Vilken morgon! Och klockan är inte ens åtta.
Väckarklockan ringde klockan fem, bara det liksom. Jag skyndade mig upp för att hinna bli färdig till sex då Theo skulle väckas. Istället vaknade pojken helt själv vid halv sex och jag fick muta in honom i duschen för att kunna fixa mig utan att riskera att han gjorde något livsfarligt. I duschen vet jag åtminstone var han är och vi är i samma rum.
Allt var frid och fröjd tills jag skulle gå från dagis. Nu lämnar jag ju mycket tidigare än vanligt och Theos vanliga fröknar var inte där, så för kanske andra gången någonsin fick jag lämna en ledsen pojke. Jobbigt.
Nåväl. Efter halva vägen mot centralen fick jag punktering. Igen. Alltså fick jag gå jättefort med cykeln för att inte missa bussen. Som tur var hann jag, men jag kom så sent att jag inte fick någon sittplats.
Punka betyder också att jag får gå hela vägen hem från centralen eftersom man inte får ta cyklar på.spårvagnen, och jag måste ju få hem cykeln och få den lagad tills imorgon. Suck!!
Så nu står jag här på bussen. Genomsvettig och stressad. Men jag är i tid i alla fall. Och vädret är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar