Nu är pojken i stort sett frisk

... men när han är sjuk ser det oftast ut så här. Barnprogram på teve, pyjamas hela dagen,
trassligt hår och söta yoghurtar som man får äta framför teven (säg inget till pappa).

Min lilla Rapunzel

Han är så himla fin min lilla guldlock.

En sak mindre att ha ångest över, hälsar fisken.

Åååh, jag älskar vattenbassänger! Så fort jag krånglade mig i från kanten och lät det inte alltför kalla vattnet omsluta det där som jag inte fick tänka på var det som om allt det hemska bara rann av mig. All ångest bara försvann och jag fick för första gången på evigheters evighet använda och känna min kropp helt utan negativa känslor. Jag kunde använda mina musklers potential utan att begränsas av en tung och otymplig kropp.

Jag är tjock, alltså är musklerna starka, men på torra land är min kropp tung och slö och otymplig. I vattnet är den stark och fri. Mycket bättre förutsättningar för bra och lustfylld träning!

Det var jag och de andra tjocka tanterna i bassängen. Och det kändes så himla rätt! Nu ska jag gå så ofta jag kan. Helst två gånger i veckan. Som honung för själen!

(Hej, schitzo-Thepas heter jag)

Anywayz. Nu ska jag äta min välförtjänta efter-träning-middag bestående av en utsökt delikatesstallrik. Salami, paté, chèvre-ost, tomat, gurka och lite potatissallad. Yum! Till det Captain America på teven.

Life is good again.

När ångest inte bara är något man drar till med

Det är så lätt att bara säga. Att man får ångest över någonting. Det är ett ord man bara drar till med ganska lättvindigt. Jag gör det hela tiden.

Men jag lider också av riktig ångest. Alltså inte bara lite obehag eller ovilja inför någonting. tidigare i livet fick jag panikångestattacker av att gå ut. Alltså gå utanför min egen dörr. Av att slänga soporna eller gå en promenad. Att stå i kö eller resa var i princip omöjligt. Jag fick svindel, kallsvettades, blev blek och okontaktbar och magen knöt sig i kramp. Så hade jag det rätt länge innan jag förstod att det inte var normalt och att jag kanske borde få någon slags hjälp. Efter några månaders samtalsterapi gick problemen över och jag känner nästan aldrig av dem längre.

Nu har istället en annan typ av ångest krupit fram. Också utan att jag förstått att det varit på väg och utan att jag förstår vad den kommer ifrån eller varför. Men jag vet att den är kopplad till alla mina andra hälsoproblem på något sätt. Som höna eller ägg vet jag inte men allt är såklart sammankopplat. Man kan inte skilja på mental och fysisk hälsa. Allt hänger ihop.

Den här gången yttrar sig ångesten inte lika akut och panikartat. Det är mer som ett krypande obehag och en svaghet i kroppen. Jag blir darrhänt, får svårt att andas och känner oerhört stor oro i kroppen. Rastlöshet och en känsla av att inte stå ut i mitt eget skinn.

Precis så känns det nu. Och jag försöker skriva av mig känslan. Det fungerar sådär.

Jag har bokat in ett vattengympapass till klockan 18.45. Jag vill verkligen röra på mig för att må bättre och förutom cyklingen till och från centralen på väg till och från jobbet så tror jag verkligen att vattengymnastik är den bästa formen av träning för mig nu. Skonsamt för kroppen men ändå både styrka och kondition.

Men jag måste röra mig bland andra människor. Tillsammans med andra människor. Nästan naken i en kropp jag inte står ut med att leva i. En kropp jag inte står ut med att se eller kännas vid. Andra ska se mig när jag inte ens kan se en skymt av mig själv i spegeln på väg i och ur duschen i mitt eget badrum. Jag ser bort men andra kommer inte göra det. De kommer att se allt det hemska jag måste blunda för för att inte gå i tusen bitar. Den här kroppen som inte är min längre. De helt nya formerna den tagit. Alla utslag som aldrig försvinner. Alla nya stora illfärgade bristningarna som dök upp bokstavligt talat över en natt. Allt som jag förtränger så effektivt jag kan blir nu helt uppenbart och publikt.

Och det ger mig ångest. Riktig ångest.

Så på med stenmasken. Stäng in alla känslor, bra och dåliga, i ett hålrum djupt inne i själen. Blunda och gå rakt fram. Gör allt per automatik. Utan att tänka och känna. Låtsas som att allt är fint på utsidan. Som om du inte brydde dig om den där hemska kroppen. Prata med folk i omklädningsrummet. Skratta. Glättigt. Då ser allt normalt ut. Bit ihop. Bit så hårt du kan tills du kommer hem och kan ta av stenmasken. Då är det över. Träningen är gjord. Uppdraget slutfört.

Du har överlevt en gång till.

04.30

Tredje natten i rad utan sömn för mamman. Och för pojken såklart.

04.30 var det kört att försöka sova mer. Yoghurt och Toy story i soffan.

