Game of thrones

Min nya serie-besatthet.

Bästa pojken hela helgen

När man väntar på spårvagnen kan man fördriva tiden med att läsa en god bok. Theodore rekommenderar Halvan- böckerna, särskilt den om polisbilen.

Den här helgen var det jobbhelg för mannen igen och jag och Theodore fick klara oss själva torsdag, lördag och söndag. Även om det varit tråkigt att inte umgås med pappan Sharp har vi haft massor av kul!

I torsdags var vi med gamla MVC-gänget på Galaxen och tittade på djur. Kossor, grisar, hästar, får, höns, kaniner och en tupp - vilket passade mycket bra eftersom Theodore är rätt besatt av Bondgården på Bolibompa just nu. Stor succé, dit ska vi gå igen. Kanske redan imorgon.

Igår, lördag, var det sjukt bra väder och jag och pojkvaskern var ute hela dagen. Först åkte vi in till lekparken i Haga där vi gungade, rutchade och snurrade. Sedan sov pojken i vagnen medan mamman köpte en klänning till sommarens två bröllop. Efter en snabb mellanlandning i hemmets lugna vrå - där vi fyllde på energiförrådet med lite isglass - tog vi fram hjälmen och tog en cykeltur. Theodore fick cykla, för min cykel har punka. Jag har börjat projekt "Lära Theodore att cykla fot" med blandade framgångar. Allt för ofta sticker han bara iväg i ilfart och jag får rusa för att han inte ska sticka iväg ut på någon farlig bilväg eller liknande. Jag funderar allvarligt på någon slags sele. På vägen hem mötte vi upp pappan och sedan hade vi picknick på utegården tillsammans med en massa grannar.

Idag slappade vi mest hela förmiddagen. Såg på Bondgården och städade leksaker. Jagade ut en geting. Efter lunchen, som bestod av yoghurt för att det var för varmt för riktig mat, sov pojken middag. Sedan åkte vi till Lundbybadet och badade. Det var populärt vill jag lova. Han är verkligen en liten fisk, min lille man. Efter lite mer än en timmes bad var vi trötta och åt middag på Jensens. Theo fick en ballong som han älskade djupt men var tvungen att lämna ifrån sig för att mannen vid bordet bredvid var allergisk mot ballonger. Liten minikris följde men sen blev det bra. Han fick en ny ballong när vi skulle gå, men den flög tyvärr sin kos på vägen hem, trots att jag hade knutit fast den i vagnen. Theodore tog det dock med jämnmod men pratade om Theos Ballong Som Flög Till Himlen hela vägen hem. Sen var det saga och sång och nu sover han äntligen. I vår säng. Såklart.

Lille söte mannen har varit så otroligt duktig hela helgen! Skött sig så bra och försökt lyssna så gott som en tvååring kan. Han har också varit väldigt kontaktsökande mot andra barn och trots att metoden kanske kan diskuteras (gå fram och dra i tröja/hår eller slå med spade) så är jag stolt. Då tar jag honom åt sidan och frågar honom om det var så att han ville leka med pojken/flickan. Det vill han ju, och då förklarar jag hur han ska göra istället. Gå fram och säg "Hej, ska vi leka?", vilket han prövade några gånger. Ibland fungerade det, ibland inte. Men duktig är han. För nästan inget är ju lätt i början.

Min store lille man! Han är så rolig att hänga med när han är på sånt humör. Här får ni se när vi spexar lite i köket. Räknar, trollar och sjunger lite.

Dagens i-landsproblem

Vad ska jag lyssna på?! Allt känns så himla "jaha", bara.

I ett par månader har jag i sant Therese-manér varit helt inne i en The National-period då jag helt enkelt uteslutande lyssnat på deras musik. Men nu börjar jag tröttna lite, så vad ska jag lyssna på istället? Allt är tråkigt och ger mig inga känslor alls. Jag vet inte ens vilken genre jag är sugen på och testar saker till höger och vänster. Men allt är tråkigt. Inte ens de gamla favoriterna fungerar längre.

Hjälp! Det är så tråkigt att all musik är så tråkig! Ge mig tips på något bra.

Värdelöst vetande - nu sänker vi ambitionsnivån

Det har varit lite mycket på sista tiden. Mycket med nytt jobb, Hjärtekatter, hushåll, familj och diverse ideella åtaganden. Jag har varit ganska dålig på att hantera allt och det mesta har blivit gjort bara halvbra, utom jobbet. Jag skulle vilja blogga bra, promenera mer och umgås med min man. Förhoppningsvis lättar det om några veckor. Tills dess sänker jag ambitionsnivån, bland annat här på bloggen. Jag ska försöka att blogga lite oftare men inte lika genomtänkt och intressant kanske.

