På väg in till stan

Theodore har fått ny mössa och jacka. Här är han på kyrkogården på väg in till stan. Vädret är perfekt för en promenad på små små fötter.

Sunday=soldag

Idag är det soligt och fint vårväder så det blir alldeles säkert en promenad in till stan efter lunch.

Och lägenheten är fortfarande skinande ren. Det är en bra dag.

Grattis Sävehof!

Dubbelt Sävehof i handbollens SM-finaler i år nu när damerna vann över Lugi. Jag hoppas att de får spela mot Skövde.

Nu närmar sig två spännande finaler i Malmö sen är säsongen över. Vänta bara till nästa, då ska jag gå på massor av matcher!

På tal om Courtney

Jag vill alltid lyssna på musik när jag städar. Annars blir jag på dåligt humör. Det gills inte med mannens musik - det måste vara min. Annars blir jag på dåligt humör. Detta gäller tyvärr även för mannen, ja fast tvärt om då, så vi får turas om att välja.

I förmiddags hade det alltså spelats allt från Johnossi till marsch-musik och jazz och Elvis där emellan. Theodore röjde runt och lekte som vanligt och diggade då och då till musiken. Det var först när jag satte på Holes nya skiva, närmare bestämt låten Skinny Little Bitch, som han började headbanga på riktigt. Det var hur lustigt och bedårande som helst!

Bästa grejen med gäster. Egentligen.

Det bästa med att få gäster (om man bortser från det här med fint umgänge och så) är att man måste städa. Då blir lägenheten så himla fin och fräsch att man genast känner sig som en ny människa. (Trots att hela sovrummet är ett tvättkaos bakom lyckta dörrar). Dessutom kan det hända att man får en blomma, som idag. Ett knippe jättefina tulpaner står på köksbordet och sprider vårkänslor.

Igår hade jag lust att gå och titta på en fin Valborgsbrasa. Det kändes familjärt och fint, men mina kollegor lurade i mig att man inte firar Valborg med eld i Göteborg. Idag läste jag i GP att det visst hade en brasa. I Slottskogen till och med. Jag känner mig lite snuvad på konfekten men vi var och åt vedugnspizza på Cyrano och det var mysigt det med.

Nu är det eftermiddag och gästerna har åkt hem. Theodore sover och jag och mannen sitter i soffan och pustar ut lite. Nu är det myskväll som gäller! Film, chips och choklad står på schemat och det ska bli såååå mysigt. Det ryktas att vi ska se Avatar och Daybreakers. Men först ska vi leka med Theo när han vaknar. Och kanske äta indiskt.

Mys!

Göttäta!

Jag har börjat tänka lite på vad jag äter igen och det känns bra. Det är andra veckan utan att jag ätit godis och annat onödigt varje dag. Det är jag nöjd med. Idag är dock inget bra exempel. Visserligen gick jag till jobbet (50 minuter) och var helt genomsvettig när jag kom fram, men efter det har dagen gått i snaskandets tecken. Och värre blir det.

Eftersom det var praktikant-Chris sista dag idag var vi ute på gemensam lunch som han bestämde. Det blev burrito på Tranquilo och det var hur gott som helst. Och så kaka till kaffet.

Eftersom det var praktikant-Chris sista dag idag bjöd han på fredagsfika. Det blev en Magnum och två kanelbullar. Och en öl.

Och alldeles snart ska jag möta min familj plus Stefan och Josefin för att äta vedugnsbakad pizza på Cyrano.

Vi glömmer kalorierna idag va? För det är ju imorgon jag har min göttäta-dag. Det är ju imorgon jag har sett fram emot hela veckan. Det är ju imorgon jag ska få äta polkagrischoklad, ugnsbakade chips och glass. Och dricka läsk. Så är det ju. Det ändras inte bara för att jag idag råkade bli tvungen (hehe) att festa till det lite. Så är det ju.

Ju.

Bakochfram

Jag vet att jag låter som en gammal räv och att jag givetvis har fel eftersom det ena bandet är stort nu (och inte alls nytt) och det andra gammal dammig skåpmat men det känns ändå lite bakvänt när Joan Jett är förband till Green Day!

Första klippet

Igår klippte jag av den första locken av Theodores hårman. En hårflik på ena sidan hade växt sig mycket längre än det andra håret på samma sida och det såg till slut lite tokigt ut. Så nu är den borta. Jag har sparat locken såklart. Det känns ändå lite vemodigt.

Hejdå fliken.

Amy, Amy Amy!

(Bilder från aftonbladet.se och Club notes.)

Menåh vad jag ogillar när coola och talangfulla personer börjar som coola och snygga och sedan knarkar ned sig och blir fula och slampiga (på det dåliga viset). Kolla här på Amy Winehouse. 1: Cool och snygg med lagom stora bröst för sin taniga kropp. Och snygga kläder. 2: Slampig och gräslig i tokstora bröst och slampig Barbie-klänning. Rewind!!

Dessutom tror jag att det är farligt att ha silikonbröst när man är så nedknarkad som Vinhuset är. Jag läste nyss på slasktidningen Aftonbladet att hon ramlat på sina bröst i fyllan och fått åka till sjukhuset. High five! Inte.

Jag skulle kunna skriva lika sorgligt om Courtney Love. Men hon kommer alltid vara ok ändå. Jag kommer alltid att ha en plats för Courtney i mitt hjärta. Kanske lite som Johan Lindqvist skriver om nya plattan i GP idag:

"Holes nya når inte upp till de tidiga utbrotten och den kommer att sågas. Courtney Love är lovligt byte. Men hon är också en fantastisk rockstjärna och hon sjunger hårdare, råare och sjavigare än de allra flesta. Hon spelar med i rollen som vi gett henne, för att det är så det fungerar. Men trotsigheten är obruten. Och jag är fortsatt fascinerad."

Bild: Universal Music

Alltså, hur tänker en del människor?

Jag läste i GP idag om tre killar som blivit åtalade för att ha attackerat spårvagnar vid ett flertal tillfällen. De har bland annat kastat gatusten och en brandbomb på/framför spårvagnar.

Nu undrar jag, ville de verkligen åka fast för något så himla mycket. Eller var de bara hysteriskt dumma? Jag menar, de gör en jäkligt dum och farlig (och olaglig) grej som kan drabba en massa människor - inför en spårvagn full av vittnen. ??

Och varför? Är det verkligen så roligt? Att det är värt det? De har jag oerhört svårt att tro. Hade de något budskap de ville få fram? För i så fall gjorde de ett dåligt jobb. Om inte budskapet var att de är idioter.

Jag blir så vansinnigt arg av sådana här idiotgrejer. Några tjugoåriga killar får för sig att göra något "bus" och tycker att de är skitcoola. Tänker de ens på att någon kan bli verkligt skadad? Att det kan finnas barn på spårvagnarna? Att människor faktiskt kan bli rädda på riktigt? Att trafiken blir utslagen och att folk kommer för sent till viktiga möten?

Det finns människor till allt. Tyvärr.

Malmö nästa för Sävehof!

Ååååh så roligt det var att se på handboll live igen. Jag har saknat det så mycket. Sällskapet var inte heller fel. Cecilia, vi bokar säsongspremiären nästa år va?

Att Sävehof vann över Guif kom inte som någon överraskning även om det var jämnt hela vägen. Om matchen kan ni läsa här.

Stora nyheter!

Idag tog Theodore två steg alldeles själv!

Andra sidan är ni klara?

Om en liten stund bär det i väg till Partillebohallen för lite go handboll. Hör ni hur göteborgsk jag är?

Jag och en ny bekant ska heja fram Sävehofs herrar till SM-final i kväll är det tänkt. Jag ser fram emot det med fjärilar i magen och tror att det kommer att vara härlig stämning på läktaren.

Hoppas bara att jag slipper sitta bredvid uppblåsbara Barbara. Läs mer om det här.

Rädda Del Mundo - helst levande!

Nu gör jag någonting förbjudet och bloggar på arbetstid. Men det här är ett undantagsfall. Undantagstillstånd.

Storan är på väg att gå under, och restaurang Del Mundo med den. Det är ju katastrof! Del Mundo är en supermysig restaurang med supergod mat och superfin inredning i supergöteborgsk omgivning. Det kan inte bara kastas bort!

Det var exempelvis på just Del Mundo som jag och mannen åt vår första restaurangmåltid efter att Theo föddes. Han var pytteliten och låg i vagnen och sov. Det blåste typ storm på uteserveringen. Vi var jättenyblivna föräldrar och sneglade nervöst ner i vagnen hela tiden. Den grillade maten var himmelskt god och vi drack fina alkoholfria drinkar dekorerade med plastdjur. Jag fick ett gallstensanfall efteråt men det var det värt tusen gånger om och det var ju ändå inte Del Mundos fel.

Så hjälp till att rädda Del Mundo! Gå med i Facebook-gruppen, som jag och nästan 6500 andra. Läs mer om saken här.

Tadaa!

Det var verkligen på tiden att jag fick tummen ur och gjorde en ny design här på bloggen. Den förra hade hängt med sedan 2008 och även om jag älskade den hela vägen så började jag tröttna lite. Nu känns det bra och fräscht.

