Med risk för att vara tjatig: Myshelg

Men ärligt talat, är det inte det hösten är till för? Att mysa och ligga i soffan under täcket med ett glas rödvin efter en god middag? Frågar du mig vet du svaret.

Det har spöregnat och stormat i mitt (vårt) Kortedala och trots att det varit kallt även inomhus (jäkla Stena Fastigheter) har det varit varmt varmt varmt i mitt hjärta. Jag älskar de helgerna vi har Edward och när han åkt hem känns det alltid tomt och jag tänker alltid att "nästa heg kommer att bli tråkig utan honom". Om han inte varit extra bråkig det vill säga... men det var längesen nu (ta i trä). Och sen kommer våra ensamma helger och varje gång förvånas jag över hur romantiska de blir! Vi gör oftast ingenting grandiöst men maken till vardagsromantik har jag aldrig sett maken till.

I fredags överraskade jag mannen med att gå lite tidigare och möta honom vid tågstationen, vi gick till Hemköp och handlade mat till middagen (getost- och lufttorkad skinkfylld kalvschnitzel med klyftpotatis gjord på delikatesspotatis). Mannen hade köpt med sig ett par flaskor vin och en flaska Bacardi... vad heter den? Den med vattenmelon? Den godaste. Hur som helst. Vi åkte hem och lagade mat och tände ljus och åt och drack vin och lyssnade på Band of Horses kommande skiva (Rekommenderar! Jag älskar ju det här bandet och jag tror att album nummer två kommer att växa sig lika stort och underbart som album nummer ett). Det var alldeles underbart. Sedan såg vi en live-inspelning med Anthony and the Johnsons på SVT. Det var så stämningsfullt och vackert (särskilt efter två glas rödvin) att jag var tvungen att smågråta lite.

På lördagen gick vi upp runt 06.00 för att se Formel 1-kvalet (ja, man får ge och ta, han står ut med min musik och jag står ut med Formel 1. Det är faktiskt ganska underhållande när man sätter sig in ordentligt). Sen sov vi. Sen åkte vi in till stan och köpte födelsedagspresent till min far och två datorspel till Edward (det var rea och vi gillar inlärningsspel). Först förirrade vi oss ut mot Mölndal i jakt på en speciell cykelaffär som var stängd (så nej pappa, du får ingenting cykelrelaterat). Vi åt underbart god middag på S.P.I.C.E innan vi åkte hem och satte oss i soffan under täcket igen. Där har vi tillbringat stora delar av helgen.

Imorse gick vi upp 06.00 igen och såg det faktiska Formel 1-loppet. Det var superspännande med regnigt väder och många avåkningar men inga allvarliga olyckor. Vår kille vann. Sedan sov vi igen. Sedan in till stan för att leta duschdraperi innan mannen lämnades av på tågstationen (tidigare än vanligt :( ). Jag köpte senaste numret av Simply knitting för att jag blev kär i de små Noas Ark-djuren. Jag kommer inte sticka båten men är mycket sugen på de små djuren. Jag försökte hitta en bild eller länk eller så men jag hittade absolut ingenting. Ni får tro mig när jag säger att det är söta.

Allt för nu. Jag ska sticka på något jag har haft liggande alldeles för länge...

Mössfrossa

Nu verkar det som att alla vill sticka mössbaskern från Garnstudio. Jag vet att Dödergök stickar på en, Knitted_Painting tänker också sticka en för jag fick ge henne mönstret och alldeles nyss såg jag att Stick å Brinn också är sugen på en. Snart kommer hela Sverige, nej hela världen, gå omkring med en mössbasker från Garnstudio!

Fuck Ups kan också vara trendsättare.

Bra dag

Motsatt till vad man skulle kunna tro är det en bra dag idag. Vädret är höstsoligt, jag har piggnat till lite från förkylningen, jag gör spännande saker på jobbet och min älskling kommer till mig om tre och en halv timma. Han har med sig vin och en överraskning och vi ska mysa med god middag ikväll. Vi behöver det.

Snörvel!

Barnbaciller är inte att leka med, men jag tror att mitt imunförsvar gör sitt bästa för att hålla mig ovanför ytan. Jag är snörvlig och trött och har ont överallt men jag har ingen feber och det känns inte värre än igår så jag tror att det håller på att vända. Jag hoppas.