Idag inspireras jag av min bästa vän Jenny och berättar lite högst personlig och värdelös information om nuläget. Hon berättade exempelvis att hon skulle borsta tänderna och att hon hade svarta mysbyxor på sig. Jag har inga byxor alls på mig, men väl ett typ hudfärgat linne.

Annars sitter jag och tittar på Star Trek: Voyager på Sci-Fi-kanalen och tänker att jag borde städa upp alla leksaker som ligger spridda i hela vardagsrummet. Orka.

Jag är också märkligt mätt. Som om jag ätit en hel buffé, men jag har mest ätit såna där torkade majsnacks. Jag tror att det är för att jag åt en sån jätteportion linser till lunch.

Jag tänkte promenadspringa idag men jag orkade inte och åt en munk istället. Ja just det, den åt jag. Därför är jag så mätt.

Jag älskar mitt nya jobb fortfarande. Det är så peppande och inspirerande. Så mycket bättre än jag hoppades! Inte alls bara textproduktion på löpande band, och mycket mer ansvar än jag trodde från början. Och så himla bra kolleger. <3

Jag behöver verkligen verkligen klippa mig. Hela familjen behöver verkligen verkligen klippa sig. Jag funderar på att ta bort ett par decimeter minst.

Jag kan fortfarande inte lyssna på någonting annat än The National. Jag försöker men det går inte, jag måste alltid byta tillbaka.

Jag saknar att åka till Partille och se på handboll. Kan inte säsongen börja snart?

Imorgon ska jag och Theo på lekträff med hans tjejkompisar från MVC-gruppen. Vi ska till Galaxen och titta på djuren.

Nästa vecka är jag i Stockholm med jobbet i flera dagar. Möten står på schemat men tydligen också Blodomloppet. Jag ska gå 5 km. Inte springa 10.

Nu ska jag tvätta ansiktet och borsta tänderna. Egentligen borde jag tvätta håret men då måste jag vara vaken tills det är torrt och det orkar jag då rakt inte.

Over and out.

Mör på ett bra sätt

Ikväll har jag gjort någonting som jag inte gjort på sådär 15 år. Jag har motionssprungit. Visserligen bara några hundra meter som mest, och i intervall, men ändå! Jag gick lite och sprang lite och kom 5 km på 45 minuter. Ungefär 6,6 km/h i snitt. Det är Jag ganska nöjd med eftersom jag är tung och trött och helt otränad.

Nu ska jag sova, för klockan ringer om 5 timmar och 15 minuter. Katastrof.

Mors dag: Megaloppis, lekparkslek och Hard Rock-middag.

Backa, backa!

Jag < 3 mitt nya jobb

En bra grej med mitt nya jobb är att människor är så himla generösa med sin trevlighet. Vi ler mot varandra när vi möts i kontorslandskapet – även om vi inte hälsat förut. Det är ”god morgon” och hälsningsnickar hit och dit. Jag får tack och beröm för levererade texter, hur litet jobbet än är. Vi uppmärksammar andras arbete och är noggranna med att påpeka om någons input varit värdefull. Inte en massa prestige och vassa armbågar.

Jag gillar’t!

Det enda negativa hittills (förutom att gå upp klockan fem varannan vecka) är att det är någon slags mötesplats bakom min rygg. Ett ståbord som folk samlas kring och snattrar hej vilt då och då. Jobbigt för en stackars copy som får akut tillfällig ADHD, men det har jag löst med hörlurar. Dessutom kommer kontoret att byggas om inom kort och då försvinner det problemet ser det ut som.

En annan bra grej är gratis frukt! Nu har jag ätit klart min lunch och ska gå och hämta ett äpple. No more blodsockerfall klockan tre!

Ostluvan

Theodore slog ögonbrynet rakt in i ett vasst hörn och en stor bula var att vänta. Så fram åkte osten ur kylen och med en mössa som hållare satt den kvar länge nog för att bulan blev så liten att den nästan inte syns.

Dagens nya ord: Ostluva.

Och så var jag på väg till tåget

Det spöregnar så jag lyxade till det lite och tog spårvagnen. Jag är märkligt nog hyfsat pigg, men det kommer att gå över om någon timme eller så. Tur att jag har massor av jobb att göra på resan.

Inte helt mänskligt

Imorgon ska jag på möte i Stockholm. Tåget avgår 06.00. Min klocka är ställd på 04.00.

God natt.

Inga missöden hittills

Jag sitter på bussen efter en morgon helt utan ledsna pojkar och punkteringar!

Nya jobbet, nu när jag är lite varm i kläderna.

