att ha hämtat lilla stora Edward i skolan (!) i Stockholm. De kommer hem vid halv nio eller så. Imorgon kommer svärisarna och hälsar på. Då kanske jag kan få lite städning gjord. Det blir bra.

I onsdags var vi på bvc för den andra vaccinationsomgången. Theodore var så duktig och skrattade (!) vid första sprutan och var bara lite ledsen vid den andra. Han hade gått upp staigt i vikt, vilket vi räknat med men inte växt nämnvärt på längden. Det är så det blir ibland. Nu väger han i alla fall 7470 gram. Tungviktarn!

I torsdags var en seg dag för oss alla då Theodore fick feber till följd av sprutorna. Hela natten och hela dagen var han febrig och ledsen och ville inte leka eller sova. Så då fick inte vi sova heller. Däremot låg han och myste hos mig i min famn som han inte har gjort sedan han var en nyföding. Mys!

Och förresten såg jag Carolina Gynning i Nordstan. Hon var pytteliten. Verkligen mycket mindre och smalare än hon ser ut på tv.

Nya grejer

Theodore pratar mycket mer nu och gör de sötaste små lätena jag någonsin hört.

Han har också ätit majs, risgröt med mango- och äpplesmak och smörgåsrån.

En annan ny sak han börjat med är att vända sig i sängen. Två gånger på två dagar har det hänt att han vaknat och varit ledsen och när vi kommit in till sängen har han legat som en säl på mage. Han kan ju inte vända sig från mage till rygg stackarn.

<3

Jag älskar min man.

Chockerande bra natt och värsta mysmorgonen

Herregud! Jag är helt chockad! Jag har sovit hela natten!

Igår var dagen då vi bestämde att det var dags för Theodore att somna i sin egen säng. Han verkade må så mycket bättre och hade inte alls lika mycket besvär av tanden. Han verkade mer tillfreds och det betydde inget mer vyssande och bärande i selen på natten, inget mer ammande till sömns. Både jag och mannen var oroliga och bävade inför en natt fylld av skrik och gråt och när kvällen närmade sig hade jag ont i magen. Jag hatar att se min bebis gråta!

Vid 18 hade vi precis kommit hem efter att ha ätit friterad kyckling på NFC i Nordstan (jättegott!). Theodore började bli lite trött och jag gjorde i ordning en flaska ersättning. Jag och mannen satt bredvid varandra i soffan och Theodore låg i mitt knä och åt. Han sög i sig hela flaskan i ett huj och slumrade sedan till medan mannen strök honom över håret. Supermys!

Jag väckte lilleman lite försiktigt innan jag rapade honom och bytte till pyjamas, sedan gosade vi lite innan jag lade ned honom i sängen. Hur skulle det gå? Hur länge skulle han skrika innan han somnade av utmattning?

Älsklingsungen tittade lite på mig och log. Sedan insåg han att det inte var lek på gång och började gnälla och småskrika lite. Då fick han nappen (som han börjat ta igen) och jag började vagga sängen. Döm om min förvåning när barnet börjar somna! Han kämpar emot lite i några minuter och tittar mot lampan i taket men efter en liten stund tittar han på mig som för att se att allt är ok, sedan somnar han.

Somnar! Och sover i fyra timmar utan att vi behöver söva om en enda gång! Vi hörde honom några gånger när han viftade i sängen och trodde att det var kört men han somnade om varje gång. Själv!

Vid tolv hade jag fortfarande inte gått och lagt mig, någonting som inte hänt på många månader eftersom jag varit så trött efter nattningar och behövt sova ifall natten skulle bli vaken. Jag gick ned och skulle lägga mig och då hör jag att lilleman är jättetäppt i näsan och vaknar ledsen. Då tar jag upp honom, ger honom näsdroppar och ammar. Nu tror jag definitivt att det är kört eftersom han hatar näsdroppar och skrek ganska mycket men tro det eller ej, efter lite skrik och bortpillande av en envis snorkråka somnar han om igen. I sin säng!

Nu sover han utan att behöva sövas om ända till åtta. Kan ni fatta! Det kan inte jag. Jag är fortfarande i chock och flera gånger under morgonen vaknade jag och undrade om det inte var dags att gå upp snart.

Jag är så himla glad och nöjd!!

För att fira att vi har världens bästa bebis (för vi kan verkligen inte ta någon credit för den här vändningen) fick Theodore börja med smakportioner igen. Majs den här gången och det var populärt vill jag lova. Han viftade med armarna, gapade stort och sa "mm" efter varje sked. Han svalde faktiskt den här gången och herregud så söt han var!

Fikapaus

När jag och Theodore (och ibland pappan) är på stan tycker vi om att ta en fikapaus på Espresso House. Det där som ligger typ vid Strikk. Det är en trevlig paus om man vill ha gott kaffe och omväxling från amningsrummet på Åhléns som också är ett av vattenhålen. Dessutom har de fina korgstolar som är jättesköna att amma i.

Jag fick en frapino med hallon- och granatäpplesmak. Theodore kalasade på sin fina kudde som en av föräldragruppsmammorna var så snäll och sydde.

Grattis!

Heja Theodore, fem månader idag!

Lokala kändisar

För någon vecka sedan blev jag intervjuad för en sån där liten "Vad ska du göra i höst"-spalt i den lokala tidningen. Erkänn att vi blev ganska söta.

Lilla gubben

Mamma efterlyste en bilduppdatering så här kommer en bild och en video (som vanligt flera minuter lång och visandes en Theodore i gymet).

Rultig, vad menar du med det?

Uppdateringsdags

Ja så har det gått ett tag sedan sist. Dagarna bara rinner iväg och eftersom tiden och sömnen är knapp så stryker bloggandet på foten. Men här kommer en uppdatering.

Det viktigaste först. Bebisen.

Han sover fortfarande katastrofalt dåligt men vissa dagar och nätter är bättre än andra. Igår var en dålig dag med en trött och hängig bebis men den här natten har varit fin och morgonen väldigt mysig och då är allt annat glömt. Igår somnade Theodore hos pappa och vaknade inte en enda gång innan halv tre då han ville äta. Toppen! Lite mindre toppen var att han låg och slumrade och snuttade till halv fem men det är jag ju van vid ändå. Sedan somnade han om men sov bara till sex, då fick han komma till mig i sängen och sova vidare där. Vi sov till nio!! Världens mys!