Vad tycker ni?

Vila i frid, gamla designen.

Ch ch ch ch changes!

Saker och ting kommer att se lite crazy ut här på bloggen ett tag för *trumvirvel* en ny layout är på väg!

Sportnöje!

Imorgon ska jag och en ny bekant titta på handboll i Partille. Sävehof-Guif. Det ska bli så roligt!

Men först, idag, ska vi träffa alla mammor och små barn från föräldragruppen. Det var jättelängesen vi sågs allihopa och det ska blir roligt att träffa både vuxna och barn.

Dessutom kan jag rapportera att Theodore numera är en hejare på att gå om han får hålla i ett (1) finger med ena handen. Det går framåt!

Chipstest

Alltså, jag älskar ju chips men tycker att det blir lite flottigt efter ett tag. (Alltså, jag slutar ju inte äta för det såklart) Dessutom är det rätt mycket chips i en vanlig påse. (Alltså, jag slutar ju inte äta efter halva såklart).

Därför blev jag så himla glad när jag såg de här chipsen i affären idag. Ugnsbakade, med mindre fett eftersom de inte är friterade, och en lite mindre påse. Yey! Hoppas att de är goda. Jag ska smaka ikväll.



------------------------------------

Chipsen var superjättegoda! Och jo, de innehåller fortfarande jättemånga kalorier. 390 per 100 gram närmare bestämt. Det vill säga 585 per påse. Vilket motsvarar en hel måltid. Men ändå! De är så goda och hade jag ätit en vanlig chipspåse hade den siffran varit 1080, två måltider! Då är påsen större i och för sig (200g jämfört med 150g) men jag hade nog tryckt i mig de där extra 50 grammen utan problem ändå. Så yey!

Med i matchen. Sort of.

Som jag och Jenky diskuterade i kommentarerna till Digg-inlägget blir Theodore mer och mer med i matchen. Man kan (ibland) ge honom vissa små uppgifter (tryck på knappen, ge mamma bollen, tryck på knappen igen) och han gör dem! Men det är inte alltid lätt.

Såna här ringar på en pinne till exempel. Hur klurigt som helst!

Först ska man fundera ut hur man får ringarna på pinnen...

Och när det väl är gjort passar de inte!

Äh. De går lika bra att leka med på det vanliga sättet.

Mössan, då.

Jag ville gärna visa en modellad bild av den nya mössan. Det var inte modellen så pigg på. Mössan ligger i alla fall där i bakgrunden.

Mössjakt

Vi har ganska länge varit på jakt efter en bra vårmössa till Theodore. Det blir inte den här.

Jag köpte dock en annan, i Eco-bomull, för 20 kronor på hm. Den är inte den perfekta vårmössan men den är fin och duger bra så länge.

Bonusdagen

Mannen blev magsjuk i natt så idag är det jag som tar hand om Theodore. Vi börjar med lite lek på gården, sen gör vi stan tycker jag.

Atjoo!

Så var det förkylt igen i det Sharpska residentet. Tandsprickningen visade sig komma med en förkylning i ryggsäcken och nu är båda föräldrarna smittade. Det är ett evigt snörvlande, hostande och nysande. Jag hoppas att det går över fort. Theodore var som sjukast i helgen och även om han fortfarande är väldigt gnällig så har han ingen feber längre. Tänderna (eller halsen eller öronen?) för fortfarande ont och det är så svårt att se honom ha ont och inte kunna göra så mycket. Blir det för jobbigt får han Alvedon men annars är det gos och lekar som gäller. Det är ganska slitsamt i längden för förkylda föräldrar... men det går över.

Nu ska jag snyta mig och äta en macka. Sedan ska jag nog virka lite men det är en riktigt värdelös tevekväll ikväll så det återstår att se vad som får stå för underhållningen...

Diggelidigg

Theodore är så bedårande när han leker med sina favoriter - musikleksakerna. Han diggar och sittdansar och är så himla glad! Det är svårt att tro att han igår grät och gnällde hela dagen med feber och ont i munnen och halsen. Det är så skönt att ha honom tillbaka igen. Min lilla pyssling!

Nummer sju och åtta coming up!

Sånt här har vi sett mycket av på sista tiden.
Tuggande tuggande tuggande.

Stackars lilla stora Theodore. Han gnäller och gnyr så ledset i sömnen. Då och då vaknar han till och gråter. Då får han ligga i min eller mannens famn och vi sjunger för honom tills han somnar om igen. Det är alltså tand nummer sju och åtta som spökar. Han har fått en dos Alvedon och jag hoppas att han ska få sova hyfsat under natten. Han har vaknat två gånger sedan han somnade alldeles rödgråten vid åtta. Han har haft svårt att sova hela dagen, annars har han varit på sitt stolligaste och sötaste humör idag.