Jag gillar verkligen mitt nya jobb. Idag var det stor Norge-fest och det bjöds på godis och Norge-quiz. Mycket festligt. Annars skrev jag lite förslag på en ny payoff, var på tre möten, skrev en grej om stolar och rättade till ett fel jag gjorde igår.

Punktering nummer två är nu lagad av snälle mannen som passade på att byta även själva däcket och inte bara slangen. Nu ska det väl ändå hålla? Alla håller tummarna för en alldeles vanlig morgon i morgon va?

Det började ju bra i alla fall

Klockan ringde visserligen klockan fem idag med, men det är liksom inget att gräma sig över för så kommer det vara varannan vecka. Men sedan förflöt morgonen utan problem.

Theo vaknade i tid och var inte ledsen på dagis. Allt gick som på räls. Till Jag var halvvägs till.centralen. Då var bakdäcket helt platt igen. Samma däck som mannen lagade igår.

Tänk er alla fula ord ni kan. Alla dem sa jag. Och fler.

Det måste vara något fel på ventilen eller nåt. Nu måste jag i alla fall gå hem med cykeln idag också. Igår tog det över en timme.

Men! Jag är i tid till jobbet!

Det är i alla fall fint väder

Vilken morgon! Och klockan är inte ens åtta.

Väckarklockan ringde klockan fem, bara det liksom. Jag skyndade mig upp för att hinna bli färdig till sex då Theo skulle väckas. Istället vaknade pojken helt själv vid halv sex och jag fick muta in honom i duschen för att kunna fixa mig utan att riskera att han gjorde något livsfarligt. I duschen vet jag åtminstone var han är och vi är i samma rum.

Allt var frid och fröjd tills jag skulle gå från dagis. Nu lämnar jag ju mycket tidigare än vanligt och Theos vanliga fröknar var inte där, så för kanske andra gången någonsin fick jag lämna en ledsen pojke. Jobbigt.

Nåväl. Efter halva vägen mot centralen fick jag punktering. Igen. Alltså fick jag gå jättefort med cykeln för att inte missa bussen. Som tur var hann jag, men jag kom så sent att jag inte fick någon sittplats.

Punka betyder också att jag får gå hela vägen hem från centralen eftersom man inte får ta cyklar på.spårvagnen, och jag måste ju få hem cykeln och få den lagad tills imorgon. Suck!!

Så nu står jag här på bussen. Genomsvettig och stressad. Men jag är i tid i alla fall. Och vädret är fint.

Saker jag aldrig trodde skulle hända

Ja får en bild-cred i Göteborgs Posten.

Lågvattenmärke?

Ja, jag tittar på ESC2011.
Ja, jag är ensam. (Pojke sover, man hos svärisarna)
Ja, det var det bästa jag kunde komma på att göra ikväll.
Ja, jag har farliga mängder godsaker i magen.
Ja, jag har funderat på att tappa upp lådvinet men ångrat mig.
Ja, jag har några favoritakter.
Ja, jag tycker att en del är rent av rätt catchy.

Är det nu sätter mig i skämshörnet och erkänner att jag blivit den mainstream-mamma jag svor att aldrig bli?

Lilla klumpedunsen

Sargad liten hjälte.

Theodore är inne i en sån där klantig period igen. Hela veckan har han snubblat och ramlat och skrapat sig och rivit sig och fått blåmärken. Som tur är har han inte slagit sig på riktigt. Och som tur är landar han inte alltid på tänderna, som under den förra klantighetsperioden.

Veckan som gått har varit hektisk med nytt jobb och nya rutiner att komma in i men jag tror att allt börjar falla på plats. Igår satt jag faktiskt på bussen hem och log för mig själv hela vägen. Det här kommer att bli jättebra!

Det var länge sedan jag bjöd på film här på bloggen, så här kommer en när jag försöker föra en konversation med Theo medan han mest vill titta på Bolibompa.

Livet är gött!

Här ska jag sova inatt. Här är min utsikt. Här ska jag duscha länge länge både ikväll och imorgon bitti.

Det är så jäkla gött här ute i skärgården! Vädret är helt gudomligt, maten är himmelsk, mina nya kolleger är trevliga och workshopen är inspirerande. Och har ska jag vara både idag och imorgon.

Vilket sätt att starta ett nytt jobb!

Här är jag nu

Jag älskar mitt nya jobb!

Imorgon börjar jag mitt nya jobb

och jag vet inte ens vilken hållplats jag ska av vid!

Hjärtekatts-ledigt. På ett ungefär.

Det har varit lite mycket på sista tiden. Minst sagt. Det här med Hjärtekatten drog ju iväg något enormt, och ingen är gladare än jag såklart, men jag fick lite mer att göra än jag förväntade mig från början. Inte nog med att det trillar in en sådär 10-15 katter om dagen (som ska fotas, märkas, registreras och bloggas, FB:as, twittras osv), det kommer säkert 20-30 mail och FB-inlägg som ska besvaras. Angenämt arbete såklart, men tidskrävande.