Det som jag tror är en tand sitter där den sitter men inte mycket mer har hänt. Det verkar vara lite ömmare nu för Theodore tycker inte lika mycket om att bita på saker. Han stoppar in fingrarna i munnen och biter lite men tar sedan ut dem igen och ser besviken ut.

Andra roliga fakta är att lilleman börjat med ett nytt roligt ljud som låter som en blandning av ett pruttljud och ett bubbel. Han är så underhållande! Och så har han börjat bli hes på kvällen när han sov-gnäller (vilket för övrigt är ett mysigt ljud han gör när han är på väg att komma till ro). Han har också hittat sina fötter och fortsätter att vända sig från rygg till mage. Vi har även slutat med Minifomen och det verkar gå hur bra som helst.

Vad mer... Han börjar lägga på sig lite och vi har hört från flera håll att han börjar bli lite rultigare. Sedär. Mammas gener börjar slå igenom.

Han börjar också bli lite duktigare på att leka själv i gymet. Han klarar säkert en 10-15 minuter nu och det anses lagom.

Och som vanligt är han världens sötaste och bästa.

Vad finns att säga om resten av livet då?

Jag har handarbetat lite men det är hemligt en stund till.

Vi har inhandlat lite inredning till köket och vardagsrummet. Bilder kommer om hundra år när vi fått upp grejerna och städat.

Vi har umgåtts med trevliga människor, särskilt middagen i måndags, den var supertrevlig.

Ja det var allt jag orkade rapportera om med en hand mitt i amningen.

Hehehe

(Snodd från perezhilton.com)

God morgon!

Inatt sov Theodore superbra! Det tog visserligen nästan en timme att natta honom i selen men då var han inte ledsen och skrikig utan hade bara svårt att komma till ro helt. Han somnade klockan nio och vaknade till lite vid halv elva eller så men somnade snabbt om i pappans famn. Sedan sov han gott fram till tretiden då han fick mat och somnade om. Sedan vaknade han klockan sju och fick mat och var sen trött men vaken till halv åtta då vi sövde om honom i selen och nu sover han igen.

Jättebra natt och jag känner mig glad och utvilad!

Jag tror dessutom att jag hittat anledningen till att han skrikit mitt i natten två nätter i rad. Han håller på att få en tand! Jag kände den igår och gav honom lite Alvedon på kvällen och då verkade han lugnare. Min stora kille!

-----------------------------

Fast nu är jag inte helt säker på att det är en tand. Jag tyckte att det kändes tydligare igår och så tycker jag att det jag känner sitter så långt bak på tandköttet. Inte vet jag. Det visar sig.

-----------------------------

Jo, det är en tand. Det är jag ganska säker på.

Nu har jag hittat den där grejen man stoppar minneskortet i

Så nu kan jag visa vad Theodore har pysslat med de senaste veckorna.

Busat med pappa. Här bollas han med som en liten bebisboll.

Varit fullkomligt bedårande. Vilken mamma kan någonsin säga nej till ett ansikte som det här?

Övat sina pin-up-skillz. Att vara utan kläder är det bästa. Det tycker både bebis och föräldrar.

Lekt med Jenny. Den bästa lektanten någonsin om han får säga det själv.

Gymmat. Han är numera grym med musikkatten.

Sugit på tummen. Favoriten nu för tiden. Minst ett finger är ALLTID i munnen. Eller jag vet inte om han suger på tummen direkt, han mer lägger den i kinden.

Blivit mästare på att vända sig från rygg till mage. När han väl kommit runt blir han skitsur. Se filmen nedan.

Kvällens förlopp so far

Theodore var jättetrött redan klockan sju idag, trots att han sovit ganska mycket på dagen. Jag insåg ganska snabbt att det skulle vara omöjligt att hålla honom vaken och nöjd till nio-tio så det blev pyjamas och han fick 200 ml ersättning och ammade i en kvart eller så. Han småslumrade lite i maten men vaknade till runt kvart i åtta. Då var han den mysigaste bebisen i världen så vi gick upp och tittade lite på friidrotts-vm i soffan. Vid halv nio började han gäspa igen och då fick han sitta i BabyBjörnen tills han somnade och jag lade ned honom i hans säng klockan nio.

Fem över nio vaknade han och eftersom jag var för trött i ryggen för att vagga honom i famnen blev det selen igen. Klockan halv tio sov han gott igen och jag lade ned honom i hans säng. Jag låg kvar och läste i en halvtimma för säkerhets skull innan jag gick upp till vardagsrummet igen.

Fortsättning följer.

-------------------------------------

Lilleman sov gott fram till halv tolv ungefär, då var han täppt i näsan och ledsen. Han fick näsdroppar och mat och sov sedan till fem-tiden då det var matdags igen. Sedan sov vi till strax efter åtta. Helt ok inatt igen.

Flippar'n

Theodore vänder sig från rygg till mage som värsta proffset nu. Så fort man lägger honom på rygg rullar han över på mage - och blir skitförbannad.

Jag har det på film och ska visa, jag ska bara hitta den där grejen som man stoppar kortet i.

Utsövd och nöjd

Pojken vaknade några gånger till efter den tredje nattningen men på det hela taget tycker jag att han verkade sova bättre och mindre oroligt. Från att jag nattade honom första gången vid nio till ungefär två när han fick mat igen vaknade han till då och då, kanske fyra-fem gånger, men efter det sov han gott till strax innan åtta då han fick mat igen, sedan gick vi upp vid halv nio.

En helt ok natt med våra mått mätt. Jag tror att vi ska pröva ett tag till med ersättning till natten, om inte annat för att det var så himla mysigt att flaskmata. Vi ska dock se till att han får rapa innan han ammas till sömns. Då kanske vi slipper några av omnattningarna ikväll.

Jag tycker i alla fall att sömnen, både på dagen och natten, har förbättrats avsevärt sedan vi började ta tag i kaoset för några veckor sedan.