Mellan snytningarna stickar jag på en prickig blåglittrig scarf i Kido Lame. Eller prickig är fel, det är ett hålmönster men jag tycker mer om att tänka på den som prickig. Garnet är i alla fall mörkblått med ett stänk av guldglitter och är mycket finare än jag först tänkte när jag köpte det. Det är en upplevelse att sticka med för jag har aldrig stickat med ett så tunt garn förut, och så blir det så mjukt!

För övrigt är det iskallt i min lägenhet. Jag sitter under en filt med jeans, strumpor, linne och kofta men fryser fryser fryser. Det är inte bara förkylningsfrossa för nästippen och fingrarna är alldeles iskalla. Tänker de höja värmen någon gång eller?

Min förträffliga man

Grattis älskling! Det är inte alla som blir head-huntade sådär.

Stor bilduppdatering

Jag kom på att jag ju har överföringskabeln till kameran här så nu kan jag bjuda på stor bilduppdatering!

Busborgen
Eddie tar kort på pappa och bonusmamma. Säg aaaaah! Självklart är stickningen med.




































Eddie och extramamma är nyvakna och mysiga



















Förlovningsfika
Se så mycket fint hembakt vi kunde bjuda på. Tusen tack till alla som kom och alla som hjälpte till.
































Lila baskermössa färdig!




















Senapsgul sjalsduk
Ja, det var ju tänkt att bli en halsduk men jag blev nog lite överentusiastisk med uppläggningen så det blir en sjal...sduk. Men det är ju inte illa.




































Snowflake Lace Socks
Och här har vi Snowflake Lace Socks stickade i Järbo Mohair. Jättefluffiga och mysiga.

Snowflake Lace Socks

Tjoho igen! Nu är mina fluffiga Snowflak Lace Socks i Järbo Mohair också färdiga! Jag gjorde om mönstret lite för att få annorlunda ben och jag är ganska nöd med tanke på att det är det mest avancerade mönstret jag stickat. Bilder kommer sen för nu har jag suttit uppe waaaay past my bedtime.

Godnatt!

Baskermössa # 2

Tjoho! Den lila baskermössan är nu färdig och blev ännu finare än den gula. Nu har jag fått snits på det där med rundstickor och den blev inte lika hårt stickad och därmed lite större. Passar bra för den som ska få mössan har större huvud än jag. Bild kanske kommer senare när jag har någon som kan hjälpa mig att fota.

Nu ska jag sticka klart mina fluffiga Snowflake Lace Socks, det är i princip bara foten på andra sockan kvar men de har legat i flera månader. Nu är det dags att de blir klara!

Omplantering och spöregn

Vad gör man med en fyraåring när det spöregnar ute? Man planterar om blommor och åker till Lek- och Buslandet såklart! Vi hann med massor av skoj igår och avslutade med att gå och handla och äta mysmiddag framför Scoobie Doo 2 (man får äta framför tvn när det är familjemys). Vi lekte så mycket att till och med föräldrarna somnade vid nattningen och vaknade inte förrän två timmar senare (eller, pappa vaknade och försökte väcka extramamma som efter en stund gick med på att sova i pappas knä i vardagsrummet).

Idag är det fint väder så vi ska äta höstpicknick i lekparken och ikväll blir det familjemys med lördagsgodis framför en film. Antagligen blir det Grinchen igen som vanligt (men jag är nöjd om det inte är Scoobie Doo igen och igen och igen). Eddie älskar filmer av typen Scoobie Doo 1 och 2 (den filmatiserade) och Grinchen, såna som inte är tecknade men inte helt otecknade om ni förstår vad jag menar? Är det någon som har förslag på fler sådana?

Återfall

Igår kväll fick jag mycket tråkiga nyheter av familjekaraktär. Det gjorde att jag idag varit väldigt ledsen och ofokuserad. Jag fick faktiskt gå hem tidigare från jobbet. Jag tänkte att jag skulle försöka rycka upp mig genom att träna (det skulle jag ändå göra idag) men efter en halvtimme i gymmet orkade jag inte vara där längre utan åkte hem. På vägen gick jag in till Jourlivs och nu har jag gjort någontign jag inte gjort på länge. Jag hetsåt. Utan att tänka och utan att vara sugen slukade jag chips med dip, choklad och smågodis. Det var knappt gott alls och nu mår jag jätteilla och är ännu ledsnare än innan. Jag har verkligen skött mig bra med kost och träning sedan efter semestern och jag vet ju att det här beteendet får mig att må mycket sämre. Ändå sitter jag här. Illamående och ångerfull. Jag kan inte ens koncentrera mig på att sticka - och det som i princip går på autopilot med det här enkla mönstret.