Alltså bestämde jag och Susanne, den andra hjärtekattan, att vi skulle ha en Hjärtekatts-ledig helg efter vårt möte med sjukhuset i fredags. Det har gått lite sådär. Varken Susanne eller jag kan hålla fingrarna helt borta, men jag har gjort betydligt mindre än vanligt. Kollat mail men inte svarat. Hälsat på Deisys design. Funderat på att sätta upp flygblad men inte ens skrivit ut dem.

Istället har jag umgåtts med min lite halvkrasslige son medan pappan jobbar helg. Vi slappade hela förmiddagen och åkte in till stan efter lunch. Där hälsade vi, som sagt, på Deisys design, såg en stor fastspänd luftballong, läste böcker på bibblan och handlade lördagsgodis. Sedan åkte vi hem och nu tittar en trött Theo på Thomaståget medan jag lagar helstekt rostbiff med sallad på några blad, fetaost, tomat, avokado, champinjoner och sockerärter. Det kunde varit mycket värre.

Ikväll ska jag fixa med fredagens leverans av Hjärtekatter (det går så himla bra med den där ledigheten) men först ska jag handarbeta framför spännande handboll på teve. Livsnjutaren i mig bara bubblar av längtan!

Host host. Hosthosthost!

Så låter det hemma hos oss idag. Theodore har en förkylning på gång och har fått den där hemska krupphostan igen. Så inget dagis för honom.

Timingen kunde varit bättre eftersom jag ska på möte på Drottning Silvias vid lunch - och jag kan inte gärna ta med mig en förkyld pojke till barnhjärtavdelningen. Jag håller tummarna för att pappan kan kompa ut några timmar tidigare från jobbet.

Bajsmannen

Idag bajsade Theo på toaletten igen!

Multitasking

Här sitter jag och twittrar, äter banan, virkar, skriver mitt allra första mönster och lyssnar på The National. Det kunde varit värre!

Alltså. Jag kan verkligen inte sluta lyssna på The National. Och varför skulle jag?

Mellanrum

Jag sitter i ett svalt vardagsrum och lyssnar på regnet och The National. Runt omkring mig är det stökigt och bredvid mig ligger en hemlig prototypvirkning och en halvfärdig Hjärtekatt. Gårdagens sista dag på gamla jobbet var fin. Jag avtackades med världens godaste lunch på Texas Long Horn och massvis av toppenfina presenter. Det var sorgligt men vi ska alla ses snart igen här på innergården i Gamlestaden för en grillkväll. Då känns det liksom inte så definitivt. Som det egentligen är.

För jag har slutat nu. Och på måndag börjar ett nytt och spännande kapitel i mitt karriärsliv. Jag är verkligen superpeppad och känner mig helt redo.

Men det är på måndag. Till dess har jag ett par dagars mellanrum. Andrum kan man säga. En chans att låta det gamla ebba ut och det nya träda fram. Men känner jag mig själv rätt blir det inte mycket tid till reflektion eller djupare filosofiska tankar. Det blir snarare fixa, städa, ordna, greja. Så blir det alltid. Jag har inte tålamod eller ro till att sitta still och fundera längre. Morgonen och förmiddagen har gått åt till att lämna Theo på dagis och administrera Hjärtekatten-projektet. Svara på mail och blogga mest. 

Inte för att jag klagar, såklart, det här är ett av de mest belönande arbetena jag någonsin gjort. Inte trodde jag för en sekund att responsen skulle bli så stor eller positiv som den blev. Att så otroligt många skulle engagera sig så otroligt mycket. Det gör mig varm i hjärtat.

30 Hjärtekatter har kommit in

Väldigt många fler är på väg.

Över 40 beställningar har kommit in från icke-virkare

67 personer följer oss på Twitter

920 personer gillar vår Facebook-sida

107 personer följer vår blogg

10 907 besök på hemsidan sedan 19 april

Det är helt otroligt och jag är så tacksam för varenda en som virkat, beställt, pushat, sponsrat eller bidragit på annat vis. Människor är ändå rätt fantastiska!

Nu ska jag äta lite lunch. Sedan hade jag tänkt ta hand om den här röran:

... och röran i alla andra rum. När posten kommit ska jag bege mig ut och hämta lite katter på Konsum. Ikväll blir det möte med den andra halvan av Hjärtekatten.

Sista dagen

Citronpajen står och svalnar på bänken. Den ska ätas till trefikan på jobbet imorgon. Den sista. Men frågan är om någon orkar äta en endaste tugga citronpaj för först ska vi äta lunch på Texas Long Horn. Och så har Chris bakat hallonpaj eftersom det även är hans sista dag som praktikant.