Stora killen leker på gården

På vägen hem möttes jag av lilla familjen. Vilken överraskning!

Bara satt ni vet

Hard rockin' mama and papa

Hehehe. Jag hittade de här bilderna i mannens mobil. De är från hårdrocksfesten vi var på för några veckor sedan. Hårda eller hur?

Mys istället för bråk

Får jag bara göra det själv går allt alldeles utmärkt.

Jag håller med om allt moster Anette skrev om tandborstningen bland kommentarerna till förra inlägget. Och vi har egentligen försökt att inte göra det till en stor grej men någonstans på vägen blev det så himla "viktigt". Så "viktigt" att vi glömde bort vad som var viktigt på riktigt. Så nu gör vi det lite mer till en lek igen. Vi är nöjda om tandborsten kommer in i munnen och får borsta lite. Sedan får han borsta själv. Då lär han sig att tandborstning är någonting som händer varje dag men inte är en jobbig grej. Och så får tänderna lite flour. Det känns som en bra lösning.

Vällingen har vi också pausat. Istället för att bråka om den där flaskan varje kväll är det lika bra att ge gröt istället. Varför bråka när man kan leka och mysa istället? Theodore är trots allt inte bebis så länge till. Trots och kamp kommer tids nog ändå. Han börjar ju bli så stor. Se bara när han leker i parken med sina nya skor!

Lilla herr Vill Bestämma Själv

Borstandet av Theodores tänder har verkligen blivit en mardröm för alla inblandade. Han hatar att få tänderna borstade. Det har kommit lite smygande, förut tyckte han att det var roligt, nu skriker han som en vansinnig och vi får hålla i armar och huvud för att komma åt tänderna. Det tar flera minuter efter att borstningen är gjord innan han kommer till sans igen. Han blir verkligen ursinnig, och sen ledsen. Det känns inte alls roligt men vi kan ju inte sluta borsta hans tänder.

Jag vet inte vad det beror på, kanske vill han bara bestämma själv. Det har ju kommit lite andra sådana tendenser. Som att han exempelvis numera vägrar välling och ibland inte vill äta om han inte får kladda själv.

Förhoppningsvis är det här någonting som kommer att gå över.

I övrigt blir storbebisen bara mer och mer charmig. Han busar och ler och har glimten i ögat. Han har blivit väldigt gosig och tycker om att kramas, pussas och gnugga våra ansikten mot varandra. Det märks tydligt att han är mer med i matchen också och kan trycka på knappar och förstår orsak-verkan lite mer. Han älskar att tulta runt med gåvagnen åt alla möjliga håll och kryper snabbare än blixten. Han kan inte gå eller stå själv men kan utan problem klättra upp för hela trappan (med en vuxen hack i häl givetvis).

Jag har hittat kameran!

Den låg i sovrummet där jag inte har något som helst minne av att jag lagt den. Men glad är jag! För att fira bjuder jag på en bild av min snygge man och lite lekparksbilder. Håll till godo.

Elfte april tvåtusentio.

Buhu! Jag hittar inte vår kamera. Den är full av söta bilder från Plikta igår och det var då jag hade den sist. Batteriet tog slut och jag lade ned den i skötväskan. Alternativt min handväska. Nu är den i alla fall inte i någon väska och jag vet inte var den har tagit vägen. Jag har lite panik över tanken på att inte ha en hyfsad kamera nu i lära-gå-tider. Jag måste hitta kameran!!

Jag kan alltså inte bjuda på några fina och soliga bilder idag. Annars hade ni kanske fått se en glad och söt Theodore som lekte titt-ut i vagnen på vägen till stan. På promenaden in till stan. Promenaden, ja. Jag har promenerat in till stan tre gånger nu och tycker att jag är typ den duktigaste människan i världen. Det tar 50-60 minuter om man tar vägen via Redbergsplatsen och det är en ganska mysig sträcka.

Min man har fixat något snajdigt program till min telefon så att jag kan registrera min träning och till exmpel med hjälp av gps få info om hur långt jag gått och hur snabbt osv. Väldigt spännande och roligt. Om man kommer ihåg att trycka på "start" dvs. Jag kom till Svingeln innan jag kom på det, och då är man ju i princip redan framme i stan. Suck. Jag som gick och gottade mig så mycket åt att se hur långt jag hade gått. Jag får mäta nästa gång.

Det går alltså helt ok med träningen. Jag försöker att göra någonting två eller tre gånger i veckan. Styrketräning med kondition, simning eller långpromenader - det är lite olika beroende på vad jag har tid med. Ibland kommer någonting i vägen som sjukdomar, besök och så vidare men sånt är familjelivet och det är ok. Jag gör så gott jag kan och det börjar märkas lite smått. Den där känslan av att vara stark, som jag längtade efter så mycket, börjar komma smygande. Att lyfta och bära Theodore är mycket lättare och jag känner mig mer uthållig. Jag menar, för två månader sedan skulle jag knappast klara att promenera in till stan. Inte utan att klaga och gnälla och nästan avlida i alla fall.

Det märks dock ingenting på vågen. Inte heller på kläderna, de sitter lika illa som vanligt. Jag kanske måste sluta äta godis och fet mat varje dag för att det ska hända något på de planen eller vad tror ni? Hehe.

Städtanten says

Sätt på musiken så kör vi!

Vad jag önskar att jag skulle göra ikväll:

- Sticka någonting fint och användbart. Kanske en present.

- Äta något gott. Kanske glass.

- Mysa med min man så att han blir en glad och nöjd man.

- Städa köket. Eller badrummet. Eller klädkammaren.

- Se någon bra film. Eller Criminal Minds.

- Läsa ikapp typ en miljon bloggar.

- Prata med någon trevlig kamrat.

Vad jag ska göra istället:

- Skriva klart det här inlägget.

- Gå och lägga mig.

Det har varit en intensiv dag på jobbet, vi har storebror på besök och jag ska träna tidigt imorgon bitti så det blir tidigt sänggående. Tråkigt men sånt är livet som heltidsarbetande småbarns- och extramamma.

Godnatt!

Värsta mysmorgonen

Imorse vaknade Theodore vid kvart över fem och var ledsen. Blöjan var full av bajs och det var bara att gå upp och byta, och så var pojken pigg som en mört. Jag vägrade dock börja dagen och kröp ned i sängen igen med förhoppningen att pysen skulle somna om. Icke. Dock fick jag barnmys deluxe till klockan sex då mannen och lillpojken gick upp och lät mig sova till åtta. !

Jag fick gå upp och duscha i lugn och ro innan jag och Theodore vinkade av gäster och man. Gästerna åker hem och mannen hämtar Edward. Jag förväntade mig att Theodore skulle däcka av trötthet fem över åtta efter sin tidiga uppvakning men han lekte glad som en lärka ända till halv tio. Då blev han lite gnällig och fick sitta i mitt knä och se på morgonteve. Han lutade sitt lilla huvud mot mig och nöp med sina små fingrar i min arm och plötsligt kändes han så tung. Han hade somnat! Det var många månader sedan han kunde somna i famnen och det var helt otroligt mysigt. Jag bar ned honom till sängen och han somnade om på två sekunder.

Idag är vi alltså själva och jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Vädret är tyvärr inte lika fint som i helgen och jag känner mig inte så sugen på några längre utomhusutflykter. Det blir antagligen en liten tur och sen handboll på tv vid fem.

Vi tar en lekpaus ute på gården

Påskpromenad

Det är så himla fint väder idag så vi var helt enkelt tvungna att gå ut en sväng. Hela familjen Sharp inklusive farfar och farbror åte in till stan och strosade lite. Vi sprang in på the English shop för lite förnödenheter, fikade på Espresso house, åt på Gourmet korv och jag handlade lite grejer på Åhléns inför kvällens hårdrockstrettioårsfest.

Vi gick också förbi barnskoaffären Vincent och tog med oss en katalog hem. Theodore är ju en stor pojke nu och snart är det dags för de första skorna. De här är favoriterna hittills. De heter Arne. Bara det.

Bilden är tagen från vincentshoestore.com

På vägen hem från stan stannade vi till på Rambaldi och köpte lite frukt.

Theodore blev först jättelång sedan jätteuppochned.

Sedan blev han så himla leksugen att vi bara absolut måste gå till en lekplats. Den här kanan ligger på en granngård på vägen hem från Rambaldi, vi har en på vår gård också men den är mindre och inte lika cool. Theodore skrattade så att han kiknade och åkte framlänges och baklänges och uppochned och hursomhelst. Jag tog emot såklart.

Solen sken så fint och pojkarna var så fint uppradade på parkbänken och jag skulle ta ett så fint kort. Men de blev inte så fint så vi gick vidare. Dessutom ville Theodore gunga gungbräda hemma på gården.

Så det var bara att gå hemåt. Här är vägen mot vårt underbara skeva fantastiska älskade hus. Mot gungbrädan!

En annan helg och en annan bil

Nu är vi på väg till Allum.