Alena igen

Jenny och Marre har lämnat casa de Sharp för sin hemresa mot Stockholm. Det är tråkigt så klart för det har varit alldeles förträffligt att ha min bästaste vän här. Det har varit en mysig helg och trots att gästerna varit på Way out West känns det faktiskt som att vi har fått en del kvalitetstid tillsammans. Theodore har fått leka med tant Jenny och stormtrivts med det. Vi föräldrar har fått lite avlastning och kunnat både hålla efter i köket och baka scones. Förträffligt.

Nu väntar ett par dagar utan gäster i gästrummet innan mannens bror kommer på besök. Efter det är vi ensamma i två veckor innan svärföräldrarna kommer. Sedan har vi inte fler gästplaner. När kommer ni, mamma och pappa?

När det gäller Theodore och hans sömn har det gått lite upp och ned. I fredags ville han inte sova alls men sov fint på natten... eller var det då han inte sov alls? Jag minns inte. Det känns i alla fall som att det har varit lite bättre under helgen. Han har sovit bättre på dagarna och trots att han fortfarande är svår att natta sover han hyfsat på natten. Det brukar ta en tre-fyra-fem sövningsförsök innan han kommit till ro nog för att sova några timmar, sedan vaknar han oftast för påfyllning och efter det brukar han oftast sova bra till morgonmatningen mellan fyra och sex. Sedan sover vi vidare till åtta-halv nio. Det är de bra nätterna.

Det fina är i alla fall att jag känner mig mycket mer avslappnad angående nattningen. Jag struntar blankt i alla måsten och gör på det sätt som känns mysigt. Han ammas eller bärs till sömns i BabyBjörnen. Det känns bra.

Jag har dock funderat lite på varför han har så svårt att komma till ro och just nu prövar vi med att ge honom ersättning på flaska inför natten istället för bara amning. Mjölken ska ju vara mindre mättande på kvällen och oftast somnar han ju rätt fort så han blir kanske inte mätt. Ikväll var första gången någonsin vi prövade ersättning och lilleman satte utan problem i sig de 200 milliliterna innan han ammades till sömns. Jag trodde att det gjorde susen för han sov tyngre än han brukar men för en stund sedan vaknade han och nu sitter han i Björnen hos mannen. Han var väldigt rapig när han vaknade så imorgon prövar vi med att ge ersättning, rapa sedan amma. Då kanske han slipper vakna. Jag tycker ändå att han verkar gladare och mer till freds än han brukar vara när han vaknar upp på kvällen. Vi får se.

-----------------------------

Tji fick jag. Nu har han vaknat upp igen och gallskriker.

-----------------------------

Efter den tredje nattningen sover han nu och har sovit i en halvtimme eller så. Vi håller tummarna för att han får sova hela natten.

Duktighetsmästarn!

Bara för att jag nyss skrev värsta gnäll-inlägget förvånade lilleman oss alla genom att helt klockrent och helt utan hjälp vända sig från rygg till mage! Han har gjort det förut men då i sängen, som är mjuk, och han fattade inte vad han gjorde för han var arg för att maten tog för lång tid. Nu var det helt medvetet och han var helt överlycklig när han låg där på magen!

Min lilla kille som ska styla för Jenny!

Hej! Hallå! Tjaba! Tjena!

Jajajajjajja. Jag ropade hej för tidigt. Visst gick sömnen strålande hela dagen igår och nattning av liten man utan problem. Men sen vaknade han. Och sövdes. Och vaknade. Och söves. Hela natten. Jag låg och försökte söva pojken när mannen kom hem klockan 6. Då tog han över och jag sov som en stock till 8.20. Då vaknade Theodore igen och det var bara att gå upp. Snark! Jag är så trött men det går väl att hantera, värre är att Theo blir så trött och grinig. Nu ligger han i gymet och leker duktigt med tant Jenny. Om en liten stund kommer han bli trött. Då är det dags för nattning igen. Det känns som att det är allt jag gör nu för tiden. Ammar och nattar.

Jag vill inte ropa hej

men lilleman har sovit exemplariskt hela dagen.

Jag har idag prövat med att vara hemma och bara ta små utflykter. Mindre stimulans alltså. Lite bus, lite promenad, lite lek i babygymet - och pojken har sovit! En längre sovstund på förmiddagen, en snabbis runt lunch och nu sover han igen. Duktiga pojke!

------------------------

Jag vill fortfarande inte ropa hej men lilla pojken ligger i sin säng och sover efter en nattning utan en enda tår. Och klockan är tjugo över åtta.

Läget

Pust! Jag har en ledig minut framför datorn nu när mannen och bebisen sover. Jo, jag vet, lägenheten är i kaos men hur ofta får jag en sån här stund alldeles för mig själv? Nästan aldrig på sista tiden. Bebisar är söta men de tar väldigt mycket tid har det visat sig. Big surprise.

Anyways. Medan jag undviker att diska, damma och plocka undan kan jag lika gärna berätta vad vi gjort de senaste dagarna, och vad vi ska göra de kommande.

Mannens vän med sällskap var ju på besök under förra veckan. De åkte i lördags och i söndags kom min vän Marie på besök. Hon skulle se Madonna och sova hos oss till måndagen. Som tur är gick inte hennes tåg förrän vid 18 på kvällen så vi hann hänga ett tag. Mannen började jobbet samma dag men inte förrän klockan 22 så han kunde hänga han med. Och så fick vi fina presenter! Vi vuxna fick glas med flamingofåglar på och lilleman fick snygga shorts med flygplan på och ett mat-set med rosa tallrik och ett underlägg. Värsta kalaset!

På måndagen åkte vi alltså till Egg&Milk och åt alldeles för mycket brunch i den tropiska hettan, sedan följde Marie med mig och Theodore till BVC. Där vägdes och mättes han och jag fick klaga av mig om hans sovvanor. Alla mått var precis enligt kurvorna och han var så duktig när han lekte med sköterskans måttband att han såg ut som värsta a-barnet. Så klart. Underverket är nu 64,3 cm långt och väger 6650 gram. Min duktiga kille!

Sen har vi mest väntat på att Jenny och hennes karl ska komma och försökt få ordning på lillemans sömn. Det ska bli så roligt och spännande att Jenny kommer hit för 1: jag har längtat efter henne supermycket och 2: jag har inte ens träffat hennes karl ännu. Katastrof.