Ojojoj så svamligt och konstigt jag skriver. Jag får helt enkelt ingen rätsida. Det är mycket på gång nu med Hjärtekatter och nya jobb och en familj som förtjänar uppmärksamhet och ett hem som kräver detsamma. Och så har jag skurit mig i fingret. Inte farligt men det gör ont.

Det är dags att gå och sova nu.

Och imorgon är det sista dagen.

Storsovar'n

Idag bestämde sig Theodore alldeles själv för att det var dags att sova middag. Och gick helt enkelt och lade sig. Han hade just ätit lunch och jag stod och stekte de sista raggmunkarna medan pappan stökade runt lite i köket. Pojken hade gått in i sitt rum och när det plötsligt blev väldigt tyst anade vi oråd. Men icke då. Det var bara den lilla stora killen som gått och lagt sig i sin säng och somnat. På rätt tid och allt.

2 dagar kvar tills allt det nya börjar

Nu är det på riktigt. Jag ska byta jobb. Två ynka dagar kvar på det gamla innan jag är ledig ett par dagar och det nya börjar. På tisdag är sista dagen och idag fick jag välja var vi ska gå på sista-dagen-lunch. Jag valde Texas Long Horn. Det är lite tradition att jag väljer den typen av ställe för födelsedagar så det var bara passande. Men det känns konstigt. Väldigt konstigt.

Fredagsmys pågår

Filt i soffan är toppen!

Jag och Theodore har fredagsmys alena ikväll. Vi åt glass på vägen hem från dagis och lagade sesampanerad kyckling till middag. Sen har vi kramats massor och tittat på Bolibompa på teve. Pappan jobbar sent och det är tråkigt men vi reder oss. Theodore springer omkring i vardagsrummet och sjunger "A-agigo, a-a-agigo!" Ja, vi tittar på Amigo. Det är roligt för både stora och små.

"Amigo är en galen gameshow med programledaren Ola Selmén i högform. De tävlande går i klass fem eller sex och siktar på förstapriset, en resa!"

Nu har Hjärtekatterna börjat trilla in!

Tjoho! Idag hämtade jag ut ett stort paket innehållande två Hjärtekatter och när jag kom hem låg där ännu fler paket (döm av min besvikelse när två av dem innehåll Tradera-vinster). Fyra söta katter flyttade in tillfälligt hos familjen Sharp.

6 av 100 and counting.

Sex små Hjärtekatter som väntar på att få bli kramade av små små barnarmar.

Hjärtekatten - nu kan alla vara med!

Det är ju egentligen lite orättvist att bara de som kan och vill virka ska kunna bidra till att göra tillvaron lite ljusare för en hjärtebarnsfamilj. Därför gör vi det nu möjligt för alla att vara med!

Allt du behöver göra är att välja färg på din katt, ge den ett fint namn och betala 75:-. Så virkar vi en Hjärtekatt åt dig! Den märks sedan med sitt, och ditt, namn innan den skänks till avdelning 323 på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus.

Så här går det till:
Gå in på Deisy Designs webbshop och välj färg på din katt i färgkartan.
Garnet heter Drops Muskat och du ska välja en färg till kroppen (helt valfri) och en till nos och tassar (vi rekommenderar en beige, vit eller grå färg).

Ge Hjärtekatten ett fint namn.

Skicka ett mail till info@deisydesign.nu där du anger vilka färger du vill ha på garnet, ditt namn och kattens namn.

Sätt in 75:- på Deisy Designs pg-konto: 4 27 14-6. Mottagaren är Deisy Design, och märk insättningen med "HK" och ditt namn,

Vänta och håll ett öga på Hjärtekatts-bloggen så får du snart se din alldeles egna Hjärtekatt!

Finpysslat

Har ni sett vilken otroligt fin äggpinne Theodore har pysslat på dagis. Han är mäkta stolt över sin skapelse och jag är mäkta stolt över min. Om ni hänger med.

Får det lov att vara en kopp kaffe?

Min duktiga man har lärt sig virka och knåpat ihop en kaffekopp i Drops Eskimo. Betyder det att jag måste lära mig att bygga ihop datorer nu?

Ganska fint för att vara nybörjarvirkning. Men så är jag nog lite partisk också.

Den där andra stora nyheten

För ett tag sedan lovade jag att berätta om två stora nyheter. Den ena var Hjärtekatten, och den var visst ännu större än jag först trodde. Jag är överväldigad och överlycklig.

Den andra stora nyheten är att jag, om bara några veckor, byter arbetsplats! Från och med 9 maj kommer jag att arbeta som copyskribent med ett av Sveriges största varumärken. Även om det känns konstigt att lämna min nuvarande arbetsplats, där jag i princip vuxit upp, är det så spännande att jag nästan inte kan sitta still!