Kroppsbild

Det här är ett himla bra blogginitiativ som jag tycker att ni ska kolla in.

"Kroppsbilder är en blogg med bilder på kroppar, med tillhörande siffror. Tanken är att illustrera hur olika kroppar kan se ut och hur olika vikter kan se ut, för att avdramatisera siffrorna och antyda att alla kanske är OK.

Som en digital simhall där alla kroppar får dela plats i duschen.Kroppsbild och självbild får mötas och kanske bli lite mer sams."

Jag önskar att jag var modig nog att vara med. Eller smart nog att ha kommit på idén själv.

Bilden är lånad från Kroppsbildsbloggen.

Hurra hurra hurra!

Oj vilken fin födelsedagsdag vi har haft idag! Även fast jag jobbade lejondelen av den och inte var hemma med mina stora pojkar har det verkligen varit toppen. Så fort jag kom hem tog vi fram stora tårtbakarverktygen och snodde ihop en bebistårta. Vi fyllda ena halvan med två lager sylt och den andra med två lager fruktpuré så att den passade både barn och vuxna. Sen på med grädde och fruktgarnering.

Och så ett tåg såklart.

Jag tycker faktiskt att den blev ganska söt.

.... men inte i närheten så söt som det stora lilla födelsedagsbarnet som hoppade ur kläderna och gjorde sig redo för sitt livs första tårtkalas.

Så här gick det till:

Man kan säga att det där med tårta var en succé! Tårtbiten försvann i ett nafs och jag har aldrig sett Theodore så glad någonsin.

Se här bara så glad!

Och som alla bra dagar slutade denna med vattenlek och en halvtimmes extra vakentid. Jag tror att Theodore är mycket nöjd med sin första födelsedag.

Så här söt är man helgen innan man fyller ett år

Ja, för imorgon fyller min lilla kille ett år. Det är inte klokt faktiskt. Det senaste året har känts som en dag eller en livstid. För exakt ett år sedan ringde jag till BB och var orolig över att sköterskorna räknat fel på timmarna som gått sedan vattnet gick. Mycket riktigt fick jag order att komma in så fort jag ätit frukost morgonen efter för att föda barn. Och så blev det också - och halv fem på eftermiddagen hade vi en liten son. Fantastiskt när man tänker efter.

Theodore har i alla fall redan fått massor av presenter och det blir nog inget presentöppnande imorgon. Däremot ska vi göra en tårta så fort jag kommer hem från jobbet. Den ska han få äta och kladda med hur mycket han vill tills han tröttnar.

Imorgon är också dagen då mamma och Hampus åker hem. Vi har nämligen haft finbesök ända sedan i torsdags. Mamma tog min lilla brorson och åkte ett väldigt försenat tåg till Göteborg. Det har varit så himla mysigt och de två kusinerna har lekt och myst och pussats i massor. Det har varit helt ljuvligt att se och jag känner mer än någonsin att jag vill att Theodore ska få ett småsyskon. Lite senare.

Jag återkommer imorgon kväll med tårtbilder.

Psycho freak

Jag är en sån som tittar på människor i min omgivning. På spårvagnen. På trottoaren. På fiket och genom mitt fönster. Jag tycker om att observera hur andra klär sig och för sig och hur de har valt att frisera eller sminka sig. Jag fantiserar om hur de lever och vad de har för intressen. Vad de jobbar med och vad de ska äta till middag.

Det är nästan mitt största intresse tror jag och jag har oerhört svårt att låta bli. Efter som jag vet att många tycker att det är obehagligt att bli observerade (jag till exempel) så försöker jag vara så diskret som möjligt och till exempel sluta titta på någon som verkar besvärad. Såklart. Men jag hittar snabbt någon annan att undersöka.

Idag mötte jag en tjej på trottoaren utanför jobbet som gjorde mig glad och förvånad. Hon var mörkhyad och bar en blond peruk med två flätor. Hon hade fina kläder och såg spännande ut så jag kunde verkligen inte låta bli att titta på henne lite längre än vad som är brukligt när man möter någon på en trottoar. Till min förvåning såg hon tillbaks på mig och istället för att ge mig en ogillande blick log hon mot mig. Jag log tillbaka.

Efter det hade jag en solig känsla i magen hela dagen och jag funderade över att det verkligen inte krävs mycket för att lysa upp någons dag. Jag ska försöka att le mot främmande människor lite oftare. Inte i kombination med stirrandet kanske men lite sådär när det passar sig. Jag kommer visserligen att bli stämplad som en idiot i de flesta fallen men kanske kan jag möjligtvis lysa upp någon annans dag emellanåt. Och då är det värt det. Ändå.

Yey!