Jenny, karln, Marie (som kommer tillbaka till Götet) och hennes karl ska på Way out West i helgen men eftersom vi är småbarnsföräldrar får vi vänta till ett annat år. Det är såklart sorgligt men jag är nöjd med att få så fint besök. Dessutom skulle det ändå inte kännas ok att vara ute på kvällarna nu när det är så viktigt att försöka behålla så normala sömnrutiner som möjligt för det lilla barnet som kämpar så för att komma till ro.

Jag frågade ju BVC-sköterskan vad hon trodde om våra sömnproblem och förutom att det är ett jättevanligt problem för bebisar och deras föräldrar så sa hon att hon trodde att det beror på att Theodore är ett så nyfiket och vaket barn. Han vill hela tiden se och göra nya saker och vill inte vara still långa stunder. Han är nu i en ålder där bebisar börjar utforska och se på världen på ett helt annat vis än innan och alla intryck kan bli svåra att smälta när han ska komma till ro och sova. Dessutom trodde hon att han har lite ont i tandköttet för han har ständigt en eller fler händer i munnen och dreglar massor. Jag tror inte att det är någon tand på gång nu snart men det kan kanske vara jobbigt för munnen när den förbereds för tandsprickning. I dunno.

Allt detta låter fullkomligt logiskt och normalt, det kan trots allt vara jobbigt ibland att vara så liten och inte veta hur allt fungerar. Det är en liten tröst men det är fortfarande jobbigt att känna sig maktlös och inte kunna hjälpa sin lilla bebis som kämpar för att komma till ro. Det är också jobbigt att aldrig få vila ordentligt.

Men! Inget ont som inte för något gott med sig. Nu blir man överlycklig och världens bästa mamma de gånger pojken väl sover som han ska. Som i natt. Efter en superjobbig dag utan mycket sömn alls och en långdragen och fruktlös kvällsnattning somnade pojken i BabyBjörnen vid 23 och sov till 01:30 då han fick mat. Jag lade honom i sängen igen vid 02 men redan efter ett par minuter blev han orolig och ledsen. Då var jag så trött att jag inte orkade gå upp och traska med honom i famnen och i ett desperat försök lade jag honom i sängen bredvid mig. Det har inte fungerat på flera veckor men nu plötsligt tog han nappen och stängde sina små ögon. Med några minuters mellanrum blev han orolig igen och började röra sig men det räckte med att jag viskade någon rad ur favoriten Imse vimse spindel för att han skulle bli lugn igen. Så höll vi på någon timme innan vi somnade ordentligt. Vid femtiden vaknade lilleman igen för morgonamningen och efter den sov han i sin säng till halv nio. Han vaknade söt och pigg med ett stort leende på läpparna och jag var plötsligt hur pigg och glad som helst.

Vid halv elva på förmiddagen blev han trött igen och det var alldeles lagom tid för förmiddagsluren. Än en gång somnade han i selen och sov sedan i sin egen säng tills nu, vid tolv. Än en gång vaknade han med ett leende på läpparna, och jag lovar - det finns ingen finare syn än ett utsövt lyckligt barn.

Natthackning

Jag måste hacka tyst på tangenterna för jag har världens sötaste bebis sovandes en meter härifrån. Jag vill verkligen inte att han vaknar för jag är ensam hemma och har ingen lust att gå igenom kvällens nattning igen. Idag fick vi natta honom i badrummet med duschen på för att han blir lugn av ljudet. Jaja, fungerar det så fungerar det.

Mannen är ute på stan med gästerna och dricker öl. Jag sitter hemma och vaktar bebis. Ibland faller lotten så. Förra gången var det jag som var på Morrissey och den äkte maken som var Theo-ansvarig.

Vi kan låtsas att jag tycker att det är helt ok att vara den som blir lämnad hemma. Ibland känns det himla tråkigt fast man vet att det är rätt. Det är viktigt att komma ut med sina vänner och det är viktigt att komma ut på egen hand. Så säger alla viktigpettrar. Men det betyder inte att det är roligt.

Anyways. Jag borde sova egentligen eftersom jag inte har en aning om vad för slags nattsömn lilleman planerar. Dessutom räknar jag med att han kommer att vakna när gänget stövlar in senare. När det nu blir. (inte alls bitter)

Istället för att sova spelar jag Bejeweled på Facebook. Mycket givande.

Gnäll? Mys!

Det är fredag och fint väder. Vi struntar i att det är mannens sista semesterdag och att vi har tvättid klockan tre. Istället fokuserar vi på att solen skiner, Theolainen är söt och sov bra efter en jobbig nattning, jag och mannen är kära - i varandra, det är trevligt med gäster och ikväll ska vi ut och äta. Bra bra bra!

Thedster fick smaka lite vattenmelon igår vid frukosten. Vi har pausat med smakportionerna för det kändes lite onödigt att börja så tidigt, jag ska ju inte trappa ned amningen förrän om två månader är det tänkt. Vi börjar igen om kanske en månad eller så. Hur som helst. Han fick en liten skiva melon att suga på och den verkade uppskattad. Vipps så hade han bitit av en liten millimeter och svalde. Då blev jag rädd och smakprovningen var över. Jag är inte redo för sätta-i-halsen-ångest ännu.

Annars var vi ute mest hela dagen igår med våra gäster från Stockholm/Köping. Vi hängde i stan, var på Antikhallarna, åt sushi/gourmetkorv i parken, drack öl/vyssade barn på/utanför 7:ans ölhall, handlade godsaker i saluhallarna/på ICA MAXI. Mys mys mys!

Idag står tvättning på schemat och våra gäster ska roa sig själva med en tripp till Saltholmen. Vad lilla familjen Sharp ska ut på för utflykt vet vi inte ännu. Kanske bara en promenix i Gamlestaden. Eller kanske till Redbergsplatsen. Vi får la se.

Och så lite sån där listning som man hittar på andras bloggar och snor till sin egen blogg och fyller i för att det är så roligt men ingen är egentligen intresserad av att läsa.

DAGENS HUMÖR:

Glad för att det är fredag och soligt och för att magen är full av mannagrynsgröt.
DAGENS KLÄDSEL:

"Inte dushat eller klätt på mig men vill ändå inte gå ut naken bland gästerna så jag sätter på mig vad som helst som jag hittar i tvätthögen"-klänning.
DAGENS HÅR:

Drastiskt uttunnat trassligt brunt hår med flera centimeters råttfärgad utväxt, alltsammans uppsamlat i en söndersovd knut.
DAGENS SMINK:

Smink?
DAGENS VÄDER:

Sol sol sol!
DAGENS HÄNDELSE:

Tvätt! Äntligen! Och utemiddag ikväll.
DAGENS LÅT:

Förhoppningsvis någnting bättre än den där visp-jazzen jag var tvungen att lyssna på till frukosten. Jag känner att jag nog är redo att ta fram senaste Morrissey igen.
DAGENS VILL HA:

Myyys!
DAGENS SAKNAD:

Den lilla gnutta av skönhet/fräschör jag trots allt hade innan jag blev gravid. Jag är trött på tunt risigt hår, tjock fladdrig mage, dålig och flammig hy samt noll tid för smink eller annan grooming förutom den mest grundläggande hygieniska. Ögonbrynen liknar något ur en Oasis-video och håret på benen går förmodligen att skrubba rent potatisar med. Jag är ett train wreck och nästa vecka börjar mannen jobba igen vilket betyder ännu mindre tid för sådant. Nåja, så länge jag har tid att borsta tänderna och hitta deon får jag vara nöjd.

DAGENS ROLIGASTE:

Att inte veta precis vad som ska hända.
DAGENS FAVORIT:

Min man och min son.
DAGENS KÖP:

Det vet jag inte ännu. Jag planerar inte att köpa något. Det skulle vara en glass då kanske. Och kvällens utemiddag.
DAGENS GODIS:

Det skulle vara bra om jag hoppade över det.
DAGENS ORD:

Gnäll? Mys!

Surt och mysigt

Jag och Jenny kladdar på Midlake.

Nu har jag och mannen snabbstädat lite och bakat en syrlig citronpaj igen. Gästerna är denna gång några mammor/bebisar ur föräldragruppen samt mannens kompis Emil med sällskap. Pajen står i ugnen, mannen är och hämtar vid tåget och jag pustar ut alldeles svettig efter att ha böjt mig ned flera gånger. Hehe.

Ur högtalarna sjunger och spelar Midlake för mig och jag inser att det är jättelänge sedan jag lyssnade på dem. Jag och bästa Jenny såg (förföljde) dem på Emmaboda för några år sedan och jag tyckte att de var typ det bästa som gått i ett par skor. Förutom Band of Horses. Lyssna här nedan så får ni avgöra själva. Fast jag tycker att Balloon Maker är den bästa egentligen.

Mästerfotografen

Min moster och hennes man var ju på besök i helgen, och nu har jag fått se lite bilder som de tog när vi fikade i vårat kök. Han är så begåvad och duktig på att fotografera den där Johnny så jag var tvungen att stjäla bilderna och visa upp här. Det ser så gemytligt ut alltsammans. Han lyckades till och med undvika att få med köksstöket på bilderna!

Söta bebisen sitter som centrum för allas uppmärksamhet.
Som vanligt.

Så här roligt tyckte Theodore att det var att leka med gammelmostern. Jag var mest avundsjuk på de starka armarna.

Alltså. Det är riktigt fotomodellsvirke i den här lilla karln.
Om jag får säga det själv.

Jag fick också vara med på bild.
Med dubbelhakan strategiskt gömd bakom bebiskalufsen.

Theodore fick en hel påse med kläder och andra bebistillbehör som min minsta kusin Markus inte behöver längre. Alldeles särskilt söt var lilleman i den här vinröda hoodien.

Monsterrutor och monsterserie

23 virkade mormorsrutor ligger här på bordet framför mig. Med trådar fästade och allt. 12 rutor ligger ofästa och väntar. En ruta sitter på kroken. Det bir 36 rutor det. Vilket kanske låter mycket. Men det är det inte. Jag virkar med krok nummer fyra och mina rester av Drops Alpaca. Med fem varv per ruta blir de ungefär en fem cm stora och ska jag göra någonting riktigt av dem vill jag göra en filt och då behöver jag måååånga rutor till. Kanske ska jag virka ett varv till på varje ruta? De ser lite futtiga ut och med tanke på hur många färger jag har (typ 18) kanske det blir lite plottrigt.

Så vad ska det bli då? Först funderade jag på en bebisfilt (=inte lika många rutor till) men det är så opraktiskt för av egen erfarenhet så vet jag att barn dreglar, kräks, bajsar och är allmänt livsfarliga för filtar som behöver handtvättas. Alltså satsar jag på en vanlig soffilt. Soff-filt. Den kommer också att bli dreglig och smutsig. För att inte säga spilld på. Av mig. Jag kan ju alltid ha den som prydnad. En prydnadsfilt. Helt onödigt men fint. Och så får jag ju någonting gjort av mina rutor också.

Nog med virkning för nu. Jag har just sett alla 6 delar av serien Being Human och det var det bästa jag sett på ungefär tusen år. Jag är i grav förnekelse över att det inte finns några avsnitt kvar för jag vill se mer!! En brittisk serie om en vampyr, en varulv och ett spöke som bor ihop - hör ni inte, det kan bara bli succé! Se genast om ni har bra smak som jag.

Vampyren, varulven och spöket. Vad ska jag nu se för bra? Ge mig någon bra serie eller en superhjältefilm tack!

Reviderad sömnplan

Igår hade vi ett litet bakslag i nattningen av Theodore. Han var orolig och verkade ha ont i magen. Vi struntade i bära-lägga ned-bära-lägga ned-metoden och lät honom somna hos mig i vår säng innan vi lyfte över honom i spjälisen. Då var klockan redan halv elva eller elva eller så. Sedan sov han oroligt till femtiden då han fick mat innan han somnade om och sov en stund till. Ingen var särskilt utvilad när vi gick upp så pojken sov en rejäl middagslur istället.

Ikväll var han jättetrött redan vid halv sju så efter lite lek gav vi upp och han fick nattmaten. Vid kvart över sju gick vi ned för att natta honom och först såg det ut att gå bra, men sedan blev han mer och mer arg och hysterisk varje gång vi lade ned honom. Det var så typiskt, han var hur trött som helst men så fort han förstod att han skulle somna blev han ett spjärnande skrikmonster.