Lite omväxling

Idag köpte vi nya skor till Theodore. Ett par skitsnygga Adidas-sneakers, om vi får säga det själva. Storlek 25, 299:- på Stadium.

Lite omväxling jämfört med förra säsongens sneakers som såg ut så här:

Hehe, samma modell, annan färg, minst tre storlekar mindre.

Toppenbra skor med smidiga resårband istället för vanliga skosnören eller kardborreband. Snygga, snabba och smidiga!

Kasta inte sten i glashus - kasta sten i Säveån

Trots den stora succén, och allt arbete som kom med den, med Hjärtekatten har jag haft väldigt mycket mysig familjetid den här påsken. Idag har vi till exempel hunnit med glass i solen, stenkastning i Säveån, parklek, laxmiddag, lekdate med Alma och hennes pappa, Bolibompa och ett glas vin för föräldrarna. Mycket bra!

När hela familjen är ledig har vi inte bråttom. Då lämnar vi vagnen hemma och promenerar.

Glasspaus och barfotafötter.

Glass i all ära, men att kasta sten i Säveån var nog ändå dagens höjdpunkt om  du frågar Theodore.

Sötnosarna cyklar..

Friluftspraktikanterna

Vi är inte särskilt friluftiga av oss i vår familj. Eller, mannen är nog kanske det innerst inne, djupt därinne någonstans. Vi är inte så mycket ute i skogen även om vi liksom gillar konceptet. Det ville vi ändra på idag och  tog en förmiddagstur ut i skogen bakom Kvibergs kyrkogård. Theodore cyklade hela vägen dit (en kilometer och lite till), spelade lite fotboll och gick sedan i alla branta uppförsbackar i en hel timme. Vilken uthållighet han har den lille krabaten.

En del backar var så branta att de var trappor. Men det var ingen match för familjen Sharp.

Det roligaste med hela skogen var att kasta kottar.

Ibland får man vila benen lite. Men man vill inte bli buren. Nnnnnnej!

Vitsipporna har kommit till Gamlestaden!

Liiite tvååringsutbrott får man räkna med på vägen. Men det gick över fort.

Juicepaus.

Ännu mer bajs

Imorse kom Theodore, fullt påklädd och med blöja, och meddelade att han ville bajsa. Så då gick vi till toaletten och gjorde det.

Kanske är det nyhetens behag, men duktig är han oavsett.

Mer bajsprat

Ikväll har Theodore bajsat i toaletten två gånger till! Han blir så stolt varje gång han får spola och utbrista att bajset är borta.

Vi får helt enkelt se till att ha honom blöjfri så mycket som möjligt, för det är bara då han uppmärksammar att han vill bajsa - och inte bara gör det.

Duktiga killen!

Toalettpremiär

Theodore har varit lite röd på rumpan de senaste dagarna och därför har vi låtit honom gå utan blöja så mycket som möjligt. Det leder ju såklart till en del olyckor och de är bra tillfällen att prata om sånt här med potta och så. Han var ju rätt intresserad av pottan för ett tag sedan och lyckades både kissa och bajsa där - till vår stora lycka. Sen hände inte så mycket mer och vi pressade honom inte.

Men idag kom lite framsteg. Eller ganska stort kanske. Theo hade redan bajsat på golvet två gånger och vi hade berättat för honom att när han ville bajsa kunde han säga till så kunde vi gå på pottan. Det var sådär intressant tyckte han men plötsligt sade han ändå till att han ville bajsa. Jag frågade om vi skulle gå till pottan men det ville han inte. Jag frågade om han ville gå på toaletten och det ville han! Jag satte honom på toalettkanten och höll honom i händerna medan vi småpratade lite. Och han bajsade! Duktiga killen! Han fick torka sig själv (efter att jag torkat klart) och spola. Det var roligt tyckte han .Förhoppningsvis så roligt att han vill göra det igen.

Hjärtekatten. Kanske den finaste virkningen du kan göra.

Jag och min kompis Susanne har startat ett stort välgörenhetsprojekt som går ut på att skänka handvirkade Hjärtekatter till barnhjärtavdelningen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Tanken är att varje nytt litet hjärtebarn ska få med sig en Hjärtekatt hem. Du kan läsa mer om projektet på Hjärtekatts-webben.

Du kan också vara med och hjälpa!
Det föds omkring 1000 hjärtebarn i Sverige varje år. Helst av allt vill vi ju såklart att alla de här barnen ska få en egen Hjärtekatt, men det blir mååånga maskor att virka - så vi har satt upp ett mål på 100 katter till att börja med. Det är ganska många det med så vi behöver hjälp!