Kan ingen bara komma och rädda mig ur den här ledsenheten? Tur att mina små älsklingar kommer till mig imorgon. Jag ska kramas kramas kramas.

Sticktorka

Lycligtvis mådde jag bättre och bättre under dagen och när jag kom hem hade jag energi nog att städa och vika en gigantisk laddning tvätt. Sedan satte jag mig nöjt i soffan och såg på Desperate Housewives med den lila baskermössan i händerna. Den är verkligen rolig att sticka! Mönstret är lätt att lära sig utantill men erbjuder precis lagom utmaning för tv-stickande. Det är egentligen bara ett parti (det mellan ökningarna och minskningarna) som är lite trögt. Det blir nog standardjulklappen i år.

Annars går det trögt med stickandet. Jag har inte så mycket tid att sitta ned och sticka, det blir lite då och då. På spårvagnen, på lunchen och så vidare. Snart är det dags att ta itu med ett par surdegar som ligger i korgen. Alla sockor till exempel. Suck.

Fuckit!

Som straff för att jag fick hybris och skrev att jag kände mig som Iron Man igår mår jag pyton idag. Mitt huvud gör ont, jag är jättetrött och har svårt att fokusera blicken. Lite oroande. Och lite jobbigt eftersom jag fortfarande har saker som måste bli färdiga på jobbet. För att inte tala om allt jag måste läsa när jag kommer hem, men då kan jag åtminstone ligga i soffan. Mmm... soffan.

En påminnelse om att jag är en Fuck Up trots allt

Kommer ni ihåg att jag stickade ett mobilfodral? Det var fint. Det var egentligen bara en liten detalj jag ville ändra - jag hade sytt ihop det lite nedtill, för att hindra telefonen från att glida igenom, men lämnat ett hål för kontakten till hands free-enheten - och det fungerade inte så bra som jag hade tänkt mig. Jag satte mig för att sprätta upp botten och vipps hade jag klippt av en maska och allt var förstört. Suck. Jag måste verkligen ha något typ av fodral till telefonen med tanke på hur jag hanterar den så det var bara att sätta sig och sticka ett nytt. Den här gången blev det mycket mindre avancerat, enkel ribbstickning (1r 1a) i ett garn jag inte vet vad det heter för jag köpte det som rest på Strikk för länge sedan. Det är guldgult och lite halvblankt i alla fall. Det blir fint trots enkelheten.

Igår hann jag inte riktigt med allt jag hade tänkt men jag är ändå nöjd. Jag fick reklammationslappen till SJ ifylld, jag tränade och handlade och diskade. Jag börjar för övrigt känna av resultaten av träningen nu. Det är så skönt! Jag gick efter jobb och ganska hård styrketräning med mina tunga påsar upp för backen hem till 10-våningshuset men jag var inte speciellt trött alls. Trots att jag bar på 4,5 l mineralvatten, 1 l mjölk, 1 l Proviva, bröd, frukt, färdigmat till matlådor, messmör, en stor ryggsäck och en tung axelväska kändes det knappt. I am Iron Man.

Ren och prydlig helg

Aahh! Doften av allrengöringsmedel och möbelputs! Den här helgen har vi storstädat mannens lägenhet. Stordisk, rensning, sorrtering, slängning slängning slängning, damning, dammsugning, skurande och golvtorkande. Det tog hela helgen men det var det verkligen värt.

På lördagskvällen var vi ute och åt med svärföräldrarna. Det var mycket trevligt men vi var lite trötta av att ha slängt uppskattningsvis 700 kg skräp.

Stickningen går framåt. Ena fingervanten är klar och nästa lite lite påbörjad. En lila baskermössa är också på stickorna.