Nu finns det snödroppar i rabatterna på gården.

En förkylning är ingen anledning att inte vara stilig

Nu åker vi och handlar

Ica Maxi here we come! Theodore sitter i sin bilstol med den hemstickade Traderaköpta pippitröjan och tycker att det där med att åka bil är rätt ok. Vi har ju ingen bil så han har inte vanan inne.

Anyways. Vad blir det för mys ikväll?

Pappabesök

Pappa och Jeanette är på besök den här helgen och alltså är vårt skafferi till bredden fyllt av pasta och flingor. Efter svärföräldrarnas besök förrförra helgen är frysen full av kakor och matpajer och nu ska vi veckohandla. Var ska maten få plats?

Mys står i alla fall på schemat. Vi ska strax ge Theo och oss själva lunch innan vi åker och handlar. Det blir nachos till middag och vi ska leka och busa hela dagen. Fint det!

Host host HOST HOST HOST!!

Glad och söt.

Alltså nu får det snart vara någon måtta med den här sjukstugan. Det har varit skralt med aktivitet här på bloggen och det har berott på att jag helt enkelt somnat strax efter Theodore de senaste dagarna. Jag har fått någon slags förkylning som innebär en lite rinnande näsa, lite rinnande ögon och en hejdundrande superhosta from hell. Det känns som om lungorna rakblads-strimlas och rycks upp ur kroppen varje gång jag hostar och hjärnan är på väg ut genom tinningarna. Jag har till och med fått ont i ryggen av all hosta. Det får faktiskt vara över snart. Faktiskt.

HOST HOST HOST!

Att jobba går hyfsat men när jag kommer hem vill jag bara lägga huvudet på kudden och släcka lampan. Tur då att jag har en fin och söt familj att glädjas åt. En fin man som sköter matlagning och städning när jag sover och snarkar. Och en fin son som lyser upp dagarna och sover på nätterna. Jag har tur jag.

Ikväll är det tänkt att jag kanske ska orka se det där inspelade avsnittet av Medium jag längtat efter så länge. Eller så går jag kanske och lägger mig om en stund. Jag vill vara pigg och frisk till på fredag för då kommer pappa och Jeanette och hälsar på över helgen. Yey!

Sur och söt.

Sköna söndag

Slappheten ligger som ett skimmer över det Sharpska residentet denna söndag. Theodore sover en extra middagslur, jag stickar en halsduk och mannen sitterbänkad framför teven nu när årets första F1-lopp precis startat. Vi har inte gjort mycket annat än mysaktiviteter idag. Vi började visserligen med en bajskatastrof modell rekordstor i lillemannens säng men en dusch, en hårtvätt och en sängklädesbyte senare var den saken ur världen. Efter det har vi kramats och gosat och lekt mest hela tiden.

Lite senare ska vi åka iväg till Angered (ska uttalas som det engelska ordet) och handla på MAXI, sen har jag lite jobb att göra.

Gårdagen bjöd på fint förmiddagsbesök av en trebarnsfamilj som bjöd på amerikanska pancakes. När de åkt vidare tog vi en tur in till stan där vi strosade runt några timmar och jag fick en ny vårjacka. Min nuvarande jacka, som dessutom börjar bli lite för varm, gick sönder i en ficksöm tidigare i veckan så jag behövde en ny. Den här blev det, och den sitter jättefint!

(Bilden kommer från Lindex Shop Online)

När livet är fint

Det har varit en bra dag idag. Supermys med familjen på morgonen, roligt på jobbet, bebislek på kvällen och nu ost-och-vin-mys, stickning och Criminal Minds. Life is good!

Om jag var trött igår mår jag mycket bättre idag. Visst är jag trött men inte sådär förlamande som de senaste dagarna.

Imorgon står simning på morgonschemat.

Inlägg 950

Alltså. Jag förstår inte. Jag är så otroligt trött nuförtiden och jag förstår inte varför. Theodore sover alldeles fantastiskt bra och jag tror att jag också sover bra om natten. Jag trodde dessutom att man skulle bli pigg av att träna och röra på sig. Jag är precis lika trött som jag var när jag började jobba igen för någon månad sedan.

Helt ärligt, jag är i regel för trött för att blogga, sticka, se på tv eller umgås med min man. Jag kommer hem från jobbet och är håglös och helt och fullkomligt utmattad. Jag vill ju leka med Theodore och diskutera dagen som gått med mannen. Jag vill orka se Medium klockan tio. Och sticka lite under tiden. Men jag orkar inte! Jag somnar i soffan eller går helt enkelt och lägger mig halv nio-nio. Sedan sover jag till halv sex respektive halv åtta.