Kan du virka? Har du lust att virka en Hjärtekatt åt oss? I så fall får du rabatt på garnet!
Dessutom märker vi din katt med ditt namn och din bloggadress, om du har en, innan vi skänker den vidare.

Det är en rolig virkning, du får rabatt på garnet och ett hjärtebarn får en present. Alla vinner! Instruktioner för hur du virkar din Hjärtekatt samt en komplett lista över de garnbutiker som erbjuder rabatter finns på Hjärtekatts-webben.

Kan du inte virka men vill hjälpa ändå?
Hjälp oss att sprida budskapet! Skriv om oss på din blogg, gilla vår Hjärtekatten-sida på Facebook, följ oss på Twitter! Vi har flygblad som du kan skriva ut och sätta upp, banners som du kan sätta på din hemsida/blogg och det är fritt fram att använda bilder och texter från Hjärtekatts-webben så länge du länkar till den.

Längre fram kommer vi att presentera fler sätt att hjälpa. Exempelvis genom att skänka ett garnpaket. Du skänker garnet - vi virkar!

Nu kör vi!

Cykelkillen nummer ett

Nu har Theodore kommit på det där med att sitta och sparka sig fram på cykeln och det går undan kan jag lova.

Cykling är fortfarande favoritsysslan och det är stört omöjligt att få hem honom ibland.

Nu är det dock favoritsyssla nummer två som gäller. Gunga. Vi är ute på gården och lyckan är total när han får sitta tillsammans med en stor pojke i gungan.

Vädret är strålande, jag har mineralvatten och snart ska jag hem till Sushila och rensa garderober. Livet är ganska gött ändå.

Såld!

Och bara sådär så var den lilla fågeln såld. Det var Sofia som köpte den till Almas lilla syskon som kommer i juni.

Annars har jag inte så mycket nyheter att berätta om. Eller, grejen är att jag har två stora och spännande nyheter men jag ska inte berätta om dem ännu. Jag måste vänta lite. Men snart ska ni få veta.

Nej, jag är inte gravid.

Peeep!

Liten grön fågel upplagd i Till salu.

Krasslig ändå?

Theodores feber och hängighet från i fredags försvann ju som genom ett trollslag över natten till lördag och hela helgen har han varit sitt vanliga pigga och spralliga jag. Vi har lekt många timmar i det fina vädret och han har cyklat massor.

Och så vaknade han nyss jätteledsen och ville absolut inte ligga ned. Han var supertrött och ville bara sova men vägrade ligga ned. Han somnade både sittande och stående.

Låter inte det som typiskt öronont? Så brukar i alla fall Theodore göra när han har ont i öronen. Han har dock ingen feber och är inte förkyld, måste man det för att ha öroninflammation?

Nu sover han sittande i min säng uppallrad av alla mina kuddar, efter en panodil-supp. Förhoppningsvis sover han gott och vaknar pigg och frisk. Annars får jag nog gå och få hans öron undersökta imorgon.

Paus från allt förutom varandra

Theodore vaknade helt feberfri imorse och har mått ganska bra hela dagen. Lite extra grinig kanske men det kan ju vara humöret bara. Skönt att han inte verkar bli sjuk i alla fall. Det var väl något tillfälligt det där med febern.

Nu blir det inget mer bloggande ikväll för jag och mannen ska umgås i soffan. Kanske framför en film. Utan mail, utan telefoner, utan bloggar, utan datorspel, utan Facebook och forum. Utan stickning och virkning. Bara vi. Det är sånt vi måste öva på i vår familj, hur knasigt det än låter.

Vi hörs imorgon!

Inte pigg alls

Se på de där trötta och blanka ögonen. De bara skiner feber lång väg. Men nej, han var inte varm. Bara trött och ledsen och hängig. Han sov dåligt natten till idag och var ledsen på morgonen men blev glad över att gå till dagis. Väl på dagis hade han varit lite ledsen vid lunch men klarat sig bra hela dagen. På vägen hem fick han leka en stund med nya cykeln på gården men blev plötsligt jätteledsen och vi gick hem.

Ingen mat och ingen saft. Inte ens glass. Bara ligga i soffan och se på Stora maskiner. Halv sju tyckte jag att han varit tapper länge nog och vi bytte om till pyjamas. Vi skulle läsa "Geoff" till godnattsaga men innan jag ens tagit fram boken hade pojken somnat i min famn.

Vid åttatiden vaknade han igen och var ledsen. Jag tog fram örontermometern och visst var den där - febern. Jag såg inte exakt hur mycket för det var dunkelt i rummet, men en klar 38 såg jag i alla fall. En Panodil-supp och en omnattning (i min säng) senare och han sover mycket lugnare.