Världens bästa son. Eller: Dr Jekyll och Mrs Hyde rapporterar.

Alltså, oroande ofta är det som om Theodore känner på sig att jag eller pappan liksom inte är på topp - och så slår han till och är världens bästa son. Som nu.

När jag famlade efter mina sista halmstrån passade han på att sova så länge att jag hann vila i soffan tills jag kände att batterierna inte var helt tomma längre. Jag kunde gå ned och diska och när pojken väl vaknade var han på finfint humör och åt en Risifrutti. Sedan hjälpte han mig att plocka upp skräp på övervåningen. Vi hade några fina samtal om julgranar och karuseller och nu går han omkring med sin vagn och småpratar för sig själv. Och är alldeles bedårande såklart.

Dessutom har jag bestämt mig för att fullkomligt ge sjutton i allt vad präktighet och GI heter och helt enkelt beställa hemkörningspizza till middag. Man kan inte vara fröken duktig varenda dag.


Nä, jag ångrade mig faktiskt angående pizzan. Jag är inte ens särskilt sugen. Nu går jag ned och svänger ihop en omelett istället. Vi har en massa skräp i kylen som vi behöver bli av med. Och ost. Ost räddar alla kylskåpsrensningar.

Och nu fick jag ångest för att jag är en gnällkärring

Tänk på barnen i Afrika som svälter. Och alla som har det värre än jag, med min fantastiska familj, bästa vännerna och braiga jobbet. Här sitter jag och gnäller om att vara trött.

Men vaffan, life is tough!

När orka är allt som finns

Idag är en dag när allt är på gränsen. På gränsen till för mycket för mig att hantera. På gränsen till för stökigt hemma för att jag ska kunna stå ut. På gränsen till noll energi. På gränsen till att vara världens sämsta mamma. På gränsen till att jag bara vill sätta mig ned och grina åt allt. Men gränsen finns ju där. För man kan ju inte bara tappa taget och släppa allt. Det går ju inte. Man måste ju orka. Det är allt som finns.

Jag är ju inte kry, som ni vet. Jag orkar inte dra alla detaljer nu men jag har ju exempelvis ett blodtryck som är skyhögt för min ålder - av någon anledning som ingen ännu funnit. Och det har inte gått ned trots flera månaders mixtrande med mediciner. Det gör mig inte bara nedstämd rent mentalt och känslomässigt utan också väldigt trött rent fysiskt. Kroppen orkar inte med helt enkelt. Bara att röra mig och andas är ansträngande. Jag rör mig som i sirap, som om varje del av kroppen vore fastspända med gummiband som stramar och drar. Som om jag vore täckt av en stor tung blöt yllefilt.

Det är utgångsläget. Hänger ni med?

Och så har jag en tung arbetsvecka bakom mig med sjukt mycket att göra. Och upp klockan fem varje morgon för att hinna lämna på dagis innan jobbet. (Som tur är har lämningarna varit helt otroligt mysiga och förgyllt hela dagen). Och så två nätter med dålig sömn på grund av hostig pojke i sängen. Och så en man som jobbar två tolvtimmarspass i helgen vilket betyder noll avlastning med hem och pojke på hela helgen. Och så en sjuk pojke som inte vill leka själv i fem minuter. Som inte vill äta och inte sova utan bara gnälla, se på teve eller göra bus som att riva ut tidningar eller hälla kladdiga saker på golvet.

Det står disk i köket som behöver diskas. Fyra tvättkorgar med tvätt som ska vikas och läggas i skåp och lådor. Vardagsrummet är ett riktigt sjöslag där det på riktigt inte går att gå utan att trampa på skräp eller leksaker. Det gör mig illamående att gå omkring och titta på röran men även om jag hade haft energi nog att städa hade jag inte kunnat för Theo hänger på mig som en igel och ropar efter mig så fort jag är tre meter bort. Visst, jag kan ignorera honom och städa med hans gnäll i öronen men det gör mig galen.

Nu önskar jag att jag hade mina föräldrar på närmare avstånd. Inte i Kungsängen och Gnesta, sådär en femtio mil bort. Eller kanske en annan snäll släkting eller så. Jag önskar att jag hade någon jag kunde ringa och få lite avlastning. Lite barnvakt. Lite andrum. Någon som tog med sig lilla Theo hem eller ut i vagnen resten av dagen.

Då skulle jag börja med att gå och duscha. Tvätta håret. Sedan diska och dammsuga i köket. Vika tvätten. Laga ordentlig mat att ha till matlåda imorgon. Slänga allt skräp i vardagsrummet. Plocka upp alla leksaker. Dammsuga. Fotografera lite färdiga stickningar. Göra i ordning några paket som ska skickas.

Sedan skulle jag vila. Viiiila. Sitta i soffan, njuta av det städade vardagsrummet, titta på Fringe och sticka på ett par gråblå armvärmare. Gå ned och hämta lite Ben&Jerrys.

Sen skulle någon komma hem med Theo och jag skulle ha saknat honom. Jag skulle pussa och krama honom och leka med honom och sjunga sånger. Sen skulle jag natta honom med dubbla sagor och tre sånger. Sitta hos honom tills han somnade och inte låta arg en enda gång även om han trilskades.

Sen skulle jag sätta mig och vänta på att mannen skulle komma in genom dörren. Pussa och krama honom med. Fråga om hans dag och lyssna på riktigt. En liten stund. Sedan skulle jag gå och lägga mig. Innan elva.

Och jag skulle sova. Sova!

Och vakna redo för en ny vecka med massor att göra men med ny energi.

Tänk!

Men nu har jag ju ingen sån där barnvakt. Ingen avlastning.

Och allt är på gränsen, men jag orkar. Jag orkar finnas och göra. Men jag gör det inte bra.

10 minuter handboll och hur mycket barnprogram som helst

Japp. Hostan blev till feber och hosta och en liten väsig pojke är sjuk igen. Vi som skulle hem till Cecilia och se på Champions League-handboll och äta hamburgare fick gå till doktorn och apoteket istället. Bricanylen var slut hemma i skåpet och utan den blir hostan alldeles för jobbig för en liten man, så det var bara att gå och hälsa på tant doktorn. Hon var snäll trots att hon stack Theo i fingret. Det bekom honom faktiskt inte alls. Han var mest glad över att vi skulle åka spårvagn till apoteket i Nordstan. Och tänk, i leksaksaffären mittemot apoteket hade de en karusell!

När vi kom hem var det tio minuter kvar av matchen och jag fick se dem med löfte om Toy Story direkt efter slutsignalen. Sen var det barnprogram och lördagsgodis resten av kvällen. Jag var trött som tåget efter en lång arbetsvecka, en natt med pyttelite sömn och en dag med en mammig och klängig sjukling - så jag somnade i soffan efter nattningen.

Nu är det morgon igen. Theo sov hyfsat bra men kom till vår säng och väste någon gång på natten. Klockan sex var det dags att gå upp och äta glass. Det får man när man har ont i halsen och är sjuk.

Liten och smutsig.

Host host. Hosthosthost!

Men alltså. Theodore har ju precis varit hemma från dagis i en vecka med förkylning och hosta. Och så frisk i två veckor. Och nu typisk krupphosta igen. Nästa förkylning redan?

Är det höst eller?

Ikväll blir det stickning för hela slanten. Och lite vin.

Tjoho! Ikväll möts några tappra pirater upp på Old Corner i Gamlestaden för att dricka ett glas öl eller vin, handarbeta och socialisera. Vi är en liten men naggande god skara som möts för första gången och men jag hoppas att vi blir fler framöver. Idén är ju fullkomligt strålande!

Theodore skivar banan och sjunger

Titta vad jag fick!

Jag har världens bästa jobb. Och världens bästa kolleger! Idag har jag fått fina kommentarer och positiv kritik från flera olika håll och det känns alltid så himla bra i magen.

Men bäst av allt. Idag fick jag en present!

Produktionsledaren i ett team jag jobbat mycket med på sista tiden kom in med den här superfina lilla asken full med godis! Den är gjord av en utskriven så kallad superpanorama som vi tagit fram tillsammans. Fatta vad fint!

Fint och gott. Och så himla gulligt!

Nu när jag inte kommer på något eget att skriva om

... kan jag ju tipsa om en annan blogg som är rolig.

Apans lilla blogg. Jag läser och skrattar. Inombords mest, men ändå.

Ingen bloggspiration

Jag försöker och försöker men hittar den inte. Bloggspirationen. Jag kan inte komma på någonting intressant att skriva om hur jag än anstränger mig.

Livet springer på som det brukar. Lite långsammare än på sistone, som jag lovat mig själv och andra.

Jag går till jobbet där jag för tillfället har alldeles för mycket att göra. Men det känns ok just nu. Jag trivs så himla bra och den här puckeln kommer också att plana ut. Jag fick idag se det färdiga resultatet av ett förpackningsprojekt jag jobbade med i våras. Jag måste kolla upp när de kommer ut i butik så att jag får visa!

Jag hämtar och lämnar på dagis. Planerar och lagar mat. Städar lagom ambitiöst. Försäker äta bra. Lyckas och misslyckas lite om vartannat på den punkten.

Andra saker jag njuter av i all sin blygsamhet är avslutade långstickningar, roliga småstickningar, Fringe på skärmen, handboll live och på teven, Twitter att följa och tweets att twittra. Att leka med Theodore och krama mannen på kvällarna.

Theodore har förresten börjat prata som en liten kvarn. Munnen går och går och det är alldeles bedårande. Jag måste få lite tjatter på film snart.

Jag har så mycket fint som omger mig i livet. Så varför känns allt så. Avlägset? Det här med hälsan och att inte veta vad som är fel tar kål på mig. Jag ska berätta mer om det. Men inte ikväll.

Nya seriebesattheten

Jättebra.

Fringe! Så himla bra. Nu när jag sett alla avsnitt av True Blood, väntar på Game of Thrones, bara får ett avsnitt Vampire Diaries i veckan och för tillfället är lite trött på Sons of Anarchy har jag en ny besatthet.

En påspåse till pappa

Pappa fyllde år i måndags. Klart att han skulle få en påspåse i present! Stickad på stickor 4 och 5 i Drops Paris från Garnstudio. Mönstret är påhittat men baseras på det gamla vanliga. En tub med en ögla helt enkelt.

Kommer bli störtfin i pappas kök!

Alla borde ha en påspåse. Snyggt och praktiskt!

Så här kan man också sova

Tänk om jag var så cool när jag sov.

Kvällsuppdatering

Åka buss - check!
Fylla på svindyrt månadskort - check
Cykla till dagis - check!
Föräldramöte på dagis där Theo somnade i mitt knä - check!
Cykla hem - nope, vi fick gå med cykeln för Theos hjälm låg hemma.
Ge barnet kvällsmat till middag - nope, pojken åt sig mätt på frukt på dagis och ville inte ha kvällsmat. Barnprogram - nope, det hann vi inte för klockan var åtta när vi kom hem.
Natta liten man - check!
Laga god chorizostroganof - check!
Diska - check!
Äta framför ett avsnitt av Fringe - nu!

Korvstroganof på chorizo med broccoli, gurka och tomat. Mineralvatten med vattenmelonsmak till det. Yum!

Kvällens planer

Åka buss, fylla på svindyrt månadskort, cykla, föräldramöte på dagis med Theo i knät, cykla, ge barnet kvällsmat till middag, barnprogram, natta liten man, laga middag, äta.

Sova.

GI-fail

Jag har just ätit Ben&Jerrys och kanelbullar till frukost och mår jäkligt illa.

Note to self: GI is the shitz. Du gillar inte att äta dåligt längre.

Nya leksaker

Idag har jag inte tid att varken blogga eller sticka. Jag har den här att leka med!

Bild från HTC:s hemsida.

Kaffeutmaningen

Jobbkaffe ist the shitz!

Jag har ju aldrig varit någon stor kaffedrickare direkt. Det var inte så att jag sade nej till en god latte då och då men jag drack inte kaffe sådär till vardags. Sedan jag började jobba på ICA Reklamen har jag däremot blivit värsta kaffejunkien och springer till maskinen titt som tätt. Det kan lätt bli fyra-fem koppar om dagen!

I början experimenterade jag med olika kombinationer av cappuccinos, lattar och chokokaffe, men sedan insåg jag att det nog inte var så nyttigt och GI direkt. Så nu har jag börjat operation "lära mig dricka kaffe nästan utan mjölk". För helt svart är helt omöjligt. Barbariskt!

Hittills går det ganska bra. Det går oftast bra med en mugg kaffe och kanske en matsked mjölk. Eller två.

Precis så

Ni vet när man har så sjukt mycket att göra att man måste ta en paus och hämta kaffe för att inte gå i tusen bitar? Eller skriva ett blogginlägg. Eller skita i allt och gå på bio.

Nej, det sista var ljug. Men det hade varit gött.

Får det lov att vara en saga?

Theodore har alltid älskat när vi läser för honom. Ända sedan han var liten bebis har favoriten varit att sitta i ett knä och höra långa sagor. Många sagor.

Det nya är att han har börjat läsa sagorna själv. Se bara! Jag är fullt medveten om att andra, som inte är mamman och pappan, inte förstår ett ord av vad han säger. Men vi hör klart och tydligt att han berättar sagan rätt. Med rätt händelser på rätt sidor. Det är så fascinerande. Se bara!

Håll till godo: Godnatt, Alfons Åberg.

Word!

Den här personen beskriver ju mitt liv! Om man byter ut halv åtta mot halv sex. Och tuben mot 310:an.

Randiga sjalen

Populär på Ravelry också.

Så roligt att ni gillar sjalen, jag tycker också att den är helt fantastiskt fin! Det är flera av er som hört av er och vill ha en egen men inte kan sticka själva. Det här var en så trivsam stickning att jag absolut kan tänka mig att hjälpa till.

Gör så här:
Välj färgkombination här.

Maila mig sedan på therese.sharp(a)gmail.com så återkommer jag med pris och när jag kan tänkas kunna leverera. Först till kvarn liksom.

Stackars fuskare

Men allvarligt talat. Hur sorglig måste man inte vara om man fuskar i Wordfeud? Hur låg självkänsla har man om man laddar ned en app som gör att man vinner på fusk i ett ordspel mot någon man kanske inte ens känner? Känner man sig ens som en vinnare när man vet innerst inne att man fuskat? Att man inte var bra nog egentligen? Borde inte det kännas ännu värre?

Det gäller givetvis flera typer av fusk och inte bara mobila ordspel, men det kändes bara så himla meningslöst. Hur mycket står på spel liksom?

Människor alltså ....

Trött men ändå piggare

Snorig och hostig.