Vad är felet? Sover jag för mycket? Äter jag för dåligt? Jag lutar lite åt det senare. Det har blivit väldigt mycket skräpmat de senaste veckorna. Kanske har jag näringsbrist? Kanske kan kroppen inte leva på fett och socker alena?

Jag vet inte. Jag är för trött för att tänka. Jag ska se på mitt inspelade avsnitt av Medium sen är det raka vägen i säng. Godnatt!

Lugn och frid i hemmet igen

Nu är det äntligen ny vecka efter några hektiska dagar. Mannens trettioårskalas avlöpte fint trots att svärmor blev magsjukesmittad av Edward och vi var tvungna att ställa in för alla barnfamiljer. Trots det var det mysigt och lagom och mannen fick så många fina presenter.

Imorse var det träningsdags igen och klockan stod ställd på halv sex. Det är sannerligen trögt att gå upp vid den tiden men det är så värt det när man står i duschen efter träningen. Very nice. Jag har kommit på att jag ska byta ut fredagsträningen mot ett simpass istället. Alltså måndag och onsdag - 50 minuter styrka + 30 minuter cykel, fredag 60 minuter simning. Då får jag lite "sovmorgon" på fredagen och lite mer lågintensiv träning men ändå styrka och kondition samtidigt. Bra det tror jag.

Planerna framöver är inte många. Vi ska vila upp oss och njuta av varandras sällskap. Kanske ta en mysig utflykt i helgen. Vad ska ni göra i veckan?

OS-guld i trötthet - I haz it!

OMG. Jag är så trött att jag seriöst funderar på att gå i ide och sova sisådär en fyrtio timmar eller så. Edward var ju kräksjuk igår och inatt och det ledde till mycket spring i trappan vilket ledde till mycket vaknande av Theodore vilket ledde till att han fick sova i min säng. Vilket ledde till att alla sov som stockar utom jag. Vilket ledde till att jag var trött som en zombie imorse.

Sedan jobbade jag hela dagen och möttes av fyra tvättkorgar ren tvätt i hallen. Sedan dess har jag vikt tvätt i flera timmar och packat träningsväskan och nu ligger jag i sängen. Trots min grava tröttma sitter jag alltså här och knåpar ihop ett klagoinlägg på bloggen. När jag skulle kunna sova. Smart där.

Imorgon är det träning 06:00, jobb med deadline, after work och tidigt sängående som gäller. För på lördag blir det fullt hus här med lite firande av mannens födelsedag. 3 0 .

Kräksjukan återvänder

Just som vi trodde att vi äntligen var fria från magsjukans grepp så började storpojken kräkas. Så än är faran inte över. Stackaren låter så ynklig och det är så synd om honom när han springer mellan soffan och toaletten. Vi hoppas att han blir frisk imorgon så att vi fortfarande kan ha trettioårskalas på lördag.

Annars mår vi bra och Theodore var på strålande lekhumör när jag kom hem. Han är så fullkomligt bedårande.

...

Idag har det inte hänt så mycket. Jag har varit på jobbet, gjort en logotype, packat och skickat lite leveranser och ätit indiskt.

Pojkarna Sharp har varit på det nya inomhus-lekstället Barnpalatset vid Willys i Gamlestaden. Det var tydligen toppen. Theodore lekte i bollhavet, det har jag sett filmbevis på. Jag ska se till att mannen lägger över filmen på datorn så får ni också se.

Nu ska jag sticka lite och äta glass. Imorgon är det träning igen. Och lunchbesök av familjen på jobbet. Yey!

Theodore busar

Ibland är någonting "ajaj" men barnet är så bedårande att man inte kan låta bli att bara titta på en stund. Smygfilma med kameran och låtsas som ingenting.

Jag har förstått att en del har svårt att se filmerna jag publicerar. Är ni många, eller fungerar det för de flesta?

Idag är en liten bonusdag för mig och Theodore. Familjen har ju haft magsjuka i helgen och karantänstiden går inte ut förrän imorgon så vi har hållit oss hemma. Förutom en liten runda ute på gården för att få lite frisk luft såklart. Theo fick gunga och åka kana och det var populärt vill jag lova. Annars har han ätit passionsfrukt och småsmå vindruvor. Det var också populärt.

När lilleman sov middag passade jag på att sticka klart en grej som legat ofärdig länge länge. En liten sköldpaddan Sheldon närmare bestämt. Nu har jag stickat klart två ufon som legat och skräpat länge och jag har gett mig på ett tredje. En tröja till mannen i Drops Alaska. Långtidsprojekt med andra ord men jag stickar lite i taget så får vi se när det blir klart. Här är i alla fall en bild på Sheldon.