Det är ju ingen mysig nattning direkt så vi bestämde att han får somna bredvid mig i sängen och sen bär vi över honom. Det är inte ultimat eftersom det är bäst att låta barnet veta att det sover i sin säng, men nu gör vi så här ett tag. Vi vill inte att sängen ska förknippas med någonting ångestladdat så vi försöker igen om några veckor eller så.

Vi är trots allt glada att han går att söva alls utan vare sig vagn eller tutte. Och att söva honom bredvid sig i sängen är jättemysigt!

Snabbrapport

Pojken sov bra i natt igen. Nattades utan problem, sov till 4, åt, sov i egen säng till halv nio, åt. Sedan har han nattats ett par gånger under dagen i egna sängen utan problem. Det här är himmelriket.

Tidigare idag var min moster och hennes man här och fikade. De ska på U2 i kväll. Vi hade bakat citronpaj med grädde och hemkokt kolasås och det var så himla trevligt. Jag önskar att släkt och vänner kunde komma och hälsa på oftare. Vi fick lite fina kläder som deras lillpojke (som inte är så liten längre) vuxit ur och Theodore provkörde en fin luvtröja nu när vi var till Konsum för att inhandla lördagsmys.

Så nu blir det Being Human på SVT Play, mormorsrute-trådfästning i händerna och diverse snacks i truten! Men först hinner jag slänga en lite bilder från semestern medan mannen kollar sina Ikarima-städer. Det kommer fler sen.

Storeman och lilleman gungar hammock hemma hos min pappa.
Edward var jättesöt med Theodore och ville hålla och gosa med honom massor.

Theodore gungar gunga hemma hos min pappa.

Theolainen sov väldigt gott ute i den friska lantluften.

Första trippen till stranden. Lilleman låg på en filt i skuggan. Alla badade, till och med jag men bara till midjan för jag var räd att bli för kall och få mjölkstockning.

Framgång!

En söt och nöjd pojke ligger i min famn och äter medan vinden dånar och regnet slår hårt mot fönsterrutorna. Han har sovit så bra i natt, och jag med! Vi använde vår nya nattningsrutin och den här gången fungerade den efter bara 40 minuter! Han blev lite orolig efter en stund men lugnade sig i sängen utan att vi behövde ta upp honom. Sedan sov han fint till runt fem då han fick lite mat. Jag och pojken somnade lite i maten men jag vaknade vid sex och då gick det utmärkt att lyfta över honom till hans säng igen. Där sov han sedan till halv nio. En perfekt natt enligt mitt tycke och bebisen var nöjd och glad båda gångerna han vaknade. Det kommer såklart att komma bakslag men jag är så glad över att veta att det går.

----------------------------------------------------

Uppdatering

Jag sövde just pojken för sin förmiddagslur. I sängen. Utan att ta upp honom en enda gång!

Läget

Nu är jag tillbaka här på the Internetz igen. Jag tog ett litet blogguppehåll över semestern, mest för att jag inte fann någon tid att sitta vid datorn. Egentligen var jag tillbaka på hemmaplan redan i måndags kväll men det har varit så mycket att stå i och jag har varit så trött att blotta tanken på att formulera ett blogginlägg försatte mina hjärnceller i koma. Jag är fortfarande lika trött men vill verkligen försöka få ihop något. Så här är något.

Om: Ingen zzz

Anledningen till att jag är så hiiimla trött stavas F-Ö-R L-I-T-E S-Ö-M-N. Bästa och sötaste Theodore har under semestern sovit sämre och sämre. Det började lite smått redan innan vi åkte med att han blev otroligt svårsövd. Vi fick bära och vyssa och amma för att söva lille liten men när han väl sov var han rofylld.

Hemma hos mamma gick det ganska bra även om vi nötte ned hennes vardagsrumsgolv med vårt kvällstravande fram och tillbaka med en trött-skrikande pojke.

När vi kom hem till pappa fungerade sömnen och sövandet oväntat bra i två nätter men sedan blev lilla hjärtat förkylt och det gjorde såklart att det blev jobbigt att sova. Han blev nästan alltid ammad eller vagnad till sömns men det var ju så lätt och smidigt ute på landet när det var fint väder.

Nästa stopp var svärisarnas hus på landet och här blev det kaos med sömnen. Theodore var fortfarande krasslig och hängig och hans sömn hamnade lite i kläm när vi försökte bolla svärisar, allt som mannen hade att göra där, umgänge och en storebror. Han sov alldeles för lite på dagen och snurrade som en elvisp på natten. Vissa nätter ammade jag i princip rakt igenom. Jag sov väldigt lite.

När vi kom hem var det med en pojke som vi inte hade en aning om hur vi skulle natta utan tutte eller vagn, och det är ju inte särskilt bra i längden. Han vägrade att sövas i famnen eller sängen. Han sov dessutom väldigt dåligt när han väl somnat, lekte väderkvarn och vaknade flera gånger per natt och var ledsen.

Det är ju helt ohållbart så nu har vi tagit krafttag för att återföra natt-ro hos familjen Sharp. Vi försöker till exempel hålla bättre koll på hur pojken sover på dagarna och har tidigarelagt nattläggningen samt utvecklat en nattningsrutin. Vi började igår och även om själva nattningen gick lite fortare än jag trodde (runt en timme aktiv nattning) blev det inte mycket sömn. Pojken vaknade ofta och till slut var han så ledsen att det bara var amning och sömn bredvid mamma som återstod.

Vi står fast vid vår plan och hoppas att det gör att pojken (och vi) får sova bättre vad det lider. Jag håller er uppdaterade.

Om: Förkylningen

Ja, som jag skrev förut blev lilla minstingen förkyld under semestern. Det var jättesynd om lilla stackaren. Han var helt igentäppt med snor som rann och rann och rann. Det var jobbigt att äta och sova och ingenting var roligt.

Först trodde jag (naivt) att han blivit bättre efter någon dag eftersom han verkade piggare men ack så fel jag hade. Efter 3-4 dagar med feber, hosta och snor blev Theodore plötsligt ännu risigare. Han vaknade efter en eftermiddagslur och var alldeles lealös. Han hängde som en trasa på armen och orkade inte ens skrika. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen och de rådde mig att åka till akuten eftersom han var så liten och hade haft feber så många dagar.