Hoppas att han mår bättre imorgon för snart anländer storebror med tåget och imorgon hade vi ju tänkt åka till galaxen och titta på bondgårdsdjuren.

Beställningskofta nummer två

Jag åt lunch med finaste Caroline idag. Förutom att äntligen ses, och äntligen kunna prata utan vilda barn som pockar på vår uppmärksamhet, var syftet att jag skulle lämna över den färdigstickade koftan och mössan som hon beställt. Jag är verkligen jättenöjd med den här koftan och det verkade som att Caroline var nöjd hon med. Lilla Stella kommer att vara fullkomligt bedårande i den här.

Stickad i Drops Lima efter det här mönstret. Fina vita porslinsknappar från Strikk. Storlek 2 år. Total tidåtgång:  22,5 timmar för kofta och mössa.

Har jag gjort något?

För några dagar sedan registrerade jag en domän, thepas.se, som jag kopplade bloggen till. Tanken är att den gamla adressen ska fungera lika bra som vanligt men de senaste dagarna har jag sett mina läsare bli färre. Är det så att vissa av er inte kommer hit som vanligt? Fungerar era vanliga länkar eller kommer ni som fortfarande läser från Facebook eller andra ställen där jag länkar inläggen direkt?

Eller är det bara jag som skrivit ovanligt tråkigt på sista tiden?

Theodores första cykel

Igår kom ett paket på posten. Ett paket som föräldrarna Sharp gått och väntat på med spänd förväntan. I paketet låg nämligen Theodores första cykel! Vi visste att han skulle bli överförtjust men inte kunde vi tro att det skulle bli sådan succé som det visade sig bli. Pojken sken upp som en sol och ville inte släppa cykeln ur grepp eller blick på flera timmar. Det var först efter ananas-muta som han gick med på att gå hem över huvud taget.

"Gå-med-cykel"-tekniken bemästrade cyklar'n nästan med en gång. En eller två små vurpor så hade han koll på balans och styrning.

Nej. Jag tänker inte gå hem.

Men ok då. Om jag får två hela ananasburkar.

Duktiga pojken cyklade både till och från dagis idag. 50 minuter tog det enkel väg. Vad gör man inte för sina barn. När han kom hem fick han en egen cykelnyckel (min gamla avbrutna) som han själv kunde "låsa" sin cykel med. Sedan lades den i jackfickan - som mammas nyckel. Han var mycket nöjd.

Mycket snack och ingen stickverkstad. Eller?

Det var ett tag sedan jag skrev något vettigt om handarbete här på bloggen, men det betyder ingalunda att mina händer legat sysslolösa i mitt knä i tevesoffan. Nejdå, nog har jag handarbetat. Beställningarna har rullat in, presenter har stickats och lite nya hemliga projekt har påbörjats.

Röd kort kofta stickad i Karisma från Garnstudio. Mönster från Garnstudio. Beställningsstickning som skickats till lilla Lova.

Liten sjal stickad i Semilla DK från BC Garn. Mönstret, Floe, finns på Ravelry. Födelsedagspresent åt min fina mamma.

Tumvantar stickade i Alpaka Fashion från Schachenmayr. Mönstret, Cabobble, finns här. Födelsedagspresent åt bästa Jenny.

Bläckfisk virkad i Muskat från Garnstudio. Mönster från boken Amigurumi World. Ligger bland dammråttorna under Theos säng.

Och så har jag virkat och skickat en beställningskatt i Muskat och Safran från Garnstudio som jag glömt att fotografera.

En beställd rödvitrandig kofta och en mössa i Lima från Garnstudio, av samma modell som Theos Gå-bort-kofta, är också just färdigstickade och väntar på att levereras till lilla Stella.

På virknålen sitter just nu ett hemligt, stort och roligt projekt som jag kommer att berätta om lite senare. På stickorna sitter bakstycket till en vinröd vintage-väst åt Sushila och nästa beställningsstickning blir ett par ljusgrå Converse-tossor. De turkosa har jag just sålt på handgjordasaker.se.

Så nog händer det saker på handarbetsfronten alltid!

Sålda!

Geoff

Theodore har en ny sagofavorit. I Den stora Richard Scarry-boken finns en saga om en räv som heter Rudolf. Han är flygfantast och har flera hangarer med flygplan, helikoptrar, luftballonger och zeppelinare. Theodore är helt galen i "Geoff" och vill att vi läser den lilla sagan om och om igen. Minst tre gånger i rad. Idag har jag läst Geoff fem gånger. Första tre gångerna klockan halv sju imorse.

Hästsvans

Både praktiskt och bedårande.

Finlitteratur

Theodore läser senaste favoritboken - 100 bilar och fordon.