Klockan är kvart i åtta och jag måste gå till jobbet strax men jag vill bara lägga mig i sängen igen. Tåget var en timme sent in till Göteborg igår, så jag stod en timme i Katrineholm och väntade. Det gjorde att jag missade sista ordinarie spårvagnen och fick vänta 20 minuter på första nattvagnen. Jag kom hem kvart över ett. Det känns som att jag har sovit i fem minuter och jag har inte ett rent plagg trots att jag tvättade förra veckan. Var har alla kläder tagit vägen? Och så måste jag diska när jag kommer hem (sista gröttallriken i morse). Efter träningen. Och handlingen. Och så får jag nog ta tag i att vika tvätten och inte låta den ligga i fåtöljen i sovrummet. Kanske kommer det fram ett plagg eller två...

Mulen mysig höstdag

Klockan är 07:20 och utanför mitt fönster är det mulet och regnigt. I hela mitt liv har det inneburit nedstämdhet och olust att göra något alls. Istället ser jag nu ut på den grå himlen med en varm känsla i kroppen. Det här kommer bli min bästa höst någonsin. Precis som det var min bästa vår och min bästa sommar. Jag ser framåt med bubblig hoppfullhet och längtar till varje ny dag som är så full av potential. Så vad är den stora skillnaden? Karl-Graham såklart. Han som kommit in i mitt liv och fyllt det med en mening i en tid då jag redan trodde att jag hade hittat den - och att den meningen var min karriär. Självklart är den fortfarande viktig för mig och jag tycker om vad jag gör men det är inte längre allt. Nu har jag en framtida man, ett bonusbarn och en framtid som ser så ljus ut att jag knappt vågar tro att det är sant. Det är svårt att sjunka ned i sin höstdepression då.

Dessutom har jag ju börjat träna och äta ordentligt. Tydligen tycker kroppen om att få frukost, lunch och middag.

Hur som helst. Igår tränade jag och satt sedan hela kvällen och pratade med min brors flickvän (och mamman till min lilla älskling Hampus) medan jag försökte förstå mig på min nya mobiltelefon som äntligen äntligen går att använda. (Jäkla Tele2 som behöver flera veckor på sig att fixa ett 3g-simkort.) Surt bara att mitt gamla minneskort inte går att använda i den nya telefonen. Det betyder att jag måste leva med 512 mb musik istället för 2 gb. Jobbigt. När ringarna är avbetalda ska jag köpa ett 4 gb-kort.

Ikväll bär det i väg till Västerås igen. På tåget ska jag sticka klart den första fingervanten och börja på den andra. Som omväxlingsjobb (för man tröttnar rätt snabbt när man stickat en fingervante och börjar på tvåan) ska jag nog ta med mig garn till en ny baskermössa. Det blir en julklapp.

Nu måste jag packa och äta frukost.

Mys

För att trösta mig själv för att jag har tvätt idag tänker jag mysa hela kvällen och bara göra saker jag känner för (förutom tvätten då). Planen är att tända ljus, lyssna på höstmysmusik, dricka te, äta morotsbröd med messmör och gurka, se på Top Model Sverige, kanske sticka lite och kanske kanske om jag får dåligt samvete: läsa mer familjerätt. Jag tror att jag tar det lite lugnt med det ikväll för mina anteckningar kommer i alla fall inte komma till nytta förrän tidigast söndag nästa vecka. Förmodligen inte ens då.




















Kanske kan jag få ett par varv stickade på fingervanten. Och så kan jag limma fast toppen på min ena plaststicka nummer 12 som har fått för sig att gå sönder och ramla av hela tiden.

Visst kan man väl lämna värmeljus tända i sina ljushållare medan man går ned till tvättstugan? Om de inte står nära något av tyg...

Lite mindre stress idag

Jag hann faktiskt med alt jag ville hinna med igår och det känns hur skönt som helst. Jag tog tag i en massa jobbiga saker på jobbet och tränade och handlade och diskade och läste på om umgängesrätt. Dessutom hann jag se på vadjag trodde var det sista avsnittet någonsin av Gilmore Girls innan jag insåg att det kom ett till avsnitt direkt efteråt - när jag redan stängt av tv:n. Shoot. Jag får se reprisen i helgen.

Har jag förresten sagt att jag har världens underbaraste fästman? Jaha, det har jag kanske, men det tåls att sägas igen. Han ger mig all den kärlek, omtanke, bekräftelse och stöd jag behöver och lyckas ständigt förvåna mig genom att bli lite bättre hela tiden. Igår övertygade han mmig om att han, i min väska, installerat ett zombie-skydd som gjorde att inga zombies kunde komma in i min lägenhet eller komma i närheten av mig någon annan stans där väskan är med. Så tokigt men så fullkomligt underbart.