Theodore har blivit förkyld. Han snorar och hostar och dreglar men håller sig på ganska bra humör trots allt. Förutom på natten. Hualigen vilken natt det var. Theodore hade krupphosta och grät och bara skrek "nejnejnej". Glass var inte bra, saft var inte bra, mammas säng dög inte ens. Inte mycket sömn för någon av oss med andra ord.

Trots det är jag lite lite piggare idag än jag varit på ett tag. Jag fick en ny medicin för ungefär två veckor sedan och den gjorde mig jättetrött och konstig. Jag mådde rätt pyton ett tag så när jag var hos doktorn i torsdags tog de bort den och justerade lite med den andra medicinen istället. Och nu mår jag faktiskt lite bättre tror jag. Lite mindre däckad.

Och hårfärgen då? Den är jag nöjd med. Det blir nog ännu finare när jag färgar nästa gång, lite jämnare, men för tillfället känns det bra.

Trasslig och trött.

Hårfärgen del två: Finrött

Nu är håret färgat. Det blev väldigt bra.

Hårfärgen del ett: Skallepär

Slitet och randigt. Mycket ljusare men fortfarande väldigt rött efter 40 minuters avfärgning.

Det läskigaste - avfärgningen - gjordes igår och så här snygg är jag idag. Jag älskar hur en avfärgning gör att man ser helt skallig ut eftersom den helt ofärgade utväxten blir helt vit/genomskinlig, även om man tycker att man försöker undvika att få färg på den. Nu är håret i alla fall slitet, randigt/flammigt och illrött. Ljusare rött men fortfarande väldigt rött. Jag hoppas att det är ljust nog för färgen som jag planerar att lägga i idag. Efter 40 minuter vågade jag inte ha i färgen längre och bestämde helt enkelt att det var färdigt.

Återkom senare för den rafflande fortsättningen!

Skallepär.

Nytt från stickhörnan

Min fina Annagreta fyllde år i tisdags. Hon önskade sig en bild av Theo och någonting turkost. Hon fick den här (och en bild av Theo såklart).

Stickad i Drops Alpaca från Garnstudio på stickor 4,5. Mönster finns här (Ravelry-länk). Den var helt underbar att sticka och jag har redan börjat på en till mig själv i vitt och marinblått. Blir finfint till hösten.

Life is haaaard!

Svärisarna är här på besök, och besök innebär ju alltid vissa förändringar i vardagen. Och i skafferien. Plötsligt dyker det upp saker i dem som inte fanns där nyss. Inte alltid helt lätt för någon som kämpar för att hålla ned kolhydratintaget. Vi ser till att inte ha sötsaker eller vitt bröd hemma. Onödigt att omringa sig med frestelser. Se nu vad jag måste slåss mot.

Gömd bakom en kartong ovanpå kylen. Trodde inte att jag såg den va?

Goood äppeljuice.

Här döljer sig en äppelkaka.

Jättegoda och syrliga citronefterrätter.

Hemkokt körsbärssaft.

Nejmen, vad döljer sig i frysen? Rulltårta och glass.

Bullar, bullar, bullar.

I den här påsen ligger jättegott bröd.

Och så lite mer glass.

Nej men, lite mer glass!

Jättegott hembakt jättevitt bröd.

Kladdkakemuffins och mer bullar.

Ja, och titta här ligger en mjuk pepparkaka och skräpar.

Och så pojkens båtgodis.

Det kan möjligtvis hända att en skiva bröd har slunkit ned. Och kanske en Basset. Det var helt enkelt omöjligt att hålla mig borta till slut. Jag önskar att allt bara försvann! Idag hade jag dessutom en läkartid och jobbar hemifrån. Alltså sitter jag mitt bland alla frestelser som bara skriker i mina öron.

Bäst att jag håller mig riktigt mätt hela dagen, på saker jag får äta. Här var lunchen.

Kyckling med bacon och champinjoner i gräddig sås. Sallad på spenat, rödbetor och svamp. Broccoli till det.
Gott som attan. Men, suck.

Dagens i-landsproblem: Vad ska jag göööra med håret?

Nu är det dags att färga håret igen. En centimeters utväxt pryder skalpen och det ser för hemskt ut. Jag vill så gärna göra något nytt men jag vet inte vad. Eller jag vet ungefär vad jag vill ha, orangerött hår... lite Pippi Långstrump typ. Men den färgen går inte att köpa. Orangerött hår får man inte ha tydligen, om man inte salongsfärgar. Så var det inte när jag var ung minsann, då fanns många olika röda nyanser att välja mellan. Nu finns kastanjerött, illrött (som jag har nu) och kopparblont. That's it.

Så. Hur ska jag göra nu då. Jag har tre alternativ.

1. Färga samma färg som jag redan har och köpa mig lite mer betänketid.

Fördelar: Jag behöver inte bestämma mig nu och det är ändå en rätt ok färg. 

Nackdelar: Tråkigt. Jag är ganska trött på den här röda färgen och skulle vilja ha någonting nytt och roligt till hösten.

