18 september 2007

En påminnelse om att jag är en Fuck Up trots allt

Kommer ni ihåg att jag stickade ett mobilfodral? Det var fint. Det var egentligen bara en liten detalj jag ville ändra - jag hade sytt ihop det lite nedtill, för att hindra telefonen från att glida igenom, men lämnat ett hål för kontakten till hands free-enheten - och det fungerade inte så bra som jag hade tänkt mig. Jag satte mig för att sprätta upp botten och vipps hade jag klippt av en maska och allt var förstört. Suck. Jag måste verkligen ha något typ av fodral till telefonen med tanke på hur jag hanterar den så det var bara att sätta sig och sticka ett nytt. Den här gången blev det mycket mindre avancerat, enkel ribbstickning (1r 1a) i ett garn jag inte vet vad det heter för jag köpte det som rest på Strikk för länge sedan. Det är guldgult och lite halvblankt i alla fall. Det blir fint trots enkelheten.

Igår hann jag inte riktigt med allt jag hade tänkt men jag är ändå nöjd. Jag fick reklammationslappen till SJ ifylld, jag tränade och handlade och diskade. Jag börjar för övrigt känna av resultaten av träningen nu. Det är så skönt! Jag gick efter jobb och ganska hård styrketräning med mina tunga påsar upp för backen hem till 10-våningshuset men jag var inte speciellt trött alls. Trots att jag bar på 4,5 l mineralvatten, 1 l mjölk, 1 l Proviva, bröd, frukt, färdigmat till matlådor, messmör, en stor ryggsäck och en tung axelväska kändes det knappt. I am Iron Man.

1 kommentar:

Monica H sa...

Hihi, har du sett reklamen med hon som går mot strömmen uppför rulltrappan:)