Anhopning

Plötsligt händer allt samtidigt och tiden bara rinner mellan fingrarna. Jag har supermycket att göra och har inte ens tid att sticka! Kanske på tåget hem från Västerås på söndag...

Det blev inte mycket stickat på tåget hem i söndags för jag satt bredvid en så trevlig tjej från Trollhättan. Det är i alla fall tre fingrar kvar på första fingervanten och halsduken är uppskattningsvis tre decimeter lång. Inte mycket till framsteg.

Jag kan däremot tala om hur reglerna för underhållsbidrag och underhållsstöd fungerar.

Nu måste jag spriinga iväg och handla lunch. Sen jobba. Sen träna. Sen handla. Sen äta. Sen diska (inte en enda ren gröttallrik kvar!). Sen läsa mer om umgängesrätt. Sen sovasovasova.

Ingen tid

Idag har jag inte tid att blogga. Jag ska fökovra mig i familjerättens snåriga värld.

Så många tack!

Det här blir ett kort inlägg för jag är alldeles utmattad av resande och för lite sömn och förlovningsfestande och trilskande baby-mamas.

Hur som helst. Det var en alldeles underbar fest och i fick så fina presenter. Tack till alla som ville komma och tusen tack för de fina presenterna! (Och tack till David och Gunvor som gjorde allt möjligt)

Och tusen tack vill jag även säga till alla er som skrivit så fint om mitt inlägg om rädsla. Det värmer verkligen att se att det finns fler som jag. Att jag kanske inte är fullkomligt sinnessjuk när allt kommer omkring...

Jag är en mörkrädd person

Jag har stora problem att sova ensam. Så har det varit sedan jag var liten. Jag kommer ihåg att jag alltid ville att mamma skulle vara hos mig tills jag somnade, och om jag vaknade på natten sprang jag alltid in till henne och pappa eller lillebror. Så höll jag på ända upp i tonåren.

Nu när jag bor själv blir jag såklart tvungen att sova ensam (dvs tills min älskling får ett jobb i gbg och kan flytta hit) och jag antar att det har gått ganska bra de här 6 åren. Så länge jag har nattduksborslampan tänd. Och hallampan. Och kökslampan. Och vardagsrumslampan. Och badrumslampan i fall jag behöver gå på toa på natten. Jag måste dessutom sitta uppe tills jag är så trött att jag i princip somnar innan huvudet når kudden.

Som om inte det vore nog drömmer jag ofta mardrömmar. Ibland handlar de om att jag inte klarar av saker jag måste göra. Som att slå ett telefonnummer, till exempel 112. Ibland handlar drömmarna om spöken. Jag är livrädd för spöken. Då och då handlar drömmarna om zombies. Som i natt till exempel. För ett par år sedan kommer jag ihåg att jag inte kunde förstå hur så många kunde finna det så skrämmande och fascinerande med zombies. De var ju inte ett dugg läskiga. Och så slog det mig plötsligt, när jag såg någon av filmerna i Dead-triologin - möjligtvis Night of the Living Dead, att de är bland de läskigaste skräck-fenomenen som finns! Inte bara för att de jagar människor för att döda och äta dem utan för det samhälleliga förfall ett zombie-scenario skulle innebära.

Jag såg med ett nytt intresse Dawn of the Dead, Night of the Living Dead, Day of the Dead (och alla remakes) och 28 dagar senare. Jag började fascinerat dagdrömma om att vakna upp en morgon av att allt är obehagligt tyst. Att tv-sändningarna handlar om något okänt och obegripligt. Att jag ser ut genom fönstret och ser lemlästade människor hasa omkring på parkeringsplatsen tio våningar ned. Hur säker är jag här uppe? Om zombiesarna är i trappuppgången borde jag vara trygg för dörren är låst. Och de kan inte klättra upp för balkongen (för de är ju av den där tröga långsamma typen) och dörren till den är ändå stängd. Ok, så jag är säker här inne. Men mat då? hur länge räcker den? Jag har aldrig konserver och sånt hemma och frysen brukar vara tom. Pasta fungerar tills strömmen slutar fungera. Då får jag svälta. Och hur länge fungerar vattnet? Ingen vet att jag är här ensam och jag vet inte om mina nära och kära är oskadda. Jag antar att jag skulle skriva ett meddelande på ett lakan och hänga ut genom fönstret för att visa att jag lever och hoppas på att någon kommer med en helikopter.