2. Ljusa upp det några nyanser och sedan färga över en mörk kopparblond variant.

Fördelar: Det känns väldigt spännande med en helt ny färg. 

Nackdelar: Jag måste bleka håret först och sen lägga i en färg. Slitigt för håret och så vet man aldrig riktigt hur resultatet blir när man färgar ett nyblekt hår. Är jag verkligen redo att bli ljushårig igen? Det var säkert nästan tio år sedan sist och passar jag ändå inte bäst i mörkt hår?

3. Bli brunhårig igen, men mycket ljusare än innan. Inte mörkbrunt.

Fördelar: Lite nytt men ändå lite safe. Jag slipper förmodligen ljusa upp innan.

Nackdelar: Tråk. Och så riskerar jag att det blir mörkare och mörkare när jag färgar om. Så är jag i samma fälla som jag just håller på och kämpar mig ur.

Meeeeen. Hur ska jag gööööra?

Ta med handarbetet och ha trevligt med oss!

Fredagen den 14 oktober klockan 18.00 möts vi upp på Old Corner i Gamlestaden - med handarbeten i händerna och trutarna redo för tjatter. Vi tar en öl, ett glas vin eller vatten om vi vill. Kanske äter en bit, men framför allt umgås!

Stickare, virkare, broderare. Allehanda handarbetare är välkomna!

Anmäl er till Facebook-evenemanget här!

831 Hjärtekatter

Jättemånga Hjärtekatter.

Ikväll har jag packat upp Hjärtekatter så till den milda grad att vi kom upp i 831 stycken totalt. 500 av dem är redan levererade till hjärtavdelningen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus här i Göteborg men vi närmar oss leveransen till Lund med stormsteg!

Jag tror att jag börjar få någon slags balans i hjärtekattandet nu. En hållbar takt som gör att det faktiskt känns möjligt att fortsätta. Och det är tur, för inte verkar folk redo att sluta virka inte. Och hjärtebarn föds hela tiden.

Mjau!

Roligaste grejen just nu är att Theodore har börjat leka att han är en katt. Då kryper han runt på alla  fyra på golvet och säger "aaaooo, aaaoo, gatten teeo". 

I lördags tog han leken till en ny nivå genom att krypa upp i mitt knä, låta "uuuuuu", pluta med underläppen, se bedårande ledsen ut och säga "gatten essen". Då skulle jag fråga om katten ville ha en godis ur lördagsgodispåsen. Då blev katten glad (gatten gaad) och kröp ned igen. Sedan kom den tillbaka och gjorde samma sak igen. Tills påsen var tom. 

Skoj för hela familjen.

Meh!

Jag är snuvad på min kväll! Efter en mysig innedag med Theodore (det har faktiskt regnat) då vi mest städat och lallat runt i myskläder lyxade jag till det och tog en gosnattning i vår säng. Lite för gosigt visade det sig då jag såklart somnade som en stock och vaknade tjugo över tio när mannen kom hem.

Ovärt! Allt jag skulle göra, feja lite i garderoben, sticka, se på serier - bortblåst! Nu är klockan halv tolv och snart måste jag gå och lägga mig igen. Tur att jag inte ska upp fem den här veckan. Jag har sovmorgon ända till sex!

God morgon!

Vi kör en repris från igår: Petsson och Findus på teven och frukost i soffan. Ostmacka för Theo och hallon med keso plus lite brieost till mamman. Gött!

Pappan jobbar ännu ett tolvtimmarspass idag, 10-22, så han får sova lite till.

Vad ska vi hitta på idag?

Jabba the Hut says

Idag har varit en både jobbig och mysig dag. Mannen jobbade ett långt tolvtimmarspass så jag och Theodore var ensamma hemma.

Jag mådde pyton hela för- och eftermiddagen. Jag vet inte om  det är biverkningar av den nya medicinen jag fick i måndags eller om jag hade extra högt blodtryck idag efter en veckas dålig sömn och rätt mycket stress. Det surrade och brände i kinderna, mina fötter kändes konstiga, jag var otroligt seg och huvudvärken kom smygande. Hela förmiddagen tittade vi mest på teve och myste i soffan i pyjamas. Inte helt fel ändå.

När Theodore sov middag passade jag på att slumra en halvtimme bredvid honom innan jag gjorde mig i ordning. Jag lät honom sova på tok för länge (men det behövde vi nog båda två) och när han vaknade gick vi ut för att köpa lördagsgodis. Dagens enda utflykt. Vi stannade en stund vid en lekplats på vägen för att jag inte skulle ha allt för dåligt mammasamvete.

Efter den lilla utflykten mådde jag faktiskt lite bättre och när mannen kom hem strax efter sex hade energin kommit tillbaka. Jag stod och stekte pannkakor och skrattade åt Theodore som dansade så fint till indiemusiken.