Sagt och gjort, vi packade ihop och åkte in till Huddinge sjukhus. Där blev han undersökt av en snäll Tant Doktorn som sa att det var ingen fara, lilleman var genomförkyld men det var ett virus som skulle gå över av sig självt.

Självklart kändes det lite dumt att sitta på akuten med en pojke som bara var förkyld men jag ångrar inte för en sekund att vi åkte. Tant Doktorn tyckte inte heller att det var onödigt, är man orolig ska man åka in. Bättre en gång för mycket än en gång för lite.

Nu har pojken repat sig och allt som återstår av den elaka förkylningen är en envis ögoninfektion som gör att lillen vaknar varje morgon med bara ett öppet öga. Det andra är helt ihopkladdat och han ser så ynklig ut!

Om: Mormorsrutorna

Det har inte varit mycket tid för virkning med en liten bebis och en sexåring men några rutor har jag fått ihop. Jag tror att jag har en 28-30 stycken nu. Tyvärr har jag inte fäst en enda tråd och ni kan själva räkna ut hur många trådar det blir på 30 mormorsrutor med 5 varv på varje. 10 trådar på varje ruta gånger 30 rutor är 300 trådar.

Kanske ska jag bara bränna upp dem istället.

Om: Stora killen

Ja och så har ju Theodore gått och fyllt fyra månader! Det firade vi med att ge honom hans första smakportion. Palsternacks- och potatispuré. Det mesta av den lilla teskeden hamnade utanför men nu i början handlar det ju mest om att leka och bekanta sig med nya smaker och konsistenser.

Lilla pojken håller på att bli stor.

Om: Att tappa hår

Min senaste kroppsliga besatthet handlar om att bli flintskallig. Ja, jag har börjat tappa sjukt myckt hår. Läskigt mycket. Stora tussar ramlar av varje dag. Det är en följd av graviditeten tydligen. Man tappar inget hår när man är gravid så istället tappar man enorma mängder efteråt istället. För tillfället har jag ungefär hälften av håret kvar, vi får väl se hur det ser ut om några veckor.

Nu måste jag mata en liten man innan kvällsrutinen. Jag återkommer med bilder från semestern. Kanske imorgon om jag hinner.

Semesterrapport

Det är mulet väder, bebisen sover middag, storpojken leker med nyfunna kamrater ute på gräset och jag har helt plötsligt några minuter över. Så här följer en snabbrapport över vad som hänt sedan sist.

Vi åkte hem från mamma i onsdags och anlände hemma hos pappa på eftermiddagen. Vädret har varit strålande i Gnesta (förutom idag, nu är det mulet) och vi har badat i sjön. Theodore fick också vara med men inte i vattnet. Vi har plockat blåbär och smultron också. I mängder. Så mycket att storebror har tröttnat på att äta bär och utlyst plockningsförbud. Theodore fick smaka smultronjuice från våra fingrar och det var smaskens. Han firade med att få sin första fästing. Senare på dagen blev han plötsligt jätteskrikig och ledsen och ville ingenting. På morgonen var han ett slem-monster och den första förkylningen var ett faktum. Hela dagen igår snörvlade och hostade han förfärligt men inatt vände det och nu mår han redan mycket bättre.

Det var väl allt för nu. Jag ska gå och virka mormorsrutor tills pojken vaknar. Jag har säkert fått ihop en 15-20 stycken nu.

Duktig.

En bebis som INTE vill sova

Jahapp, nu har vi kommit in i en sån fas. Separationsångestfasen. Lille Theolainen har ju aldrig varit särskilt sugen på att sitta eller ligga själv men nog har han kunnat sitta i babyskyddet i 10-15 minuter medan jag duschat och så - men nu är det stört omöjligt! Inte har han varit svårnattad heller. Det har bara varit att lägga honom i sängen, ge honom nappen och sitta bredvid med handen på pojkens rygg. Det brukade ta några minuter. Kanske 15 om han var orolig. Kanske en extra matslurk om det var riktigt illa.

Nu vill lille mister inte sitta ensam i 30 sekunder. Han vill förresten inte sitta alls. Han ska stå i knät, men i så fall bara korta stunder i taget. Och inte i tv-soffan. Äventyr ska det vara. Nya miljöer och människor och speglar. Vissa dagar har jag bara gått planlöst på stan för att slippa vara hemma. Ett stimmigt Condeco var tydligen melodin förra veckan. Där trivdes pojken storartat och vi stannade där i princip hela dagen. Det var faktiskt riktigt mysigt.

Och sova har blivit livsfarligt. Speciellt på kvällen. Så fort klockan börjar närma sig 21-22 börjar ögonlocken bli tunga och hela pojken gnällig. Hans kropp vill inget annat än att sova men så fort han slappnar av och man ser att sömnen är nära spänner han varenda muskel han har och vrider sig som en ål.

Vi bär och bär och bär. Och vyssar och sjunger och ammar, ammar, ammar. Ibland fungerar det att gående söva honom i famnen, sedan lägga honom i vår säng - fortfarande i famnen - och sen lägga honom i hans egen säng. Igår gick vi runt med honom i två timmar innan han slocknade. Till slut traskade jag runt i mammas vardagsrum med Theo i BabyBjörnen. Då somnade han äntligen.

När han väl somnat sover han som tur är fortfarande bra. Oftast hela natten. Inatt vaknade han ett par gånger men somnade om med nappen. Det hade jag räknat med för han sover ju i vagnsinsatsen nu på semestern, inte i vanliga sängen. Jag tycker att han var riktigt duktig.

Det bästa sättet att söva lilleman är promenader i vagnen. Speciellt om det regnar, för då låter det så mysigt under regnskyddet. Alldeles nyss kom vi hem från en promenad i Tibble och lille sötis ligger fortfarande i vagnsinsatsen och sover sött. Jag är så glad att jag lyckades lyfta in honom utan att han vaknade!

Mammas lilla goding!

Semestros

Familjen Sharp har åkt på semester. Denna vecka uppehåller vi oss i Stockholmstrakterna hos mina föräldrar, nästa vecka hälsar vi på svärisarna. Jag ska försöka uppdatera med bilder och semesteranekdoter men det kan bli sporadiskt.

Puss!