Hur som helst. Jag är lite sjuk och har en vild fantasi. Va var jag nu? Jo, mardrömmar. Jag hade en zombiemardröm i natt. Den här gången hade zombiesarna tagit sig in i min lägenhet och jag satt inlåst på toaletten. Det var helt kört med andra ord. Jag vaknade mitt i natten med ett skenande hjärta och en kropp på helspänn. Det var svårt att somna om.När jag kom hem från träningen i dag och skulle duscha var jag rädd för att vara i badrummet. Helt ologiskt, jag vet, men rädslor är inte alltid logiska. Nu är det natt och jag borde verkligen sova eftersom jag ska upp extra tidigt för att packa inför helgen i Västerås (och förlovningsfesten!). Det hjälper inte att se på tv. Det hjälper inte att prata med min älskling. Det hjälper inte att tv:n är på och att alla lampor är tända. Jag är för rädd för att sova i alla fall.

Jag vet inte var denna otrygghet kommer i från, hur den uppstod eller varför, men jag är ganska trött på den.

Mobilfodral färdigt

Så här blev det. Mycket enkelt och tubformat. Det behövs ingen knapp eftersom fodralet är så pass tight och garnet gör det så styvt att telefonen inte ramlar ut. Dessutom ville jag inte ha något hårt som skulle kunna trycka på displayen (och skada den) eller knapparna (och ringa upp folk, jag avskyr knapplås). Dessutom skulle telefonen var lätt att ta ut snabbt för att se vem som ringer eller vilken låt som spelas. Det skulle dessutom finnas ett hål i botten för hands free-kontakten. Skönt att för en gångs skull sticka en "bra att ha"-grej till mig själv.

Pust och stön!

Alltså, hur allvarligt är det när man blir helt utmattad av att dammsuga och våttorka 58 kvadratmeter golv? Efter golvstädningen vattnade jag blommorna och gjorde iordning lite mat och nu är jag helt slut! Jag skulle nog till och med kunna säga att jag är tröttare nu än efter ett lika långt tränningspass. Jag är i riktigt dålig form.

En annan sak... Som många kvinnor i min situation och ålder längtar jag efter barn. Jag vet att kommer att hända inom ett par år (ja, två-tre eller så) och jag ser fram emot det jättemycket. Jag är dock (som så många andra) väldigt väldigt rädd för själva graviditeten och förslossningen. Jag har drömt mardrömmar om förlossningar sedan jag var i yngre tonåren och jag kan inte höra om dem eller se dem på tv utan att bli yr och illamående. Ändå kan jag inte låta bli att söka upp information och se på alla sjukhusprogram och liknande där man kan se dem. Och varje gång gör de mig så illa till mods. Dessutom är ämnet barn och graviditet och förlossningar väldigt känsliga för mig. Min fästman har ett barn sedan tidigare och jag är nyfiken men sååå rädd för att fråga om den graviditeten och den förlossningen. Jag vet lite men varje gång ämnet kommer upp blir jag ledsen och... jag vet inte. Ledsen. Där är det ju så många fler känslor att ta hänsyn till såklart, avundsjuka till exempel, så det är extra känsligt. Nu har en av mina kollegor blivit gravid och jag följer allt som händer med skräckblandad förtjusning. Jag har en känsla av att hennes upplevelser och berättelser kommer att göra det lättare för mig. Att hon på något sätt kan göra det mer konkret och inte verka som det där stora läskiga underbara fasansfulla. Jag hoppas det. Jag antar att det har blivit bättre för för ett par år sedan var jag övertygad om att jag aldrig skulle skaffa barn på grund av förlossningsrädslan. Lite senare var jag övertygd om att jag kunde fixa det med kejsarsnitt. Nu vill jag ha en vaginal förlossning. Kanske kommer jag bli än mindre rädd vad det lider. Jag hoppas det.