Nu ser jag på rymdmonsterfilm bredvid en sovande man och känner mig däst och övermätt. Jag har ätit för mycket och "fel", men orkar inte ha ångest över det. Maten har varit ok ur GI-synpunkt. Bär och keso till frukost, bacon och blomkålspuré till lunch, lchf-pannkakor med bär och grädde till middag. Men så var det ju Theodores lördagsgodis som han stoppade i min mun och jag glatt tuggade. Och en hel burk Ben & Jerrys-glass. Det är den sistnämnda som ligger som en stor deg i magen nu. Den sista halvan var ovärd .Det ska jag komma ihåg till nästa gång.

Nu blir det inga snabba kolhydrater på ett tag igen. Och verkligen inget socker.

Annars stickar jag rätt mycket, och jag skulle vilja visa er för det blir ganska fint. Men det är så hemligt så det går inte. Ni får se sen.

Peep!

Jag har börjat twittra igen! Det var tre år sedan jag gjorde det för egen räkning men jag fick blodad tand när jag twittrade för Hjärtekatten i våras. Nu gör jag ett försök att Thepas-twittra igen och hittills är det kul!

Kolla vänsterspalten och följ mig!

En ny liten person!

Nu har fina Linda och Tim äntligen fått sin lilla bebis! Nio dagar innan beräknat leveransdatum kom en liten Vilmer. Grattis till lilla familjen!

En tröja

En tröja. Två bröder som tittar på barnprogram. Sju år emellan. Theodore 2 år 2011, Edward 1 år 2004.

zzzzz!

Jag har sovit alldeles för lite den här veckan. Som en envis tonåring har jag vägrat gå och lägga mig i tid trots att jag måste upp okristligt tidigt om morgnarna. Men jag är ingen tonåring. Jag är inte ens 21 eller 22. Jag orkar inte sova fyra timmar per natt flera nätter i sträck, jobba, vara mamma och fru, sova 4 timmar, gå upp, jobba ... Ja. Ni vet. Jag är inte ens 25 längre. Den tiden är över. Jag måste sova i alla fall en 6-7 timmar. 

Men jag vill inte gå och lägga mig klockan tio!

GI-kokosbollar

Jag och Theo kollade en hel massa på Lilla spöket Laban i morse, och där åt de mängder av kokosbollar. Varpå jag givetvis blev galet sugen på smöriga, söta och chokladiga bollar. Alltså bestämde jag mig för att experimentera mig fram till ett bra recept. Jag började med att titta vad som redan fanns på nätet - och sedan kombinera ihop någonting som blev gott och bra.

Sagt och gjort, jag geggade och smakade och smakade och funderade. Först smakade det hemskt och bittert av den fina kakaon, så jag tillsatte lite lite honung. Då blev det huuur gott som helst! Jag har inte stenkoll på exakt hur mycket av varje ingrediens jag använde men här är ett ungefärligt recept:

Jättegoda och GI-vänliga.

GI-kokosbollar
Mängd: Runt 20 stycken beroende på hur stora du gör dem
Tid: 15 minuter

Ingredienser:
100g smör
4 msk kakao
1 dl hasselnötter
1 dl sötmandlar
1 dl kokosflingor
0,5 dl solrosfrön
1 dl russin
Vaniljpulver efter smak
1-2 tsk honung
Kokosflingor till rullningen

Gör så här:
Skär smöret i kuber och rör det mjukt.
Hacka nötterna och tillsätt i smöret.
Tillsätt resten av ingredienserna.
Smaka av tills du fått en god smak och bra konsistens.
Forma bollar som du rullar i kokosflingor.
Ställ i kylen en stund innan du äter upp allihopa och mår lite illa efteråt.

En svensk hjälte? Nej det tror jag inte!

Jag och Susanne har blivit nominerade till Svenska Hjältar i Västra Götalands län för vårt arbete med Hjärtekatten. Det känns såklart jätteroligt att någon tycker att vårt  arbete är betydelsefullt nog att uppmärksammas på det här viset och vi är jätteglada!

Men vi får inte glömma vilka de riktiga hjältarna är. Hjärtebarnen som kämpar för att bli friska. Deras familjer som står inför sitt livs kanske största prövning. Och inte minst alla läkare och sköterskor som ser till att så många barn blir bättre och får komma hem - allt vi gör är att se till att de får med sig en virkad katt som minne.

Men roligt är det!

Morgonmys pågår

Stickers of ICA Reklamen unite!

Jag tog med mig en av mina mer hjärndöda stickningar på bussen i morse eftersom det är lite bråttom att bli klar med den. När jag sedan satt i soffan och fikade med mina kolleger kom det fram ett helt gäng andra icor(såna som jobbar på ICA Reklamen) och bjöd in mig i en stick-klubb de nyligen startat! En av dem hade sett mig sticka på bussen.

Gud så kul! Jag blev jätteglad. De träffas tydligen varje tisdag kväll på lite olika ställen. Det låter ju hur fantastiskt som helst! Jag är så glad att jag jobbar på ICA Reklamen. Och att jag är en publik stickare. Det skapar ju tydligen oväntade bieffekter.

Fint!

Goood morgon!