Krokning

Jag har lärt mig virka!! Det är så fantastiskt för jag har försökt flera gånger förut men aldrig fått till det. Spetsstickning på fem stickor har inte varit några problem men varje pytteprojekt med lite garn och en enda liten nål har varit mig övermäktigt. Fram tills nu. För ett par dagar sedan tog jag åter igen mod till mig, plockade fram en virknål, lite skräpgarn och massor av tålamod. Det skulle bli mormorsrutor. Det skulle det bara. Och plötsligt släppte det. Jag förstod hur den här virkningshistorien var tänkt att fungera. De första rutorna blev lite hur som helst, speciellt eftersom jag inte riktigt fick till det där med att få första varvet till en fyrkant. Det blev bara en cirkel ... eller en trekant om jag hade tur.

Efter ruta fyra eller fem fick jag i alla fall till det så att jag blev hyfsat nöjd och nu är jag ganska stolt. Jag tror inte att jag skulle kunna virka något annat än mormorsrutor dock. Det sulle vara ett snöre då kanske. Bara luftmaskor, hehe.

Eftersom det var så roligt att virka skeva mormorsutor bestämde jag mig för att de skulle få bli något riktigt. Jag rotade fram alla restnystan Drops Alpaca och började virka rutor för glatta livet. Vi får se vad det kan bli för något. Helst ser jag att det blir en filt av något slag men då behövs mååånga rutor. Det blir ju inte så mycket virktid när man är hemma med en sällskapssjuk bebis men jag har fått ihop åtta stycken. Ett sånt här projekt får ju i och för sig ta tid, det gör inget om filten blir klar om flera år. Det är ju trots allt ett sånt där då-och-då-restgarns-projekt.

Mannen har också gjort några försök att lära sig virka med samma sorgliga resultat som för mig (ok, hans försök gick faktiskt lite bättre) och nu föll polletten ned även för honom. Han kan också virka mormorsrutor nu. Och nästan en halv kyckling. Vi har suttit bredvid varandra i soffan och pysslat med våra nålar och garner vid flera tillfällen och det är så mysigt!! Jag älskar att jag har världens bästa man.

Förutom att virka har jag umgåtts lite med föräldragrupps-flickor den här veckan. Igår fikade jag och Theodore med Eleonor och Lina på det lokala kondiset här i Gamlestaden. Vi åt fralla och budapestrulle. Sanslöst gott. Sedan tog vi en promenad till Willys där jag köpte blöjor. Storlek 3 för första gången. 5-9 kg. Stora killen! På vägen hem började det ösregna men bebisarna hade det bra i vagnarna under sina regnskydd. Värre var det för mammorna.

På samma kondis vid samma tid men idag träffade vi Sofia och Alma. Bebisarna var helt bedårande och snackade med varandra över bordet. Vi satt kvar tills kondiset började stänga, då sa vi hejdå och jag och Theo gick till Konsum och köpte Pepsi och kakor.

Nu på kvällen bestämde jag att det var en god idé att möta mannen/pappan på vägen hem från jobbet. Han slutade 22 men eftersom lilleman var lite orolig och trött-jobbig gick vi ut redan vid 21. Det kunde göra oss gott med en liten promenad. Det gjorde det men vad tror ni hände efter halva tiden? Precis. Det började spöregna. Bebisen hade det bra i vagnen under sitt regnskydd. Värre var det för mamman. Jag var fullständigt genomsur när vi mötte mannen vid SKF:s grindar.

Det där med regnjacka hade kanske varit något att investera i.

Coolaste katten i stan ... och alla andra städer

Theodore sportar rödrutig skogshuggar-body i flanell från Oshkosh och mörkblå jeans från Cheap Monday.

Theodore lays down the word

Dagens tjoho!

Lite desperat provade jag imorse en bh som jag hade innan jag började amma men efter att jag blev gravid. Twinsen växte ju rätt mycket, runt tre kupstorlekar, under graviditeten. Jag trodde aldrig att jag skulle få plats men det gjorde jag! Tjoho! Nu slipper jag känna mig som en kärring med fula spets-bh:ar som täcker bröstkorgen ända upp till nyckelbenen typ. Nu kan jag äntligen ha mina vanliga balconetter igen. Det gick faktiskt utmärkt att amma med den också. Jag är inte nere på den storleken jag hade pre preggers, men jag kan nu ha bara "väldigt stora" bh:ar, inte "enorma".

Tjoho!

Rullis av misstag

Lilla Theolainen tycker inte om att ligga på mage. Han hojtar och kämpar med sin lilla kropp för att komma någonstans men där ligger han som en fisk på land. På senaste tiden har han dock blivit mycket duktigare och kan ligga allt längre stunder som en säl innan han surnar till. Igår låg hela familjen på sängen för lite rygg- och nackträning när Theo plötsligt bestämde sig för att vända sig från mage till rygg. Han har aldrig visat sådana tendenser innan så vändningen var nog mest en slump. Sängen är ju dessutom ett mjukt underlag som underlättar lite. Men ändå. Det var den första vändningen. Det är dags att se upp var man lägger den lille rackaren!

Lilla stickis

Theodore var så duktig hos BVC igår. Han skrattade under vägning och mätning och grät bara lite när han fick sprutorna. Min lilla kille! Eller lilla och lilla, han är nu 61,3 cm lång och väger 5650 g. Följer sina kurvor perfekt.

Efter besöket hos barnsjuksköterskan Marita träffade vi Nicole och lilla Livia. Vi gick omkring och myste i stan hela dagen. På vägen hem köpte jag sallader och cheescake som jag och mannen kalasade på medan lilleman sov. Det var jättemysigt och jag kände mer än någonsin hur mycket jag saknar min man och det umgänge vi hade innan Theo föddes. Det blir ju mycket bebis hela tiden och det är svårt att få tid tillsammans. Ensamma. Avslappnade. Men igår var det mysigt och jag blev påmind om att jag faktiskt har världens bästa man.

På kvällen blev lilleman lite grinig och ledsen men efter hans första ever bebisdos Alvedon mådde han bättre. Idag på eftermiddagen blev han gnällig igen och fick lite feber (38 grader) men det togs också hand om med lite Alvedon. Nu på kvällen känns han sval och är vår glada lilla bebis igen.

Världens sötaste bebis igen och igen och igen