Nu blev jaag babblig men jag såg en förlossning på Sjukhuset nyss och blev tvungen att stänga av. Well well. Nu ska jag äta sen kanske sticka lite till finalen av Project Runway.

En helt vanlig dag

Idag har det inte hänt något speciellt värt att berätta om egentligen. Jag har jobbat. Sen åkte jag hem och diskade en gigantisk disk. Nu ska jag äta middag bestående av pasta med lax och sparris. Jag har använt min gyllene mössa nästan hela dagen (det var faktiskt kallt på kontoret) och börjat på ett par gyllene fingervantar med samma mönster i garnet Jasmine från Kinna Textil. Jag funderade först på att sticka dem i Alpacka som det står i mönstret (samma som mössan) men sen ångrade jag mig. Det är mer spännande med två olika nyanser och strukturer. Det blir nog toppen.

Nu ska jag äta klart och kanske sticka lite på mobilfodralet.

Puss!

Det blev en mössa

Jag var osäker på om det skulle bli en basker eller en mössa. Det blev en mössa och den ser större ut på modellen än på mig, och jag har ändå ett ganska litet huvud. Hur som helst. Den är alldeles bedårande
- min lilla senapsgula mössa. Jag har fortfarande inte kameran hemma men jag vill ändå visa upp min stolthet. Så här får ni se, i obeskrivbar dålig kvalité: Baskermössan!

Äntligen!

Äntligen äntligen äntligen har jag fått håret färgat igen. Nu är det mörkbrunt och jämnt och fint och inte gråbrunt och disktraserött. Det var hur jobbigt som helst att inte ha några pengar och inte kunna färga håret. Lyxproblem, jag vet, men jobbigt för det.

Och Baskermössan är i stort sett klar (stickade hos hårfrisörskan), jag måste bara byta stickor för nu är det för få maskor för att få plats på rundstickan. Och så fästa trådarna förstås, men det är ju bara fyra stycken så det går på ett nafs. Vi får se om jag gör det när jag kommer hem eller om jag tar hand om mitt sjöslag till lägenhet istället. Eller om jag bara däckar (sjöslag - däck. Hehe. Äkta göteborgshumor) istället efter en hel arbetsdag och träning och handling. Men diska måste jag. Har gigantiska degbunkar och plåtar och whatnot att ta hand om.

Men nu: e-mailsignatur åt hemlig kund!

Myshelg och kakbak

Mmmm! *mys*

Jag har haft en så underbart mysig helg! Min älskling var här och vi har slappat i soffan, sovit till film (ja alltså, jag har sovit till film), bakat kakor och kommit på vad vi önskar oss i förlovningspresent (tydligen ska man få sånt). Det blir Pavina-glas från Bodum från ena sidan och Focus Deluxe-bestick från andra sidan. Jag är inte den som har kalas för att få presenter men de här underbara sakerna säger man inte nej till.










Resultatet av bakningen kan du se här. Det blev choklad- och kanelkakor, kolasnittar och en kaka jag inte kommer ihåg namnet på men man gjorde karamell som man krossade och hade i degen innan man gräddade kakorna. Supergoda allihopa.















Vad kan jag mer tänkas uppdatera om... Jo, stickningen! Jag har stickat vidare på den senapsgula baskermössan och har bara minskningarna kvar. Dessutom har jag börjat sticka på ett litet mobilfodral i samma stuk som min misslyckade Manly mitt. Här syns dåliga bilder på mössbaskerstickningen. Kameran är i Västerås så håll till godo med dålig färgåtergivning från min mobilkamera.

























Jag är förresten inne i en sån där irriterande musik-mellan-period. Allt känns trist och gammalt och ingenting känns särskillt intressant. I år har jag haft min Danzig-period, min Nick Cave and the Bad Seeds-period, min Misfitsperiod och Morphine. Och Slayer och Pulp och Jarvis Cocker. På senare tid har det varit Elvis, Grinderman, Tegan & Sara, Anthony and the Johnsons, Band of Horses osv. Jag är sugen på något höstmysigt men har ingen aning om vad. Heather Nova känns tråkigt. Tori Amos och Fiona Apple också. Och Ed Harcourt. Johnny Cash och Kris Kristofferson likaså. Tråååk tråk tråk.

That was that och nu ska jag sticka vidare på mössbaskern. Är jag duktig kan jag kanske ha den redan imorgon.