Jag kan meddela att det är mycket trevligare att stiga upp klockan halv sex när man har en smarrig frukost som väntar i kylen. Och jag kan meddela att den var supergod! Mätt blir man också eftersom det är ägg, keso och grädde i, så kakan räcker nog hela veckan ut. Jag räknade med fyra bitar men det var nog lite väl tilltaget känner jag.

Jag ser stor potential för den här ostkakan. Nu gjorde jag den ju ganska plain med bara lite vaniljpulver och mandel som smaksättning, och har hallon, blåbär och björnbär vid sidan av, men tröttnar jag på det ser jag tusen andra smakmöjligheter. Kanel och tärnat äpple. Kardemumma och hallon. Blåbär. Grovhackad choklad. Päron och ingefära.

Har ni fler förslag?

Efterrätt till frukost hela veckan från och med nu!

Jag hade helt tappat frukostinspirationen när jag kom på den geniala idén att äta efterrätt till frukost! Jag var så less på kokt ägg, stekt ägg, äggröra och omelett. Keso kändes blä, frysta bär stod mig upp till öronen. Men hm, om man blandar alla de här ingredienserna på ett annorlunda sätt. Och gör en dessert! En ostkaka! Ostkaka med bär till frukost låter ju som värsta lyxen. Så, jag gav mig på jakt efter ett recept och hittade ett på lchfmat.com som jag modifierade lite.

Nu är den gräddad och redo att ätas imorgon bitti. Jag har inte smakat ännu men den ser jättegod ut!

Frukosträddaren?

GI-ostkaka
Mängd: En lagom stor kaka
Tid: 30 minuter
Ugnstemperatur: 200 grader

Ingredienser:
4 ägg
3 dl vispgrädde
250g keso
1,5 bittermandel
Vaniljpulver efter smak (alltså inte vaniljsocker utan osötat vaniljpulver)
Hela mandlar
Mandelflarn

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda keson, äggen, grädden och vaniljpulvret i en skål.
Riv i bittermandeln och tillsätt de hela mandlarna.
Blanda ihop till en jämn smet och häll i en ugnssäker form.
Strö över mandelflarn efter smak och tycke.
Grädda mitt i ugnen i 25 min eller tills ytan fått en gyllenbrun färg.
Servera förslagsvis med grädde och mosade bär.

Stickflit pågår

Och där ramlade det in en beställning på en påspåse. Hejsan, pappa har födelsedag i början av oktober. Och hoppsan, två fina vänner fyller år om bara någon vecka.

På stickorna sitter redan nummer två av de beställda långsockorna, en kycklinggul vuxenkofta och en himmelskt mjuk sjal - så det är bara att låta stickorna klicka på!

Men det är fina grejer. Positivt flit som känns bra i hjärtat. Jag övar mig på att rensa bort det där andra. Energibovarna som tar mer än de ger. Både personerna och åtagandena. Jag håller på att lära mig säga nej och . prioritera på riktigt. Inte bara i teorin. Sätta upp gränser och sänka kraven på mig själv.

Nu ska jag lägga mig i tid. Klockan är elva och jag behöver inte gå upp förrän sex. Ok då, klockan kommer att ha hunnit bli minst halv tolv innan jag landar på kudden, och klockan ringer kvart i sex - men det är sex timmar ändå. Bättre än det varit!

Garnbutiker på nätet

Yo alla handarbeterskor! Om ni vill köpa garn på nätet i Sverige, var handlar ni helst då?

Kolhydratsbonanza!

Idag har jag ätit lite smågodis, en sån där minipåse ostbågar, några finncrisp och typ en halv burk Ben&Jerrys-glass. Och en liten smakbit av mannens pizza (annars åt jag kebab utan bröd). Och så Cola light (visserligen inga kolhydrater men dock söttsöttsött).

Och vet ni. Det var såååå gott! Och så lagom. I vanliga fall hade jag ätit en hel pizza, minst tre hekto godis, en hel stor påse ostbågar och en egen glassbytta. Lätt. Nu är jag väldigt nöjd och känner ingen ångest eller ånger. Jag har hållit upp så länge att jag absolut kunde unna mig lite sötsaker, och faktum är att jag är nöjd med mindre nu än förr. Då kunde jag äta enorma mängder och ändå inte vara nöjd trots att jag var illamående. Nu är jag lagom mätt. Och det känns himla bra.

Det var sex veckor sedan jag åt några större mängder kolhydrater i form av sötsaker eller spannmål. Hur lång tid det går innan nästa gång har jag inte planerat, men det känns ganska lagom. Eller kanske en gång i månaden eller så, om det är sådana här mängder vi talar om.

Lilla söta bebiskoftan

Vill hitta ett nytt hem.

Där låg den, ensam och övergiven på ett hyllplan i vardagsrumsbokhyllan. Färdigstickad men utan knappar. Bortglömd.

Fyra knappar senare var den färdig, den lilla söta bebiskoftan. Påbörjad i februari i år och avslutad idag. Stickad i turkos Drops Alpaca på stickor 2,5 efter det här mönstret.